Växter i motljus

I solskenet igår kväll passade jag på att fotografera växtlighet i motljus. Att fotografera blommor i motljus kan bli väldigt vackert, har jag sett. Eftersom inga vackra blommor fanns till hands fick jag fotografera den enkla häck som omgärdar vår lilla gårdsplan.

Jag fotograferade alltså från låg vinkel, uppåt mot solen, för att fånga de blad som träffas av solljuset. Och för att annars också få ljusa bilder. Jag använde close up-filter på flera bilder för att få bättre närbilder. Minnet sviker, men jag tror att andra och tredje bilden är fotade med close up-filter, och kanske första bilden också.

På första bilden finns inget särskilt blad i fokus, utan det är mera solljuset jag velat fånga, och de gröna färgerna med den blåa himlen i bakgrunden.

På andra bilden är det aronians blomknoppar och blad som är i fokus. Eftersom det blåste var det utmanande att få motivet skarpt. Även om bladen inte lyses upp särskilt mycket av solen tycker jag ändå att det blev en viss stämning i bilden tack vare ljusfläckarna i bakgrunden.

Jag behöver knappast förklara varför jag tycker att bladen på den tredje bilden var intressant. Jag var lite besviken på att vår häck var så tråkig, men efter att ha fått insekten fångad på bild kände jag mig ändå ganska nöjd med fotosessionen.

 

Det här var första gången jag prövade på att fotografera växter i motljus. Förhoppningsvis får jag i sommar många fler möjligheter att fotografera blommor på det här sättet.

Bilder från lägenheten

Bilder från nya lägenheten tas i maklig takt. Igår när solen sken passade jag på att fotografera vårt sovrum, som jag är lite kär i. Visst, kanske inte helt smart med så stora fönster när grannen bor 20 meter bort, men jag har nog börjat omvärdera dessa stora fönster som jag tidigare trodde att jag inte ville ha i mitt kommande hem. Kontakten ut till gården blir en helt annan. Men kanske bäst att placera dem så att inte alla som går förbi har fri insyn.

Process, inte perfektion

Jag hoppas få bli en bättre fotograf, och jag drömmer om att i framtiden kunna ta fantastiska bilder. Men jag väntar inte med att visa mina bilder här på bloggen tills de är perfekta. För det första skulle jag i så fall få vänta länge med att visa mina bilder. För det andra vill jag här på bloggen visa allt jag utforskar och försöker lära mig.

Alltså är drömmen perfektion, men faktum process. Utan process, ingen perfektion.

Men visst väljer jag ut de bilder jag är nöjdast med. Och när inget blir bra, bloggar jag inte om det. Så det som jag lyckats bäst med i en given situation kan man förvänta sig att se här i bloggen. Men bäst betyder inte perfektion.

Tyst det är i huset ...

Jag har aldrig bott ensam, och sedan jag gifte mig, och speciellt sedan vi fick barn, är det sällan jag upplever total ensamhet. På lördagkväll fick jag chansen att vara ensam hemma. Så länge datorn var igång var ensamheten inte påtaglig, men därefter insåg jag att jag befann mig i ett sällsynt tillstånd. Ingen som krävde min uppmärksamhet, inga andras behov att ta i beaktande. Skönt. Samtidigt känns den ensamhet - och den tystnad - jag är så ovan vid, nästan skrämmande. Vad är jag utan denna familj, som liksom vuxit sig fast vid min kropp? Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att bo ensam. Även om jag ofta längtar efter lite ensamhet, insåg jag att jag får vara tacksam för att ensamheten inte är en ständig följeslagare.

Varför inte photoshop (än)?

Jag är ganska säker på att jag någon gång kommer att börja använda photoshop (jag använder ordet som synonym till redigeringsprogram). Men jag gör det inte än, och jag tänkte nu redogöra för orsaken till detta.

