Bloggpaus

För tillfället har jag för mycket att göra och för lite tid. Jag tar därmed en tvåveckors bloggpaus. Paus från bloggskrivande och -läsande. Under tiden hoppas jag få gjort saker som behöver göras och annat som känns viktigt. Jag behöver också arbeta på prioriteringarna i mitt liv.

Ha det gott! Vi hörs!

Höstpromenad i Tammerfors

 

P.S. Det här med att publicera bilder på ett snyggt sätt i blogspot verkar inte fungera. Men nu har jag hittat lösningen: Windows Live Writer. Frustrerad över bildredigeringen i blogspot sökte jag efter information, och idag hittade jag information om just WLW. Till min förvåning och lycka visade det sig att vi hade programmet på vår dator. D.S.

Filmtips: Twin sisters

I helgen har jag och Anders sett en film som på originalspråk heter De tweeling,  och på engelska Twin sisters.*

När vi sökte efter filmer i bibban var det titeln "Kaksoset" som fick mig, som är gift med en tvilling, att bli intresserad. När jag sedan såg att den handlade om andra världskriget visste jag att den skulle bli sevärd.

Filmen handlar om två tvillingflickor som efter föräldrarnas död blir åtskilda. Den ena flickan kommer till en rik familj i Holland, den andra till en fattig i Tyskland. Så småningom är andra världskriget ett faktum. Den tyska systern blir förtjust i en SS-soldat, den holländska systern i en judisk man. Systrarnas olika öden och möten med varandra är dramatiska. Det finns många teman och budskap i filmen, och den väcker tankar och starka känslor inom mig. Verkligen en film jag rekommenderar.

_____________________________________________________________________

*Regisserad av Ben Sombogaart, baserad på en roman skriven av Tessa De Loo. Språket som talas är tyska och holländska. Men detta är inget hinder för att se filmen, eftersom textning finns.

Akademisk humor

Nu är det egentligen inte fråga om humor, utan om realitet. Men jag kan ändå inte komma ifrån att jag tycker det är smålustigt. Jag håller på att läsa igenom en doktorsavhandling som ska refereras. Där finns det ibland detaljer som får mig att flytta fokus från sakinnehåll till de personer som står för uttalandena. Det här är inget ovanligt, men lite smålustigt.

Avhandlingen är skriven av en person vid namn Sandström, vilket förklarar varför jag tar upp det tredje exemplet:

"Ivars (1987: 45-63) har med utgångspunkt i resultaten av Ivars (1986) diskuterat frågan om [...]" (Man kan inte låta bli att reagera ...)

"I denna studie av dialektutjämning tillämpar jag ett sociodialektologiskt grepp (Auer och Hinskens 1996, Hinskens, Auer och Kerwill 2005)." (Auer och Hinskens fick en ny vän!)

"Då det gäller förändringarna i genussystemet visade Sandström (2003) att det finns goda skäl att följa upp variationen i Sibbo inom ramen för östra Nyland. Resultaten av Sandström (2003) stöder avgränsningen [...]" (Den ultimata bragden att få hänvisa till sig själv! Och tänk att få omnämna sig själv i tredje person!)

Inspiration till ett mindre orosfyllt liv

Idag hade någon på facebook lagt upp en bild med denna text:

"Every test in our life makes us bitter or better, every problem comes to break us or make us. The choice is ours whether we become victim or victor."

Det här är något jag får ta till mig. Ibland kommer nya prövningar dag efter dag. Att då medvetet välja att inte bli offer är viktigt. För en själv och för människorna i ens omgivning.

För mig gäller det just nu stress och oro gällande mina studier. På morgonen är jag orolig över den kommande avhandlingen. På kvällen inser jag att livet inte är till för att vi ska gå omkring och vara oroliga och jag gör ett beslut att fokusera på glädjen istället för på oron. Nästa dag slår det mig hur många inlämningsuppgifter jag har på kommande, och stressen dyker upp igen.

Den här texten påminner mig än en gång om hur jag bör förhålla mig till motgångarna. Kanske bäst att börja läsa texten varje dag.

Dagens citat levererad av Anders

A: Har du humor?
S fundersamt: Hmm ... ?
A: Men du gifte ju dig med mig!

