Johi: "See you in Heaven".
Sofie: "Nää, see you in the sky!"
Och färden var igång.
Jag började igår skicka runt och kolla om någon var intresserad av att åka till Power Park. Till slut blev vi tre som for iväg, Johi, Melinda och jag. Melinda var chauffören, Johi var fotografen och jag var filmaren. Vi anlände och såg fina berg-och-dalbanor. Vi betalade in oss och var färdiga att börja färden. Människor var där direkt från början, dvs direkt när nöjesfältet öppnades. Det blev dock aldrig proppfullt, och till den enda attraktionen som man behövde stå i kö för var den nya träbergodalbanan. Området var inte helt stort, men väldigt fint pyntat med blommor och fina fontäner och små vattenfall. Det fanns en attraktion som ingen av oss tre vågade fara på. Den var så hemsk så jag vågar inte ens förklara hur den gick till. Men andra attraktioner var vi på. Typhoon var som Särkänniemis före detta Frisbee. Typhoon var däremot bättre för man satt och titta utåt till skillnad från Frisbee där man titta inåt på varandra.
Vi var också på en dålig variant av bläckfisken. Sedan var vi på en barnbergodalbana (av mig kallad så), som inte var helt barnslig, men ändå inte hemsk. Sedan provade vi på bergodalbanan som blev min älskling. Jag blev förtjust i den i vintras när jag såg den för första gången. Nu när jag fick åka i den på riktigt så blev jag inte besviken. Tvärtom. Och nu till ALLA Helsingforsbor (jag försöker citera Johi): "Glöm träbergodalbanan vid Borgbacken och kom till Österbotten!". Den här träbergodalbanan var helt enkelt JEE! Inget saknades! Första backen var brant, farten var hög (speciellt längst bak), längden var ganska lång, backarna var många, man lutade mycket i svängarna, det blev aldrig tråkigt! Jag satt en gång (kanske flera gånger, men jag tänker nu speciellt på en gång) bredvid Johi längst bak. Johi skrek hela vägen, skrek och skrek. Jag satt bara och gapa, för jag skrattade egentligen men inget ljud fick jag fram. Så där satt jag hela vägen med munnen öppen. Sedan säger Johi att hon inte hörde ett pip från mig. Det är bara så svårt att förklara att jag ville skrika och skratta på samma gång, men inget ljud kom ut. Nåja, på min begäran så åkte vi träbergodalbanan många gånger. Och jag rekommenderar er alla att någon gång prova på denna extremt häftiga träbergodalbana! Ofta när man steg av åkturen hörde man andra som också uttryckte sin fina erfarenhet av åkturen.
En annan s.k. bergodalbana som jag och Johi besökte tre gånger, var en blandning av Särkänniemis Korkkiruuvi och Tornade. Den startade med att hela vagnen drogs bakåt och uppåt. Därmed lutade man hela tiden framåt medan man drogs uppåt. Sedan släpptes vagnen ner, och man for med en hisnande fart mot alla skruvar och lockar. När skruvarna och lockarna var färdiga for man upp på en annan backe. Och därifrån släpptes man igen ner, men denna gång bakåt. En såndär härlig känsla som pirrar i magen igen alltså. Så fick man en åktur genom skruvarna och lockarna igen, fast denna gång baklänges. Det kändes lite konstigt och man blev lite snurrig. Men bara lite.
En annan häftig upplevelse var attraktionen som jag kallar för Fritt Fall. Den var 40 m högt. Vid Gröna Lund har jag varit på Fritt Fall Tilt. Den är 80m hög, och man lutar framåt där. Den här var ju då dubbelt kortare, och höjden var inte skrämmande. Men när man väl föll så skreeeeek man! Ni som har varit på fritt fall vet vilken känsla det är jag talar om!
Det var roligt att jag fick filmat lite från nöjesfältet. Jag tyckte vi filma ganska mycket. När jag nu efteråt ser på filmen önskar jag nog att vi hade filmat mycket mer. Pga att batteriet tog slut kunde jag sedan inte filma mer än det jag gjorde. Melinda och Johi var också filmanter ibland, och det var bra att de ville filma när vi två andra for på någon attraktion.
Det var roligt att vara till Power Park. Jag snurrade som sagt runt med Johi och Melinda ganska många gånger i olika attraktioner. Jag tackar för alla skrik, skratt och tysta-djupa-rädda-andetag som jag fått dela med er. Fritt Fall gav hemskaste känslan! Träbergodalbanan var roligast! Den andra bergodalbanan var verkligen cool! Och på nästan allt annat hade jag roligt!:D
När jag kom hem från Power Park fick jag veta att mamma igen mådde dåligt, eftersom hon nu igen drabbats av gallabesvär. Hon åkte in till sjukhuset för att få värkmedicin och lämnade nu där över natten. Jag var ju inte hemma på hela dagen, så jag har själv inte sett hur dåligt hon mått, men enligt vad jag har hört så mådde hon väldigt dåligt. Det är hemskt när sånt här kommer och jag hoppas bara att hon blir frisk snabbt. Och hoppas att hon inte behöver ha magvärk mera.
Dagens bergodalbaneåkning är nog ändå inte slut för mig idag ännu. Det verkligt hemska åkandet börjar väl när man ska sova. Då brukar jag se alla banorna framför mig och det känns som jag sku snurra såväl till höger/vänster som upp och ner. Får hoppas ändå att jag kan somna snart!
Sov gott! Och hoppas ni andra också får prova på härliga träbergodalbanan vid Power Park!
Gud vare med er!
lördag, juli 22, 2006
torsdag, juli 20, 2006
Bilkörning
Jag började redan fundera om det stod om mig i tidningen när det fanns en sådanhär notis i tidningen: ”Beundrade solnedgången, körde i diket. Ungefär halv elva på tisdag kväll gled en personbil ner i diket från riksväg åtta. Den 1988 födda kvinnan som körde bilen norrut från Karleby hade beundrat solnedgången och samtidigt glidit ner i diket på höger sida vid Koivisto rakan. Föraren klagade på huvudvärk och kördes med ambulans in för en läkargranskning. Materiella skador uppstod på bien. Alkohol hade ingen andel i olyckan.” Efter att jag tänkt i ett par sekunder kom jag däremot fram till att jag inte har kört i diket och att jag inte på länge varit till sjukhus, så det måste ha varit någon annan flicka.
Något som jag inte tycker om med bilkörning är dedär kamerorna som plötsligt vuxit fram som svampar ur jorden. Jag kan garantera att jag alltid försöker hålla hastigheten, men när det kommer till kamerorna blir jag osäker. Plötsligt när jag ser den gråa lådan saktar jag in och funderar på om det var 80 eller 100 här. Det leder till att jag hinner sakta ner till 90 och rör mig därmed på en gränsnivå. På många ställen blir det 80 just före kamerorna, eller rättare sagt så är kamerorna satt upp just efter att det blivit 80. Därför blir jag osäker på om det faktiskt kan vara 100 här. Kanske jag missade någon ”80”-skylt? Dessutom har jag märkt att kamerorna kommer upp mellan 80-skylten och en korsning. Så när man väl är inne i korsningen sitter man ännu och tittar på sin hastighetsmätare. Kameran är kanske tänkt att hjälpa till så att folk säkert saktar in till 80 i en korsning. Slutligen blir det för somliga (läs: mig) att man ibland tänker mera på kameran än på korsningen. Förhoppningsvis lär man sig någon gång att förhålla sig rätt till kamerorna.
