Förberedelser inför lilla jul

Det viktigaste är införskaffat inför lilla jul: julstjärnsdeg, plommonsylt och:

Ännu skulle vi behöva få en fungerande sjuarmad ljusstake. Om det innebär att fixa vår gamla eller köpa en ny återstår att se.

Det som lockar mig mest är julgubbspåsen. Välkommen lilla jul säger jag!

Juletider

Äntligen börjar adventstiden närma sig. I lördags fick vi åhöra Brahe Djäknars och Florakörens adventskonsert här i Tammerfors (vi hade tur att de kom och besökte Tammerfors just i år), och på lördag är det lilla jul. Jag har tidigare varit ganska strikt med att inleda juletiden först i och med lilla jul, men ifjol insåg jag hur gott det är med glögg och julstjärnor, och hur kort tid man egentligen får njuta av dessa godsaker. Så nu har jag tänkt att jag inte ska begränsa mig på den punkten bara för traditionens skull. Men vad gäller julpynt tror jag att jag fortsättningsvis håller mig till lilla jul-gränsen.

Jag njuter av att juletiden håller på att inledas. Om jag tillåts sakna något, så skulle det i så fall vara julmarknaderna i Tyskland.

Bilderna är från Göttingen, Goslar och Hamburg.

Ansökningar gjorda

Nu har jag lämnat in ansökan om moderskapspenning, moderskapsförpackning och barnbidrag. Det känns som att en sten fallit från mitt hjärta. Jag klarade det!

Och när vi är inne på barntemat. Idag var jag och Anders på första familjeförberedelse- tillfället. Temat var amning. Mycket matnyttig information. Imorgon blir det rådgivning och läkarbesök. På fredag sockerbelastning. Har hört att många spyr av drycken man ska dricka. Hoppas jag klarar mig undan sånt elände.

Svindlande existentiella frågeställningar

Vanligtvis tänker vi på livet ganska konkret, vi accepterar att livet ser ut på ett visst sätt och vi handskas konkret med ganska abstrakta begrepp, så som t.ex. livet och tiden.

Förutom att jag ofta tänker på (ganska vanliga) existentiella frågor, så har det vid några tillfällen hänt sig att jag tänkt än djupare, att jag på något sätt förflyttat fokus från det konkreta till det abstrakta i sådana begrepp som jag just nämnde. Det är svårt att förklara vad jag menar. Men jag ska berätta.

När jag var liten tog jag det som en självklarhet att Gud skapat mig och att Jesus älskar mig. Men ibland hände det sig att jag grubblade vidare. Jag undrade var jag funnits innan jag kom till jorden. Hur det skulle vara att inte finnas till. (Jag tänkte mig ett mörker där jag svävade fram.) Jag funderade på hur det kommer att kännas att i himlen leva för evigt. Tänk: för evigt. (Fundera en stund på det om du vill ... ) När man grubblar på sådana frågor en stund så inser man att det är ganska mycket man inte vet. Man orkar inte med sådana grubblerier i längden.

Nu har det inte hänt sig på länge att jag funderat på sådana frågor. Men för bara någon dag sedan dök en fråga upp i mitt huvud: vad är egentligen tiden (och i förlängningen livet)? Vi talar om det förgångna, nuet och framtiden. Man ska leva i nuet, inte i det förgångna eller i framtiden. Men det konstiga är på något sätt att nuet bara är en sekund i taget. Om man ska leva i nuet ska man leva just för den sekund som då är. Det liv man har, är bara det liv man för stunden har. Jag inser att det finns mycket fint som har hänt tidigare i mitt liv, men jag kan inte längre få tag i det. Det mesta finns inte ens kvar i minnet. Så vad är då tiden och livet om vi bara har det vi för stunden har, trots att minnen och planer inför framtiden rör sig i huvudet?

Nu tror jag det är bäst att jag slutar fundera ...

Mysteriet med drömmar

För några dagar sedan skrev Johanna om drömmar. Jag blev själv inspirerad att behandla temat. Många gånger har jag funderat på drömmarnas mysterier.

Jag drömmer ganska mycket, och kommer ihåg ganska många av mina drömmar. Oerhört konstigt är det, tycker jag, att Anders aldrig minns sina drömmar. Jag tror att man kan öva sig att minnas sina drömmar, och det har jag också gjort en del själv. Ganska automatiskt går jag på morgonen igenom nattens drömmar. Men jag frågar mig ändå om det är en bra sak att göra? För många drömmar skulle man helst vilja glömma.

Jag har blivit fascinerad av drömmar efter det att jag i drömmar ibland började inse att det rörde sig om just drömmar. Det här skedde för länge sedan, antagligen någon gång i lågstadiet. Jag kunde ibland inse att livet i drömmen inte betedde sig som livet i verkligheten. T.ex. insåg jag några gånger att den jag pratade med i drömmen egentligen inte kunde höra mig, eftersom det var en dröm. Redan tidigare använde jag mig av ett knep för att få slut på mardrömmar: genom att stänga ögonen kunde jag på en sekund avsluta mardrömmen.

