Sidor

söndag, december 21, 2008

Fammo o Anna

Fammo och hennes syster Anna är nog människor som fäller kommentarer som man inte kan låta bli att skratta åt. Fammo och Anna är gamla, lite glömska och har en lång tid bakom sig som systrar. Allt det här märks när de talar. Vi var idag och hälsade på dem, och vi fick skratta nästan non-stop. Jag har nämnt dem ett par gånger förr i min blogg, och här citerar jag vad jag skrev i min blogg den 27 juli 2008:

"Jag hann träffa dem i några minuter och de frågade den typiska frågan vad jag ska bli när jag blir stor. Mer vänd mot fammo sade jag: 'tyysk lärar'. Av fammos min förstod jag att hon inte alls kunde förstå varför någon ville läsa tyska. 'Heil' sa hon bara tyst. Farmors syster hörde lite fel och frågade skrämt: 'Ska du vaal piiskar??'"

Idag hade de roliga kommentarer igen, och eftersom det var första gången de såg mig efter min Tysklandsvistelse talades det en del om Tyskland. "Lååss di no veta att Finland finns?" frågade Anna. Fammo tog också upp namnet Hitler, och Anna blev skrämd: "Hitler? ... HITLER?"Anna ville antagligen uttrycka att det var längesen Hitler levde och verkade, men det blev ändå: "He var no längåsan Hitler var hii." Fammo frågade om de nog är snälla åt mig och jag svarade "jo" och genast frågade Anna lite förvånat "E di??". Vi talade också om tidsskillnaden och Anna var förvånad att de var en timme efter där och hon tyckte att när jag far tillbaka ska jag säga vad tiden är så att de får ställa in klockan. Förutom Tyskland talades det också om några andra ämnen, t.ex. söndagen, vad man får och inte får göra på vilodagen. Fammo funderade om man får sticka (t.ex. strumpor) och sedan frågade hon om man får sova, och på det svarade Anna: "om man somnar". Det talades också kort om sommaren som gått och att det regnade mycket. Fammo funderade kring det att var hon riktigt var på sommaren och Anna svarade: "No var du jer... å ter."

lördag, december 20, 2008

Hemma i Finland

Jag vill uppdatera bloggen för att meddela att jag har kommit lyckligt fram till Finland och Österbotten. Jag och Hanna hade en bra resa från Göttingen till Helsingfors. Lite trött var jag och att gå 6h i Hamburg gav också såra ben. I Hamburg var höjdpunkten när vi besökte en välidgt fint kyrktorn. Vi såg tornet på avstånd, och bestämde oss för att gå dit eftersom det var så fint och eftersom det inte var så långt dit. Det visade sig vara en kyrka som under andra världskriget blivit bombad, men kyrktornet stod kvar och var väldigt vackert. Man kunde också ta sig upp i tornet, och från 70-80 meters höjd fick vi sedan blicka ut över Hamburg. Att på kvällen landa på finsk mark kändes härligt. Det kändes också konstigt att komma till ett land där finska är huvudspråket. Jag har under min tid i Tyskland insett att det faktiskt är lite konstigt att jag bor i Finland och inte kan så bra Finska. "Va? Du bor i Finland och kan inte finska?" har jag nog fått höra i Tyskland. Men att komma hem till Hannas familj och hus var fint. De hade det julmysigt med julbelysning och julkrubba. Det var Hannas familj jag såg sist i Finland senast och det var dem jag såg först nu igen.

Härligt att vara hemma med familjen igen. Det känns konstigt och roligt. Lillabror hade fått smaka på Lebkuchen i skolans tyskaundervisning och läraren hade berättat om julmarknaderna och traditioner kring jul. Roligt att någon i familjen också visste något om Tysklands julfirande före jag berättade om det.

Häftigt att vara hemma och se vad som ändrats under tre månader. Gågatan i Kokkola har ändrats en del, och byggandet av varuhuset har framskridit ganska bra. Dessutom har bilverkstaden i Kokkola (på vår sida om bron) blivit färdigt (iaf såg det ut så) och en ny billaffär har börjat byggas. I hembyn har det börjat byggas ett radhus, som det bara talades om när jag ännu var hemma. (När man ser alla byggnader som byggs kan man fråga sig hur det går ihop nu när "laman" så är på tapeten.) En del hinner alltså ske på tre månader.

Ikväll blir det KU:s traditionella julfest. Mamma kom just med ÖT och visade att det skrivits en artikel om julkonserten och där var jag med på en bild från julkonserten i Nedervetil från 2005 (tror jag). Efter julkonserten blir det Christmas Praise. Härligt kväll alltså! Och många vänner kommer jag att få träffa.

Oj, vad det är härligt att få leva just nu.

torsdag, december 18, 2008

Sista kvällen i Tyskland 2008

Nu har jag en underbar vecka med Hanna bakom mig. Vi har hunnit med mycket, besöka julmarknaden i Göttingen, besöka Goslar och julmarknaden där, dricka Glühwein, gå igenom hela Göttingen och alla butiker, gå på café, äta döner, delta i församlingens aktiviteter, träffa på församlings-syskon på stan, laga köttbullar och potatis åt mina rumskompisar, se en del av universitetet, ta foton, gå på promenad... Ikväll ska vi ännu delta i bible-study och därmed har veckan kommit till sitt slut. Imorgon reser vi till Hamburg, har 6h på oss att gå på stan och därefter flyger vi hem och är på kvällen i Helsingfors. Nästa morgon tar jag tåget upp till sköna Österbotten.

Jag trivs bra i Göttingen, och jag vet att jag får komma tillbaka till ett bra ställe efter jullovet, men för tillfället är jag bara väldigt glad och ivrig över Finlandsbesöket. Jag försökte sätta in bilder av vår vecka här på pixbox, men utrymmet tog slut, och därför finns där bara en del av bilderna. Jag och Hanna fick annars vara med och se på när församlingen gjorde en adventskalender, och här är resultatet av den dagens filmning: http://adventskalender.soulsaver.de/ (del 17)

fredag, december 12, 2008

Helsingforsbesök

Imorgon kommer Hanna hit för en vecka. Jag kommer att få visa staden och universitetet åt henne, och bäst av allt församlingen. Vårt program är redan ganska klart, fastän det visserligen kan förekomma ändringar. Vi kommer att ha program med församlingen på fredagkväll, nästan hela söndag och torsdagkväll. Måndag besöker vi antagligen Nürnberg och julmarknaden där och på onsdag besöker vi antagligen Goslar, som också har en julmarknad. På tisdag ligger det i planerna att kocka tillsammans med mina rumskompisar.

Det här betyder att jag inte kommer att hinna med mycket skolarbete i veckan! :P Men som tur har jag i alla fall kommit upp till mina 10 sidor på uppsatsen, som jag hade som mål före julen. Ändå kommer jag säkert att försöka skriva ett par sidor till tills jag återvänder hit i januari. Det jag inte tycker om är dåligt samvete, och tyvärr förekommer det ofta en känsla av "dåligt samvete" när man studerar, när man tycker att man ännu har saker på ogjort. Egentligen tror jag att jag är tillräckligt långt med min uppsats, men ändå känns det som att jag borde jobba mer. Nåja, då är det väl bara att jobba, så att det dåliga samvetet far bort. Synd bara att jullovet måste bli lidande av det. Å andra sidan hade jag några skoluppgifter förra jullovet också, och inte dör man av att sätta några timmar av sin fritid på skolarbete.

Ikväll ska jag försöka laga mig tidigare i säng, får se hur det går. :) Jee, imorgon kommer Hanna! Det ska bli otroligt kul. Och om en vecka ungefär flyger jag till Finland. Härliga tider på gång!

tisdag, december 09, 2008

Delirious och Hamburg

Eftersom jag för tillfället arbetar på min uppsats vill jag inte skriva ett så långt blogginlägg, för jag märkte igår att mitt huvud höll på att spränga vid dagens slut efter mina många timmar framför datorskärmen. Lite vill jag ändå höra av mig här och jag vill berätta att jag hade en bra resa till Hamburg och Deliriouskonserten.

Jag och M mötte varandra vid Hamburg Hauptbahnhof, jag kom från söder och hon kom från norr. Vi övernattade vid finska sjömanskyrkan i Hamburg och vi blev överförtjusta i att se Fazers choklad, rågbröd, salmiak och andra finländska produkter som såldes vid kyrkan. Det kändes på ett sätt konstigt att vara med M i Hamburg, hittills i höst har jag bara träffat henne i Danmark, så det var ovant att ha henne i Tyskland, och dessutom var det lite roligt att vi med varandra talade svenska, på caféer/restauranger talade vi tyska och vid sjömanskyrkan talade vi finska. En annan kuriositet i och med vår träff i Hamburg, är att vi med ungefär 2½ veckors mellanrum först träffades i Danmark, sedan i Hamburg och snart igen i Österbotten.

Deliriouskonserten var bra. Kan ännu inte riktigt förstå att jag faktiskt var där. Det var lite problematiskt med våra biljetter, och utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi inte fick våra biljetter på posten, men allting redde upp sig sedan på lördagen. Vi var de första som anlände till platsen och konsertutrymmet var mycket mindre än jag föreställt mig. Det här var nog säkert bland de mindre konserterna som bandet ordnar, men det gjorde mig ingenting, man kom ju bara desto närmare scenen då. (Bara för att vi var först på plats betyder ändå inte att vi sedan stod på första raden, men vi var nog tillräckligt nära.) Jag köpte en cd och en obligatorisk turnétröja, men jag hade tur, för tröjan var den sista som fanns kvar för kvällen.

På söndagen hann vi vara med om en stadrundtur, sedan på egen hand besöka stadsdelen Speicherstadt och vid julmarknaden träffade vi sedan två tyskar som har kontakter till församlingen här i Göttingen. Eftersom man inte fick fotografera från konserten sätter jag bara upp bilder från själva staden. Mer bilder finns på min pixbox.

(Om mindre än tre dyng har jag Hanna här!!)


Bild 1: Speicherstadt
Bild 2: Häftigt hus på vattnet
Bild 3: Hus vid vatten
Bild 4: Muciserande julgubbar vid julmarknaden
Bild 5: Sned bild av rådhuset

söndag, november 30, 2008

Dagen mellan lillajul och december

Lillajul har varit och december är på kommande. Det är spännande tider på kommande, mycket är i luften. Julen, julklappar, julsånger, julgodis (jo jag köpte julchoklad åt mig till lillajul!), julbelysning... glömde jag att nämna att julen är på kommande? Jag har alltid tyckt om julen, som barn tyckte jag speciellt om stämningen. Utan julstämning ingen jul. De senaste åren har jag fått lära mig att leva utan den barnsliga julstämningen som mest bestod i väntan på julgubben.

I något skede började jag sen fundera lite mer på fenomenet julfirande, där allt handlar om allt annat än det som julen egentligen handlar om. Om jag lite kollar igenom gamla dokument i datorn ser jag att jag år 2004 publicerade en blogg om det på lunar. Jag minns också en jul (möjligtvis något år senare) när jag satt i kyrkan och tänkte på alla människor som satt där. Jag funderade på om de överhuvudtaget visste om varför de satt i kyrkan. För att det hör till? Jag glädjer mig verkligen åt att människor kommer till kyrkan, men det gör mig olycklig ifall folk inte tänker på budskapet. Alla de tankar som flödade genom mitt huvud skrev jag ner i min dagbok, om jag inte minns helt fel, t.o.m. kanske på självaste julaftonen. Det var kanske den första julen när jag faktiskt var lite missnöjd på julen, eller ska vi säga på världens sätt att fira julen.

