Sidor

tisdag, september 30, 2008

Spelas på tysk radio

Något som spelas på tysk radio just nu:

Die Ärzte, Lass die Leute reden

http://de.youtube.com/watch?v=B5ne6Yelufs&feature=related

Vädret är inte så bra

... därför köpte jag ett paraply idag. Jag märkte att det kommer att behövas.

Idag var det tänkt att jag och min rumskompis skulle titta på en cykel åt mig. Själv är jag lite skeptisk när det kommer till det här med att köpa cyklar i Göttingen, för jag har hört att det stjäls många cyklar här och att det finns en stor sannolikhet att den cykel man köper är stulen. När vi kom till uni och skulle träffa mannen märkte min rumskompis att hon kände igen honom, och att han var en lite "udda" typ, så vi skickade dit min tutor för att säga att vi inte var intresserade av cykeln. Så nu blir det att söka efter en annan itsället som vill sälja en cykel.

På dagen har jag bara gått omkring i butiker och köpt lite grejer. Nu har jag lyckats köpa fyra kort åt mig, och här kommer ett exempel:





Vilket betyder:

Pessimisten
ser svårigheter
vid varje tillfälle


Optimisten
ser tillfällen
vid varje svårighet







Eftersom många kort är så sarkastiska blev jag nästan arg när jag såg ett kort där det stod:

"keiner braucht dich...
keiner vermisst dich...
keiner liebt dich...
keiner will dich..."
Men sen såg jag den lilla texten längst ner
"mehr als ICH!"
Ett sådant sött kort får inte lämnas oköpt, så nu ska jag sätta upp den nånstans bara jag snart hittar sinitarra i nån butik.
Undrar vad sinitarra heter på tyska. Vad heter det ens på svenska? Ojdå, om ni vet vad det heter på svenska, skriv då till mig! För jag kan ju inte söka efter det tyska ordet i ordboken, när jag inte vet vad det heter på svenska ens.
Om en timme är det ungdomssamling vid baptistkyrkan.

måndag, september 29, 2008

Spring på stan


Idag var det träff med tutorn och en flicka från Kroatien. Språket blev engelska. Vi var t.ex. och fyllde i papper till rådhuset och sen och skapa bankkonton åt oss. Jag hade inte tänkt göra det, men alla Erasmusstuderande får gratis konton, så vi gjorde bankkonton åt oss. Det tog inte länge och dessutom fick vi gratis kaffe/kakao. Den här stunden med tutorn tog flera timmar, och vi talade en del. Vi for sedan och äta Döner. Döner får man för 2-3 euro och man blir verkligen mätt.

Döner: bröd fylld med kött (typ kebab) och massor med sallad. En stor mun behövs.
Det var tänkt att jag skulle shoppa lite idag också, men eftersom vi redan gått i flera timmar, så ville jag inte gå så mycket mera till. Jag fick i alla fall köpt en kudde åt mig, så nu får jag sätta undan filten som jag använt till kudde. Jag har gått omkring i några butiker och kollat in olika roliga kort som finns. Det finns en väldigt söt serie som heter Sheepworld. (http://www.sheepworld.de/) Annars är korten väldigt ironiska och sarkastiska och det bråkas t.ex. mycket med män. Inte sku jag vilja hänga alla korten på min vägg. Men kanske jag ännu hittar några som passar mig. Efter att jag lämnat butikerna och var på väg hemåt gick jag och beundrade byggnaderna omkring mig. En liten smakbit igen:

Om en och en halvtimme ska jag träffa den där flickan som jag lärde känna igår efter gudstjänsten och vi ska och träffa den kristna studentgruppen die Navigatoren. Roligt att få mer bekanta.

söndag, september 28, 2008

Tysk familjedag när det är som bäst

Före jag for iväg till Tyskland hade jag sökt efter församlingar i Göttingen, och det var två församlingar som intresserade mig. Igårkväll bestämde jag mig för att besöka baptistkyrkan och idag vandrade jag dit. Jag funderade om dit skulle komma nå människor, men efter att jag vandrat de 15-20 minuterna det tog för mig att komma till kyrkan, märkte jag att också många andra var på väg in till kyrkan.

