Det blev visst sommarlov plötsligt

Idag steg jag upp och begav mig till högstadiet. När jag steg in genom dörren insåg jag att det faktiskt är längre sen jag gick där än jag själv trott. Jag var där på uppdraget att skriva min bibeltent. Jag hade den lyckan att få höra att man (i nödfall?) kan skriva universitetets tenter även i någon skola i kommunen (inte bara vid peffan alltså) bara man har en övervakare. Så nu är vårens sista tent över.

Inte är bara vårens sista tent över, utan även allt skolarbete. Jag fick just sänt in min sista uppgift i min sista pedagogikkurs. En annan pedagogikkurs tog slut igårkväll. Det arbete som jag sände in idag blev till lärarens nackdel 27 sidor. Han gav inga begränsningar gällande längden, men han nämnde något om att arbetena brukar vara kanske 15-20 sidor (?), så lite i det längsta laget är ju nog min uppgift. Men för ovanlighetens skull var det faktiskt en väldigt intressant uppgift, så det var ibland en fröjd att sitta och arbeta. Trots längden tycker jag tyckte inte att jag gav överflödig information, dessutom tog källhänvisningarna ganska mycket utrymme.

Så nu är jag vid den punkten att 70 sp är inarbetade. Fint!

Skolarbetet är slut, men annan läsning håller på ännu till 4 juni. Det gör ingenting fastän jag inte får absolut sommarlov, för vad skulle jag göra då? Sova till 12 på morgnarna och ligga framför teven? Nej, så vill jag ändå inte ha det. Men glad är jag nu över att ändå få mycket mera fritid än jag haft.

Något att tänka på

Jag har förut läst två böcker av Alan Loy McGinnis som jag genast fattade tycke för. Nu har jag läst en tredje bok av honom, Våga vara dig själv!, som visserligen var bra, men där jag också ställde mig frågande till några detaljer. Han brukar ändå ha bra poänger, och nu vill jag dela med mig av de två poängerna som satte sig bäst på minnet.

Under rubriken Kristen ödmjukhet talar McGinnis om att en del kristna tror man för att vara ödmjuk måste gå omkring och tala om hur dålig man är. Hoppeligen har ni räknat ut det själva, det som författaren sen kommer till, att man inte ska behöva gå omkring och ursäkta och kritisera sig själv hela tiden. Den intressanta poängen kommer därefter, när han med sin bakgrund som psykolog säger att om man hela tiden går och säger "Jag är så dålig på att komma ihåg namn" och "Jag kan visst aldrig komma i tid", så kan man efter en stund märka att man faktiskt lätt glömmer namn och att man hela tiden är sen. - Man ska alltså inte säga sådant om sig själv som man inte önskar vore sant.

Den andra poängen har att göra med förmågan att älska sig själv på rätt sätt. En del människor har inte det självförtroende som de skulle önska medan andra har lyckats bygga upp ett ego som de själva inte märker av. I boken finns då ett recept som jag tycker är bra, och det är egentligen konstigt att jag inte tänkt på det förut. Eller har jag kanske? Men jag har inte fångat det så bra i ord som i boken. Det står att "vi ska älska oss själva som Gud älskar oss: Gud är inte vidare imponerad av oss - han känner våra fel och brister. Men vi är hans barn, och Gud är angelägen om vårt bästa."

Att köpa bil

Jag har aldrig förr ens funderat på bilköp men nu kunde jag inte undgå att snudda vid tanken när syster köpte en bil för några dagar sen. Jag själv varken behöver en bil ännu eller har råd (studiestödet är nog empatisk, men inte SÅ empatisk) men när jag nu kom hem från Åbo såg jag min drömbil här i byn på ett ställe där de säljer bilar. Bilen var borta några dagar senare men pappa hade också lagt märke till bilen och han visste att det var en Ford Mustang troligtvis -95. Det var kärlek vid första ögonkastet, och för att inte glömma bort bilen har jag nu lagt namnet på minnet.