Sång om villaliv

Nu har Ylvis verkligen lyckats slå huvudet på spiken! Jag har skrivit några blogginlägg om villaliv, men inga av de texter kommer så i närheten av sanningen som Ylvis beskrivning (besjungning) av fenomenet! Fantastiskt!

Dessutom är det som om sången kunde vara från Anders till mig. Utan ironin.

Lyssna och se här!

(Och för att klargöra min egen åsikt: Villaliv är härligt. I viss mån.)

En dag på landet

I helgen besökte vi min familj. Hela skaran på 7 vuxna, en söt ettåring och en ivrig liten hund var samlade. Jag fick uppleva det jag ville: familjeliv och Österbottenfrid. Också Anders fick ut det han ville av helgen: ta upp potatis, plocka lingon och svamp.

Lördagsförmiddagen spenderades ute på landet. Potatislandet. Dessa äldre metoder - att odla själv istället för att köpa - är inte alls att förakta. Kanske något att fundera på!

Syster, hennes man och deras hund. Prov gissa om hunden fick duscha efteråt!

Hösten är kommen

En god kristen?

I den kristna gemenskapen bör vi på olika sätt ta hand om varandra: Vi bör se till att människor blir frälsta, och när människor väl är frälsta bör vi se till att uppmuntra varandra i vandringen med Gud (1 Tess 2:11), och att tillrättavisa om det så krävs (Luk 17:3). Jag tror det är viktigt att vi kristna mer och mer lever enligt den vilja Gud har för oss. Och där har vi våra bröder och systrar till hjälp för att mogna och gå framåt.

Men det finns något annat jag tycker vi helt kan skippa. Och det är att kalla varandra och oss själva "goda" och "dåliga" kristna. Det kanske låter sympatiskt att kalla någon för "en god kristen". Men med det säger vi också indirekt att det finns "dåliga kristna". Och jag ser ingen annan konsekvens av det än att folk blir nertyngda. Ofta tror jag dessutom att det finns någon form av avundsjuka eller känsla av otillräcklighet med när man kallar någon annan för "en god kristen". Man ser på de "goda kristna" som klarar av allt, medan man själv inget förmår. (Att å andra sidan anse sig själv vara "en god kristen" är väl hundrafalt värre.)

Kristnas vandringar ser olika ut. Kristna mognar i olika takt, lär sig i olika takt, faller vid olika tillfällen. Vi kan inte jämföra oss med varandra, och vi bör inte heller se ner på varandra. Först i himlen blir vi alla fullkomliga. På jorden är ingen av oss det. Vi ska blicka framåt och det är fint och bra om vi mer och mer får mogna i tron. Men istället för att se ner på varandra eller på oss själva så ska vi älska och uppmuntra varandra.

Brev på posten

Det är alltid spännande när ett stort brev adresserat till en dimper ner från brevinkastet. Insåg ganska snabbt vad det handlade om. Tack mamma!

Med tanke på den utdragna graduprocessen är jag ganska glad att den glädjande utexamineringsprocessen också är lång. Maj: alla magisterstudier godkända. Jess! - Augusti: inlämning av examensansökan. *puh* - Början av september: jubelglädje när jag får mail om att jag kan hämta min filosofie magister-examen! - En vecka senare: Njuter av att ha magisterspappren i min hand. - Ytterligare en vecka senare, dvs. ungefär nu: Tidningen firar mig. - Nu i helgen: Fest med familjen.

Tårtor

Jag berättade redan att jag för ett par veckor sedan var på nittioårskalas. På Clina Svenskons blogg kan ni se vilka tårtor vi blev bjudna på!

Hemlängtan

Med tanke på förra inlägget ter sig det som jag nu ska skriva om kanske lite paradoxalt. Men det är det inte ...

I början av vår Tammerforstid var det någon som frågade om vi har hemlängtan. Det var en väldigt konstig fråga tyckte jag. För vart skulle vår hemlängtan riktas? Åbo är historia och skall så förbli. I Österbotten har jag och Anders aldrig bott tillsammans. Det är i Tammerfors vårt hem finns. Ingen annanstans. Och ändå är frågan berättigad. För jag kan inte låta bli att fundera varför jag blir så oerhört uppspelt varje gång jag får fara upp till Österbotten.

