Nu är jag nyfiken på att veta hur många verb man i svenskan kan rada upp efter varandra i en sats, så att det fortfarande betyder något vettigt? "Jag vill spela volleyboll", där har vi två verb, "Jag vill kunna spela gitarr", där är tre verb. Går det fler? Har ni exempel? (Vill gärna se!) Idag stötte jag nämligen på en mening på tyska som innehåller fyra verb uppradade efter varandra. Tre verb hade jag stött på förr, men inte fyra. Om ni är någotsånär intresserade kan ni läsa den tyska texten, annars kan jag bara säga till er att den här meningen med de fyra verben efter varandra verkligen fick mig att haja till. Jag måste ta mig en stund för att fundera vad det egentligen betyder.
Meningen lyder:
"Nachdem die Kultusminister weder durch die öffentliche Diskussion noch durch Gerichtsentscheide zu einer Rücknahme der Reform haben bewogen werden können, setzen sich über 200 Mainzer Hochschullehrer in einer Petition gegen die Rechtschreibreform ein."
Imorgon har jag varit här fem veckor. Om en vecka ska jag hålla föredrag. Om två veckor far jag och hälsar på M till Danmark. Om sex veckor kommer Hanna hit. Och under den här tiden ska jag komma en bit på vägen med i alla fall ena av mina två längre skolarbeten. Det är mina planer i stora drag.
Det finns två saker som jag fått veta, som nästan gör mig avundsjuk. Det som jag först fick reda på är att det i Tyskland är väldigt vanligt att folk inte studerar vid universiteten, utan istället går en treårig utbildning till något specifikt yrke. Det är mer praktiskt än teoretiskt, och jag har redan träffat på ganska många som går en sånhär "Ausbildung", och man kan göra det i alla (de flesta?) städer. Jag diskuterade en gång med någon här i Tyskland, och jag sade att det här med universitet egentligen inte passar mig (så tyckte jag ifjol, men jag håller kanske på att ändra uppfattning!?), så hon frågade varför jag studerar? Jag tänkte inom mig, att det har jag frågat mig själv hundra gånger, men "man måste ju studera". I Tyskland är det däremot inte så, där kan man gå en Ausbildung istället. Det är fint tycker jag.
Den andra saken fick jag reda på idag när jag talade med en flicka från Mexiko. Det visade sig nämligen att vi båda var lika gamla, men att hon redan var inne på sin sjätte "Semester", medan jag är inne på min tredje. (I Tyskland räknar man universitetsstudier inte i år, utan i "Semester" = termin, där ett år består av två "Semester") I Mexiko börjar man alltså studera på universitet tidigare, och blir också färdig tidigare.
(Vet inte varför jag hela tiden tänker på att man ska bli färdig så snabbt som möjligt...)
Nåja, det var lite mina tankar om verb i tyskan, och utbildningssystem i Tyskland och Mexiko. Jag fick idag en idé till vad jag kan göra med min fritid här i Tyskland (förutom att läsa engelska böcker). Jag tänker försöka börja att en gång i veckan skriva en kort text (typ en sida) om något fenomen i Tyskland, eller något typiskt tyskt. Det här skulle vara bra för egen min allmänbildning, men jag skulle också kunna använda mig av informationen sen senare som lärare. Jag har redan lagat en liten lista på allt vad jag kunde skriva om. (Exempel: Duden, Oktoberfest, Neuschwanstein, julmarknaderna, olika städer, kända tyskar osv osv.)
Annars så hade en del platser i Tyskland fått snö idag. Häftigt! Det är verkligen inte så mycket varmare och ljusare i Tyskland än i Finland. I alla fall inte under den här delen av året.
torsdag, oktober 30, 2008
onsdag, oktober 29, 2008
Wahrenholz och Hannover
Ikväll har jag volleyboll och före det ska jag ännu läsa lite inför nästa veckas föredrag, så jag ska försöka berätta och skriva kort och snabbt här vad jag har hållit på med de senaste dagarna.
Helgen tillbringade jag med ca 20 andra unga vuxna på en gård i en by med 5000 invånare lite norrut härifrån. Gruppen är en kristen studentgrupp och vi samlades till en "Freizeit", som det här kallas, en helg med samvaro och program. Jag fick lära känna några människor i gruppen lite bättre och dessutom fick vi hela helgen äta god mat. Vi var inkvarterade hos en flickas föräldrar, och de var så snälla och gjorde mat åt oss. Huset var också tillräckligt stort för att ge sovplats åt 20 personer.
I och med den här resan fick jag lära mig lite hur tågen fungerar. I alla fall de här regionaltågen som vi får åka gratis med inom Niedersachsen, i och med att vi är studerande. Jag fick lära mig att från Göttingen till Hannover är det enkelt att åka, inga tågbyten, och tågen åker en gång i timmen. Så på måndagen, just efter den här helgen i Wahrenholz, kom jag på att nästa dag skulle vara helt ledig för mig. Därför tog jag på tisdag en trip till Hannover. Jag åkte ensam, men på McDonalds vid Hannover tågstation träffade jag på en bekant erasmusstuderande som också ville se Hannover, så vi undersökte stan tillsammans. Vi såg olika byggnader och det roligaste var att vara upp i tornet i rådhuset. Där uppifrån hade man utsikt över hela staden. Något annat som också var överraskande och roligt, var att jag plötsligt såg en byggnad (se bilden) som det finns bilder av i min bok "Architecture Now!" som jag har därhemma i Finland. Det var Norddeutsche Landesbank det var frågan om. (Bilder från min Hannoverfärd finns att ses på http://www.filosofie.pixbox.se/ under Germany autumn 2008.)
Just nu är jag glad vad gäller den inte ganska låga arbetsbördan med föred
raget nästa vecka och en blockkurs som jag ska ha i november. Jag förväntar mig alltid det värsta när det kommer till studier, och när det gällde föredraget tänkte jag att vi sku läsa nåt i stil med 100 sidor (?), men det är bara 20 sidor det är frågan om, och vi är två som delar på det. Hah, säger jag, värre hade jag alltså föreställt mig. Också till den här blockkursen hade jag förväntat mig alla världens olika uppgifter. Så prov gissa om jag blev glad idag på vår första träff, när jag fick reda på att det enda man behöver göra inför blockkursen är att läsa en text. Och ett kort föredrag ska man väl hålla, men det behöver man bara förbereda i en vecka. Så nu kan jag i lugn och ro göra en resa till Danmark i november för att hälsa på M. Jag ser redan framemot det! Det är bara 2 veckor och 2 dagar till det. Jee, jag ska få träffa M!
Nu måste jag återgå till min ortographie-text. Hoppas jag kommer att förstå något.
Annars, alla ni som har bloggsidor, skriv gärna oftare så att jag också har något att läsa!
Helgen tillbringade jag med ca 20 andra unga vuxna på en gård i en by med 5000 invånare lite norrut härifrån. Gruppen är en kristen studentgrupp och vi samlades till en "Freizeit", som det här kallas, en helg med samvaro och program. Jag fick lära känna några människor i gruppen lite bättre och dessutom fick vi hela helgen äta god mat. Vi var inkvarterade hos en flickas föräldrar, och de var så snälla och gjorde mat åt oss. Huset var också tillräckligt stort för att ge sovplats åt 20 personer.
I och med den här resan fick jag lära mig lite hur tågen fungerar. I alla fall de här regionaltågen som vi får åka gratis med inom Niedersachsen, i och med att vi är studerande. Jag fick lära mig att från Göttingen till Hannover är det enkelt att åka, inga tågbyten, och tågen åker en gång i timmen. Så på måndagen, just efter den här helgen i Wahrenholz, kom jag på att nästa dag skulle vara helt ledig för mig. Därför tog jag på tisdag en trip till Hannover. Jag åkte ensam, men på McDonalds vid Hannover tågstation träffade jag på en bekant erasmusstuderande som också ville se Hannover, så vi undersökte stan tillsammans. Vi såg olika byggnader och det roligaste var att vara upp i tornet i rådhuset. Där uppifrån hade man utsikt över hela staden. Något annat som också var överraskande och roligt, var att jag plötsligt såg en byggnad (se bilden) som det finns bilder av i min bok "Architecture Now!" som jag har därhemma i Finland. Det var Norddeutsche Landesbank det var frågan om. (Bilder från min Hannoverfärd finns att ses på http://www.filosofie.pixbox.se/ under Germany autumn 2008.)
Just nu är jag glad vad gäller den inte ganska låga arbetsbördan med föred
raget nästa vecka och en blockkurs som jag ska ha i november. Jag förväntar mig alltid det värsta när det kommer till studier, och när det gällde föredraget tänkte jag att vi sku läsa nåt i stil med 100 sidor (?), men det är bara 20 sidor det är frågan om, och vi är två som delar på det. Hah, säger jag, värre hade jag alltså föreställt mig. Också till den här blockkursen hade jag förväntat mig alla världens olika uppgifter. Så prov gissa om jag blev glad idag på vår första träff, när jag fick reda på att det enda man behöver göra inför blockkursen är att läsa en text. Och ett kort föredrag ska man väl hålla, men det behöver man bara förbereda i en vecka. Så nu kan jag i lugn och ro göra en resa till Danmark i november för att hälsa på M. Jag ser redan framemot det! Det är bara 2 veckor och 2 dagar till det. Jee, jag ska få träffa M!Nu måste jag återgå till min ortographie-text. Hoppas jag kommer att förstå något.
Annars, alla ni som har bloggsidor, skriv gärna oftare så att jag också har något att läsa!
fredag, oktober 24, 2008
En fredagsförmiddag med min kappsäck
Det var inte tänkt att jag skulle hinna skriva ett till inlägg, men...
Jag steg upp tidigt idag (9 är tidigt ifall lektionen börjar 12.15!) för att ordna allt som skulle ordnas. Jag plockade upp i mitt rum och packade sedan min kappsäck. Som tur rymdes allt i min mindre kappsäck. Min plan var att släpa med mig kappsäcken till uni för att sedan direkt kunna fara till tågstationen och där så småningom träffa de andra som skall med på veckoslutet till bondgården.
Så jag gick den där halvtimmen det tar att komma till uni, släpande med min kappsäck. När jag kom fram fick jag reda på att läraren var borta och att lektionen inte blir av. Visserligen roligt, men nu hade tre timmar extra tid, vad göra? Så jag gick hem igen, släpande med min kappsäck. Och här är jag nu och om mindre än en timme får kappsäcken släpa med mig till tågstationen. Nåja, så farligt var det ändå inte, bra med lite motion. Jag behövde också mat för dagen, så jag ställde mig i kön till en dönerrestaurang. Och nu vet jag något som är värt att veta, man blir mättare på en 4,50 euros dönermeny än på något annat liknande, som oftast brukar vara lite dyrare. Förutom att njuta av döner fick jag också njuta av en pensionär i bordssällskapet. Hon tyckte det var värt att komma och prova äta på det här stället, för en döner för pensionärer kostade bara 2 euro.
Igår fick jag och Hanna beställt flygbiljetter. Jag använde mig av peterzahlt.de, så jag kunde ringa henne gratis en timme. Som tur är hon mer van än mig att kolla flyg, så det gick snabbt för henne. Till sist blev det bestämt att Finnair var det bästa alternativet, men eftersom en turresa kostade över 400 euro, och en tur-retur kostade under 300 euro, så fick jag snabbt bestämma mig för när jag skulle tillbaka till Göttingen. Så nu har jag biljetter för finlandsfärden och tillbakafärden hit. Vad roligta att Hanna kommer hit en vecka! Eftersom min helg alltid sträcker sig från fredag eftermiddag - hela tisdagen, så kanske vi hittar på någon utflykt där. Och sedan får vi också flyga till Finland tillsammans. Helkult!
Nu ska jag ännu vila mig en liten stund, så att jag sedan orkar släpa på kappsäcken igen.
Jag steg upp tidigt idag (9 är tidigt ifall lektionen börjar 12.15!) för att ordna allt som skulle ordnas. Jag plockade upp i mitt rum och packade sedan min kappsäck. Som tur rymdes allt i min mindre kappsäck. Min plan var att släpa med mig kappsäcken till uni för att sedan direkt kunna fara till tågstationen och där så småningom träffa de andra som skall med på veckoslutet till bondgården.
Så jag gick den där halvtimmen det tar att komma till uni, släpande med min kappsäck. När jag kom fram fick jag reda på att läraren var borta och att lektionen inte blir av. Visserligen roligt, men nu hade tre timmar extra tid, vad göra? Så jag gick hem igen, släpande med min kappsäck. Och här är jag nu och om mindre än en timme får kappsäcken släpa med mig till tågstationen. Nåja, så farligt var det ändå inte, bra med lite motion. Jag behövde också mat för dagen, så jag ställde mig i kön till en dönerrestaurang. Och nu vet jag något som är värt att veta, man blir mättare på en 4,50 euros dönermeny än på något annat liknande, som oftast brukar vara lite dyrare. Förutom att njuta av döner fick jag också njuta av en pensionär i bordssällskapet. Hon tyckte det var värt att komma och prova äta på det här stället, för en döner för pensionärer kostade bara 2 euro.
