Dan föri dan föri dopparedan

Kl. 23.30 konstaterar jag att det är dan föri dan föri dopparedan i dag. Tiden går så snabbt och jag hänger knappt med. Men det är kanske bättre det än att man skulle sitta och vänta på julen i flera dagar.

I dag handlade jag de sista julklapparna och paketerade in dem. Jag handlade också lite band åt mig så att jag fick möjlighet att reparera tre halsband. Ena halsbandet är nyinköpt och jag hann använda det en gång innan det gick sönder. De två andra har legat orörda i ett par år och nu äntligen förstod jag hur de skulle lagas. Det känns riktigt fräscht med tre halsband som plötsligt är användardugliga.

I dag bakade vi pepparkakor, och imorgon blir det dags för vitpepparkakorna. Mums!

Imorgon jultablå i Kokkola. Ser fram emot.

Kaffe

Det verkar som att de flesta människor tycker om kaffe. Det hör liksom till att man vid en viss ålder ska börja dricka kaffe. Jag råkar vara en sådan människa som inte kommit mig för att börja tycka om kaffe och jag råkar också ha vänner i min omgivning som alltid nu som då ger mig pikar om att jag borde dricka kaffe. Som tur har jag en trogen rumskompis som liksom jag inte heller tycker om kaffe och som tycker det är bäst så länge jag inte dricker den oaptitliga drycken. Visst kunde det vara bra att kunna dricka kaffe, man skulle ju komma in i den fina sociala kaffegemenskapen, men varför ens försöka när konsekvensen i så fall antagligen skulle vara den att man bli kaffeberoende?

I dag på rax, där man kunde dricka bl.a. kakao, kaffe och espressokakao, så kom jag på ett tips hur man kan göra ifall man skulle vilja lära sig att tycka om kaffe. Tipset: Drick först en starkare sort och därefter en svagare sort, då kommer den svagare inte att kännas så hemsk. Vid rax testade jag espressokakao, men tyckte nog att den smakade lite för mycket kaffe. När jag fick testa vännens starka espresso och därefter återgick till min espressokakao så kände jag inte längre av någon kaffesmak. Därav mitt tips.

Snö och jultankar

Jag kommer inte med något nytt, alla har sett det på facebook och alla har sett det om de tittat ut genom fönstret: snön som kommit. Men jag vill ändå påpeka det eftersom det gör mig så glad. Jag var i Malax i helgen och där fick jag för första gången i vinter uppleva ordentligt med snö. Och det var så härligt. På vägen tillbaka till Åbo lyssnade vi på en psalmsamling, och då råkade psalmen "Härlig är jorden" dyka upp. Det här ledde faktiskt till att jag på natten drömde om julsånger. Och då är jag ingen typisk julsångsmänniska. Men sånt här med glöggrundan, adventskonsert och snölandskap börjar nu nog dyka upp i mina tankar.

Något som är mindre vackert än snön är litteraturvetenskapstenten om två veckor. Den är en knepig tent eftersom man behöver få vitsordet 3 för att få fortsätta litt.vet.studierna. Så jag har reserverat nästan två veckor för tentläsning. Men jag fick veta vitsordet till en annan litteraturvetenskapskurs som jag haft, och därifrån fick jag minsann uppmuntrande nyheter. Så nu är jag på lite bättre humör när jag imorgon ska ta itu med tentläsningen.

Förra helgen Malax. Nu på fredag Helsingfors. Skönt att få göra något annat och lite extra ibland också!

Roligt att vakna upp

Nyligen kom jag på en idé som visade sig vara fruktbärande. Det visade sig nämligen att idén underlättar vardagen ganska rejält för mig. Den hjälper mig att på morgonen vakna glad och förväntansfull. Ja, tack vare den här idén så vill jag inte snooza, utan jag vill stiga upp.

Det var så att jag köpt första säsongen av serien Fame och genast efter första avsnittet var jag helt betagen. Jag ville se mer! Problemet var att jag den senaste tiden har haft så mycket att göra, att det skulle komma att vara svårt att hitta tid för att se på de 45-minuter långa avsnitten. Då slog det mig, att ifall jag sku sätta väckarklockan 10 minuter tidigare, så skulle jag hinna titta ett avsnitt på morgonen innan lektionen börjar. Sagt och gjort, jag prövade på det. Genast märkte jag då att detta är ett ypperligt sätt att börja dagen. Istället för att tänka på irriterande väckarklockor och tråkiga lektioner så får jag beundra den dans och musik som framförs i serien och därmed har dagen fått en positiv start.

Tänk er skillnaden mellan födelsedagsmorgonen/julaftonsmorgonen/morgonen när man ska fara på resa/... och jämför med en vanlig morgon när man ska fara till studierna eller arbetet. Skillnaden är (i alla fall för mig) stor mellan de morgnar när jag har något speciellt att se framemot och de morgnar när så inte är fallet. På samma sätt blir det när jag får börja dagen med att tittat på Fame, genast på morgonen får jag göra något som jag ser framemot.

Jag är glad över att jag har möjligheten att se Fame och jag är glad över den här idén jag fick!

Utmanad

Av min syster fick jag en härlig utmaning, nämligen att berätta sju saker om mig själv. Och jo, jag skriver härlig, för fastän det är svårt så tycker jag att sånt här är härligt. Det blir en utmaning att försöka hitta saker hos en själv som inte är alltför självklara för andra och samtidigt blir det en resa för mig själv när jag ska försöka gå igenom mitt liv för att komma på dessa sju saker.

1) Det finns en kreativ sida hos mig som inte många får syn på. Min kreativitet är långt ifrån professionell och inte har jag heller så mycket tid att satsa på den, men den finns där. Och den dyker upp oftast om kvällarna. Det här kan yttra sig i att jag får en stor lust att producera text, eller att t.ex. rita och planera mitt framtida badrum. En dröm skulle vara att omvandla denna kreativa längtan till fotografering. Om jag hade mer kunskap och material skulle jag designa och bygga min egen bokhylla.

2) Vid medryckande musik kan min kropp inte vara stilla. Jag tycker om att dansa. Men det är sällan någon ser det, för jag är bra på att passa på när jag är ensam hemma.

3) Jag slogs just av tanken att ”vad skulle hända om alla mina texter på bloggen plötsligt försvann?”, liknande händelsen på bloggen.fi här tidigare. 4½ år av mitt liv skulle då vara borta. Weg! Bloggen är ganska viktig för mig.

4) Har ofta haft otur med kameror, datorer och cyklar. De ska hela tiden gå sönder och således in på reparation. Just nu har jag en splitterny dator och hoppas den hålls i form.

5) Ett av irritationsmomenten i vardagen är duschandet. Jag tycker livet skulle vara så mycket enklare om man inte var och varannan dag behövde gå i duschen. När jag var yngre och kom svettig hem från fotbollsträningen blev jag sur när någon påpekade att jag behövde gå i duschen. (Värre var det säkert efter en matchförlust. 2x orsak till irritation!) Och fortfarande känns det som om jag inte alls skulle orka, vilja eller hinna med det här energikrävande vardagsmåstet. Det paradoxala är, att när jag väl är i duschen så är det svårt att få mig därifrån.

6) Tycker om svartvita foton/bilder/tavlor. De kan vara så fina och stämningsfulla.

7) Minns ofta mina drömmar. Det kan vara intressant, men ibland också frustrerande. Men jag har nog fått uppleva en del olika saker. Har t.ex. nästan blivit skjuten (skottet missade, men jag var smart nog att låtsas dö så att de inte sköt igen), blivit jagad av maffian och varit gravid. Speciellt när jag var lite yngre så brukade jag i drömmen tänka att det bara är en dröm. En gång passade jag på att undersöka blommors färg i drömmen och även knipa mig i armen. Och om jag snabbt ville komma ur en dröm var det bara att stänga ögonen så skulle drömmen sluta om ett par sekunder.

Nu utmanar jag Hanna, Freja, Netti och Johannele till samma uppgift. Ska bli roligt att läsa!

Förargliga missförstånd!

De senaste åren har jag fått några viktiga lärdomar om missförstånd:

1) Var lite försiktig när du samtalar m.h.a. skrift på internet. Eftersom man inte ser eller hör varandra kan saker lätt tolkas lite fel. Så tolka inte saker negativt innan du kollat upp det med din samtalsparner.

2) Om du samtalar med någon som berättar om en knepig relation till någon vän, döm då inte situationen innan du hört även den andra parten. Båda parterna kan olika känslor och väldigt olika uppfattningar om situationen, så ifall du inte hört den andra personen kan du döma denne orättvist.

3) Missförstånd kan ske plötsligt, oväntat och med grund i nästan ingenting. Ifall det sker - var mån om att reda upp missförståndet. Om du tycker att du har blivit sårad eller dåligt bemött - försök se om det möjligtvis var fråga om ett missförstånd.

