Flicka eller kvinna?

När jag skrev förra texten dök ett problem upp. Jag har nämligen svårt att välja om jag ska skriva flicka/kvinna och pojke/man. Var går åldersgränsen? Jag skulle egentligen inte kalla en 20-åring för pojke eller flicka, och den här "flickan" i förra texten var dessutom äldre än så. Men jag har den där bilden av att en kvinna är en som går i högklackade skor, knälångt kjol och urringad blus. Och sådan är inte jag och jag har också svårt att kalla andra för kvinnor på grund av den här stereotypiska bilden av en kvinna.

Av någon konstig anledning har ordet kvinna lite negativ klang i mina öron. Alla kvinnliga skor som jag aldrig skulle ta på mig brukar jag bara säga att de är "för kvinnliga". Det är också lite därför som jag inte tycker om att ha finkläder på mig. Förstå mig inte fel, jag har inget emot att andra är kvinnliga och har kvinnliga kläder, men att koppla ihop kvinnliga kläder med mig kan bli fel!

För att gå tillbaka till själva problemet här, så skulle det vara enklast om det skulle finnas ett neutralt ord, som t.ex. "en av kvinnligt kön", men det skulle behöva vara mycket enklare än den där frasen. Vad har ni för åsikter? Finns det någon åldersgräns? Eller finns det kanske redan ett sådant där neutralt ord, som jag missat?

(Om ni nångång ser mig gå med lite kvinnligare kläder eller med finkläder så kan jag lugna ner er med att säga att jag inte lider så mycket mera som förr. En del kvinnligare kläder har jag börjat bli van med, eller t.o.m. tycka om och jag köper ju inte heller sådant som jag på riktigt inte skulle tycka om!)

Jobbyte

Idag är det sista juli och jag har nu jobbat en månad vid gravgården. Det här betyder att det blev dags för mig att byta till Allkristet i Kokkola. Att en månad skulle ta såhär snabbt hade jag inte tänkt mig, och att man skulle hinna med så lite hade jag ännu mindre räknat med. Och den här gången stämmer det faktiskt att jag inte har hunnit med så mycket, för regnet har begränsat både möjligheter och inspirationen.

I vår Kokkolagrupp har vi en flicka som ska flytta tillbaka till sitt hemland Ungern nu i veckan och hon hade avskedsfest i fredags. Det här fick mig att tänka på att det om tre månader är dags för mig att resa iväg från Finland. Jag vill inte egentligen tänka på det ännu men hennes avskedsfest fick mig att motvilligt tänka på det. Kanske är det bäst att jag så småningom börjar ta tag i tanken så att jag hinner bli van med den.

Hon som ska flytta hade en uppgift åt oss där, och det hela visade sig bli riktigt intressant. En stund satt vi och bläddrade i tidningar och klippte ut bilder som representerade våra drömmar, eller kanske sådant som representerar oss själva. Sedan tog vi en runda så att alla fick berätta om sina egna synpunkter. För mig själv var det intressant att göra det här och man fick göra klart för sig själv var man står. Jag kom fram till att min dröm länge har varit ett enkelt liv, med enkla vardagar, att få gifta sig ung och sedan leva ett enkelt och lyckligt liv. Nu blev det inte riktigt så, det senaste året har inte precis känts enkel, jag har inte gift mig och nu plötsligt flyttar jag bort från allt vad man kan kalla enkla vardagar för att leva ett mer varierande och spännande år i Tyskland. Livet blev alltså lite annorlunda än det som jag inners inne hade hoppats på. Jag insåg då också att jag inte kan göra så mycket åt situationen, och att jag istället behöver anpassa mig till det nya och se möjligheterna och göra det bästa av allting. Kanske vill Gud det här!? Ifall Han vill så är det bäst att jag slutar sura! :P Kanske han har någon mycket bättre plan än vad jag har tänkt, och ifall jag fortsätter att drömma min gamla drömmar så kommer jag att missa allt vad det här livet kommer att medföra.

sommarens början fortsätter

Jag borde skriva oftare hit, men nu är det så att det har funnits så mycket annat att göra så skrivandet har blivit lidande. Lillabror hade konfirmationen på söndag, så största delen av den veckan gick i städandets tecken. Konfirmationen var fin och det var roligt att ha släktingar på besök. Kusinens två pojkar är så söta och energiska, så när man har dem på besök behöver man inte ha tråkigt.

Imorgon kommer Hanna hit och på fredag bär det av till midsummerfestival. Idag är jag bara otroligt trött, liksom jag också var igår. Idag lär jag få färdigläst boken "Shadowlands" som handlar om hur CS Lewis hittade kärleken. Den är väldigt gripande och jag skulle vilja berätta här hur historien går, men eftersom jag inte tyckte om när mamma avslöjade historien, så ska jag inte heller avslöja den för er. Jag har i alla fall fått lära mig en del om denne författare, som skrivit bl.a. Narniaserien, och eftersom jag inte varit så bekant med honom tidigare är det intressant.

Jag ska försöka vila mig och sova idag, så att jag kan vara piggare på jobbet imorgon och så att Hanna får lite mer energisk sällskap.

(En liten kuriositet nu när vi kommer till midsommaren. Vissa säger att nu har nästan halva sommaren farit, men för mig är det annorlunda. Efter midsommar får jag vara i Österbotten ännu i tre månader. Det är ju evigheter!:D )

internationella kontakter

I helgen har jag besökt ElBailut för första gången ordentligt. Det är en kristen happening som ordnas av nån/några (?) finska församlingar i Kokkola och där olika band spelar. Banden var faktiskt bra, och jag tycker att ElBailut skulle vara värd mer reklam.

Det intressanta igår var att jag genom vår vän från Ungern fick träffa en från Frankrike och en från Kina. Hon från Frankrike studerade dessutom engelska och tyska, så där hade vi något gemensamt. Jag är inte van med att i Kokkola få tala med utlänningar, så det var faktiskt intressant. Det började plötlsligt kännas väldigt internationellt.

Vid nyår gav jag nyårslöftet att skriva kortare blogginlägg, så eftersom jag ett par gånger har brutit mot löftet ska jag nu avsluta här och lämna inlägget kort. Ha en bra söndag!

Sommarens planer (viktig text för er som faktiskt vill veta vad jag håller på med... trots att den blev lång)

Nu har alla bitar på den hittills så osäkra sommaren fallit på plats. På våren började jag höra mig för efter volontärsplatser i England. Eftersom jag helst skulle ha velat vara hemma hela sommaren innan Tysklandvistelsen, så kom tanken att fara till England lite motvilligt. Men just då kändes det som att jag måste lära mig engelska för att kunna komma in och för att kunna studera det språket. Nu har jag skrivit inträdesförhöret till engelska som biämne, och fastän jag förstås inte vet resultatet, så märkte jag i alla fall att man inte behöver ha varit utomlands för att kunna skriva inträdesprovet.

Inträdesprovets resultat kommer alltså i juli. Eftersom resultatet säkert jämförs med andra som skrivit, så kan jag inte ana mig till hur det blir, men det vet jag att jag inte kunnat göra bättre ifrån mig. Det gick så bra som det kunde gå, och jag behöver då iallafall inte vara besviken över att jag inte försökte tillräckligt. Men realistiskt sett på saken, så måste jag komma in för att kunna fortsätta mina studier. Så nog är det ju press på nog.

Ja, men som jag redan nämnde så har sommarens planer rett upp sig, liksom ifjol också tog det en stund annan allt var på klart. Jag får alltså vara glad åt att Gud igen ordnat upp allt för mig. Så här ser min sommar ut:

- juni: Gravgårdsarbete
- juli och augusti: jobb på allkristet (liksom ifjol)
- september: ledig
- oktober: reser iväg för att studera i Tyskland.