Så mina tankar kring julfirandet tenderar att bli smått ifrågasättande. Jag tycker fortfarande om julen, men jag skulle själv vilja omprioritera julens innehåll lite och fokusera på det som egentligen är det väsentliga: Jesus. Speciellt paff över julen har jag fått bli i Tyskland. Jag glädjer mig åt att Göttingen har en julmarknad, det gör jag faktiskt. Och visst är det spännande med all julbelysning i staden. Och med "all" menar jag inte några träd med lysnade stjärnor på, eller en gågata med lite belysning. Här menar jag verkligen ALL belysning. En såpass liten stad som Göttingen, med såpass mycket belysning! Jag har tänkt att jag någon dag ska ta ett par timmar ledigt för att gå ut på stan och fotografera all belysning som finns i centrum från alla håll och kanter. Sedan kommer jag att publicera dem här på bloggen så får ni se vad jag talar om!

Det är i en sådan vimmel av belysning som jag frågar mig "Vad är det de firar här?". Den här frågan ställdes också i ena av förra årets adventskalenderdelar som den här församlingen i Göttingen hade gjort: "Deutschland feiert wieder - aber was?" (länken "dag 8" finns under blogginlägget "Delirious?") Vilket betyder "Tyskland firar igen - men vad?"

Jag har i Göttingen också sett något som jag aldrig förut har sett. Jag såg en chokladkalender med en bild av en moské. Jag är van vid att folk inte tänker så mycket på vad julens innebörd är, men alla vet ju ändå att man firar det till minne av Jesu födelse. Men när jag såg den där kalendern började jag fundera om folk snart inte heller vet vad som står bakom julfirandet.

Jag har en till sak jag skulle vilja framföra i den här bloggen. Det är det att det inte gör någon skillnad i hur många dagböcker jag skriver om mina tankar kring julfirandet, ifall jag inte gör något åt saken. Det ena jag kan göra är att ändra på mina egna prioriteringar kring julen. Det andra som jag - och du - kan göra är att tala om Jesus med människor. Människor kommer inte att ändra på julens innebörd så länge de inte inser att Jesus är det verkligt viktiga i livet. Så låt oss alla iår fundera på vad julen egentligen går ut på - vad är budskapet till oss? Och ifall vi är osäkra på budskapet - ska vi söka svaret!


Tema: Göttingen firar jul




Några bilder fick jag redan från innerstan. Den mittersta bilden är tagen inifrån, och jag är själv medveten om att fönstret är totalt smutsig! Men jag valde att ändå publicera den.

torsdag, november 27, 2008

Hälsningar från en grön Göttingen

Jo, nu är snön borta och det gröna gräset är framme igen. Men jag klagar inte, för om vädret skulle ha varit så som jag trodde att det skulle vara, så skulle vi överhuvudtaget inte ha haft nån snö ännu. Vi skulle inte heller ha haft snö ifall jag hade frågat en Göttingenbo om vad han/hon tror. Som tur kan vädret överraska och alla snöälskare fick njuta i helgen. Jag talade idag med två flickor från Mexiko och det var första gången i deras liv de fick se snö. De hade lagat snöbollar och en snögubbe. Jag skulle nästan ha velat vara med dem för att få betrakta deras första möte med snön.

Idag hade jag fonetikkursen igen. Det är konstigt vad det kan vara krångligt att hitta just det rätta uttalet för en bokstav. Bokstaven ü t.ex. är någonting mellan u och y, och det blir lätt fel. (Som tur gör det ändå inte förståelsen så mycket svårare ifall man säger fel.) Bokstaven ä är svårt ifall man är van vid det finska ä, men det borde inte vara så svårt när man talar svenska. Det är bara det att jag ännu inte kommit fram till om det är exakt samma som svenskan ä eller om det är lite annorlunda. Det är så små marginaler det handlar om tycker jag. Men jag ska fortsätta öva och se vad jag kommer fram till.

Jag håller nu på att göra färdigt ett kortföredrag som jag ska ha imorgon. Vi har en träff kvar på blockkursen "vetenskapliga arbetstekniker, vetenskapliga grundbegrepp" och där ska vi hålla ett föredrag på högst fem minuter om ett enkelt tema. Det viktiga i föredraget är inte själva innehållet utan hur vi framför föredraget och hur vi har byggt upp föredraget. Det intressanta för mig är att se hur lite man hinner tala på fem minuter. Det är konstigt hur man alltid inför ett föredrag tänker "oj nej, ska jag tala i så många minuter" och när man väl jobbar med föredraget så hamnar man ofta att förkorta föredraget med flera minuter. Så var det iaf den här gången. Jag hade bara inte tänkt att fem minuter är en så kort tid!

Nåja, nu ska jag tillbaka till skolarbetet. Ikväll är det Bible-study! :)

måndag, november 24, 2008

Delirious?

Den för oss finländare älskade dagen, sjätte december, verkar också vara full med program i Tyskland. Först hade jag verkligen ställt in mig på att besöka en lovsångskväll 50km utanför Göttingen. Min vän I hade blivit bekant med en av (lovsångs)bandets medlemmar under Israelresan. Sen fick jag reda på att det var Nikolausparty på uni samma kväll, och det är en fest som man "åtminstone en gång måste besöka". Det verkade intressant, en känd tysk film visas under kvällen och stämningen är på topp har jag hört. Så då inställde jag mig på det istället, för jag ville ju uppleva lite kultur vid universitetet också. Som tur hade vi ännu inte hunnit köpa biljetter till festen, för igårkväll frågade M om jag ville på Delirious?-konsert i Hamburg. Det verkar vara deras avskedsturné och det skulle vara sista chansen för oss att få vara på deras konsert. Jag känner inte till själva bandet så bra, jag har t.ex. inga av deras skivor eller så, men en del av låtarna har jag ändå hört, och det lär ska finnas texter uppe under konserten så att man sjunga med. Några exempel på bra (lov)sånger av Delirious: History Maker, Solid Rock, Majesty (here I am) , Here I am send me. Vi har nu betalat och om några dagar borde biljetterna komma på posten. Sen får vi också hoppas att vi har någonstans att sova den natten. Jag har kontaktat finska sjömanskyrkan i Hamburg, så jag hoppas snart få svar därifrån. Dagen efter konserten har vi dessutom i planerna att besöka julmarknaden i Hamburg. Härlig helg på kommande snart alltså!

Jo, snön har också kommit till Göttingen fast jag inte har hunnit skriva om det. I fredags kom den första snön. Det snöade på fredag och lördag, på söndag höll allt på att smälta, men idag måndag har det igen kommit rikligt med snö. De håller också på att sätta upp julmarknaden i centrum och julbelysning har satts upp vid gatorna. Mysigt!

Just nu trivs jag väldigt bra i Göttingen. Jag har lärt känna församlingen bättre och det är både roligt och på alla sätt utvecklande att umgås med församlingen. Att församlingen består av lite över 30 personer där de flesta är något mellan 20-37 år (ungefär) gör det hela ganska spännande. De är ivriga, de vill följa Gud och Bibeln, de tar hand om varandra, de försöker nå ut till andra osv. Snart skall vi spela in tre delar till en adventskalender som ska komma på internet. Det blir spännande! Ifall ni vill se församlingens bidrag till förra årets adventskalender, så var det dag 8, dag 20 och dag 22 de spelade in.

Jag har själv också köpt en chokladkalender. Och jag tänker börja i övermorgon, och då öppnar jag lucka 24. Den dagen som jag sedan lämnar vår lägenhet för att fara till Finland på jullov får jag slänga bort kalender, för då är sista luckan, 1, öppnad.





onsdag, november 19, 2008

studiVZ

Japp, nu har dagen kommit när jag blev medlem i studiVZ, den tyska varianten av facebook. Jag hade tänkt att det var onödigt att bli medlem i sidan, och det tycker jag också när jag ser att om 8 månader är jag inte i Tyskland mera och då kommer jag knappast att besöka sidan alls mer. Men små fördelar har det ändå för stunden att bli medlem. T.ex. finns två av mina tre rumskompisar med där (och trogna tyskar som de är, är de inte med i facebook) och sedan kommer en del av informationen för volleybollaget att gå via studiVZ.

Det roliga som jag ändå märkte när jag lite tittat mig omkring i studiVZ är att där faktiskt finns några bekanta från ÅA. Sådana som varit i Tyskland och sådana som studerar tyska. Och nu får jag för första gången på riktigt nytta av att gå med i grupper som heter någonting i stil med "Why you speak swedish and come from Finland". Det är sällan man behöver förklara sånt när man är i Finland, men när man väl sätter foten i ett annat land får man hundra gånger förklara "sex procent av Finlands befolkning talar svenska, och ..."

Idag har jag hunnit göra det mesta jag skulle göra, tvätta två omgångar med kläder, skriva lite på min hausarbeit. Mina två dokumenter som jag lånat från stadsbibban hann jag däremot inte se och imorgon blir jag tvungen att lämna dem tillbaka. Men de går ju alltid att låna på nytt. Ikväll skulle jag vilja fara tidigt i säng. Eftersom jag alltid på morgnarna tänker att jag skulle vilja sova mer, så borde jag nu se till att sätta till den där tiden redan på kvällen. Jag ska bara surfa runt lite på studiVZ, sen säger jag gonatt!

(Jee, imorgon är det bible study med församlingen. Ser redan framemot det.)

tisdag, november 18, 2008

Perspektiv på tillvaron

Att vara i Tyskland har gett mig, och kommer att ge mig, mer persektiv på mitt liv och min tillvaro i Finland. Att vara i Danmark för några dagar gav mig också perspektiv på min tillvaro i Tyskland.

Att få besöka M och få diskutera med en vän var något som jag märkte att jag saknat. Kanske klarar man sig utan att samtala (en tid) men jag märkte nog att tillvaron blir roligare när man har någon att tala med på lite djupare plan. Hela helgen hade vi fullt upp, vi besökte staden, var till Den gamle by och besökte en lovsångsgudsjänst. Den Gamle By var ett område med gamla hus och det var som ett museum hur livet förut kunde se ut. Att vara på lovsångsgudstjänst och få sjunga lovsånger på danska kändes roligt. Härligt att man kan lovsjunga tillsammans med folk från andra länder! Visserligen får jag vara med om det i Tyskland också, och det är också häftigt, men att vara utomlands i Danmark och kunna gör det där också (på danska! :P).

Så jag fick under några dagar spendera min tid i ett land som flödar av O´boy, sinitarra, Marabous choklad, Fazers produkter, och mitt favoritte. Sånt som inte finns i Tyskland (i alla fall inte i de butiker jag handlar). Jag började också tycka att danskan var ganska intressant och det skulle t.o.m. locka att lära sig språket. Det har jag aldrig förut tänkt. Det här med språk blir genast intressantare när man är i landet och hör språket hela tiden runtom en. Det fick mig att inse att jag också har ganska tur som får vara i Tyskland nu och lära mig bättre tyska. Jag ska ta tillvara på möjligheten! Att studera tyska nästa år i Åbo, Finland, kommer inte att vara nära på lika häftigt.

Jag fick också vistas i M och hennes rumskompis lägenhet. M hade väldigt fint inrett (hon passar nog för arkitektyrket!;) )och jag insåg att jag själv hade ganska tomt i min lägenhet. (Faktiskt!) Det fick mig också att märka att det faktiskt inte är så stor del av mitt liv som jag är i Tyskland, bara mindre än ett år, ungefär 8 månader ännu. Det är en kort kort tid, vilket jag visserligen är mycket glad åt, men jag skall också ta tillvara på tiden.