Igår fick jag och Hanna beställt flygbiljetter. Jag använde mig av peterzahlt.de, så jag kunde ringa henne gratis en timme. Som tur är hon mer van än mig att kolla flyg, så det gick snabbt för henne. Till sist blev det bestämt att Finnair var det bästa alternativet, men eftersom en turresa kostade över 400 euro, och en tur-retur kostade under 300 euro, så fick jag snabbt bestämma mig för när jag skulle tillbaka till Göttingen. Så nu har jag biljetter för finlandsfärden och tillbakafärden hit. Vad roligta att Hanna kommer hit en vecka! Eftersom min helg alltid sträcker sig från fredag eftermiddag - hela tisdagen, så kanske vi hittar på någon utflykt där. Och sedan får vi också flyga till Finland tillsammans. Helkult!
Nu ska jag ännu vila mig en liten stund, så att jag sedan orkar släpa på kappsäcken igen.
torsdag, oktober 23, 2008
Jag kommer att få lära mig tyska uttalets alla hemligheter
Nu känns det som att jag kommit igång lite med studierna. Teman för mina arbeten har jag ännu inte funderat på, men jag har nu haft en lektion av varje kurs jag skall gå, förutom den kursen som sen kommer att gå över två veckoslut. Jag beslöt mig för att plocka in en till kurs, eftersom jag märkte att det inte var så överdrivet mycket arbete i de andra kurserna. Ifall det visar sig bli mer arbete än väntat får jag bara bita ihop eller så tar jag bort en kurs. Men det är bättre att ha mer kurser nu under ”den tråkiga vintern” så kan man sen på våren se ifall man vill satsa mer på fritid.
Idag började jag med kursen ”praktisk fonetik” som har med uttal att göra. Ifjol hade jag kursen ”Allmän språkvetenskap”, där fonetik ingick, och den kursen hade ganska tunga prov. Fastän jag inte då var så glad åt kursen, så ser jag att det är bra att nu ha grundfakta om fonetik. Den här kursen kommer mest att gå ut på att kunna uttala allting i tyskan rätt. Redan den här första lektionen tyckte jag att allting lät intressant, läraren tog t.ex. upp hur tyskarna i olika regioner uttalar orden lite olika. Kursen är en ”mittelstufekurs”, vilket betyder att nivån är lite lägre, men jag har aldrig fått riktig träning i hur man uttalar tyska, och jag tycker att det behövs en enskild kurs bara för uttalet. Dessutom tänker jag att det som jag i den här kursen lär mig är betydelsefull information, som jag sedan kan ge vidare till mina elever någon gång i tiden framöver. Det roligaste är att vi har en övningsbok. Jag är nästan lika glad åt den här boken som jag var åt mina matteböcker på ettan och tvåan i lågstadiet.
Jag märker nog att jag måste utsätta mig ännu mer för tyskan. Både att höra och att tala. Man gör så klantiga fel ibland när man inte kan språket korrekt. Jag var idag till tyska filologins bibban och kopierade 11 sidor. När jag sedan skulle betala sade bibliotikarien ”fünf und fünfzig”, och jag blev ganska häpen, jag tänkte ”11 kopior för fem och femtio!?” .. hmm nåja, det var ju nog 55 cent det var frågan om. Det var inte ”Fünf Euro fünfzig” som hon sade utan ”55” (fünfundfünfzig). Jag överastte bara direkt till svenska och därför blev det fem och femtio i mitt huvud.
I helgen kommer jag för första gången att lämna Göttingen sen jag kom hit. Vi åker med Navi-gruppen ut till en bondgård, tre timmar med tåg härifrån, för att spendera tiden där tillsammans och ha program med några bibelteman.
Jag och Hanna ska också försöka beställa våra flygbiljetter ikväll. Hon kommer att besöka mig under ungefär en vecka innan jag får jullov och då flyger vi hem till Finland tillsammans. Ärligt talat är jag lite rädd för att komma hem. Eller inte för att komma hem, men för att därefter fara igen. Jag har redan drömt en mardröm om att jag var hemma en varv och skulle fara iväg igen. Den här situationen ”att fara iväg” var så svårt, så i drömmen hade jag beställt tågbiljetten färdigt, men sköt sedan upp det ännu en dag. Det är inte svårt att vara här, men det var svårt att fara. Nu måste jag bara tänka noggrant igenom vilken dag jag i januari behöver fara tillbaka, så att jag sen inte ångrar den tiden jag bestämt.
Nu måste jag rusa iväg till nästa lektion. Om jag inte hör av mig på en stund, så vet ni att jag är någonstans i Tyskland och njuter av bondgårdsomgivningen.
Idag började jag med kursen ”praktisk fonetik” som har med uttal att göra. Ifjol hade jag kursen ”Allmän språkvetenskap”, där fonetik ingick, och den kursen hade ganska tunga prov. Fastän jag inte då var så glad åt kursen, så ser jag att det är bra att nu ha grundfakta om fonetik. Den här kursen kommer mest att gå ut på att kunna uttala allting i tyskan rätt. Redan den här första lektionen tyckte jag att allting lät intressant, läraren tog t.ex. upp hur tyskarna i olika regioner uttalar orden lite olika. Kursen är en ”mittelstufekurs”, vilket betyder att nivån är lite lägre, men jag har aldrig fått riktig träning i hur man uttalar tyska, och jag tycker att det behövs en enskild kurs bara för uttalet. Dessutom tänker jag att det som jag i den här kursen lär mig är betydelsefull information, som jag sedan kan ge vidare till mina elever någon gång i tiden framöver. Det roligaste är att vi har en övningsbok. Jag är nästan lika glad åt den här boken som jag var åt mina matteböcker på ettan och tvåan i lågstadiet.
Jag märker nog att jag måste utsätta mig ännu mer för tyskan. Både att höra och att tala. Man gör så klantiga fel ibland när man inte kan språket korrekt. Jag var idag till tyska filologins bibban och kopierade 11 sidor. När jag sedan skulle betala sade bibliotikarien ”fünf und fünfzig”, och jag blev ganska häpen, jag tänkte ”11 kopior för fem och femtio!?” .. hmm nåja, det var ju nog 55 cent det var frågan om. Det var inte ”Fünf Euro fünfzig” som hon sade utan ”55” (fünfundfünfzig). Jag överastte bara direkt till svenska och därför blev det fem och femtio i mitt huvud.
I helgen kommer jag för första gången att lämna Göttingen sen jag kom hit. Vi åker med Navi-gruppen ut till en bondgård, tre timmar med tåg härifrån, för att spendera tiden där tillsammans och ha program med några bibelteman.
Jag och Hanna ska också försöka beställa våra flygbiljetter ikväll. Hon kommer att besöka mig under ungefär en vecka innan jag får jullov och då flyger vi hem till Finland tillsammans. Ärligt talat är jag lite rädd för att komma hem. Eller inte för att komma hem, men för att därefter fara igen. Jag har redan drömt en mardröm om att jag var hemma en varv och skulle fara iväg igen. Den här situationen ”att fara iväg” var så svårt, så i drömmen hade jag beställt tågbiljetten färdigt, men sköt sedan upp det ännu en dag. Det är inte svårt att vara här, men det var svårt att fara. Nu måste jag bara tänka noggrant igenom vilken dag jag i januari behöver fara tillbaka, så att jag sen inte ångrar den tiden jag bestämt.
Nu måste jag rusa iväg till nästa lektion. Om jag inte hör av mig på en stund, så vet ni att jag är någonstans i Tyskland och njuter av bondgårdsomgivningen.
tisdag, oktober 21, 2008
ttt och 007
Söndagen var en bra dag (gudstjänst, kort länk, överraskningsfest, den kristna gruppen "Studentenfutter":s första gudstjänst för terminen). Gruppen Studentenfutter (som till översättningen betyder studentföda) hade jag inte träffat förut, och jag hade hört att de "tolkar bibeln mer bokstavligt". Det tyckte jag lät intressant, så jag for dit. Och underbara människor var där. Det kom genast folk och talade med mig och efter att gudstjänsten var över satt vi länge och talade om tron. Jag vet förstås inte allting om gruppen ännu, men de två som jag talade med mest var väldigt seriösa med tron, och det här var inte en grupp med kristna som kom för att diskutera vädret, utan det var faktiskt Jesus och tron som var samtalsämnet. (Man hittar gruppen på internet, med det inte så överraskande namnet: http://www.jesusonly.de/) I den här gruppen är ungefär 31 personer aktiva och nu var vi runt 6 nya personer. Människorna här var pratsamma och de talade även ganska mycket med mig, till min glädje. För att vara studerande är det en ganska stor grupp, men gruppen är ändå såpass liten att alla verkade känna alla. Jag väntar på torsdag, då har vi nästa träff.
Vad betyder då min rubrik "ttt och 007?". Jo, jag har nämligen råkat fånga två små roliga detaljer på bild. Det är så att i tyskan kan man ha tre likadana bokstäver efter varandra om det är ett sammansatt ord. Det är ganska ovanligt att stöta på det, men jag råkade vara i en butik på jakt efter lakan, så då stötte jag på ett sådant ord. Lakan= Betttuch (Bett+Tuch). Ett motsvarande exempel i svenskan är bollek (boll+lek) men där faller ena L:et bort. Den andra bilden är från en av våra auditorier. Klassrummen och auditorierna är numrerade och ett auditorium råkar heta 007 och när jag gick om kunde jag inte låta bli att ta foto.
Jag tog för några dagar sen bort mig själv från lunarstorm.se. Jag har inte varit aktiv där sedan nångång i gymnasiet, men jag har helt enkelt inte orkat ta bort mig förrän nu. Jag kopierade alla mina dagboksinlägg därifrån och har dem nu sparat på word. Intressant för mig att läsa, för jag har glömt bort många detaljer från gymnasiet och jag har glömt bort hur jag brukade tänka. Nog har man utvecklats en del sedan den tiden. (Bra att märka att man utvecklas!)
Det blev annars ingen Strasbourgresa för min del. Anmälningsdagen var idag (tidigt på morgonen) och jag kom ihåg hela grejen först igårkväll. Jag hade inte alls tänkt på det, och inte alls tänkt på vem jag skulle umgås med där. Så det lämnade. Jag får resa på egen hand någonstans istället. Hamburg? Berlin? ...
Nu är det sovdags för mig (redan för en timme sen egentligen). Imorgon har jag min andra egentliga föreläsning. Hoppas den blir bra. Och ganska tur att det är så tidigt på morgonen (8.15) så då kommer jag tidigt igång, och hinner sen också sova på dagen före volleybollen om jag vill.
Vad betyder då min rubrik "ttt och 007?". Jo, jag har nämligen råkat fånga två små roliga detaljer på bild. Det är så att i tyskan kan man ha tre likadana bokstäver efter varandra om det är ett sammansatt ord. Det är ganska ovanligt att stöta på det, men jag råkade vara i en butik på jakt efter lakan, så då stötte jag på ett sådant ord. Lakan= Betttuch (Bett+Tuch). Ett motsvarande exempel i svenskan är bollek (boll+lek) men där faller ena L:et bort. Den andra bilden är från en av våra auditorier. Klassrummen och auditorierna är numrerade och ett auditorium råkar heta 007 och när jag gick om kunde jag inte låta bli att ta foto.
Jag tog för några dagar sen bort mig själv från lunarstorm.se. Jag har inte varit aktiv där sedan nångång i gymnasiet, men jag har helt enkelt inte orkat ta bort mig förrän nu. Jag kopierade alla mina dagboksinlägg därifrån och har dem nu sparat på word. Intressant för mig att läsa, för jag har glömt bort många detaljer från gymnasiet och jag har glömt bort hur jag brukade tänka. Nog har man utvecklats en del sedan den tiden. (Bra att märka att man utvecklas!)
Det blev annars ingen Strasbourgresa för min del. Anmälningsdagen var idag (tidigt på morgonen) och jag kom ihåg hela grejen först igårkväll. Jag hade inte alls tänkt på det, och inte alls tänkt på vem jag skulle umgås med där. Så det lämnade. Jag får resa på egen hand någonstans istället. Hamburg? Berlin? ...
Nu är det sovdags för mig (redan för en timme sen egentligen). Imorgon har jag min andra egentliga föreläsning. Hoppas den blir bra. Och ganska tur att det är så tidigt på morgonen (8.15) så då kommer jag tidigt igång, och hinner sen också sova på dagen före volleybollen om jag vill.
söndag, oktober 19, 2008
Söndagsro
Jag har en dålig vana att vara uppe alltför länge på kvällarna och sedan vill jag ännu läsa före jag somnar. Det leder till att jag läser så länge tills mina ögon inte mer hålls öppna. Den här morgonen vaknade jag också trött till min väckarklocka efter en sådan kväll och jag hann nästan tänka "nää, jag sover istället för att fara till kyrkan". Som tur gav jag inte med mig och snart satt jag på cykeln. Det underbara med att fara på gudstjänst är att man kan få viktiga ord till uppbyggelse och sen får man också träffa andra människor.