Jag kommer att njuta av detta år i Tammerfors. Det innebär nya människor och nya upplevelser. Men i mitt inre finns längtan hem till Österbotten. Mitt egentliga hem. Jag inbillar mig inte att allt är bra i Österbotten. Men nog är det allt något speciellt med stället! Undrar om alla tänker sådär om sin hembygd? Antagligen ganska många. Men jag tror att Österbotten är något alldeles speciellt för de som bott där.

________________________

Min längtan till Österbotten blev lite extra stark här förra veckan, när ÖT för en vecka gav alla möjligheten att läsa tidningen på internet. Jag kunde läsa om saker jag missade i trakten, och dessutom visste jag att jag missade höstmarknaden hemma i Nedervetil. Kanske kunde det vara ÖT:s uppgift att locka (tillbaka) bosättare till området, och sedan i förlängningen få fler prenumeranter? Jag behöver väl inte nämna att jag gick på deras erbjudande att för 5 euro få läsa tidningen digitalt en månad till.

Kom till Tammerfors!

Med dessa foton säger jag: Kom, kom till Tammerfors! Kom till en underbar stad!

Snabblagad mat i vardagen

Ibland (läs: ofta) är det skönt att kunna laga mat som är enkel och snabb att tillreda. Och som dessutom smakar gott. Det skulle vara skönt att ha en uppsjö av sådana recept till hands, som man kan använda sig av när man inte har möjlighet att tillaga en gourmetmiddag. Jag kom nyligen på en sådan måltid, som jag av någon anledning inte ätit på åratal. Så om jag nu ger er tips på en sådan enkel måltid, kanske ni kan ge ytterligare tips? Eventuellt är det endast för mig som mitt tips ter sig som en fräsch nyhet, men då får det vara så. Det jag tänker på är mannagrynsgröt! Tre ingredienser: mjölk, salt och mannagryn. Receptet finns på mannagrynsförpackningen, eller på internet. Ungefär 10 minuters tillagningstid. Gott och mättande! Har fungerat i alla tider och fungerar fortfarande!

Sociala helger

För några inlägg sedan skrev jag att mitt sociala liv i Tammerfors hittills var nästintill lika med noll. För att ni inte ska tro att jag helt deppar ihop i någon slags ensamhet vill jag nu meddela att trenden börjar vända. Förra helgen och den här helgen har varit väldigt sociala: träff med småkusinen, ett första besök i pingstkyrkan (det var filmkväll på gång), grillfest för gårdsgemenskapen, fika med Anders arbetskompis, två ytterligare besök i pingstkyrkan. Allt detta alltså under två helger.

Det är oerhört befriande att få börja träffa människor! Och jag måste säga att jag med spänning ser fram emot hur mina finskatalanger kommer att utvecklas under året!

Att lära sig av sina misstag

Första gången lärde jag mig inte. Den här gången ska jag ta lärdom!

Stig inte på en en wc-stol om du inte måste! Speciellt inte med tyngden på mitten av wc-locket!

Den här gången blir det dessutom vi som får stå för kostnaderna. Förra gången var det ett hotell i Turkiet.

Hälsosammare godis

Det här med socker var ju inte så bra. Inte sockerberoende heller. Ska det månne lyckas att byta ut godis mot pistagenötter, choklad med 70 % kakao och frukter? Vid alla tillfällen förutom på lördagar? Vi får se.

Om ni har tips på annat hälsosamt godis, tar jag gärna emot tips!

Pendlande mellan Tammerfors och Åbo

På grund av - eller tack vare (?) - att jag ännu har studier kvar, får jag pendla en hel del till Åbo i höst. I princip en gång per vecka. Jag skulle kanske tycka att det här var tungt och onödigt om det inte vore för en sak - att där finns så många vänner och bekanta! Medan mitt sociala liv i Tammerfors ännu nästan är lika med noll, så finns det en stor rikedom i Åbo på den här fronten. Och jag inser en sak, att vad än jag har tyckt om Åbo förr, så är en sak säker: knappast på någon annan ort kommer jag att träffa så mycket vänner och bekanta överallt som i Åbo! Jag hade trott att jag ville bort från Åbo helt och hållet, men nu är jag tacksam att avskedet sker gradvis.