Jag är en sanningsinriktad person. Jag vill gärna att man i alla möjliga sammanhang håller sig till sanningen. När jag hör photoshop tänker jag av någon anledning lite på retuschering, och detta klingar inte fint i mina öron. Med lite mental ansträngning förstår jag ändå att detta inte är sant, och att photoshop inte behöver ha något med förvrängd verklighet att göra. (Jag kommer att återkomma till temat i ett annat inlägg.) Men det finns även andra orsaker till att jag inte ännu sysslar med photoshop.

En orsak som ganska starkt hänger ihop med min första punkt, är att jag inte tycker att det ska vara en nödvändighet att använda photoshop om man vill syssla med (amatör)fotografering. På fotobloggar jag läser, talas det ofta om photoshop som en självklarhet, men jag tycker att man lika gärna ska kunna syssla med fotografering där man enbart använder kameran och dess tillbehör. Så jag försöker vara en motvikt till denna värld där photoshop är en självklarhet nu så länge jag inte är inblandad i den.

Innan jag lär mig att rätta till saker i photoshop vill jag lära mig att ta så bra foton som möjligt utan hjälp av datorn. Jag vill lära mig hur kameran fungerar, och jag vill se hur mycket en kamera klarar av. Ja, och hur mycket jag klarar av. Det är kanske den allra starkaste orsaken till att jag inte ännu använder photoshop.

En annan orsak är att jag ännu inte kan använda photoshop. Jag har mycket att lära mig inom fotografering, och photoshop är en sak bland många. Eftersom så mycket annat känns intressantare har jag inte motivationen att just nu sätta mig ner och ta itu med just den saken.

Och en sista, lite pinsam orsak, är att jag inte har koll på redigeringsprogrammen. Hur mycket kostar photoshop? Finns det bra redigeringsprogram som är gratis? (Kanske någon som vill upplysa mig?)

Visst har det hänt sig att jag har beskurit en bild eller svängt på den lite i Picasa. Men längre än så har jag inte kommit. Någon dag kommer jag att öppna Photoshop, och kanske kommer det att kännas som att en ny värld öppnas för mig. I så fall tackar jag och tar emot den erfarenheten, och använder photoshop för att ge mina foton en sista uppiffning.

Speglingar (del 4)

Detta är sista inlägget i serien om speglingar. Förra inlägget hittas här.

I detta inlägg vill jag visa hur jag på olika sätt har försökt fånga (sol)ljusspeglingar på bild.

Vanligt är ju att fotografera solnedgångar vid havet, så att solljuset speglas i havet. Men efter bilder tagna av min man insåg jag att det inte nödvändigtvis behöver finnas öppet hav för att få speglingar av solljuset. Det kan räcka med en snöbetäckt åker. Inte lika läckert som en solnedgång vid havet, men ändå ...

Solnedgångens fascinerande färger fick jag en gång fånga i fönster. Jag ställde mig på ett ställe så att speglingen syntes både i fönstret och i lyktan. Dessutom fick jag rotera lyktan med handen så att den skulle vara svängd på ett sätt att speglingen blev synlig. Jag har lyktan i fokus, så att ljusspeglingen är ur fokus. Därmed blir ljuset suddigt och liksom sväller ut i bilden.

I förra inlägget skrev jag om hur speglingar kan hittas på oväntade ställen. Något oväntat var att jag upptäckte en solljusspegling på postlådorna. Grannen som kom gående förbi förundrade sig antagligen över min fascination för postlådorna.

En annan oväntad solljusspeglingen hittade jag i några vattendroppar. Första bilden visar en bättre spegling av solen i den ena specifika droppen. Man ser alltså den riktiga solen, och sedan en spegling i vattendroppen. Den andra bildens vattendroppe är inte lika tydlig, däremot syns det bättre hur de blöta grenarna i bakgrunden också speglar solljuset. Genom att de är ur fokus framträder igen ett suddigt ljus som tar mera utrymme.