Idag fick jag tala med en äldre dam som förr i tiden varit till Finland. Hon hade också varit till Sverige, men tyckte att Finland var mer spännande. Hon nämnde att hon tyckte att alkoholkonsumtionen var väldigt stor i Finland. Sen fick jag också tala med alla ungdomar jag hittills lärt känna.
Jag fick tala med Kirstens brors fru igen, som är endast några år äldre än mig och väntar barn. (Kirsten=hon som var den första som talade med mig i kyrkan.) Jag fick se ultraljudsbilder och jag tycker det är så härligt när unga par blir föräldrar. Jag har träffat det här paret en gång förr, de bor i Hamburg, och redan förra gången bjöd de mig hem till deras. Jag tänkte att de inte menade allvar, så jag har inte tänkt på det desto allvarligare. Ändå var det nästan det första hon frågade av mig idag när vi satt och talade, när jag kommer till deras. Wow, vilken gästfrihet! ("Var ivriga att visa gästfrihet." Rom 12:13)
I predikan kom det upp det här med vad man väljer att göra:
"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."
(1 Joh 2:15-17)
Jag håller nu på att läsa boken "The Heavenly Man", och för er som inte läst den så handlar det om en man i Kina som i flera omgångar och i flera år måste sitta i fängelse för att han är troende och han blir svårt (mycket svårt) misshandlad. Hittills har varje kapitel varit svår att läsa, och efter varje kapitel funderar man så mycket. Den här boken och verserna som jag skrev prickar mig totalt. Boken får mig att tänka på om jag skulle klara av att gå samma väg som den här mannen i Kina. Skulle jag, som den här mannen, klara av att aldrig neka Jesus även när man vet att misshandeln bara blir värre och värre? Hittills har jag inte upplevt svåra plågor, så jag har ingen aning om hur mycket man tål, men jag vet redan hur irriterad jag blir när en mygga biter, så jag kan tänka mig att misshandel inte är sådär väldigt lätt att uthärda. Och när jag läser boken och ser hur lite den här mannen äger, men ändå är så glad att han har Jesus, så känner jag mig bara dum som lever här i västvärlden och har tillgång till det mesta, ... förutom den tålamod, trofasthet och ödmjukhet som den här mannen har.
Skulle jag klara av det? Och klarar jag av att följa det som står i bibelverserna?
Det är frågor som jag funderar på för tillfället.
Men för att avsluta lite lättare, så vill jag bara berätta att jag ska få vara med på ett överraskningsparty idag. Kirsten ordnar festen för sin syster som oväntat kom hem från sina världsresor. Jag vet inte överallt var hon varit, men jag hörde något om Australien och Israel, och nu är hon hemma en tid för att jobba för att sedan kunna resa iväg igen. Ikväll blir det alltså fest! :)
Idag fick jag tala med en äldre dam som förr i tiden varit till Finland. Hon hade också varit till Sverige, men tyckte att Finland var mer spännande. Hon nämnde att hon tyckte att alkoholkonsumtionen var väldigt stor i Finland. Sen fick jag också tala med alla ungdomar jag hittills lärt känna.
Jag fick tala med Kirstens brors fru igen, som är endast några år äldre än mig och väntar barn. (Kirsten=hon som var den första som talade med mig i kyrkan.) Jag fick se ultraljudsbilder och jag tycker det är så härligt när unga par blir föräldrar. Jag har träffat det här paret en gång förr, de bor i Hamburg, och redan förra gången bjöd de mig hem till deras. Jag tänkte att de inte menade allvar, så jag har inte tänkt på det desto allvarligare. Ändå var det nästan det första hon frågade av mig idag när vi satt och talade, när jag kommer till deras. Wow, vilken gästfrihet! ("Var ivriga att visa gästfrihet." Rom 12:13)
I predikan kom det upp det här med vad man väljer att göra:
"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."
(1 Joh 2:15-17)
Jag håller nu på att läsa boken "The Heavenly Man", och för er som inte läst den så handlar det om en man i Kina som i flera omgångar och i flera år måste sitta i fängelse för att han är troende och han blir svårt (mycket svårt) misshandlad. Hittills har varje kapitel varit svår att läsa, och efter varje kapitel funderar man så mycket. Den här boken och verserna som jag skrev prickar mig totalt. Boken får mig att tänka på om jag skulle klara av att gå samma väg som den här mannen i Kina. Skulle jag, som den här mannen, klara av att aldrig neka Jesus även när man vet att misshandeln bara blir värre och värre? Hittills har jag inte upplevt svåra plågor, så jag har ingen aning om hur mycket man tål, men jag vet redan hur irriterad jag blir när en mygga biter, så jag kan tänka mig att misshandel inte är sådär väldigt lätt att uthärda. Och när jag läser boken och ser hur lite den här mannen äger, men ändå är så glad att han har Jesus, så känner jag mig bara dum som lever här i västvärlden och har tillgång till det mesta, ... förutom den tålamod, trofasthet och ödmjukhet som den här mannen har.
Skulle jag klara av det? Och klarar jag av att följa det som står i bibelverserna?
Det är frågor som jag funderar på för tillfället.
Men för att avsluta lite lättare, så vill jag bara berätta att jag ska få vara med på ett överraskningsparty idag. Kirsten ordnar festen för sin syster som oväntat kom hem från sina världsresor. Jag vet inte överallt var hon varit, men jag hörde något om Australien och Israel, och nu är hon hemma en tid för att jobba för att sedan kunna resa iväg igen. Ikväll blir det alltså fest! :)
fredag, oktober 17, 2008
3 veckor och 1 föreläsning
Nu har jag varit här tre veckor, och allting går fint. Rubriken stämmer ändå inte helt, eftersom jag idag hade min första egentliga föreläsning, men igår besökte jag dessutom en annan föreläsning, men eftersom jag högst antagligen inte kommer att gå den kursen så räknar jag inte med den. Men jag har alltså fått två exempel av hur föreläsningar kan gå till. Igår satt vi i ett litet, gammalt och ganska mysigt auditorium och professorn var ganska skämtsam. Det dåliga var att jag inte kunde höra allt vad han sa och när han drog några lustiga historier så förstod jag själv ingenting medan alla andra skrattade.
Idag besökte jag min egentliga föreläsning och till min glädje märkte jag att jag var ganska nöjd med kursen. Läraren var vänlig och talade tydligt. Dessutom var ämnet intressant. Det roliga är också att jag inte behöver skriva ett prov i kursen eftersom jag ska skriva ett arbete. Det mindre roliga är att jag ändå inte kommer undan föredraget som alla måste ha. Jag ska om tre veckor ha ett föredrag om "Standardisierung des Neuhochdeutschen" tillsammans med en annan flicka. Om ni inte förstår vad ämnet betyder så är det direkt översatt "Nyhögtyskans standardisering". (Hehe, prov håll ett föredrag om "högsvenskans standardisering" - vad skulle ni berätta? Jag har nog ingen aning om vad standardisering betyder...) Det roliga var att min kumpan inte alls var besviken över att måsta arbeta med en utbyteselev som inte är perfekt på tyskan, istället var hon väldigt glad över att jag var från Finland. Hennes första reaktion när jag berättade att jag var från Finland var "Ååh, Finland! Jag är galen i Finland, jag älskar allt som har med Finland att göra!" Dessutom studerade hon svenska och nåt annat nordiskt språk.
Före jag kom till Tyskland har jag inte stött på det här fenomenet att någon är väldigt intresserad av Finland. Jag vet att jag själv redan förut har köpt Tyskland-armband och lite sånt, och jo, visst tycker jag om Tyskland. Men att folk är "helt galen i Finland", det är nog något jag har fått höra om först här. Och den här flickan var inte det första exemplet jag stött på.
När jag nu är inne lite på länder-tema, så tänkte jag berätta om mina diskussioner med en kines. Jag och hon var till Z-Mensa och åt och vi kom att diskutera våra studier, både i Tyskland och i hemländerna. (Det tråkiga är att man som studerande faktiskt oftast talar om studier.) Hon räknade upp alla de många kurser hon skulle ta, och jag tänkte att jag vågar aldrig mer nämna för en kines hur få kurser jag själv ska gå. Därefter kunde jag inte låta bli att ta upp ämnet att man hör att kineserna studerar så hårt. Hon sade att det stämde, att det kan vara lite olika i olika provinser, och att en skoldag från ca 8-17 är ganska vanligt. I vissa provinser, sade hon, kan de däremot gå i skolan från 6.00 till sent på kvällen. De är ganska många från samma skola i Beijing som kommit för att studera i Göttingen ett år, och de flesta är väldigt bra på tyska. Man skulle kunna tänka att de studerat det redan länge, men sanningen är att de studerat tyska endast två år. Före de började universitetet kunde de ingen tyska. Så på två år har de lärt sig mycket bättre tyska än vad jag lärt mig på sammanlagt sex år. Knäckande? Men så studerar de ju också flitigare och mer än oss i Finland, så sist och slutligen är jag nog ändå glad att jag har det som jag har det.
Hur är det i Finland, har det börjat säljas julgodis där ännu? Här har det nog redan synts till en tid, men jag tänkte att de kanske ställts ut i misstag. Eftersom de ännu står kvar, och eftersom det ser ut att komma mer börjar jag inse att de menar allvar. Vill de att man ska köpa en julkalender för novembermånad också? Jag tycker bara det är knäppt, och någon julstämning ska man ju inte ännu börja få! I början av veckan hade vi över 15 grader plus, inte minus!
Idag besökte jag min egentliga föreläsning och till min glädje märkte jag att jag var ganska nöjd med kursen. Läraren var vänlig och talade tydligt. Dessutom var ämnet intressant. Det roliga är också att jag inte behöver skriva ett prov i kursen eftersom jag ska skriva ett arbete. Det mindre roliga är att jag ändå inte kommer undan föredraget som alla måste ha. Jag ska om tre veckor ha ett föredrag om "Standardisierung des Neuhochdeutschen" tillsammans med en annan flicka. Om ni inte förstår vad ämnet betyder så är det direkt översatt "Nyhögtyskans standardisering". (Hehe, prov håll ett föredrag om "högsvenskans standardisering" - vad skulle ni berätta? Jag har nog ingen aning om vad standardisering betyder...) Det roliga var att min kumpan inte alls var besviken över att måsta arbeta med en utbyteselev som inte är perfekt på tyskan, istället var hon väldigt glad över att jag var från Finland. Hennes första reaktion när jag berättade att jag var från Finland var "Ååh, Finland! Jag är galen i Finland, jag älskar allt som har med Finland att göra!" Dessutom studerade hon svenska och nåt annat nordiskt språk.
Före jag kom till Tyskland har jag inte stött på det här fenomenet att någon är väldigt intresserad av Finland. Jag vet att jag själv redan förut har köpt Tyskland-armband och lite sånt, och jo, visst tycker jag om Tyskland. Men att folk är "helt galen i Finland", det är nog något jag har fått höra om först här. Och den här flickan var inte det första exemplet jag stött på.
När jag nu är inne lite på länder-tema, så tänkte jag berätta om mina diskussioner med en kines. Jag och hon var till Z-Mensa och åt och vi kom att diskutera våra studier, både i Tyskland och i hemländerna. (Det tråkiga är att man som studerande faktiskt oftast talar om studier.) Hon räknade upp alla de många kurser hon skulle ta, och jag tänkte att jag vågar aldrig mer nämna för en kines hur få kurser jag själv ska gå. Därefter kunde jag inte låta bli att ta upp ämnet att man hör att kineserna studerar så hårt. Hon sade att det stämde, att det kan vara lite olika i olika provinser, och att en skoldag från ca 8-17 är ganska vanligt. I vissa provinser, sade hon, kan de däremot gå i skolan från 6.00 till sent på kvällen. De är ganska många från samma skola i Beijing som kommit för att studera i Göttingen ett år, och de flesta är väldigt bra på tyska. Man skulle kunna tänka att de studerat det redan länge, men sanningen är att de studerat tyska endast två år. Före de började universitetet kunde de ingen tyska. Så på två år har de lärt sig mycket bättre tyska än vad jag lärt mig på sammanlagt sex år. Knäckande? Men så studerar de ju också flitigare och mer än oss i Finland, så sist och slutligen är jag nog ändå glad att jag har det som jag har det.
Hur är det i Finland, har det börjat säljas julgodis där ännu? Här har det nog redan synts till en tid, men jag tänkte att de kanske ställts ut i misstag. Eftersom de ännu står kvar, och eftersom det ser ut att komma mer börjar jag inse att de menar allvar. Vill de att man ska köpa en julkalender för novembermånad också? Jag tycker bara det är knäppt, och någon julstämning ska man ju inte ännu börja få! I början av veckan hade vi över 15 grader plus, inte minus!
torsdag, oktober 16, 2008
Sofie på cykelverkstad
Igår var jag med på min första volleybollträning i Göttingen. Vi hade ungefär en timme teknikträning och en halvtimme spel. Den första delen påminde mig om fotbollsträningarna med alla olika moment med t.ex. styrketräning och teknikträning. Roligt att igen få vara med om regelbunden och ordentlig träning. Laget lär inte vara så högt uppe i sin serie, men det gör mig ingenting, för då är det inte heller så svårt för mig att komma in i laget och dessutom ska jag ju bara vara här ett år. Jag njöt av träningen och det var roligt att se att laget hade några spelare som var ganska bra, men det var också skönt att märka att jag kunde platsa mig själv nånstans i mitten.