Jag har försökt söka bilder av bilen på internet och jag har inte ännu hittat den perfekta bilden. Men här är den bild som kommer närmast verkligheten. Det som jag inte riktigt tycker om med den här bilden är att bilen här ser ut som en tävlingsbil och formerna är inte riktigt likadana som jag uppfattade när jag såg bilen i verkligheten. Bilen var ju visserligen av en sportmodell, men jag är inte säker på om den var såhär sportig. Men färgerna är i alla fall rätta. (Märks det att jag har spelat i Myran?)

Här kommer bilden: http://www.dragtimes.com/images/3845-1995-Ford-Mustang.jpg

Så om en ca 5-6 år när jag börjar arbeta kan jag fundera på att börja samla ihop till den!;)

Hem till Österbotten

Jag har haft två dunderkvällar de sista kvällarna i Åbo, men nu har jag packat färdigt och är beredd att fara hem. Jag väntar nu bara på pappa som snart väntas anlända.

På måndagkväll samlades vi med en stor del av klassen för en "avskedsfest". Vi samlades hemma hos en och det var första gången jag fick fara till ett egnahemshus i Åbo. Godsaker fanns det gott om och vi talade och dansade med dansmattan.

Igårkväll, dvs. tisdagskväll, for jag och Ina till grannen P för att ännu umgås en gång före jag far hem (P och Ina bor ännu kvar en stund). Vi lagade god mat, sprang sedan runt och fotade, och åt till sist en supermumsig efterrätt.

Idag steg jag då upp kl.7 för att packa det sista och sedan städa rummet. Det har annars gått bra, det enda tråkiga är att hissen just nu repareras, just idag några timmar framöver. Om vi har tur lyckas de bli färdiga snart, men de talade något om kl.16 och då har vi troligtvis redan burit ner alla väskor och påsar. Som tur flyttar jag iaf ut och inte in, för det skulle vara mycket tyngre att gå uppåt med alla väskor.

Vi syns i Österbotten!

Cykeltur

Pappa brukar ofta fråga om förändringar i naturen, men när jag kom till Österbotten fredagen den 25.4 hade jag inga minnen av att det skulle ha varit väldigt grönt eller så. När jag kom tillbaka till Åbo lite mer än en vecka senare, nämligen söndagen den 4.5 var det plötsligt väldigt grönt. Speciellt lade jag märke till att de gråa (jag kallar dem gråa, för de har varit så dystra) träden utanför vårt fönster plötsligt lyste grönt. Jag trodde att dedär träden var döda, men se vad lurad man kan bli.

Igår tog jag en cykeltur för att njuta av våren vi har just nu. Det är bra att fara ut och röra på sig, för man får alltid se nya intryck. Jag fick se många olika joggingstilar, jag såg en man som joggade barfota, och bortom asfalten finns även underbar natur att se. Också egnahemshus fick jag kika på. Det var en fin cykeltur och det påminner mig om det snart är sommar.

Maj har inletts

Jag tror jag ska skriva ner några rader för att själv hållas med i årstidsutvecklingen och andra möjliga utvecklingar.

Maj har alltså inletts och jag har varit hemma i Österbotten en vecka. Vappen firades i Kokkola och då fick jag för första gången sedan studenten bära min vita mössa. Första maj firades också i Kokkola och då fick man igen bära mössan. Vi var med på Jesusmarchen och sedan var vi många människor som sökte oss ut till havet för att ha pickick. Ni som fölt med mina foton på t.ex. facebook har redan hunnit se fotona. Det var härligt att ligga där på klipporna, höra havet och umgås under solskenet.

Idag ska vi samlas med flickorna hos Netti och där kommer vi också att vara många. Vi kommer att få se Mia som nyss kommit hem från Schweiz och tillsammans med Nina och Alexandra snart far till Sicilien. Det är många nu som skall söka in till olika utbildningar, så det ska bli spännande att se var alla befinner sig nästa höst. Men okej, nu vill jag inte tänka så långt. Vi är faktiskt i maj nu och jag är mycket glad över att man redan kan ligga och steka sig i solskenet.

Imorgon reser jag ner för min kanske nästsista, men min sista ordentliga, vistelse i Åbo.