Midsommarfredagen slutade jag och arbetskompisen lite tidigare från jobbet. Det var därför tänkt att vi denna vecka skulle arbeta in våra missade timmar. Arbetet känns tröttande och det var inte så ”hejssan” att behöva arbeta övertid nu. Men jag får säga tack till det att jag aldrig har tyckt om kaffe och att vi inte var på kaffepauserna! Arbetsledaren tyckte att vi inte behöver arbeta in våra missade timmar eftersom vi har arbetat på kaffepauserna. Då blev jag nog glad. Tänk vad härligt ibland att man inte dricker kaffe!
Den här arbetsdagen har nog varit en tröttsam dag. Det fanns inte så mycket att göra, så vi tollade mest på och försökte hitta något att kratta. Snabbt blev jag trött, och mina ben började värka. Benen brukar annars vara sjuka först efter jobbet, men nu fick jag såra ben redan före matpausen. Jag var också så trött att jag ibland inte orkade tala. Vi tittade många gånger på klockan under dagens lopp. Första gången vi tittade på klockan trodde vi att vi kanske hade arbetat i två timmar. Men nej, vi hade bara arbetat i en timme och femton minuter. Vi blev ganska knäckta och hade resten av dagen då lite problem med att klockan gick så sakta fram. Nu är jag dock äntligen hemma och har fått äta tortillas. Det är skönt att nu bara få sitta och skriva, för jag skulle inte orka öppna min mun för att tala.
För ett par dagar sedan lyckades jag få hicka på jobbet. Jag försökte dölja det så bra det gick, men tydligen gick det inte så bra. Ännu idag har jag fått höra ”hickar du int nameir?”. Jag som verkligen försökte hålla mig så tyst som möjligt med hickan, fick ändå höra saker som att ”kanske jag snart måste operera mig”, ”jag kan inte fara upp på kyrktaket med hicka” och sedan fick jag också höra att en påve dog efter att han hickat i tre dagar. Om det sen var hickan han dog av var nu kanske inte helt sant, men jag tänkte att jag kanske borde ta det lite lugnt nu.
Det är nu dagens händelser. Intressant eller hur? Imorgon är det däremot fredag. Då är det sista arbetsdagen för min del. På kvällen ska jag träffa vänner och fara på ”halv otta”. Det blir första gången för mig att fara dit och jag hoppas det blir roligt!
Oh, väntar nog på Pieksämäki. Kan inte låta bli att vänta. Pieksämäki är ett sånt läger som jag alltid med drömmande blick ser framemot ett år på förhand. Det är så roligt att veta att det nu på riktigt bara är en månad kvar.
Sköt om er!
GVME!
torsdag, juni 29, 2006
måndag, juni 26, 2006
Klättra på höga höjder
Idag när jag på jobbet stod inne i kyrkan och tvättade fönster fick jag höra att målarna nu är och målar kyrkan där högst uppe i tornet. Jag skulle snart sluta och var ivrig att själv få se målarna. Efter att klockan slagit tre for jag ut ur kyrkan. Då fick jag se när en stod vid fönstret och målade den lilla väggen där nära högsta taket. Jag vet inte hur han höll sig fast, men lite hemskt såg det nog ut. Hem cyklade jag sedan glad, för under arbetsdagen hade jag via telefon fått en uppgift. Tillsammans med Hanna ska vi i år vara värdar för flicklogementet på Pieksämäkilägret. Det innebär t.ex. att vi får åka dit en dag tidigare, och säkert ställa i ordning saker. Så nu blir ändå detta års Pieksämäkiläger sju dagar för oss, fastän vi inte hade trott det.
Jag är nu min andra och sista vecka på jobbet. I fredags slutade jag tidigare, eftersom jag ville komma tidigare iväg till Pörkenäs. Nu har jag ca 2h att ta igen så jag ska arbeta in dem någon gång under veckans lopp.
Igår var jag väldigt trött efter Midsummerfestivalen. Jag sov två timmar under dagen, och tänkte att jag skulle fara SENAST kl.23 och sova igår kväll (så att jag skulle få sova mina 9h). Hade dock saker att tänka på, så sovtiden sköts lite framåt. Också arbetsdagens tre första timmar for helt till funderingar av en liten annan sort. Efter middagen kunde jag lite koppla av, och sedan tänkte jag bara på fönstrens smutsfläckar. Efter arbetet fick jag höra av arbetsledaren att vi varit ”douli”. Det är förstås roligt att höra sånt, men kan man ta emot komplimanger ifall man inte känner sig värdiga dem? Fast på ett sätt var det roligt att hon ändå hade tyckt om det arbete vi hade gjort, för denna arbetsdag hade känts mycket lättare än de föregående.
Nu känns det som jag skulle vilja skriva mera, men jag har inte så mycket att säga för tillfället.
GVMD!
Jag är nu min andra och sista vecka på jobbet. I fredags slutade jag tidigare, eftersom jag ville komma tidigare iväg till Pörkenäs. Nu har jag ca 2h att ta igen så jag ska arbeta in dem någon gång under veckans lopp.
Igår var jag väldigt trött efter Midsummerfestivalen. Jag sov två timmar under dagen, och tänkte att jag skulle fara SENAST kl.23 och sova igår kväll (så att jag skulle få sova mina 9h). Hade dock saker att tänka på, så sovtiden sköts lite framåt. Också arbetsdagens tre första timmar for helt till funderingar av en liten annan sort. Efter middagen kunde jag lite koppla av, och sedan tänkte jag bara på fönstrens smutsfläckar. Efter arbetet fick jag höra av arbetsledaren att vi varit ”douli”. Det är förstås roligt att höra sånt, men kan man ta emot komplimanger ifall man inte känner sig värdiga dem? Fast på ett sätt var det roligt att hon ändå hade tyckt om det arbete vi hade gjort, för denna arbetsdag hade känts mycket lättare än de föregående.
Nu känns det som jag skulle vilja skriva mera, men jag har inte så mycket att säga för tillfället.
GVMD!
söndag, juni 25, 2006
Midsummerfestival 2006
Nu är man hemma igen. Helgen spenderades på Pörkenäs med vänner, bekanta och okända människor och Jesus. Några av mina vänner bodde inne i huset och sov i ett rum, medan jag och en annan sov i en tältby med våra Helsingforsvänner.
Vi kom till Pörkenäs ca.17 på fredag och sedan for tiden fort. Vi satte upp våra tält. Vi tre flickor sov i ett tält, medan de fem pojkarna sov i två tältar. De hade tänkt rymmas i ett tält, men på natten kom de fram till att det inte gick så bra att sova där. Också en annan vän hade satt upp sitt tält i vår tältby. Jag och två vänner tog vårt första dopp i havet vid Pörkenäs. Vi simmade till klipporna och lekte med vågorna. På fredagkväll hölls den första festivalen. Många människor kom fastän det var den mindre besökta kvällen. Till kvällen kom också några av våra vänner och besökte festivalen. Sedan började kvällen lida mot sitt slut, och vi for och sova i våra tält kanske runt 3-tiden.
Lördagen gick till stor del ut på volleybollturnering. Dagen inleddes dock med morgonmål och efter ett svalkande dopp i havet var vi på bibelstudium. Jag höll inte riktigt ordning på volleybollturneringens tidtabeller. Jag satt mest med vännerna och tittade på matcherna eller gick omkring på stranden. Det som harmar mig är att jag inte hann se så många av mina vänners matcher. Jag vet inte exakt var jag befann mig under deras matcher, men i alla fall några matcher hann jag se. Laget med J och J lyckades bli andra i turneringen, och det var nog fint gjort! Finalmatchen var jämn och det var ibland hemskt att sitta och titta på när det var så spännande. Fast mest var det roligt att sitta och titta på. Det såg häftigt ut när J och J gjorde fina räddningar. Många bilder från matcher (mest från finalmatchen) finns dokumenterade på Hannas kamera.