Jag var här nyligen med om ett litet missförstånd som var lite obehagligt, även om det som tur inte ledde till någon katastrof. Som jag lite tidigare skrev så talade jag för några veckor sen på skype med min f.d. rumskompis från Tyskland. Då kom det fram en lite otrevlig överraskning. Hon hade träffat en annan av mina bekanta i Göttingen, en som hon själv inte kände så bra. Då hade den andra av mina bekanta tydligen sagt att jag var där på besök i april. Eftersom jag inte alls var där i april utan senast på hösten -09, så vet jag inte varifrån den utsagan kom, kanske sade han så i misstag. I alla fall hade rumskompisen sedan talat med den andra rumskompisen och de funderade varför jag varit och hälsat på i Göttingen utan att höra av mig till dem. De här två rumskompisarna bor numera på olika ställen, så jag fick rett upp det med den ena flickan på skype, men av någon anledning glömde jag bort att kontakta den andra. Igår när vi skrev åt varandra på internet blev jag påmind om att missförståndet ännu var oupprätt oss emellan. Väldigt tråkigt att se att de blev besvikna på mig för något som jag inte alls hade gjort. Som tur kunde det här redas ut, men allra helst hade jag sett att de genast tagit kontakt med mig för att fråga mig om jag verkligen var där i april.

Kommer ni ihåg denna?

[Ibland kan man inte låta bli att skriva två inlägg samma dag... ]


Kommer ni ihåg denna? Audrey Hepburn som sjunger "Moon river" i Breakfast at Tiffany's.

http://www.youtube.com/watch?v=xNcZx2G9ifw&feature=related

De onåbara skorna

Jag är på jakt efter en viss sorts par skor.

Igår hittade jag dem äntligen. Och inte bara dem, utan dem! Helt enkelt perfekta!

Och 40 var för smått och 41 för stort. - Knäckande eller!

I Österbotten för att vikariera

Jag kommer nu att befinna mig ungefär en vecka hemma i Österbotten. Orsaken till att jag är här är att jag ska vikariera en vecka. Jag får igen undervisa tyska! :) Nu i helgen är syrran också här och har sin hund med sig.


Jag tänkte med tre bilder illustrera tiden här hemma hittills.



Syrrans hund Molly är så söt.




I dag inhandlade jag nikeskor på rea. Priset som varit uppe i 85 euro var nu endast 20 euro!




Det här är min sysselsättning nu här hemma: tyskaböcker och litteraturstudier.

Vardagsbetraktelser

Som jag tidigare nämnt så har jag funderat lite på bloggar, jag har blivit ganska fascinerad av dem. Jag har också funderat lite på olika teman som behandlas, eller olika "temabloggar". Vissa bloggar om mode, inredning, föräldraskap osv. Vilken slags blogg är min blogg? Jag har bloggat ganska länge - sedan 2006 - och jag funderade vad jag velat och vill med min blogg? Jag var i dag inne på bloggen.fi och såg de olika kategorierna som presenteras, det finns t.ex. "Foto & konst", "Sport & fritid", "Resor" osv. När jag funderat kring det här med teman, så känns de för min del för bindande och för begränsande. Jag vill kunna skriva om allt möjligt, om tro, om studier, om språk, om små saker i vardagen, om resor, om nya insikter osv. Jag vill lyfta fram det lilla (och stora?) i vardagen. Så när jag på bloggen.fi kom fram till den sista kategorin så insåg jag att fastän kategorin lät lite trist och intetsägande så var det den kategorin jag tillhör och den som ger mig mest glädje att skriva kring - nämligen Vardagsbetraktelser. Om jag vill skriva om resor kan jag göra det, om jag vill skriva om sport kan jag göra det, om jag vill sätta ut foton kan jag göra det. Att kunna betrakta och/eller beskriva vardagen ger mig glädje och därför vill jag också skriva om det.

Videoklipp med ironi och dåligt uttal av engelska

Har du någon gång funderat på hur tyskt uttal av engelska kan låta när det är som värst? Efter att du har sett det här videoklippet kommer du att vara en erfarenhet rikare!

Vill du skratta åt renodlad ironi? Ta en titt!

[Videoklippet går på tyska.]

http://www.youtube.com/watch?v=VwtH5sSYMQY&feature=channel

Dikter

Nu i höst har jag påbörjat litteraturvetenskapsstudier, och det här med litteraturvetenskap är nytt för mig. Jag kommer att få läsa många böcker och lära mig mycket som jag inte känt till tidigare. Något som jag kommer att få komma mer i kontakt med än tidigare är dikter. Av de dikter jag nu fått läsa så ska jag presentera den dikt som jag tyckt mest om hittills. Det är förstås min egen subjektiva åsikt, och ifall jag nu skulle sitta på en lektion så skulle jag behöva motivera min åsikten. Men det här är en blogg så därför tänker jag ta den enkla vägen och inte motivera något. Men det är en dikt skriven 1833 av J.L. Runeberg och den heter Den enda stunden. Ni kan ju själv läsa den och se vad ni tycker.

Allena var jag,

Han kom allena,

Förbi min bana

Hans bana ledde.

Han dröjde icke,

Men tänkte dröja,

Han talte icke,

Men ögat talte. -

Du obekante,

Du välbekante!

En dag försvinner,

Ett år förflyter,

Det ena minnet

Det andra jagar;

Den korta stunden

Blev hos mig evigt,

Den bittra stunden,

Den ljuva stunden.

En vän utomlands

Jag har inte haft mycket kontakt med mina f.d. rumskompisar från Tyskland sedan förra hösten när jag var där på besök. Nu plötsligt skickade ena rumskompisen, hon som jag hade mest kontakt med och som jag trivdes väldigt bra med, ett sms och sade att hon nu hade tillgång till skype och att hon hittat mig. Så ikväll talade vi äntligen.

Det kom som en överraskning att vi skulle kunna tala på skype, och jag började inse idag på dagen hur mycket jag väntade på att få tala med henne. Hon är en fin vän vi har inte kunnat ha så mycket kontakt och därför har jag bara fått gissa mig till vad som hänt i hennes liv.

Så när vi väl ringde upp varandra och när jag fick se henne på videon så kändes det fint! Mäktigt på något sätt att efter nästan ett år få se henne, höra hennes röst och förstås det tyska språket :), höra henne berätta allt som hänt under året, och att själv få tala (tyska) och få berätta allt som hänt en. Samtalet fick mig att tänka på Tysklandåret och jag fick höra berättas om livet i Göttingen.

Det är nog fint att ha en tysk vän. Och jag hade tydligen saknat henne mer än jag trott.

Skojiga människor

Jag har förut i några blogginlägg nämnt hur roligt det kunde vara när min farmor och hennes syster satt och talade och skrattade och kläckte ur sig helroliga kommentarer. Eftersom farmor inte mer finns här på jorden så kan hon inte längre glädja oss med nya kommentarer, men farmors syster är ännu i full gång. På många sätt är hon lite blyg och försiktig, men ändå har hon de bästa kommentarerna. Några minnen från tidigare är när hon trodde att jag sade att jag skulle bli "piiskare" när jag sa att jag sku bli "tyysklärar". Och under mitt år i Tyskland så frågade hon på jullovet om de är nå trevliga där i Tyskland, och när jag sade att de nog är det så blev hon mäkta förvånad. Därtill frågade hon försiktigt om jag nog kan nå svenska mera.

Nu den här gången hade hon roligt åt min blåa jacka. Jag vet inte riktigt vad det var hon tyckte var roligt med den, men hon småfnittrade åt den och tyckte nog att de var roliga som gjorde sådana jackor. Hon frågade också om jag brukar skida nå. Jag sade att det nog är en tid sedan jag höll på med skidning. Då tyckte hon att det nog bara är att fortsätta! "He er ba ti porkk o läta e fara" tyckte hon. "He e jo nerförsbacka heila tiide!" Efter att pappa kommenterat att det ju blir uppförsbacke sedan på tillbakavägen, började hon reflektera kring detta och kom då fram till att det nog måste stämma.

Med sina 91 år är hon inte längre så lång och hon tyckte att vi i vår familj nog var stora. Och till mig som satt på en stol bredvid henne sade hon att jag nog faktiskt är stor när jag "rätar ut mig".

Det är nog roligt med skojiga människor, och det är så roligt att de fortfarande vid 91-års ålder kan bringa så stor glädje! :)

Skola

När många andra studerande nu njuter av sommarlovet, eller fortfarande arbetar, då har jag börjat skolan. Och inte vilken skola som helst, utan just en sån skola som man hade glädje av att gå i för några år sedan, nämligen gymnasiet. Det intressanta nu är att jag får byta sida, från elevsidan till lärarsidan.