I följande två bilder har jag eftersträvat samma effekt som i föregående bild, nämligen att ha ljuspunkter i bakgrunden som inte är i fokus. De suddiga ljuspunkterna är i båda bilderna speglingar, och i andra fotot ger fönstret upphov till flera speglingar av samma ljuskälla.

På tal om flera speglingar av samma ljuskälla, så kan man lyckas med det också i en lykta.

Till slut en oväntad spegling av en ljuskälla. Jag var så otrolig nöjd med det här fotot eftersom den överraskade mig totalt. En bild av stadsljus med det där lilla extra.

Speglingar (del 3)

Detta är tredje inlägget i serien om speglingar. Förra inlägget hittas här.

Efter att ha börjat uppmärksamma speglingar tycker jag att de hittas lite var som helst. Ofta på ställen man inte hade tänkt sig. Följande fotografier är av olika kvalitet, men visar att variationen för var speglingar kan hittas är stor.

Vackert familjeporträtt, inte sant? ... Följande bild härrör från en bildfärd när jag steg ur bilen för att fotografera skyn. Den här bilden hade inte kommit till stånd ifall jag hade varit ute till fots. Intressant färgkontrast!

Följande bild känns lite som en gåta: Vad är det som händer i bilden? Två speglar naturligtvis!

Speglingen i följande bild hade jag inte upptäckt om jag inte verkligen hade försökt leta efter något av minsta intresse att fotografera inuti bilen.

Ja, speglingen i följande bild överraskade mig verkligen. Så jag antar att det mest spännande i bilden är just speglingen; det otroliga i att den finns.

 

Sista bilden visade jag nyligen på bloggen. Den speglingen överraskade mig också. Det intressanta i speglingen är att den upprepar ett mönster. Och att speglingen är så stark. Det är en illusion att den röda träväggen skulle fortsätta mot höger.

Fler inlägg i serien om speglingar är att vänta.

Speglingar (del 2)

I förra inlägget inledde jag en serie om speglingar. Jag vill fortsätta berätta hur jag har lekt med speglingar.

Vattenpölar som speglar något i bilden

Det som jag insåg när jag började läsa på mer om fotografering är att man inte alltid behöver ha hav och sjöar för att hitta speglingar. Det kan räcka med en vattenpöl.

Hav må vara vackrast ...

 ... men även vattenpölar kan innehålla skatter. Dessutom kan man jobba med vattenpölar på lite andra sätt. De två följande bilderna är kanske inte vackra, men de visar vad man kan tänkas åstadkomma med en obetydlig vattenpöl.

När man har hittat en vattenpöl lönar det sig att närma sig pölen från olika håll och höjder för att se vad den kan tänkas spegla. För att få med så mycket som möjligt av huset i föregående bild fick jag fotografera riktigt nära marken.

Vattenpölar som speglar något som inte syns i bilden

Bilderna som jag visat hittills i detta och i förra inlägget visar speglingar av något som syns i bilden. Något föremål syns alltså två gånger i fotot. Man kan också använda speglingar utan att visa det verkliga föremålet som speglas. Föremålet syns alltså bara en gång, och då i speglingen.

De två följande fotona härrör från ett tillfälle när jag hittade små vattenpölar bland smältande is som låg på marken. Eftersom speglingen i första bilden inte är så informativ, valde jag att i övre kanten av bilden visa lite av den verklighet som speglas i pölen.

Den andra bildens spegling är än mindre informativ, och därtill syns en del av en gungställning, vilket inte är så lyckat. Men det som jag ville med fotot var att forma något slags mönster av isen och vattenpölen, samt fånga spegling av solljuset både i isen och i vattenpölen, samtidigt som träden framträder så tydligt som möjligt.

De följande två fotona är inspirerade av ett fotografi jag en gång såg i en FOTO-tidning.

