Sidor

tisdag, maj 25, 2010

Åbo byts mot Österbotten

Jag hade tänkt att jag skulle behöva vara längre i Åbo, men det ordnade sig så att jag nu redan kan åka upp till Österbotten, bara jag sen kommer ner ett varv igen för att diskutera ett arbete med en lärare. Så nu gläder jag mig att få åka upp.

De närmsta vännerna har redan försvunnit från stan och efter att A dessutom åkte iväg så har jag känt mig aningen ensam. Jag har som tur inte behövt vara helt ensam utan jag har t.o.m. nästan hela tiden stött på olika bekanta. Men jag märker såna här dagar hur beroende jag är av att ha människor omkring mig så att jag inte behöver vara ensam. (Lite ironiskt att märka att det här bara är tredje dagen som jag är "ensam" i Åbo och jag är redan överlycklig över att "ääntligen" få åka upp till Österbotten för att få slut på ensamhetskänslan. Kanske borde jag egentligen öva mig på att klara av att vara ensam?)

Det här året har gått otroligt snabbt. Jag kom hit i höstas och längtade lite tillbaka till Göttingen. Jag visste inte riktigt vad året i Åbo skulle innebära. Och nu kan jag bara konstatera att det blev ett innehållsrikt år och det har gått så oerhört snabbt. De senaste två åren har jag tyckt att tiden börjat gå snabbare. Är det nu som den börjar rinna iväg?

Förra sommaren var jag hemma hos föräldrarna bara i 2½ veckor. Nu kommer jag att vara ca 3 månader hemma. Det kommer alltså på riktigt att kännas som att man bor där. Det ska bli intressant att se hur det känns.

Så idag åker jag hem med tåg, och jag hittade t.o.m. en vän som ska åka upp, så vi åker tillsammans. Sommaren - och sommarstudier - here I come!

torsdag, maj 20, 2010

Sommarväder i Åbo

Just nu är det fint och varmt väder i hela (?) Finland. Också i Åbo har vi fått, och får fortfarande, njuta av värmen. Jag har inte tidigare varit i Åbo så här sent i maj, och jag hade tänkt att det skulle vara tråkigt att vara här. Fastän många studerande nog farit hem redan är fortfarande många studerande kvar, så det finns en del att umgås med ännu. Dessutom är det så fint här. Jag hade trott att man bara kunde vara i Österbotten på sommaren! :P Men det verkar alltså inte stämma. Det är skönt att vistas t.ex. i idrottsparken och spela beachvolley och ha det vackert runtomkring en. Eller att sitta vid åkanten med alla andra som njuter av solen.

Just nu håller jag på med kandidatarbetet. Det börjar lida mot sitt slut. Lite har jag kvar att skriva och sedan ska det finslipas. Arbetet hinner däremot säkert inte bli godkänt nu ännu på våren, utan jag gissar att jag får vänta med det till hösten.

Annars så är det ju ishockey som gäller just nu. Jag skulle annars inte titta så mycket på det själv, men när man umgås med folk som är mer intresserade av ishockey än en själv, så blir det en del tittande. Men det är jag nog mest glad över, för när Finland spelar så är det på riktigt spännande.

Jag har varit ute med mina rullskridskor för första gången. Det finns en bana i Kuppisparken där man kan åka, och det som är skönt är att där inte finns några backar. Backar är enligt mitt tycke skrämmande när man åker med rullskridskor.

Ganska nyligen köpte jag en cykel åt mig så att jag inte alltid behöver gå till fots när jag vill komma någonstans. Det känns skönt!

På lördag ska jag kanske få prova cykla med en tävlingscykel. Det blir på riktigt coolt det!

onsdag, maj 05, 2010

Studier plus ett liv, eller studier och inget liv?

Det finns en del människor vars studieplan är enkel och okomplicerad - och det finns människor vars studieplan inte är det. Jag råkar ha kommit i den andra kategorin.

Jag var idag och talade med studierådgivaren och just nu verkar det som att den bästa lösningen skulle vara att ta dubbel magisterexamen. Tänk att det måste vara den bästa lösningen! 60 sp extra måste man läsa för att bli behörig gymnasielärare, och 120 sp extra kan man, och hade jag också tänkt läsa, för att få en bättre behörighet. Men om man läser 140 sp extra (dvs. bara 20 sp mer från det jag hade tänkt mig) så skulle man få dubbel magisterexamen. Med 120 extra får man alltså bättre behörighet men ingen till examen. Med 140 sp extra får man bättre behörighet OCH en till examen, dvs. ett större erkännande och många fler yrkesmöjligheter. Så nu känns alltså 140 sp alltså väldigt lockande, fast överhuvudtaget inte roligt eller lätt. När jag kom till Åbo hade jag siktat in mig på 300 sp, och INTE 440!! Men så kan det alltså gå ifall man hör till den kategori vars studieplan inte är enkel och aldrig kommer att bli det.