Efter finalmatchen fick jag snabbt ställa mig i ordning för biljettförsäljningen. Han som jag egentligen skulle sälja biljetter med hade blivit sjuk, så jag tog med mig vännen M istället. Vi fick en liten introduktion på biljettförsäljningen och fick sedan stå utmed vägen och ta emot nya festivalbesökare. Vi tog betalt och gav dem armbanden de skulle bära. Eftersom jag aldrig hade sålt biljetter förut var jag lite och funderade hur det skulle gå, men sist och slutligen var det riktigt roligt. Jag och M fick lite tid att tala. Vi hann på dessa två timmar ändå tala ganska mycket, fastän vi ofta fick avsluta oss själva mitt i en mening när nya festivalbesökare kom. Som tur var festivalen en svensk tillställningen så jag behövde inte oroa mig för det finska språket. Jag är också väldigt glad att M kom med mig och sälja. Det var lättare att stå där ute i två timmar och sälja nu än om jag hade sålt med någon okänd. Vi kom också bra överens med de två andra som var och sälja i början när vi var och sålde. Det var för mig mest okända människor som kom med sina bilar, mopeder eller fötter till festivalen. Ibland kom också såna man kände igen. Det roliga var när den vita Volvon med alltför mycket folk i körde om. De som satt inne i bilen är mina vänner och de körde om för att fara och äta. De körde om på några sekunder, men det var roligt att få en skymt av dem där. En annan rolig sak där utmed vägen var när en taxi kom. När jag for in i taxin märkte jag att där var några andra vänner som kom på festivalen. Andra små trevliga saker hände ju också utmed vägen. Trevliga människor lämnade alltid efter sig ett leende i min och M:s huvud. De två timmarna vi sålde biljetter tog fort slut, och jag kunde bara konstatera efteråt att det hade varit roligt. Hoppas att också M tyckte det.
Min syster kom också med två vänner till festivalen. Hon fick träffa en stor del av mina vänner, medan några andra av vännerna befann sig på annan plats just när jag träffade syrran. Jag blev också mycket positivt överraskad när jag fick höra att en av våra hissalärare var på festivalen. Den här kvällen lyssnade jag inte så mycket på musiken. En del av festivalen stod jag ju och sålde biljetter. Sedan var jag heller inte så jätte på G med att stå där inne i tältet och lyssna på musik. Men när bröderna Ådahl sjöng var nog jag och alla vänner inne i tältet. Vi stod där och dansade och hade roligt. Efteråt var det tältmöte med massor av lovsång. På natten, kanske runt kl. 2, for jag och några av vännerna i bastu. Vi hade bastubön, där vi hällde en vattenskopa på bastuugnen för varje människas bön. Till slut blev det så hett att vi snabbt for ut och gick ner till havet. Där tog vi ett dopp och till min förvåning gick det faktiskt bra att komma ner i vattnet. Vi var två gånger ner till vattnet, och det var nog roligt! När vi kom tillbaka från bastun for våra vänner pojkarna och sova. Jag och tre andra från vår tältby stannade ännu uppe en stund, men for ändå snart och sova pga stark trötthet. Jag somnade snabbt och vaknade på morgonen av att telefonen vibrerade vid min fot. Klockan var väckning. Vi packade ihop, åt morgonmål och sade hej då åt vänner. Sedan for vi till hembyn och åt god middag med härlig efterrätt hos J:s.
Vid skrivandets stund sitter mina vänner i bilen på väg tillbaka till Helsingfors. Kanske de t.o.m. just nu sitter och äter ost vid Juustoportti. Midsummerfestivalen var bra. Det dåliga var att tiden gick så fort och man hann inte tala så mycket med folk som man skulle ha velat. Ibland var där så mycket folk att jag kände mig en aning okoncentrerad, och ibland var hela gänget utspritt. Där fanns massor med människor som jag skulle ha velat tala mer med, men redan på förhand visste jag att det skulle bli lite svårt att hinna med allt och alla. Jag fick ju nu i alla fall se båda skolkamraterna och Helsingforsborna. Det var inte längesen jag sist såg Helsingforsborna, och det var roligt att få se dem igen. Nu blir det en paus på några veckor, och vi ska hoppas att jag klarar mig. Klasskamraterna däremot kanske jag hinner se under dessa veckor vi har framför oss.
Midsummerfestivalen är nu ett minne blott. Många har ändå säkert fotat ganska mycket bilder därifrån. Fina bilder fick man från stranden när solen höll på att gå ner. Det är storslaget vilken natur Gud har gett oss att njuta av. Det är också storslaget att Gud har välsignat mig med så många och goda vänner. Jag får tacka honom att jag fått den otroliga chansen att lära känna Helsingforsborna, och jag får tacka för mina fina vänner som jag har här på hemmafronten. Ensam skulle det bli svårt och jag får nu vara mycket tacksam.
Njut av sommaren alla och minns att vara tacksamma!
Gud vare med er!
Vi kom till Pörkenäs ca.17 på fredag och sedan for tiden fort. Vi satte upp våra tält. Vi tre flickor sov i ett tält, medan de fem pojkarna sov i två tältar. De hade tänkt rymmas i ett tält, men på natten kom de fram till att det inte gick så bra att sova där. Också en annan vän hade satt upp sitt tält i vår tältby. Jag och två vänner tog vårt första dopp i havet vid Pörkenäs. Vi simmade till klipporna och lekte med vågorna. På fredagkväll hölls den första festivalen. Många människor kom fastän det var den mindre besökta kvällen. Till kvällen kom också några av våra vänner och besökte festivalen. Sedan började kvällen lida mot sitt slut, och vi for och sova i våra tält kanske runt 3-tiden.
Lördagen gick till stor del ut på volleybollturnering. Dagen inleddes dock med morgonmål och efter ett svalkande dopp i havet var vi på bibelstudium. Jag höll inte riktigt ordning på volleybollturneringens tidtabeller. Jag satt mest med vännerna och tittade på matcherna eller gick omkring på stranden. Det som harmar mig är att jag inte hann se så många av mina vänners matcher. Jag vet inte exakt var jag befann mig under deras matcher, men i alla fall några matcher hann jag se. Laget med J och J lyckades bli andra i turneringen, och det var nog fint gjort! Finalmatchen var jämn och det var ibland hemskt att sitta och titta på när det var så spännande. Fast mest var det roligt att sitta och titta på. Det såg häftigt ut när J och J gjorde fina räddningar. Många bilder från matcher (mest från finalmatchen) finns dokumenterade på Hannas kamera.
Efter finalmatchen fick jag snabbt ställa mig i ordning för biljettförsäljningen. Han som jag egentligen skulle sälja biljetter med hade blivit sjuk, så jag tog med mig vännen M istället. Vi fick en liten introduktion på biljettförsäljningen och fick sedan stå utmed vägen och ta emot nya festivalbesökare. Vi tog betalt och gav dem armbanden de skulle bära. Eftersom jag aldrig hade sålt biljetter förut var jag lite och funderade hur det skulle gå, men sist och slutligen var det riktigt roligt. Jag och M fick lite tid att tala. Vi hann på dessa två timmar ändå tala ganska mycket, fastän vi ofta fick avsluta oss själva mitt i en mening när nya festivalbesökare kom. Som tur var festivalen en svensk tillställningen så jag behövde inte oroa mig för det finska språket. Jag är också väldigt glad att M kom med mig och sälja. Det var lättare att stå där ute i två timmar och sälja nu än om jag hade sålt med någon okänd. Vi kom också bra överens med de två andra som var och sälja i början när vi var och sålde. Det var för mig mest okända människor som kom med sina bilar, mopeder eller fötter till festivalen. Ibland kom också såna man kände igen. Det roliga var när den vita Volvon med alltför mycket folk i körde om. De som satt inne i bilen är mina vänner och de körde om för att fara och äta. De körde om på några sekunder, men det var roligt att få en skymt av dem där. En annan rolig sak där utmed vägen var när en taxi kom. När jag for in i taxin märkte jag att där var några andra vänner som kom på festivalen. Andra små trevliga saker hände ju också utmed vägen. Trevliga människor lämnade alltid efter sig ett leende i min och M:s huvud. De två timmarna vi sålde biljetter tog fort slut, och jag kunde bara konstatera efteråt att det hade varit roligt. Hoppas att också M tyckte det.
