Nyårsläger

Jag tror jag skall uppdatera kort här innan jag far på lägret, för sedan tar det några dagar innan jag dyker upp här igen.

Ska bli så roligt att träffa många vänner under lägret. Ett billass kommer från Helsingfors, och de flesta från det lasset har jag inte sett sedan Maata Näkyvissä. Även några vänner här från regionen kommer, och det ska bli så bra att få några dagar tillsammans med er, när man nu varit hela hösten borta.

Själva programmet på lägret ser jag också fram emot. Jag har inte bekantat mig med det för mycket, men bön 24/7 är nog häftigt att de har!

Jag försökte mig igår lite på att göra vårens läseordning. Det ser nog ut som att jag kan återvända till Åbo först 12.1. Jag ska verkligen kämpa för att jag kan återvända först då. Ifall jag måste fara tidigare blir jag kanske tokig!:)

Nåja, nu ska jag stiga bort från datorn.

Vasa

Jag och mina syskon gjorde idag en utfärd till staden Vasa. Syster skall flytta dit, och för första gången fick nu även jag och lillabror se lägeneheten. Lägeneheten har en egen ingång, men några grannar finns där runtomkring, så vi kom fram till att det säkert blir ganska familjärt där.

Vi bar in lite lådor, och syster fick ställa fram mikro, och jag fick börja sätta upp kylskåpsmagneterna. För första gången fick jag också träffa systers vän som har samma namn som jag.

Jag och lillabror for sedan och gå på stan, och jag märkte än en gång hur dålig jag är på att gå i butiker. Jag blir snabbt så trött.

Oj oj, vad vi skrattade i bilen sista rutten hem. Både jag och syster talade lite fel, och om man hör till vår familj så får man också höra ifall man säger något fel. Så det blev lite tokigt där. Jag tror att mina tyskastudier har blandat bort mitt eget modersmål. Jag kan tydligen inte böja ord rätt mera heller.

Ikväll bär det av mot Kokkola och imorgon bär det av mot Kokkola igen, för då börjar nyårslägret. Stackars Helsingforsborna som skall köra ända hit i det hala vädret! Men jag har ju hört att ni skall stanna och shoppa några timmar i Tammerfors, så det piggar säkert upp er!:)

Förlovningsfest

Jag håller nu på att ställa mig till en förlovningsfest. Det känns så härligt att fara på förlovningsfest, för det första för att det är ett så härligt par som har förlovat sig, och för det andra för att det troligtvis är första gången jag får fara på en förlovningsfest. Första gången jag själv blir bjuden på en förlovningsfest och det är så roligt att jag har fått lyckan att lära känna både den här kvinnan och mannen.

God Jul!

Vårt bilstall

Vårt bilstall har väldigt sällan kunnat fungera som just bilstall. Där finns alltid så mycket saker, att bilen inte ryms in. Ändå slutar bilstallet inte att förvåna mig. Jag och lillabror har ett par gånger lite plockat upp där, och sopat (*atjooo*) för att placera hans musikgrejor där.

Nu skulle jag på kvällen föra ner en låda och en påse med mina saker (ni kanske redan förstått att vi förvarar i bilstallet sådant som vi ännu inte vågar kasta, men som vi inte gör något med), och när jag där i mörkret skulle gå dedär två metrarna till strömbrytaren så kommer jag inte fram. Jag krockar med en hög med bilringar, och när jag försöker gå en annan väg så krockar jag med något annat. Fint. Nåja, slutligen krånglar jag mig fram och får lampan på.

Jag tittar mig omkring, och jo, lillabrors trummor, som vi placerade där när det var nystädat, de syns där bakom allt skräp. Undrar hur han vill sitta där och spela. Vi måste nog ha lite fel taktik hos oss. Enadelt har vi byggt för lite förvaringsutrymmen åt oss, eller så är det som jag farar, att vi inte vågar kasta bort något. "Kanske man nångång behöver det här till något." Och det här brukar faktiskt jag tänka när jag städar: "Om man nångång skulle vara med i teater eller så, då kan man ha behov av dessa kläder och tillbehör..."