På tågresan hem var jag väldigt trött, efter några nätter med mindre sömn, och jag sov av och an de tre första timmarna av tågresan. När konduktören kom till min vagn efter att vi lämnat Århus plockade jag fram min biljett redan medan han ännu var i andra sidan av vagnen. Jag hann ändå tydligen genast somna och blev sedan väckt av konduktören där jag satt och sov med biljetterna i händerna.

Nu får livet i Göttingen fortsätta och jag får ta itu med mitt "Hausarbeit". Jag fick i helgen mail från en lärare vid ÅA och han skrev att jag i alla fall får räkna mina två från-början-8sp-kurser som 5sp kurser (ifall de bara skulle har räknats som 3sp skulle jag inte ha haft någon nytta av dem, eftersom jag inte behöver fler sådana kurser), så nu är jag glad igen. Och nu har jag tillgång till mitt favoritte (tips: Twinings med kokossmak) som jag importerade, och jag har redan hunnit sätta upp några kort med min nya (vita) sinitarra.







Bild 1: Århus och ån som flyter genom staden.
Bild 2: Jag i Den Gamle By.
Bild 3: Jag är glad åt att ha hittat (vit) sinitarra och mitt favoritte. (Dessa två har jag inte hittat i Tyskland ännu.)

fredag, november 14, 2008

Härlig kväll

Jag hinner ännu med ett inlägg idag. Jag var till församlingen på "Bible study" och fick se med en intressant synvinkel på liknelsen om den barmhärtiga samariten. (Luk 10:23-37) Vi kunde konstatera att vi hört den här liknelsen hundra gånger. Och varje gång kommer frågan upp: "Är jag som prästen, leviten eller samariten?" Men det jag (och och de andra i gruppen) faktiskt aldrig tänkt förut, är att jag skulle vara den slagna personen. Den som ligger där hjälplös på marken och inte klarar av att rädda sig själv.

Sedan måste jag erkänna att jag inte förstod allt vad som diskuterades (kom ihåg att allting går på tyska här), men på något sätt tänkte jag att när vi tänker på det här sättet så inser vi också bättre innebörden av vers 37 där Jesus säger om samariten att "Gå du och gör som han." När vi tänker att vi själv skulle vara den döende personen och någon trots alla odds väljer att rädda oss/mig så blir viljan att bli som samariten (förhoppningsvis) ännu större.

Sen talades det också om att samariten är Jesus. Men eftersom jag vid det laget inte kunde förstå allt som sades, så väljer jag att inte heller skriva så mycket om det. Men iallafall ser man också genom den här liknelsen vad det egentligen var som Jesus gjorde för oss. Vi är som den slagna och döende mannen som inte kan rädda oss själva. Sedan kommer samariten/Jesus och hjälper oss TROTS att alla av min "ras" ser ner på honom, TROTS att han måste ge av sin tid, sina pengar, sin heder...

Efter att bibelstudiet var avslutat hade jag ännu en upplyftande, uppiggande och uppmuntrande diskussion med en flicka. Och med hjälp av ordspråksboken kan jag dela med mig av mina tankar just nu:

"Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning, så far du vilse från ord som ger kunskap." (19:27)

"Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning." (12:1)

"Järn skärper järn, den ena människan den andra." (27:17)

torsdag, november 13, 2008

Igen!

Igen var en lärare borta frán lektionen. Visst fár lärare ocksá vara borta ibland, men jag är nog inte van med att det skall ske tre gánger pá tre veckor. Som tur är det tvá olika lärare det är frágan om, och inte bara en. Men det var ju en liten trevlig överraskning i alla fall, att fá en och en halv timme extra att ta vara pá. En och en halvtimme extra att finslipa föredraget till exempel. Nája, om jag tänker sätta all tid pá övning inför föredraget är en annan frága.

Jag sitter nu vid universitetets huvudbibbans datorer, och jag har lagt märke till att den tredje sista bokstaven i várt alfabet saknas frán tangentbordet. Ü och ß finns till min glädje, (ß fár jag alltid kämpa med pá min egen dator) men istället är dá vár kära bokstav Á borta. Det kan ju hända att det finns undangömt nágonstans bland knapparna, men jag har ännu inte lyckats hitta det.

Japp, idag fick jag reda pá det som jag befarat kring studiepoängerna. Jag kommer inte att fá mina 8sp kurser, som jag sá önskat, för det finns inte sá stora kurser här. Men jag tänker kämpa för att fá räkna dem som 5sp kurser i alla fall, för ifall jag inte fár det sá finns det inte sá mycket annat jag kan räkna dem till och dá kommer jag att ha gjort mina tvá 20 sidors arbeten helt i onödan. Jag vill kunna skriva mina arbeten i lugn och ro och veta att de är till nágon nytta. Det skulle vara lite knäckande att ha producerat 40 sidor helt i onödan. "Ingenting är ju i onödan, man lär ju sig mycket". Jovisst, det stämmer, men jag tänker minsann kämpa!

Att sätta pengar pá onödiga saker är vi människor bra pá, även jag ibland. Men att sätta pengar pá nágot helt onödigt, för att man inte visste bättre, kan jag nästan bli irriterad pá. Det är inte frága om mánga slantar, men det känns smátt frustrerande. Det är kanske min egen dumhet som är irriterar mig mest. Som t.ex. när nyckeln till ett skáp plötsligt slutade fungera. Jag försökte prova ifall jag skulle fá min tváeuro tillbaka pá nágot finurligt sätt, men det gick inte. Sá jag gick. Nágra dagar senare ság jag att det fanns en röd knapp man kunde trycka pá ifall man ville ha sin peng tillbaka. Idag hade jag ocksá en lite liknande känsla. Jag hade pá förmiddagen skickat mail till en lärare om nágra tidningar jag ville ha tag pá frán nágot bibliotek. Hon svarade att hon vidarebefodrar mitt mail, men tipsade ocksá om ett bibliotek jag kunde besöka. Fortfarande var det tvá tidningsartiklar jag inte hittade. Sá jag tog till nödlösningen att fjärrlána. Det blev tre euro. När jag kom hem hade jag fátt ett mail av kvinnan som min lärare vidarebefordrat mitt mail till. Och där skickade hon de tvá artiklarna till mig, gratis. Det värsta är ju inte de nágra fá slantarna jag gav bort, utan det att jag gjorde hela fjärrlánet helt i onödan. Sá nästa vecka fár jag hämta mina artiklar frán bibban, dem som jag redan har.

Imorgon är föredraget över. Jag ska bara läsa vad som stár pá mitt papper, inget att vara nervös över. Det kan hända att det inte är sá mánga i kursen som vet om att jag är erasmusstuderande. Men det märker de ju senast när jag börjar tala, sá det är inte heller nágot att vara nervös över.

Och sen är det Danmark. Mindre än ett dygn tills jag har privilegiet att sitta pá ICE-táget och beundra det tyska och danska landskapet. Jag fár komma bort nágra dagar frán det liv jag nu levat i sju veckor (sju? Jag trodde ärligt talat att det bara var sex) och se nágot helt annat.

Bis später!

tisdag, november 11, 2008

Med Danmark i sikte

Livet rullar på här, det händer inte så mycket extra. Igårkväll var det volleybollträning och om några timmar ska jag träffa två flickor för att äta på Mensa. Lite problem är det just nu me studiepoängen för två kurser, men det ämnet orkar jag inte gå in på.

Söndagen var en händelserik dag. Det började med gudstjänst på morgonen och därefter satt vi ganska länge på kyrkkaffe. Sedan var det någon som visste om att det var en loppmarknad inne i stan, så hela gänget traskade iväg. Jag hade inte alls tänkt att jag skulle hitta något intressant och köpa något, men det här var resultatet:



Sammanlagt 21 euro! Och båda verkar vara i riktigt bra skick. Underbart! Skorna är helt i min smak, och ja, rullskricksskorna? Vem vet, kanske man får nytta av dem ännu. Ifall pappa och lillabror hämtar mig med bilen i juli så kan jag även ta hem dem, annars får jag lämna dem här. Jag börjar ha en del erfarenheter av loppmarknader vid det här laget, och jag fick igen påminnas om att det lönar sig att gå på loppmarknader, man kan faktiskt hitta roliga fynd!

Efter loppmarknaden fortsatte jag och två flickor hem till ena flickan. Vi åt hemlagad bröd och jag fick njuta av pålägg som sylt/marmelad, något kvarg-liknande, nutella osv. Roligt att blanda sylten med kvarget. För tillfället har jag hemma hos mig bara tre olika pålägg, så det var roligt att prova på något nytt. Jag for så småningom hem och hann vara hemma lite mer än en timme före jag sedan for iväg till "Hauskreis" med församlingen Studentenfutter/Jesusonly. Jag vet ännu inte vilket församlingens officiella namn är, men det har jag insett, att jag trivs otroligt bra där. Det är en församling vars möten/träffar alltid får mig att tänka efter, och dessutom finns det en enorm kärlek inom gruppen. Jag har aldrig förut sett unga människor som tar så bra hand om äldre människor (inom vår Hauskreis-grupp finns tre äldre människor), jag har aldrig sett unga som kramar och skojar med äldre människor på det här sättet och jag har aldrig förut sett unga som bryr sig så mycket om de äldre och har tålamod att se till att de hänger med i alla diskussioner och funderingar. Det är också sällan man ser ungdomar och människor i allmänhet som älskar varandra och visar kärlek till varandra som man gör inom församlingen. Här har jag något att lära mig!
När jag kom hem fick jag ännu tala i telefon med familjen. Det var farsdag och de hade fått njuta av mammas goda kaka och fått vara på lillabrors traditionella farsdagskonsert från konservatoriet.

Nu är det då först min presentation på fredag som jag har i sikte. Jag och min presentationspartner träffades igår och i mer än 1½h fick hon sitta och förklara för mig delar ur texten som jag inte förstod. Jag är tacksam att det finns människor med tålamod!

Efter presentationen kommer både hon och jag att vara glada, hon tyckte att hon inte på länge satsat så mycket tid på en presentation, men jag anar att jag kommer att vara ännu gladare, för en timme efter att lektionen är över får jag sätta mig på tåget upp till Danmark. Sju timmar senare får jag äntligen träffa M och se hur hon bor och har det. Nu har jag något att glädjas åt och se framemot hela veckan.

söndag, november 09, 2008

Helgens omtalade händelse i Niedersachsen

En till två gånger om året fraktas atomavfall från Frankrike till Niedersachsen (det bundesland där jag nu bor) och varje gång lär det vara stor uppståndelse när tågen kommer in till Tyskland. Den här helgen har tåget varit på färd och åtminstone i Niedersachsen talas det mycket om händelsen, både i radion och bland människor. Demonstranter visar sitt ogillande till avfallet genom att t.ex. blockera tågspåret och polisen har mycket arbete.




Söndageftermiddag nådde tåget Niedersachsen, men tåget var 12 h försenad pga demonstrationer som skett längs tågspåret. 15 000 människor har varit aktiva att demonstrera. I Südpfalz (i bundeslandet Rheinland-Pfalz) hade tre demonstranter kedjat fast sig i tågspåret och på något annat ställe hade det varit våldsamma demonstrationer. Polisen fick köra bort 700 demonstranter från tågspåret och barrikader av trä antändes av demonstranter. En stor del av demonstrationen är ändå fredlig.