Den här praktiken som nu pågår kallas fältpraktik. Den går ut på att man 2 veckor ska vara på ett gymnasium eller högstadium och sedan en vecka på något annat ställe, t.ex. på ett lågstadium. Jag är nu inne på min första vecka och hittills har jag många positiva tankar jag gärna delar med mig av. Innan praktiken var jag lite nervös, men det hade jag också varit innan inledande praktiken ifjol, och den var jag så positivt överraskad av att jag den här gången förstod att inte oroa mig alltför mycket i onödan. När man ska bli lärare tänker man också en del på det faktum att det innebär ganska mycket kvällsarbete. Ifall man fokuserar endast på den här faktorn så kan det lätt kännas övermäktigt.

Men nu då. Redan genast, från allra första stund, kände jag att jag var på rätt ställe. Alla glada lärare, den trevliga atmosfären. Och det blev bara bättre och bättre. Kan det vara så här roligt att vara på en skola? På något sätt känner jag mig så hemma där. Någon gång tidigare har tanken slagit mig att "Skulle man orka vara på skolan under största delen av sitt liv?" men nu tänker jag bara "wow" när jag tänker på yrket.

Visserligen är jag bara på praktik, så för mig är det säkert lite rosenrött nu. Jag får se de bra delarna, men inte riktigt så mycket av de sämre. Men jag är medveten om en del nackdelar (mycket kvällsarbete som sagt) och det är absolut nyttigt för mig att nu få se fördelarna, och dessa fördelar är verkligt fina. Lärargemenskapen - mycket tid för sitt eget intressanta ämne - kontakt med eleverna - få undervisa i sitt eget ämne. Jag har fått otroligt med energi från dagarna på skolan. Jag trodde arbete skulle suga ut all energi ur en, men dessa dagar har det varit just på skolan som jag fått energi. (Visserligen har jag varit helt utmattad sen när jag kommit hem :P )

Jag har fått vara med på tyska- och modersmålslektioner, samt några andra språk. Eftersom tyska och modersmål är mina ämnen, så har de varit speciellt intressanta. Jag sitter och suger i mig allt jag hör och är med om i klassrummet.

Jag ser nog framemot fortsättningen. Jag ser framemot att få åhöra fler lektioner, att själv få planera och hålla lektioner, att gå på skolgudstjänst imorgon, att tala mer med lärarna, att se mer av läraryrket (både fördelar och nackdelar) och att helt enkelt uppleva atmosfären.

Okej, jag går på högvarv. Dags att sluta och ställa mig och sova. Det blir tidig väckning igen imorgon.

Nya glasögon

För ett par dagar sedan hämtade jag mina nya glasögon. Jag publicerar här en bild som visserligen kunde varit bättre (det kunde sådana här foton väl alltid vara) men mina glasögon syns i alla fall. Jag är verkligen nöjd med glasögonens utseende! Sedan hoppas jag också att jag snart börjar se bra med dem.

Nytt i sommar

I sommar har jag fått vara med om en del nya saker, eller i alla fall för mig ganska ovanliga saker.

Jag har plockat blåbär, dvs. inte bara tio stycken utan mera.
Jag har plockat hjortron. Det fanns inte lika mycket av dem som blåbär, men sylt blev det ändå!
Jag har studerat under sommaren. Det gjorde jag visserligen också förra sommaren, men inte i Finland.
Jag har fått vistas på en villa. Det är inte något jag är speciellt van vid.
Jag har lärt mig några blomsorter. Det har jag inte tidigare brytt mig om att lära mig. Av de få blomsorter jag hittills kan, så är Dahlia min favorit. (Och jo jag vet, det finns många Dahliasorter, och många av dem är vackra!)
Jag har fått bekanta mig med Malax. Jag har t.ex. simmat vid Åminne. Häftiga hoppställningar, men håret blev konstigt efteråt.
Jag har provåkt en tävlingscykel. Och jag vet vem Andy Schleck och Contador är! Jag såg nämligen deras strid i den sjuttonde etappen i Tour de France.

Efter att ha läst igenom den här listan inser jag att de allra flesta punkterna (utom möjligtvis den om sommarstudier) har med en viss pojke att göra, som jag lärde känna förra september.

För övrigt kan jag säga att jag köpt ett par nya glasögon. Jag brukar ha svårt att hitta glasögon, men här var det kärlek vid första ögonkastet. De anländer om ett par veckor, och jag vet inte hur jag ska orka vänta. Bra att jag får öva mitt tålamod! :)

Om endast 4 dagar börjar Pieksämäkilägret. Ska bli skönt att delta igen, med tanke på förra årets frånvaro. Ser fram emot lägret!

Så enkelt men ändå svårt

Nu är det sommar och sol och vi har ingen orsak att känna oss nedstämda. Ändå kan det dyka upp tankar som tynger ner oss. Vissa dagar har jag också sådana tankar, och igår läste jag något i en liten bok ("Lycka - Så blir du glad") som fick mig att nästan hoppa till. Det kändes revolutionerande. Som om jag inte tänkt tanken förut. Där stod:

Var glad - lär dig att tänka positivt

En vanlig vardag kan lätt gå till spillo ifall man glömmer bort dessa ganska enkla tankar "Var glad!" och "Tänk positivt!". Visserligen går det inte alltid så lätt, vi kan ju ha problem som på riktigt är värda att sörja över, men i vanliga fall när våra problem inte är så stora kan vi själva göra valet att vara glada.

Underbara språk

När jag inledde tyskastudierna trodde jag att jag inte var intresserad av språk. Jag trodde bara att jag var intresserad av det tyska språket. Med tiden, speciellt i och med Tysklandvistelsen, har jag mer och mer börjat inse charmen med språk. Därför valde jag också att studera svenska - eftersom jag insåg att det var ett intressant språk, inte bara ett självklart modersmål.

I och med det här inlägget om språk har jag två ämnen jag vill vidröra.

1) Under första årets tyskastudier lade jag märke till en intressant konstruktionsform i tyskan. Nu har jag tagit en mening från internet för att ha ett autentiskt exempel: "Es ist, als wäre sie noch da". Direkt översatt skulle det bli "Det är som vore hon ännu där". Det jag fastnade vid är "als wäre"/"som vore". Jag hade aldrig hört en sådan konstruktion tidigare och var förvånad över den. Nästan lika förvånad blev jag något senare när jag märkte att samma konstruktion faktiskt finns i svenskan också. I Bibeln i Ps 42:11 står det så här: "Det är som krossade man benen i min kropp,".

2) I och med svenskastudierna har jag blivit än mer intresserad av just det svenska språket. Kursen Stilistik fick mig dessutom att bli mer intresserad av individers språkbruk. Jag har förut inte tänkt så djupt över mitt eget språkbruk, men jag har insett att jag inte alltid har ett så stort ordförråd som jag önskar att jag hade. Det här innebär oftast inga större problem, men visst vore det roligt att kunna uttrycka sig med stil. Så nu till ett erkännande: Ni som kan konsten att uttrycka er smart och krydda ert språkbruk med just språk - jag går och beundrar er i smyg! Det är inte så att jag går omkring och analyserar vad folk talar, för i muntligt tal tänker man (förhoppningsvis) mer på innehållet i det sagda än på formuleringen. Men i skrift märks formuleringarna bättre och där passar jag på och beundrar er!

Biltur i sommarnatten

Jag vet inte om jag nämnt det förut, men jag vill hur som helst berätta om en av de stunder under året som jag upplever som allra skönast. Det är när man en sommarkväll har varit ute med vänner någonstans och man sedan kör ensam hemåt i den ljusa sommarnatten. Det härliga i stunden är att man är ensam, det är natt men ändå ljust och man kan i tystnaden lyssna på musik. Jag kan inte förklara det på annat sätt, men det är en fin och skön känsla.

För att lite demonstrera detta visar jag här två nattbilder från midsommarhelgen. Jag var inte ensam den gången, men på bilderna kan man ändå se lugnet och skönheten av en bilfärd i sommarnatten. Och för att ingen ska missförstå mig, så är det ju inte heller så dåligt de gånger man kör hem tillsammans med någon annan, men ifall man kör ensam så är det något man verkligen kan njuta av.

Simsäsongen inleddes

Fjolårets sommar i Göttingen, Tyskland, innebar oftast endera regn eller stekande +30 graders värme. När det var +30 grader var det någonting jag saknade - en sjö eller något vattendrag att få hoppa i för att svalka huvudet som höll på att få solsting. De enda simställen jag kände till var olika Freibad och det lockade inte mig att på egen hand ta mig en snabbtur dit för att få ta ett dopp.