Det som jag blev speciellt förvånad över var att det var en äldre tjej/kvinna/..., eller kanske "Frau" som man i Tyskland säger, som var med och spelade. Jag är dålig på att gissa ålder, men hon var nog kanske 60+. Jag tyckte hon var stenhård som vågade vara med oss yngre och spela. Med ålderns rätt var hon kanske inte alltid så snabb, men överraskad var jag ändå av hennes kunskaper! Det här är bara ett uppmuntrande bevis på att det finns en framtid för oss som vill hålla på med volleyboll länge! :)
Idag tog jag itu med mina cykelproblem: bromsarna och baklyktan. För några dagar sen var jag inne till en cykelaffär, och de sade att jag behöver en ny lampa och de kan fixa det. Det skulle de kunna göra nu på fredag och det skulle bli ca 27 euro. Jag lydde ändå min rumskompis N:s råd om att fara till en cykelverkstad som finns här i stan, där det jobbar folk som vill hålla på med det på fritiden, och det tar ungefär 2 euro i timmen. Jag for dit idag, och i början var jag väldigt skeptisk. Där var några som jobbade, men de yrade på och hjälpte till på flera olika ställen samtidigt. Och när en man sen kom och skulle spänna bromsarna, så märkte han att hjulet var sned, så han sa åt mig att jag skulle ta bort hjulet, och sen försvann han själv och hjälpte en annan. Jag tog bort hjulet, och väntade sedan. Småningom fick jag hjälp, och allt som fixades var att: bromsarna spändes, framhjulet rätades ut (jag fick se på och lära mig hur man gjorde), något på framhjulet skruvades, kedjan oljades och baklyktan fixades. Hela tiden fick jag följa med och de förklarade vad de gjorde, jag fick också hjälpa till på vissa ställen, och fick själv också svarta händer. Det mest komiska var att de fick rett ut vad det var för fel på baklyktan, och de kom fram till att själva baklyktan inte alls behövdes bytas. Vid cykelaffären trodde de fel och det skulle ha kommit att bli betydligt dyrare. När allt 2h senare var färdigt vid den här cykelverkstaden blev det att kosta fem euro. Jag var så glad över att mina cykelproblem var löst, att jag äntligen kunde färdas tryggt i trafiken, och att jag inte längre behövde vara rädd för polisen, så jag cyklade storleende hem.
Imorgon börjar min första föreläsning. Hoppas jag hänger med och förstår något!
Det som jag blev speciellt förvånad över var att det var en äldre tjej/kvinna/..., eller kanske "Frau" som man i Tyskland säger, som var med och spelade. Jag är dålig på att gissa ålder, men hon var nog kanske 60+. Jag tyckte hon var stenhård som vågade vara med oss yngre och spela. Med ålderns rätt var hon kanske inte alltid så snabb, men överraskad var jag ändå av hennes kunskaper! Det här är bara ett uppmuntrande bevis på att det finns en framtid för oss som vill hålla på med volleyboll länge! :)
Idag tog jag itu med mina cykelproblem: bromsarna och baklyktan. För några dagar sen var jag inne till en cykelaffär, och de sade att jag behöver en ny lampa och de kan fixa det. Det skulle de kunna göra nu på fredag och det skulle bli ca 27 euro. Jag lydde ändå min rumskompis N:s råd om att fara till en cykelverkstad som finns här i stan, där det jobbar folk som vill hålla på med det på fritiden, och det tar ungefär 2 euro i timmen. Jag for dit idag, och i början var jag väldigt skeptisk. Där var några som jobbade, men de yrade på och hjälpte till på flera olika ställen samtidigt. Och när en man sen kom och skulle spänna bromsarna, så märkte han att hjulet var sned, så han sa åt mig att jag skulle ta bort hjulet, och sen försvann han själv och hjälpte en annan. Jag tog bort hjulet, och väntade sedan. Småningom fick jag hjälp, och allt som fixades var att: bromsarna spändes, framhjulet rätades ut (jag fick se på och lära mig hur man gjorde), något på framhjulet skruvades, kedjan oljades och baklyktan fixades. Hela tiden fick jag följa med och de förklarade vad de gjorde, jag fick också hjälpa till på vissa ställen, och fick själv också svarta händer. Det mest komiska var att de fick rett ut vad det var för fel på baklyktan, och de kom fram till att själva baklyktan inte alls behövdes bytas. Vid cykelaffären trodde de fel och det skulle ha kommit att bli betydligt dyrare. När allt 2h senare var färdigt vid den här cykelverkstaden blev det att kosta fem euro. Jag var så glad över att mina cykelproblem var löst, att jag äntligen kunde färdas tryggt i trafiken, och att jag inte längre behövde vara rädd för polisen, så jag cyklade storleende hem.
Imorgon börjar min första föreläsning. Hoppas jag hänger med och förstår något!
onsdag, oktober 15, 2008
Ikväll blir det volleyboll!
Två bra saker har hänt idag: Jag fick delta i testet som jag hade missat anmälningsdatumet till, och jag fick meddelande om volleybollen.
Det här testet som jag talar om är ett test som man måste ta för att se på vilken nivå ens tyskakunskaper är för att sedan veta vilka kurser man kan ta. Det här gällde bara en kurs jag skulle ha, men jag ville gärna gå på kursen så jag blev lite missnöjd när jag hade missat anmälningsdatumet. Jag bestämde mig för att ändå gå och fråga om jag kunde delta i testet, och fastän det på pappren hade stått att "anmälningen är obligatorisk", så var det flera som kom oanmälda, och det var personalen också beredda på. Så jag kunde i lugn och ro delta i testet.
Och nu fick jag äntligen tag på min kontaktperson gällande volleybollen. Jag märkte på morgonen att jag inte hade +49 före hennes nummer, så jag antar att hon överhuvudtaget inte fått mina tidigare meddelanden. Men nu fick jag alltså svar av henne, och vi far ikväll tillsammans på volleybollträning. Jag borde nu vila mina ben lite så att jag inte är för trött sen när det gäller.
Nu har jag också fått mitt "Chipkarte" (studiekort), så nu känner jag mig som en riktig studerande.
Det enda negativa som kommit upp idag är min cykel. Det här med att vara studerande och ha en billig och dålig cykel har jag dåliga erfarenheter från redan ifjol, och iår bara fortsätter det. Hittills har jag betalat för min cykel och för mitt lås. Nu blir det att betala mer för min baklykta och brömsarna. (Och om jag hinner bli fast av polisen innan jag hinner fixa baklyktan så blir det ännu mer att betala.) Härliga tider! När jag i framtiden börjar arbeta är det första jag tänker köpa en ordentlig cykel!
Nåja, cykeln har jag redan glömt bort, nu är det volleyboll som gäller! (Och jag har nyinköpta knäskydd!)
Det här testet som jag talar om är ett test som man måste ta för att se på vilken nivå ens tyskakunskaper är för att sedan veta vilka kurser man kan ta. Det här gällde bara en kurs jag skulle ha, men jag ville gärna gå på kursen så jag blev lite missnöjd när jag hade missat anmälningsdatumet. Jag bestämde mig för att ändå gå och fråga om jag kunde delta i testet, och fastän det på pappren hade stått att "anmälningen är obligatorisk", så var det flera som kom oanmälda, och det var personalen också beredda på. Så jag kunde i lugn och ro delta i testet.
Och nu fick jag äntligen tag på min kontaktperson gällande volleybollen. Jag märkte på morgonen att jag inte hade +49 före hennes nummer, så jag antar att hon överhuvudtaget inte fått mina tidigare meddelanden. Men nu fick jag alltså svar av henne, och vi far ikväll tillsammans på volleybollträning. Jag borde nu vila mina ben lite så att jag inte är för trött sen när det gäller.
Nu har jag också fått mitt "Chipkarte" (studiekort), så nu känner jag mig som en riktig studerande.
Det enda negativa som kommit upp idag är min cykel. Det här med att vara studerande och ha en billig och dålig cykel har jag dåliga erfarenheter från redan ifjol, och iår bara fortsätter det. Hittills har jag betalat för min cykel och för mitt lås. Nu blir det att betala mer för min baklykta och brömsarna. (Och om jag hinner bli fast av polisen innan jag hinner fixa baklyktan så blir det ännu mer att betala.) Härliga tider! När jag i framtiden börjar arbeta är det första jag tänker köpa en ordentlig cykel!
Nåja, cykeln har jag redan glömt bort, nu är det volleyboll som gäller! (Och jag har nyinköpta knäskydd!)
tisdag, oktober 14, 2008
Das Wintersemester beginnt
Jo, den här veckan börjar "skolan". Jag kommer att ha föreläsningar ons-fre, men idag (tisdag) märkte jag att onsdagens föreläsning börjar först nästa vecka. På ett sätt skönt, men på ett annat sätt hade jag velat komma igång.
Imorgon skulle jag också delta i ett test som behövdes för en kurs. Tyvärr märkte jag för sent att man måste anmäla sig för testet. Jag tänker hur som helst gå dit och snällt fråga om jag ändå får delta. Ifall det inte fungerar måste jag ta en annan kurs istället. Det är ju inte så farligt, det är bara det att det blir lite mer arbete i den kursen (mer arbete men inte mer sp).
Igår var en bra dag, jag var och äta lunch med die Navigatoren, sen var jag på stan med två systrar och på kvällen var det träff med die Navigatoren igen. Den här dagen har varit ganska lugn, och till dagens mest spännande händelse hör min promenad. Imorgon skulle jag mycket mycket gärna vilja fara på volleybollträningen, men vi ska se om jag får tag i min kontaktperson.
Jag har två gånger nu den senaste veckan tyckt riktigt synd om min ena rumskompis. Först gällde det ett stort prov som hon läste inför. Jag tyckte så synd om henne när hon satt på bibban hela dagarna, till sent på kvällen. När hon hade läst i 8 dagar och hade 5 dagar kvar att läsa, märkte hon att hon kanske inte klarar tenten, och eftersom det här var hennes andra och sista chans att skriva provet så valde hon att skjuta upp den till ett senare tillfälle så att hon har mera tid på sig att läsa. Så där hade hon kämpat i 8 dagar förgäves. Den andra gången jag tyckte synd om henne var igår. Hon höll på att skriva ett arbete som skulle lämnas in 15.10. Hon hade ännu lite kvar på arbetet. Igår (den 13.10) märkte hon på morgonen att hon hade sett fel på datumet och att det var redan samma dag, tre timmar senare, som arbetet skulle lämnas in. Som tur hade hon varit sjuk på helgen, så hon kunde få ett sjukingtyg från läkaren och därmed fick hon tilläggstid på sig. Två ganska stora motgångar på några dagar. Jag skulle ha brytit ihop!
Det som jag nu närmast ser framemot är die Navigatorens gemensamma helg ute på en bondgård nästa helg (24-26.10). Jag ska vara med i en mindre grupp och planera en programpunkt för lördagförmiddag.
Nu blir det också att fundera på Hannas visit och flygbiljetter kring jullovet! Roligt att Hanna har möjlighet att komma!
(Fotot tog jag på min promenad idag. Jag tycker det är ganska mysigt med alla löv som ligger på gatorna. När man går här ser det ut som om bilarna skulle vara "insnöade" i löv.)
Imorgon skulle jag också delta i ett test som behövdes för en kurs. Tyvärr märkte jag för sent att man måste anmäla sig för testet. Jag tänker hur som helst gå dit och snällt fråga om jag ändå får delta. Ifall det inte fungerar måste jag ta en annan kurs istället. Det är ju inte så farligt, det är bara det att det blir lite mer arbete i den kursen (mer arbete men inte mer sp).
Igår var en bra dag, jag var och äta lunch med die Navigatoren, sen var jag på stan med två systrar och på kvällen var det träff med die Navigatoren igen. Den här dagen har varit ganska lugn, och till dagens mest spännande händelse hör min promenad. Imorgon skulle jag mycket mycket gärna vilja fara på volleybollträningen, men vi ska se om jag får tag i min kontaktperson.