Mer kan läsas på http://www.wort.lu/wort/web/europa_und_welt/artikel/02416/atom-transport-erreicht-niedersachsen.php. Bilden är tagen från samma sida.

torsdag, november 06, 2008

Det roliga i studierna

Fonetikkursen som jag har är väldigt rolig. Fastän lektionen börjar redan 8.30 ser jag framemot lektionen. Det är en sån lektion som helst aldrig skulle behöva ta slut. Läraren är väldigt bra, skämtsam och inte alltför irriterad ens fastän ca fem personer kommer för sent. (Ja, sorligt med sant! Jag hann komma just i tid, en minut innan han stängde dörren.) Läraren är faktiskt rolig, han har hittills alltid varit på gott humör, han är intresserad av att höra elevernas åsikter och jämför gärna tyskan med andra språk. Idag höll vi mest på med uttalsövningar, hur man betonar ord. Namnet August kan t.ex. vara namnet för en månad eller namnet på en man, beroende på hur man betonar ordet. (August är namnet på en man och August är namnet på månaden.)

Den här läraren spelade idag åt oss en tysk rapsång som gjorts där man förklarar Tyskland enbart med förkortningar. Texten innehåller ca 90 förkortningar (början lyder: ARD, ZDF, C&A, BRD, DDR und USA, BSE, HIV und DRK ...) och han tyckte att vi skulle leta reda på förkortningarna till nästa gång. Det kommer att ta en stund, eftersom jag bara känner till en bråkdel av alla förkortningarna. Sången heter MfG (förkortning av "mit Freundlichen Grüßen" som betyder "med vänliga hälsningar") och finns att lyssnas på: http://www.youtube.com/watch?v=8jvX_yMxc-8&feature=related.

Nu kommer jag till dagens bild. Om ni har följt med min blogg kanse ni minns att jag har visat den här bilden en gång förr här. Nämligen den 10 oktober, då var boken nyinköpt. Jag har absolut inte läst hela boken men jag tycker fortfarande den är intressant! Och den roliga överraskningen nu är att mitt ena arbete som jag skall skriva inte längre är ett "tråkigt didaktikarbete" utan plötsligt ett roligt arbete om denne Bastian Sick som skrivit boken. Sick skriver i boken om språkfel som är vanliga i dagens Tyskland. Och de är inte få fel! Jag var idag och diskuterade om mitt arbete och vi kom fram till att arbetet i stora drag skall ta ställning till frågorna: 1) Vilka språkfel/-brister kritiserar Sick? 2) Vad säger lingvister om Sick och hans språkkritik? och 3) Hur ska man i undervisningen (där kom didaktiken in) förhålla sig till de språkfel det här talas om? Nu har jag alltså ett faktiskt intressant arbete inför mig!

För övrigt har jag nu tågbiljett till Danmark nästa fredag. Från att jag startar från Göttingen till att jag anländer i Århus räcker det ca 7h, och jag anländer på kvällen. Jag fick som tur ett tåg som bara gör ett byte, närmare bestämt i Hamburg. Så jag behöver inte börja krångla och tappa bort min någonstans. Jag får i lugn och ro sitta i tåget och betrakta det tyska och det danska landskapet. Det här blir min första resa till Danmark och det blir första gången jag ser M sen i augusti. (Nästan tre månader sen.) Nu har jag något att se framemot hela veckan!

I helgen är jag ensam hemma här i lägenheten. Två av flickorna är de flesta helgerna hemma i sina hemstäder (även så denna helg) och den tredje flickan är på resa till Wien. Planerna är ännu öppna, men "mitt" volleybollag spelar en match på lördag, så det kunde vara intressant att fara och se på.

tisdag, november 04, 2008

Ingen föreläsning? Men mitt föredrag!

Dagens andra inlägg...

Nu är jag lite förvirrad. På fredag ska jag, som jag tidigare nämnde, ha ett föredrag. Nu har jag däremot varit in på StudIP (sida som har med universitetet att göra) och där har vår lärare skrivit att hon är sjuk, och att alla hennes föreläsningar denna vecka faller bort. Hmm... hur blir det då med vårt föredrag? Ska bli intressant att se.

Jag måste nu också börja föra in datorn på reparation. Jag har fått hjälp med vad problemet kunde vara, och eftersom datorn den senaste tiden varit lite opålitlig vågar jag inte låta bli att föra in den på reparation nu. Hoppas bara att jag snabbt får datorn tillbaka, för ifall vårt föredrag blir av nu på fredag, så är jag i stort behov av min dator!

Föredrag och nya kläder

Jag har nu ett föredrag att jobba med, och min dagsplan har varit väldigt inrutad. Jag har haft tider för när jag ska jobba och när jag får ha ledigt. Jag har märkt att det är det sättet som fungerar bäst för mig. Det värsta med att ha ett föredrag är inte de 10 minuterna man står inför klassen och pratar utan de många timmarna man förbereder sig. Det som den här gången har tagit längst tid är att överhuvudtaget förstå texten. Jag förstår ännu långt ifrån allt, men mycket mer än när arbetet inleddes. Men jag har fått fråga hjälp av min föredragspartner och mina rumskompisar, och jag kommer att få fråga igen. Det finns vissa saker man inte kan reda ut själv hur man än försöker. Då är det bara att fråga.

Jag hade inte alls tänkt skriva en ny text såhär snabbt, för jag hade verkligen velat få mer kommentarer till den förra texten först. Men fastän jag skrivit ett nytt inlägg får ni gärna kommentera den förra texten.

Mamma och syrran ville att jag skulle sätta foton hit igen, speciellt såna där jag själv är med. Jag har inte varit med om så mycket extrat nu på en vecka, men det jag däremot har glatt mig åt är att jag hittat en tröja och en jacka åt mig! Ifall ni följt med bra och har bra minne kanske ni minns att jag för en månad sen talade om att jag sett en tröja som jag ville ha - men som kostade 70 euro. Nu hittade jag en likadan tröja, men av ett annat märke - och på den tröjan var priset betydligt bättre! I samma butik hittade jag dessutom, till min förvåning, en sådan jacka jag länge (1-2 år kanske) gått och drömt om. Jag bara råkade se den, tänk vilken lycka alltså! 2 klädesplagg på samma gång som jag redan en tid velat hitta! Andra motgångar den dagen (som t.ex. att cykelringen for sönder) glömdes bort i och med lyckan i att hitta kläderna! Jag ska nu alltså (enligt syrran och mammans önskan) publiera ett par bilder.



















söndag, november 02, 2008

Sanningen skall göra er fria

Jag tror på Bibeln och jag vill följa det som står där. Ändå kommer det ofta så många andra funderingar som får mig att tappa bort mig på vägen. Idag har jag däremot haft en bra kväll, eftersom den fick mig att "vakna" pånytt. Jag var för första gången på en "Hauskreis" som ordnades från den här församlingen som jag ganska nyligen hittat. (Har jag berättat om den? Den är mer bibeltrogen och ivrig.) På dehär Hauskreis-samlingarna samlas man i en liten grupp för att läsa och fördjupa sig i Bibeln. Det som var så bra med kvällen var att man öppet talade om rätt och fel. Jag tycker det är tråkigt när församlingar försöker ta den lättaste vägen och tala om sånt som alla tycker om att höra, "att allt är tillåtet och att allt går bra".

Den här gruppen hade varit på en Freizeit i helgen, och hade på tre dagar hört fyra predikningar. Vi hann gå igenom och diskutera kring tre av dessa predikningar som de hade varit med om, och vi diskuterade kring många bra bibelställen. Jag vill dela med mig av några bibelställen som jag tycker är värda att lägga märke till:

"Ty mitt folk har begått en dubbelsynd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten." (Jer 2:13)

"Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom." (Joh 12:26)

De här bibelställen är ganska rakt på sak. Men jag tror på det som står i Joh 8:32, att "sanningen skall göra er fria". Dehär två bibelställen betyder alltså att endast med Gud har vi frid, inte med egna påhittade sanningar. Inte har vi heller frid om hobbyn och annat får ta Guds plats. Det andra bibelstället visar att om vi vill tjäna Jesus så ska vi också gå på hans vägar.

Allt som jag hittills har skrivit får mig att skriva också det som jag tänkt på en tid. När jag diskuterar med någon och jag vill höra dennes åsikt, så är det bland det värsta jag vet när den andra försöker "smickra" genom att säga allt annat än sanningen. "Inte är det så farligt", "inte var det fel gjort", "inte är det fel att göra så" när jag vet att det inte är rätt. Värre är det ju dessutom ifall jag inte vet om det är fel eller inte, för då finns risken att man tror på lögnen. Det jag uppskattar mest är när människor säger sanningen (det som står i Bibeln), då vet jag att man strävar åt samma håll (att man vill göra det som är rätt).

Sen kommer vi till problematiken hur det blir när jag själv blir rådfrågad. Då är det direkt svårare med sanningen, för som sagt skulle man ju inte vilja "göra någon upprörd". Men jag håller fortfarande fast vid att "sanningen skall göra er fria". Och jag vill ju att människor ska få vara fria och inte fängslade. Så efter det vill jag försöka leva, och jag skulle så önska, att andra också försöker leva efter det. Och jag är tacksam för alla som gör det!

(Kommentera gärna! Den senaste tiden har det varit lite tomt med kommentarer, och speciellt på en sån här text skulle jag vilja höra era tankar!)

lördag, november 01, 2008

Intressant information

Jag satt idag och talade med min rumskompis N och hon berättade åt mig om något som jag tyckte var väldigt intressant. Eller intressant är kanske inte det helt rätta ordet, mer skrämmande-intressant. Hon berättade att det i Göttingen, liksom i andra universitetsstäder i Tyskland, finns grupper där bara en del (de bästa) tillåts tillträde och där olika ritualer genomförs, och vid vissa tillfällen utövar man fäktning. (Av någon osökt anledning börjar jag tänka på frimurarna: lite hemligt och med ritualer.) Hon berättade om en sånhär grupp i Göttingen, där endast män kan vara med. Gruppen har en lång tradition, hon visste inte exakt när det börjat men antagligen redan före världskrigen, och grundidén var att man skulle samla män som uppfyllde mansidealet. I dagsläget har det mycket att göra med män som går en högre utbildning, men jag tror att mansidealet och styrka fortfarande spelar en roll. Och män, vars pappor tidigare varit med, kommer troligtvis också med i gruppen. Inom gruppen är pojkarna sedan indelade i ranger enligt hur länge de varit med och de måste väl också klara av nån test för att komma högre upp. Inom gruppen har man dessutom goda kontakter, och bra arbetsplatser kan ordnas för pojkarna genom någons "pappas kompis kompis". Papporna har ju kanske själva varit med i gruppen och har därmed goda kontakter. Den här gruppen har ett eget hus med lägenheter, och de får bo där gratis. Huset betalas av de som tidigare varit med i gruppen och som nuförtiden högst antagligen är högavlönade.

Det här låter som något väldigt mystiskt. Jag frågade N om hela grejen är hemlig. Hon sade att de som är med helst inte talar om det, men å andra sidan bär de på något märke, som visar att de tillhör gruppen, när de t.ex. är på fester. Nuförtiden finns det dessutom sådana här grupper för flickor, och för olika intressen - t.ex. sport. Det visade sig att ett hus här i korsningen är lokal för en sånhär sportgrupp.

Det här var all information som jag fick reda på under vårt samtal. När man sedan går in på internet kan man hitta mer. De här traditionella grupperna heter Burschenschaft och ett ord för alla de grupper som nu finns (t.ex. flick- och sportgrupperna) är Verbindung. På http://en.wikipedia.org/wiki/Burschenschaft kan man läsa att den första gruppen i Tyskland startades 1815 och att de grundar sig på nationella och liberala idéer. På http://www.gottinga.de/index.php?option=com_content&view=frontpage&Itemid=1, som är hemsidan för Landsmannschaft Gottinga (gruppen här i Göttingen), står det att man är välkommen att i alla fall bekanta sig med gruppen ifall man är mån om att studera flitigt och framgångsrikt. Gruppen i Göttingen grundades 1860.