Om man lägger ner saker i vårt bilstall, så kan man ha väldigt svårt att hitta sakerna sedan efter tio år när man behöver dem. Jag har nog faktiskt nångång varit med om att jag har velat hitta något, och då har det varit lite knepigt. Så nu när jag förde ner min påse så var jag väl medveten om att jag ska skriva namn och datum på påsen.

Om jag någon gång bygger ett hus, så tänker jag bygga två bilstallar. Och den ena skall innehålla många hyllor, så att alla saker får plats.

Språåtsi miin

Jag hittade den här intressanta internetsidan idag. Det är en kvinna från hembyn som har sammanställt en ordbok för vår dialekt. Så nu har ni ett ypperligt tillfälle att lära er att samtala med mig på mitt modersmål (ni som inte redan kan det förstås). Och man brukar ju säga att det alltid är berikande att kunna ett nytt språk! (det måste ju klassas som språk om det t.o.m. gjorts ordböcker :D )

Så ta en titt!

http://pp.kpnet.fi/elisabeth/ordbok.pdf

Jullov!

Jag vaknade på torsdagmorgonen och det pirrade i hela kroppen. Jag visste att det var sista tenten, och om några timmar skulle jag sitta på tåg upp till Österbotten. Jag hade lagt klockan på god tid och ringa, i lite väl god tid kanske, eftersom jag tänkte få långtråkigt innan jag fick fara till tenten. Efter att tenten var färdigskrivet åt jag och A-S ännu skollunch, vilket denna dag var hamburgare med en riktigt god biff (stark var den!). Och så småningom började vi gå mot tåget. Oj, vad det var skönt att sitta på tåget, och för en gångs skull inte behöva, inte kunna, göra skolarbeten. Vi fick bara sitta och prata, utan att ha dåligt samvete över att vi borde göra skolarbeten.

Hemma har jag fått känna av julen. Igår bakade vi pepparkakor. Idag har jag julhandlat färdigt. Och ikväll skall jag och mamma troligtvis baka vitpepparkakor. Och snart skall jag paketera in mina julklappar. Väntar bara på tejpen som lillabror använder just nu. Det är nog lite dåligt ställt att bara ha en tejp i huset! Okej, för att inte ljuga, så har vi faktiskt två, men det är ingen som vet var den andra är.

Jag fick också en fin överraskning den här morgonen. Mia från gymnasiet stack sig in till mig och gav mig ett julkort. Hon hade just varit på julfest och var riktigt fint klädd. Det var nog en fin gest!:)

Och på tal om julkort så måste jag be om ursäkt! Det här året har jag inte hunnit tänka på julkort. :S Skamset! Men jag tackar för de julkort jag fått! Tack så mycket!

Okej, nu kom tejpen. Nu får jag börja med det där som är en av de spännandare sakerna före jul!:D

Två sista dagar

Jag sitter nu ännu instängd i lägenheten och läser. Två dagar ännu. Men jag var en varv till skolan idag och fick utbyta några ord med två personer, så det var skönt. Jag tror också jag skall ta mig ut på en länk, för jag börjar känna mig lite trött i ögonen.

Min dator har annars lite problem. Skärmens belysning bråkar ibland, och idag blev den helt svart en stund. Det blir säkert att fara och granska datorn när jag kommer hem på jullov. Tänk er det, andra gången jag får föra in datorn på det första halvåret.

Jag var till studiehandledaren idag för att lite diskutera våren. Vårens läseordning såg från början riktigt tom ut, och jag skulle hur bra som helst klara mig på ett ganska tomt schema (nätstudier upptar 15 sp, dvs hälften av poängen jag måste få fixat ihop). Men när jag sedan börjar tänka lite längre, så insåg jag att det nog är bäst att plocka in lite fler ämnen och lektioner. Å ena sidan är det bra, för med bara några lektioner i veckan så blir man nog slö och osocial. Å andra sidan skulle det ha varit väldigt skönt att inte behöva ha SÅ mycket läxor och nå många prov. Men jag tänker som så att det är bäst att arbeta hårt först, så får man senare ta det lugnt, så att det inte blir så att jag senare år får det väldigt stressigt. ... Varför kan jag inte bara få ett färdigt schema?

Jag har säkert hela våren låtit väldigt negativ i mina inlägg. Men jag är nog faktiskt ganska glad nu. För jag får ju fara hem på jullov! :D Jag konstaterade också att jag kunnat ta det lugnt på ett annat sätt nu, fastän jag har tenter, för jag har ju inga lektioner och inga läxor att göra. Jag har fått koncentrera mig på bara en tent i gången, och nu har jag ju dessutom bara en tent kvar.