Jag var ikväll på möte inför Pieksämäki. Vi satt på stolar i ring på gräsmattan och fick njuta av att sommaren ännu är här och att lägret är på kommande. Vi sjöng sångerna ”Vi sätter oss i ringen”, ”Vilken härlig dag” och ”Du vet väl om att du är värdefull”. Dessa är sånger som jag inte sjungit på länge, så det kändes skönt att sjunga just de sångerna. Mest var det äldre människor som var med på mötet. (Till äldre räknas i detta fall kanske småbarnsföräldrar.) Men några yngre var vi nog också, fastän inte så många. En trevlig stund hade vi och vi fick listor på människor som kommer att sova i de logement som vi har ansvar för. Just nu verkade det vara 568 människor anmälda, och 70 personer är vi som kommer att komma till lägret dagen före det börjar. Jag önskar och ber att lägret blir bra för alla deltagare. Jag hoppas att många ska få se hur härligt det är att få ha tron på Jesus Kristus.
Imorgon ska jag med två vänner till Power Park (jag kallar det PP) i Ala-härmä. Nöjesfältet har inte funnits så länge, jag upptäckte den för bara några år sedan. (obs! Vi brukar köra om där varje år, och jag har inte sett nöjesfältet nå många år.) Inte är den ännu heller så stor, men jag har sett att den har några häftiga karuseller. Det finns en berg-och-dalbana som lite påminner om Tornado i Särkänniemi. Skillnaden mellan de två berg-och-dalbanorna är att man sitter in i vagnen vid PP, men den i PP går sedan både framvägen och bakvägen genom banan. I år har PP dessutom en nyhet: en träberg-och-dalbana. Jag har sett den från vägen och den ser nog häftig ut. En hemsk karusell har de dock, och jag vet inte hur jag skall våga fara på den. Men jag måste. Om jag INTE far på den kommer jag att ångra mig, så är det alltid. Den hemska karusellen tror jag heter ”Booster”. Den är som en lång pinne och på båda ändarna finns fyra stolar. Pinnen snurrar, och ändan kommer ganska långt upp i vädret kan jag säga! Dessutom snurrar stolen så att man firrar upp och ner. Den här karusellen såg jag på Blackpool Pleasure Beach i England, och ”passagerarna” på karusellen såg exakt så rädda ut som jag tänkte att jag själv skulle se ut.
Så imorgon blir det skrik och skratt! Sommaren lever!
Gud vare med er!
Något som jag inte tycker om med bilkörning är dedär kamerorna som plötsligt vuxit fram som svampar ur jorden. Jag kan garantera att jag alltid försöker hålla hastigheten, men när det kommer till kamerorna blir jag osäker. Plötsligt när jag ser den gråa lådan saktar jag in och funderar på om det var 80 eller 100 här. Det leder till att jag hinner sakta ner till 90 och rör mig därmed på en gränsnivå. På många ställen blir det 80 just före kamerorna, eller rättare sagt så är kamerorna satt upp just efter att det blivit 80. Därför blir jag osäker på om det faktiskt kan vara 100 här. Kanske jag missade någon ”80”-skylt? Dessutom har jag märkt att kamerorna kommer upp mellan 80-skylten och en korsning. Så när man väl är inne i korsningen sitter man ännu och tittar på sin hastighetsmätare. Kameran är kanske tänkt att hjälpa till så att folk säkert saktar in till 80 i en korsning. Slutligen blir det för somliga (läs: mig) att man ibland tänker mera på kameran än på korsningen. Förhoppningsvis lär man sig någon gång att förhålla sig rätt till kamerorna.
Jag var ikväll på möte inför Pieksämäki. Vi satt på stolar i ring på gräsmattan och fick njuta av att sommaren ännu är här och att lägret är på kommande. Vi sjöng sångerna ”Vi sätter oss i ringen”, ”Vilken härlig dag” och ”Du vet väl om att du är värdefull”. Dessa är sånger som jag inte sjungit på länge, så det kändes skönt att sjunga just de sångerna. Mest var det äldre människor som var med på mötet. (Till äldre räknas i detta fall kanske småbarnsföräldrar.) Men några yngre var vi nog också, fastän inte så många. En trevlig stund hade vi och vi fick listor på människor som kommer att sova i de logement som vi har ansvar för. Just nu verkade det vara 568 människor anmälda, och 70 personer är vi som kommer att komma till lägret dagen före det börjar. Jag önskar och ber att lägret blir bra för alla deltagare. Jag hoppas att många ska få se hur härligt det är att få ha tron på Jesus Kristus.
Imorgon ska jag med två vänner till Power Park (jag kallar det PP) i Ala-härmä. Nöjesfältet har inte funnits så länge, jag upptäckte den för bara några år sedan. (obs! Vi brukar köra om där varje år, och jag har inte sett nöjesfältet nå många år.) Inte är den ännu heller så stor, men jag har sett att den har några häftiga karuseller. Det finns en berg-och-dalbana som lite påminner om Tornado i Särkänniemi. Skillnaden mellan de två berg-och-dalbanorna är att man sitter in i vagnen vid PP, men den i PP går sedan både framvägen och bakvägen genom banan. I år har PP dessutom en nyhet: en träberg-och-dalbana. Jag har sett den från vägen och den ser nog häftig ut. En hemsk karusell har de dock, och jag vet inte hur jag skall våga fara på den. Men jag måste. Om jag INTE far på den kommer jag att ångra mig, så är det alltid. Den hemska karusellen tror jag heter ”Booster”. Den är som en lång pinne och på båda ändarna finns fyra stolar. Pinnen snurrar, och ändan kommer ganska långt upp i vädret kan jag säga! Dessutom snurrar stolen så att man firrar upp och ner. Den här karusellen såg jag på Blackpool Pleasure Beach i England, och ”passagerarna” på karusellen såg exakt så rädda ut som jag tänkte att jag själv skulle se ut.
Så imorgon blir det skrik och skratt! Sommaren lever!
Gud vare med er!
tisdag, juli 18, 2006
Lägret och en massa annat
För en stund sedan tänkte jag bli tokig. Jag tror ni har upplevt samma sak som jag, om inte många gånger så i alla fall någon gång. Jag fick nämligen plötsligt två toner i mitt huvud som var en del av en sång. Jag tänkte då att ”oj, den här sången tror jag var bra”, så jag försökte komma vidare från dessa två toner. Länge satt jag med dessa två toner men fick ingen fortsättning på konstigheten. Nåja, så gick det några minuter och så kom två toner till av sången. Nu hade jag ju en del, nästan så att man skulle få in ett eller två ord dit, men inga ord kom. En stund höll jag på och fundera på dessa fyra toner, men efter de fyra tonerna blandade sig andra sånger in. Jag trodde jag aldrig skulle komma någon vart, men jag visste att jag tyckte det var en bra sång så jag ville fortsätta försöka komma på vilken sång det var. Var kunde jag ha hört sången? Inte har jag färdats vida vägar nu på en stund, så jag måste nästan ha hört den hemma. Till slut fick jag lite rätsida på sången och nu vet jag äntligen vilken sång det är. Jag minns inte så stor del av sången, men jag minns tillräckligt för att lillabror ska känna igen den och kan söka fram den åt mig. Ifall jag inte skulle ha kommit på vilken sång det var, skulle jag säkert gått och grubblat på det hela dagen. Tur att jag inte behöver göra det nu mera.
Igår hade vi Helsingforsbesök. Det var oerhört roligt för mig att de kom hit igen, för det var ett år sedan de besökte oss senast. Denna gång hade jag filmkamera och kunde fånga in vissa ögonblick, som när H fick backa in bilen på vår gård, när J spelade trummor, och när flera prövade på att köra mopo. Hanna syntes också lite var som helst!:D Roligt var det att hela vår familj igen kunde träffa hela deras familj. Hoppas att vi med vår familj kommer att kunna hälsa på Hannas familj i sommar. Nästa gång jag får träffa Hanna och hennes bröder igen är på Pieksämäkilägret, som är om en vecka. Som tur får vi alla fara dit en dag i förväg, så vi får synas redan om sex dagar.