Gudstjänsten och kyrkan kändes behaglig och jag märkte att alla människor hälsade glatt på alla. Också de som jag satte mig bredvid hälsade på mig och någon annan skakade vänligt hand med mig. En ungdomsgrupp sjöng några lovsånger, och av dem kände jag igen ett par sånger. Under gudstjänstens gång sjöng vi också såna sånger som är väldigt lika våra psalmer. Både unga och gamla satt i bänkarna, så att man både hade lovsånger och psalmer tycker jag var en fin kompromiss.

Efter gudstjänsten blev det kaffegemenskap och jag funderade lite hur man gör för att få kontakter när man inte känner någon. Efter en stund for jag in för att ta te åt mig, och när jag en stund stått och tittat var jag kunde sätta mig kom en flicka och tala med mig. Hon var några år äldre än mig och väldigt pratsam. Sedan tog det inte heller länge förrän hon hade presenterat mig för andra unga (studerande) i församlingen. Hon ordnade också så att jag kunde fara med i en studerandegrupp som träffas på måndagar. Det här var väldigt roligt för mig, eftersom det var precis det jag drömt om.

Jag och flickan fortsatte att tala och det tog inte länge förrän hon och hennes familj bjöd mig med hem på middag. Jag tackade glatt ja till det överraskande förslaget och snart satt jag i bilen på väg till deras. De bodde lite i utkanten av stan, så jag fick se mera av stan och jag såg att det visst var lite backigt (i Tyskland skulle man säkert kalla det flackt) runtom stan.

Huset var väldigt mysigt, och de som känner mig vet att jag tycker om att inspektera hus. Till köket (den del av köket där man lagar mat) fanns en glasdörr och på glasdörren stod en bibeltext. Ett litet gårdsplan hade de och där växte vindruvor som vi fick äta av.

Den här söndagen var tre av familjens fyra barn hemma, och ena brodern hade sin fru med. Det här paret var väldigt ungt och deras första barn är på kommande i februari. Hela familjen var väldigt öppen och avslappnad och de talade och frågade mycket av mig. De ville veta varifrån jag var, och jag visade Kokkola åt dem på kartan. De tyckte namnet var komiskt och kallade det för Coca-Cola. Hela familjen samarbetade också när maten lagades och det serverades bl.a. Bratwurst och potatis. Det samtalades en del om Finland och ena brodern berättade åt familjen om vad som hänt i Kauhajoki, och han berättade också om det finländska skolsystemet. Tyskar vet alltså en del om Finland! Pappan sade också att man i Tyskland håller den finska skolan och skolsystemet som det bästa i världen. När sådant kommer på tal kan jag inte låta bli att känna en press på att jag nu borde veta och kunna mycket. Men de var iallafall nöjda med min tyska, och de trodde att det berodde på vår skola att vi lärde oss så bra språk. (Hmm, haha ärligt talat känner jag mig nog inte alls så bra...)

Det som var så fint med familjen var att alla familjemedlemmar var så öppna och avslappnade så att jag också kände mig avslappnad. Dessutom var de väldigt hjälpsamma och jag fick visitkort till pappan som är läkare, och den där samma flickan hjälpte mig med en sida på internet där man mha hemtelefonen kan ringa gratis till andra länder. Så eftersom vi här i lägenheten har en hemtelefon så borde det snart vara möjligt för mig att ringa gratis till alla er som har kvar era hemtelefoner! Ausgezeichnet! (Utmärkt!)

Den här flickan, hennes bror och hans fru ville sedan in till stan för att delta i Gänseliesel-Fest, och då bjöd de också mig med. Jag läste igår att den här festen skulle hållas idag, så jag hade själv också velat fara dit. Gänseliesel är en känd staty här i Göttingen och lite liknande som man i Kokkola väljer Gamla Kalle, så väljer man här flickan Gänseliesel. På stan var det smockfullt med folk och den här söndagen var också alla butiker öppna, vilket de annars inte är på söndagar.

Den här söndagen var nog helt toppen. Det som jag ville göra i Tyskland var att hitta en församling, lära känna andra (kristna) ungdomar, umgås med människor, uppleva lite familjeliv och vara med om tyska fester och traditioner, och allt det här har jag hunnit med på en dag. Det som också är lite komiskt är att jag nu på två dygn i Göttingen har hunnit besöka den gamla botaniska trädgården två gånger. Nu vet jag alltså vilket ställe jag ska visa åt pappa ifall han kommer hit!