Nåja, nu skall mina trötta ögon ut på en joggingrunda. Hoppas de är mer vakna när de återvänder.

Hej på dej!

Min penal for sönder idag. Jag tror det är ett tecken på att jag snart får fara hem.

I fredags hade vi en fin julfest tillsammans med studentmissionen, Åbo svenska församling och KSÅA. Ina var med i gruppen som hade hand om allsången, så personerna i den gruppen kom till oss före och åt middag. Till själva julfesten kom många människor och många bekanta. Vi fick sjunga julsånger och äta god mat (saltpajer, och olika ostar). Jag började få en känsla av jullov fastän jag visste att jag ännu har två tenter kvar. Men inte gör det något ifall det känns som jullov, så länge jag minns att jag har tenterna kvar. Och dem har jag nog minnats, men det har ändå känts lättare nu när jag inte mer behöver fokusera på lektioner och läxor.

Nu i helgen har jag t.ex. två gånger sett på film. Samma film. På fredagkvällen tittade jag och Ina på den, och igårkväll (lördag) tittade jag på den igen. Filmen heter Chasing Liberty och i huvudrollernar är Mandy Moore och Matthew Goode. Filmen är en romantisk komedi, och ifall ni gillar sådana så rekommenderar jag den här filmen! (Speciellt Hanna skall lyssna här! ;) )

Fastän jag ännu inte har haft morgondagens tent, så hurrar jag redan. För jag vet att imorgon är den över, och dessutom har jag nu läst tillräckligt, dvs jag har saken under kontroll. (Hjälp, får man säga såhär, för vad händer om jag plötsligt får blackout? Då får jag ta tillbaka vad jag sagt.)


Den här allmänspråkvetenskapkursen som jag nu har tent i var indelad i tre delar, och den här delen har faktiskt varit intressantast. Lektionerna är nog nästan aldrig intressanta, men om jag tänker på det som jag läst till tenten. Vi har t.ex. läst om något som heter presupposition. Där har vi fått bekanta oss med det här fenomenet: Se på satserna : "Stalin mördade Trotskij i Mexiko" och "Stalin mördade inte Trotskij i Mexiko". I båda satserna har ju Stalin faktiskt mördat denne Trotskij. Läraren själv hade ett exempel på det här fenomenet: "Har du slutat slå din fru?" I den här situationen kan man varken svara Ja eller Nej utan att det blir klantigt.

För att uttrycka mitt humör för tillfället, så är jag glad, lättad och positiv. För en gångs skull känns det fridfullt här i Åbo!:)

Nedräkningen har börjat

Nu har nedräkningen börjat, inte till jul, men till den 20.12, glädjedagen. Den dagen då mina tenter är över och jag får fara hem.

Mycket har jag att göra ännu innan dess. Men ändå har stressen släppt lite efter att dagens ekonomitent gick bra. Jag hade läst relativt bra, och jag visste på förhand ungefär vilka frågor som skulle komma. Läraren själv också försökte väl göra tenten så lätt som möjligt (de flesta av kursens deltagare är nämligen kvinnor).

Det är inte heller kanske helt bra att jag har börjat slappna av, för jag tar morgondagens tent nästan med ro, och det borde jag ju inte ta. Ingen har egentligen någon aning om vad man skall läsa till den här tenten. Vi har bara hunnit ha några lektioner, och fått några papper. Inte har det heller berättats riktigt hur tenten kommer att se ut. Men det är nog också en delorsak till att jag tar tenten med ro - man kan ju nämligen inte förbereda sig så bra på den.

Och så blev jag så glad just när jag märkte att jag har fem dagar på mig att läsa till Allmän språkvetenskaptenten. Eller rättare sagt 4½ dagar. Men det är ändå ganska mycket, och jag hinner säkert sova däremellan också.

Jo, jag väntar på jullovet och nu är nedräkningen på 10 dagar. Fast för att göra tiden så kort som möjlig så är den faktiskt mindre än nio dygn!

Men, nu ska jag inte bli för ivrig med med ledighet. Tillbaka till läsandet.

