Snart Österbotten

Om ungefär en vecka flyttar vi. Det finns mycket jag ser fram emot med flytten:

 

Berörande lägenheten:

- 45 m2 blir 70 m2.

- Trerummare istället för (stor) etta. Skilt sovrum, där en vuxen kan vila, förhoppningsvis ostörd från en i vardagsrummet gråtande baby. Ett extra rum, vilket innebär att vardagsrummet och sovrummet kan befrias från skrivbord, klädställningar och andra störande element.

- Egen ingång! Inga trappuppgångar, inga hissar, inga korridorer. Inget stort projekt för att ta sig ut på bar mark.

- Utgång även till bakgården. Detta torde innebära att skugga alltid kan hittas åt den tupplurssugna babyn.

- En lägenhet som uppfyller de krav jag har på lägenhet (just nu). Tidigare har jag knappt haft några krav alls. Men som förälder ändras detta!

Berörande Österbotten:

Behövs verkligen en förklaring? Nå, ska försöka, även om det egentligen inte kan beskrivas i ord.

- Nära, eller i alla fall närmare, till våra familjer. Oerhört viktigt nu i småbarnstiden, men även annars.

- Under en bilfärd från låt oss säga Malax till Nedervetil (en rutt på ca 2h) finns det många vänner och släktingar man kunde sticka sig in hos.

- Jag får känna mig hemma igen. Något jag inte gjort på flera år.
- Österbotten!

Nu börjar ord kännas överflödiga. Endera förstår man eller så förstår man inte.

Berörande Kvevlax:

Om Kvevlax vet jag inte så mycket mer än det man kan läsa på internet, vilket innebär att jag bara kan föreställa mig hur livet där kommer att gestalta sig. 

- Jag ser fram emot att få bo i en svensk by på en radhusgårdsplan (tillsammans med andra barnfamiljer).

- Jag önskar att vi får lära känna människor där, hittar gemenskaper (församlings-, idrotts-, familje- ...) och på olika sätt trivas. 

- Lång väg har vi inte till centrum med bl.a. bibliotek, matbutiker, rådgivning, Finlands bästa bageri m.m. 

- Inom en radie på 1 km finns, mig veterligen, tre församlingar.

- Enkelt och snabbt att ta sig till villan.

- Bara 15 km så är man inne i Vasa.

Leva sin dröm

Gift. Barn. Färdig studerad. Boende i Österbotten.

Alla dessa fyra stora drömmar jag haft länge, får jag om två veckor börja leva i fullt ut. Jag har fått uppleva mycket fint under mitt liv, och jag kommer fortsätta att drömma större och mindre drömmar. Men dessa är nog antagligen de fyra mest grundläggande drömmarna jag haft i mitt liv.

Gift har jag varit i långt över två år, mamma blev jag för bara 3 ½ månader sedan. Att jag är färdig med studierna blev klart för två dagar sedan. Till Österbotten flyttar vi om två veckor. Det känns som att den här perioden möjligtvis kommer att vara den bästa i mitt liv, eftersom de flesta av dessa drömmar slår in på så kort tid. Allt känns nytt och fräscht och jag känner mig pirrig i kroppen. Men faktum är att jag inte slutar att leva i dessa drömmar bara för att nyhetens behag om några veckor kommer att försvinna. Då får jag i min österbottniska vardag påminna mig om hur lyckligt lottad jag är.

Utvärdering av Tammerforsåret

Den här tiden på året ifjol såg jag framemot att få flytta till Tammerfors. Nu ser jag fram emot att få flytta bort härifrån. Det är dags för en utvärdering av året och jag utgår från den listan som finns i ett blogginlägg från 16 maj 2013, där jag listade upp tio orsaker varför jag såg framemot flytten till Tammerfors. Hur gick det riktigt?

1. Jo, Tammerfors är en väldigt vacker stad. Jag är kanske inte så imponerad av byggnaderna i staden, men nog av naturen! Vi hade glädjen att få bo på en väldigt vacker plats i Tammerfors, när till sjön, vacker skog och en hög ås med sjöutsikt. Den vackra naturen var nog det som imponerade mest på mig.

2. Jag pendlade till Åbo nästan varje vecka under hösten, därför var det bra att vi inte bodde så långt därifrån. Men speciellt nära Österbotten är man ju inte i Tammerfors heller. (Och p.s. jess, nu flyttar vi på riktigt till Österbotten!!)

3. Att ta sig ur den finlandssvenska bubblan är inte riktigt lätt. Jag skulle definitivt vilja. Men sen om det lyckas beror på en rad omständigheter, så som hur modig man är, i vilka kretsar man rör sig (i vårt fall typ inga kretsar), vilken slags kyrka man råkar besöka (t.ex. en stor en, där man smälter in i mängden så till den grad att man inte märks), tidsbrist m.m. Min enda långvariga kontakt med någon finskspråkig var rådgivningstanten. Det här är nog en av de största förlusterna från det här året, eftersom jag såg framemot att få knyta finska kontakter.

4. Som tur bodde småkusin Bibbi i stan! Egentligen väldigt osannolikt att vi båda skulle bo i den otippade staden Tammerfors under samma år! Med honom besökte vi församlingen vid flera tillfällen. Det lyste nog upp tillvaron när man fick träffa honom.