Det jag har gjort här är att fota Elias (och Anders) i speglingen i en vattenpöl för att sedan vända bilden upp och ner. Jag lät speglingen fylla hela bilden, men visar lite av asfalten/stenarna runtomkring för att ge en antydan om att det handlar om en spegling. Det jag gillar i andra bilden är den dramatiska himlen. Och lite roligt är det att det ser ut som att man har fotograferat från en omöjlig vinkel, alltså som om man fanns under jorden.

Än har jag inte tagit den perfekta vattenpölsbilden. Jag vet att de finns, eftersom jag har sett intressanta bilder av andra fotografer. Men den sista bilden i det här inlägget är jag ändå ganska nöjd med.

Ännu är åtminstone ett inlägg i serien om speglingar  att vänta.

Speglingar

Föreställ dig en bild med vackra, höga berg. Otrolig natur. I mitten av bilden finns en sjö. I sjön speglas naturen, så att bilden blir exceptionellt vacker. En sådan bild önskar jag någon gång få ta. Eftersom jag antar att det kommer att ta några år innan jag befinner mig i den situationen, passar jag redan nu på att upptäcka de speglingar som finns runt omkring mig.

Att fotografera sjöar och hav där något slags spegling finns, har intresserat mig redan en längre tid. Jag kommer ihåg hur jag med tidigare kameror har fotograferat speglingar av solnedgångar och mäktiga färger i skyn. Men först efter att jag satt mig in i fotografering lite mera har jag upptäckt att man kan göra mycket med speglingar. Hittills har mina försök varit ganska triviala. Men jag tänker mig att ifall jag börjar med det triviala kanske jag lyckas bygga upp ett öga för speglingar.

Lyckade foton

Jag kommer i det här inlägget - eller inläggsserien - att visa flera foton av speglingar, varav alla inte är så lyckade eller speciella. Men jag vill börja med att visa några foton som jag tycker att är lite mer lyckade.

Första fotot är från en villaavslutning. Det är skymning och två släktingar placerar ut lyktor vid havskanten. Jag fotade från låg vinkel och lyckades på det sättet få fram speglingen av lyktorna och t.o.m. av de två personerna, och den lykta som de håller i. Stenarna och personerna är svarta, skymningens färger syns på himlen och i havet. Det som enligt min åsikt gör bilden intressant är just lyktorna och de två personerna som ger liv åt bilden. 

Det andra fotot är taget från saluhallen i Vasa. Fönsterskivorna som syns på vänstra sidan av bilden ger upphov till speglingen av lamporna, stjärnorna och julgranen. Samtidigt är det inte en total spegling, utan man ser även lite av det som befinner sig bakom fönsterskivorna. Jag gillar bilden eftersom bilden är färggrann och innehållet känns intressant och fräscht. En bild av stadsliv. Trots att det finns mycket att titta på i bilden tycker jag inte att den blir kaotisk, eftersom speglingen leder blicken rakt fram i bilden.

När jag tog den här bilden kände jag mig faktiskt lite euforisk, eftersom jag insåg att jag lyckades tillämpa något jag hade läst om i en fotobok. Där fanns ett foto ganska likt det här. Jag tyckte att jag fick in en fullträff.

Det tredje och sista fotot föreställer Vasa stadssiluett. Jag körde vid ett tillfälle från Sundom till Vasa och såg stadssiluetten med fullmåne på himlen. Jag visste att det här var något jag ville fotografera när jag hade möjlighet. När jag väl kom tillbaka för att fotografera fanns ingen fullmåne. Istället upptäckte jag speglingarna på det frusna havet. Och jag måste säga att jag var riktigt nöjd med det också.

Jag återkommer med fler speglingar i ett senare inlägg.

Bild från lägenheten

Jag skrev att jag ännu inte kan dela med mig av foton från hemmet, eftersom där ännu råder ett visst mått av oreda. Men jag fick uppleva hur fotograferingsmöjligheter kan upptäckas vid oväntade ställen. Här är resultatet av en sådan möjlighet. Bilden är tagen på verandan där det stora fönstret speglar det röda trämönstret.

Vi har flyttat!