Bildbeskrivning:
Bild 1: Göttingen. Fina byggnader och mycket folk på Gänseliesel-Fest.
Bild 2: Gänseliesel som står framför gamla rådshuset.
Bild 3: Mycket folk på Gänseliesel-Fest.
Bild 4: Den gamla botaniska trädgården. Väldigt variationsrik och fin.

lördag, september 27, 2008

Dag 2, Lördag

Idag fick vi igång internet, vilket är skönt. Två dagar var jag utan internet, säkert det längsta avbrottet någonsin!:P Inte har jag på riktigt problem med att vara utan internet, men jag är glad att allting fungerade nu när vi anslöt mig till nätet.

Facebook kommer jag däremot inte in på för tillfället, så jag får försöka ha lite tålamod.

Idag har jag och ena rumskompisen varit ut på stan. Hon visade centrum och en del av universitetets byggnader åt mig. Jag handlade det väsentligaste som jag behöver just nu, t.ex. örhängen och en godisstång. (Och sen lite annat som handdukar och karta över Göttingen...) Staden är väldigt fin med sina Fachwerkhaus (hur blir ordet i plural på svenska när man använder den tyska benämningen?) och gatorna är betydligt smalare än i Finland, och där vandrar betydligt mer folk också än i Finland. Jag ska här i veckan fara på egen hand och utforska centrum mer. Då får jag leka ännu mer turist och fota och sen först sätter jag in bilder därifrån på internet.

När vi var på stan stannade vi för att köpa Döner. Jag hade hört talas om att det är gott, så därför ville jag prova det.

Jag kom på att jag faktiskt måste söka något att göra här tills skolan börjar, för ena rumskompisen är på bibban varje dag till kvällen och den andra bokompisen kommer snart att fara hem för en och en halv vecka. Den tredje flickan håller på att flytta in sina saker, men när hon själv sist och slutligen flyttar in vet jag inte ännu. Själv har jag så mycket fritid än så länge att det räcker och blir över. 13 oktober börjar stuiderna och innan det ska vi några dagar träffas i skolan för introduktion. Men det är nog bra med fritid, inte skulle det vara så roligt att börja studera genast.

Vilka är då de skillnader mellan Tyskland och Finland som jag hittills har sett? Nå, de verkar inte vara lika extrema med fettprocenterna i matprodukter. Jag har inte kollat alla produkter, men om mjölken nämnde jag redan i förra inlägget. Sedan märkte jag att i alla fall vessan här i vår lägenhet spolar extremt länge. Första gången trodde jag att den hade hakat upp sig. I Finland brukar ju vessorna vara gjorda så att de ska spara så mycket vatten som möjligt. Vi får hoppas att alla vessor i Tyskland inte spolar så här länge.

Det finns ändå mycket varor som är samma i Tyskland och i Finland. Så när det har funnits t.ex. samma schampo, tvål och en del matprodukter, så har jag köpt det jag är van vid.

Omgivningen här är ganska flackt (fast inte ändå riktigt lika flackt som i Österbotten :P) men en liten kulle syns bakom stan från vår gata. Annars tycker jag det är svårt att se längre än till några hus och lite träd.

Mina rumskompisar är trevliga och hjälsamma. De verkar också vara vana vid Erasmusstuderande, så de vet att allting inte är så enkelt att veta och förstå. Mitt sråk är väldigt rostigt, och det kan ta en god stund ännu innan det börjar flyta, men de sade ändå igår att de förstår vad jag säger och att många andra inte kan alls nå mycket tyska fast de studerat det i flera år. Men som svenskspråkig har jag nog ett stort försprång i jämförelse med t.ex. kineser.

Här kommer en bild av mitt rum.

Mitt tyska liv har börjat ... Dag 1

De här första inläggen blir kanske lite längre, eftersom de handlar om allt som händer nu de första dagarna.

Min matlust återvände under tågresan till Helsingfors. Det tyckte jag att var ett bevis på att jag kunde koppla av när jag kom iväg. Den där sista tiden i Finland blev lite ansträngande, men när jag kom iväg släppte nervositeten.

