När omständigheter reder upp sig

Som jag redan berättade har vi fått en lägenhet i Vasa. Dessutom fick vi sist och slutligen underhyresgäster i vår lägenhet i Åbo. Det betyder att vi inte behöver flytta alla våra saker två gånger fram och tillbaka. Det innebär att vi sparar tid, pengar och energi. Dessutom behöver vi inte på några år framöver söka en ny lägenhet.

Det här är något jag bett för, och det redde upp sig. Tack Gud! Han till och med såg till att vi fick det bättre än vi kunde tro, såsom att lägenheten i Vasa är granne med skolan. Hurra!

Jag har just sett hälften av den långa filmen Den goda viljan. Jag hann just se när huvudpersonernas omständigheter reder upp sig. Av sånt blir man på gott humör!

Annorlunda lägenhet i Vasa

Idag har vi tackat ja till ett lägenhetserbjudande som vi fick igår. Nu har vi en lägenhet i Vasa för våren! Vi hade ansökt om sex lägenheter och den här lägenhet var den enda som var riktigt nära skolan. Nu kommer vi att bo nästan granne med skolan. Underbart.

Lägenheten är väldigt annorlunda än de andra lägenheterna vi ansökt om, och väldigt annorlunda än de flesta lägenheter man bor i i allmänhet. Vi bor på en gård med fyra gamla men ganska nyrenoverade hus. Gården är inringad av ett vitt staket. Huset vi ska bo i har vi för oss själva. Enligt google maps verkar det vara byggt av tegel. I huset finns även tvättrum, förrådsutrymme och något klubbrum, men vi är de enda som bor där. Huset är smalt och rummen har fönster åt båda hållen. Enligt ritningen finns ett par trappor mellan vardagsrummet och köket. Sådana trappor älskar jag, och jag hade inte kunnat drömma om att som studerande få bo i en lägenhet med trappor! I vilket skick lägenheten är har jag ingen aning om, men jag är säker på att det blir spännande att bo där.

Fr.o.m. igår har jag börjat längta lite mer efter tiden i Vasa. Ny och spännande lägenhet, nära till havet, ny stad, nya människor. Jo, jag ser framemot det!

Ein Herz kann man (nicht) reparieren

Ibland stöter man på sådana sånger som man genast fastnar för. Nu har det än en gång hänt mig. Jag var på jakt efter tyska sånger och hittade den här. Versionen är tydligare på spotify, men den här får också duga:

http://www.youtube.com/watch?v=9bknltabkF0

Låten heter "Ein Herz kann man nicht reparieren" och sjungs här av Udo Lindenberg och Inga Humpe. För den som undrar varför jag länkar till en sång med en så deprimerande titel kan jag avslöja att sången i slutet handlar om att "Ein Herz das kann man reparieren".

Språkmiss

Det här med prepositioner är inte alltid det allra enklaste. Inte ens alltid i sitt modersmål. Men det blir definitivt svårare i andra språk. Jag satt igår med min professor och diskuterade en text jag skrivit på tyska. Hon fnissade åt mig när hon visade att jag måste ändra ett in till unter. Jag skulle skriva under andra omständigheter på tyska och hade skrivit in anderen Umständen. Fr.o.m. nu vet jag att det här betyder att vara gravid.

Tysklands historia

Idag har jag fräschat upp mina kunskaper om Tysklands historia. Tack ne.se, och tack ÅA som gör det möjligt för mig att använda ne.se gratis!

Det känns konstigt att tänka sig att det Tyskland man känner till idag bara funnits i ca 20 år. Det nuvarande Tyskland är t.o.m. just och just yngre än jag själv, och så som Tyskland ser ut idag har det inte sett ut tidigare i historien. Bara nu, i ca 20 år. Visst känner man till att Tyskland var delat under en stor del av 1900-talet, men innan det såg väl Tyskland ut precis som idag, eller? Nej, det är precis vad det inte gjorde.

Visserligen är det inte precis ovanligt att länders gränser ändras och ändras under historien. Men för mig som tycker att Tyskland är ett stabilt land med en lång historia är det konstigt att föreställa sig att det Tyskland jag känner till bara funnits lika länge som jag själv.