Tid med Gud

Något som jag fått göra klart för mig här i Åbo, är att fastän det är stressigt, fastän man hellre skulle vilja (okej inte vilja, men borde) sitta och läsa eller göra skolarbeten, så behövs tiden med Gud. Jag har försökt pränta in i mig att den tid jag tar för Gud blir välsignad, och fastän jag själv tycker det låter motsägelsefullt, så försöker jag tänka att fastän jag tar bort tid från läsande, så kommer Gud att välsigna det. Hittills har jag ändå planerat mitt schema så att jag tycker mig ha haft tid att gå på möten och sånt. Ändå har jag ibland känt stress över att borde vara hemma och läsa istället.

Till exempel för några fredagar sedan var jag på studentmissionens fredagsmöte. Före den började var jag småstressad och tänkte att jag borde läsa istället. Men jag tänkte att jag ju ändå är på plats nu, och kan inte gå hem mera, så jag kan bara göra det bästa av kvällen. Efter några minuter var stressen borta, och det blev en välsignad kväll. Det lönade sig alltså att vara med på mötet, och dessutom att lämna bort stressen.

Varför jag skriver det här inlägget är kanske mest för att göra klart för mig själv, att jag iaf har lärt mig något nu i höst. Det känns som om jag trampar på stället, men vissa saker har jag säkert ändå lärt mig, som jag inte märker. Borde göra en lista på allt vad jag lärt mig.

...

Borde väl inte ens behöva säga här att jag längtar till jullovet. Jag längtar så jag blir tokig. Jag är nu inne i den tunga tiden, som jag hela hösten har bävat inför. Ändå blev den här tunga tiden kortare och lättare än jag hade förutspått. Men inte kan jag säga att det är enkelt och roligt för det.

Såhär ser mitt schema ut före jullovet kommer:
ti 11.12 tent i Wirtschaftspropädeutik (handlar om ekonomi och näringslivet)
ons 12.12 tent i Landeskunde (information om landet och sånt...) samt tent i Übersetzung (dvs. vi ska översätta texter)
må 17.12 tent i Allmän språkvetenskap
to 20.12 tent i tysk grammatik

Fem tenter alltså. Men de tre första är mindre att läsa till. Überstetzung kan man eg. väl inte läsa till. Wirtschaftspropädeutik och Landeskunde är ganska diffusa, lite svårt att läsa vad vi ska läsa. Det betyder att det inte blir så mycket läst kanske.
De två sista tenterna är däremot lite mer omfattande. Allmän språkvetenskapstenten är den tredje deltenten i kursen, och jag känner till läsningen till de föregående tenterna, och det är inte trevligt att läsa till dem.

Men jag får glädja mig åt att det inte ens är två veckor kvar. Och dessutom blir det julfest ordnat av studmiss, Åbo svenska samt KSÅA inkommande fredag.

Jullov, jullov, jullov.

Jag har ännu några funderingar kring jullovet. Jag hade tänkt ta tre veckor jullov åt mig, dvs börja en vecka senare än jag borde. Hoppas det funkar. Jag måste ärligt talat erkänna att jag inte klarar mig på ett två veckors jullov. Jag behöver tre! Jag är inte den som har haft mest skolarbete i hösten, men jag behöver ändå lite distans från stress.

Nåja, jag ska här nu sent på lördagskvällen ännu återgå till lite skolarbete. Imorgonmorn blir det gudsjänst i metsku. Helgens höjdpunkt.

ironiskt...

Nu kommer här ett ironiskt "jippii"-utrop, med betoning på ironiskt. Nu har jag nämligen en halare. Som är alltför stor. Så stor att jag knappast kommer att kunna använda den. 30 euro! Och för stor.

(Jag hann aldrig riktigt prova halaren på förhand. Vi var nog några som tog den här storleken.)

Njuta av att göra ingenting

Jag insåg förra veckan att jag hittills under min tid i Åbo aldrig bara legat och slöat. Inte är det ju helt så att jag bara har haft skolarbeten. Men när jag inte gjort skolarbeten så har jag ju haft något annat att göra: laga mat, motionera, träffa vänner, fara på nå kristna möten... Visserligen har jag suttit ganska mycket vid datorn, vilket kan tolkas som "slöat", men alltid när jag varit på internet, så har jag ändå haft den där känslan att jag inte borde vara där, dvs borde göra något vettigt istället.