I år har jag det betydligt enklare att ta mig till simställen och nu inleddes simsäsongen i midsommarhelgen. Sedan dess har jag simmat flera gånger och det är ju så varmt! Jag borde nog fortsätta simma nu varje dag för att få en fortsättning på den här somriga känslan av att bara få slänga sig i plurret.

Sedan jag var liten har jag drömt om att få simma vid vattendrag där det finns någon hoppställning. Nu i veckan hade jag och A möjlighet att simma vid ett sådant ställe och sista gången vid stranden tog vi plats bland de andra barnen på hoppställningen och hoppade i. Det var nog kul, mera sånt! :)

Det som jag också lärde mig nu under veckan är att kunna simma bland sjögräs utan att skrika till. Grattis Sofie! :)

Förortssvenska

Jag har förut inte alls varit insatt i förortssvenska, dvs. de språkvarieteter som vuxit fram i förorterna till Stochkolm till följd av att många invandrare bor på samma ort, går i samma skola och umgås med varandra. Det är svenska de talar, men språket innehåller bl.a. inslag från andra språk och det har en, vad många skulle kalla, "ofullständig" svensk grammatik. En vanlig term i det här sammanhanget är Rinkebysvenska. Information om det finns att hittas på internet.

Nu har jag en skoluppgift som handlar om just det här, invandrarsvenskan. För att göra uppgiften har jag lånat boken Ett öga rött. Jag gissar att ni hört talas om den. Den är en speciell bok eftersom den innehåller ett sådant språk som talas bland många invandrare i Sverige och för en finlandssvensk som mig är det en annorlunda och lite lustig varietet av det svenska språket. Det som kort bör nämnas här är att jag har lärt mig att invandrarsvenskan eller Rinkebysvenska ofta inte ses som ett misslyckande i konsten att tala det svenska språket, utan det ses som en egen varietet - det sätt att tala som är eftersträvansvärd i vissa kretsar. Jag vet ännu inte så mycket om fenomenet och bör därför inte uttala mig mer om saken. Men jag ser framemot uppgiften där jag kommer att få lära mig mera.

Redan första meningen i boken får mig att småle (det är någonslags titel för ett kapitel): Var nöjd med allt som livet ger för björntjänst inte gör så glad

Coola skor nu och då

För ett par år tillbaka gick jag omkring på en loppis och bara tittade omkring. Plötsligt fastnade min blick vid ett par skor och genast tyckte jag att jag bara måste köpa dem. De är inte söta och fina, men däremot tyckte jag att de var oerhört coola. Ganska snart började jag tänka att jag nästan måste ha haft liknande skor som mindre. Efter att ha köpt dem så försökte jag där hemma leta reda på bilder av mig som liten för att se om jag bar på några liknande skor. Jag trodde nämligen att det kunde förklara mitt intresse för dessa skor, ifall jag har haft liknande som liten. Men vad jag nu minns så hittade jag aldrig några bilder med liknande skor, och jag kunde alltså inte härleda min fascination till barndomen.

För någon dag sedan gick jag omkring i vårt garage, och i en påse hittade jag små, söta, coola skor från många år tillbaka. Jag tog genast in dem, för nu hade jag hittat ursprunget till mitt intresser för sådana här skor. Här får ni bildbevis:






Här till sist måste jag ännu sätta en bild av de små skorna, för de är nog ack så söta och coola!

Bloggar

För någon tid sedan trodde jag att bloggandet var på nergång. Jag tittade då främst på min egen vänlista och tyckte att där inte hände så mycket. Men plötsligt sa det bara boom och min uppfattning om bloggandet ändrade helt; att bloggandet bara tilltar och blir populärare. Först och främst hade det att göra med det att jag upptäckte att många andra bekanta bloggade. Ifall de nyligen hade börjat blogga, eller om det var jag som nyligen upptäckte dem, är jag inte helt säker på. Det andra som jag upptäckte är att det finns massor med olika slags bloggar; skribenter som satsar på olika teman t.ex. Nu är det förstås jag som var sent ute med att upptäcka det här. Visst hade jag förstått att det fanns t.ex. modebloggar, men jag förstod inte att bloggvärlden faktiskt är levande och livfull.

I våras gjorde jag en skoluppgift där jag analyserade språket i en blogg (var inte orolig, det är inte din blogg ifall jag inte haft kontakt med dig om saken ;) ). Det var i det skede tror jag, eftersom jag forskade runt lite om bloggar, som jag märkte att bloggandet ju är stort. Jag blev också i det skedet mer kritisk till min egen blogg. Det finns folk som satsar ganska mycket på sina bloggar - att skriva snyggt, att skriva intressant, att sätta upp intressanta bilder osv. Så vad har jag åstadkommit med min blogg? Hm... det tåls att tänka på!

Egentligen är jag ganska osäker på vad jag vill med min blogg - vill jag bara informera om min vardag, eller vill jag också hålla kvar intresset genom att använda ett stilistiskt sett intressant språk? Eller vill jag kanske debattera? Eller vill jag göra något extra med min blogg för att på något sätt ge ett värdefullt bidrag till den finlandssvenska bloggosfären? Hittills har min blogg varit ganska naturlig, den har inte varit tung att arbeta med och den har jag känts som "jag". Små förändringar och förbättringar kan man säkert satsa på, men jag har på känn att en större förändring av bloggen skulle kunna ge en felaktig bild av mig. (Sånt här kan förändras, men så känns det just nu.) I bakhuvudet har jag ändå några detaljer som jag smått börjat att tänka på, så kanske får jag utveckla dessa detaljer! :)

Rundtur i Finland

Hittills i sommar har jag inte haft ro (dvs. av praktiska skäl och p.g.a. val inte haft möjlighet) att vara på ett ställe särskilt länge. Först var jag ju i Åbo. Sedan kom jag hem till föräldrarna för en vecka eller så. Sedan bar det av till Malax och nu befinner jag mig i Åbo igen. Det blev en liten Finlandrundtur det här. Men så småningom bär det av upp till Österbotten på riktigt. Då är midsummerfestivalen också snart på kommande.

När jag nu en gång har Rundtur i Finland som rubrik, så kan jag ju meddela att det verkar vara några från församlingen i Göttingen som är intresserade att komma hit en sväng i sommar. De talade om besöket redan ifjol, och de har kollat upp det några gånger under året, och de verkar nog vara seriösa med besöket. Så nu är frågan vad man ska visa dem? Vi kommer nog antagligen att fokusera på Österbotten. Det som jag i alla fall gläder mig över är att de får se våra underbara, ljusa sommarnätter. Sen vill jag att de ska få se hur fint det är att få bo nära havet. Att besöka en villa skulle sitta bra. Fäboda/Ohtakari skulle kanske inte heller vara helt fel. Finns det fler idéer om vad man kunde visa?

Åbo byts mot Österbotten

Jag hade tänkt att jag skulle behöva vara längre i Åbo, men det ordnade sig så att jag nu redan kan åka upp till Österbotten, bara jag sen kommer ner ett varv igen för att diskutera ett arbete med en lärare. Så nu gläder jag mig att få åka upp.

De närmsta vännerna har redan försvunnit från stan och efter att A dessutom åkte iväg så har jag känt mig aningen ensam. Jag har som tur inte behövt vara helt ensam utan jag har t.o.m. nästan hela tiden stött på olika bekanta. Men jag märker såna här dagar hur beroende jag är av att ha människor omkring mig så att jag inte behöver vara ensam. (Lite ironiskt att märka att det här bara är tredje dagen som jag är "ensam" i Åbo och jag är redan överlycklig över att "ääntligen" få åka upp till Österbotten för att få slut på ensamhetskänslan. Kanske borde jag egentligen öva mig på att klara av att vara ensam?)

Det här året har gått otroligt snabbt. Jag kom hit i höstas och längtade lite tillbaka till Göttingen. Jag visste inte riktigt vad året i Åbo skulle innebära. Och nu kan jag bara konstatera att det blev ett innehållsrikt år och det har gått så oerhört snabbt. De senaste två åren har jag tyckt att tiden börjat gå snabbare. Är det nu som den börjar rinna iväg?

Förra sommaren var jag hemma hos föräldrarna bara i 2½ veckor. Nu kommer jag att vara ca 3 månader hemma. Det kommer alltså på riktigt att kännas som att man bor där. Det ska bli intressant att se hur det känns.

Så idag åker jag hem med tåg, och jag hittade t.o.m. en vän som ska åka upp, så vi åker tillsammans. Sommaren - och sommarstudier - here I come!

