Ett tungt studieår har jag bakom mig, och riktigt ännu är det inte heller över. Att ha en 40 studiepoängs gradu hängande på nacken ger en lätt kalla kårar. Det är hela 40 studiepoäng det är frågan om och dessutom biljetten till examen. Det är ett stort arbete och det finns mycket man hinner oroa sig för och stressa över under arbetets gång. Det har varit tungt och ännu ca en månad får jag kämpa.
Men jag ser ljuset i tunneln. Det är bara finslipning (eller grovslipning) kvar nu. Sedan blir jag förhoppningsvis klar. Gradutrycket lättade på senaste graduseminariet. Under samma dag som trycket lättade fick jag reda på att jag blivit antagen till en treveckors sommarkurs i Stockholm. Det är en oerhörd förmån att få delta i kursen. Kursen är gratis för oss deltagare och bostad ordnas automatiskt. Jag visste om att vi skulle få ett stipendium som skulle täcka resekostnaderna. Men döm om min förvåning när jag i antagningsbrevet läste att stipendiet är ca 4,5 gånger större än jag tänkt mig. Stipendiet täcker nu inte bara resan, utan även bostad och mer därtill.
Inte nog med att jag får fara till Stockholm. I dessa tider håller maken på att söka arbete och i skrivande stund är frågan ännu öppen. Det har talats om lite olika städer. Jag är inte längre bunden vid tanken att det måste bli Österbotten redan nästa år. Nu känns det enbart spännande med tanken att eventuellt få flytta till en ny stad nästa år.
Det här får mig att tänka att livet faktiskt är lite som en berg-och-dalbana. "Lyckan kommer, lyckan går". För tillfället börjar jag nästan vara inne i skedet "Lyckan går, lyckan kommer".
