Imorgon Israel

Torsdagen var stressig. Vaknade för att skriva färdigt en liten uppsats på tyska. Jag hade kommit en god bit på vägen dagen före, så det tog inte länge att skriva den färdigt. Packat hade jag gjort kvällen innan. Allt som jag ville ha med till Israel låg nu i tre olika väskor. Jag gick till skolan (obs, gick! Cykeln hade kvällen innan gått sönder) och skrev där uppsatsen på datorn och printade ut den. Jag for sedan på lektion kl.13.15 utan att ha hunnit äta skolmat. Men jag hade planerat det bra. Jag hade en timme på mig att ta mig från skolan till tågstation. Däremellan skulle jag sticka mig in till Hesburger för att hämte en kanasalaatti och sen ännu via lägenheten för att hämta mina väskor. Det tog 16 min att gå till skolan, när jag gick i snabb takt, så jag skulle nog hinna.

Och jag hann! Nu är jag hemma och är beredd för Israelresan som börjar imorgon. Okej, beredd och beredd, det beror på hur man tar det. Packat har jag inte gjort ännu. Men snart ska ni se! Jag brukar alltid vara i sista minuten med packandet, dvs. packa "långt" in på natten, men idag ska jag göra det i tid så jag får sova ordentligt.

Känslor inför resan? Jag har inte hunnit tänka så mycket på resan. Det är nu först de senaste dagarna som jag lite hunnit tänka. Och jag tror hårt på att det ligger i Guds plan att jag nu far till Israel. När jag tänker på hur allt har gått till, så ser jag att Gud ordnat det bra, så att jag kunde fara. Det kändes tungt med resan, när jag tänkte få problem med skolan och när jag fick hudutslagen. Men de problemen är borta nu. Så jag förväntar mig egentligen ganska stora saker av resan. Kanske jag inte ser dessa "saker" direkt, jag vet inte. Men jag tror att resan kommer att ha stor betydelse (för mig?).

Förutom dessa tankar, så ser jag framemot själva RESAN. Att vara turist, fara till ett varmt land, uppleva sommaren på nytt. Jag har aldrig rest såhär långt, så det blir en ny upplevelse. Det som jag också tycker om att vi mellanlandar på både ditvägen och tillbakavägen. Det betyder att vi får starta med flygplanet fyra gånger (det är ju starten som är roligast). Jag kommer också att få se många bibliska ställen. Jag kommer att få gå på samma mark som Jesus gått på.

Förutom det roliga kan det kanske också bli en tung resa mentalt. Israel är ju som ni vet känt för att ha fiender runtomkring sig. Tullen är alltså strängt bevakad, och man lär få visa innehållet i väskan vid butiker och sånt. Dessutom är Israel och Jerusalem ett land där tre stora religioner finns. Inte som i Finland alltså. Soldater lär synas till i stadsbilden. Jag undrar nu bara att kommer vi att undgå konflikter? Jag vet ingenting, men snart vet jag ju.

Det här var lite tankar inför resan. Nu är det bäst att jag sätter igång med packandet! Vi hörs igen efter ett par veckor!

Ni som känner er manade, be gärna för denna resa!

äntligen

Äntligen har jag tid att skriva en liten snutt.
Jag kan meddela att jag och Ina nu har beställt adsl. Det tar bara några veckor innan det kommer. Efter Israelresan borde vi alltså så småningom ha internet i skick. Härligt.

Förra helgen var jag hemma, men nu har jag varit i Åbo. Fredagen gylldes av konsert med Matti Aspvik. Vi var närmare 100 ungdomar där, och många som jag kände och kunde tala med. Jag vet inte vad det är, men det känns som om alla kristna ungdomar skulle ha samlats i Åbo. Här finns massor av dem. Många som jag sett förut, men också många nya. Och det roliga är att det finns så mycket kristen verksamhet, att man nästan inte kan undgå att lära känna dem!

Lördagen så mycket enkel ut för mig: Gick på stan. For hem för att studera. Och sedan städa.

På söndagmorgon for jag till metsku, och det var en underbar gudstjänst. Vilken predikan alltså! Verkligen uppmuntrande och inspirerande.
"Godhet framför image!"
"Kristna skall inte lämna på blöjstadiet, utan så småningom bli förebilder för andra."

Senare besökte jag åbo svenska församlings lovsångsgudstjänst och där träffade jag även på bekanta som var roligt att tala med. Efter mässan for jag, Ina, vår granne P och Wallis hem till oss en varv på saft och kex och sedan for vi ut på stan för att kolla på fyrverkeriet. Det var Åbodagen, och det hade utlovats fyrverkeri, som jag var ivrig på att få fara och se på.