Idag har varit en sån dag då jag tillåtit mig att vara slö. Jag hade en lektion idag. Sedan var jag och äta skolmat med A-S som vanligt. På vägen hem for jag in via stan och gick runt i Hansa. När jag kom hem hade jag fått en mail som gjorde det lite klarare med Rukaresan, och sedan förflyttade jag mig från stolen till sängen. Jag sov en stund, kanske ett par timmar, och läste lite ur en bok. Mot kvällen lagade jag och Ina mat tillsammans.

Det enda i skolväg som jag gjort idag är att skriva några meningar till ett arbete. Men jag insåg att jag ännu har bra tid på mig, så jag vill inte förstöra den här kvällen med att arbeta med den!:P

Det stämmer nog det som syrran sade, att när man studerar har man hela tiden lite dåligt samvete. Det finns hela tiden något man kunde göra. Jag tror jag i tid måste träna mig att tillåta mig att slappa ibland, och försöka få bort den där samvetskänslan. Det blir tungt ifall man aldrig kan slappna av.

Som jag nämnde tidigare så fick jag ett mail idag. Jag vill nämligen med till Ruka i början av Februari, men resan krockade lite med en kurs. Nu fick jag reda på att samma kurs också går några dagar tidigare, så jag hinner just och just delta i den. Men ooh, vad glad jag är, för det verkar fixa sig. Jag väntar ännu på att få kursens tidtabell, och jag hoppas att det ordnar sig. Hoppas att kursen är på kvällen, så att den inte krockar med skolan.

Syrran är nu på besök hos släktingar i Sverige. Eftersom hon bor i Sthlm för tillfället så kunde hon fara och hälsa på dem, och hon är nu där i några dagar. Jag är glad för hennes skull att hon hade chansen att åka. Det är inte så ofta vi är dit på besök. Vi brukar vara en gång om året, men nu har vi inte varit på kanske ett par år.

Nu ska jag ta och fortsätta läsa på min bok som jag läser. Skönt att läsa en bok som inte har något med skolan att göra. Jag läser den bara för att jag njuter av att läsa den!:D

Helg hemma

Sitter nu på tåget och skriver för att lite få reflektera mina tankar. (Eftersom texten är så lång, så lade jag allt funderande med sned stil.)

Jag har varit hem nu i helgen. Det har varit en kort visit, men det var ändå skönt att få vara hem på lilla jul. På fredagen hade vi hemmakväll med julstjärnor. På lördagmorgon kom ett par gubbar till oss för att bygga en värmepump. Jag, mamma och lillabror for då på en visit till Jakobstad. Vi gick omkring i några butiker, och lillabror fick inköpt några LP-skivor. På kvällen kom lillajulfesten.

Kvällen i Kokkola inleddes med volleyboll. Vi var 12 st och senare kom ännu en med. Det var så roligt att få stå på volleybollplan igen. Har inte fått spela volleyboll sedan vi spelade beach volley i somras. Efter volleybollen blev det innebandy. Sedan for nästan hela gruppen till Miia och Erik. Det blev en underbar kväll som inleddes med bastu, fortsatte med mat och avslutades med godsaker. Att vi var ett så stort gäng som samlades var roligt. Och åldern varierade en del, vilket var roligt. Jag fick tala med en från Ungern, som under en två och en halv års period i Finland redan hunnit lära sig bra finska. (säkert bättre än mig:P)

Det skulle vara så skönt att få bo i Kokkola/Österbotten. Att få studera där (det skulle kanske inte då vara i Kokkola). Vara nära hemmet, och få vara med vänner. Nu vill jag inte klaga på att jag inte har vänner i Åbo, för det har jag. Jag har hunnit träffa förvånansvärt många, och med ca 8 flickor har vi nyligen startat en bönegrupp. Dessutom bor jag med en underbar flicka, som orkar (får lov) att stå ut med alla mina funderingar. Men jag kommer inte ifrån det att jag trivs väldigt bra i Kokkola. Det var en så underbar dag i lördags med alla de människor som samlades. Och jag bara funderar varför jag inte får vara där också. Okej, i lördags fick jag vara med. Men jag vet ändå att jag skall tillbaka. Och nu är jag på väg.