Jag har två gånger nu den senaste veckan tyckt riktigt synd om min ena rumskompis. Först gällde det ett stort prov som hon läste inför. Jag tyckte så synd om henne när hon satt på bibban hela dagarna, till sent på kvällen. När hon hade läst i 8 dagar och hade 5 dagar kvar att läsa, märkte hon att hon kanske inte klarar tenten, och eftersom det här var hennes andra och sista chans att skriva provet så valde hon att skjuta upp den till ett senare tillfälle så att hon har mera tid på sig att läsa. Så där hade hon kämpat i 8 dagar förgäves. Den andra gången jag tyckte synd om henne var igår. Hon höll på att skriva ett arbete som skulle lämnas in 15.10. Hon hade ännu lite kvar på arbetet. Igår (den 13.10) märkte hon på morgonen att hon hade sett fel på datumet och att det var redan samma dag, tre timmar senare, som arbetet skulle lämnas in. Som tur hade hon varit sjuk på helgen, så hon kunde få ett sjukingtyg från läkaren och därmed fick hon tilläggstid på sig. Två ganska stora motgångar på några dagar. Jag skulle ha brytit ihop!
Det som jag nu närmast ser framemot är die Navigatorens gemensamma helg ute på en bondgård nästa helg (24-26.10). Jag ska vara med i en mindre grupp och planera en programpunkt för lördagförmiddag.
Nu blir det också att fundera på Hannas visit och flygbiljetter kring jullovet! Roligt att Hanna har möjlighet att komma!
(Fotot tog jag på min promenad idag. Jag tycker det är ganska mysigt med alla löv som ligger på gatorna. När man går här ser det ut som om bilarna skulle vara "insnöade" i löv.)
söndag, oktober 12, 2008
Välsignat och ännu mer välsignat
Jag tycker att allting hittills har varit så välsignat. Många böner och önskningar har blivit besvarade. Det började med att jag inte behövde bo ensam utan fick bo med tre flickor, som dessutom var tyskar. Helt otroligt! Efteråt har det också visat sig att det är ovanligt att en utländsk studerande bor i en WG (dvs. en gemensam bostad för flera som är hyrd från den privata marknaden), så jag får faktiskt vara lycklig. Sedan lärde jag känna den här flickan i församlingen, jag fick lära känna hennes familj och hon tog mig med till två kristna grupper. Så där har jag fått bli bekant människor som delar samma tro.
Förutom det här så visade det sig att min ena rumskompis vän spelar volleyboll i ett lag här i Göttingen. Den här vännen var på besök igår och den här veckan ska jag få fara med på träning. De har träningar två gånger i veckan och matcher på helger. Det här är helt kul, för jag spelar gärna volleyboll mer än en gång i veckan. Jag och den här flickan talade en stund, och jag sade att jag aldrig förut spelat i ett riktigt lag, och hon sade att det varje år kommer sådana nya med, och att det har gått bra. Dessutom sade hon att de flesta i laget är korta, så hon var glad över att jag var 170 cm! :)
Idag i kyrkan satt jag med ett syskonpar som jag bara träffat en gång tidigare, men som genast var väldigt vänliga. (Jag vet inte riktigt varför, men hittills tycks jag bara ha träffat på vänliga människor.) På kyrkkaffe talade vi lite och jag sade att jag gärna sku besöka Harzbergen. Jag sade det bara för att säga att jag nångång under det här året vill dit, men de föreslog att vi skulle fara dit tillsammans under någon helg snart. Så bara alla parter har passligt, så kanske det blir färd till Harzbergen snart. Hoppeligen!
Inte nog med allt det här, så tycker jag det är väldigt roligt hur jag har blivit bemött av mina rumskompisar gällande det här med att jag går i kyrkan. Jag funderade före jag kom hit hur jag skulle förklara att jag var kristen, men det har löst sig helt bra. Andra dagen jag var i Tyskland visade rumskamraten K mig runt i stan och hon visade mig några av stadens kända kyrkor. Och då var det hon som tog upp ämnet att gå på gudstjänst, fastän hon själv inte är kyrkaktiv, och hon sade något att "om man vill på gudstjänst så...". Efteråt har K inte varit hemma så mycket, så det är till N som jag har berättat att jag är församlingsaktiv. Hon har hela tiden varit väldigt positiv och t.ex. frågat hur det var i kyrkan. Idag när jag kom hem från kyrkan var den tredje rumskamraten S vaken och hon kom och sade till mig att "Jag hörde att du var till kyrkan", och sen började hon säga att hon också har tänkt fara till kyrkan, att hon hör till den katolska kyrkan och att hon gärna skulle fara med i en katolsk studentgrupp. När vi höll på att tala om olika kyrkor och gemenskaper kom N och sade att hon också vill komma och höra vad vi diskuterar om kyrkan. Jag trodde att inställningen till kristna skulle vara negativare än i Finland, men många är tydligen positivt/neutralt inställda också. Jag blir så glad av sånt här!
Jag är inte helt säker på var jag såg den här texten, jag tror att den fanns i en lovsång i kyrkan idag: "Allt som är gott och fullkomligt är från Herren", och det är så jag känner det just nu, att jag fått så mycket gott och fullkomligt och att det är från Honom.
(Med så här mycket välsignat i bagaget kan jag hoppeligen nu också ta emot motgångar på ett bättre sätt. Motgångarna brukar ju komma förr eller senare, och att jag har fått en bra grund och start är bra!)
Förutom det här så visade det sig att min ena rumskompis vän spelar volleyboll i ett lag här i Göttingen. Den här vännen var på besök igår och den här veckan ska jag få fara med på träning. De har träningar två gånger i veckan och matcher på helger. Det här är helt kul, för jag spelar gärna volleyboll mer än en gång i veckan. Jag och den här flickan talade en stund, och jag sade att jag aldrig förut spelat i ett riktigt lag, och hon sade att det varje år kommer sådana nya med, och att det har gått bra. Dessutom sade hon att de flesta i laget är korta, så hon var glad över att jag var 170 cm! :)
Idag i kyrkan satt jag med ett syskonpar som jag bara träffat en gång tidigare, men som genast var väldigt vänliga. (Jag vet inte riktigt varför, men hittills tycks jag bara ha träffat på vänliga människor.) På kyrkkaffe talade vi lite och jag sade att jag gärna sku besöka Harzbergen. Jag sade det bara för att säga att jag nångång under det här året vill dit, men de föreslog att vi skulle fara dit tillsammans under någon helg snart. Så bara alla parter har passligt, så kanske det blir färd till Harzbergen snart. Hoppeligen!
Inte nog med allt det här, så tycker jag det är väldigt roligt hur jag har blivit bemött av mina rumskompisar gällande det här med att jag går i kyrkan. Jag funderade före jag kom hit hur jag skulle förklara att jag var kristen, men det har löst sig helt bra. Andra dagen jag var i Tyskland visade rumskamraten K mig runt i stan och hon visade mig några av stadens kända kyrkor. Och då var det hon som tog upp ämnet att gå på gudstjänst, fastän hon själv inte är kyrkaktiv, och hon sade något att "om man vill på gudstjänst så...". Efteråt har K inte varit hemma så mycket, så det är till N som jag har berättat att jag är församlingsaktiv. Hon har hela tiden varit väldigt positiv och t.ex. frågat hur det var i kyrkan. Idag när jag kom hem från kyrkan var den tredje rumskamraten S vaken och hon kom och sade till mig att "Jag hörde att du var till kyrkan", och sen började hon säga att hon också har tänkt fara till kyrkan, att hon hör till den katolska kyrkan och att hon gärna skulle fara med i en katolsk studentgrupp. När vi höll på att tala om olika kyrkor och gemenskaper kom N och sade att hon också vill komma och höra vad vi diskuterar om kyrkan. Jag trodde att inställningen till kristna skulle vara negativare än i Finland, men många är tydligen positivt/neutralt inställda också. Jag blir så glad av sånt här!
Jag är inte helt säker på var jag såg den här texten, jag tror att den fanns i en lovsång i kyrkan idag: "Allt som är gott och fullkomligt är från Herren", och det är så jag känner det just nu, att jag fått så mycket gott och fullkomligt och att det är från Honom.
(Med så här mycket välsignat i bagaget kan jag hoppeligen nu också ta emot motgångar på ett bättre sätt. Motgångarna brukar ju komma förr eller senare, och att jag har fått en bra grund och start är bra!)
fredag, oktober 10, 2008
Cykellås ska de va'
Japp, nu har jag inhandlat cykellås. Och i Göttingen måste man äga en bra cykellås, för annars försvinner cykeln snart. Min rumskompis Nathalie blev däremot förvånad över låsets pris (hon hade satsat på en variant som var ungefär 10 ggr billigare) och hon trodde att nu är det väl cykellåset i sig självt som blir stulet. Men jag hade på förhand hört att det lönar sig att ha bra cykellås, så jag blev ingalunda förvånad över att de i butiken rekommenderade lås av den här prisklassen. Mannen i butiken sade att här i Göttingen behöver du i alla fall ett sånt här lås, så jag köpte den snällt.
Igår var jag på en cykeltur uppe i bergen. Haha, berg kallar man det inte här, kulle är ett bättre ord. Men om en sådan backe skulle finnas i Österbotten skulle man stolt kalla det berg. I alla fall var det tungt att ta sig cyklande upp dit (dvs. gående med cykeln, den här backen var ändå högre än Klockarbacka, som man just och just klarar av att cykla uppför) men jag käm
pade vidare för sådana här backar har jag inte tillgång till där hemma. På ett ställe, vid vägen vid ett bostadsområde, kunde man titta neråt och se en liten del av staden, men staden var då redan så långt borta att någon bra bild inte gick att få. Jag ville ta mig upp så långt jag kunde, och jag ville se om jag kunde hitta det torn som man kan se från vårt fönster. På kartan hittade jag ett torn och tog mig dit. När jag kom högst uppe på kullen fick jag cykla på en cykel/gångväg genom skogen. Jag märkte att det snart skulle komma att bli mörkare. Sedan fick jag svänga av på en mindre stig, och ta mig uppför stigen som var lerig och hal. Slutligen nådde jag Bismarck-Turm, som varken såg inbjudande ut eller erbjöd en utsiktsplats. Jag har inte sett många skräckfilmer, men en såndär "ensam i en mörk skog vid ett gammalt slott (i det här fallet torn)"-känsla ville jag ändå inte uppleva i många minuter, så jag beslöt mig för att vända hemåt. Jag tog mig sedan nerför "kullen" ganska försiktigt eftersom mina bromsar inte fungerar så bra. Men trots allt kom jag livslevande tillbaka och kanske jag i något skede återvänder för att söka efter en fin utsiktsplats.
Som ni kanske minns köpte jag häromdagen en bok som handlade om det tysk
a språket. Det är inte en tråkig bok, utan ganska underhållande. Författaren skriver om olika språkfel som tyskarna gör och han förklarar sedan också hur det på riktigt ska vara. Läsare har också fått sända in frågor som författaren sedan har tagit itu med. Det här är en helt perfekt bok för mig. Den är underhållande, lättläst och dessutom får man lära sig mera tyska, både genom att läsa den tyska texten och genom att läsa hur tyskan på riktigt ska användas. Det är en helt suverän bok för en som studerar tyska. Tänk att jag råkade hitta den!
Jag talade idag med Johi här på skype, och jag märkte att nästan allt som hänt, det har jag också skrivit på bloggen. Jag hade inte så mycket mer att berätta, och det var lite skrämmande att märka! Jag har faktiskt nu som då inte haft så mycket att göra, men det blir väl bättre sen ju mer människor man lär känna. Vi har nog redan hunnit ha lite intressanta diskussioner här i lägenheten, nu när vi är flera människor på plats. Imorgon har rumskompisen S födelsedagsfest, så då får jag träffa hennes vänner, och senare på kvällen blir det erasmusfest för min del. Roligt att träffa alla utbytesstuderande igen!