Sommarväder i Åbo

Just nu är det fint och varmt väder i hela (?) Finland. Också i Åbo har vi fått, och får fortfarande, njuta av värmen. Jag har inte tidigare varit i Åbo så här sent i maj, och jag hade tänkt att det skulle vara tråkigt att vara här. Fastän många studerande nog farit hem redan är fortfarande många studerande kvar, så det finns en del att umgås med ännu. Dessutom är det så fint här. Jag hade trott att man bara kunde vara i Österbotten på sommaren! :P Men det verkar alltså inte stämma. Det är skönt att vistas t.ex. i idrottsparken och spela beachvolley och ha det vackert runtomkring en. Eller att sitta vid åkanten med alla andra som njuter av solen.

Just nu håller jag på med kandidatarbetet. Det börjar lida mot sitt slut. Lite har jag kvar att skriva och sedan ska det finslipas. Arbetet hinner däremot säkert inte bli godkänt nu ännu på våren, utan jag gissar att jag får vänta med det till hösten.

Annars så är det ju ishockey som gäller just nu. Jag skulle annars inte titta så mycket på det själv, men när man umgås med folk som är mer intresserade av ishockey än en själv, så blir det en del tittande. Men det är jag nog mest glad över, för när Finland spelar så är det på riktigt spännande.

Jag har varit ute med mina rullskridskor för första gången. Det finns en bana i Kuppisparken där man kan åka, och det som är skönt är att där inte finns några backar. Backar är enligt mitt tycke skrämmande när man åker med rullskridskor.

Ganska nyligen köpte jag en cykel åt mig så att jag inte alltid behöver gå till fots när jag vill komma någonstans. Det känns skönt!

På lördag ska jag kanske få prova cykla med en tävlingscykel. Det blir på riktigt coolt det!

Studier plus ett liv, eller studier och inget liv?

Det finns en del människor vars studieplan är enkel och okomplicerad - och det finns människor vars studieplan inte är det. Jag råkar ha kommit i den andra kategorin.

Jag var idag och talade med studierådgivaren och just nu verkar det som att den bästa lösningen skulle vara att ta dubbel magisterexamen. Tänk att det måste vara den bästa lösningen! 60 sp extra måste man läsa för att bli behörig gymnasielärare, och 120 sp extra kan man, och hade jag också tänkt läsa, för att få en bättre behörighet. Men om man läser 140 sp extra (dvs. bara 20 sp mer från det jag hade tänkt mig) så skulle man få dubbel magisterexamen. Med 120 extra får man alltså bättre behörighet men ingen till examen. Med 140 sp extra får man bättre behörighet OCH en till examen, dvs. ett större erkännande och många fler yrkesmöjligheter. Så nu känns alltså 140 sp alltså väldigt lockande, fast överhuvudtaget inte roligt eller lätt. När jag kom till Åbo hade jag siktat in mig på 300 sp, och INTE 440!! Men så kan det alltså gå ifall man hör till den kategori vars studieplan inte är enkel och aldrig kommer att bli det.

Men jag behöver inte besämma mig nu om det blir 120 eller 140, men jag måste säga att jag tror jag vet vilket jag kommer att välja. Det skulle nog kännas harmt att studera 120 sp extra och vara 20 sp ifrån en till magisterexamen. Men skönt i alla fall att beslutet inte måste ske nu, utan först om ett par år.

Det stora problemet är ändå inte att studierna kommer att ta en lång tid, för om jag inte skulle studera så skulle jag jobba, och inte är det enkelt det heller, och DET får man ju hålla på med i långt fler år än studierna. Problemet är kanske att jag tänker på allt som ännu måste avklaras, alla långa uppsatser som skall skrivas och alla studiepoäng som ännu måste samlas. Och ännu ett större problem, kanske det största för mig, är att jag ändå känner press på att snabbt bli klar, och då kommer frågor in som att: Hur ska jag planera allt detta? Ska jag studera eller jobba på somrarna? Om jag studerar på somrarna så kanske jag blir klar ett år tidigare, men å andra sidan stressar det att aldrig ta paus från studier. Hur mycket ska jag studera under ett vanligt studieår, ett normalt 60 sp och hinna ha lite fritid, eller kanske 70 sp och sluta njuta av livet? Och vad händer om jag skulle göra bort mig, hinna producera mindre studiepoäng än tänkt? Då är jag ganska misslyckad väl, då kommer studierna att ta längre än jag tänkt.

Handlar det om att bli snabbt klar med studierna, eller handlar det om att njuta av livet medan man håller på med det man håller på med - oberoende av om det handlar om jobb eller studier?

Att odla drömmar

Bland troende talas det ofta om drömmar och visioner, och då handlar det om de drömmar man har där man kan tjäna Gud, t.ex. att bli missionär eller bli bättre på att visa gästfrihet. I det här inlägget skall jag inte tala om sådana drömmar, utan om sådana drömmar som varje människa ofta har, t.ex. drömmar om att resa, att inskaffa intressanta prylar, eller att skriva en bok.

De senaste åren har jag tagit ställning för en mer sparsam drömattityd. Om man nu kan säga så. Jag har tänkt att man inte ska drömma allt för mycket, att man ska nöja sig med det man har. Att man ska kunna glädja sig i det lilla.

Den här inställningen sitter visserligen kvar, jag vill kunna vara nöjd och lycklig fastän jag inte äger en lyxvilla (något som jag drömde om när jag var yngre) och jag vill inte att mitt liv har ett innehåll bara om jag reser utomlands tio gånger i året. Så jag vill kunna vara nöjd och lycklig med det jag har.

Däremot har jag börjat tänka att det nog finns något spännande, roligt och ja, t.o.m. nyttigt med att ha en del drömmar. Alla drömmar behöver ju inte bli uppfyllda. Men ifall en dröm som går i uppfyllelse är en till glädje så kan den ju höja livskvaliteten både för en själv och för andra i omgivningen, i och med att glädje sprids. En till aspekt, den som jag själv ser som den viktiga i det här sammanhanget, är att drömmar hjälper oss att inte bli apatiska. Ifall man inte har några drömmar så strävar man ju inte heller efter något. Ifall jag inte skulle drömma om att få ett ordentligt arbete någon gång i tiden så skulle jag inte nu orka studera, ifall jag inte skulle drömma om att köpa en dator så skulle jag efter en tid ha slösat bort samma mängd pengar på godis som det krävs för att köpa en dator (okej, jag har inte räknat ut hur lång tid det skulle vara fråga om) och om jag idag inte skulle ha drömt om att skriva ett blogginlägg så skulle jag kanske ha tagit mig en tupplur istället. Visserligen är det "andra" vi kan göra inte nödvändigtvis dåligt (jag kunde ju också ha städat istället för att skriva ett blogginlägg) men poängen är att ifall vi inte har drömmar så finns det risk för att vi blir apatiska och så småningom kanske livet blir utan mening.

Jag vill kunna hålla en balans: inte vara beroende av storslagna drömmar för att vara lycklig, men däremot ha små och större drömmar för att pigga upp vardagen och för att förhindra apati.

Dröm nr. 1 - Fara ut på en rullskridskotur.
Dröm nr. 2 - Skriva kortare blogginlägg.
Dröm nr. 3 - Att kunna köpa en bok per månad som skulle göra min bokhylla intressantare.
Dröm nr. 4 - Odla fler drömmar (kunde tänka mig att odla drömmar om att resa till något specifikt land, eller att skaffa mig större allmänbildning om allt möjligt intressant vars värde jag kanske ännu inte insett)

Volleybollvinst och annat roligt

Eftersom det just nu händer och har hänt en hel del så tänkte jag lista upp händelser från mitt liv just nu:

- Finalen för ÅA:s mixed serie i volleyboll ägde rum igår och det blev vårt lag som tog hem segern! I semifinalen en vecka tidigare vann vi 3-0 och nu i final vann vi 3-0! Det här var en rolig kväll! Det är inte helt illa att vara med i vinnarlaget i volleybollturneringen! Dessutom fick jag ganska stor uppmuntran under finalen och jag kunde konstatera att jag utvecklats en hel del under säsongen.

- H och J var på besök i helgen. Vi shoppade, hade tjejkväll, var på kvinnofrukost, shoppade mera, var på spex, hade igen en umgängeskväll (dock inte tjejkväll denna gång) och var på gudstjänst. Alltså en superhelg!

- Shoppandet som jag nämnde innebar för mig en vinst i den bemärkelsen att jag fick inhandlat mycket utan att för den skull bli pank. (Tack bl.a. till Hullut Päivät!) Jag fick t.ex. ett par mjukisbyxor, ett par jeans, fyra tröjor, en kofta och lite köksgrejer. Jag inhandlade också en receptbok med massa läckra chokladrecept! Det bästa inköpet var ändå en lång sommarklänning. Jag har tidigare år tittat på några sommarklänningar men jag har inte hittat den, dvs. den perfekta. Nu hittade jag den och fick den med mig hem! :)

- Spexet som jag nämnde var också något som jag är glad att jag var på. Jag har varit på spex en gång tidigare, men den gången var allting nytt för mig och jag visste inte riktigt vad som väntade mig. Därför var spexet det här året mig än mer till glädje än förra gången och jag är verkligen imponerad över vad dessa medicinstuderande åstadkommer tillsammans!