I Helsingfors fick jag uppleva en fin kväll med Hesa-, Solf-, Nedervetil- och Kronobybor innan jag nästa dag vaknade och försod att nu gällde det på riktigt. Jag mellanlandade i Köpenhamn och fick från flyget se bl.a. Öresundsbron. På flygplatsen i Köpenhamn var stämningen fin och jag upplevde för första gången sedan jag bestämde mig för att åka på utbytet att det faktiskt känns spännande på ett positivt sätt.

Det speciellt roliga på flygplatserna var att jag i Vanda träffade på en grupp med Nedervetilbor som jag talade lite med och när jag kom fram till Köpenhamn var den första personen jag såg mr R från blåsorkestern. Det brukar sägas att överallt i världen träffar man på Kokkolabor, och jag börjar nu tro att det stämmer.

När jag kom fram till Tyskland och skulle börja ta mig fram med tåget blev det lite problem. Före man steg på tåget skulle man köpa biljetten via en automat. Och förstod då lanttisen Sofie något? Nej! Men som tur fanns det hela tiden människor som kunde hjälpa mig. Tåget från Hannover till Göttingen var överfull och en del folk fick stå i gången (t.ex. jag). Jag hade inte hunnit köpa någon bijett, eftersom jag igen inte förstod hur jag skulle göra så jag hoppade på tåget utan biljett, och någon konduktör som var intresserad av min biljett visade sig aldrig. Jag reste alltså gratis, något jag aldrig förut gjort och som jag inte kommer att försöka på nytt. Men nåja, vad kan man?

När jag kom till Göttingen kom två av mina rumskompisar och hämta mig. Huset är lite äldre, vet inte hur jag ska förklara det. Högt till tak, över 3m sade ena rumskompisen, och storleken lär väl vara närmare 100 m2. Nåja, kanske den inte är så stor, förstod inte helt hur stor den var. Men rymlig och mysig är den.

På kvällen var vi och handla lite mat och sedan lagade mina två rumskompisar Käsespätzle, en typisk tysk maträtt, som vi åt. Att jag dricker mjölk till maten var enligt den ena rumskompisen ovanligt. Och den fettfria mjölken som vi i Finland är vana vid, är bara att glömma. Här är det 1,5% och 3,5% fett i mjölk som gäller. Lebkuchen fick jag också smaka, fastän det egentligen hör till julen. Själv bjöd jag på Fazers blå, Mariannekarkki och Salmiak.

Det var det mesta från första dagen.

onsdag, september 24, 2008

Internet kråtar

Andra gången jag skriver idag. Internet är ganska instabil för tillfället och jag önskar bara att det inte blir värre. Så jag hoppas jag får igång dator och internet när jag kommer fram till Tyskland.

Nu är det mesta färdigpackat. Packningen är inte många kilon över, men jag ska ännu försöka ta bort något.

Tack för all uppmuntran jag fått! Det betyder mycket att ni tänker på mig!

På fredagkväll är jag alltså fram i Göttingen.

Auf wiedersehen!

Sista dagen hemma

Imorgon på eftermiddagen åker jag till Helsingfors, och därmed är den här dagen den sista dagen hemma med familjen.

De här sista dagarna känns overkliga, och det är lite svårt att packa när jag inte kan koncentrera mig.

Det som inte är så roligt just nu är att internet bråkar. Msn kommer inte alls på och facebook säger stop efter att jag klickat mig fram några gånger. Jag får alltså inte så mycket uträttat. Det är ju speciellt NU jag skulle vilja att internet funkar, när jag far utomlands.

Men skype, som det först verkade vara problem med, ser nu ut att funka. Förut hörde den andra partern inget av det jag talade, men nu ser det ut att funka. Hoppas det funkar i fortsättningen också.

Jag beslöt mig för att ta filmkameran med i alla fall. Jag vill nog ha videominnen också av den här tiden.

Nu är jag ändå ganska inställd på att åka. Jag försöker att inte tänka på hur länge jag skall vara där, utan bara att jag skall åka. Det är bäst att inte tänka så långt framåt, utan nu bara ta det här steget att fara.

Det var några tankar. Hoppas matlusten kommer snart.

måndag, september 22, 2008

Panik !?

Idag börjar det påriktigt kännas som att jag snart far. Mina känslor är verkligen ostabila för tillfället. Det t.o.m. tar emot att skriva här. Jag skulle vilja vara glad och se framemot året, men just nu känns allt bara svårt. Å andra sidan skulle jag inte heller vilja vara i Åbo, så vad är då bättre?

