Sidor

tisdag, mars 27, 2012

Courageous

2011 kom Sherwood Pictures ut med en ny film, Courageous. Deras tidigare filmer är Flywheel, Facing the Giants och Fireproof. Av dessa tre har jag sett de två senare filmerna. Jag köpte nyligen Courageous och har nu sett den. Jag gillade de två tidigare filmerna, men den här kändes ännu bättre. I Fireproof var temat äktenskap, nu är temat faderskap. Filmen riktar sig ändå inte bara till fäder utan kan ses av alla. Filmens genre är drama, och det som jag gillar med filmen är att den är så mångsidig. Filmen handlar om några poliser, deras arbeten, deras relationer sinsemellan och deras familjer. Förutom faderskap kryddas handlingen med misstag, förvandling, sorg och humor. Och det är mäktigt att se hur dessa starka män uttrycker sin tillit till Gud.

Kolla gärna in trailern:
http://www.youtube.com/watch?v=i9VT_NBIVfs

måndag, mars 26, 2012

Sommartid

Att vi är på väg mot våren - eller kanske har vi redan vår och är således på väg mot sommaren - har vi vetat redan i några veckor. Och nu ändrades det till sommartid. Jag vill bara meddela: Jag njuter! Arbetsbördan känns lättare och man blir gladare inombords. När jag var yngre och fick frågan om vilken som är min favoritårstid sade jag direkt "sommar och vinter" utan att ens tänka på våren eller hösten. Jag har klassificerat vår och höst som tråkiga. Men nu känner jag något helt annat. På sommaren har man det hela tiden soligt och somrigt, och ifall det regnar så klagar man. Nu på våren får man betrakta varje steg mot sommaren och njuta av den. Som igår när vi övergick till sommartid. Vilken härlig känsla att märka att solen plötsligt var uppe en timme längre på himlen på kvällen!

P.s. Jag har nu av svärmor fått lära mig hur man lägger upp maskor. Jag har som barn nog lärt mig sticka, men inte att lägga upp maskor. Därför har jag inte förrän nu kunnat påbörja något stickningsprojekt. Kanske ska jag börja nu.

lördag, mars 24, 2012

Sportglädje

Vad får dig att må bra vid sportande? Vad höjer din motivation vid sport?

När jag tänker tillbaka på min barn- och ungdom och jag funderar på vad det var som gjorde att min skid- och fotbollsglädje vid något skede tog slut så inser jag att det finns vissa andra svar också förutom att "intresset tog slut". Och de svar jag kommer fram till är kopplat till andra människor. En faktor är vänskap. Det här märks bäst när jag tittar tillbaka på fotbollen. De sista åren jag spelade fotboll kände jag ingen i laget (eller lagen egentligen) särskilt bra. Jag tror att det här minskade min inspiration för sporten och dessutom var det inget annat än själva sporten som kunde motivera mig att fortsätta. En annan faktor är stöd. Det här var säkert en faktor som spelade in både när jag slutade med skidning och med fotboll. Visst hade jag stöd hemifrån - jag fick ju hålla på med sporterna. Men jag hade ingen annan sportintresserad i familjen som mer ingående kunde stöda mig, genom att t.ex. smörja mina skidor, diskutera teknik eller komma med ut i spåret/på fotbollsplan och träna mig. Det är alltså viktigt att få stöd från någon - familjemedlemmar eller vänner.

Det här betyder inte att andra människor ansvarar för ens sportintresse, för det viktigaste är ju ändå den inre motivationen. Men det betyder att andra människor i ens omgivning ändå har en roll och att det kan vara viktigt att tänka över den rollen.

När man håller på med en lagsport (på vilken nivå som helst, i en studerandegrupp, i division 5 eller 1) är det alltså viktigt för alla att finnas till för, stödja och uppmuntra de andra spelarna. Negativa kommentarer kan direkt dra ner en annan spelares intresse och motivation. Ett sätt att förbättra en annan spelare sker genom positiva kommentarer och inte negativa. (Här talar jag inte om tränaren som naturligtvis också måste kommentera det negativa.)

Så låt oss uppmuntra varandra oberoende om vi själva är med och sportar eller om vi har någon i vår omgivning som sportar. Då får vår vän antagligen en större glädje i sportandet.

lördag, mars 17, 2012

Whoopies


Idag bakade jag whoopies för första gången. Jag smakade whoopies kring nyår 2011/2012 och blev genast överförtjust i dem. Jag undrar hur pass vanliga de är i Finland, eftersom jag hörde talas om dem först nu? Kaksorten kommer från Amerika och har bakats sedan 1920-talet.

Whoopies kan bakas på olika sätt med olika smaker. Inför dagens bakning tog jag kaksmeten från ett recept och fyllningen från ett annat. Jag valde att göra en kokosfyllning. Andra förslag på fyllning är exempelvis hallon, blåbär eller citron. Det lönar sig definitivt att baka dessa kakor på nytt, och utforska flera varianter av kakorna. Nästa gång ska jag bara försöka få dem lite mindre och tunnare.

torsdag, mars 15, 2012

Känslan av total ledighet


Har du någon gång varit med om en sån situation där du först under en längre tid haft fullt upp med studier eller arbete för att sedan plötsligt i nästa stund vara helt ledig? I en sån situation kan ledigheten kännas så överväldigande att man börjar göra något väldigt onödigt. Man gör inte de där sakerna som man verkligen längtat efter att få göra, utan man gör något helt utan betydelse. Jag tror min man har varit i en sån situation idag.

Ta en titt på bilden här till höger.