I lördags gick flyttlasset till Böle. Till ett nytt och modernt radhus. Inträngd mellan andra radhus. Det blir en tid när jag får öva mig i att inte bry mig om att grannarna har möjlighet att kika in rakt i vår vardag. Det blir också en tid när jag får glädjas över att få bo i en annorlunda och modern lägenhet. Så där som jag tycker att lägenheter borde vara, men för det mesta inte är.

Så här såg vardagsrummet/matsalen ut i lördags.

Bättre ser det nog ut nu, men fina bilder från lägenheten kan jag tyvärr inte leverera när det fortfarande ser ut lite så här:

Det kommer att finnas en del att göra här i lägenheten ännu i några dagar, men det känns fint att få göra i ordning en så här fin lägenhet.

Dimma

De tre senaste inläggen handlade om att jag gärna fotograferar skuggor. Något annat jag gärna fotograferar är dimma. Jag har inte hunnit fotografera dimma många gånger, men jag vill visa några bilder. Jag inleder med ett par nyare, mindre spektakulära bilder.

De två första bilderna är från sommaren/hösten 2014 i Kvevlax. Jag var så fascinerad över den korta sikten, och med Elias i vagnen gick jag omkring i hemtrakterna tidigt på morgonen på jakt efter intressanta vyer. Riktigt häftigt blev det inte, men bra övning var det för mig i alla fall.

Första bilden visar med hjälp av vägen och lyktstolparna den vita väggen som kommer emot. Jag zoomade in en aning för att inte få med för mycket luft i kanterna, men inte så mycket att sträckan till den vita väggen blir osannolikt kort. 

På andra bilden prakticerade jag det jag hade läst i en bok om komposition. Därmed finns på bilden en förgrund (som upptar ungefär en tredjedel av bilden), och ladan är placerad enligt tredjedelsregeln (som jag kommer att återkomma till någon gång här i bloggen). 

Två foton av dimma som jag är ännu nöjdare med är tagna i Tammerfors, vid en tidpunkt när vi ännu inte ägde någon systemkamera. Vår lägenhet låg alldeles intill Pyhäjärvi, och en morgon tog jag mig ut i ett härligt dimlandskap. När jag kom ut till sjön råkade jag ha turen att se en man ro ut för att ta upp fisk. Utan att ha läst mycket om komposition försökte jag få bilderna så intressanta som möjligt.

Med ganska få dimbilder i bagaget önskar jag få möta många dimmiga dagar framöver i mitt liv. Men med erfarenheter från både Tammerfors och Kvevlax tycker jag att landskapet kanske borde vara lite extraordinärt för att bilderna ska bli intressanta. Eller har jag bara inte upptäckt allt intressant som man kan göra i en ganska ordinär miljö?

Skuggor (del 3)

Nu kommer ett sista inlägg om skuggor för den här gången. (De tidigare inläggen kan läsas här och här.) Jag vill i detta inlägg lista ytterligare två orsaker till varför att skuggor fascinerar mig.

En avbild av verkligheten

Efter vinterns mörka tid var det en dag något som drog mig till köket. Starkt solsken. När jag hade kommit över min första förvåning över ljuset insåg jag vilken häftig avbildning som bildades på köksväggen. Första fotot visar hur det ser ut som om vi hade två fönster på denna fönsterlösa vägg. Andra fotot visar hur fint gardinen avbildas på väggen, där som skuggan är som skarpast. Dessa två foton tog jag för att ha ett minne över dessa fina avbildningar.

Nästa foto visar samma köksvägg vid en annan tidpunkt. Persiennerna är nerdragna och halvt öppna. Jag vet inte varför ljuset faller så märkvärdigt på väggen, men så lustigt var det i alla fall att jag ville föreviga det på bild.