Mamma sa att när jag sätter mig på tåget, så ska jag rikta in på på det nya året och inte tänka på det som jag lägger bakom mig. Det här är något jag verkligen skulle vilja göra, men fråga är om jag klarar av det?

Jag har en såndär overklig känsla, och jag skulle bara vilja fly någonstans. Jag visste hela tiden att såhär hemskt skulle det komma att kännas sedan när jag ska fara.

Ändå är det nog bättre nu än det var igår. Att tala igenom saker hjälper!

....

Usch, nu är jag för deppig. Jag vill ju vara glad!

Idag har jag skrivit färdigt början på min uppsats som handlar om mitt utbytesår. Det jag skrev nu handlade om mina förväntningar inför året. Det blev 5½ sidor. Hela uppsatsen skall vara minst 30 sidor. Om 5½ sidor kommer sådär bara på en morgon, så blir det nog inga problem att fylla 30 sidor. Men jag har aldrig haft några problem att hitta många tankar och känslor inom mig.

I onsdags flög matlusten hastigt och lustigt iväg till andra sidan jordklotet. Visserligen kan det ju kännas roligt att gå ner i vikt, men när jag vet att det handlar om mitt psykiska välmående, så är det inte så roligt. Jag vill alltså snart kunna äta mat igen utan problem, för då vet jag att jag är på bättringsvägen och så vet jag också att jag inte blir undernärd!:P (ironisk "hehe")

Nåja, jag vill i alla fall tacka er alla vänner (och familjen) för att ni finns för mig! Det är nog med er och med Jesus som livet blir till något!

fredag, september 19, 2008

Sex dagar kvar tills avfärden från Österbotten

Har egentligen inte så mycket att skriva för tillfället. Allt har de senaste dagarna känts som en bergodalbana. De sista dagarna kommer nu väl att bestå mest i packande, planerande och att träffa alla vänner hundra gånger ännu före torsdag.

Jag ska ännu skriva min lilla uppsats om mina förväntningar inför året. Just nu känns det bara tungt att skriva en sån text, men vad ska jag inte klara av det. För nog finns det ju roliga saker jag kommer att få uppleva.

Nu ska jag och fika med familjen. Fika = typiskt rikssvenskt ord, men enkelt att använda om man inte vill börja förklara att de andra visserligen dricker kaffe, men att jag inte gör det. Enkelt och smidigt med fika.

måndag, september 15, 2008

Avfärden om 10-11 dagar

Jag drömde inatt en mardröm: Att jag skulle till ett annat land för en lång tid, ett år eller så. Det kändes hemskt att fara. När jag vaknade insåg jag ju förstås att drömmen var sann, och att det dessutom inte är så länge förrän avfärden äger rum. Att för ett år lämna allt det som jag är så van vid att se och höra, det känns så overkligt.

Men några uppmuntrande ord har jag ändå fått den här helgen. Det var en som sa att när man är pensionär så ångrar man nog mer att man inte for än att man for. En annan sade något som faktiskt fick mig på bra humör, han sa att tyskarna är det folk i Europa som är mest som Österbottningar och mest som Kokkolabor. Han förklarade olika egenskaper som är samma hos tyskar och Kokkolabor, och det fick mig mera lugn. Skönt om man får umgås med människor som är som en själv.

Mamma sade också att det är en unik chans jag har som kan åka, och det är ju nog sant. Jag får vara med om något speciellt nu under tio månader, och eftersom jag ändå kommer att komma tillbaka till det här österbottniska livet (det hoppas jag verkligen!) så är det bara bra och spännande att uppleva något annat en stund.

Iår ska jag försöka vara nöjd med min situation var jag än är, så därför ska jag försöka vara nöjd nu när jag är hemma och sen nöjd när jag far. Det är mitt mål.

fredag, september 12, 2008

Rik!?