Ikväll blir det mycket tv för mig. Först OC, sedan Skansen (måste se hur det går till när Lordi uppträder där) och till sist komissarie Lynley. Lynley kommer många gånger som två delad, så att man får vänta en vecka på lösningen. Nu är det som tur andra delen, och den kan man njuta mer av när man inte behöver lämna mitt i handlingen. Imorgon skall jag med syrran på bio. Vi ska se andra delen av Pirates of the Caribbean. Syrran var helt galen i första filmen, och jag tyckte också den va okej, så nu ska vi båda få njuta av andra filmen.
På torsdag har jag, som logementvärd på Pieksämäkilägret, blivit inbjuden till ett möte i Nykarleby. Det känns spännande att för första gången ha en uppgift på lägret. Hanna är också inbjuden till mötet, men pga att hon bor relativt långt borta från Nykarleby så kanske ni förstår att hon inte kommer upp för några timmar. Men informationen kommer nog att nå henne och andra som inte kan komma med på mötet. Det är roligt med mötet eftersom man får förbereda sig inför lägret och det enda vi kommer att tala om är ju mitt älsklingsämne: Pieksämäkilägret. Förut hade KU sina lägersaker på vår lågstadies vind. Då brukade det några dagar före lägret vara en kväll då man bar saker från vinden till en lastbil. Jag hann vara med några gånger och bära, och man bar fotbollar och madrasser och man fick tänka att ”om några dagar får vi använda dessa saker i Pieksämäki”. Roligt var det också att kika in i ”karkkibilen”. Hela bilen var full med Tupla och Snickers och allt smått och gott. Om jag inte minns fel hade den också en kärra bakom, så det var ganska mycket godis det var frågan om. Fast jag har också ett dåligt minne en gång från det här att vi bar saker, och det var för tre år sedan när jag inte skulle medverka i lägret. Det var hemskt att bära alla fotbollar och saker som var märkta med ”KU” och veta att man inte kommer att kunna delta i lägret. Jag har detta år tre vänner som inte kommer att kunna delta i lägret och jag förstår exakt hur det känns. Jag hoppas dock att vi alla som vill fara på lägret har möjlighet att fara nästa år igen.
Idag var jag och hämtade en vinst som jag hade lyckats vinna. Jag deltog i en lottning som hette Flöjtå. Jag tänker nu inte berätta hur lottningen gick till och vad flöjtå är, ifall ni är intresserade av Finlands historia kan ni sen fråga mig. I alla fall tippade jag på två numror mellan 1 och 50. Jag var en av sju som hade gissat på rätt nummer och jag vann en första hjälpen väska att ha i bilen. Huvudvinsten var en flytväst och pappa tyckte det kunde ha varit bra med en sån. Mamma tyckte däremot att jag inte behöver den till något (jag använder sällan båt). Nu fick jag då en första hjälpen väska, och den hoppas vi förstås alla att ska behövas ännu mindre än en flöjtväst. Men för säkerheten är det väldigt bra att vi nu har en sån här väska.
Nu borde jag läsa religion igen. Fast ifall jag gör det NU, händer det exakt på samma sätt som det några gånger förut också hänt: att jag somnar. Borde jag istället ta lika lätt på det som H? Han sade att han nog i alla fall veckan innan han ska skriva vet vilket ämne det är han ska skriva. Jag tror jag tar det lite mitt emellan. Jag kommer att läsa relativt mycket, men kommer också att få min del av sommaren.
Nu får jag önska er glad sommar och minns att simma nu när det är sommar!
Gud vare med er!
Igår hade vi Helsingforsbesök. Det var oerhört roligt för mig att de kom hit igen, för det var ett år sedan de besökte oss senast. Denna gång hade jag filmkamera och kunde fånga in vissa ögonblick, som när H fick backa in bilen på vår gård, när J spelade trummor, och när flera prövade på att köra mopo. Hanna syntes också lite var som helst!:D Roligt var det att hela vår familj igen kunde träffa hela deras familj. Hoppas att vi med vår familj kommer att kunna hälsa på Hannas familj i sommar. Nästa gång jag får träffa Hanna och hennes bröder igen är på Pieksämäkilägret, som är om en vecka. Som tur får vi alla fara dit en dag i förväg, så vi får synas redan om sex dagar.
Ikväll blir det mycket tv för mig. Först OC, sedan Skansen (måste se hur det går till när Lordi uppträder där) och till sist komissarie Lynley. Lynley kommer många gånger som två delad, så att man får vänta en vecka på lösningen. Nu är det som tur andra delen, och den kan man njuta mer av när man inte behöver lämna mitt i handlingen. Imorgon skall jag med syrran på bio. Vi ska se andra delen av Pirates of the Caribbean. Syrran var helt galen i första filmen, och jag tyckte också den va okej, så nu ska vi båda få njuta av andra filmen.
På torsdag har jag, som logementvärd på Pieksämäkilägret, blivit inbjuden till ett möte i Nykarleby. Det känns spännande att för första gången ha en uppgift på lägret. Hanna är också inbjuden till mötet, men pga att hon bor relativt långt borta från Nykarleby så kanske ni förstår att hon inte kommer upp för några timmar. Men informationen kommer nog att nå henne och andra som inte kan komma med på mötet. Det är roligt med mötet eftersom man får förbereda sig inför lägret och det enda vi kommer att tala om är ju mitt älsklingsämne: Pieksämäkilägret. Förut hade KU sina lägersaker på vår lågstadies vind. Då brukade det några dagar före lägret vara en kväll då man bar saker från vinden till en lastbil. Jag hann vara med några gånger och bära, och man bar fotbollar och madrasser och man fick tänka att ”om några dagar får vi använda dessa saker i Pieksämäki”. Roligt var det också att kika in i ”karkkibilen”. Hela bilen var full med Tupla och Snickers och allt smått och gott. Om jag inte minns fel hade den också en kärra bakom, så det var ganska mycket godis det var frågan om. Fast jag har också ett dåligt minne en gång från det här att vi bar saker, och det var för tre år sedan när jag inte skulle medverka i lägret. Det var hemskt att bära alla fotbollar och saker som var märkta med ”KU” och veta att man inte kommer att kunna delta i lägret. Jag har detta år tre vänner som inte kommer att kunna delta i lägret och jag förstår exakt hur det känns. Jag hoppas dock att vi alla som vill fara på lägret har möjlighet att fara nästa år igen.
Idag var jag och hämtade en vinst som jag hade lyckats vinna. Jag deltog i en lottning som hette Flöjtå. Jag tänker nu inte berätta hur lottningen gick till och vad flöjtå är, ifall ni är intresserade av Finlands historia kan ni sen fråga mig. I alla fall tippade jag på två numror mellan 1 och 50. Jag var en av sju som hade gissat på rätt nummer och jag vann en första hjälpen väska att ha i bilen. Huvudvinsten var en flytväst och pappa tyckte det kunde ha varit bra med en sån. Mamma tyckte däremot att jag inte behöver den till något (jag använder sällan båt). Nu fick jag då en första hjälpen väska, och den hoppas vi förstås alla att ska behövas ännu mindre än en flöjtväst. Men för säkerheten är det väldigt bra att vi nu har en sån här väska.
Nu borde jag läsa religion igen. Fast ifall jag gör det NU, händer det exakt på samma sätt som det några gånger förut också hänt: att jag somnar. Borde jag istället ta lika lätt på det som H? Han sade att han nog i alla fall veckan innan han ska skriva vet vilket ämne det är han ska skriva. Jag tror jag tar det lite mitt emellan. Jag kommer att läsa relativt mycket, men kommer också att få min del av sommaren.