Så småningom började jag ibland också inse att jag kunde experimentera i drömmen, eftersom det ju bara var en dröm. En gång tänkte jag att jag skulle testa om det stämde att man drömde i färger, så jag började se mig omkring och insåg att blommorna och allt jag såg omkring mig hade färger. Efter det provade jag nypa mig i armen och kunde konstatera att det inte kändes ett dugg. På senare år har jag ibland testat mina vingar genom att flyga. Jag tror det krävs bara två saker för att kunna flyga i drömmar: 1) att man inser att man vill prova flyga och sedan 2) prova flyga. Oftast fungerar flygningen - det är den första punkten som är den svåraste att klara av.

Jag är alltså ganska fascinerad av drömmar, men de skrämmer mig också. Många drömmar skulle man vilja vara utan. En del drömmar skrämmer en, en del drömmar lämnar efter sig dåliga känslor resten av dagen, en del drömmar avslöjar dåliga tankar hos en. Jag tror man kan träna sig i att kunna kontrollera sina drömmar mera, men jag känner inte riktigt för att öva mig mer på det. Jag vill inte bli för upptagen med drömmar, och dessutom känns det nästan som att det skulle vara onaturligt att försöka påverka sina drömmar för mycket.

Vad har ni för tankar kring detta? Har ni liknande erfarenheter och funderingar?

Utmanad

Tack Freja för utmaningen! Här kommer mina svar till listan.

 1. Om du skulle vara ett djur för en dag, vilket djur skulle du vara och hur skulle du spendera din dag?

Jag tror jag svarar fågel, för jag skulle vilja kunna flyga. Dagen skulle jag spendera i luften och styra kosan mot olika intressanta mål.

 2. Om du fick vara världsbäst i en sport, vilken sport? Och varför?

Volleyboll. Självklart. Man får en sån otrolig kick av att rädda svåra smashar och få till en bra smash själv (det där andra har jag bara fått provsmaka på än så länge ... ). Teknikspelet är helt underbart. Det är den ädlaste sporten enligt min mening och otroligt kul, när det går bra.

 3. Vad är det absolut mest osexiga egenskapen du kan tänka dig hos en annan individ?

Nonchalans.

4. Om du bara fick bära en färg för resten av ditt liv (kläder, accessoarer m.m), vilken färg hade du valt?

Jag tycker om lila, men jag tror det skulle kunna bli väl skrikigt med endast lila resten av livet. Så jag tar det säkra och väljer blå.

5. Föreställ dig ett parallellt universum och att du möter dig själv för 10 år sedan, vad hade du sagt till dig själv?

"Ta inte så stor stress för skolan! Jobba bra, men jobba mer för att faktiskt lära dig något än att få 10 i provet. Ta ingen stress för proven!" (Och efter ett par dagar som vikarie skulle jag tillägga: "Men var snäll åt lärarna! - som du väl nog ofta är.")

"Att du följer dina principer är på riktigt bra! Det kommer du att känna dig stolt över framöver i livet! Och i fall där du inte lyckas med detta, eller i fall där du kanske faller för grupptryck: stå på dig! Att vara som alla andra är på inget sätt intressant."

"Var inte avundsjuk på andra! Se istället till att tycka om människorna! Alla har sina med- och motgångar.

6. Vilket är ditt absoluta drömyrke, om du får hitta på vad som helst du kan försörja dig på?

Jag kunde tänka mig att rita egnahemshus åt folk. Eller skriva något i någon form.

7. Hitta på ditt eget superhjälte alter-ego, vad hade du hetat, vilken hade varit din superhjälte kraft och vilka crimes hade du bekämpat?!

Freja skrev bra om att bekämpa ensamhet. Jag skulle vilja vara en vän åt ensamma. Dessutom skulle jag vilja bekämpa mobbning. Det finns väl en hel del annat jag också skulle vilja bekämpa, men de här sakerna dyker först upp i tankarna. Superhjälptekrafter som skulle behövas skulle t.ex. vara att se var dessa människor finns, och sedan ha förmågan att finnas till hands, uppmuntra, ställa saker till rätta och vara en bra vän. Namnet? Kanske Freundina ... (öh??)

8. Fattar du beslut baserat på logik och objektivitet eller grundade på personlig värdeskala?

Nu har jag lite svårt att tolka vad "personlig värdeskala" är (principer? Känslor?). Dessutom har jag svårt att tänka mig in i en beslutssituation. Jag försöker väl nog tänka på konsekvenser, på vad som är bra för olika människor osv., men jag kan tänka mig att känslor alltid påverkar. Sen är ju valsituationerna så olika (Ska jag köpa godis idag? Vill jag gifta mig med den här mannen?). Mindre beslut är väl mindre genomtänkta än stora.

9. Välj 3 olika sorters sötsaker/snacks som skulle vara de enda 3 du fick äta för resten av ditt liv. Vad hade det varit?

Fazers blå. Kladdkaka. Chips. 

10. Vilka 3 egenskaper tror du att din innersta krets skulle beskriva dig med om de fick frågan?

Pålitlig, lyssnande, samvetsgrann.

Det skulle vara roligt om Johanna, Niklas och Netti ville ge sina svar till frågorna.