Igår var jag på en cykeltur uppe i bergen. Haha, berg kallar man det inte här, kulle är ett bättre ord. Men om en sådan backe skulle finnas i Österbotten skulle man stolt kalla det berg. I alla fall var det tungt att ta sig cyklande upp dit (dvs. gående med cykeln, den här backen var ändå högre än Klockarbacka, som man just och just klarar av att cykla uppför) men jag käm
pade vidare för sådana här backar har jag inte tillgång till där hemma. På ett ställe, vid vägen vid ett bostadsområde, kunde man titta neråt och se en liten del av staden, men staden var då redan så långt borta att någon bra bild inte gick att få. Jag ville ta mig upp så långt jag kunde, och jag ville se om jag kunde hitta det torn som man kan se från vårt fönster. På kartan hittade jag ett torn och tog mig dit. När jag kom högst uppe på kullen fick jag cykla på en cykel/gångväg genom skogen. Jag märkte att det snart skulle komma att bli mörkare. Sedan fick jag svänga av på en mindre stig, och ta mig uppför stigen som var lerig och hal. Slutligen nådde jag Bismarck-Turm, som varken såg inbjudande ut eller erbjöd en utsiktsplats. Jag har inte sett många skräckfilmer, men en såndär "ensam i en mörk skog vid ett gammalt slott (i det här fallet torn)"-känsla ville jag ändå inte uppleva i många minuter, så jag beslöt mig för att vända hemåt. Jag tog mig sedan nerför "kullen" ganska försiktigt eftersom mina bromsar inte fungerar så bra. Men trots allt kom jag livslevande tillbaka och kanske jag i något skede återvänder för att söka efter en fin utsiktsplats.Som ni kanske minns köpte jag häromdagen en bok som handlade om det tysk
a språket. Det är inte en tråkig bok, utan ganska underhållande. Författaren skriver om olika språkfel som tyskarna gör och han förklarar sedan också hur det på riktigt ska vara. Läsare har också fått sända in frågor som författaren sedan har tagit itu med. Det här är en helt perfekt bok för mig. Den är underhållande, lättläst och dessutom får man lära sig mera tyska, både genom att läsa den tyska texten och genom att läsa hur tyskan på riktigt ska användas. Det är en helt suverän bok för en som studerar tyska. Tänk att jag råkade hitta den!Jag talade idag med Johi här på skype, och jag märkte att nästan allt som hänt, det har jag också skrivit på bloggen. Jag hade inte så mycket mer att berätta, och det var lite skrämmande att märka! Jag har faktiskt nu som då inte haft så mycket att göra, men det blir väl bättre sen ju mer människor man lär känna. Vi har nog redan hunnit ha lite intressanta diskussioner här i lägenheten, nu när vi är flera människor på plats. Imorgon har rumskompisen S födelsedagsfest, så då får jag träffa hennes vänner, och senare på kvällen blir det erasmusfest för min del. Roligt att träffa alla utbytesstuderande igen!
torsdag, oktober 09, 2008
Glad och lättad, nu börjar studieplanen bli klar
Idag skrev jag in mig i universitetet, eller om man vill använda det mer sofistikerade ordet immatrikulera, så "idag har jag immatrikulerat mig". Hehe, jag vet inte hur man använder ordet. Men det känns skönt. Igår kom brevet med mitt european blue health insurance card fram, så idag kunde jag skriva in mig. Ifall brevet skulle ha kommit fram en dag senare sku jag kanske inte ha hunnit skriva in mig den här veckan, så jag var väldigt glad att allt gick som det skulle!
Dessutom börjar det vara på klart med kurserna, så det är jag mycket lättad över. Jag är mycket tacksam över mina rumskompisar som hjälpte mig att söka kurser, och jag förstår inte hur andra erasmusstuderande klarar av att hitta kurserna ifall det inte får någon hjälp. Jag har de två stora kurserna på klart, och de små kurserna nästan på klart. Men de största frågorna är alltså utredda. Men jag kommer att studera väldigt lite! Okej, hur mycket arbete det på riktigt blir vet jag ju ännu inte, och för mig tar studierna nog mer tid än för en infödd tysk, men när jag ser på poängen och på antalet lektioner, så då är det inte mycket. Ifjol studerade jag i medeltal 35 sp på fyra månader, nu kommer jag att studera 22 sp på sex månader!! Men ärligt sagt, så kan jag inte heller enligt min studieplan studera så väldigt mycket mer. Som det ser ut kommer jag att ha fyra kurser, två stora och två små. Och den ena lilla kursen är en blockkurs som går över två fredagar och en lördag, och de andra kurserna har bara en lektion i veckan, så jag kommer alltså i vanliga fall endast att ha tre lektioner i veckan. Jag förstår inte det här!! På våren måste jag sedan påbörja kurser som finns på magisternivå, för annars har jag inget annat att studera. Så ligger det till, och vad kan jag göra? Jag får bara lov att njuta av det här året som innehåller lite mindre studier!
Men det måste jag också påpeka, igen, att trots att det blir såhär lite studier, så kommer jag ändå inte att lämna så förfärligt mycket efter i studierna, vad gäller sp. Det är frågan om endast ca 15 sp jag går miste om, och det går att kompensera till en del genom att ta någon kurs från magisternivån. Men frågan är om jag har rätt att ta kurser på magisternivå.
Eftersom jag nu då har ganska mycket fritid, så ska jag passa på att njuta av det tyska livet. Jag får ju mer tid på mig att resa. Foyer International här i Göttingen ordnar en resa till Strasbourg i början av November, och när dagen kommer när man får anmäla sig tänker jag ställa mig utanför dörren i god tid på förhand så jag hinner få en plats, för endast de 50 första kommer med. Jag måste bara samla med mig några andra som också vill köa. Den här resan är annars en fin möjlighet, vi får se Europaparlamentet, staden, ett museum till Notre-Dame m.m. Och allting, t.ex. bussen, två övernattningar, och frukost, får vi för endast 50 euro!
När jag börjar tänka på vad jag ska göra på vardagarna mellan de här tre lektionerna så börjar jag ändå fundera om jag borde ta mer kurser. Men jag tycker det är så onödigt att ta kurser som man inte har någon nytta av (dvs. man får inga sp för dem). Så då tycker jag det finns roligare sätt att lära sig språket, t.ex. gå på sportkurser, ta del av kvällsaktiviteter, sitta på café och läsa tidningar. Det talas hela tiden om att Erasmusstuderande inte studerar nästan nå, och jag ville inte placera mig in i den kategorin, men ändå hamna jag där. Men, jag ska inte säga något för snabbt. Det kanske är jobbigt att studera här och det kan hända att det krävs mycket ansträning. Så jag ska inte säga något före föreläsningarna börjar! Och om det visar sig att bli lite arbete, så då får jag bara hitta på saker att göra!
Dessutom börjar det vara på klart med kurserna, så det är jag mycket lättad över. Jag är mycket tacksam över mina rumskompisar som hjälpte mig att söka kurser, och jag förstår inte hur andra erasmusstuderande klarar av att hitta kurserna ifall det inte får någon hjälp. Jag har de två stora kurserna på klart, och de små kurserna nästan på klart. Men de största frågorna är alltså utredda. Men jag kommer att studera väldigt lite! Okej, hur mycket arbete det på riktigt blir vet jag ju ännu inte, och för mig tar studierna nog mer tid än för en infödd tysk, men när jag ser på poängen och på antalet lektioner, så då är det inte mycket. Ifjol studerade jag i medeltal 35 sp på fyra månader, nu kommer jag att studera 22 sp på sex månader!! Men ärligt sagt, så kan jag inte heller enligt min studieplan studera så väldigt mycket mer. Som det ser ut kommer jag att ha fyra kurser, två stora och två små. Och den ena lilla kursen är en blockkurs som går över två fredagar och en lördag, och de andra kurserna har bara en lektion i veckan, så jag kommer alltså i vanliga fall endast att ha tre lektioner i veckan. Jag förstår inte det här!! På våren måste jag sedan påbörja kurser som finns på magisternivå, för annars har jag inget annat att studera. Så ligger det till, och vad kan jag göra? Jag får bara lov att njuta av det här året som innehåller lite mindre studier!
Men det måste jag också påpeka, igen, att trots att det blir såhär lite studier, så kommer jag ändå inte att lämna så förfärligt mycket efter i studierna, vad gäller sp. Det är frågan om endast ca 15 sp jag går miste om, och det går att kompensera till en del genom att ta någon kurs från magisternivån. Men frågan är om jag har rätt att ta kurser på magisternivå.
Eftersom jag nu då har ganska mycket fritid, så ska jag passa på att njuta av det tyska livet. Jag får ju mer tid på mig att resa. Foyer International här i Göttingen ordnar en resa till Strasbourg i början av November, och när dagen kommer när man får anmäla sig tänker jag ställa mig utanför dörren i god tid på förhand så jag hinner få en plats, för endast de 50 första kommer med. Jag måste bara samla med mig några andra som också vill köa. Den här resan är annars en fin möjlighet, vi får se Europaparlamentet, staden, ett museum till Notre-Dame m.m. Och allting, t.ex. bussen, två övernattningar, och frukost, får vi för endast 50 euro!
När jag börjar tänka på vad jag ska göra på vardagarna mellan de här tre lektionerna så börjar jag ändå fundera om jag borde ta mer kurser. Men jag tycker det är så onödigt att ta kurser som man inte har någon nytta av (dvs. man får inga sp för dem). Så då tycker jag det finns roligare sätt att lära sig språket, t.ex. gå på sportkurser, ta del av kvällsaktiviteter, sitta på café och läsa tidningar. Det talas hela tiden om att Erasmusstuderande inte studerar nästan nå, och jag ville inte placera mig in i den kategorin, men ändå hamna jag där. Men, jag ska inte säga något för snabbt. Det kanske är jobbigt att studera här och det kan hända att det krävs mycket ansträning. Så jag ska inte säga något före föreläsningarna börjar! Och om det visar sig att bli lite arbete, så då får jag bara hitta på saker att göra!
onsdag, oktober 08, 2008
Mode
Observera att jag har skrivit en annan text till idag också, det här är bara ett tillägg.
Under de senaste dagarna har jag observerat ett för mig nytt modefenomen. Nämligen att pojkarna har ena byxbenet uppvikt. Idag såg jag dessutom en flicka som hade ena byxbenet uppvikt, men det verkar vara vanligare bland männen. Har det här modefenomenet ännu kommit till Finland? (Jag frågar i främsta hand kanske helsingforsborna, eftersom det är dit som modet kommer först, och eftersom det är de som orkar hålla reda på mode.) Ifall det ännu inte kommit, så hinner det nog inte komma före vinterkölden.
Under de senaste dagarna har jag observerat ett för mig nytt modefenomen. Nämligen att pojkarna har ena byxbenet uppvikt. Idag såg jag dessutom en flicka som hade ena byxbenet uppvikt, men det verkar vara vanligare bland männen. Har det här modefenomenet ännu kommit till Finland? (Jag frågar i främsta hand kanske helsingforsborna, eftersom det är dit som modet kommer först, och eftersom det är de som orkar hålla reda på mode.) Ifall det ännu inte kommit, så hinner det nog inte komma före vinterkölden.
Twix white!
För en ganska lång tid sedan (kan inte minnas om det var ett eller flera år sedan) stötte jag på Twix white i Finland. Jag smakade den och den blev min favoritchoklad. Före jag ens hann blinka försvann Twix white helt plötsligt och jag har inte träffat på det sen dess. Men vad hittar jag när jag går omkring här i min matbutik i Tyskland - om inte Twix white! Det här piggade nog upp min dag!
För att fortsätta på livsmedelstemat vill jag skriva lite om mjölken här. Jag kan ännu inte förstå att tyskarna inte dricker mjölk till maten, och när man t.ex. äter på Mensa (skolans matställen) så får man inte mjölk (eller annan dryck) med utan man måste köpa det skillt. Jag däremot dricker mycket mjölk och i min del av kylskåpet finns fullt med mjölkburkar. Mjölket är inte lika gott som i Finland, men skillanden är ändå inte så stor att den stör mig. Det som å andra sidan är bättre med mjölken i Tyskland är att den håller längre (den som jag köpte idag 8.10 far ut 16.10) och dessutom har jag märkt att man kan ha fram mjölkburken länge utan att mjölken börjar smaka sämre.
När jag är hemma i Finland spenderar jag ganska lite pengar på kläder och pryl
ar, men det är något speciellt när jag far utomlands. Till en del beror det på att jag just nu inte har så mycket kläder här ännu och för att jag inte har så mycket prylar i mitt rum, men till en stor del beror det också på att jag vill ha mycket tyskt, alltså många minnen från Tyskland. Idag köpte jag t.ex. ett musunderlag med karta över Göttingen. Jag köpte också kylskåpspoesi på tyska. Dessutom hittade jag för endast 10 euro en bok som för mig verkar väldigt intressant. Den här boken är tre böcker i en - dvs. det finns tre böcker i serien och de är sammanställt i en - och det är en man som skriver om språksvårigheter i tyskan. Boken heter "Der Dativ ist dem Genitiv sein Tod" och vad jag kunde förstå verkar den vara skrivet på ett lättsammare sätt och ta upp intressanta språkfrågor.
Idag är en bra dag, eftersom jag fick mitt European Health insurance card som mamma skickade åt mig, och som jag behöver imorgon. Dessutom har jag köpt så intressanta saker, så jag blir glad av det. Och dessutom tycker jag att det lite rett upp sig gällande kurserna som jag ska ta. Lite måste jag ännu fundera, men mycket har nu redan blivit klarare. Och när jag nu en gång är på bra humör kan jag ännu berätta en intressant sak. Det visade sig nämligen att en vän till min rumskompis Sabrina studerar som utbyteselev i Vasa det här året. Det här var roligt för både mig och Sabrina och jag har redan fått se lite bilder som den här vännen tagit i Finland. Jag skall också få läsa hennes brev som hon skickat till sina vänner, där hon berättar allt roligt och konstigt hon varit med om i Finland.
För att fortsätta på livsmedelstemat vill jag skriva lite om mjölken här. Jag kan ännu inte förstå att tyskarna inte dricker mjölk till maten, och när man t.ex. äter på Mensa (skolans matställen) så får man inte mjölk (eller annan dryck) med utan man måste köpa det skillt. Jag däremot dricker mycket mjölk och i min del av kylskåpet finns fullt med mjölkburkar. Mjölket är inte lika gott som i Finland, men skillanden är ändå inte så stor att den stör mig. Det som å andra sidan är bättre med mjölken i Tyskland är att den håller längre (den som jag köpte idag 8.10 far ut 16.10) och dessutom har jag märkt att man kan ha fram mjölkburken länge utan att mjölken börjar smaka sämre.