Nu får jag önska er glad sommar och minns att simma nu när det är sommar!
Gud vare med er!
fredag, juli 14, 2006
Ny filmkamera
Nu är filmkameran inköpt. Jag har redan haft lite användning för den. Det var gammaldagsmarknad och jag fick filmat lite vänner och bekanta. Dessutom fick jag Johis systers son Axel på film. Det var en fin kväll, fastän jag inte hittade någonting att köpa.
Dagens händelser kommer här kort: Var till stan och köpte filmkamera. Kom hem och laddade upp filmkamerans batteri. Sedan gjorde vi glasyr till kakan vi baka igår. Sedan for jag och lillabror till kyrkan för att öva flöjt respektive trumpet inför söndag. Vi var fyra som övade och vi är fyra som kommer att spela på söndagens frilutsgudstjänst. Efter övningen körde jag och lillabror en liten runda i byn. Väl hemma gjorde vi iordning tortillas. Sedan fortsatte vi med arbetet som lämnades på hälft igår. Nämligen att spela över inspelningar från de små kassetterna till VHS. Igen fick man söta minnesbilder från tio år tillbaka. Släktingar som var tio år yngre, och en del vänner syntes. Lillabror som med sina tre år fyllda var sockersöt, hördes också när han talade och sjöng så ljuvligt. Till slut skulle vi fara på gammaldagsmarknad och fick därmed sluta med överspelandet. Hoppas vi får hålla på med det mycket, för det är så intressant att se gamla filminspelningar.
Något annat tror jag inte händer just nu. Därmed skriver jag inte heller så mycket mer. Jag hoppas att ni andra också lever intressanta liv! Just nu tycker jag har det ganska intressant i alla fall!:)
Sköt om er och ta vara på NUet!
Gud vare med er!
Dagens händelser kommer här kort: Var till stan och köpte filmkamera. Kom hem och laddade upp filmkamerans batteri. Sedan gjorde vi glasyr till kakan vi baka igår. Sedan for jag och lillabror till kyrkan för att öva flöjt respektive trumpet inför söndag. Vi var fyra som övade och vi är fyra som kommer att spela på söndagens frilutsgudstjänst. Efter övningen körde jag och lillabror en liten runda i byn. Väl hemma gjorde vi iordning tortillas. Sedan fortsatte vi med arbetet som lämnades på hälft igår. Nämligen att spela över inspelningar från de små kassetterna till VHS. Igen fick man söta minnesbilder från tio år tillbaka. Släktingar som var tio år yngre, och en del vänner syntes. Lillabror som med sina tre år fyllda var sockersöt, hördes också när han talade och sjöng så ljuvligt. Till slut skulle vi fara på gammaldagsmarknad och fick därmed sluta med överspelandet. Hoppas vi får hålla på med det mycket, för det är så intressant att se gamla filminspelningar.
Något annat tror jag inte händer just nu. Därmed skriver jag inte heller så mycket mer. Jag hoppas att ni andra också lever intressanta liv! Just nu tycker jag har det ganska intressant i alla fall!:)
Sköt om er och ta vara på NUet!
Gud vare med er!
torsdag, juli 13, 2006
Gamla inspelade kassetter
Egentligen var det tänkt att jag inte skulle komma på internet idag. Jag satte nästan upp en regel till mig igår att inte besöka msn på två veckor. Jag skulle nog få publicera blogg, men inte besöka msn. Nu, dagen efter, är jag förstås på msn igen. Jag hann inte sätta regeln i bruk, och jag är inte lika arg heller idag som jag var igår. Jag blev nämligen så arg på våra datorer igår att jag fick en liten ”jag-vill-ut-och-springa”-känsla. Jag for också ut och springa en liten rutt och kl.23 kom jag tillbaka till åns strand där jag tog ett dopp. Jag var helt ensam vid stranden, bara några människor fanns vid sportplanen och sparkade fotboll. Men när jag var vid stranden syntes inga andra. Det var skönt att alldeles själv få njuta av vattnet. Okej, riktigt så idylliskt var det inte, för så länge inga andra hade simmat där hade löv och skräp hunnit samlas runt bryggan. Annars kändes det nog faktiskt så idylliskt som man skulle kunna tänka sig. Jag for sedan vid forsen och tvättade fötterna och satt på en sten och tittade och lyssnade på sommaren.
För några dagar sen var jag ledsen över att jag inte gör något på sommaren. Idag har jag däremot inte gjort mycket annat än att göra saker. Läste lite på morgonen, och på dagen körde vi mot stan. Vi gick i några butiker och kollade filmkameror, men vi köpte ingen. Nu tror jag däremot jag har bestämt mig och imorgon kör jag och lillabror dit igen för att slösa bort min lön. Men det blir en bra slösning.
I stan kom pappa underfund med att vår före detta filmkamera är ganska gammalmodig. I två butiker diskuterade vi med någon försäljare och pappa sade hela tiden att filmkamerorna har ändrats så mycket. Vi köpte vår filmkamera 1996 och det betyder att den i dagens läge är tio år gammal. Vi kom också fram till att vi nu måste kolla om det ännu går att se på gamla inspelade kassetter, och det gick det. Därefter började vi banda över från de små kassetterna till VHS. Vi for igenom en och en halv kassett och fick se sommaren och hösten -96. Oj, vad vi var unga och oj vad det var roligta att kolla. Lillabror var då bara tre år och han var så ljuvligt söt. På kassetten var mest resor. Vi var till Kälvi djurpark, till Ohtakari och simmade. Sedan for vi på resa söderut i Finland. Det var Virdois, Puuhamaa, Heureka, Helsingfors, Åbo= Runsala (usch vad mycket växter pappa hade filmat av) och många andra saker. Jag vet inte hur mycket vi kommer att spela över till VHS, men nu när vi har sommarlov borde vi spela över så mycket vi bara orkar och vill, för snart är nog gamla videokameran död.
Ikväll har jag bakat med lillabror och sedan tog vi en simtur. Igen var vi tillräckligt sena för att få vara ensamma i vattnet. Nu är tiden snart sovtid och det är dags för mig att avlägsna mig från datorn. Imorgon blir hoppeligen tidig väckning (kl.10) för att åka till stan och inhandla den efterlängtade manicken.
Ha det bra alla där ute i världen!
GVME!
För några dagar sen var jag ledsen över att jag inte gör något på sommaren. Idag har jag däremot inte gjort mycket annat än att göra saker. Läste lite på morgonen, och på dagen körde vi mot stan. Vi gick i några butiker och kollade filmkameror, men vi köpte ingen. Nu tror jag däremot jag har bestämt mig och imorgon kör jag och lillabror dit igen för att slösa bort min lön. Men det blir en bra slösning.
I stan kom pappa underfund med att vår före detta filmkamera är ganska gammalmodig. I två butiker diskuterade vi med någon försäljare och pappa sade hela tiden att filmkamerorna har ändrats så mycket. Vi köpte vår filmkamera 1996 och det betyder att den i dagens läge är tio år gammal. Vi kom också fram till att vi nu måste kolla om det ännu går att se på gamla inspelade kassetter, och det gick det. Därefter började vi banda över från de små kassetterna till VHS. Vi for igenom en och en halv kassett och fick se sommaren och hösten -96. Oj, vad vi var unga och oj vad det var roligta att kolla. Lillabror var då bara tre år och han var så ljuvligt söt. På kassetten var mest resor. Vi var till Kälvi djurpark, till Ohtakari och simmade. Sedan for vi på resa söderut i Finland. Det var Virdois, Puuhamaa, Heureka, Helsingfors, Åbo= Runsala (usch vad mycket växter pappa hade filmat av) och många andra saker. Jag vet inte hur mycket vi kommer att spela över till VHS, men nu när vi har sommarlov borde vi spela över så mycket vi bara orkar och vill, för snart är nog gamla videokameran död.