Min syster kom också med två vänner till festivalen. Hon fick träffa en stor del av mina vänner, medan några andra av vännerna befann sig på annan plats just när jag träffade syrran. Jag blev också mycket positivt överraskad när jag fick höra att en av våra hissalärare var på festivalen. Den här kvällen lyssnade jag inte så mycket på musiken. En del av festivalen stod jag ju och sålde biljetter. Sedan var jag heller inte så jätte på G med att stå där inne i tältet och lyssna på musik. Men när bröderna Ådahl sjöng var nog jag och alla vänner inne i tältet. Vi stod där och dansade och hade roligt. Efteråt var det tältmöte med massor av lovsång. På natten, kanske runt kl. 2, for jag och några av vännerna i bastu. Vi hade bastubön, där vi hällde en vattenskopa på bastuugnen för varje människas bön. Till slut blev det så hett att vi snabbt for ut och gick ner till havet. Där tog vi ett dopp och till min förvåning gick det faktiskt bra att komma ner i vattnet. Vi var två gånger ner till vattnet, och det var nog roligt! När vi kom tillbaka från bastun for våra vänner pojkarna och sova. Jag och tre andra från vår tältby stannade ännu uppe en stund, men for ändå snart och sova pga stark trötthet. Jag somnade snabbt och vaknade på morgonen av att telefonen vibrerade vid min fot. Klockan var väckning. Vi packade ihop, åt morgonmål och sade hej då åt vänner. Sedan for vi till hembyn och åt god middag med härlig efterrätt hos J:s.
Vid skrivandets stund sitter mina vänner i bilen på väg tillbaka till Helsingfors. Kanske de t.o.m. just nu sitter och äter ost vid Juustoportti. Midsummerfestivalen var bra. Det dåliga var att tiden gick så fort och man hann inte tala så mycket med folk som man skulle ha velat. Ibland var där så mycket folk att jag kände mig en aning okoncentrerad, och ibland var hela gänget utspritt. Där fanns massor med människor som jag skulle ha velat tala mer med, men redan på förhand visste jag att det skulle bli lite svårt att hinna med allt och alla. Jag fick ju nu i alla fall se båda skolkamraterna och Helsingforsborna. Det var inte längesen jag sist såg Helsingforsborna, och det var roligt att få se dem igen. Nu blir det en paus på några veckor, och vi ska hoppas att jag klarar mig. Klasskamraterna däremot kanske jag hinner se under dessa veckor vi har framför oss.
Midsummerfestivalen är nu ett minne blott. Många har ändå säkert fotat ganska mycket bilder därifrån. Fina bilder fick man från stranden när solen höll på att gå ner. Det är storslaget vilken natur Gud har gett oss att njuta av. Det är också storslaget att Gud har välsignat mig med så många och goda vänner. Jag får tacka honom att jag fått den otroliga chansen att lära känna Helsingforsborna, och jag får tacka för mina fina vänner som jag har här på hemmafronten. Ensam skulle det bli svårt och jag får nu vara mycket tacksam.
Njut av sommaren alla och minns att vara tacksamma!
Gud vare med er!
onsdag, juni 21, 2006
Funderingar med gräsklipparen
När man arbetar med ungefär samma sak i sex timmar gör man inte så mycket annat än arbetar och funderar. Det är ”klippa gräs och kratta gräs” och fundera som gäller. Ibland dyker det upp någon bekant på gravgården som man kanske utbyter några ord med. Det är också konstigt hur trött man kan bli av arbetet. Efter att arbetsdagen är slut är jag så trött, både i mig själv och i benen, att jag inte orkar göra nästan något. Därför sitter jag nu vid datorn och skriver ner dagens funderingar jag hade där ute på gröna marken när jag gick med gräsklipparen och krattan.
* Liknar jag min farmor? Eller var det någon som hade berättat till den äldre damen att jag var Elvis barnbarn?
* Kärleken är inte enkel att förstå sig på.
* Jag är släkt med Rolf.
* Älskar Gud en liberal lika mycket som en konservativ? Blir båda frälsta om de tror på Jesu uppståndelse?
* Ska jag fara på John Fogertys konsert i juli eller ska jag fara och spela på ett 50-års kalas med blåsorkestern?
Genom tankar om gårdagen kom jag också fram till några saker:
* Min mamma är en bråkstake. Hon klottade glass på mig med flit.
* Min syster har konstiga frågor. Igår efter att hon 3-5ggr frågat av mig om jag vill ha en pojkvän så frågade hon om jag är rädd för att föda barn. Jag svarade ”Ja!”. Sedan frågade hon om jag ska ha barn. Jag svarade ”Ja!” och hon kunde inte riktigt förstå mig. Jag svarade att alla är väl rädda för att föda barn, men ändå gör nästan alla det.
Idag har vi fått vår nya begagnade bil. Vi var och provköra den idag. Den har en hård bakbänk, men annars är bilen helt okej. Det gick också helt bra att köra med den, tyckte jag. Växelspaken kändes skön. Eftersom den är en farmare så får vi se hur det kommer att bli med backande å sånt för mig, men vi ska inte ta det så hårt. Säkert går det helt bra.
Nåja, det här tycktes då vara dagens funderingar. Ni ska ha det så bra där ute i världen! Njut av sommaren!
Gud vare med er!
* Liknar jag min farmor? Eller var det någon som hade berättat till den äldre damen att jag var Elvis barnbarn?
* Kärleken är inte enkel att förstå sig på.
* Jag är släkt med Rolf.
* Älskar Gud en liberal lika mycket som en konservativ? Blir båda frälsta om de tror på Jesu uppståndelse?
* Ska jag fara på John Fogertys konsert i juli eller ska jag fara och spela på ett 50-års kalas med blåsorkestern?
Genom tankar om gårdagen kom jag också fram till några saker:
* Min mamma är en bråkstake. Hon klottade glass på mig med flit.
* Min syster har konstiga frågor. Igår efter att hon 3-5ggr frågat av mig om jag vill ha en pojkvän så frågade hon om jag är rädd för att föda barn. Jag svarade ”Ja!”. Sedan frågade hon om jag ska ha barn. Jag svarade ”Ja!” och hon kunde inte riktigt förstå mig. Jag svarade att alla är väl rädda för att föda barn, men ändå gör nästan alla det.
Idag har vi fått vår nya begagnade bil. Vi var och provköra den idag. Den har en hård bakbänk, men annars är bilen helt okej. Det gick också helt bra att köra med den, tyckte jag. Växelspaken kändes skön. Eftersom den är en farmare så får vi se hur det kommer att bli med backande å sånt för mig, men vi ska inte ta det så hårt. Säkert går det helt bra.
Nåja, det här tycktes då vara dagens funderingar. Ni ska ha det så bra där ute i världen! Njut av sommaren!