Om man som studerande vill bli lite rikare än vanligt är det en god idé att fara på utbytesstudier. När jag under året funderade på utbytesttudier var det några som berättade för mig att utbytesstuderande inte har något problem med ekonomin, och att det t.o.m. kan lämna pengar av efteråt. Jag trodde att det här inte berörde mig eftersom jag inte fick något annat stipendie än de två som jag automatiskt var berättigad till. Ändå ser jag nu att jag nog kommer att ha tillräckligt så att jag klarar mig! :)

Jag blev verkligen glad och överraskad igår när jag fick brev från studiestödsbyrån. Ifjol täckte bostadstillägget min hyra så pass mycket att jag själv betalade ca 70 euro varje månad. Det här året får jag 20 euro MER än vad hyran kostar! Det beror på att de ger bostadstillägget som en klumpsumma till utbyteselever, och eftersom jag hade turen att få en billig lägenhet är klumpsumman större än hyran. Fint! :)

torsdag, september 11, 2008

Min dröm om Tyskland

Nu är det två veckor kvar innan jag flyttar (avfärden från Kokkola är 25 sept). Jag vill nu för mig själv och för er klargöra lite för mina tankar om Tyskland.

I och med att jag läste tyska i gymnasiet fick jag se många bilder därifrån och textböckerna berättade ju ofta något om Tyskland. Det är ett annat land, ett annat språk och en annan kultur, men skiljer sig ändå inte alltför starkt från Finland och vår kultur. Jag har läst (= sett på bilderna i) tidningen "Hausbau" och har sett att det finns många fina hus i Tyskland. Jag har på något sätt en drömbild om Tyskland. Och nu åker jag dit för att ... spräcka den? Jag förstår att Tyskland säkert inte kan vara så bra som jag tror, men jag vill möta verkligheten.

Jag har tänkt mig att Tyskland är som Finland, men mycket mer intressant med fler sevärdheter, större städer, äldre städer, högre berg, längre sandstränder, högre temperatur, starkare traditioner osv. Det här tror jag är sant, och det vill jag se.

Dessutom att vara mitt i Europa måste ju vara ganska underbart. Om pengar och tid finns kan man ju göra små resor till Danmark (det ska jag göra!), Belgien, Ungern, Schweiz, Österrike, Holland ... Jag har turen att ha vänner i de flesta av dessa länder, så bara tid finns, så kommer jag mig nog säkert iväg till några av länderna. När man är tyskalärare ska man också veta något om Schweiz och Österrike, så det borde egentligen finnas med på min "att göra"-lista.

Allt det som jag läst om i gymnasiets tyskaböcker finns på något sätt i bakhuvudet: musik, caféer, vänner, Berlin, glass, sommar ... Jag vill inte förstöra det roliga med att endast studera och ha en grå vardag, så jag ska försöka mig på en medelväg. Jag hoppas så innerligt att det lyckas. För jag vill ha en bra bild av Tyskland även när jag kommer bort därifrån.

tisdag, september 09, 2008

17 dagar kvar i Finland

Jo, flytten börjar närma sig. Med stormsteg.

Jag tog ju ledigt den här sista månaden så att jag skulle hinna med allt som ska göras inför avfärden och så att jag dessutom skulle få vila ut och spendera mer tid hemma. Jag fick ändå möjligheten att vara 2½ dagar vid Martyrkyrkansvänner och hjälpa till lite, och sen ska jag på en arbetsdag till allkristet. På den enda dagen jag hann vara ledig mellan Åboresan och arbetet vid MKV märkte jag hur tur det är att jag ändå inte är helt ledig hela månaden. På mina lediga dagar har jag visserligen bra tid för motion, men jag vill ändå inte lämna för länge ensam med mina tankar och funderingar, och speciellt inte nu inför flytten.

I och med utlandsvistelsen har jag en skoluppgift att utföra, och det är att skriva dagbok. Jag skall också skriva mina tankar inför resan. Och det kanske är intressant att skriva några av mina tankar här på bloggen också.

Ifall jag någon gång i framtiden blir tyskalärare så anser jag det här året vara det viktigaste året att se tillbaka på. Det är nu som jag får leva i det tyska samhället och se hur allt är. I gymnasiets tyskaböcker handlade det ofta om elever som for till Tyskland som utbyteselever, och det är nu jag får mina erfarenheter jag sedan får berätta om. Jag vill alltså på många planer lära känna Tyskland, och jag vill ta många foton som jag sedan kan använda i min undervisning. (Obs! Märk här att jag endast antar att jag blir tyskalärare, inget är ju 100% säkert ännu...) Mina planer med Tyskland är att jag inte ska studera ihjäl mig, utan att jag ska hinna utforska landet och lära känna människor.