Jag ska ta mig tid att läsa ännu mer, så att jag får klart för mig ifall de har t.ex. politiska mål med grupperna, och hur stort inflytande grupperna har över samhället.

Jag är ganska glad över att vi inte har något sådant i Finland (eller har vi? Jag har då inte hört om det förut), jag vet inte varför, men jag ställer mig nog negativ till gruppernas existens.

torsdag, oktober 30, 2008

Hur många verb?

Nu är jag nyfiken på att veta hur många verb man i svenskan kan rada upp efter varandra i en sats, så att det fortfarande betyder något vettigt? "Jag vill spela volleyboll", där har vi två verb, "Jag vill kunna spela gitarr", där är tre verb. Går det fler? Har ni exempel? (Vill gärna se!) Idag stötte jag nämligen på en mening på tyska som innehåller fyra verb uppradade efter varandra. Tre verb hade jag stött på förr, men inte fyra. Om ni är någotsånär intresserade kan ni läsa den tyska texten, annars kan jag bara säga till er att den här meningen med de fyra verben efter varandra verkligen fick mig att haja till. Jag måste ta mig en stund för att fundera vad det egentligen betyder.

Meningen lyder:
"Nachdem die Kultusminister weder durch die öffentliche Diskussion noch durch Gerichtsentscheide zu einer Rücknahme der Reform haben bewogen werden können, setzen sich über 200 Mainzer Hochschullehrer in einer Petition gegen die Rechtschreibreform ein."

Imorgon har jag varit här fem veckor. Om en vecka ska jag hålla föredrag. Om två veckor far jag och hälsar på M till Danmark. Om sex veckor kommer Hanna hit. Och under den här tiden ska jag komma en bit på vägen med i alla fall ena av mina två längre skolarbeten. Det är mina planer i stora drag.

Det finns två saker som jag fått veta, som nästan gör mig avundsjuk. Det som jag först fick reda på är att det i Tyskland är väldigt vanligt att folk inte studerar vid universiteten, utan istället går en treårig utbildning till något specifikt yrke. Det är mer praktiskt än teoretiskt, och jag har redan träffat på ganska många som går en sånhär "Ausbildung", och man kan göra det i alla (de flesta?) städer. Jag diskuterade en gång med någon här i Tyskland, och jag sade att det här med universitet egentligen inte passar mig (så tyckte jag ifjol, men jag håller kanske på att ändra uppfattning!?), så hon frågade varför jag studerar? Jag tänkte inom mig, att det har jag frågat mig själv hundra gånger, men "man måste ju studera". I Tyskland är det däremot inte så, där kan man gå en Ausbildung istället. Det är fint tycker jag.

Den andra saken fick jag reda på idag när jag talade med en flicka från Mexiko. Det visade sig nämligen att vi båda var lika gamla, men att hon redan var inne på sin sjätte "Semester", medan jag är inne på min tredje. (I Tyskland räknar man universitetsstudier inte i år, utan i "Semester" = termin, där ett år består av två "Semester") I Mexiko börjar man alltså studera på universitet tidigare, och blir också färdig tidigare.

(Vet inte varför jag hela tiden tänker på att man ska bli färdig så snabbt som möjligt...)

Nåja, det var lite mina tankar om verb i tyskan, och utbildningssystem i Tyskland och Mexiko. Jag fick idag en idé till vad jag kan göra med min fritid här i Tyskland (förutom att läsa engelska böcker). Jag tänker försöka börja att en gång i veckan skriva en kort text (typ en sida) om något fenomen i Tyskland, eller något typiskt tyskt. Det här skulle vara bra för egen min allmänbildning, men jag skulle också kunna använda mig av informationen sen senare som lärare. Jag har redan lagat en liten lista på allt vad jag kunde skriva om. (Exempel: Duden, Oktoberfest, Neuschwanstein, julmarknaderna, olika städer, kända tyskar osv osv.)

Annars så hade en del platser i Tyskland fått snö idag. Häftigt! Det är verkligen inte så mycket varmare och ljusare i Tyskland än i Finland. I alla fall inte under den här delen av året.

onsdag, oktober 29, 2008

Wahrenholz och Hannover

Ikväll har jag volleyboll och före det ska jag ännu läsa lite inför nästa veckas föredrag, så jag ska försöka berätta och skriva kort och snabbt här vad jag har hållit på med de senaste dagarna.

Helgen tillbringade jag med ca 20 andra unga vuxna på en gård i en by med 5000 invånare lite norrut härifrån. Gruppen är en kristen studentgrupp och vi samlades till en "Freizeit", som det här kallas, en helg med samvaro och program. Jag fick lära känna några människor i gruppen lite bättre och dessutom fick vi hela helgen äta god mat. Vi var inkvarterade hos en flickas föräldrar, och de var så snälla och gjorde mat åt oss. Huset var också tillräckligt stort för att ge sovplats åt 20 personer.

I och med den här resan fick jag lära mig lite hur tågen fungerar. I alla fall de här regionaltågen som vi får åka gratis med inom Niedersachsen, i och med att vi är studerande. Jag fick lära mig att från Göttingen till Hannover är det enkelt att åka, inga tågbyten, och tågen åker en gång i timmen. Så på måndagen, just efter den här helgen i Wahrenholz, kom jag på att nästa dag skulle vara helt ledig för mig. Därför tog jag på tisdag en trip till Hannover. Jag åkte ensam, men på McDonalds vid Hannover tågstation träffade jag på en bekant erasmusstuderande som också ville se Hannover, så vi undersökte stan tillsammans. Vi såg olika byggnader och det roligaste var att vara upp i tornet i rådhuset. Där uppifrån hade man utsikt över hela staden. Något annat som också var överraskande och roligt, var att jag plötsligt såg en byggnad (se bilden) som det finns bilder av i min bok "Architecture Now!" som jag har därhemma i Finland. Det var Norddeutsche Landesbank det var frågan om. (Bilder från min Hannoverfärd finns att ses på http://www.filosofie.pixbox.se/ under Germany autumn 2008.)

Just nu är jag glad vad gäller den inte ganska låga arbetsbördan med föredraget nästa vecka och en blockkurs som jag ska ha i november. Jag förväntar mig alltid det värsta när det kommer till studier, och när det gällde föredraget tänkte jag att vi sku läsa nåt i stil med 100 sidor (?), men det är bara 20 sidor det är frågan om, och vi är två som delar på det. Hah, säger jag, värre hade jag alltså föreställt mig. Också till den här blockkursen hade jag förväntat mig alla världens olika uppgifter. Så prov gissa om jag blev glad idag på vår första träff, när jag fick reda på att det enda man behöver göra inför blockkursen är att läsa en text. Och ett kort föredrag ska man väl hålla, men det behöver man bara förbereda i en vecka. Så nu kan jag i lugn och ro göra en resa till Danmark i november för att hälsa på M. Jag ser redan framemot det! Det är bara 2 veckor och 2 dagar till det. Jee, jag ska få träffa M!

Nu måste jag återgå till min ortographie-text. Hoppas jag kommer att förstå något.

Annars, alla ni som har bloggsidor, skriv gärna oftare så att jag också har något att läsa!

fredag, oktober 24, 2008

En fredagsförmiddag med min kappsäck

Det var inte tänkt att jag skulle hinna skriva ett till inlägg, men...

Jag steg upp tidigt idag (9 är tidigt ifall lektionen börjar 12.15!) för att ordna allt som skulle ordnas. Jag plockade upp i mitt rum och packade sedan min kappsäck. Som tur rymdes allt i min mindre kappsäck. Min plan var att släpa med mig kappsäcken till uni för att sedan direkt kunna fara till tågstationen och där så småningom träffa de andra som skall med på veckoslutet till bondgården.

Så jag gick den där halvtimmen det tar att komma till uni, släpande med min kappsäck. När jag kom fram fick jag reda på att läraren var borta och att lektionen inte blir av. Visserligen roligt, men nu hade tre timmar extra tid, vad göra? Så jag gick hem igen, släpande med min kappsäck. Och här är jag nu och om mindre än en timme får kappsäcken släpa med mig till tågstationen. Nåja, så farligt var det ändå inte, bra med lite motion. Jag behövde också mat för dagen, så jag ställde mig i kön till en dönerrestaurang. Och nu vet jag något som är värt att veta, man blir mättare på en 4,50 euros dönermeny än på något annat liknande, som oftast brukar vara lite dyrare. Förutom att njuta av döner fick jag också njuta av en pensionär i bordssällskapet. Hon tyckte det var värt att komma och prova äta på det här stället, för en döner för pensionärer kostade bara 2 euro.

Igår fick jag och Hanna beställt flygbiljetter. Jag använde mig av peterzahlt.de, så jag kunde ringa henne gratis en timme. Som tur är hon mer van än mig att kolla flyg, så det gick snabbt för henne. Till sist blev det bestämt att Finnair var det bästa alternativet, men eftersom en turresa kostade över 400 euro, och en tur-retur kostade under 300 euro, så fick jag snabbt bestämma mig för när jag skulle tillbaka till Göttingen. Så nu har jag biljetter för finlandsfärden och tillbakafärden hit. Vad roligta att Hanna kommer hit en vecka! Eftersom min helg alltid sträcker sig från fredag eftermiddag - hela tisdagen, så kanske vi hittar på någon utflykt där. Och sedan får vi också flyga till Finland tillsammans. Helkult!

Nu ska jag ännu vila mig en liten stund, så att jag sedan orkar släpa på kappsäcken igen.

torsdag, oktober 23, 2008

Jag kommer att få lära mig tyska uttalets alla hemligheter

Nu känns det som att jag kommit igång lite med studierna. Teman för mina arbeten har jag ännu inte funderat på, men jag har nu haft en lektion av varje kurs jag skall gå, förutom den kursen som sen kommer att gå över två veckoslut. Jag beslöt mig för att plocka in en till kurs, eftersom jag märkte att det inte var så överdrivet mycket arbete i de andra kurserna. Ifall det visar sig bli mer arbete än väntat får jag bara bita ihop eller så tar jag bort en kurs. Men det är bättre att ha mer kurser nu under ”den tråkiga vintern” så kan man sen på våren se ifall man vill satsa mer på fritid.

Idag började jag med kursen ”praktisk fonetik” som har med uttal att göra. Ifjol hade jag kursen ”Allmän språkvetenskap”, där fonetik ingick, och den kursen hade ganska tunga prov. Fastän jag inte då var så glad åt kursen, så ser jag att det är bra att nu ha grundfakta om fonetik. Den här kursen kommer mest att gå ut på att kunna uttala allting i tyskan rätt. Redan den här första lektionen tyckte jag att allting lät intressant, läraren tog t.ex. upp hur tyskarna i olika regioner uttalar orden lite olika. Kursen är en ”mittelstufekurs”, vilket betyder att nivån är lite lägre, men jag har aldrig fått riktig träning i hur man uttalar tyska, och jag tycker att det behövs en enskild kurs bara för uttalet. Dessutom tänker jag att det som jag i den här kursen lär mig är betydelsefull information, som jag sedan kan ge vidare till mina elever någon gång i tiden framöver. Det roligaste är att vi har en övningsbok. Jag är nästan lika glad åt den här boken som jag var åt mina matteböcker på ettan och tvåan i lågstadiet.