Gud vare med er!
tisdag, juni 20, 2006
Andra arbetsdagen
Idag hade jag min andra arbetsdag. Det var svettigt men ganska roligt. Det är så roligt att se människor som kommer till gravgården. Jag fick också tala lite med en äldre kvinna som kom för att plantera blommor vid en grav. Igår såg jag också en äldre man som jag känner. Det som är bra med det här sommararbetet är att jag får något vettigt gjort och att man får se lite människor.
”Jag har den perfekta planet”, utbrast jag igår. Det här var nog säkert alla tiders värsta grammatikaliska mening. Så kan det gå med meningar ifall man inte är på det klara med genus. Jag började med ”Jag har den…”, för att sedan bli fundersam över om det skulle vara den eller det, och fortsatte sedan med att säga ”planet”. Det här var nu bara en liten grej som vi hade roligt åt igår, som jag ville dela med mig.
Vår kyrka håller på att målas. På samma gång som jag är och jobbar på gravgården finns andra gubbar där och arbetar med att måla väggar och ”fönsterkarma”. Någon sade att det här är sista gången vår kyrka målas, eftersom Jesus hinner komma tillbaka före man skulle måla nästa gång. Jesu återkomst är en sak som vi borde vänta på, men som kan vara svårt att vänta på. Själv vill jag också vänta på att Han kommer. Det skulle vara verkligt häftigt att själv få leva när Han kommer. Varför känns det ibland då så svårt att vänta på Hans återkomst? Mänsklig som jag är tänker jag att jag ändå inte vill sluta mitt liv mitt i. Jag hoppas och tror ändå, att ifall Han kommer mitt under livet så är Hans härlighet så stor att man glömmer bort ”allt vad man skulle ha kunnat hinna med”. Det här med att vänta på Hans återkomst är en sak man får jobba med hela tiden. Det är ju svårt NU att veta hur det kommer att kännas, så det är också kanske en anledning till varför det är svårt att vänta på det.
Nu är det bara åtta arbetsdagar kvar, och bara tre dagar kvar till Midsummerfestival. Jag kommer kanske att på lördag sitta två timmar och sälja biljetter till festivalen. Hoppas det blir intressant, och hoppas man får se massor med människor.
Hoppas vi ses på Midsummerfestivalen!
Gud vare med dig!
”Jag har den perfekta planet”, utbrast jag igår. Det här var nog säkert alla tiders värsta grammatikaliska mening. Så kan det gå med meningar ifall man inte är på det klara med genus. Jag började med ”Jag har den…”, för att sedan bli fundersam över om det skulle vara den eller det, och fortsatte sedan med att säga ”planet”. Det här var nu bara en liten grej som vi hade roligt åt igår, som jag ville dela med mig.
Vår kyrka håller på att målas. På samma gång som jag är och jobbar på gravgården finns andra gubbar där och arbetar med att måla väggar och ”fönsterkarma”. Någon sade att det här är sista gången vår kyrka målas, eftersom Jesus hinner komma tillbaka före man skulle måla nästa gång. Jesu återkomst är en sak som vi borde vänta på, men som kan vara svårt att vänta på. Själv vill jag också vänta på att Han kommer. Det skulle vara verkligt häftigt att själv få leva när Han kommer. Varför känns det ibland då så svårt att vänta på Hans återkomst? Mänsklig som jag är tänker jag att jag ändå inte vill sluta mitt liv mitt i. Jag hoppas och tror ändå, att ifall Han kommer mitt under livet så är Hans härlighet så stor att man glömmer bort ”allt vad man skulle ha kunnat hinna med”. Det här med att vänta på Hans återkomst är en sak man får jobba med hela tiden. Det är ju svårt NU att veta hur det kommer att kännas, så det är också kanske en anledning till varför det är svårt att vänta på det.
Nu är det bara åtta arbetsdagar kvar, och bara tre dagar kvar till Midsummerfestival. Jag kommer kanske att på lördag sitta två timmar och sälja biljetter till festivalen. Hoppas det blir intressant, och hoppas man får se massor med människor.
Hoppas vi ses på Midsummerfestivalen!
Gud vare med dig!
måndag, juni 19, 2006
Oh no!
Gårdagen var annars nästan perfekt. Det var fint, soligt och skönt. Sedan hände det som inte fick hända. Plötsligt bara var olyckan här. Jag och mina två syskon skulle fara ute och köra. Jag satt som chaufför. Vi hann inte längre än några hundra meter, nämligen korsningen där man svänger bort från vår adressväg. Bilen hade ett stort, konstigt ljud och den for inte framåt. Jag trodde att jag hade i fel växel eller nåt, och provade på nytt. Samma sak hände igen. Syskonen fick skuffa bilen, medan jag backade in den på ett passligt ställe just bredvid. Sedan gick vi hem tillbaka. Bilen var nu sönder, det var vi säkra på. Mamma och pappa var borta just då och fick höra den tråkiga nyheten via telefon. Det här var ju inte så bra. Antagligen hade pappa ändå vetat om att bilen skulle ge upp snart, för han var inte så överraskad.
Idag började mitt jobb. Jag ska två veckor arbeta vid gravgården. Arbetsdagen är sex timmar, och jag hade turen att få en fin jobbarkompis. Hela dagens arbete gick ut på att klippa gräsmattan på gravgården. Ena fick köra med traktorgräsklipparen och andra fick ta den ”vanliga” gräsklipparen och klippa runt gravstenarna. Vi bytte om med gräsklipparna och arbetet gick bra. Bensinen tog slut mitt på dagen, så vi fick hitta på lite annat att göra, som t.ex. att kratta. När bensinen hade anlänt var det fritt fram att fortsätta klippa. Vi tog en halvtimmespaus, och båda jag och jobbarkompisen for cyklande hem och äta, för vi har så nära hem. Jag tycker gräsklippandet gick bra, vi hann med ganska mycket. Det var första gången jag körde en traktorgräsklippare, och det var intressant att se hur brant den kunde svänga. Mest tyckte jag ändå om att klippa runt gravstenarna. Är det månne så att jag mera tycker om ”små påtase” än om att göra stora saker?
Efter arbetet tog jag en sväng fram ån. Där var ganska många och simma och vattnet var varmt. När jag simmat en bit och haft huvudet några gånger under vattnet märkte jag att jag hade glasögonen på mig. Jag har aldrig förut simmat med glasögon på och jag visste inte ens att det gick. Jag for dock upp till stranden för att ta dem av mig. När jag sedan satt på handduken märkte jag hur mycket det blåste. Plötsligt kom en stark vind, och det tog sjukt när sanden flög som små spikar. Jag blev sandig men ville ändå fara upp pga blåsten. Tog en kort dopp för att få bort sanden och sedan var denna korta simtur över för min del. Nu senare har jag inte gjort mycket anant än att vara på msn och gjort lite mat.
Imorgon fortsätter arbetet. Nu är det bara nio arbetsdagar kvar. På fredagen kommer Helsingforsborna till Österbotten och jag hoppas Midsummerfestivalen blir mycket mycket bra. Ha det skönt!
Gud vare med dig!
Idag började mitt jobb. Jag ska två veckor arbeta vid gravgården. Arbetsdagen är sex timmar, och jag hade turen att få en fin jobbarkompis. Hela dagens arbete gick ut på att klippa gräsmattan på gravgården. Ena fick köra med traktorgräsklipparen och andra fick ta den ”vanliga” gräsklipparen och klippa runt gravstenarna. Vi bytte om med gräsklipparna och arbetet gick bra. Bensinen tog slut mitt på dagen, så vi fick hitta på lite annat att göra, som t.ex. att kratta. När bensinen hade anlänt var det fritt fram att fortsätta klippa. Vi tog en halvtimmespaus, och båda jag och jobbarkompisen for cyklande hem och äta, för vi har så nära hem. Jag tycker gräsklippandet gick bra, vi hann med ganska mycket. Det var första gången jag körde en traktorgräsklippare, och det var intressant att se hur brant den kunde svänga. Mest tyckte jag ändå om att klippa runt gravstenarna. Är det månne så att jag mera tycker om ”små påtase” än om att göra stora saker?