Spårvagnar i Åbo?

I helgen såg jag ett tv-program där det berättades om att man funderar på att återinföra spårvagnar i Åbo. Min första känslomässiga reaktion var "Jess!!!", och jag blev riktigt ivrig, för det vore ju onekligen (enligt min mening) mysigt med spårvagnar i Åbo. Sen insåg jag förstås att det är ett väldigt dyrt projekt och att de här pengarna ännu inte finns till hands. Dessutom flyttar jag antagligen bort från staden inom några år. (Ifall det är lönsamt eller inte kan inte jag räkna ut, det får de höga männen fundera på.)

Så hur det nu sen blir får man se. Men en fin tanke är det i alla fall.

Inredning och Iittala

Tack vare att min syster inhandlat Ljust&Fräscht-boken av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert fick jag i helgens läsning några tankeställare om inredning. Jag fick småle åt våra förfaranden. Med ironi berättar de om dagens inredningstrender samt om våra förhållanden till inredning. Typiska inredningsfoton med tillhörande ironiska texter kryddar boken än mer.

Ett av de första fotona jag såg när jag öppnade boken var ett foto med Iittalas kivi-ljuslyktor. Naturligtvis, tänkte jag. Jag förstod att den här boken säkert hade något att säga mig.

Och jo, författarna har gjort en hel del skarpa iakttagelser!

Till slut ett citat ur boken (s. 193 och 195) som fastnade i minnet:
"Tidigare har människor utmärkt sig t.ex. genom att ha andra gardiner än föräldrarna. Vi går ett steg till - inga gardiner alls. Vilket hade varit det enda otänkbara för tidigare generationer, ett tecken på fattigdom, fönsterdrag och elände. Se där, en perfekt markering!"

Dramer

Tack vare kursen Teater och drama läste jag igenom två dramer, Fröken Julie och Körsbärsträdgården, igår på tåget upp till Österbotten. Alla dramer är enligt min mening inte speciellt intressanta, men det finns nog en del positiva sidor med dramer: de är annorlunda än romaner (som man oftast läser) och dessutom tar det snabbt att läsa dem.

Efter att ha läst igenom dessa två dramer fick jag inspiration att själv skriva ett drama. För skojs skull sitter jag nu och skriver på akt 1 av en idé som jag fick. Men frågor dyker upp i mitt huvud. Hur talar folk egentligen med varandra? Säger man faktiskt sådär? Dramer byggs upp av repliker och de måste därmed vara både trovärdiga och intressanta.

Jag ska fortsätta skriva och se vilka ytterliga frågor som dyker upp. Jag har tidigare knappt haft något alls att göra med dramer, så det finns säkert mycket att upptäcka.

Iwein och hans fatala misstag

Jag skriver nu en uppsats om Hartmann von Aues verk Iwein. Verket är skrivet i början av 1200-talet, och innan jag läste det hade jag negativa fördomar. Så fel man kan ha. Verket handlar om riddaren Iwein som är ute på äventyr och man blir inte uttråkad för det händer hela tiden något spännande.

Även om man får följa med på Iweins utveckling mot en bättre riddare och människa, och han lyckas faktiskt bli en sympatisk hjälte, så begår han ganska i början av berättelsen ett sånt fatalt misstag som jag ännu inte lyckats släppa. Det är så att han blir kär i en drottning vars man han just dödat. Man kan tycka att han har alla odds emot honom. Men drottningen behöver en tapper man som kan beskydda landet, och vem är inte mer passande för uppdraget än han som just dödat den förra kungen? Så han får gifta sig med den vackra drottningen som han är så förälskad i, även om det inte såg ljust ut. Vad händer därefter? Jo, han blir övertalad att komma med på tornerspel och fastän han lovat att vara tillbaka inom ett år, glömmer han bort tiden. Därmed har han förlorat sin fru.

För den som inte kommer att läsa Iwein kan jag berätta att det efter många svåra händelser reder upp sig och han får drottningen tillbaka. Men vem är så dum att han glömmer bort tiden när han vet att han isåfall kommer att förlora sin älskade?

Iwein upprör.