Jag märker nog att jag måste utsätta mig ännu mer för tyskan. Både att höra och att tala. Man gör så klantiga fel ibland när man inte kan språket korrekt. Jag var idag till tyska filologins bibban och kopierade 11 sidor. När jag sedan skulle betala sade bibliotikarien ”fünf und fünfzig”, och jag blev ganska häpen, jag tänkte ”11 kopior för fem och femtio!?” .. hmm nåja, det var ju nog 55 cent det var frågan om. Det var inte ”Fünf Euro fünfzig” som hon sade utan ”55” (fünfundfünfzig). Jag överastte bara direkt till svenska och därför blev det fem och femtio i mitt huvud.

I helgen kommer jag för första gången att lämna Göttingen sen jag kom hit. Vi åker med Navi-gruppen ut till en bondgård, tre timmar med tåg härifrån, för att spendera tiden där tillsammans och ha program med några bibelteman.

Jag och Hanna ska också försöka beställa våra flygbiljetter ikväll. Hon kommer att besöka mig under ungefär en vecka innan jag får jullov och då flyger vi hem till Finland tillsammans. Ärligt talat är jag lite rädd för att komma hem. Eller inte för att komma hem, men för att därefter fara igen. Jag har redan drömt en mardröm om att jag var hemma en varv och skulle fara iväg igen. Den här situationen ”att fara iväg” var så svårt, så i drömmen hade jag beställt tågbiljetten färdigt, men sköt sedan upp det ännu en dag. Det är inte svårt att vara här, men det var svårt att fara. Nu måste jag bara tänka noggrant igenom vilken dag jag i januari behöver fara tillbaka, så att jag sen inte ångrar den tiden jag bestämt.

Nu måste jag rusa iväg till nästa lektion. Om jag inte hör av mig på en stund, så vet ni att jag är någonstans i Tyskland och njuter av bondgårdsomgivningen.

tisdag, oktober 21, 2008

ttt och 007

Söndagen var en bra dag (gudstjänst, kort länk, överraskningsfest, den kristna gruppen "Studentenfutter":s första gudstjänst för terminen). Gruppen Studentenfutter (som till översättningen betyder studentföda) hade jag inte träffat förut, och jag hade hört att de "tolkar bibeln mer bokstavligt". Det tyckte jag lät intressant, så jag for dit. Och underbara människor var där. Det kom genast folk och talade med mig och efter att gudstjänsten var över satt vi länge och talade om tron. Jag vet förstås inte allting om gruppen ännu, men de två som jag talade med mest var väldigt seriösa med tron, och det här var inte en grupp med kristna som kom för att diskutera vädret, utan det var faktiskt Jesus och tron som var samtalsämnet. (Man hittar gruppen på internet, med det inte så överraskande namnet: http://www.jesusonly.de/) I den här gruppen är ungefär 31 personer aktiva och nu var vi runt 6 nya personer. Människorna här var pratsamma och de talade även ganska mycket med mig, till min glädje. För att vara studerande är det en ganska stor grupp, men gruppen är ändå såpass liten att alla verkade känna alla. Jag väntar på torsdag, då har vi nästa träff.

Vad betyder då min rubrik "ttt och 007?". Jo, jag har nämligen råkat fånga två små roliga detaljer på bild. Det är så att i tyskan kan man ha tre likadana bokstäver efter varandra om det är ett sammansatt ord. Det är ganska ovanligt att stöta på det, men jag råkade vara i en butik på jakt efter lakan, så då stötte jag på ett sådant ord. Lakan= Betttuch (Bett+Tuch). Ett motsvarande exempel i svenskan är bollek (boll+lek) men där faller ena L:et bort. Den andra bilden är från en av våra auditorier. Klassrummen och auditorierna är numrerade och ett auditorium råkar heta 007 och när jag gick om kunde jag inte låta bli att ta foto.















Jag tog för några dagar sen bort mig själv från lunarstorm.se. Jag har inte varit aktiv där sedan nångång i gymnasiet, men jag har helt enkelt inte orkat ta bort mig förrän nu. Jag kopierade alla mina dagboksinlägg därifrån och har dem nu sparat på word. Intressant för mig att läsa, för jag har glömt bort många detaljer från gymnasiet och jag har glömt bort hur jag brukade tänka. Nog har man utvecklats en del sedan den tiden. (Bra att märka att man utvecklas!)

Det blev annars ingen Strasbourgresa för min del. Anmälningsdagen var idag (tidigt på morgonen) och jag kom ihåg hela grejen först igårkväll. Jag hade inte alls tänkt på det, och inte alls tänkt på vem jag skulle umgås med där. Så det lämnade. Jag får resa på egen hand någonstans istället. Hamburg? Berlin? ...

Nu är det sovdags för mig (redan för en timme sen egentligen). Imorgon har jag min andra egentliga föreläsning. Hoppas den blir bra. Och ganska tur att det är så tidigt på morgonen (8.15) så då kommer jag tidigt igång, och hinner sen också sova på dagen före volleybollen om jag vill.

söndag, oktober 19, 2008

Söndagsro

Jag har en dålig vana att vara uppe alltför länge på kvällarna och sedan vill jag ännu läsa före jag somnar. Det leder till att jag läser så länge tills mina ögon inte mer hålls öppna. Den här morgonen vaknade jag också trött till min väckarklocka efter en sådan kväll och jag hann nästan tänka "nää, jag sover istället för att fara till kyrkan". Som tur gav jag inte med mig och snart satt jag på cykeln. Det underbara med att fara på gudstjänst är att man kan få viktiga ord till uppbyggelse och sen får man också träffa andra människor.

Idag fick jag tala med en äldre dam som förr i tiden varit till Finland. Hon hade också varit till Sverige, men tyckte att Finland var mer spännande. Hon nämnde att hon tyckte att alkoholkonsumtionen var väldigt stor i Finland. Sen fick jag också tala med alla ungdomar jag hittills lärt känna.

Jag fick tala med Kirstens brors fru igen, som är endast några år äldre än mig och väntar barn. (Kirsten=hon som var den första som talade med mig i kyrkan.) Jag fick se ultraljudsbilder och jag tycker det är så härligt när unga par blir föräldrar. Jag har träffat det här paret en gång förr, de bor i Hamburg, och redan förra gången bjöd de mig hem till deras. Jag tänkte att de inte menade allvar, så jag har inte tänkt på det desto allvarligare. Ändå var det nästan det första hon frågade av mig idag när vi satt och talade, när jag kommer till deras. Wow, vilken gästfrihet! ("Var ivriga att visa gästfrihet." Rom 12:13)

I predikan kom det upp det här med vad man väljer att göra:

"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."

(1 Joh 2:15-17)

Jag håller nu på att läsa boken "The Heavenly Man", och för er som inte läst den så handlar det om en man i Kina som i flera omgångar och i flera år måste sitta i fängelse för att han är troende och han blir svårt (mycket svårt) misshandlad. Hittills har varje kapitel varit svår att läsa, och efter varje kapitel funderar man så mycket. Den här boken och verserna som jag skrev prickar mig totalt. Boken får mig att tänka på om jag skulle klara av att gå samma väg som den här mannen i Kina. Skulle jag, som den här mannen, klara av att aldrig neka Jesus även när man vet att misshandeln bara blir värre och värre? Hittills har jag inte upplevt svåra plågor, så jag har ingen aning om hur mycket man tål, men jag vet redan hur irriterad jag blir när en mygga biter, så jag kan tänka mig att misshandel inte är sådär väldigt lätt att uthärda. Och när jag läser boken och ser hur lite den här mannen äger, men ändå är så glad att han har Jesus, så känner jag mig bara dum som lever här i västvärlden och har tillgång till det mesta, ... förutom den tålamod, trofasthet och ödmjukhet som den här mannen har.

Skulle jag klara av det? Och klarar jag av att följa det som står i bibelverserna?
Det är frågor som jag funderar på för tillfället.

Men för att avsluta lite lättare, så vill jag bara berätta att jag ska få vara med på ett överraskningsparty idag. Kirsten ordnar festen för sin syster som oväntat kom hem från sina världsresor. Jag vet inte överallt var hon varit, men jag hörde något om Australien och Israel, och nu är hon hemma en tid för att jobba för att sedan kunna resa iväg igen. Ikväll blir det alltså fest! :)

fredag, oktober 17, 2008

3 veckor och 1 föreläsning

Nu har jag varit här tre veckor, och allting går fint. Rubriken stämmer ändå inte helt, eftersom jag idag hade min första egentliga föreläsning, men igår besökte jag dessutom en annan föreläsning, men eftersom jag högst antagligen inte kommer att gå den kursen så räknar jag inte med den. Men jag har alltså fått två exempel av hur föreläsningar kan gå till. Igår satt vi i ett litet, gammalt och ganska mysigt auditorium och professorn var ganska skämtsam. Det dåliga var att jag inte kunde höra allt vad han sa och när han drog några lustiga historier så förstod jag själv ingenting medan alla andra skrattade.

Idag besökte jag min egentliga föreläsning och till min glädje märkte jag att jag var ganska nöjd med kursen. Läraren var vänlig och talade tydligt. Dessutom var ämnet intressant. Det roliga är också att jag inte behöver skriva ett prov i kursen eftersom jag ska skriva ett arbete. Det mindre roliga är att jag ändå inte kommer undan föredraget som alla måste ha. Jag ska om tre veckor ha ett föredrag om "Standardisierung des Neuhochdeutschen" tillsammans med en annan flicka. Om ni inte förstår vad ämnet betyder så är det direkt översatt "Nyhögtyskans standardisering". (Hehe, prov håll ett föredrag om "högsvenskans standardisering" - vad skulle ni berätta? Jag har nog ingen aning om vad standardisering betyder...) Det roliga var att min kumpan inte alls var besviken över att måsta arbeta med en utbyteselev som inte är perfekt på tyskan, istället var hon väldigt glad över att jag var från Finland. Hennes första reaktion när jag berättade att jag var från Finland var "Ååh, Finland! Jag är galen i Finland, jag älskar allt som har med Finland att göra!" Dessutom studerade hon svenska och nåt annat nordiskt språk.

Före jag kom till Tyskland har jag inte stött på det här fenomenet att någon är väldigt intresserad av Finland. Jag vet att jag själv redan förut har köpt Tyskland-armband och lite sånt, och jo, visst tycker jag om Tyskland. Men att folk är "helt galen i Finland", det är nog något jag har fått höra om först här. Och den här flickan var inte det första exemplet jag stött på.

När jag nu är inne lite på länder-tema, så tänkte jag berätta om mina diskussioner med en kines. Jag och hon var till Z-Mensa och åt och vi kom att diskutera våra studier, både i Tyskland och i hemländerna. (Det tråkiga är att man som studerande faktiskt oftast talar om studier.) Hon räknade upp alla de många kurser hon skulle ta, och jag tänkte att jag vågar aldrig mer nämna för en kines hur få kurser jag själv ska gå. Därefter kunde jag inte låta bli att ta upp ämnet att man hör att kineserna studerar så hårt. Hon sade att det stämde, att det kan vara lite olika i olika provinser, och att en skoldag från ca 8-17 är ganska vanligt. I vissa provinser, sade hon, kan de däremot gå i skolan från 6.00 till sent på kvällen. De är ganska många från samma skola i Beijing som kommit för att studera i Göttingen ett år, och de flesta är väldigt bra på tyska. Man skulle kunna tänka att de studerat det redan länge, men sanningen är att de studerat tyska endast två år. Före de började universitetet kunde de ingen tyska. Så på två år har de lärt sig mycket bättre tyska än vad jag lärt mig på sammanlagt sex år. Knäckande? Men så studerar de ju också flitigare och mer än oss i Finland, så sist och slutligen är jag nog ändå glad att jag har det som jag har det.