Efter arbetet tog jag en sväng fram ån. Där var ganska många och simma och vattnet var varmt. När jag simmat en bit och haft huvudet några gånger under vattnet märkte jag att jag hade glasögonen på mig. Jag har aldrig förut simmat med glasögon på och jag visste inte ens att det gick. Jag for dock upp till stranden för att ta dem av mig. När jag sedan satt på handduken märkte jag hur mycket det blåste. Plötsligt kom en stark vind, och det tog sjukt när sanden flög som små spikar. Jag blev sandig men ville ändå fara upp pga blåsten. Tog en kort dopp för att få bort sanden och sedan var denna korta simtur över för min del. Nu senare har jag inte gjort mycket anant än att vara på msn och gjort lite mat.
Imorgon fortsätter arbetet. Nu är det bara nio arbetsdagar kvar. På fredagen kommer Helsingforsborna till Österbotten och jag hoppas Midsummerfestivalen blir mycket mycket bra. Ha det skönt!
Gud vare med dig!
söndag, juni 18, 2006
28 grader celcius
Nu är jag hemma igen i min soliga och gröna hemby. De första sakerna när jag körde in i vår by igår var att ett nytt parhus har börjat byggas. Den andra saken jag märkte var att diken var fulla med blommor. När jag för två veckor sedan lämnade stället var det ännu inte så somrigt. Nu är det helt annorlunda, och plötsligt märkte jag att jag varit borta hemifrån i faktiskt två veckor. Man hade väntat på mig hemma, och visst hade jag också väntat på att få se familjen igen. Hemma fanns bulla och mamma hade köpt stora glassar som var på tarjous. Jag visade min grafiska räknare och de var förundrade över denna högtutvecklade maskin. Pappa tyckte det räckte bra för honom med vår enkla räknare. Jag gick också ut på gården med mina syskon och jag fick se vårt nya mysställe med bänk och träplattor. Sedan visade lillabror det lilla märket han lämnat när han körde lite för långt in i ogräset med monkeyn. Vår gång som är under konstruktion fick jag också se igen, och blev häpen över att det nu äntligen börjar likna en gång. Gången ska gå ner till vår lägsta plats på tomten, där vi sällan är. Hoppas planet där nere sku kunna börja utnyttjas mera.
Idag efter 9 timmars sömn vaknade jag till en härlig dag. Solen sken, och det har åtminstone varit upp till 28 grader idag. Ganska snabbt åkte jag iväg med grannen till stranden. Jag satte min nya korta kjol på mig och vi cyklade iväg. Nu har jag fått prova det att cykla med kjol. Det gick nog ganska bra, men jag anar att man inte ska cykla med kjol ifall det blåser för mycket. På stranden solbadade vi i bikini och tog sedan ett dopp i vattnet. Den här gången var vattnet ganska varmt.(varmare än de 11 grader jag frös i vid Hannas villa.) På stranden igen pratade vi om de här två veckornas händelser. Ganska mycket rörde sig samtalet kring pojkar. Grannen har ju hittat en pojkvän. Efter att vi solat en stund klev jag i vattnet igen, och det kändes verkligt skönt. Sedan cyklade vi mot caféet och köpte glass. Oh, härliga sommar! Jag vet inte hur många gånger grannen fick höra av mig att "Wow, det är sommar". Vi cyklade också för att se det nya parhusbygget.
Nu senare har jag ännu vidare njutit av sommaren och solen. Jag satte upp tältet för att kolla att det är i skick. Jag och Hanna, och J ifall hon vill, ska kanske sova i tält på Midsummerfestivalen. Det roliga är att jag får träffa Hanna och hennes bröder, och kanske ännu några Hesabor, bara en vecka efter att jag lämnade dem. Så jag har något att se framemot igen! Fast hela sommaren kan jag se framemot varje nästa minut, för man vet aldrig vad som hända skall. Det som nu kommer att hända inom en minut är att jag skall avsluta blogginlägget och fara och duscha. Hoppas jag kan fara och köra ikväll. Ska fråga syskonen om de vill komma med.
Ni ska alla ute i vida världen njuta av sommaren! (försök glöm bort alla mygg och knott.) Detta är den tid vi har väntat på och som vi antagligen också länge minns. Ha en skön sommar!
Gud vare med dig!
Idag efter 9 timmars sömn vaknade jag till en härlig dag. Solen sken, och det har åtminstone varit upp till 28 grader idag. Ganska snabbt åkte jag iväg med grannen till stranden. Jag satte min nya korta kjol på mig och vi cyklade iväg. Nu har jag fått prova det att cykla med kjol. Det gick nog ganska bra, men jag anar att man inte ska cykla med kjol ifall det blåser för mycket. På stranden solbadade vi i bikini och tog sedan ett dopp i vattnet. Den här gången var vattnet ganska varmt.(varmare än de 11 grader jag frös i vid Hannas villa.) På stranden igen pratade vi om de här två veckornas händelser. Ganska mycket rörde sig samtalet kring pojkar. Grannen har ju hittat en pojkvän. Efter att vi solat en stund klev jag i vattnet igen, och det kändes verkligt skönt. Sedan cyklade vi mot caféet och köpte glass. Oh, härliga sommar! Jag vet inte hur många gånger grannen fick höra av mig att "Wow, det är sommar". Vi cyklade också för att se det nya parhusbygget.
Nu senare har jag ännu vidare njutit av sommaren och solen. Jag satte upp tältet för att kolla att det är i skick. Jag och Hanna, och J ifall hon vill, ska kanske sova i tält på Midsummerfestivalen. Det roliga är att jag får träffa Hanna och hennes bröder, och kanske ännu några Hesabor, bara en vecka efter att jag lämnade dem. Så jag har något att se framemot igen! Fast hela sommaren kan jag se framemot varje nästa minut, för man vet aldrig vad som hända skall. Det som nu kommer att hända inom en minut är att jag skall avsluta blogginlägget och fara och duscha. Hoppas jag kan fara och köra ikväll. Ska fråga syskonen om de vill komma med.
Ni ska alla ute i vida världen njuta av sommaren! (försök glöm bort alla mygg och knott.) Detta är den tid vi har väntat på och som vi antagligen också länge minns. Ha en skön sommar!
Gud vare med dig!
lördag, juni 17, 2006
Tillbaka
(skriven 17 och 18.6)
Nu är jag tillbaka! Tillbaka till mitt rum och tillbaka till bloggen. Jag har under två veckors tid bott hos Hanna och hennes familj i Helsingfors. Det var en tid med matte, sport, shopping och sommar. Matte var nog inte alls den största delen av mitt Helsingforsbesök, men jag skrev det först eftersom det var för kursens skull som jag var två veckor i Helsingfors. Det var en innehållsrik tid, och jag skulle gärna skriva upp allt möjligt här på blogget. Däremot tror jag inte att jag skriver upp ALLT, för enadelt blir jag helt "kållå i hövå" eller så orkar ni inte läsa allt. Jag ska försöka ändå skriva olika saker som jag kommer på.