- Nu blir det att sätta igång med kandidatskrivandet. Jag tänker inte sätta ut någon deadline här på bloggen, för ärligt talat vet jag inte riktigt hur länge det kommer att ta. Däremot har jag en bra grund, jag har nämligen 19 sidor redan från förut. Nu blir det att få den sista (ganska stora) delen gjord och försöka få allt att bli en sammanhängande enhet.

- I helgen kom jag plötsligt på att jag som yngre brukade äta en sorts flingor som hette "Loops" och jag funderade varför inte "Loops" säljs mera. Idag när jag gick i butiken så stötte jag på "Rice krispies" som jag också brukade äta som yngre, och jag tog tag i nostalgikänslan och köpte ett paket för att uppleva smaken och "poppandet" av Rice krispies igen.

- Annat som händer: innebandy ikväll, därefter kommer syrran hit. På lördag blir det missionsloppis och på kvällen spelkväll. Jag vill ha en cykel. Och en dator.

Vårväder

Tiden går så snabbt att det känns som att jag inte riktigt hänger med. Under påsken var jag uppe i Österbotten några dagar och när jag kom ner till Åbo igen var snön borta. ... Alltså borta! Visserligen finns det en del snöhögar kvar här och där, men det klossiga föret hade bytts ut mot torra trottoarer! Och de senaste dagarna har solen skinat så fint (medan man själv får sitta inne och studera) och jag har på något sätt missat att våren redan skulle vara på kommande och nu är den redan här. Hela vintern gick också väldigt snabbt. Det hann knappt bli mörkt innan det började bli ljusare igen. Med tanke på att våren kommer lite senare här än det gjorde i Tyskland ifjol så är jag förvånad över att jag inte är förberedd på den. I Tyskland började små vårtecken synas redan i januari och i början av april var det redan 20 grader varmt. Därför är jag förvånad över att jag inte kan förstå att solen nu skiner och att snön är borta. Men eftersom det är en positiv sak att solen skiner och att temperaturen stiger får jag glatt finna mig i situationen!

Sånger i sömnen

När jag hör en bra sång på radion som jag vill kunna söka upp senare och lyssna på igen så skriver jag upp sångtiteln på telefonen, så att jag inte ska glömma bort den. Och ifall jag inte vet vad sångtiteln är brukar jag försöka lyssna extra noga till refrängen och försöka luska ut titeln. Huvudsaken är att jag har sparat titeln eller några nyckelord på telefonen så att jag kan söka upp sången senare på youtube t.ex.

Det här gjorde jag också i natt - i sömnen!

Jag blev påmind om händelsen när jag idag på morgonen läste i telefonens påminnelser: "Die Sonne scheint, sonnenstrahl" och jag blev genast pinsamt medveten om vad det var jag hade gjort i natt. Jag hade drömt att jag hörde en bra låt som jag ville minnas. Jag lyssnade till refrängen och lade nyckelorden på minnet. Genast efteråt vaknade jag ur drömmen och var så trött att jag knappt orkade sträcka efter telefonen, men jag gjorde det ändå. Jag hann ändå tänka att det här inte är riktigt klokt, men att jag gör det för säkerhetsskull, för det var ju en så bra sång. Och nu kan jag ju inte annat än att skratta åt händelsen - man är ju inte riktigt klok. Men det måste vara en stark reflex jag har ifall jag t.o.m. gjorde det i det där tillståndet!

Bibelläsning - tankar

Den senaste tiden har jag funderat lite på bibelläsning. Därför vill jag nu, för att uppmuntra mig och förhoppningsvis andra, skriva ett inlägg om bibelläsning. Möjligtvis kommer det en fortsättning. Inlägget är på intet sätt uttömmande. Och inte har jag ännu heller alla svar. Men här är några tankar.

Ibland är det roligt att läsa bibeln – ibland tråkigt. Ibland intressant, ibland ointressant. Ibland är motivationen på topp och efter en tid undrar man var motivationen är. Hur det än känns så kvarstår faktum – bibelläsning är viktigt.

Men varför är bibelläsning viktigt? Jag förstår det inte alla gånger själv. När jag var yngre förstod jag det nästan inte alls och i tider när motivationen är på botten kan det kännas oklart varför det skulle vara viktigt.

Tänk att Gud har varit så god mot oss att Han faktiskt har gett sitt ord, sin egen bok, åt oss! Ibland tänker vi att ”voj om Gud skulle tala direkt till mig så skulle allt vara så mycket enklare”. Men faktum är att Han redan HAR talat direkt till oss. Han kanske inte har gett svar på alla detaljfrågor, men vi har en hel stor bok där Han talar till oss.

Om vi har en bok direkt av Honom, vem är vi då att INTE läsa i den? Tror vi att vi kan finna alla svar inom oss själva? Att vi skulle vara så kloka att vi inte behöver Hans ord? Eller är vi helt enkelt ointresserade av vad Han vill med våra liv? Är vi ointresserade av vem Gud är? Vill vi inte lära känna Honom och Hans vilja bättre?

- Bibeln är viktig för de som inte tror – den otroende kan läsa om Gud och lära känna Honom. (Han vet kanske i det skede inte om att Gud faktiskt är Herre och att Jesus är vår frälsare, men han kan upptäcka det.)

- Bibeln är viktig för den nyfrälsta – för att lära känna Frälsaren och för att veta hur en troende skall leva. För en troende som gett sitt liv åt Gud så borde den största viljan vara att leva till Guds ära och att leva enligt Hans vilja. Svaret på olika frågor finner vi just i Bibeln, och därför är den så viktig.

- Bibeln är viktig för den som länge varit i tro – för att fortsätta lära känna Gud och Hans vägar. Gud är en stor Gud och det finns alltid mer vi kan lära oss. Genom att läsa Bibeln håller vi oss nära Gud och har lättare att stanna kvar i Hans vilja. Ifall det finns ouppklarade synder får vi hjälp från Bibeln att ta itu med dem, be om förlåtelse och få frid. Genom att lära känna till Bibelns innehåll bättre kan vi också fungera som förebilder och hjälp åt andra troende.

En annan viktig aspekt är att vi behöver kunna skilja mellan gott och ont. Det finns synder som vi inte ska begå och det finns ondska som vi behöver veta att hålla oss ifrån. Djävulen är bra på att lura och det står att han kan komma som en ljusets ängel och på det sättet försöka lura oss. (2 Kor 11:14) Idag på predikan talade prästen dessutom om att djävulen t.o.m. kan använda bibelord i sina lögner. (se t.ex. Matt 4:1-11) Genom bibelläsning kan vi upptäcka saker som är fel i våra liv. Det här låter inte så uppmuntrande kanske, men ifall vi vill leva som Guds barn och till Guds ära så är det en nödvändighet att göra upp med synder. Och med hjälp av Bibeln lär vi oss se när något går fel till, eller när djävulen är ute och försöker lura oss eller andra. Dessutom varnas det i Bibeln för antikrist som skall komma och vi skyddar oss bäst mot djävulen och antikrist (och falska profeter och annan felaktig vägledning) genom att i Bibeln lära oss se skillnad mellan Gud och djävulen så att vi inte behöver vara osäkra på vem vi ska följa. (Den uppgiften kan teoretiskt verka lätt, men med tanke på att djävulen har starka knep för att lura, så är det viktigt att vi är på vår vakt.)

Men kan vi förstå allt i Bibeln? Det talas ofta om att Bibeln är en svår bok och att det inte går att förstå den. Jo, säkert är den svår i början och utan vägledning kan det vara ännu svårare. Det är bra att läsa Bibeln på egen hand så att man får upptäcka den så mycket man vill (med betoning på mycket ;) ) och sen är det också bra att få undervisning av andra om Bibeln. En av prästernas uppgifter är ju att tala om och berätta för oss vad som står i Bibeln och hur vi ska tillämpa det i våra egna liv. En präst är förhoppningsvis bra på att se olika samband i Bibeln och bra på att förstå viktiga teman inom Bibeln som han bör undervisa om. Vi människor har däremot brister, så fastän Gud inte gjort misstag när Han gett oss sin bok, så kan vi människor ha svårt att förstå allt. Men det ska inte låta oss avskräckas från att utforska Bibeln mer.

Sen två viktiga tankar till slut. Ifall vi tycker att vi inte förstår vad Gud menar i Bibeln så får vi ta till oss Jak 1:5 ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” Och ifall vi inte förstår, eller om motivationen är låg, så kan det löna sig att samtala med en annan troende för att få hjälp och uppmuntran. (Och märk väl, att ifall den andra troende är och har varit ivrig på att läsa Bibeln, så kommer han att kunna hjälpa dig bättre.)