Destruktivt debattklimat

Jag har bekymrat följt med en del debatter under senaste tid. Det debattklimat som råder får mig att rysa. Klimatet är nog inte nytt, utan jag undrar snarare om det någon gång ska lyckas vända?

Jag vet inte hur man ska föra en "god debatt", men när relationer tar skada - är det då värt det? Kan man inte debattera på ett sådant sätt att man fortfarande är vänner efteråt? Jag har följt med debatter mellan kristna och icke-kristna, mellan feminister och icke-feminister. Det stör mig att såväl icke-kristna som kristna kan vara hårda mot personer av annan åsikt. (Står det inte i Bibeln "Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt ..."? Kol 4:6.) Och sen har vi det här med att icke-feminister stör sig på feminister och tvärtom, redan p.g.a. den etikett de bär med sig, dvs. "feminist" eller "inte feminist". Jag tror att icke-feminister har en del att lära sig av feminister, och att feminister har en del att lära sig av de som inte betecknar sig som feminister. Och när man inte är överens kan man fortfarande komma överens.

Vad är Guds rike?

När Jesus gick omkring på jorden sade han att Guds rike nu är här. (*1) Själv har jag inte funderat så mycket på vad Guds rike egentligen är. Det har väl känts lite flummigt och aningen irrelevant. Men igår fick jag en del aha-upplevelser. Och jag tackar Gud att det här kunde ske utan större grubblerier och ansträngningar från min sida. Nu känns det faktiskt ganska viktigt det här med att ha en någorlunda förståelse för vad Guds rike är. För det visar vem jag är i förhållande till Gud och vad jag har för uppgifter. Jag förstår också att min bild av Guds rike fortfarande är ofullkomlig, så ni är välkomna att korrigera och komplettera den bild jag har av Guds rike!

Först blir frågan vem som är kung i Guds rike? Jo, Gud och Jesus förstås. Och människorna är underordnade Gud. Det har vi fått lära oss. Men det här med att vara tjänare känns för oss människor inte alltid behagligt. Så varför ska vi acceptera vår position och faktiskt tjäna och lyda Gud?

Jag tror att Guds rike är ett kärleksfullt rike, där människor är älskade av Gud och kan älska varandra fullt ut. Jag tror vidare att det är ett rike där ingen är sjuk, ingen är orolig, ingen utan mat och kläder osv. Det är ett rike där det är gott att få vara. Jag tror det från början var tänkt att det här var det rike som skulle finnas på jorden. Men människan valde en annan väg. Först i och med Jesu vandring på jorden kom riket tillbaka, men det kan bli synligt endast när människor accepterar Gud som sin Herre. Riket blir fullkomligt först i himlen, men redan nu ska vi, när vi följer Gud, ganska långt kunna leva i det här riket.

Sen kommer vi till det här med att lyda Gud. Jag tror att Gud i sitt rike, som allsmäktig härskare, har satt upp vissa ordningar. "Regler" kanske vi människor skulle kalla det. Det kanske tar emot att följa dessa "regler", men när vi inser att Gud har skapat dessa ordningar för att han vill oss gott och för att han älskar oss, så kommer vi att vilja följa hans ordningar. Här tänker jag t.ex. på en sån sak som äktenskapet. Människan kanske tycker att det är regler att sex hör till äktenskapet och att vi inte ska skilja oss. Men när vi ser att den här ordningen ger människan trygghet och att barn får en bra start i livet så förstår man att det är en god ordning att leva efter. På samma sätt tror jag faktiskt också, till feministers förtret, att mannen är överordnad kvinnan.(*2) Det betyder inte att mannen och kvinnan inte är jämlika, men att de har olika gåvor och uppgifter. Och att mannen är "boss" betyder att han ska älska sin fru så som Jesus älskade och offrade sig för församlingen. (*3) När jag inser att Gud är en suverän Gud som har lagt upp ordningar som är oss till fördel, då vill jag med glädje följa dessa ordningar, samt det andra som står i Bibeln och det som Gud uppmanar mig till.

Guds rike är alltså ett gott rike, och genom att följa Gud kan vi få del av det riket. Och det här är också en orsak till att vi får se framemot himlen - där kommer Guds rike fullt ut att vara verksamt.

___________________________________________________________________

*1) Se t.ex. Matt 1:15.
*2) 1 Kor 11:3: "Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.". Se även t.ex. Ef 5:22-24, Tit 2:5, 1 Tim 2:11-12.
*3) Se Ef 5:25

Pippis ordlekar

Medan jag väntar på att få börja läsa barnböcker åt systersonen har jag förmånen att få avlägga en litteraturvetenskaplig kurs om Astrid Lindgrens författarskap. Jag gläds åt ordlekarna i Pippi Långstrump och tycker att Astrid nog var en underbar författare.

"Nu ska här bakas pannekakas,

nu ska här vankas pannekankas,

nu ska här stekas pannekekas."

"Jag är ett barn, och det här är mitt hem, alltså är det ett barnhem"

"'Tänk att kor kan vara så tjuriga', sa Pippi och hoppade jämfota över grinden. 'Och vad blir följden? Att tjurarna blir koriga förstås! Det är verkligen ganska ruskigt att tänka på.'"

"'Som sagt, förlåt att jag avbryter', sa Pippi igen. 'Och förlåt att jag bryter av', la hon till och bröt av det ena hornet på tjuren."

Efter att Pippi diskuterat klockan med tjuvarna, och som svar på frågan "vad klockan är?" sagt: "Klockan är en liten rund manick som säger tick tack och som går och går och aldrig kommer till dörren", kan man läsa: "'Jag begär inte, att ni ska säja 'tack'', skrek Pippi efter dem, 'men ni kunde åtminstone kosta på er att säja 'tick'."

"Lyckligtvis finns det bara en sak att göra, om man råkar strö ut bitsocker, och det är att bita i strösocker."

Efterlysning av tankar kring dialekt

Jag står inför arbetet med en svensk biämnesavhandling. Det som under min studietid intresserat mig mest inom svenskan är dialektologin, och därför ligger det nära till hands att jag kommer att skriva avhandlingen inom detta område. Jag har redan några (få) idéer om vad man eventuellt kunde skriva om, men jag skulle vilja höra andra människors tankar om det här området, för att få mera kött på benen. Så nu vänder jag mig till er för att fråga om ni har observerat några fenomen inom Nedervetildialekten, eller dialekter överlag, som skulle vara intressanta att utforska? Har ni märkt någon förändring som är på gång? Har ni märkt något problematiskt/intressant i förhållandet dialekt-standardsvenska? Eller förhållandet mellan olika dialekter? Vad händer när dialekten kommer i kontakt med andra dialekter/standardardsvenskan/andra språk? Jag skulle gärna höra alla era funderingar! Även om de inte lämpar sig för undersökning så kan de föra mig vidare i planeringen!

Filosofie magister

Även om mina magisterstudier varit klara sedan slutet av maj så har jag ännu inte fått njuta av det faktum att faktiskt ha en examen. Men den osäkra tillvaron är nu över - fr.o.m. nu är jag sannerligen filosofie magister. Det här känns så otroligt fint! Jag har ännu 35 sp kvar att avlägga, men fr.o.m. nu vet jag att jag har en grund att vila på. Jag behöver inte längre vara orolig för att av någon orsak lämna utan examen. Kanske kan jag bedriva de resterande 35 studiepoängen med en större lättsamhet i själen.

Perspektiv på tillvaron

I söndags fick jag vara med om en fin 90-årsfest, och ganska mäktig också, med tanke på att det var ett tvillingpar som fyllde 90 år. Den ene av de två är min mans farfar. Mitt i den sköna feststämningen kom farfars medverkande i kriget på tal och farfar själv berättade lite från den tiden. Rädslan och osäkerheten dök upp, samt allt arbete den generationen fick utföra. Säkert har man under tiden efter kriget nu som då blivit påmind om den svåra tiden, men nuförtiden verkar sådana påminnelser dyka upp allt mer sällan. För mig gav de här berättelserna definitivt perspektiv på tillvaron. Plötsligt tycktes mina egna strävanden och problem ganska små. Jag började fråga mig själv vad jag åstadkommer i min vardag? Och varför jag egentligen klagar? Kanske kan man säga att jag var med om en katharsis-upplevelse. Och efter upplevelsen tyckte jag att vi i vår moderna, västerländska ombonade vardag kanske skulle ha nytta av att få flera katharsis-upplevelser.