Jag kan börja med att säga att vi hittills har haft en fin sommar. Denna morgon vaknade jag upp för sista morgonen hos Hanna och när jag for ut med bröderna märkte jag att det var stekhett. Efter en omgång i Mölkky for jag och sätta mindre kläder på mig, och väckte på samma gång Hanna. Jag vet att hon är galen i sol. Hon har annars ibland lite svårt att vakna, men nu var hon snabbt uppe. Klockan var nu kanske tio på morgonen, och det var 24 grader i skuggan. Senare på dagen for vi också och spela fotboll, och det var skrämmande hett. Fotbollsspelandet blev mycket tyngre bara pga värmen. Men nu ska jag inte moitta, det är ju nog värme man vill ha på sommaren! Och nog var det ju ändå skönt med sol.
Det är roligt att jag har fått träffa så mycket människor på min Helsingforsvistelse. Jag kan nu, liksom jag oftast gör, nämna människorna vid förnamnets första bokstav. Det var roligt att träffa många vänner redan första kvällen hos O. Tyvärr blev vistelsen hos O inte så lång, men jag hade ändå roligt så länge vi var där. Det var roligt att få träffa Hanna och hennes bröder igen. Jag har aldrig umgåtts så mycket med H förut som jag gjorde nu. Vi var båda på mattekursen och fick umgås ganska mycket kring matten. Jag fick nog också alla möjliga olika kommentarer av H. Han försökte nog mot slutet visa att han hade sagt några komplimanger ens till mig, men jag kan nog säga att "icke-komplimangerna" nog var fler än komplimangerna. Men en komplimang var ju iaf "upplyftande": "Oj, du ser ju ut som en flicka."
Vid volleybollen och fotbollen fick jag träffa olika människor, som jag däremot inte talade så mycket med. Vid Hannas familjs stuga, på helgen, fick jag däremot tala mer med människor. Vi var sju vänner där, och det var intressant att t.ex. få diskutera militären med B. Och ibland när andra bråkade med mig så kunde T hjälpa mig. Det var snällt gjort. På lördagkvällen for Hanna tidigt och sova. Under den tiden hade vi en mycket intressant diskussion. Det var mest J, B, J och jag som diskutera. Värdefull information kunde man få ut därifrån.
Vistelsen på stugan vid Päijänne förde också med sig kalla minnen. Som t.ex. de två gångerna när jag blev islängd i vattnet. Mer synd var det däremot för J som blev islängd med mycket kläder på sig. Jag hade iaf så lite som bikini eller shorts+paita på mig. Vattenkriget var också på ett sätt intressant. Däremot kan jag kan inte neka att det kändes hemskt varje gång man fick det kalla vattnet på sig. ( 11grader var vattnet.)
En annan person som var intressant att få träffa var en kvinna som studerar till arkitekt. Hon var släkt med Hanna, och vi två for och träffa henne. Jag fick svar på många frågor, och fått veta mer om utbildningen och yrket. Jag måste alltså bli bättre på matematik, men absolut bättre på att rita. Oj, vad det sku va roligt att få studera till arkitekt, men det är nog mest drömmar för min del. Alltid kan man ju dock FÖRSÖKA, men en annan sak är om det sen lyckas. Det var iaf jätteroligt att få träffa en riktig arkitektstuderande och nu ska jag börja rita mer!;)
Att vara med Hannas grannar var roligt. I den familjen finns många barn och alla talar finska. Jag blev först bra bekant med den sexåriga flickan T, och vi hade skoj tillsammans. Hon fick lära mig finska. Senare blev jag också bekant med en av hennes bröder. Jag vet ännu inte om han var yngre eller äldre än T. Jag tror jag bestämt är skyldig honom en kram. De här barnen hade också lärt sig fin svenska av sina fina grannar. "Sofie är dum åsna", fick jag höra några gånger. Som tur var det på skoj och annars var de väldigt snälla mot mig, fastän jag talade lite fel.
Det var roligt att se trafiken i Helsingfors. Jag fick nio gånger sitta i bilen på väg till mattekursen som hölls vid Norsen. Åtta gånger, tror jag, satt jag också i bilen på väg hem från kursen. Så nu borde jag hitta från Hannas in till stan. Det var också roligt att följa med hur trafiken på motorvägen löpte och hur olika filar fungerade på väg till och inne i stan. Det var också roligt att sitta på med H som övningskörde med sin far. Det var nog roligt att sitta på fastän bilen ibland stannade flera gånger. Till slut blev jag helt galen av bilkörningen och började vänta på att själv kunna köra. Jag sku gärna vilja komma till större trafikställen och få köra på motorvägar och runda avfarter. Ifall jag hinner ska jag nog fara och köra idag!:)
Vi hann också med besök på Björkebo. En dag var vi och hälsade på barnläger och en dag hälsade vi på skribaläger. J arbetar där på köket, så vi fick se henne. Jag tror hon har fullt upp med arbete, jag hoppas att hon hinner andas emellan. Jag fick det mycket trevligare på Björkebo än jag hade trott. Det var lätt att få kontakt med människor både på barnläger och på skribaläger. På barnlägret blev vi jagade med brännässlor, (jag själv blev inte så mycket jagad, men nog två vänner.) men på skribalägret kunde man samtala mer med hjälpisar och skribor. När vi for hem från barnlägret hade vi med på tjuts en yngre flicka som for hem för natten. Annars var hon ganska blyg, så det var se hur roligt hon sedan hade i bilen.
En kväll for vi med nästan hela familjen J ut och köra. Jag fick då se höghuset där de förut bott. De flyttade därifrån när Hanna var en liten flicka. Det var roligt att se de fönster där lilla Hanna en gång lekt med sina bröder. Jag har själv alltid bott i samma hus, och kan kanske inte veta exakt hur det känns att se sin före detta bostad eller sitt före detta hus. Men jag har en viss nostalgisk känsla själv gällande det radhuslägenhet där mormor, morfar och t.o.m. mamma har bott i. Där har jag nog varit när jag var liten, men sedan mormor o morfar dog har jag inte kunnat vara inne i lägenheten. Det känns på något sätt hemskt.
Sedan körde vi vidare mot havet, där de har byggt nya och fina höghus. Stranden var fint gjord, och vi konstaterade att det såg ut som på filmer och serier från Amerikanska kuster. Ännu lite senare på kvällen, efter att vi kört till en annan fin strand, körde vi runt och såg på egnahemshus. Det är min favoritsysslesättning. Vi fick se moderna och enorma hus. Oj, om jag skulle få rita såna hus! Dessa hus var nog något att se!
Det finns nog massor jag nu inte berättat, men jag tror jag sätter stopp här. Från denna tvåveckors besök i Helsingfors bär jag nu med mig kläder, grafisk räknare, matteinformation, färgpennor och papper, många fina minnen och ett litet rosa hjärta som jag fick av sexåriga T. Synd att min kamera fick lite problem. Hoppas jag kan få bilder från andra som tagit bilder, så att jag också kan framkalla dem. Tack till alla er som jag fick träffa och som gjorde resan till det den blev! Tack Hanna med familj!
Nu är jag tillbaka! Tillbaka till mitt rum och tillbaka till bloggen. Jag har under två veckors tid bott hos Hanna och hennes familj i Helsingfors. Det var en tid med matte, sport, shopping och sommar. Matte var nog inte alls den största delen av mitt Helsingforsbesök, men jag skrev det först eftersom det var för kursens skull som jag var två veckor i Helsingfors. Det var en innehållsrik tid, och jag skulle gärna skriva upp allt möjligt här på blogget. Däremot tror jag inte att jag skriver upp ALLT, för enadelt blir jag helt "kållå i hövå" eller så orkar ni inte läsa allt. Jag ska försöka ändå skriva olika saker som jag kommer på.