5. Jag och Anders har  haft lite svårt att komma oss iväg på resor till finska städer, fastän vi diskuterat saken. Men nu behöver vi i alla fall inte harmas för att vi inte kommer att resa till Tammerfors på en lång tid.

6. Jo, vi var till en finsk församling under hösten. Men församlingen var för stor för att man naturligt skulle kunna knyta starka kontakter. Däremot träffade vi en finlandssvensk tjej! ;) En vidare stark orsak till varför vi inte fick några kontakter där var att vår tidsbrist hindrade oss från att gå med i en cellgrupp. Visst finns det goda chanser att få finska kontakter när man besöker en finsk församling, men ... jag tror nog det blir en svensk församling nästa gång.

7. Suck. Att jag ens vågade mig på en jämförelse med flytten till Göttingen. Omständigheterna vid de två olika flytten var nog helt olika. ... Eller okej, kanske man kan säga att utgångspunkterna var ganska lika, men resultaten blev väldigt olika p.g.a. olika omständigheter.

8. Jo, jag tänker fortfarande att det är något alldeles extra med städer med nöjesfält. Men inte vet jag om man blir lyckligare av att bo i en sådan stad. Och har vi varit till Särkänniemi ens en gång under tiden vi bott här? Nej. (Beror kanske på att vi var där sommaren 2012.)

9. Experimentet utfört: Det gick inte så bra. Och det blev ju lite tråkigt när man blev gravid och fick barn. I den situationen vill man gärna ha vänner runtomkring sig. Som tur har jag haft flera besök av flera vänner från andra orter.

10. Haha. Ja, jag fick ju rusa in i ett nytt jobb , men det var inte så mycket att fundera över. Bara att förbereda sig på. Fast det hade jag nog kunnat göra i Österbotten också, antagligen ännu bättre där.

Till sist vill jag publicera bilder på de goda sidorna med Tammerfors, nämligen naturen. Den har jag i alla fall njutit av.

Äntligen hemåt

Nu firar vi. För för första gången på sju år får jag äntligen säga att jag ska flytta hem. Hem till Österbotten. Under dessa sju år (förutom kanske under Göttingen-året) har jag längtat till Österbotten, men hela tiden vetat att en flytt ännu inte är i sikte. Nu är den i sikte. 

När vi har funderat på var i Österbotten vi vill bo har jag sagt mellan Vasa och Kokkola. Jag har inte längre något speciellt hem i Österbotten. Nedervetil är jag uppvuxen i, känner bäst till och kommer alltid ha ett speciellt förhållande till. Men dit kommer vi knappast att flytta.

Så vi siktade på Vasatrakten (där vi har en del vänner och släktingar), och jag började söka efter lägenhet i Vasa och Korsholm. Men det fanns dåligt utbud på hyresradhuslägenheter, och jag började tvivla på att vi skulle hitta någon som passade oss. Men plötsligt en söndagkväll hittade jag något som eventuellt kunde intressera, och när vi fick mera information om lägenheten började jag önska att det skulle bli vårt nästa hem.

Lägenheten låg i Kvevlax (14 km norr om Vasa, längs riksåttan), en ort som jag kände till ytterst dåligt. Men ju mera jag började tänka efter och läsa på internet, så insåg jag att det antagligen kunde vara väldigt bra att bo där. Till skillnad från någon stadsdel i Vasa, så antar jag att man i Kvevlax har en byakänsla. Jag hoppas och tror att det är lättare att lära känna människor på en sådan plats, än i en anonym stadsdel. Där finns ett centrum med bl.a. matbutik, bibliotek, caféer och även rådgivningsbyrå och föräldracafé, ungefär vad jag behöver. Jag är osäker på om allt detta skulle finnas i en stadsdel i Vasa. Vidare är Kvevlax ungefär lika stor som Nedervetil, så storleken är jag van vid. Vidare såg jag på google maps, att området kring lägenheten är omringad av många promenad-/joggingrutter. I byn finns tre kyrkor ("tre kyrkor och flera sekter" som det står på Kvevlax hemsida :P ), vilket är otroligt med tanke på byns storlek. Där finns också en idrottsförening, och när jag såg att man spelar volleyboll så fick Anders höra ett glädjetjut.

Min syster var och se på lägenheten redan dagen efter och vi insåg att den uppfyller de önskningar vi hade för vårt nästa hem, och slog så till direkt. Jag var väldigt tacksam att vi faktiskt fick den lägenhet som vi ville ha. Någon kunde ha hunnit före! Så nu ska vi plötsligt bli Kvevlaxbor om en månad! På ett dygn ändrade min bild av Kvevlax helt, från ett okänt och kanske lite tråkigt ställe till en eftertraktad kommande bostadsort.

Efter flera somrars kappsäcksliv i Österbotten får vi nu njuta av sommaren i vårt eget hem i Österbotten. Det är lycka!

________________________________________________________

Annat vi firar just nu:

- att det är maj och snart sommar.

- att Anders bara har ca 4 veckor kvar till sin semester.

- att Elias är tre månader.

- att Elias blev av med den mat han lagrat i 17 dagar.

- att Elias i natt för första gången vaknade för mat endast en gång. (Otroligt med tanke på att han ganska få gånger ätit färre än tre gånger nattetid.)

- att jag lämnat in min avhandling för en sista granskning och således nu får en försmak av den studiefria tillvaro jag snart kommer att få njuta av.