Jag nämnde just om vår granne P. Det är en ganska rolig historia. För att alla ska förstå så bor jag och Ina på den privata marknaden, dvs. vi bor inte i studentbyn bland alla andra studeranden. För några dagar kom jag in i vårt hus och såg just en flicka stiga in i hissen. Jag såg att hon var på samma kurs (kommunikationsprocesser) som jag, så jag började tala med henne. Det visade sig att hon bor i dörren bredvid oss. Jag och Ina blev bjudna in på saft till henne, och vi hann redan börja planera filmkväll. Hon var också på lovsångsmässan igårkväll och jag tror vi kommer att ha mycket att göra med henne framöver. När vi hade varit på saft till henne och for hem till oss (dvs. steg ut genom hennes dörr och steg in genom vår egen dörr) kändes det bara som om vår lägenhet hade utökats med 28 m2 till och att vi fått en till bomedlem.

Idag, måndag, har jag grammatik 1 och allmän språkvetenskap. Det här är nu sista veckan innan Israelresan, så det blir lite annorlunda på det sättet att jag måste kolla upp med lärarna vad jag missar. Redan i helgen läste jag in lite. Okej, det var inte mycket faktiskt. Men nåja... Idag ska vi också samlas, vi som vill vara med i humanistiska fakultetets bönegrupp. Det känns bra att vi kristna från samma fakultet ska samlas.

Ojdå, nu har jag ju faktiskt inte berättat om förra veckan och gulisintagning. Det hinner jag tyvärr inte med. Så mycket kan jag ändå säga att jag hade turen att få komma med en bra grupp. Vi var två som inte drack och alla accepterade alla. Inget bråkande i vår grupp, vi hade riktigt bra laganda.

Vi hörs! Sköt om er!'

Saker jag fått uppleva och lära mig under mina två första veckor i Åbo

Jag har fått lära mig:
- Hur man sätter ihop möbler
- Hur man sätter upp gardiner
- Hur man kopierar och får två A4-papper att bli förminskad till en A4
- Att kunna svälja ner tabletter och kapslar (inte kapsyler som jag sa till en vän)
- Hur man gör när man vill till läkaren (studenthälsan) och hur man gör när man hämtar medicin på apotek
- cykla på vägar (dvs. inte på trottoarer). Det som är behändigt med cykel är att man kan tura om att cykla på vägar och trottoarer lite beroende på trafikljusen (om bilvägen har rött, så kan man för en stund leda cykeln över vägen på ett annat ställe, och på det sättet komma vidare)


Jag har fått uppleva:
- Studentmissionens grillkväll med ett underbart knytkalasbord och massor med ungdomar
- En hel dag hos en vän
- Mina första tyskalektioner (hur ska man kunna lära sig något på ekonomikursen när man ännu inte är så särskilt van vid tyska?)
- Cykla i regn
- Konsert i domkyrkan med Brahe djäknar, Florakören, en ortodox kör och ÅA:s orkester. På konserten var höga män inbjudna, t.ex. mannen som vann nobelpriset i kemi för några år sedan.
- Hur olika problem löser upp sig. Gud verkar alltid ha utvägar!:)
- Systerns besök

Det som jag hittills har märkt att jag uppskattar, är att alltid när jag cyklar till och från skolan så cyklar jag över en ganska traffikerad väg, och vid övergångsstället samlas alltid massor med folk och väntar på grönt ljus. Här har man bra tillfälle att stanna upp och se lite vilka människor som finns i stan.

Nåja, det skulle säkert finnas mera att berätta. Men nu är det matdags.

En hälsning från Åbo

Jag sitter nu i datasalen och har kollat lite saker och tänker nu skriva ett inlägg här i bloggen. Eftersom jag och Ina inte har internet än (vi har inte ens beställt än) så är jag tvungen att använda skolans datorer. Men å andra sidan är det ju bra att jag faktiskt har nytta av min nyckel som jag köpte.

Hittills har det inte varit så roligt. Första veckan kom det upp så många problem med skolan iom Israelresan. Dessutom började jag få en hudinfektion. Alla är ju säkert stressade och lite borta första veckorna, men för mig kom det så många problem redan direkt. Men allt krångel som Israelresan förde med sig var uppredda på måndag (det mesta redan på fredagen, skönt!) och idag har jag varit för andra gången till läkaren och fått än mer medicin. Läkaren sade att de nya tabletterna ska ha omedelbar verkan. Jag tog dem första gången idag på dagen, och jag vet inte om jag ljuger när jag säger detta, men jag tror att medicinen verkar redan. Jag tycker infektionen lite börjar dra sig tillbaka. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas.

Så är allt bra? ...Hmm... Jag är den funderande och grubblande typen. Det finns alltid något att grubbla över och ha lite panik för. Men det här med att välja skola och linje är nog ett stort val, och därför känns grubbleriet ibland också ganska stort. Är det här nu rätt? Det känns inte lätt här i början när allt går på tyska, och så ska vi förväntas ha föredrag och sånt. Idag kändes det lite som att "Vad gör jag här?". Men å andra sidan visste jag redan på förhand att början kommer att vara svårt. Jag tror att det får ta sin tid att komma in i tyskan.

Jag har också sagt till Gud att jag lägger detta bekymmer på Gud (min framtid och yrke), han får visa mig vägen, och om han inte visar något annat på ett klart sätt så fortsätter jag var jag är och försöker mitt bästa.

Det är skönt att kunna tänka så ibland. Och jag försöker tänka så.

Jag är annars ledsen att jag inte kunnat följa med vad ni andra skrivit i era bloggar. Det beror just på att jag inte själv har internet än. Jag hoppas ändå att ni har det bra! Ifall det är något ni absolut vill att jag skall läsa så kan ni skriva mail till mig. På Åbo Akademi har vi fått nya mailadresser, och dehär mailen måste vi kolla ofta. Så om du vill ha min mailadress, så fråga efter! Du kan nog även skriva till min hotmail-adress, men den kollar jag för tillfället inte lika ofta.

Ikväll kommer Terese hit. Vi har sedan morgondagen på oss att umgås. På torsdag far Terese till Stockholm och jag hem till Österbotten. Jag har chans att fara hem redan 12.46 eller 14.46, måste kolla med vilket tåg jag SÄKERT hinner med. O, vad jag är glad att jag får fara redan på torsdag!

Ha det bra alla och minns Gud i vardagen!

Stressiga fredagen

Nu har jag inte skrivit på en stund, och det kan jag säga att veckan har varit stressande och ganska orosfylld. Det är så mycket som ville kråta till sig, men nu är det mesta fixat. Såhär såg min fredag ut (gårdagen alltså):

Kl.8 befann jag mig vid Studenthälsan, ja faktiskt en stund före 8, bara för att jag skulle se till att vara först på plats, för jag skulle sen till skolan till klockan 9. Jo, jag var först och fick där en tid till läkaren kl.11. Jag for till skolan för att första gången behandla MinPlan, men eftersom det gick så snabbt på studenthälsan hade jag lite tid över och passade på att ringa det viktiga samtalet till peffan. Äntligen svarade hon, och jo, det var möjligt för mig att gå på lärarlämplighetstestet i Helsingfors när jag inte kan delta i den i Åbo. Lättnadens suck, det här var en stor sak som hade tyngt mig under veckan. Nåja, en timme behandlade vi sedan MinPlan och det var meningen att vi sku anmäla oss till tre kurser, men det gick inte alls för mig. Fick en kurs anmälat, men den tog jag ändå senare bort för att tenta den istället. Efter det här for jag för att köpa den gråa nyckeln så att jag även på fritiden kan komma in i skolans datorsaler (här sitter jag nu). Man kunde inte betala med kort, och eftersom jag hade lite bråttom till läkaren, så skyndade jag mig när jag hämtade pengar från närmaste Otto-station och jag hann faktiskt betala och få nyckeln. Jag kom i tid till läkaren, men jag slapp inte in till läkaren före kanske 11.20. När jag var färdig for jag och utträtta ännu ett ärende gällande nyckeln och sedan for jag till centrum för att posta det viktiga brevet till peffan (den MÅSTE komma fram till måndag!). Jag cyklade alltså hem för att hämta frimärken, som jag sen märkte att jag ändå hade i väskan. Jag for och köpa kuverter och sedan postade jag alltså brevet. Efter att brevet var satt i postlådan for jag in till apoteket för att köpa alla de mediciner som läkaren hade givit recept på. Sedan cyklade jag till skolan för att fortsätta på MinPlan. (Behöver jag nämna att jag inte hann äta?) Jag visste först inte riktigt vem jag skulle fråga hjälp av, så jag ringde efter min tutor. Hon kom, och hon satt sedan och hjälpte mig i ca 2h. Jag vill bara säga ett stort tack till tutorn, hon var faktiskt till stor hjälp. Kl.16 var jag hemma i lägenheten igen.

Jag kom fram till att det skulle vara hemskt ifall min cykel blev stulen. Inte för att den är så värdefull, men för att jag är så beroende av den. Tiden var knapp hela fredagen, men tack vare cykeln hann jag med allt. Jag vill här säga tack till pappa som ville gå med på min vilja att släpa hit cykeln redan från början.

Nu ska jag cykla vidare till studentmissionens grillfest.