Det här inlägget är ett bidrag till utmaningen som gavs på
bloggen Finlandssvenska bloggare, där man ska skriva ett inlägg till den rubrik det här inlägget har.
Jag har redan i ett inlägg berättat om hur jag upplevde det
att bli mamma. Jag ska inte upprepa detaljer, men berätta lite mer. Det var för
mig en stor chock att bli mamma. I början kändes det svårt, tungt. Nu är pojken
över tio månader och än idag skulle jag inte riktigt vara beredd på att bli gravid
igen. Men det önskar jag att jag är om ett år. Inte för att vi har bråttom att
få fler barn, men för att det skulle tära på mitt humör att inte klara av att vara beredd på det som egentligen är min stora dröm.
Den chocken jag upplevde med första barnet berodde främst på okunskap. Därför torde det inte bli fråga om någon stor chock nästa gång. Men ifall jag blir gravid igen vill jag se på framtiden med förväntan och glädje trots medvetenheten om sömnbrist, rörelsebegränsningar och arbete.
Exakt hur jag ska göra för att känna mig beredd vet jag
inte, kanske låta tiden gå och mer och mer uppleva det jag redan upplevt, att
det blir enklare med tiden, kanske gå igenom mina tankar lite djupare, kanske
prata med någon med mer erfarenhet. Jag vet inte om jag kan säga att jag ska uppfylla detta inom ett år, eftersom det är svårt att tvinga fram
känslor man inte har, men det är definitivt en dröm och i och
med detta inlägg kanske jag också kan säga att det är ett mål jag har för nästa
år. Inte som en press, inte som något som ger mig dåligt samvete, men som en påminnelse om att jag ska komma ihåg att
bearbeta mina tankar. Och efter att ha skrivit detta inlägg känns det redan som att jag har närmat mig målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar