Jag lever

Just nu:

- skolarbete (tenter, föredrag, skriva om tyska klassiker...)

- skriva ansökan om att få fara som utbyteselev via Erasmus

- hinner inte tänka så mycket om det faktiskt är meningen med mitt liv att jag nu far till Tyskland ett år (och sedan kanske ett år till England), och det är väl bäst bara jag inte hinner grubbla

- ibland hinner jag även se framemot ett år i Tyskland

- inser att om en vecka är den värsta skolstressen över och jag får om bara lite mer än en vecka hoppa på tåget hem för att istället sitta där och läsa. Då får jag vara hem nästan 2½ veckor. Jippi!!

- önskar få ett sommarjobb.

- är trött, ska och sova och vill inte stiga upp 7.

- önskar bli bättre på tyska (och därför far jag också till Tyskland)

Helgen kommer snart

Nu är föredraget om infinitiv och particip hållet och engelskauppsatsen inlämnad. Jag gick med lättare steg hemåt och stack mig in via butiken. Livet känns för mig direkt mycket svårare när jag har deadlines och tenter på kommande, för då är mitt självförtroende som sämst och då börjar jag tvivla på allt jag gör. Redan nu är mitt psykiska hälsotillstånd bättre, och fastän jag visserligen har mycket skolarbete på gång så har jag ingen deadline direkt nu. Jag tar mig därmed tid att skriva ett litet blogginlägg och sen skall jag mumsa i mig min fetajuustokolmio som jag köpte från butiken. Det är någon slags pastej som jag aldrig förut smakat.

I helgen blir det hemfärd. Det blir en kort visit, men det är inte heller lång tid kvar tills min i princip 2½ veckor långa påsklov. Påsklovet är nästan helt undervisningsfri, men första veckan har jag två tenter. Ändå får jag vara hem mycket, och efter att tenterna är över borde jag ännu ha 1½ vecka helt ledigt. Mums! Jag vill passa på och vara hem ändå ganska ofta, eftersom jag kanske är i Tyskland nästa år.

Hemresan imorgon blir också trevligt för grannen P och klasskompisen A-S ska med samma tåg, så vi får sällskap av varandra. Dessutom är jag glad över ett uppdrag som jag fick här idag. Jag ska få översätta en text från tyska till svenska, och här handlar det inte om skolarbete utan om en person som behöver få sin text översatt. Det blir alltså första som jag kan hjälpa någon med mina tyskakunskaper.

Nu ska jag mumsa i mig min fetajuustokolmio och sedan ta itu med dagens skolarbete. Lite nu som då får jag också packa mina väskor för imorgon, så det känns befriande.

Vilka tider!

Vilket konstigt liv det här livet är! Jag gick omkring på stan och kom plötsligt att tänka på, att det verkligen var ett kliv in i vuxenlivet att flytta till Åbo. Nuförtiden går jag inte längre omkring och hoppar och skuttar. I alla fall inte i Åbo där jag hela tiden är omringad av "allvaret". Nuförtiden kan jag inte mer skylla på andra för mina egna val. Och det här med val är nog något svårt. Men i allt detta får jag förtrösta på Gud, att han går med mig.

Men livet är också konstigt märkte jag, för fastän det annars känns allvarligt så kan små händelser eller gester pigga upp dagen och få en på bra humör. Idag har jag i alla fall gått omkring och varit på gott humör.

Jag har idag också fått lära mig något nytt. (Det som gör livet spännande är väl att man får lära sig nya saker.) Jag har nämligen för första gången lånat en bok på egen hand. Dvs. jag gick till ett bord där det stod "utlåning" och där följde jag instruktionerna och jag fick själv framkallat kvittot. Häftigt, nu vet jag nästa gång hur man gör!

Helg i Åbo

Idag gick jag och Ina tillsammans till stan. Vi gick först in till Hansa, och jag köpte boken "Teacher man" av Frank McCourt. Jag ska läsa boken för att skriva en bokrecension i engelskakursen, och boktipset fick jag av mina lärare i pedagogiken. Terese ska få läsa den här boken senare också, den lär vara intressant ur pedagogisk synvinkel.

Senare gick vi till saluhallen för att jag skulle visa den mysiga butiken åt Ina. Därifrån måste man nog i något skede inhandla något! För presenter t.ex. är butiken perfekt. I saluhallen träffade jag också på en lärare. Det är roligt att se lärarna utanför skolan också, och det har jag fått uppleva bara en gång förut i Åbo.

I Anttila inhandlade jag sedan min efterlängtade hårfön. Jag har det problemet att jag inte kan sova med vått hår, för då får jag sätta huvudet under kranen igen på morgonen för att få någon ordning på oredan. Men nu är det problemet löst. Dessutom var hårfönerna tre gånger billigare än jag hade tänkt mig, så det var en positiv överraskning.

Nu tillbaka till skolarbetet. Men en måltid väntas av Ina om någon timme, så jag ska orka kämpa! :)