Hans försvar var att man som finländare behöver känna till vad Angry Bird-spelet går ut på.

tisdag, mars 13, 2012

Mit dem Wind nach Westen

Ibland får man planera en något roligare lektion än vanligt. T.ex. en lektion där man ska se på film. Idag ska vi se på Mit dem Wind nach Westen och jag tittade igenom filmen igår för att veta vad den går ut på.

Filmen är baserad på verkligheten och handlar om två familjer som 1979 flyr från Östtyskland till Västtyskland med hjälp av en hembyggd luftballong. Det här med att fly var ingen lätt sak och man gjorde det inte för skojs skull. Mycket kunde gå snett med ett flyktförsök och båda familjerna hade två barn att ta hand om. De hade alltså att välja mellan att låta barnen växa upp i ett inskränkande DDR, där barnen kanske senare på egen hand skulle försöka fly och med stor sannolikhet dö, eller att försöka nå friheten till Västtyskland genom att skapa ett så tryggt flyktförsök som möjligt, med risken att bli upptäckta av Stasi och bli fängslade och kanske dödade.

Vägen till själva flykten var inte lätt. De byggde tre ballonger innan flykten lyckades. Eftersom ena familjen i ett skede drog sig ur projektet försökte den andra familjen fly på egen hand. Den flykten lyckades inte och Stasi hittade sedan ballongen och visste att någon familj försökte fly. Nu fanns ingen återvändo för någon av familjerna. Den familj som försökt fly var i fara ifall de upptäcktes, och den andra familjen skulle bli fängslad för att de visste om flykten. Båda familjerna byggde nu den tredje ballongen i rask takt och hann flyga iväg innan någon upptäckte dem. Färden var inte heller helt riskfri och när de väl landade, efter att gasen tagit slut, visste de inte om de var i Öst- eller Västtyskland.

Vilken tid det måste ha varit i dessa två familjer. Oro och rädsla. Men flykten lyckades och de blev fria.

måndag, mars 12, 2012

Udo Lindenberg och Hinterm Horizont

Jag börjar inse att jag som lärare kommer att lära mig massor. Temat för dagens lektion var musikalen Hinterm Horizont som bygger på Udo Lindenbergs sånger och som också handlar om honom. Udo är en känd musiker i Tyskland, men när man som utlänning stöter på honom första gången ser man bara en gammal man. Nu har jag fått bekanta mig med honom, hans musik och hans liv. Musikalen är ju naturligtvis inte 100% sant, men nu förstår jag lite mer hur pass känd han är, hur han har uppfattats som musiker och varför han är känd.

Musikalen Hinterm Horizont handlar mycket om Berlinmuren. Det var den som skiljde Udo från sin Mädchen aus Ostberlin (lyssna gärna på sången, jag hittade ingen youtubevideo som jag tyckte var så bra att jag ville länka till den). Udo försökte flera år få tillåtelse att ge konsert i DDR. Och han fick det till slut en gång, 1983. Första och sista gången. För en av DDR-ledarna utvald publik. De riktiga fansen slapp inte in. Udo var politiskt aktiv vid sina uppträdanden och i sina sångtexter, vilket skrämde DDR-ledarna. Man ville inte att han skulle få till stånd en panik bland sina fans.

Musikalen tilltalar tyskarna. Det är en kärlekshistoria. Den handlar om Udo själv, vilket leder till spekulationer. Vad är sant? Vad är inte sant? Vem är den där Mädchen aus Ostberlin? Musiken är bra (tycker många). Den handlar om Berlinmuren. Vilket dels leder till att många känner igen sig själva i historien och blir berörda och dels till att föräldrar drar med sina barn till musikalen så att de ska få en uppfattning om murens betydelse för Tyskland och Berlinborna.

Udo Lindenberg är ingen idol och förebild för mig. Men jag tycker det har varit intressant att få sätta mig lite mer in i hans liv som musiker och jag lyssnar gärna på en del av hans sånger. Och jag började igen längta lite till Tyskland.

söndag, mars 11, 2012

Lite roligare ibland

Vi kan inte skryta med så mycket fritid här i Vasa. Men den här helgen har vi fått göra lite roligare saker än vanligt i alla fall.

I fredags var jag med på Kids action night, en kristen tillställning för barn. Det där skulle jag också ha velat vara med om som barn! Varierande program, sång, lek, undervisning, knytkalas och lekstationer. Underbart. Och kul för mig som fick vara med och umgås med barnen. Jag fick t.o.m. äran att förhöra ett barn på multiplikationstabellen. Jag var väl rätt person på rätt plats, antar jag? ... *harkel* Jag tror jag ska förbereda mig bättre inför nästa gång.

På lördag fick vi umgås med vänner och det blev kvällsmat för 6 personer ute på en pizzarestaurang. Vi satt och svettades i lokalen. De ville väl att vi skulle få en känsla av medelhavsvärmen.

Sedan bar det iväg på bowling. Tack kära vän som bjöd oss alla på turen! Vi ska inte tala om mina poäng, så jag bjuder er på en informativ bild i stället.

Senare på lördagkväll fick vi njuta av att höra Sveriges melodifestivalvinnare på tv. Underbar låt. (Loreen - Euphoria) Melodifestivalen börjar gå mer i min smak.

Det allra bästa med helgen var nog ändå söndagens predikan. Det gick rakt till hjärtat och berörde. Oj, vad jag vill göra mycket mera med mitt liv! Sådana här predikningar borde man höra oftare, de liksom svänger om inriktningen på ens funderingar.

Dagens inlägg är därmed slut, men jag började fundera hur ni ska kunna skilja mellan ironin och allvaret i min text, för jag har på något sätt blandat ihop allt ganska vilt. Jag är ironisk över de små sakerna i livet. Den utsagan kan vara till hjälp vid läsning av dagens inlägg.