Ikväll har jag bakat med lillabror och sedan tog vi en simtur. Igen var vi tillräckligt sena för att få vara ensamma i vattnet. Nu är tiden snart sovtid och det är dags för mig att avlägsna mig från datorn. Imorgon blir hoppeligen tidig väckning (kl.10) för att åka till stan och inhandla den efterlängtade manicken.
Ha det bra alla där ute i världen!
GVME!
onsdag, juli 12, 2006
Vart far sommaren? Fånga den på film!
En stor del av sommaren har redan förflutit och jag har ännu inte varit till Power Park! Power Park är ett ganska nytt nöjesfält i Ala-härmä, och jag har alltid sett nöjesfältet när vi har kört om längs vägen. Jag har alltid tänkt att det nöjesfältet är ganska litet, och inte är det ju så stort ännu heller. Den nya bergodalbanan som de nu byggt ser däremot ganska häftigt ut, och detsamma gäller den några år gamla bergodalbanan som lite påminner om Särkänniemis Tornado. Power Park är alltså ett måste för denna sommar! När det blir av får vi sen se.
Jag har länge velat ha en filmkamera. Vi hade en när jag var yngre, och många kassetter finns sparade. Dessvärre är kameran sönder nu, så vi kan inte använda den. Vi har filmat från när lillabror är ganska liten, och när jag själv i lågstadieåldern springer framför kameran hela tiden. Resor finns på våra kassetter och vänner finns förevigade på film. Jag har många gånger tänkt att det skulle vara underbart att se mammas och pappas bröllop som blev filmad in. Tyvärr var tekniken annorlunda på den tiden, och jag har inte fått chansen att se den. Förutom detta har jag också tänkt att det skulle ha varit väldigt intressant ifall mamma och pappa i sin ungdomstid skulle ha haft filmkameror så att jag nu, 30 år senare, skulle kunna se dem. Jag hoppas att våra kassetter ska kunna ses om vidare 30 år framåt, och jag hoppas jag kan skaffa mig en filmkamera snart, så att jag kan dokumentera mera. Nu när jag har jobbat i två veckor skulle jag har råd till en billigare filmkamera, men jag vet inte ännu hur jag skall göra, för hur är det med kvaliteten? En lösning kanske ändå är på gång här, och jag hoppas att jag kan få en filmkamera innan Pieksämäki! Jag har så länge velat ha en filmkamera, och jag tycker att tiden nu är den rätta för att få en.
Igår var jag och Johi också och hörde på fin musik och stå-upp-komik. Det var en fin kväll och Oj, vad vi skrattade! Idag var vi två igen på ungdomssamling. Vi hade samlats upp till 12 personer. Volleyboll med ”bra” spel hade vi och fick sedan äta god rieska. Kvällen avslutades med andakt.
Det är underligt hur ämnen som ”det förgångna”, ”nuet” och ”framtiden”, samt ämnet att ”ta vara på dagen” har slagit mot min hjärna idag. Först tänkte jag själv att ”usch, vad dålig jag är på att ta vara på sommaren” och tankar som hör ihop med det. Sedan läste jag något liknande i religionsboken, som gav mig dåligt samvete. Även på kvällsandakten kom ämnet upp att man ska ta vara på dagen. Jag är nog verkligen dålig på det. Jag ligger hemma och är slö, försöker läsa lite religion men sedan är jag bara arg på mig själv för att jag inte får läst något. Sedan tänker jag på samma gång att sommaren bara flyter förbi utan att jag har någon nytta av den. Det dummaste är ju att allt är mitt eget fel. Det är mitt eget fel att jag är inne och inte gör något. Jag skyller på en massa annat, som huvudvärk och att jag är trött. Sist och slutligen är jag säker på att jag sku må bättre ifall jag skulle fara ute. Därför bestämde jag mig nu för att fara på en kvällslänk med syrran fastän jag är trött. Kanske jag blir piggare då!
Jag har länge velat ha en filmkamera. Vi hade en när jag var yngre, och många kassetter finns sparade. Dessvärre är kameran sönder nu, så vi kan inte använda den. Vi har filmat från när lillabror är ganska liten, och när jag själv i lågstadieåldern springer framför kameran hela tiden. Resor finns på våra kassetter och vänner finns förevigade på film. Jag har många gånger tänkt att det skulle vara underbart att se mammas och pappas bröllop som blev filmad in. Tyvärr var tekniken annorlunda på den tiden, och jag har inte fått chansen att se den. Förutom detta har jag också tänkt att det skulle ha varit väldigt intressant ifall mamma och pappa i sin ungdomstid skulle ha haft filmkameror så att jag nu, 30 år senare, skulle kunna se dem. Jag hoppas att våra kassetter ska kunna ses om vidare 30 år framåt, och jag hoppas jag kan skaffa mig en filmkamera snart, så att jag kan dokumentera mera. Nu när jag har jobbat i två veckor skulle jag har råd till en billigare filmkamera, men jag vet inte ännu hur jag skall göra, för hur är det med kvaliteten? En lösning kanske ändå är på gång här, och jag hoppas att jag kan få en filmkamera innan Pieksämäki! Jag har så länge velat ha en filmkamera, och jag tycker att tiden nu är den rätta för att få en.
Igår var jag och Johi också och hörde på fin musik och stå-upp-komik. Det var en fin kväll och Oj, vad vi skrattade! Idag var vi två igen på ungdomssamling. Vi hade samlats upp till 12 personer. Volleyboll med ”bra” spel hade vi och fick sedan äta god rieska. Kvällen avslutades med andakt.
Det är underligt hur ämnen som ”det förgångna”, ”nuet” och ”framtiden”, samt ämnet att ”ta vara på dagen” har slagit mot min hjärna idag. Först tänkte jag själv att ”usch, vad dålig jag är på att ta vara på sommaren” och tankar som hör ihop med det. Sedan läste jag något liknande i religionsboken, som gav mig dåligt samvete. Även på kvällsandakten kom ämnet upp att man ska ta vara på dagen. Jag är nog verkligen dålig på det. Jag ligger hemma och är slö, försöker läsa lite religion men sedan är jag bara arg på mig själv för att jag inte får läst något. Sedan tänker jag på samma gång att sommaren bara flyter förbi utan att jag har någon nytta av den. Det dummaste är ju att allt är mitt eget fel. Det är mitt eget fel att jag är inne och inte gör något. Jag skyller på en massa annat, som huvudvärk och att jag är trött. Sist och slutligen är jag säker på att jag sku må bättre ifall jag skulle fara ute. Därför bestämde jag mig nu för att fara på en kvällslänk med syrran fastän jag är trött. Kanske jag blir piggare då!
måndag, juli 10, 2006
Bilder från Hannas villa
Jag har lite bilder att visa nu, så jag tar dem i små etapper. Här kommer bilder från Hannas villa där jag befann mig första veckoslutet av sommarlovet med två andra flickor och fyra pojkar. Bilderna här är tagna av Tommy M.
Hanna och jag inne i stugan.
På baksidan av stugan.
Måltid ute i friska luften.
Jag och Hanna njuter av att sommaren är här.
Mölkky spelades ofta.
Här är det min tur att kasta.
Tandborstningen skedde vid Päijännes vatten. Stackars Helsingforsbor som sedan får detta vatten från kranen!
Påminner vi om varandra?:P (märk att vi alla sitter och äter likadant och att vi alla har vänstra armen på bordet.)
Hanna och jag inne i stugan.
På baksidan av stugan.