Det här betyder att jag igen kommer att bo i Kokkola en tid. Den första tiden på allkristet kommer jag att pendla, men sedan antar jag att jag flyttar. Jag börjar bli en riktig flyttfågel. Fr.o.m. april 2007 har det sett ut såhär: Nedervetil-Kokkola-Nedervetil-Kokkola-Nedervetil-Åbo-Nedervetil och nu blir det igen Kokkola en tid, sen Nedervetil och sen Tyskland. Efter Tyskland blir det lite Nedervetil och lite Vasa innan jag igen flyttar till Åbo. Flyttflyttflytt alltså.

Men trots att jag jobbar tre månader får jag alltså vara ledig en månad. Det är ganska lyxigt det. Förstås är det ju inte sommarväder då mera, men det kan nog behövas en ledig stund innan jag flyttar utomlands. Det som också är roligt, är att Sofia och jag kommer att arbeta på samma ställe två dagar i veckan under en månad. Det kallar jag också lyx! :D

Annars kan jag säga att jag trivs bra på gravgården. Jag har inte känt arbetskompisen förut, så det är roligt att få arbeta med henne och lära känna henne. Jag tror fortsättningen blir rolig också. Idag hade vi tyvärr en olycka på arbetsplatsen och ambulans fick tillkallas. Pga en miss tog det en halvtimme innan ambulansen kom, när det egentligen kunde ha tagit 30 sek. Ambulansen körde till en annan kyrka, och fick sedan köra tillbaka när allting blev upprett. Vi kommer alltså att få en ny arbetsledare fr.o.m. måndag.

Ikväll ska jag på Elbailut, en kristen tillställning i Västra parken i Kokkola. Det blir första gången för mig att fara på Elbailut, så hoppas jag kommer att trivas.

Börjar arbeta imorgon

Nu får jag börja ordna upp min dygnsrytm, för imorgon börjar jobbet. När jag tittar ut (kl.22.00) är det ännu hur ljust som helst och det känns konstigt att snart börja försöka sova. Det som avsevärt försvårar en bra dygnsrytm är resten av familjens dygnsrytm, men jag ska försöka fara och sova fastän alla andra är vakna.

Annars är jag liksom mina flickkompisar nervös just nu. Det är inträdesdags på gång, och själv ska jag skriva inträdesförhör till biämne. Jag har hela tiden ansett att mina chanser att komma in är små, och inte vet jag om jag är så mycket mer övertygad nu heller. Och inte känns det bättre av att jag tycker att jag borde ha läst mycket mer. Jag har inte varit nervös inför inträdes på en stund, jag har tänkt att Gud leder mig dit han vill ha mig. Men om jag inte kommer in till biämnet, vad ska jag göra? Lite nervös börjar jag nog bli. Jag har nu ännu två eftermiddagar på mig att läsa. Men hur ska man lära sig ett språk på två dagar?

Ja, imorgon börjar jag jobba. Gravgårdsarbete i juni alltså. Förvånansvärt nog ser jag framemot arbetet. Det känns bra att få göra något kreativt. Jag har studerat i ett år nu, och det är kanske därför det känns bra att få arbeta och faktiskt få utföra något. Dessutom känns det bra att få vara utomhus på förmiddagarna och faktiskt ha något att göra (inte bara ligga ute i solen).

Studentfester har det varit hela helgen och jag har lite fått uppleva avslutningsstämningen fastän jag för första gången nu själv inte hade någon skolavslutning. Nu är det alltså sommar. Så jag får njuta av sommar och jobb (=aktivitet) fastän inträdes är på kommande. Njuta njuta njuta. (Försöker övertyga mig här och försöker få mig att glömma inträdes)

(p.s. om jag inte kommer in på biämne har jag möjligheten att prova på nytt igen nästa år, men det blir då svårare att njuta av Tysklandsvistelsen, eftersom jag inte vet hur framtiden ser ut. Men jag får försöka lita på att Gud vet vad han gör.)