När jag är hemma i Finland spenderar jag ganska lite pengar på kläder och pryl
ar, men det är något speciellt när jag far utomlands. Till en del beror det på att jag just nu inte har så mycket kläder här ännu och för att jag inte har så mycket prylar i mitt rum, men till en stor del beror det också på att jag vill ha mycket tyskt, alltså många minnen från Tyskland. Idag köpte jag t.ex. ett musunderlag med karta över Göttingen. Jag köpte också kylskåpspoesi på tyska. Dessutom hittade jag för endast 10 euro en bok som för mig verkar väldigt intressant. Den här boken är tre böcker i en - dvs. det finns tre böcker i serien och de är sammanställt i en - och det är en man som skriver om språksvårigheter i tyskan. Boken heter "Der Dativ ist dem Genitiv sein Tod" och vad jag kunde förstå verkar den vara skrivet på ett lättsammare sätt och ta upp intressanta språkfrågor.Idag är en bra dag, eftersom jag fick mitt European Health insurance card som mamma skickade åt mig, och som jag behöver imorgon. Dessutom har jag köpt så intressanta saker, så jag blir glad av det. Och dessutom tycker jag att det lite rett upp sig gällande kurserna som jag ska ta. Lite måste jag ännu fundera, men mycket har nu redan blivit klarare. Och när jag nu en gång är på bra humör kan jag ännu berätta en intressant sak. Det visade sig nämligen att en vän till min rumskompis Sabrina studerar som utbyteselev i Vasa det här året. Det här var roligt för både mig och Sabrina och jag har redan fått se lite bilder som den här vännen tagit i Finland. Jag skall också få läsa hennes brev som hon skickat till sina vänner, där hon berättar allt roligt och konstigt hon varit med om i Finland.
tisdag, oktober 07, 2008
På något sätt roligt
Efter helgen som gått har jag fått en del nya bekantskaper här i stan. Det är något speciellt med utbytesstuderandes sätt att lära känna varandra, för alla är i behov av nya vänner så därför är alla mycket angelägna om att lära känna andra. Även om jag värdesätter de tyska kontakterna allra högst, så anser jag det vara en stor rikedom att ha fått träffa alla dessa utbytesstuderande. Man får då veta mer om vilka erfarenheter människor från andra länder har av tyskastudier, och man kan tala om Tyskland från olika perspektiv. Jag talade t.ex. med en flicka från Turkiet, och hon sade att hon tyckte att vädret var dåligt, att det var så lite människor på gatorna och att människorna inte var riktigt trevliga. Jag tyckte också att vädret kanske inte var så bra, men på de två andra punkterna hade jag den motsatta åsikten. Jag tyckte det var så mycket folk på gatorna och jag tyckte det var så trevlig stämning mellan människorna som gick på stan.
Idag var det baptistungdomarnas träff. Jag har fortfarande inte så stor koll vilken ålder de här ungdomarna har, men jag tror att några är yngre och några är äldre än mig. Idag diskuterade vi vikten av att ta tid för Gud, dvs. tid för bön och på annat sätt tid för Honom. Det diskuterades t.ex. att vi ibland vill se mer av Gud än vi får se, och vi talade om att vi behöver ha mera tålamod och uthållighet i vår bön. Mina egna tankar efter kvällens funderingar är att man varje dag har skäl att tacka Gud. Man kan varje dag börja med att tacka Gud, tacka honom för att Han går med oss och att Han har underbara ting att visa oss. Dessutom skulle jag också varje dag vilja börja med att fråga vad jag idag kan göra. Har Gud något Han vill att jag kan göra? Och även om Han inte svarar så att vi med vårt öra kan höra det, så tror jag att vi genom att fråga blir mer uppmärksamma på var vi möjligtvis kunde hjälpa med något.
Och förutom att tacka och fråga vad vi kan hjälpa med, så behöver vi också den här tiden med Gud. Jag tror att vi genom bön kan påverka mycket, och då är det väl också bäst att ta vara på möjligheten! Men också att spendera tid med Jesus, som är vår vän, är viktigt. Vill vi lära känna Jesus bättre, så då behöver vi också spendera tid med honom. (Bibel, bön, lovsång und so weiter)
För att ännu knyta ihop rubriken och första stycket, så tycker jag att det på något sätt är roligt att vara här. Jag får träffa olika sorts människor, jag får diskutera olika saker och jag får se nya vyer. Ja, på något sätt är det roligt.
Idag var det baptistungdomarnas träff. Jag har fortfarande inte så stor koll vilken ålder de här ungdomarna har, men jag tror att några är yngre och några är äldre än mig. Idag diskuterade vi vikten av att ta tid för Gud, dvs. tid för bön och på annat sätt tid för Honom. Det diskuterades t.ex. att vi ibland vill se mer av Gud än vi får se, och vi talade om att vi behöver ha mera tålamod och uthållighet i vår bön. Mina egna tankar efter kvällens funderingar är att man varje dag har skäl att tacka Gud. Man kan varje dag börja med att tacka Gud, tacka honom för att Han går med oss och att Han har underbara ting att visa oss. Dessutom skulle jag också varje dag vilja börja med att fråga vad jag idag kan göra. Har Gud något Han vill att jag kan göra? Och även om Han inte svarar så att vi med vårt öra kan höra det, så tror jag att vi genom att fråga blir mer uppmärksamma på var vi möjligtvis kunde hjälpa med något.
Och förutom att tacka och fråga vad vi kan hjälpa med, så behöver vi också den här tiden med Gud. Jag tror att vi genom bön kan påverka mycket, och då är det väl också bäst att ta vara på möjligheten! Men också att spendera tid med Jesus, som är vår vän, är viktigt. Vill vi lära känna Jesus bättre, så då behöver vi också spendera tid med honom. (Bibel, bön, lovsång und so weiter)
För att ännu knyta ihop rubriken och första stycket, så tycker jag att det på något sätt är roligt att vara här. Jag får träffa olika sorts människor, jag får diskutera olika saker och jag får se nya vyer. Ja, på något sätt är det roligt.
Kändisar från Göttingen
Idag, måndag, var sista dagen av introduktionshelgen för oss utländska studerande. Vi gjorde inte så mycket annat än gick runt lite på stan och på campusområdet. Universitetets bibban är väldigt stilig och modern. Jag gillar moderna byggnader och dessutom är den här bibban enormt stor. In i bibban finns en miniatyr av biblioteksbyggnaden, och då kan man se att den delen av bibban som man står i och kan se bara är en väldigt liten del av hela bibban. (Här finns en bild av bibban: http://www.sub.uni-goettingen.de/bilder/pressematerial/gross/SUB_Goettingen_Neubau3.jpg) Den är alltså lite större än ÅA:s bibbor.
Det är intressant att höra om kända personer som studerat i Göttingen. Hittills har jag inte hört så många, men några som ni säkert känner till är Bröderna Grimm och Otto von Bismarck (Ministerpresident och tysk rikskansler under 1800-talet). Det roliga är att det bara berättas om hur von Bismarck misskötte sig i Göttingen, att han festade för mycket och att det ställde till problem för honom. Den kända tyska fysikern Georg Christoph Lichtenberg är också starkt förbunden med Göttingen, eftersom han under andra hälften av 1700-talet var professor vid universitetet i Göttingen. Igår fick jag också av min rumskompis reda på att Dieter Bohlen, från Modern Talking, studerade i Göttingen. Jag visste inte ens att bandet var från Tyskland, men det gladde mig, för jag tycker om att lyssna på deras musik.
Efter att vårt program var slut gick jag på egen hand på stan. Jag hade tidigare i ett skyltfönster sett en tröja som jag tyckte om, så jag tänkte att "den ska jag absolut ha, den kostar kanske runt 20 euro?" ... haha, fel fel! Den kosta 70 euro. Jag gick till en annan butik istället. På väg hemåt gick jag genom det ställe i stan där Gänseliesel och gamla rådhuset finns,
och där såg jag poliser som hade stannat ett par cyklister. Jag vet inte exakt vad det var frågan om, kanske kollade de om cyklisterna hade cykelljus. Jag har hört att det är strikt med att man måste ha ljus både fram och bak. (Jag måste kontrollera min cykel före jag börjar använda den!) Lite vidare på hemvägen fick jag se något som jag tycker är ganska intressant. Det finns nämligen ett höghus vid en korsning, och det här huset är annars väldigt grå och tråkigt, men av någon för mig okänd anledning har man velat göra taket lite intressantare. Mot kvällen lyses taken nämligen upp och den ändrar hela tiden färg. Gul-röd-grön-blå-lila... Så jag kunde inte motstå att fota huset.
På kvällen samlades vi med den kristna studentgruppen "Die Navigatoren". Mot slutet av mötet talade vi om att vi om ett par veckor ska fara på en gemensam helg till något stället en liten bit från Göttingen. Jag hoppas att jag inte har något annat program då, så att jag kan fara med. Vi fick också en broschyr om något som kallas för "N-Day" i Stuttgart och som riktar sig till Navigatoren-grupper i Tyskland. Jag visste inte att Navigatoren var en så stor organisation. Fast nåja, nog har vi ju i Finland också Studentmissionen, och en motsvarande organisation på finska.
Det är intressant att höra om kända personer som studerat i Göttingen. Hittills har jag inte hört så många, men några som ni säkert känner till är Bröderna Grimm och Otto von Bismarck (Ministerpresident och tysk rikskansler under 1800-talet). Det roliga är att det bara berättas om hur von Bismarck misskötte sig i Göttingen, att han festade för mycket och att det ställde till problem för honom. Den kända tyska fysikern Georg Christoph Lichtenberg är också starkt förbunden med Göttingen, eftersom han under andra hälften av 1700-talet var professor vid universitetet i Göttingen. Igår fick jag också av min rumskompis reda på att Dieter Bohlen, från Modern Talking, studerade i Göttingen. Jag visste inte ens att bandet var från Tyskland, men det gladde mig, för jag tycker om att lyssna på deras musik.
Efter att vårt program var slut gick jag på egen hand på stan. Jag hade tidigare i ett skyltfönster sett en tröja som jag tyckte om, så jag tänkte att "den ska jag absolut ha, den kostar kanske runt 20 euro?" ... haha, fel fel! Den kosta 70 euro. Jag gick till en annan butik istället. På väg hemåt gick jag genom det ställe i stan där Gänseliesel och gamla rådhuset finns,
och där såg jag poliser som hade stannat ett par cyklister. Jag vet inte exakt vad det var frågan om, kanske kollade de om cyklisterna hade cykelljus. Jag har hört att det är strikt med att man måste ha ljus både fram och bak. (Jag måste kontrollera min cykel före jag börjar använda den!) Lite vidare på hemvägen fick jag se något som jag tycker är ganska intressant. Det finns nämligen ett höghus vid en korsning, och det här huset är annars väldigt grå och tråkigt, men av någon för mig okänd anledning har man velat göra taket lite intressantare. Mot kvällen lyses taken nämligen upp och den ändrar hela tiden färg. Gul-röd-grön-blå-lila... Så jag kunde inte motstå att fota huset.På kvällen samlades vi med den kristna studentgruppen "Die Navigatoren". Mot slutet av mötet talade vi om att vi om ett par veckor ska fara på en gemensam helg till något stället en liten bit från Göttingen. Jag hoppas att jag inte har något annat program då, så att jag kan fara med. Vi fick också en broschyr om något som kallas för "N-Day" i Stuttgart och som riktar sig till Navigatoren-grupper i Tyskland. Jag visste inte att Navigatoren var en så stor organisation. Fast nåja, nog har vi ju i Finland också Studentmissionen, och en motsvarande organisation på finska.
söndag, oktober 05, 2008
Einführungswochenende
Den här helgen lö-må har vi Einführungswochenende, som översatt till svenska blir introduktionshelg. Den riktar sig till utländska studerande, vilket inte bara är Erasmusstuderande, utan även såna som t.ex. skriver sina magisterarbeten här, eller som väljer att gå hela studieprogrammet i Tyskland. Vi har fått en del information om staden och studierna och dessutom har det varit sådant program så att vi har fått bekanta oss med andra av dessa studerande.
På lördagen blev vi indelade i grupper och sedan fick vi uppgifter vi skulle utföra. Vi fick bra kontakt inom vår grupp, och gruppen bestod av sex människor, och de andra fem kom från Irland, Österrike, Ryssland, Turkiet och Tunisien. Bara en från gruppen kunde ingen tyska, så med honom talades det engelska. Men de andra var verkligen bra på tyska, och t.ex. hon som kom från Irland har förut bott fyra år sammanlagt i Tyskland. Det kommer jag nog knappast aldrig att slå!