De gånger jag känner mig nervös inför resan så är det främst tre saker jag är rädd/nervös för:

1. Avfärden/alla avsked. När jag väl är framme är det kanske inte så svårt, men alla avsked jag kommer att gå igenom är däremot inte så lätta. Redan finns det en del vänner som jag antagligen inte kommer att träffa mer innan jag far, men det finns ännu vänner som jag kommer att måsta ta avsked från. Den 25:e kommer jag att åka med tåg till Helsingfors och då blir det avsked från familjen och nästa dag när jag far med flyget kommer jag att måsta ta avsked från mina Helsingforsvänner. Det här är väl den värsta biten.

2. Att jag inte ska lära mig uttalet, och speciellt uttalet för "R". Jag måste erkänna att tyska kan låta väldigt fult, speciellt om man hör något där Hitler talar, och så finns det ju förstås olika dialekter. Men sen kan tyska låta så väldigt fint, och det är det där fina, sköna tyskan som jag skulle vilja kunna tala. Om jag inte lär mig uttala bra och om jag ännu inte lär mig uttala det tyska "R":et, så kommer jag att vara knäckt. Det här är alltså det absoluta målet med min utlandsvistelse, att jag ska lära mig tala tyska och lära mig tala det fint.

3. Silverstar. Jo, ni vet ju vad jag talar om, bergodalbanan vid Europapark såklart! En av flickorna som jag ska bo med har redan sagt att om jag vill till Europapark så ska vi fixa det. Men ju mer jag tittar på youtubevideon av silverstar, så blir jag bara nervösare! :P (http://www.youtube.com/watch?v=R3JCKTXtwro, http://www.youtube.com/watch?v=cyUBgNOeZoo)

Nu orkar jag inte gå längre in i mina tankar. Jag har hela våren och halva sommaren försökt förtränga tanken på att jag ska åka, för fastän det säkert blir hur kul som helst, så är det just de svåra avskeden som kommer först.

måndag, september 01, 2008

Hälsningar från Åbo

Nu är jag i den staden som jag kände stress för hela förra skolåret. Den här gången är det lugnare. När jag kom hit hade jag en lista på allt som jag skulle uträtta och allt som jag fick gjort idag gick förvånansvärt smärtfritt och snabbt. Imorgon har jag bara sociala uppdrag kvar att sköta. T.ex. att träffa en del av klassen och de nya gulisarna. Det är bra att jag får träffa gulisarna, för ifjol fick jag själv som gulis inte träffa på den(/de?) personen (/personer) som for på utbyte. Sen ska jag också fara och tala med min egenlärare, och det kanske oroar mig lite, eftersom jag inte kollat upp kurserna i Tyskland som jag kanske ha borde gjort. Men när jag vet att så mycket kan ändras ännu, så har jag inte orkat engagera mig.

Det känns fint att få bosätta mig här hos mina vänner i deras lägenhet nu under dessa dagar. Det känns redan som hemma och det är så fint att vara här. Det första jag såg på morgonen när jag steg in i vardagsrummet var solen som sken över Aura å. Dagen på skolområdet idag kändes helt konstigt, lite pga att jag inte varit där på några månader, men mest för att mina vänner fanns där. Mina vänner som jag i bästa fall kunde tala i telefon med ifjol när jag befann mig på området. Nu fick jag umgås med dem och fick se dem gå på samma mark som jag. Trots att det kanske lockar att tänka sig att jag gärna sku vilja vara i Åbo när mina närmaste vänner är där, så vet jag ändå att jag inte skulle stå ut med studierna ett år till på samma ställe. Jag behöver få komma bort och faktiskt lära mig språket jag studerar. Lära mig tala och lära mig om landet.

Det var mina hälsningar från Åbo. Jag älskar att röra mig i den här lägenheten. Så mycket rum. Det finns t.o.m. bra rum för att öva hoppteknik för volleyboll! :P Jag vet att flickorna kommer att trivas och ha roligt i denna lägenhet iår. Den kommer att vara en social samlingsplats, och den har redan börjat fungera för den funktionen. Ikväll kommer dessutom Ina och hennes engelskatalande vän på besök.