Måltid ute i friska luften.
Jag och Hanna njuter av att sommaren är här.
Mölkky spelades ofta.
Här är det min tur att kasta.
Tandborstningen skedde vid Päijännes vatten. Stackars Helsingforsbor som sedan får detta vatten från kranen!
Påminner vi om varandra?:P (märk att vi alla sitter och äter likadant och att vi alla har vänstra armen på bordet.)
Jag körde från Finland till Sverige
Dagen hade kommit när vi skulle få se John Fogerty igen. Färden startade från vårt hem kl.10 på lördagsmorgonen. Det brukar alltid ta länge för oss att komma iväg men denna morgon kom vi relativt tidigt iväg, beroende på ur vems synvinkel man tittar. Pappa hade trott att vi skulle komma iväg kl.12 men lillabror däremot hade trott att vi skulle starta redan kl.7.
Vår färd for via Kalajoki, Brahestad, Uleoborg och Kemi. I Torneå stannade vi för att äta Hesburgermat. Därifrån körde jag och fick därmed köra över gränsen. Gränsen ligger vid Torneå och därefter kom man till Haparanda som är på den svenska sidan. Med breda vägar och 110 hastighet var det skönt att köra. Pga de breda vägarna kunde man köra på mittlinjen utan att det störde den mötande trafiken. En gång körde jag i ett sträck om två bilar och två motorcyklar.
Efter att vi kört ca 600 km, och ha kört en runda via nästan alla städer som funnits vid vägen, kom vi slutligen fram till Piteå. Vi fick bra parkeringsplats och gick sista sträckan till Pite Havsbad. Många människor befann sig vid stranden och vi kunde ibland också urskilja finsktalande där. (Det hördes på svordomarna.) Bajamajorna stod på rad, och jag och kvinnorna i min familj var mycket angelägen om att INTE behöva besöka dem.
Småningom gick vi mot scenen för att vara närvarande när konserten började. Det tog en liten stund och småningom började ett förband från Kiruna spela. Deras musik påminde lite om John Fogertys musik, och de hade faktiskt bra musik. Redan under det att förbandet spelade märkte vi att några pojkar, som stod några meter ifrån oss, var hemma från vår närmaste grannby. Jag kände inte dem, men min syster hade sett ett par av dem. Lite konstigt att ha kört hela vägen till Piteå å sen få höra en bekant dialekt. Det var ganska roligt.
Efter att förbandet spelat tog det en liten stund att laga alla gitarrer och mikrofoner i skick. Musik strömmade hela tiden från högtalarna, men det var bara underhållningsmusik så länge det städades på scen. Det var inte ens John Fogertys musik som spelades, men folkhopen som samlats framför scenen var redan med på noterna. Lite sand sopades bort från scen och till sist dök John Fogerty upp under jubel. Han spelade välbekanta låtar och hade hela tiden ett leende på läpparna. Bredvid scenen fanns huset där John Fogerty hade sina grejer, och på taket stod några människor och tittade på konserten. En kvinna hade släpat med sig en fåtölj på den inte så branta taket, och satt där med benen och armarna i kors. Vi funderade om det var John Fogertys fru. I alla fall såg hon så pass lite begeistrad ut att hon säkert har sett hans konserter några gånger förut.
Många åhörare hade druckit alkohol och det syntes att många vinglade. Lite pinsamt betedde sig några människor där också. Annars var det inte så stora problem. Det som störde mera var när människor skulle envisas med att gå runt i folkhopen. Enadelt gick de bakåt från scen, eller så var det människor som ville komma närmare scen. De gick och skuffade på andra för att själv komma fram. Man stod väldigt tätt packade och hade inte stora ytor att flytta sin fot.
Konserten var riktigt bra. Den var ganska likadan som den pappa, lillabror och jag var på ifjol. Nu stod vi däremot nära scenen och kunde se Fogerty bra. I Sverige var också människor friare än i Finland. På konserten i Finland var människorna ganska stela, och det tyckte jag var tråkigt. Det som jag tyckte var mest stämningsfullt med konserten, var när John Fogerty och tre andra gitarrister samt en bassist stod och spelade på ett led. De började från mitten av scen och gick bredvid varandra framåt mot publiken.
Efter att konserten var slut och folkhopen började röra sig bort från scen såg man hur mycket ölflaskor det fanns på marken. Stackars de städare som skulle städa bort det här havet av flaskor! Alla gick nu bort från området, så också vi. Jag hörde bara en full kvinna som talade om att hon ABSOLUT trodde att de sjöng om Tina Turner i sången Proud Mary. Med trötta ben gick vi sedan tillbaka till bilen. Det var fint att gå över den höga bron som for över Pitsundet. Efter att ha kommit till bilen körde vi sedan hela natten tillbaka hem. Vi startade nångång efter 2 på natten, finsk tid. Vi såg soluppgången och det var ljust hela vägen vi körde. Vägen var bekant, eftersom vi tog exakt samma väg tillbaka. Jag körde inte alls på väg tillbaka, jag satt mest i baksäten och sov. Jag sov i alla fall över 200km, säkert över 300km om inte mera. Någon gång efter fem på morgonen stannade vi vid ett ABC utanför Uleåborg för att ta morgonfika. Klockan nio var vi hemma. Resan hade alltså tagit 23h ganska exakt.
Den här dagen betydde hemmet bara sova. När vi kom hem från vår utfärd sov vi i ca 4h, sedan for vi på farmors 85-års kalas. När vi kom hem for jag och sova igen, för att orka fara till Jakobstad för att hälsa på Hanna och hennes familj. När jag sedan kom tillbaka halv två på natten måste man igen och sova.
Det var roligt att jag och J kunde hälsa på Hanna. Hon och hennes familj är nu på resa på väg till Norge och övernattade i Jeppis. Vi satt inne på deras varma hotellrum och läste roliga namn ur telefonkatalogen. Jag fick också hälsningar från Hannas grannar, och det är så roligt att de tänker på en! Efter att ha sett Zidanes hemska utbrott före han fick rött kort, och efter att vi sett att Italien vann for vi till Korv Görans för att få oss en liten munsbit. Natten kallade och vi måste skiljas. Jag fick dock äran att köra H och H tillbaka till hotellet. Sedan körde jag och J tillbaka hem och lyckades se en älg som sprang över vägen. Hemma var vi, som jag redan nämnt, halv två och runt halv tre sov jag.
Det här var min veckoslut. Om ungefär en vecka får jag se Hanna igen. Det betyder att jag under tre veckor får se Hanna någon gång varje vecka. Sista veckan har jag nöjet att få umgås med henne en hel vecka! Nu är kl.13.40 och jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Stressen stiger när jag vet att jag borde läsa religion. Det enda jag vet om idag är att jag och syrran ska ut på länk. Jag hoppas att jag inte hela dagen är så slö som jag är nu.
Om någon är intresserad av att läsa mer om John Fogerty-konserten kan ni göra det på http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=32771&cat=4&pageIndex=0&arkiv=False. "John Fogerty bytte gitarr efter var och varannan låt. Efter det tionde bytet slutade PT:s recensent att hålla räkningen." Det här blev jag också förvånad över på den första konserten jag besökte, att han bytte gitarr nästan hela tiden. En annan sak som också står på sidan är att publiken bestod av 12 500 människor. Själv hade jag ingen aning om hur många människor där fanns.
Ha det bra!
Gud vare med er!
Vår färd for via Kalajoki, Brahestad, Uleoborg och Kemi. I Torneå stannade vi för att äta Hesburgermat. Därifrån körde jag och fick därmed köra över gränsen. Gränsen ligger vid Torneå och därefter kom man till Haparanda som är på den svenska sidan. Med breda vägar och 110 hastighet var det skönt att köra. Pga de breda vägarna kunde man köra på mittlinjen utan att det störde den mötande trafiken. En gång körde jag i ett sträck om två bilar och två motorcyklar.