Två roliga/intressanta saker från lördagen kan jag berätta om. Den ena va
r att vi besökte något caféliknande ställe. Jag beställde en varmkakao med vanilla ice och grädde. Helt ok, fast lite dyr kanske. Under tiden att vi satt där kom en äldre man och började tala med oss som satt vid bordet. Sen satt han och diskuterade med en av pojkarna i vår grupp så länge vi satt där. Han sade att han varit lärare förr, osv... Det är så roligt att se att folk kan tala med okända människor. Visst kan det hända i Finland också, när folk är på krogen och har druckit lite för mycket, men mitt på ljusa dan är det ganska så ovanligt i Finland (enligt mina betraktelser).
Den andra saken var att pojken från Ryssland i min grupp talade en del med mig om Finland. Han var intresserad av Finland, av historien (också historia i allmänhet) och av finländska sagor. Jag som inte är så bra på historia, och inte har läst Kalevala, hade inte så mycket att bidra med i diskussionerna. Men det var ganska intressant att märka att en från Ryssland vet så mycket om Finland, och inom vissa områden mer än mig!
Imorgon, måndag, är sista dagen av den här Einführungswochenende. Idag varade det bara några timmar. Så jag ska lite titta på vilka kurser jag ska ta, så får jag göra studieplanen imorgon.
På lördagen blev vi indelade i grupper och sedan fick vi uppgifter vi skulle utföra. Vi fick bra kontakt inom vår grupp, och gruppen bestod av sex människor, och de andra fem kom från Irland, Österrike, Ryssland, Turkiet och Tunisien. Bara en från gruppen kunde ingen tyska, så med honom talades det engelska. Men de andra var verkligen bra på tyska, och t.ex. hon som kom från Irland har förut bott fyra år sammanlagt i Tyskland. Det kommer jag nog knappast aldrig att slå!
Två roliga/intressanta saker från lördagen kan jag berätta om. Den ena va
r att vi besökte något caféliknande ställe. Jag beställde en varmkakao med vanilla ice och grädde. Helt ok, fast lite dyr kanske. Under tiden att vi satt där kom en äldre man och började tala med oss som satt vid bordet. Sen satt han och diskuterade med en av pojkarna i vår grupp så länge vi satt där. Han sade att han varit lärare förr, osv... Det är så roligt att se att folk kan tala med okända människor. Visst kan det hända i Finland också, när folk är på krogen och har druckit lite för mycket, men mitt på ljusa dan är det ganska så ovanligt i Finland (enligt mina betraktelser).Den andra saken var att pojken från Ryssland i min grupp talade en del med mig om Finland. Han var intresserad av Finland, av historien (också historia i allmänhet) och av finländska sagor. Jag som inte är så bra på historia, och inte har läst Kalevala, hade inte så mycket att bidra med i diskussionerna. Men det var ganska intressant att märka att en från Ryssland vet så mycket om Finland, och inom vissa områden mer än mig!
Imorgon, måndag, är sista dagen av den här Einführungswochenende. Idag varade det bara några timmar. Så jag ska lite titta på vilka kurser jag ska ta, så får jag göra studieplanen imorgon.
fredag, oktober 03, 2008
Der Tag der Deutschen Einheit
Idag är tyskarna lediga från sina arbeten. Det är den 3. oktober och det är återföreningen mellan Väst- och Östtyskland som man påminns om. Nationaldagen. Däremot firar man dagen inte alls. Lite konstigt tycker jag. Dessutom märkte jag idag i stan att en del matställen ändå har öppet. Men kanske beror det på att en återförening inte är riktigt samma sak som en självständighet.
Igår var den första tröga dagen för mig i Tyskland, och det har lite fortsatt till idag. Nu vet jag hur det känns när man inte har någon man kan hälsa på eller någon person i närheten att tala med. Visserligen har jag ju internet till hands, men att sitta där flera timmar i sträck känns helt enkelt inte riktigt hälsosamt. Jag har en bra bok som jag kan läsa, men igår när jag skulle läsa somnade jag.
Idag har den där lilla oron gällande studierna krypit sig in. Skolan börjar om ungefär en vecka och jag borde snart börja veta exakt vad jag ska studera. Jag hade tänkt att min rumskompis som studerar tyska skulle kunna hjälpa mig med schemat, men hon är för tillfället hemma hos sina föräldrar. Det som stör mig är att kurserna här verkar vara så mycket större än vid ÅA. Enligt ÅA borde jag går några kurser som är ungefär 3-4 sp, men här talas det mest om Proseminar och Hauptseminar, som är betydligt mer arbete än 3 sp! Jag vill inte studera för t.ex. 8 sp om jag vid ÅA bara får 3 sp tillgodo. Så här måste jag ännu lite fundera och fixa.
Idag fick jag köpte en cykel åt mig. 45 euro. Hoppas den håller hela året. Bromsarna är inte så bra, men mannen som jag köpte den av sade att det bara är att ringa honom så kan han göra dem bättre. Eftersom jag nu har en cykel kan jag börja cykla omkring här och utforska stan bättre. Jag vill se vad som finns bortom centrum.
Jag har en tendens att bli nervös och orolig när det kommer till sånt som att planera mina studier. Men just nu är jag oerhört tacksam över att jag studerade lite mer ifjol, och jag är också tacksam över att jag får 8 sp för min vistelse här + att jag skriver dagbok. Det hjälper mycket när jag ska sätta ihop årets schema.
Det som ändå är lite konstigt med mitt år som Erasmusstuderande är att jag eg. kommer att studera bara 1½ termin. För tyskarna är 1 termin = 3 månader föreläsningar + 3 månader föreläsningsfritt (obs, inte studiefritt!). Så för dem är 4x3månader ett studieår. För mig kommer studieåret att vara 3x3månader. Det betyder 3 mån föreläsningar, 3 mån föreläsningsfritt, 3 mån föreläsningar. De sista tre mån föreläsningsfritt lämnas bort, och det betyder att jag på min andra termin hinner med mycket mindre än på min första termin. Så det här måste jag ta i beaktande. Jag måste alltså plocka mer kurser i första terminen, och i andra terminen kan jag inte ha kurser där man ska skriva arbeten, utan endast kurser som går ut på prov. Nåja, nog ska det reda ut sig på något sätt. Jag blev bara så skraj när min studiekompis berättade att i Tyskland läser man 3 veckor på en tent! Så om man har tre tenter sitter man där i 9 veckor och läser på tent. Det blir alltså att börja läsa genast när kurserna börjar. Det här är liiite mer än vad jag är van vid. I Åbo läste jag typ 3-8 dagar på förhand, beroende på vilket prov det var frågan om. Mest kanske 3-5 dagar på förhand. ... inte tre veckor! Usch, säger jag!
Men som mamma sa ska jag inte fokusera för mycket på att jag måste få ihop poängen. Allting kanske ändå inte räknas tillgodo i Finland. Och när jag tittade närmare efter så märkte jag också att pga olika orsaker så hamnar jag ändå inte så farligt mycket efter i studierna fastän jag inte studerar ihjäl mig här. Så jag ska försöka ta det lugnt och inte oroa mig. Jag ska försöka tänka på det som står på det gula kortet: Alles wird gut - Allt blir bra.
Jag tror starkt på att Gud också det här året är med mig, för hittills har han fixat saker så bra.
Igår var den första tröga dagen för mig i Tyskland, och det har lite fortsatt till idag. Nu vet jag hur det känns när man inte har någon man kan hälsa på eller någon person i närheten att tala med. Visserligen har jag ju internet till hands, men att sitta där flera timmar i sträck känns helt enkelt inte riktigt hälsosamt. Jag har en bra bok som jag kan läsa, men igår när jag skulle läsa somnade jag.
Idag har den där lilla oron gällande studierna krypit sig in. Skolan börjar om ungefär en vecka och jag borde snart börja veta exakt vad jag ska studera. Jag hade tänkt att min rumskompis som studerar tyska skulle kunna hjälpa mig med schemat, men hon är för tillfället hemma hos sina föräldrar. Det som stör mig är att kurserna här verkar vara så mycket större än vid ÅA. Enligt ÅA borde jag går några kurser som är ungefär 3-4 sp, men här talas det mest om Proseminar och Hauptseminar, som är betydligt mer arbete än 3 sp! Jag vill inte studera för t.ex. 8 sp om jag vid ÅA bara får 3 sp tillgodo. Så här måste jag ännu lite fundera och fixa.
Idag fick jag köpte en cykel åt mig. 45 euro. Hoppas den håller hela året. Bromsarna är inte så bra, men mannen som jag köpte den av sade att det bara är att ringa honom så kan han göra dem bättre. Eftersom jag nu har en cykel kan jag börja cykla omkring här och utforska stan bättre. Jag vill se vad som finns bortom centrum.
Jag har en tendens att bli nervös och orolig när det kommer till sånt som att planera mina studier. Men just nu är jag oerhört tacksam över att jag studerade lite mer ifjol, och jag är också tacksam över att jag får 8 sp för min vistelse här + att jag skriver dagbok. Det hjälper mycket när jag ska sätta ihop årets schema.
Det som ändå är lite konstigt med mitt år som Erasmusstuderande är att jag eg. kommer att studera bara 1½ termin. För tyskarna är 1 termin = 3 månader föreläsningar + 3 månader föreläsningsfritt (obs, inte studiefritt!). Så för dem är 4x3månader ett studieår. För mig kommer studieåret att vara 3x3månader. Det betyder 3 mån föreläsningar, 3 mån föreläsningsfritt, 3 mån föreläsningar. De sista tre mån föreläsningsfritt lämnas bort, och det betyder att jag på min andra termin hinner med mycket mindre än på min första termin. Så det här måste jag ta i beaktande. Jag måste alltså plocka mer kurser i första terminen, och i andra terminen kan jag inte ha kurser där man ska skriva arbeten, utan endast kurser som går ut på prov. Nåja, nog ska det reda ut sig på något sätt. Jag blev bara så skraj när min studiekompis berättade att i Tyskland läser man 3 veckor på en tent! Så om man har tre tenter sitter man där i 9 veckor och läser på tent. Det blir alltså att börja läsa genast när kurserna börjar. Det här är liiite mer än vad jag är van vid. I Åbo läste jag typ 3-8 dagar på förhand, beroende på vilket prov det var frågan om. Mest kanske 3-5 dagar på förhand. ... inte tre veckor! Usch, säger jag!
Men som mamma sa ska jag inte fokusera för mycket på att jag måste få ihop poängen. Allting kanske ändå inte räknas tillgodo i Finland. Och när jag tittade närmare efter så märkte jag också att pga olika orsaker så hamnar jag ändå inte så farligt mycket efter i studierna fastän jag inte studerar ihjäl mig här. Så jag ska försöka ta det lugnt och inte oroa mig. Jag ska försöka tänka på det som står på det gula kortet: Alles wird gut - Allt blir bra.
Jag tror starkt på att Gud också det här året är med mig, för hittills har han fixat saker så bra.
onsdag, oktober 01, 2008
Har fått tala tyska och diskutera tyska
Kväll och mörkt ute och jag sitter framför datorn och myser med en kopp te. Jag har just ätit upp ett av mina två äpplen som jag hade med från Finland.
Den här dagen har varit helt superbra. Har varit på stan, köpt ett par saker och sen hem på internet. Kvällen spenderades med flickan från församlingen. Det enda som idag var lite konstigt, var att jag och min rumskompis skulle skaffa ett simkort till min gamla mobiltelefon, och för att kunna göra det behövdes ett identitetsbevis. Inget ont med det, så som sann finländare (obs, inte sannfinländare!) visade jag mitt körkort. Nähää, det var "ju ett körkort!" (som om jag var lite dum), så jag provade med Kelakortet. Samma sak. Tyskarna har tydligen ett speciellt kort som fungerar som identitetsbevis. Så på fredag ska vi fara dit på nytt, och då tar jag passet med mig.
Hela eftermiddagen och kvällen spenderades med flickan från församlingen. Vi for hem till henne, och då fick jag för första gången använda bussen i Göttingen. Hemma hos henne lagade vi mat, tittade på foton (min favorithobby) och talade mycket (en annan favorithobby). För mig var det roligt att få vara på två, för då fick också jag muntur så att jag fick öva språket, och dessutom får jag mest ut av samtal när det är endast två personer närvarande.
Före jag kom till Tyskland drömde jag om att få tala mycket med någon tysk, och att vi då skulle diskutera bl.a. språket. Okej, det här låter kanske inte så intressant för er, men jag vill gärna ha reda på allt om språket. Jag vill veta vilka uttryck som passar för vilka tillfällen, och jag vill diskutera skillnader mellan t.ex. tyskan och svenskan.
Jag kan diskutera bra med mina rumskompisar (iallafall hon ena som är närvarande för tillfället), men med flickan från församlingen har det varit riktigt roligt, eftersom hon varit i Sverige och eftersom hon snart kommer att gå på svenskakurser, så därför är hon också intresserad av att diskutera språk. Dessutom är det inte jag som alltid behöver ta upp språkfrågor, för hon talar också mycket om språk. Och hon ser till att jag lär mig!:D
(Bilden: En av dagens inköpta prylar.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)