Helg i Helsingfors

På fredag for jag iväg från Åbo till Helsingfors. En liten stund innan jag skulle åka ringde mamma och berättade att våra planer var ganska drastiskt ändrade. Kent-konserten som brodern och syrran skulle på hade blivit framflyttad två dagar, vilket innebär att familjen skulle komma till Helsingfors ett dygn senare, att vi inte skulle köra hem på lördag, utan på natten till måndag, och att syrran inte kunde fara på konsert, så jag blev tillfrågad istället. Jag tycker synd om syrran! Men visst blev jag ju också glad över att få fara på konsert.

Hanna mötte mig i Helsingfors och vi började med att gå på en underbar 2-timmes promenad utlängs med havet. Vädret var så fint, solen sken så vackert! Och inget går upp mot att få samtala med en kristen vän! Vi fotade det vackra landskapet (jo, det kan vara ack så vackert i Helsingfors!) och vi fick gå över isen till en ö. Efteråt satt vi på Café Esplanad och åt goda bakelser.

Idag har jag haft en lugn hemmadag hos Hanna. Jag har inte gjort mycket. Däremot bakade vi kokosbollar (utan kokos) och snart kommer vi att baka morotskaka. Mums. Henrik ville absolut att jag skulle nämna på bloggen att han varit och spelat ishockey, så det gör jag här nu. Imorgonkväll blir det sedan dags för konserten. Det ska nog bli spännande. Jag hade varit intresserad av den här konserten, men när jag var osäker på om det skulle passa mig tidsmässigt så avstod jag från att köpa biljett. Men det blev alltså ändå konsert för min del. Det som är lite synd med den här omställningen är att vi nu inte kunde vara HELA familjen i Helsingfors (syrran lämnar hemma) och dessutom får vi inte en lika gemytlig familjedag i bilen hem från Helsingfors, utan vi får köra på natten istället. Fast det kan nog bli trevligt det också bara man orkar hålla sig någorlunda vaken.

Ibland kommer det upp olika teman som man funderar på. Det som jag nu funderat på är bibelläsning; varför det är så viktigt. Jag läste Hebreerbrevet och Jakobsbrevet och fann många verser som kom in på det här ämnet. Under promenaden med Hanna talade vi om att det är synd att ingen på länge har skrivit så mycket om olika viktiga teman på bloggen. Så jag tänkte att jag nu till näst skall skriva om bibelläsning.

Hit och dit

Tisdagkväll. Jag kom just från bibel- och bönegruppen. Och jag tycker att jag vill skriva ett blogginlägg.

Rubriken kommer av att jag har en del resande framför mig. Det känns som att jag kommer att befinna mig lite här och där och kommer att fara lite hit och dit inom den närmaste framtiden. På fredagmorgon beger jag mig iväg till Helsingfors med tåget. Där får jag umgås med Hanna i ett dygn. Sedan kommer jag att träffa resten av familjen som råkar vara i Helsingfors just då (syskonen skall på kent-konsert bl.a.) och tillsammans bilar vi upp till Österbotten. Det är längesen hela familjen varit på en så lång bilresa. Jag tror senaste resan var för några år sedan när vi åkte till Piteå och tillbaka på ett dygn. Nåja, hela grejen är alltså att jag får träffa Hanna, jag får trängas i bilen och ha det mysigt med familjen och jag får vara hemma några dagar.

Men ännu är jag ett par dagar i Åbo. Imorgon ska jag skriva en uppsats om en attitydundersökning i språksociologin. Dialektologi och språksociologi verkar vara kurser som intresserar mig! Jag hade turen att hitta ett ganska intressant fall till min undersökningen och läraren lät också intresserad. Så det ska bli intressant att skriva den här uppsatsen.

En vers som kom upp under vår träff med bönegruppen och som får fungera som uppmuntran till alla troende den här dagen/veckan:

"Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga." (1 Joh 5:3)

Ett erkännande :)

Jag skulle vilja skriva mycket mer på min blogg än vad jag gör och gjort den senaste tiden. Men under hösten och speciellt just nu har mina tankar snurrat kring ett tema som jag i ett tidigt skede valde att inte ta upp i min blogg, i alla fall inte på ett personligt plan. Nämligen kärlek. Eftersom dessa tankar nu snurrat i mitt huvud har jag helt enkelt inte haft så mycket annat att skriva om. Därför har det varit ganska tomt på min blogg. Men nu får jag alltså blygt erkänna att jag är kär och att jag har lyckan att ha den kärleken besvarad. Det är S hjärtar A officiellt.

Nu när jag äntligen har fått det här berättat på bloggen kan jag kanske komma vidare i skrivandet. Hur jag kommer att förhålla mig till ämnet kärlek i framtiden har jag ännu inte tagit ställning till.

Men för att blogginlägget inte ska låta helt stelt och tråkigt, för det är minsann inte stelt och tråkigt i verkligheten, så kan jag ju avslöja såpass mycket att det bubblar inom mig av tacksamhet och glädje. Gud visste nog vad Han gjorde när han skapade A. Jag tror också Han vet vad Han gjorde när Han placerade mig i församlingen Friffe i höstas.

Hihi. :)


(Jag räknar med att de som verkligen vill och behöver veta mer kan få tag i mig på andra sätt än genom bloggen. Därför blev mitt erkännande här kort.)

Att behålla lugnet när chocken kommer

Jo, idag fick jag världens chock. Och det var inte fråga om världens bästa chock.

För att lite spola tillbaka så kan jag berätta att jag under två års tid gick och funderade på biämne. Allting tydde på att det är bäst att välja engelska eftersom det finns bäst arbetsmöjligheter med den kombinationen men eftersom svenskan intresserade mer och eftersom jag efter två försök inte kom in på engelska så valde jag svenska. Det som däremot var lite negativt med det här valet var att man förutom 60 sp svenska dessutom måste studera 60 sp litteraturvetenskap. Men jag vande mig vid tanken att måsta studera 6 år istället för 5 år.

Idag kom då chocken. Det räcker inte med 60 sp svenska och 60 sp litteraturvetenskap. Såklart ska man ju ha 120 sp svenska och 60 sp litteraturvetenskap!!! Vet ni vad det här blir sammanlagt?? Jo, det blir 420 sp för hela studietiden! Det är 120 sp mer än vanliga studier, dvs. 2 år längre än vanliga studier; 7 år sammanlagt istället för 5! ... Men på något sätt överraskade det mig ändå inte, för det är ju ganska klart vid det här laget att mina studier ska måsta ha ett väldigt krångligt upplägg.

Nåja, min första reaktion var att jag blev ganska förbannad. Jo, alltså faktiskt. Varför har ingen berättat? Varför kan det inte stå på någon lättillgänglig plats? Varför skall man vara tvungen att studera två år längre än alla andra bara för att man vill studera svenska? Jag kan inte förstå!

När jag sedan fick lugnat ner mig lite så gjorde jag som min studiehandledare hade gett råd om första studieåret; nämligen att skriva upp på ett papper hur man organiserar sina studier. Och då kom jag fram till att ifall jag under tre somrar studerar 2o sp per sommar så kan jag bli färdig på sex år, precis som det var tänkt innan. Jag kom också att tänka på att ifall jag vetat det här när jag började så skulle jag antagligen inte börjat, men eftersom jag ändå trivs med svenskastudierna så kommer jag nog att fortsätta. Kanske visste Gud att jag inte behövde få reda på det före nu. (Dessutom behöver jag inte bekymra mig över sommarjobb de tre kommande somrarna :P )

Så slutsatser:
Jo, jag blev arg och förbannad.
Men med sommarstudier kan jag ändå bli klar på ca 6 år.
Och om jag fått reda på det tidigare så hade jag inte alls börjat studera svenska, och det hade varit synd.
Men snälla, kan inte det här ändras för framtiden, så att det bara kräver 90 sp svenska och 30 sp litteraturvetenskap t.ex.! 120 sp extra bara för att man har svenska som biämne är helt sjukt mycket!

Den finländska vintern

Jag har alltid trivts med vintern och alltid när frågan om favoritårstid kommit upp har jag fått konstatera att det finns positiva sidor med både sommaren och vintern. Våren och hösten hinner jag inte riktigt njuta av i sig eftersom jag ser dem som övergångstider till sommar eller vinter. Sommaren är kanske min riktiga favoritårstid (jag behöver väl inte förklara mig) men vintern kommer inte långt efter. När man var liten var vintern riktigt speciell, då byggde vi alltid tunnlar i snöhopar och grävde ner varandra i snön. I januari var födelsedagen och både jag och grannen var så stolta över att få vara födda i en så bra månad som januari. Annat som man höll på med var ju skidning och extra glad var man när man någon speciell gång fick fara på utfärd till en slalombacke. Att åka pulkka nerför K.vägen (det var en fin backe det!) var inte helt fel det heller, men det var varken våra föräldrar eller våra bilkörande grannar så glada över.