Efter att vi kört ca 600 km, och ha kört en runda via nästan alla städer som funnits vid vägen, kom vi slutligen fram till Piteå. Vi fick bra parkeringsplats och gick sista sträckan till Pite Havsbad. Många människor befann sig vid stranden och vi kunde ibland också urskilja finsktalande där. (Det hördes på svordomarna.) Bajamajorna stod på rad, och jag och kvinnorna i min familj var mycket angelägen om att INTE behöva besöka dem.
Småningom gick vi mot scenen för att vara närvarande när konserten började. Det tog en liten stund och småningom började ett förband från Kiruna spela. Deras musik påminde lite om John Fogertys musik, och de hade faktiskt bra musik. Redan under det att förbandet spelade märkte vi att några pojkar, som stod några meter ifrån oss, var hemma från vår närmaste grannby. Jag kände inte dem, men min syster hade sett ett par av dem. Lite konstigt att ha kört hela vägen till Piteå å sen få höra en bekant dialekt. Det var ganska roligt.
Efter att förbandet spelat tog det en liten stund att laga alla gitarrer och mikrofoner i skick. Musik strömmade hela tiden från högtalarna, men det var bara underhållningsmusik så länge det städades på scen. Det var inte ens John Fogertys musik som spelades, men folkhopen som samlats framför scenen var redan med på noterna. Lite sand sopades bort från scen och till sist dök John Fogerty upp under jubel. Han spelade välbekanta låtar och hade hela tiden ett leende på läpparna. Bredvid scenen fanns huset där John Fogerty hade sina grejer, och på taket stod några människor och tittade på konserten. En kvinna hade släpat med sig en fåtölj på den inte så branta taket, och satt där med benen och armarna i kors. Vi funderade om det var John Fogertys fru. I alla fall såg hon så pass lite begeistrad ut att hon säkert har sett hans konserter några gånger förut.
Många åhörare hade druckit alkohol och det syntes att många vinglade. Lite pinsamt betedde sig några människor där också. Annars var det inte så stora problem. Det som störde mera var när människor skulle envisas med att gå runt i folkhopen. Enadelt gick de bakåt från scen, eller så var det människor som ville komma närmare scen. De gick och skuffade på andra för att själv komma fram. Man stod väldigt tätt packade och hade inte stora ytor att flytta sin fot.
Konserten var riktigt bra. Den var ganska likadan som den pappa, lillabror och jag var på ifjol. Nu stod vi däremot nära scenen och kunde se Fogerty bra. I Sverige var också människor friare än i Finland. På konserten i Finland var människorna ganska stela, och det tyckte jag var tråkigt. Det som jag tyckte var mest stämningsfullt med konserten, var när John Fogerty och tre andra gitarrister samt en bassist stod och spelade på ett led. De började från mitten av scen och gick bredvid varandra framåt mot publiken.
Efter att konserten var slut och folkhopen började röra sig bort från scen såg man hur mycket ölflaskor det fanns på marken. Stackars de städare som skulle städa bort det här havet av flaskor! Alla gick nu bort från området, så också vi. Jag hörde bara en full kvinna som talade om att hon ABSOLUT trodde att de sjöng om Tina Turner i sången Proud Mary. Med trötta ben gick vi sedan tillbaka till bilen. Det var fint att gå över den höga bron som for över Pitsundet. Efter att ha kommit till bilen körde vi sedan hela natten tillbaka hem. Vi startade nångång efter 2 på natten, finsk tid. Vi såg soluppgången och det var ljust hela vägen vi körde. Vägen var bekant, eftersom vi tog exakt samma väg tillbaka. Jag körde inte alls på väg tillbaka, jag satt mest i baksäten och sov. Jag sov i alla fall över 200km, säkert över 300km om inte mera. Någon gång efter fem på morgonen stannade vi vid ett ABC utanför Uleåborg för att ta morgonfika. Klockan nio var vi hemma. Resan hade alltså tagit 23h ganska exakt.
Den här dagen betydde hemmet bara sova. När vi kom hem från vår utfärd sov vi i ca 4h, sedan for vi på farmors 85-års kalas. När vi kom hem for jag och sova igen, för att orka fara till Jakobstad för att hälsa på Hanna och hennes familj. När jag sedan kom tillbaka halv två på natten måste man igen och sova.
Det var roligt att jag och J kunde hälsa på Hanna. Hon och hennes familj är nu på resa på väg till Norge och övernattade i Jeppis. Vi satt inne på deras varma hotellrum och läste roliga namn ur telefonkatalogen. Jag fick också hälsningar från Hannas grannar, och det är så roligt att de tänker på en! Efter att ha sett Zidanes hemska utbrott före han fick rött kort, och efter att vi sett att Italien vann for vi till Korv Görans för att få oss en liten munsbit. Natten kallade och vi måste skiljas. Jag fick dock äran att köra H och H tillbaka till hotellet. Sedan körde jag och J tillbaka hem och lyckades se en älg som sprang över vägen. Hemma var vi, som jag redan nämnt, halv två och runt halv tre sov jag.
Det här var min veckoslut. Om ungefär en vecka får jag se Hanna igen. Det betyder att jag under tre veckor får se Hanna någon gång varje vecka. Sista veckan har jag nöjet att få umgås med henne en hel vecka! Nu är kl.13.40 och jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Stressen stiger när jag vet att jag borde läsa religion. Det enda jag vet om idag är att jag och syrran ska ut på länk. Jag hoppas att jag inte hela dagen är så slö som jag är nu.
Om någon är intresserad av att läsa mer om John Fogerty-konserten kan ni göra det på http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=32771&cat=4&pageIndex=0&arkiv=False. "John Fogerty bytte gitarr efter var och varannan låt. Efter det tionde bytet slutade PT:s recensent att hålla räkningen." Det här blev jag också förvånad över på den första konserten jag besökte, att han bytte gitarr nästan hela tiden. En annan sak som också står på sidan är att publiken bestod av 12 500 människor. Själv hade jag ingen aning om hur många människor där fanns.
Ha det bra!
Gud vare med er!
fredag, juli 07, 2006
vad berätta?
Vad ska jag berätta om när det tycks att som att livet står stilla? Jag har nu två veckors ledig tid att försöka hinna läsa religion. Ibland hinner jag bra och ibland hinner jag mindre bra (läs: orkar mindre bra). Hoppas jag ändå på något sätt sedan kan känna mig nöjd med läsningen. Just nu känns det bara som "hej, kom o hjälp mig", men två böcker har jag i alla fall fått läst ut. Om jag minns något är sedan en annan sak. Men huvudsaken är ju inte att man kan, utan att man har fått läst alla böcker, eller hur?
Oj, så fint väder det är där ute. (Det är ju därför jag sitter här inne nu.) Tro inte att jag INTE har varit ute. Det har jag nog, men när man ligger där ute på gräsmattan så firrar brömsarna hela tiden runt en. För några dagar sedan räknade jag hur många brömsar jag dödade. Det blev 18 st + många andra flygande kryp.
Imorgon har de lovat fint väder, någonting runt 30 grader. Därför är jag mycket "glad" att få sitta i bilen mycket den dagen. Vi kommer att starta på (lördags)morgonen för att köra via Lappland till Piteå. Jag har ännu ingen aning om hur många timmar denna bilfärd kommer att räcka, men antagligen ganska länge. Vi kommer att sitta fem personer i en bil utan luftkonditionering. Får se hur fräscht det kommer att vara. Hett blir det i alla fall! Varför vi överhuvudtaget sitter i bilen är för att vi skall och lyssna på John Fogerty på Pite Havsbad. En riktig beach party alltså!:P Rakt efter konserten kör vi hem igen. Det kallar jag snabbresa.