Jag kan börja med att säga att vi hittills har haft en fin sommar. Denna morgon vaknade jag upp för sista morgonen hos Hanna och när jag for ut med bröderna märkte jag att det var stekhett. Efter en omgång i Mölkky for jag och sätta mindre kläder på mig, och väckte på samma gång Hanna. Jag vet att hon är galen i sol. Hon har annars ibland lite svårt att vakna, men nu var hon snabbt uppe. Klockan var nu kanske tio på morgonen, och det var 24 grader i skuggan. Senare på dagen for vi också och spela fotboll, och det var skrämmande hett. Fotbollsspelandet blev mycket tyngre bara pga värmen. Men nu ska jag inte moitta, det är ju nog värme man vill ha på sommaren! Och nog var det ju ändå skönt med sol.
Det är roligt att jag har fått träffa så mycket människor på min Helsingforsvistelse. Jag kan nu, liksom jag oftast gör, nämna människorna vid förnamnets första bokstav. Det var roligt att träffa många vänner redan första kvällen hos O. Tyvärr blev vistelsen hos O inte så lång, men jag hade ändå roligt så länge vi var där. Det var roligt att få träffa Hanna och hennes bröder igen. Jag har aldrig umgåtts så mycket med H förut som jag gjorde nu. Vi var båda på mattekursen och fick umgås ganska mycket kring matten. Jag fick nog också alla möjliga olika kommentarer av H. Han försökte nog mot slutet visa att han hade sagt några komplimanger ens till mig, men jag kan nog säga att "icke-komplimangerna" nog var fler än komplimangerna. Men en komplimang var ju iaf "upplyftande": "Oj, du ser ju ut som en flicka."
Vid volleybollen och fotbollen fick jag träffa olika människor, som jag däremot inte talade så mycket med. Vid Hannas familjs stuga, på helgen, fick jag däremot tala mer med människor. Vi var sju vänner där, och det var intressant att t.ex. få diskutera militären med B. Och ibland när andra bråkade med mig så kunde T hjälpa mig. Det var snällt gjort. På lördagkvällen for Hanna tidigt och sova. Under den tiden hade vi en mycket intressant diskussion. Det var mest J, B, J och jag som diskutera. Värdefull information kunde man få ut därifrån.
Vistelsen på stugan vid Päijänne förde också med sig kalla minnen. Som t.ex. de två gångerna när jag blev islängd i vattnet. Mer synd var det däremot för J som blev islängd med mycket kläder på sig. Jag hade iaf så lite som bikini eller shorts+paita på mig. Vattenkriget var också på ett sätt intressant. Däremot kan jag kan inte neka att det kändes hemskt varje gång man fick det kalla vattnet på sig. ( 11grader var vattnet.)
En annan person som var intressant att få träffa var en kvinna som studerar till arkitekt. Hon var släkt med Hanna, och vi två for och träffa henne. Jag fick svar på många frågor, och fått veta mer om utbildningen och yrket. Jag måste alltså bli bättre på matematik, men absolut bättre på att rita. Oj, vad det sku va roligt att få studera till arkitekt, men det är nog mest drömmar för min del. Alltid kan man ju dock FÖRSÖKA, men en annan sak är om det sen lyckas. Det var iaf jätteroligt att få träffa en riktig arkitektstuderande och nu ska jag börja rita mer!;)
Att vara med Hannas grannar var roligt. I den familjen finns många barn och alla talar finska. Jag blev först bra bekant med den sexåriga flickan T, och vi hade skoj tillsammans. Hon fick lära mig finska. Senare blev jag också bekant med en av hennes bröder. Jag vet ännu inte om han var yngre eller äldre än T. Jag tror jag bestämt är skyldig honom en kram. De här barnen hade också lärt sig fin svenska av sina fina grannar. "Sofie är dum åsna", fick jag höra några gånger. Som tur var det på skoj och annars var de väldigt snälla mot mig, fastän jag talade lite fel.
Det var roligt att se trafiken i Helsingfors. Jag fick nio gånger sitta i bilen på väg till mattekursen som hölls vid Norsen. Åtta gånger, tror jag, satt jag också i bilen på väg hem från kursen. Så nu borde jag hitta från Hannas in till stan. Det var också roligt att följa med hur trafiken på motorvägen löpte och hur olika filar fungerade på väg till och inne i stan. Det var också roligt att sitta på med H som övningskörde med sin far. Det var nog roligt att sitta på fastän bilen ibland stannade flera gånger. Till slut blev jag helt galen av bilkörningen och började vänta på att själv kunna köra. Jag sku gärna vilja komma till större trafikställen och få köra på motorvägar och runda avfarter. Ifall jag hinner ska jag nog fara och köra idag!:)
Vi hann också med besök på Björkebo. En dag var vi och hälsade på barnläger och en dag hälsade vi på skribaläger. J arbetar där på köket, så vi fick se henne. Jag tror hon har fullt upp med arbete, jag hoppas att hon hinner andas emellan. Jag fick det mycket trevligare på Björkebo än jag hade trott. Det var lätt att få kontakt med människor både på barnläger och på skribaläger. På barnlägret blev vi jagade med brännässlor, (jag själv blev inte så mycket jagad, men nog två vänner.) men på skribalägret kunde man samtala mer med hjälpisar och skribor. När vi for hem från barnlägret hade vi med på tjuts en yngre flicka som for hem för natten. Annars var hon ganska blyg, så det var se hur roligt hon sedan hade i bilen.
En kväll for vi med nästan hela familjen J ut och köra. Jag fick då se höghuset där de förut bott. De flyttade därifrån när Hanna var en liten flicka. Det var roligt att se de fönster där lilla Hanna en gång lekt med sina bröder. Jag har själv alltid bott i samma hus, och kan kanske inte veta exakt hur det känns att se sin före detta bostad eller sitt före detta hus. Men jag har en viss nostalgisk känsla själv gällande det radhuslägenhet där mormor, morfar och t.o.m. mamma har bott i. Där har jag nog varit när jag var liten, men sedan mormor o morfar dog har jag inte kunnat vara inne i lägenheten. Det känns på något sätt hemskt.
Sedan körde vi vidare mot havet, där de har byggt nya och fina höghus. Stranden var fint gjord, och vi konstaterade att det såg ut som på filmer och serier från Amerikanska kuster. Ännu lite senare på kvällen, efter att vi kört till en annan fin strand, körde vi runt och såg på egnahemshus. Det är min favoritsysslesättning. Vi fick se moderna och enorma hus. Oj, om jag skulle få rita såna hus! Dessa hus var nog något att se!
Det finns nog massor jag nu inte berättat, men jag tror jag sätter stopp här. Från denna tvåveckors besök i Helsingfors bär jag nu med mig kläder, grafisk räknare, matteinformation, färgpennor och papper, många fina minnen och ett litet rosa hjärta som jag fick av sexåriga T. Synd att min kamera fick lite problem. Hoppas jag kan få bilder från andra som tagit bilder, så att jag också kan framkalla dem. Tack till alla er som jag fick träffa och som gjorde resan till det den blev! Tack Hanna med familj!
fredag, juni 02, 2006
sista "skoldagen"
Idag är det sista skoldagen före skolavslutning. Dagen började med skolgudstjänst. Sedan har vi inte gjort så mycket annat än att äta, gå runt, bära ett par stolar, sitta vid datorn. Så, så ser vår sista skoldag ut.
Imorgon bär det äntligen av till Helsingfors. Efter tre veckor med skolarbete ska det bli skönt att bara få tänka på annat. Jag har blivit kommenderad att ta simkläder med. Jag undrar nog hur bra simväder det är! Om det är sånt väder som nu, så vågar jag mig nog inte i nå iskallt vatten.
Nu borde jag ju fara å bära stolar till idrottshallen för studentfesten. Sedan är skoldagen småningom slut. Nähä, ändrade planer. Jag får fara hem med en vän som har bil. Jee. Hej då!