Men jag behöver inte besämma mig nu om det blir 120 eller 140, men jag måste säga att jag tror jag vet vilket jag kommer att välja. Det skulle nog kännas harmt att studera 120 sp extra och vara 20 sp ifrån en till magisterexamen. Men skönt i alla fall att beslutet inte måste ske nu, utan först om ett par år.

Det stora problemet är ändå inte att studierna kommer att ta en lång tid, för om jag inte skulle studera så skulle jag jobba, och inte är det enkelt det heller, och DET får man ju hålla på med i långt fler år än studierna. Problemet är kanske att jag tänker på allt som ännu måste avklaras, alla långa uppsatser som skall skrivas och alla studiepoäng som ännu måste samlas. Och ännu ett större problem, kanske det största för mig, är att jag ändå känner press på att snabbt bli klar, och då kommer frågor in som att: Hur ska jag planera allt detta? Ska jag studera eller jobba på somrarna? Om jag studerar på somrarna så kanske jag blir klar ett år tidigare, men å andra sidan stressar det att aldrig ta paus från studier. Hur mycket ska jag studera under ett vanligt studieår, ett normalt 60 sp och hinna ha lite fritid, eller kanske 70 sp och sluta njuta av livet? Och vad händer om jag skulle göra bort mig, hinna producera mindre studiepoäng än tänkt? Då är jag ganska misslyckad väl, då kommer studierna att ta längre än jag tänkt.

Handlar det om att bli snabbt klar med studierna, eller handlar det om att njuta av livet medan man håller på med det man håller på med - oberoende av om det handlar om jobb eller studier?

måndag, maj 03, 2010

Att odla drömmar

Bland troende talas det ofta om drömmar och visioner, och då handlar det om de drömmar man har där man kan tjäna Gud, t.ex. att bli missionär eller bli bättre på att visa gästfrihet. I det här inlägget skall jag inte tala om sådana drömmar, utan om sådana drömmar som varje människa ofta har, t.ex. drömmar om att resa, att inskaffa intressanta prylar, eller att skriva en bok.

De senaste åren har jag tagit ställning för en mer sparsam drömattityd. Om man nu kan säga så. Jag har tänkt att man inte ska drömma allt för mycket, att man ska nöja sig med det man har. Att man ska kunna glädja sig i det lilla.

Den här inställningen sitter visserligen kvar, jag vill kunna vara nöjd och lycklig fastän jag inte äger en lyxvilla (något som jag drömde om när jag var yngre) och jag vill inte att mitt liv har ett innehåll bara om jag reser utomlands tio gånger i året. Så jag vill kunna vara nöjd och lycklig med det jag har.

Däremot har jag börjat tänka att det nog finns något spännande, roligt och ja, t.o.m. nyttigt med att ha en del drömmar. Alla drömmar behöver ju inte bli uppfyllda. Men ifall en dröm som går i uppfyllelse är en till glädje så kan den ju höja livskvaliteten både för en själv och för andra i omgivningen, i och med att glädje sprids. En till aspekt, den som jag själv ser som den viktiga i det här sammanhanget, är att drömmar hjälper oss att inte bli apatiska. Ifall man inte har några drömmar så strävar man ju inte heller efter något. Ifall jag inte skulle drömma om att få ett ordentligt arbete någon gång i tiden så skulle jag inte nu orka studera, ifall jag inte skulle drömma om att köpa en dator så skulle jag efter en tid ha slösat bort samma mängd pengar på godis som det krävs för att köpa en dator (okej, jag har inte räknat ut hur lång tid det skulle vara fråga om) och om jag idag inte skulle ha drömt om att skriva ett blogginlägg så skulle jag kanske ha tagit mig en tupplur istället. Visserligen är det "andra" vi kan göra inte nödvändigtvis dåligt (jag kunde ju också ha städat istället för att skriva ett blogginlägg) men poängen är att ifall vi inte har drömmar så finns det risk för att vi blir apatiska och så småningom kanske livet blir utan mening.

Jag vill kunna hålla en balans: inte vara beroende av storslagna drömmar för att vara lycklig, men däremot ha små och större drömmar för att pigga upp vardagen och för att förhindra apati.

Dröm nr. 1 - Fara ut på en rullskridskotur.
Dröm nr. 2 - Skriva kortare blogginlägg.
Dröm nr. 3 - Att kunna köpa en bok per månad som skulle göra min bokhylla intressantare.
Dröm nr. 4 - Odla fler drömmar (kunde tänka mig att odla drömmar om att resa till något specifikt land, eller att skaffa mig större allmänbildning om allt möjligt intressant vars värde jag kanske ännu inte insett)