Abstrakt konst

Följande bild är den nyaste av de skuggbilder jag har visat i dessa tre inlägg. Vi gick omkring i den lägenhet vi nu ska flytta in i, och jag fotade frenetiskt eftersom jag var så fascinerad av lägenheten. Jag försökte ta foton som skulle visa hur högt det är i tak i vardagsrummet, och hur stor klockan är (den som syns på bilden), men jag lyckades inte riktigt. Hur som helst, när vi hade satt på lamporna så fick jag en helt ny idé för klockan. Nu ville jag inte längre att tak och golv skulle synas, utan endast klockan, skuggmönstren och några av orsakerna till skuggorna. Jag tycker om linjer så den här bilden tilltalar mig.

Skuggor (del 2)

Jag skrev i förra inlägget om att skuggor är något av ett favoritmotiv för mig. Jag gav ett par förklaringar till varför skuggor fascinerar, och nu fortsätter jag med ett par förklaringar till.

Oväntade mönster

Jag låg i sängen och tittade upp mot taket när jag såg vilket intressant mönster som bildades av skenet från lampan. Det var cirklarna och strålarna jag var ute för att fånga i den här bilden. (Jag hade dessutom just läst en bok om komposition, så jag försökte placera cirklarna på ett smart sätt.)

Ute på en vinterpromenad hade jag turen att få se två olika skuggor överlappa varandra. Var för sig hade de kanske inte varit så intressanta, men tillsammans blev de nästan dramatiska. Det svåra var att komponera bilden på ett intressant sätt, och så att man ser att det är skuggorna som är huvudpunkten. Jag tyckte inte att jag fick till det riktigt bra, men till sist tyckte jag det fick duga.

Annorlunda porträtt

Med hjälp av skuggor kan man variera sina porträtt. Det är något jag tänkt lite extra på eftersom jag ogärna publicerar många bilder på mina nära på internet. Den första bilden är inte så speciell tekniskt sett, men den berättar något om oss som familj.

Jag och Elias satt i vardagsrummet när jag upptäckte riktigt tydliga och klara skuggor av oss på väggen. Jag tvingade Anders att fotografera, och hade gärna sett att han hade fotograferat mera, eftersom jag inte var riktigt nöjd med resultaten. Men om man bortser från att min mun ser märklig ut, och att vi tar upp bara en del av fotot, så tycker jag att fotot är ganska gulligt.

Fler skuggbilder är att vänta i ett senare inlägg.

Skuggor

Skuggor har varit något av ett favoritmotiv (om man kan kalla det motiv) de senaste månaderna. Inte så konstigt kanske, när fotografi betyder att måla (eller skriva/rita) med ljus. För att skuggor ska synas krävs ju ljus. Ofta när jag fotograferar skuggor handlar det om att fånga just själva skuggan, men ibland handlar det också om att se ljuset bryta fram. 

Jag vet inte exakt vad som är så fascinerande med skuggor. Kanske kan några foton jag har tagit ge förklaringar.

Något ordinärt kan bli extraordinärt

Vad hade dessa foton varit utan skuggor? Dessa foton hade knappast blivit till om inte skuggorna hade funnits där.

Jag är inte nöjd med kompositionen i denna bild, men det får vara, eftersom jag nu ville visa skuggorna.

Lustiga, avlånga skuggor

När solen ligger lågt bildas avlånga skuggor. Det kan vara både lustigt och intressant, beroende på vilket föremål som är orsaken till skuggan. Det första fotot fotades en höstkväll och jag släpade iväg Anders och Elias ut på gården för att experimentera med deras skuggor. Lustigt slutresultat, tycker jag! Dessutom har jag här ställt killarna rakt framför solen så att det bildas ett sken runt dem.

Det andra fotot är fotat en kväll tidigt på våren. Jag ville pröva min close up-lins för att fotografera stenarna och deras avlånga skuggor. Efteråt tyckte jag att fotot blev intressant av helt andra orsaker, nämligen på grund av skimret som de glimmande cirklarna bidrar till. Men det är förstås en fördel att skuggorna finns med.

Fler skuggbilder är att vänta i ett senare inlägg.