Redan för lite över ett år sedan var jag tillsammans med pappa och lillabror på konsert med John Fogerty. För dem som inte vet vem John Fogerty är så kan jag säga att han var sångaren i forna bandet "CCR" eller "Creedence Clearwater Revival" (hoppas stavningen blev rätt). Konserten som vi var på var i Åbo, och nu när Fogerty ska sjunga i Sverige så far vi plötsligt med hela familjen dit. Egentligen är det bara pappa och speciellt Kristoffer som är verkligt intresserad av hans musik. Men trevlig samvaro med famlijen lär det ju bli.
Det var nu lite om händelserna här. Så mycket annat vet jag inte.
Tag hand om er och njut av sommaren!
GVME!
Oj, så fint väder det är där ute. (Det är ju därför jag sitter här inne nu.) Tro inte att jag INTE har varit ute. Det har jag nog, men när man ligger där ute på gräsmattan så firrar brömsarna hela tiden runt en. För några dagar sedan räknade jag hur många brömsar jag dödade. Det blev 18 st + många andra flygande kryp.
Imorgon har de lovat fint väder, någonting runt 30 grader. Därför är jag mycket "glad" att få sitta i bilen mycket den dagen. Vi kommer att starta på (lördags)morgonen för att köra via Lappland till Piteå. Jag har ännu ingen aning om hur många timmar denna bilfärd kommer att räcka, men antagligen ganska länge. Vi kommer att sitta fem personer i en bil utan luftkonditionering. Får se hur fräscht det kommer att vara. Hett blir det i alla fall! Varför vi överhuvudtaget sitter i bilen är för att vi skall och lyssna på John Fogerty på Pite Havsbad. En riktig beach party alltså!:P Rakt efter konserten kör vi hem igen. Det kallar jag snabbresa.
Redan för lite över ett år sedan var jag tillsammans med pappa och lillabror på konsert med John Fogerty. För dem som inte vet vem John Fogerty är så kan jag säga att han var sångaren i forna bandet "CCR" eller "Creedence Clearwater Revival" (hoppas stavningen blev rätt). Konserten som vi var på var i Åbo, och nu när Fogerty ska sjunga i Sverige så far vi plötsligt med hela familjen dit. Egentligen är det bara pappa och speciellt Kristoffer som är verkligt intresserad av hans musik. Men trevlig samvaro med famlijen lär det ju bli.
Det var nu lite om händelserna här. Så mycket annat vet jag inte.
Tag hand om er och njut av sommaren!
GVME!
söndag, juli 02, 2006
Sången om lilla Sofie
Lilla Sofie, hon lyser som en sol,
binder en krans av ängsblom och viol,
himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går,
slår sig ned invid sin grind,
håller kransen mot sin kind
Då hörs en sång, då syns ett moln av damm,
en liten soldat marscherar vägen fram,
han har byxor med revär och han har ett stort gevär,
han marscherar så kavat,
en liten, stor soldat
Lilla Sofie, hon ropar hej på dej
Jag heter Sofie, kom hit och lek med mej
men soldaten svarar då
Nej, jag måste skynda på
jag ska bort till fjärran land
hela världen står i brand
Får jag gå med, jag lovar att va snäll
vi är väl tillbaks här innan det blir kväll
Men han svarar henne då
Det blir långt för dej att gå
stanna här min lilla vän
ty jag kommer snart igen
Dag blir till natt, och månader till år
och lilla Sofie, hon väntar varje vår
men den vind som drar mot nord
kan ge svar men har ej ord
kommer aldrig mer igen
Så hon väntar säkert än
lördag, juli 01, 2006
Solen bränner hett
(Detta skrev jag när jag satt ute på gården.)
Det är en vacker dag. Hann inte nästan komma ut i solen förrän jag började tycka att solen är extra nära jorden idag.
Annars började dagen inte så bra. Jag har en känsla av att jag steg upp på fel fot idag. Eller så var det kanske golvet som var för hårt? Detta var en lördag jag såg framemot. Detta är min första lediga dag efter att jobbet slutat. Jag skulle med några familjemedlemmar få fara till "klockstapole" på kaffe, nu när kyrkan och klockstapeln är färdigt målade. Planerna blev för min del dock ändrade. Jag vaknade med magproblem och har vissa stunder fått sitta med lindrig magplåga. Nu är jag mest trött och orkar inte göra så mycket. Det som dessutom gjort mig lindrigt sur är att internet igen inte alltid riktigt har velat samarbeta med mig. När jag väl kommer in på msn är nästan ingen där. Vid det laget var jag dock så trött att jag inte orkade bli så värst arg, men lite förargad känner jag mig nog.
Till slut for jag pga trötthet och vila mig i soffan. Med varma kläder, strumpor och filt på mig kände jag ibland kalla ilningar sprida sig i kroppen. Kylan kom stundvis och jag fick nytt gåshud varje gång hjärtat slog. När jag sedan inte orkade ligga i soffan längre bestämde jag mig för att prova sitta på utsidan av huset. Jag trodde att jag skulle frysa där också så jag hade på mig min svarta sportdräkt. Trots värmen som slog mot min hy kände jag också först lite ilningar inifrån. Snabbt blev dock allting hett och här sitter jag ännu, fast inte med min svarta dräkt på.
Nu tänker jag sitta här ute så länge som solen och kroppen tillåter det. Kanske jag sen provar på internet igen? Jag tror dessutom jag snart vill sätta ut texten till sången om Lilla Sofie. Pappa och farmor har många gånger sjungit till mig de första raderna av sången. Det var först för några år sedan jag såg hela texten. Det är en söt men sorlig sång.
Det är en vacker dag. Hann inte nästan komma ut i solen förrän jag började tycka att solen är extra nära jorden idag.
Annars började dagen inte så bra. Jag har en känsla av att jag steg upp på fel fot idag. Eller så var det kanske golvet som var för hårt? Detta var en lördag jag såg framemot. Detta är min första lediga dag efter att jobbet slutat. Jag skulle med några familjemedlemmar få fara till "klockstapole" på kaffe, nu när kyrkan och klockstapeln är färdigt målade. Planerna blev för min del dock ändrade. Jag vaknade med magproblem och har vissa stunder fått sitta med lindrig magplåga. Nu är jag mest trött och orkar inte göra så mycket. Det som dessutom gjort mig lindrigt sur är att internet igen inte alltid riktigt har velat samarbeta med mig. När jag väl kommer in på msn är nästan ingen där. Vid det laget var jag dock så trött att jag inte orkade bli så värst arg, men lite förargad känner jag mig nog.
Till slut for jag pga trötthet och vila mig i soffan. Med varma kläder, strumpor och filt på mig kände jag ibland kalla ilningar sprida sig i kroppen. Kylan kom stundvis och jag fick nytt gåshud varje gång hjärtat slog. När jag sedan inte orkade ligga i soffan längre bestämde jag mig för att prova sitta på utsidan av huset. Jag trodde att jag skulle frysa där också så jag hade på mig min svarta sportdräkt. Trots värmen som slog mot min hy kände jag också först lite ilningar inifrån. Snabbt blev dock allting hett och här sitter jag ännu, fast inte med min svarta dräkt på.
Nu tänker jag sitta här ute så länge som solen och kroppen tillåter det. Kanske jag sen provar på internet igen? Jag tror dessutom jag snart vill sätta ut texten till sången om Lilla Sofie. Pappa och farmor har många gånger sjungit till mig de första raderna av sången. Det var först för några år sedan jag såg hela texten. Det är en söt men sorlig sång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)