Hur är det i Finland, har det börjat säljas julgodis där ännu? Här har det nog redan synts till en tid, men jag tänkte att de kanske ställts ut i misstag. Eftersom de ännu står kvar, och eftersom det ser ut att komma mer börjar jag inse att de menar allvar. Vill de att man ska köpa en julkalender för novembermånad också? Jag tycker bara det är knäppt, och någon julstämning ska man ju inte ännu börja få! I början av veckan hade vi över 15 grader plus, inte minus!

torsdag, oktober 16, 2008

Sofie på cykelverkstad

Igår var jag med på min första volleybollträning i Göttingen. Vi hade ungefär en timme teknikträning och en halvtimme spel. Den första delen påminde mig om fotbollsträningarna med alla olika moment med t.ex. styrketräning och teknikträning. Roligt att igen få vara med om regelbunden och ordentlig träning. Laget lär inte vara så högt uppe i sin serie, men det gör mig ingenting, för då är det inte heller så svårt för mig att komma in i laget och dessutom ska jag ju bara vara här ett år. Jag njöt av träningen och det var roligt att se att laget hade några spelare som var ganska bra, men det var också skönt att märka att jag kunde platsa mig själv nånstans i mitten.

Det som jag blev speciellt förvånad över var att det var en äldre tjej/kvinna/..., eller kanske "Frau" som man i Tyskland säger, som var med och spelade. Jag är dålig på att gissa ålder, men hon var nog kanske 60+. Jag tyckte hon var stenhård som vågade vara med oss yngre och spela. Med ålderns rätt var hon kanske inte alltid så snabb, men överraskad var jag ändå av hennes kunskaper! Det här är bara ett uppmuntrande bevis på att det finns en framtid för oss som vill hålla på med volleyboll länge! :)

Idag tog jag itu med mina cykelproblem: bromsarna och baklyktan. För några dagar sen var jag inne till en cykelaffär, och de sade att jag behöver en ny lampa och de kan fixa det. Det skulle de kunna göra nu på fredag och det skulle bli ca 27 euro. Jag lydde ändå min rumskompis N:s råd om att fara till en cykelverkstad som finns här i stan, där det jobbar folk som vill hålla på med det på fritiden, och det tar ungefär 2 euro i timmen. Jag for dit idag, och i början var jag väldigt skeptisk. Där var några som jobbade, men de yrade på och hjälpte till på flera olika ställen samtidigt. Och när en man sen kom och skulle spänna bromsarna, så märkte han att hjulet var sned, så han sa åt mig att jag skulle ta bort hjulet, och sen försvann han själv och hjälpte en annan. Jag tog bort hjulet, och väntade sedan. Småningom fick jag hjälp, och allt som fixades var att: bromsarna spändes, framhjulet rätades ut (jag fick se på och lära mig hur man gjorde), något på framhjulet skruvades, kedjan oljades och baklyktan fixades. Hela tiden fick jag följa med och de förklarade vad de gjorde, jag fick också hjälpa till på vissa ställen, och fick själv också svarta händer. Det mest komiska var att de fick rett ut vad det var för fel på baklyktan, och de kom fram till att själva baklyktan inte alls behövdes bytas. Vid cykelaffären trodde de fel och det skulle ha kommit att bli betydligt dyrare. När allt 2h senare var färdigt vid den här cykelverkstaden blev det att kosta fem euro. Jag var så glad över att mina cykelproblem var löst, att jag äntligen kunde färdas tryggt i trafiken, och att jag inte längre behövde vara rädd för polisen, så jag cyklade storleende hem.

Imorgon börjar min första föreläsning. Hoppas jag hänger med och förstår något!

onsdag, oktober 15, 2008

Ikväll blir det volleyboll!

Två bra saker har hänt idag: Jag fick delta i testet som jag hade missat anmälningsdatumet till, och jag fick meddelande om volleybollen.

Det här testet som jag talar om är ett test som man måste ta för att se på vilken nivå ens tyskakunskaper är för att sedan veta vilka kurser man kan ta. Det här gällde bara en kurs jag skulle ha, men jag ville gärna gå på kursen så jag blev lite missnöjd när jag hade missat anmälningsdatumet. Jag bestämde mig för att ändå gå och fråga om jag kunde delta i testet, och fastän det på pappren hade stått att "anmälningen är obligatorisk", så var det flera som kom oanmälda, och det var personalen också beredda på. Så jag kunde i lugn och ro delta i testet.

Och nu fick jag äntligen tag på min kontaktperson gällande volleybollen. Jag märkte på morgonen att jag inte hade +49 före hennes nummer, så jag antar att hon överhuvudtaget inte fått mina tidigare meddelanden. Men nu fick jag alltså svar av henne, och vi far ikväll tillsammans på volleybollträning. Jag borde nu vila mina ben lite så att jag inte är för trött sen när det gäller.

Nu har jag också fått mitt "Chipkarte" (studiekort), så nu känner jag mig som en riktig studerande.

Det enda negativa som kommit upp idag är min cykel. Det här med att vara studerande och ha en billig och dålig cykel har jag dåliga erfarenheter från redan ifjol, och iår bara fortsätter det. Hittills har jag betalat för min cykel och för mitt lås. Nu blir det att betala mer för min baklykta och brömsarna. (Och om jag hinner bli fast av polisen innan jag hinner fixa baklyktan så blir det ännu mer att betala.) Härliga tider! När jag i framtiden börjar arbeta är det första jag tänker köpa en ordentlig cykel!

Nåja, cykeln har jag redan glömt bort, nu är det volleyboll som gäller! (Och jag har nyinköpta knäskydd!)

tisdag, oktober 14, 2008

Das Wintersemester beginnt

Jo, den här veckan börjar "skolan". Jag kommer att ha föreläsningar ons-fre, men idag (tisdag) märkte jag att onsdagens föreläsning börjar först nästa vecka. På ett sätt skönt, men på ett annat sätt hade jag velat komma igång.

Imorgon skulle jag också delta i ett test som behövdes för en kurs. Tyvärr märkte jag för sent att man måste anmäla sig för testet. Jag tänker hur som helst gå dit och snällt fråga om jag ändå får delta. Ifall det inte fungerar måste jag ta en annan kurs istället. Det är ju inte så farligt, det är bara det att det blir lite mer arbete i den kursen (mer arbete men inte mer sp).

Igår var en bra dag, jag var och äta lunch med die Navigatoren, sen var jag på stan med två systrar och på kvällen var det träff med die Navigatoren igen. Den här dagen har varit ganska lugn, och till dagens mest spännande händelse hör min promenad. Imorgon skulle jag mycket mycket gärna vilja fara på volleybollträningen, men vi ska se om jag får tag i min kontaktperson.

Jag har två gånger nu den senaste veckan tyckt riktigt synd om min ena rumskompis. Först gällde det ett stort prov som hon läste inför. Jag tyckte så synd om henne när hon satt på bibban hela dagarna, till sent på kvällen. När hon hade läst i 8 dagar och hade 5 dagar kvar att läsa, märkte hon att hon kanske inte klarar tenten, och eftersom det här var hennes andra och sista chans att skriva provet så valde hon att skjuta upp den till ett senare tillfälle så att hon har mera tid på sig att läsa. Så där hade hon kämpat i 8 dagar förgäves. Den andra gången jag tyckte synd om henne var igår. Hon höll på att skriva ett arbete som skulle lämnas in 15.10. Hon hade ännu lite kvar på arbetet. Igår (den 13.10) märkte hon på morgonen att hon hade sett fel på datumet och att det var redan samma dag, tre timmar senare, som arbetet skulle lämnas in. Som tur hade hon varit sjuk på helgen, så hon kunde få ett sjukingtyg från läkaren och därmed fick hon tilläggstid på sig. Två ganska stora motgångar på några dagar. Jag skulle ha brytit ihop!

Det som jag nu närmast ser framemot är die Navigatorens gemensamma helg ute på en bondgård nästa helg (24-26.10). Jag ska vara med i en mindre grupp och planera en programpunkt för lördagförmiddag.
Nu blir det också att fundera på Hannas visit och flygbiljetter kring jullovet! Roligt att Hanna har möjlighet att komma!
(Fotot tog jag på min promenad idag. Jag tycker det är ganska mysigt med alla löv som ligger på gatorna. När man går här ser det ut som om bilarna skulle vara "insnöade" i löv.)

söndag, oktober 12, 2008

Välsignat och ännu mer välsignat

Jag tycker att allting hittills har varit så välsignat. Många böner och önskningar har blivit besvarade. Det började med att jag inte behövde bo ensam utan fick bo med tre flickor, som dessutom var tyskar. Helt otroligt! Efteråt har det också visat sig att det är ovanligt att en utländsk studerande bor i en WG (dvs. en gemensam bostad för flera som är hyrd från den privata marknaden), så jag får faktiskt vara lycklig. Sedan lärde jag känna den här flickan i församlingen, jag fick lära känna hennes familj och hon tog mig med till två kristna grupper. Så där har jag fått bli bekant människor som delar samma tro.

Förutom det här så visade det sig att min ena rumskompis vän spelar volleyboll i ett lag här i Göttingen. Den här vännen var på besök igår och den här veckan ska jag få fara med på träning. De har träningar två gånger i veckan och matcher på helger. Det här är helt kul, för jag spelar gärna volleyboll mer än en gång i veckan. Jag och den här flickan talade en stund, och jag sade att jag aldrig förut spelat i ett riktigt lag, och hon sade att det varje år kommer sådana nya med, och att det har gått bra. Dessutom sade hon att de flesta i laget är korta, så hon var glad över att jag var 170 cm! :)

Idag i kyrkan satt jag med ett syskonpar som jag bara träffat en gång tidigare, men som genast var väldigt vänliga. (Jag vet inte riktigt varför, men hittills tycks jag bara ha träffat på vänliga människor.) På kyrkkaffe talade vi lite och jag sade att jag gärna sku besöka Harzbergen. Jag sade det bara för att säga att jag nångång under det här året vill dit, men de föreslog att vi skulle fara dit tillsammans under någon helg snart. Så bara alla parter har passligt, så kanske det blir färd till Harzbergen snart. Hoppeligen!

Inte nog med allt det här, så tycker jag det är väldigt roligt hur jag har blivit bemött av mina rumskompisar gällande det här med att jag går i kyrkan. Jag funderade före jag kom hit hur jag skulle förklara att jag var kristen, men det har löst sig helt bra. Andra dagen jag var i Tyskland visade rumskamraten K mig runt i stan och hon visade mig några av stadens kända kyrkor. Och då var det hon som tog upp ämnet att gå på gudstjänst, fastän hon själv inte är kyrkaktiv, och hon sade något att "om man vill på gudstjänst så...". Efteråt har K inte varit hemma så mycket, så det är till N som jag har berättat att jag är församlingsaktiv. Hon har hela tiden varit väldigt positiv och t.ex. frågat hur det var i kyrkan. Idag när jag kom hem från kyrkan var den tredje rumskamraten S vaken och hon kom och sade till mig att "Jag hörde att du var till kyrkan", och sen började hon säga att hon också har tänkt fara till kyrkan, att hon hör till den katolska kyrkan och att hon gärna skulle fara med i en katolsk studentgrupp. När vi höll på att tala om olika kyrkor och gemenskaper kom N och sade att hon också vill komma och höra vad vi diskuterar om kyrkan. Jag trodde att inställningen till kristna skulle vara negativare än i Finland, men många är tydligen positivt/neutralt inställda också. Jag blir så glad av sånt här!