Som 22-åring håller jag tyvärr inte lika intensivt på med samma aktiviteter längre men jag uppskattar fortfarande vintern, bara kanske på ett lite annat sätt. Nu är det skönheten jag ser och det faktum att vår fina snö lyser upp vintermörkret. Tänk de som aldrig fått se snö, tänk vad de har gått miste om!

Under senare år har jag förstått att en del personer lider av vintermörkret. När jag de första gångerna hörde om vinterdepression kunde jag inte riktigt förstå att mörkret skulle orsaka depression eller nedstämdhet. För mig har vintermörkret i sig aldrig var en källa till nedstämdhet. Däremot märkte jag under första året i Åbo, när jag tyckte att allting var ganska tungt, att mörkret kunde förvärra en nedstämdhet som redan fanns där. Men nåja, det här är väl olika från person till person.

Under året i Tyskland fick jag en del frågor om depressionen i Finland, och en kommentar av tyskarna var ofta att det är vintern som gör att så många mår dåligt i Finland. Visst beror säkert mycket av depressionen av vintermörkret, det kan jag inte förneka. Men samtidigt tycker jag det är synd att en del har en så felaktig bild av vintern i Finland. En del kanske tänker sig att vintern i Finland är mörk, kall och dyster. Min bild av vintern är däremot att den är vit, vacker och mysig. Fastän det i Tyskland kanske är ljusare en lite längre stund om dagen så har de ofta ingen snö som kan lysa upp när det väl är mörkt. Och vad är väl finare än att titta ut genom fönstret, eller vara utomhus, när det kommer ner stora, vita snöflingor från himlen?

I Tyskland funderade jag ändå en del på det som de sade om vintern i Finland. Tänk om det stämmer att det är tungt att leva i Finland under den mörka hemska vintern? Nu är det redan februari och det börjar bli ljusare. Jag kan konstatera att det har varit en fin vinter och jag har knappt hunnit märka att det har varit mörkt. Jag är naturligtvis väldigt tacksam för den rikliga snömängd vi har blivit välsignade med, utan den hade jag kanske varit aningen mer pessimistisk. Men jag kan alltså konstatera att en finlänsk vinter är något vi får vara stolta över. Hoppas att vintern skulle få bli en glädjekälla även för de människor som hittills har upplevt den som en jobbig tid. Här kommer nu några vinterbilder från den här vintern:








Bildförklaringar:
Det finns förstås människor som kan ta mycket finare bilder än jag, men här var nu några fotografier som fanns på min kamera.
Bild 1: 19.12.2009 Nedervetil kyrka. Ännu inte så mycket snö, men fin sky!
Bild 2: 11.1.2010 Åbo. I början av januari var det väldigt fint i Åbo när allting var väldigt vitt. Marken var vit och träden och skyn var riktigt vita. Ofta låg en dimma kring domkyrkan och det skulle ha lönat sig att fota domkyrkan då, eftersom den också färgades vit. Jag tog som sagt inget foto av domkyrkan, men jag lyckades ändå fånga en väldigt vit bild.
Bild 3: 22.1.2010 Kalkberget i Helsingfors. Det ser nästan ut som Lappland med granarna och snömassorna! :)
Bild 4: 1.2.2010 Åbo. Det var inte vintern i sig som jag ville fotografera utan den fina skyn i bakgrunden. I verkligheten var den rosa-lila färgen än mer intensiv.

Helsingfors

Den här sista tiden har jag varit dålig på att ta tid för bloggen. Därför ska jag nu uppdatera när det också finns något smått att berätta. Jag var nämligen i Helsingfors i helgen. Förutom några snabba visiter under förra studieåret (dvs när jag hade några timmar tid före flyget skulle fara iväg till Tyskland och sånt) så har jag inte varit på länge dit och hälsa på Hanna. Nu äntligen passade det och jag for iväg fre-sö. Under dehär dagarna hann vi med allt möjligt, det var en riktigt fin helg. Jag och Hanna var gående upp till Kalkberget, något som egentligen länge funnits med i planerna, jag fick vara med på ungdomssamling och hjälppissamling som Hanna och O hade hand om. Lördagseftermiddagen spenderade jag och Hanna i Helsingfors centrum och när vi gick den sista biten före centrum fick vi gå på isen, dvs. över en vik. Samtidigt som vi gick över isen skinade solen och det var en riktigt fin vinterupplevelse. Väl framme på stan fick jag inköpt ett par skor och en tunika. Därtill tog vi oss tid att fara till Café Esplanad och jag fick njuta av den största marängen jag någonsin ätit. (Mums!) På lördagskvällen besökte vi J&F och deras lägenhet som jag ännu inte sett. I Helsingforsgängets sällskap spelades det Rappa Kalja och det var roligt att få återse alla. Söndagen inleddes med gudstjänst och även där fick vi träffa vännerna. Ute var det ca - 20-23 grader kallt, vilket var lite speciellt med tanke på att det bara var ca -10 (?) grader i Österbotten.

Tankar efter helgen:
- Det är värt att besöka Café Esplanad! Urvalet av de stora och läckra bakverken är brett!
- Det är bra att ha en vän (/vänner) att tala med!
- Se till att träffa vänner nu som då även om de bor en bit bort!
- ... skrattar ännu åt avslutningen av spelet Rappa Kalja när någon trodde att det stod "surfáre" och inte "surfare"...
- Vad roligt att få ha en bra helg i Helsingfors och också få se framemot Åbo på samma gång!

Livet just nu

För att kort uppdatera vad som händer just nu.

- Jag hade lillabror på besök de första dagarna i Åbo. Han handlade bl.a. en trumpet och fick se hur jag bor.
- Församlingslivet har kommit igång. På söndag blir det församlingsdag. Jag hoppas att folk är inspirerade.
- ASA-byggnaden som renoverats har öppnat sina dörrar igen och öppen står nu matstället "Fänriken" och det nya ASA-gymmet. Fänriken var mitt favoritmatställe första studieåret och jag är glad att de öppnat igen. Det roliga är ju att det ser mycket fräschare ut där nu. Jag har också på känn att jag kommer att trivas vid gymmet. Det är nära till hands och gratis (när man betalat motionsavgiften som jag gjort) och man kan alltid sticka sig in dit när man har lite extra tid.
- Det kalla vädret verkar ha gått om. Det är skönt. Men det får helst hållas lite på minus, för snö vill jag ha.
- Andra kvällsaktiviteter fortsätter: Volleybollmatch ikväll, innebandyträning imorgon osv.

Jag har ett ganska fint schema för i vår. Förutom kandidaten som skall skrivas färdigt och en svensk uppsats på 15 sidor som skall skrivas så har jag bara fem lektioner i veckan. Måndag två lektioner, tisdag två och torsdag en. Det här betyder att jag ju nästan får helg redan efter lektionerna på tisdag. För att ha en lektion på torsdag är nog inte så tungt.

Åbo

Imorgon bär det av ner till Åbo. Jag har haft ett långt jullov och nu börjar det bli på tiden att åka ner igen. Det har varit skönt att vara i hemtrakterna och samtidigt ta det lugnt, men för mycket fritid får mig att bli ganska lat. Ändå har jag nog fått göra en del, jag har träffat släkten, träffat vänner, åkt pulka (i -21 grader), åkt slalom (i -23 grader) osv.

Åbo är nog en helt underbar studiestad. Det såg jag inte första studieåret, men det ser jag nu. Det beror nog mycket på vår speciella situation att vi är finlandssvenskar och att Åbo Akademi är Finlands enda universitet. Det betyder att man har ett nätverk av bekanta redan när man åker dit och sen blir nätverket bara större och större med tiden. Jag undrar om det någonstans i världen finns en sån speciell folkgrupp som finlandssvenskarna. Dessutom är det intressant att se att det finns en egen "Österbotten" i Åbo. Österbotten är så vid att man har långt till andra bekanta (½h till flera gymnasiekompisar t.ex.). I Åbo däremot så är man framme hos vänner på fem minuter, om man inte t.o.m. bor i samma hus.

Undervisningen börjar på måndag men jag åker imorgon (fredag) ner med lillabror som ska köpa trumpet åt sig. Det är skönt att inte genast måsta bry sig om studierna när man far dit. Dessutom är det roligt att ha någon från familjen på besök, och lillabror har ännu inte hälsat på mig, så då är det speciellt roligt.

Det som jag ser framemot denna vår är att mina fredagar är lediga! Jag ska såå njuta hela våren av mina tredagars helger!