Varför ”måste” jag vara i Åbo?
Under Pieksämäkiveckan i somras var jag väldigt fundersam över hösten. Jag visste inte om Åbo var det vad jag ville. Men jag talade med några äldre, och de sade till mig att jag får välja själv. Så jag for till Åbo, för vad skulle jag annars ha gjort? Det har nog några gånger i höst kommit upp frågan: Om jag en gång fick välja själv, varför valde jag då Åbo?

Nuförtiden far ju många långt borta och studerar, och jag har själv förut ville långt borta och studera. Nu känns det istället som att jag skulle vilja vara närmare hemmet. Och jag har börjat fundera, att inte kan det nu vara så att man MÅSTE fara bort. Förr i tiden flyttade ju folk ofta inte långt borta. Okej, många flyttade ju ända till Amerika. Men då handlade det inte om att ”komma ut och se världen” utan mera om att få ett arbete och ett bättre liv. Jag känner inte alls något behov av att se världen, jag skulle gott kunna flytta tillbaka till Österbotten igen.

Men sen kommer nästa fråga. Jag måste ju se hur jag vill leva hela livet ut. Vill jag ha ett jobb som jag trivs med, så kan det ju hända att jag måste vara hemifrån i några år först. Och sedan kommer nästa fråga ( :P ) att vilket jobb trivs jag egentligen med? Vilket skulle jag trivas bättre med, att bli tyskalärare (med teologi som biämne och kanske ha svårt att få jobb) eller att få ett sämre betalt jobb som socionom (som jag inte heller vet hur arbetsmarknaden ser ut i Österbotten)...

Varför ska det vara så krångligt?

Och efter att jag bara funderat på de negativa sidorna, så måste jag försöka se något positivt. Kanske är det så att det är meningen att jag är i Åbo nu. (Fast det känns lite osäkert, för jag for ju hit nog bara pga mig själv, och inte pga någon speciell ledning av Gud) Men vad vet jag, kanske jag måste vara här. Kanske är det någon mening.

Det tänkte jag iaf i helgen, att det känns som att jag lever ut min tro mer i Åbo. Okej, när jag har varit hemma, så har jag ju varit hemma så korta stunder, att jag inte hunnit göra så mycket. Men i Åbo umgås jag med människor i min egen ålder, som är på samma nivå och som strävar efter ganska samma saker. Att tjäna Gud. Kanske är det en viktig tid för att jag ska få ro att utvecklas. Tyvärr har jag ju inte tagit tiden med ro, som jag borde ha gjort.

Förra höstas hade vi i gymnasiet en ung kvinna med i skolan som var från Tyskland. Vi blev bra bekanta med henne, och jag minns ännu något hon hade sagt i ÖB när de intervjuade henne. De frågade var hennes favorit plats på jorden var (hon hade rest en del), och hon svarade: Där hon är just nu. Dvs inte Finland, men där hon är för tillfället. Och jag tänkte, att det där mottot ska jag ta till mig, att ”där jag är just nu, där är den bästa platsen (för mig att vara på)”. Och hur har jag lyckats med det mottot? Synnerligen inte bra. Jag tror jag skulle vara till mycket mer nytta för Gud, för människor och för mig själv, om jag skulle vara nöjd med den plats där jag befinner mig, och sedan på stället tjäna Gud. Istället för att längta mig bort till andra platser. Jag skulle så gärna vilja försöka ta till mig det här mottot. Träna mig på att verkligen tänka sådär, så då har jag lättare i framtiden också att tänka så.

Summa sumarum, så är det väl bäst att jag är i Åbo nu. Kanske blir det Tyskland nästa år. Ifall det verkligen blir av, så måste jag ställa in mig på tanken att ”där jag är just nu, där är den bästa platsen”. Om det inte blir Tyskland, så kan jag hemlighetsfullt säga, att då har jag ingen aning om var jag isåfall befinner mig.

Oj, det här blev sannerligen långt. Min blogg är nog inte till hjälp för så många andra, men kanske iaf för mig. (egoistisk kan jag vara) Som tur verkar bloggandet för tillfället inte vara så aktivt, så kanske inte många har besökt stället. Som tur finns facebook för att få en kortare uppdatering av mitt liv!:P