Jag är inte helt säker på var jag såg den här texten, jag tror att den fanns i en lovsång i kyrkan idag: "Allt som är gott och fullkomligt är från Herren", och det är så jag känner det just nu, att jag fått så mycket gott och fullkomligt och att det är från Honom.

(Med så här mycket välsignat i bagaget kan jag hoppeligen nu också ta emot motgångar på ett bättre sätt. Motgångarna brukar ju komma förr eller senare, och att jag har fått en bra grund och start är bra!)

fredag, oktober 10, 2008

Cykellås ska de va'

Japp, nu har jag inhandlat cykellås. Och i Göttingen måste man äga en bra cykellås, för annars försvinner cykeln snart. Min rumskompis Nathalie blev däremot förvånad över låsets pris (hon hade satsat på en variant som var ungefär 10 ggr billigare) och hon trodde att nu är det väl cykellåset i sig självt som blir stulet. Men jag hade på förhand hört att det lönar sig att ha bra cykellås, så jag blev ingalunda förvånad över att de i butiken rekommenderade lås av den här prisklassen. Mannen i butiken sade att här i Göttingen behöver du i alla fall ett sånt här lås, så jag köpte den snällt.

Igår var jag på en cykeltur uppe i bergen. Haha, berg kallar man det inte här, kulle är ett bättre ord. Men om en sådan backe skulle finnas i Österbotten skulle man stolt kalla det berg. I alla fall var det tungt att ta sig cyklande upp dit (dvs. gående med cykeln, den här backen var ändå högre än Klockarbacka, som man just och just klarar av att cykla uppför) men jag kämpade vidare för sådana här backar har jag inte tillgång till där hemma. På ett ställe, vid vägen vid ett bostadsområde, kunde man titta neråt och se en liten del av staden, men staden var då redan så långt borta att någon bra bild inte gick att få. Jag ville ta mig upp så långt jag kunde, och jag ville se om jag kunde hitta det torn som man kan se från vårt fönster. På kartan hittade jag ett torn och tog mig dit. När jag kom högst uppe på kullen fick jag cykla på en cykel/gångväg genom skogen. Jag märkte att det snart skulle komma att bli mörkare. Sedan fick jag svänga av på en mindre stig, och ta mig uppför stigen som var lerig och hal. Slutligen nådde jag Bismarck-Turm, som varken såg inbjudande ut eller erbjöd en utsiktsplats. Jag har inte sett många skräckfilmer, men en såndär "ensam i en mörk skog vid ett gammalt slott (i det här fallet torn)"-känsla ville jag ändå inte uppleva i många minuter, så jag beslöt mig för att vända hemåt. Jag tog mig sedan nerför "kullen" ganska försiktigt eftersom mina bromsar inte fungerar så bra. Men trots allt kom jag livslevande tillbaka och kanske jag i något skede återvänder för att söka efter en fin utsiktsplats.

Som ni kanske minns köpte jag häromdagen en bok som handlade om det tyska språket. Det är inte en tråkig bok, utan ganska underhållande. Författaren skriver om olika språkfel som tyskarna gör och han förklarar sedan också hur det på riktigt ska vara. Läsare har också fått sända in frågor som författaren sedan har tagit itu med. Det här är en helt perfekt bok för mig. Den är underhållande, lättläst och dessutom får man lära sig mera tyska, både genom att läsa den tyska texten och genom att läsa hur tyskan på riktigt ska användas. Det är en helt suverän bok för en som studerar tyska. Tänk att jag råkade hitta den!

Jag talade idag med Johi här på skype, och jag märkte att nästan allt som hänt, det har jag också skrivit på bloggen. Jag hade inte så mycket mer att berätta, och det var lite skrämmande att märka! Jag har faktiskt nu som då inte haft så mycket att göra, men det blir väl bättre sen ju mer människor man lär känna. Vi har nog redan hunnit ha lite intressanta diskussioner här i lägenheten, nu när vi är flera människor på plats. Imorgon har rumskompisen S födelsedagsfest, så då får jag träffa hennes vänner, och senare på kvällen blir det erasmusfest för min del. Roligt att träffa alla utbytesstuderande igen!

torsdag, oktober 09, 2008

Glad och lättad, nu börjar studieplanen bli klar

Idag skrev jag in mig i universitetet, eller om man vill använda det mer sofistikerade ordet immatrikulera, så "idag har jag immatrikulerat mig". Hehe, jag vet inte hur man använder ordet. Men det känns skönt. Igår kom brevet med mitt european blue health insurance card fram, så idag kunde jag skriva in mig. Ifall brevet skulle ha kommit fram en dag senare sku jag kanske inte ha hunnit skriva in mig den här veckan, så jag var väldigt glad att allt gick som det skulle!

Dessutom börjar det vara på klart med kurserna, så det är jag mycket lättad över. Jag är mycket tacksam över mina rumskompisar som hjälpte mig att söka kurser, och jag förstår inte hur andra erasmusstuderande klarar av att hitta kurserna ifall det inte får någon hjälp. Jag har de två stora kurserna på klart, och de små kurserna nästan på klart. Men de största frågorna är alltså utredda. Men jag kommer att studera väldigt lite! Okej, hur mycket arbete det på riktigt blir vet jag ju ännu inte, och för mig tar studierna nog mer tid än för en infödd tysk, men när jag ser på poängen och på antalet lektioner, så då är det inte mycket. Ifjol studerade jag i medeltal 35 sp på fyra månader, nu kommer jag att studera 22 sp på sex månader!! Men ärligt sagt, så kan jag inte heller enligt min studieplan studera så väldigt mycket mer. Som det ser ut kommer jag att ha fyra kurser, två stora och två små. Och den ena lilla kursen är en blockkurs som går över två fredagar och en lördag, och de andra kurserna har bara en lektion i veckan, så jag kommer alltså i vanliga fall endast att ha tre lektioner i veckan. Jag förstår inte det här!! På våren måste jag sedan påbörja kurser som finns på magisternivå, för annars har jag inget annat att studera. Så ligger det till, och vad kan jag göra? Jag får bara lov att njuta av det här året som innehåller lite mindre studier!

Men det måste jag också påpeka, igen, att trots att det blir såhär lite studier, så kommer jag ändå inte att lämna så förfärligt mycket efter i studierna, vad gäller sp. Det är frågan om endast ca 15 sp jag går miste om, och det går att kompensera till en del genom att ta någon kurs från magisternivån. Men frågan är om jag har rätt att ta kurser på magisternivå.

Eftersom jag nu då har ganska mycket fritid, så ska jag passa på att njuta av det tyska livet. Jag får ju mer tid på mig att resa. Foyer International här i Göttingen ordnar en resa till Strasbourg i början av November, och när dagen kommer när man får anmäla sig tänker jag ställa mig utanför dörren i god tid på förhand så jag hinner få en plats, för endast de 50 första kommer med. Jag måste bara samla med mig några andra som också vill köa. Den här resan är annars en fin möjlighet, vi får se Europaparlamentet, staden, ett museum till Notre-Dame m.m. Och allting, t.ex. bussen, två övernattningar, och frukost, får vi för endast 50 euro!

När jag börjar tänka på vad jag ska göra på vardagarna mellan de här tre lektionerna så börjar jag ändå fundera om jag borde ta mer kurser. Men jag tycker det är så onödigt att ta kurser som man inte har någon nytta av (dvs. man får inga sp för dem). Så då tycker jag det finns roligare sätt att lära sig språket, t.ex. gå på sportkurser, ta del av kvällsaktiviteter, sitta på café och läsa tidningar. Det talas hela tiden om att Erasmusstuderande inte studerar nästan nå, och jag ville inte placera mig in i den kategorin, men ändå hamna jag där. Men, jag ska inte säga något för snabbt. Det kanske är jobbigt att studera här och det kan hända att det krävs mycket ansträning. Så jag ska inte säga något före föreläsningarna börjar! Och om det visar sig att bli lite arbete, så då får jag bara hitta på saker att göra!

onsdag, oktober 08, 2008

Mode

Observera att jag har skrivit en annan text till idag också, det här är bara ett tillägg.

Under de senaste dagarna har jag observerat ett för mig nytt modefenomen. Nämligen att pojkarna har ena byxbenet uppvikt. Idag såg jag dessutom en flicka som hade ena byxbenet uppvikt, men det verkar vara vanligare bland männen. Har det här modefenomenet ännu kommit till Finland? (Jag frågar i främsta hand kanske helsingforsborna, eftersom det är dit som modet kommer först, och eftersom det är de som orkar hålla reda på mode.) Ifall det ännu inte kommit, så hinner det nog inte komma före vinterkölden.

Twix white!

För en ganska lång tid sedan (kan inte minnas om det var ett eller flera år sedan) stötte jag på Twix white i Finland. Jag smakade den och den blev min favoritchoklad. Före jag ens hann blinka försvann Twix white helt plötsligt och jag har inte träffat på det sen dess. Men vad hittar jag när jag går omkring här i min matbutik i Tyskland - om inte Twix white! Det här piggade nog upp min dag!

För att fortsätta på livsmedelstemat vill jag skriva lite om mjölken här. Jag kan ännu inte förstå att tyskarna inte dricker mjölk till maten, och när man t.ex. äter på Mensa (skolans matställen) så får man inte mjölk (eller annan dryck) med utan man måste köpa det skillt. Jag däremot dricker mycket mjölk och i min del av kylskåpet finns fullt med mjölkburkar. Mjölket är inte lika gott som i Finland, men skillanden är ändå inte så stor att den stör mig. Det som å andra sidan är bättre med mjölken i Tyskland är att den håller längre (den som jag köpte idag 8.10 far ut 16.10) och dessutom har jag märkt att man kan ha fram mjölkburken länge utan att mjölken börjar smaka sämre.

När jag är hemma i Finland spenderar jag ganska lite pengar på kläder och prylar, men det är något speciellt när jag far utomlands. Till en del beror det på att jag just nu inte har så mycket kläder här ännu och för att jag inte har så mycket prylar i mitt rum, men till en stor del beror det också på att jag vill ha mycket tyskt, alltså många minnen från Tyskland. Idag köpte jag t.ex. ett musunderlag med karta över Göttingen. Jag köpte också kylskåpspoesi på tyska. Dessutom hittade jag för endast 10 euro en bok som för mig verkar väldigt intressant. Den här boken är tre böcker i en - dvs. det finns tre böcker i serien och de är sammanställt i en - och det är en man som skriver om språksvårigheter i tyskan. Boken heter "Der Dativ ist dem Genitiv sein Tod" och vad jag kunde förstå verkar den vara skrivet på ett lättsammare sätt och ta upp intressanta språkfrågor.

Idag är en bra dag, eftersom jag fick mitt European Health insurance card som mamma skickade åt mig, och som jag behöver imorgon. Dessutom har jag köpt så intressanta saker, så jag blir glad av det. Och dessutom tycker jag att det lite rett upp sig gällande kurserna som jag ska ta. Lite måste jag ännu fundera, men mycket har nu redan blivit klarare. Och när jag nu en gång är på bra humör kan jag ännu berätta en intressant sak. Det visade sig nämligen att en vän till min rumskompis Sabrina studerar som utbyteselev i Vasa det här året. Det här var roligt för både mig och Sabrina och jag har redan fått se lite bilder som den här vännen tagit i Finland. Jag skall också få läsa hennes brev som hon skickat till sina vänner, där hon berättar allt roligt och konstigt hon varit med om i Finland.