Imorgon bär det äntligen av till Helsingfors. Efter tre veckor med skolarbete ska det bli skönt att bara få tänka på annat. Jag har blivit kommenderad att ta simkläder med. Jag undrar nog hur bra simväder det är! Om det är sånt väder som nu, så vågar jag mig nog inte i nå iskallt vatten.
Nu borde jag ju fara å bära stolar till idrottshallen för studentfesten. Sedan är skoldagen småningom slut. Nähä, ändrade planer. Jag får fara hem med en vän som har bil. Jee. Hej då!
torsdag, juni 01, 2006
Nu tänkte jag glömma rubriken igen
Vaknade idag en halvtimme före jag skulle vakna. Försökte först somna, men nervositeten höll mig vaken. Vad var det egentligen jag var nervös för? Eller kanske jag inte var nervös, jag tror jag var lättad och uppspelt. Dagen som jag väntat på i tre veckor var nu här. Dagen då alla prov och allt skolarbete är slut. Jag accepterade nervositeten, eller vad det nu var, och satte mig upp och läste några böcker istället.
Hade sista provet idag, så nu är proven äntligen över. Kan inte förstå att det ju snart är sommarlov. Har varit på bra humör idag och skoldagen förgylldes med filmen "Bästa av mödrar", avtäckning av skolans nya väggskylt, och sist men inte minst: glass. Nu är skoldagen inte slut, men lärarna kom inte på mera program, så vi är lediga.
Voj, vad det harmade mig igår. När jag skrev blogget var mitt huvud ganska tomt. Efteråt mindes jag att jag på morgonen hade planerat vad jag skulle skriva. Jag satt ju och skrev blogginlägget från kl.8 på morgonen. Så min viktiga kommentar, som jag glömde bort, var att man ju ska ta tillvara sista sovmorgonen på bästa sätt: inte ligga hem och sova, utan vara i skolan och skriva blogg!
En sak jag funderade på i bussen denna morgon. När jag började i högstadiet insåg jag att jag skulle sitta i bussen på samma bussrutt i sex år framåt. Min storasyster hade nångång klagat på att det är så tungt att sitta på samma rutt i sex hela år, och jag trodde också det skulle bli tungt. Nu har jag suttit på bussen efter samma väg i fem år, och jag måste säga att jag är inte det minsta förargad, irriterad eller uttråkad. Bussrutten tar kanske 25, och alltid när jag skall stiga av skulle jag helst bara sitta kvar och ha det skönt. Jag vet inte egentligen vad jag gör i bussen. Det mesta går väl åt till att lyssna på musik, titta ut på träden och fundera. På nå sätt är det riktigt behagligt att sitta där.
Om jag går tillbaka till filmen vi såg på idag, "Bästa av mödrar" eller på finska "Äideistä parhain", så var jag glad att vi fick se på den. Ända sedan den kom på biograferna har jag velat se den. När vi var till Polen hade resten av hissagruppen fått se den, och jag tänkte att jag sku kunna låna filmen av hissaläraren. Dock flöt tiden iväg med prov och sånt, så det blev inte av. Nu äntligen fick jag se den, och den var nog värd att se. Filmen var fint gjord sådär "fotografiskt", med fina vyer. Mot slutet fick jag också kämpa mot tårarna. Det känns alltid pinsamt när man börjar gråta till filmer, och jag funderade nog lite att: "varför ser vi på den här filmen i skolan?", där många andra elever satt. Som tur fick jag sedan höra att det också var andra som lite fick kämpa med tårarna.
Såja. Jag har nångång tänkt skriva ett tyskt blogginlägg, så att min tysktalande mailkompis fick läsa. Det blir dock inte nu idag som jag skriver det inlägget, och sist och slutligen kommer det nog säkert inte att bli så långt heller. Vi får se när den dyker upp. Fast känner jag mig själv så glöms väl det bort efter en stund. Men nu har jag skrivit upp det här, så jag hoppas jag nångång går tillbaka hit och läser och påminns om vad jag skulle göra.
Nu ska vi alla njuta av att skolarbetet är över. I alla fall jag känner det som att jag skulle vilja hoppa och skutta. Fast det är kanske bäst att vara lite diskret här i skolan!:D
...Sommartider, hej hej, sommartider!!!...
Gud vare med dig!
p.s syrran kommer hem idag. Så jag hinner se henne lite före jag reser ner till Helsingfors!:) d.s
Hade sista provet idag, så nu är proven äntligen över. Kan inte förstå att det ju snart är sommarlov. Har varit på bra humör idag och skoldagen förgylldes med filmen "Bästa av mödrar", avtäckning av skolans nya väggskylt, och sist men inte minst: glass. Nu är skoldagen inte slut, men lärarna kom inte på mera program, så vi är lediga.
Voj, vad det harmade mig igår. När jag skrev blogget var mitt huvud ganska tomt. Efteråt mindes jag att jag på morgonen hade planerat vad jag skulle skriva. Jag satt ju och skrev blogginlägget från kl.8 på morgonen. Så min viktiga kommentar, som jag glömde bort, var att man ju ska ta tillvara sista sovmorgonen på bästa sätt: inte ligga hem och sova, utan vara i skolan och skriva blogg!
En sak jag funderade på i bussen denna morgon. När jag började i högstadiet insåg jag att jag skulle sitta i bussen på samma bussrutt i sex år framåt. Min storasyster hade nångång klagat på att det är så tungt att sitta på samma rutt i sex hela år, och jag trodde också det skulle bli tungt. Nu har jag suttit på bussen efter samma väg i fem år, och jag måste säga att jag är inte det minsta förargad, irriterad eller uttråkad. Bussrutten tar kanske 25, och alltid när jag skall stiga av skulle jag helst bara sitta kvar och ha det skönt. Jag vet inte egentligen vad jag gör i bussen. Det mesta går väl åt till att lyssna på musik, titta ut på träden och fundera. På nå sätt är det riktigt behagligt att sitta där.
Om jag går tillbaka till filmen vi såg på idag, "Bästa av mödrar" eller på finska "Äideistä parhain", så var jag glad att vi fick se på den. Ända sedan den kom på biograferna har jag velat se den. När vi var till Polen hade resten av hissagruppen fått se den, och jag tänkte att jag sku kunna låna filmen av hissaläraren. Dock flöt tiden iväg med prov och sånt, så det blev inte av. Nu äntligen fick jag se den, och den var nog värd att se. Filmen var fint gjord sådär "fotografiskt", med fina vyer. Mot slutet fick jag också kämpa mot tårarna. Det känns alltid pinsamt när man börjar gråta till filmer, och jag funderade nog lite att: "varför ser vi på den här filmen i skolan?", där många andra elever satt. Som tur fick jag sedan höra att det också var andra som lite fick kämpa med tårarna.
Såja. Jag har nångång tänkt skriva ett tyskt blogginlägg, så att min tysktalande mailkompis fick läsa. Det blir dock inte nu idag som jag skriver det inlägget, och sist och slutligen kommer det nog säkert inte att bli så långt heller. Vi får se när den dyker upp. Fast känner jag mig själv så glöms väl det bort efter en stund. Men nu har jag skrivit upp det här, så jag hoppas jag nångång går tillbaka hit och läser och påminns om vad jag skulle göra.
Nu ska vi alla njuta av att skolarbetet är över. I alla fall jag känner det som att jag skulle vilja hoppa och skutta. Fast det är kanske bäst att vara lite diskret här i skolan!:D
...Sommartider, hej hej, sommartider!!!...
Gud vare med dig!
p.s syrran kommer hem idag. Så jag hinner se henne lite före jag reser ner till Helsingfors!:) d.s
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)