Vem är till för vem?

Under de senaste åren tycker jag att man har uppmärksammat det fina budskapet i att det inför äktenskapet inte så mycket gäller att hitta den rätte som att vara den rätta. Det vill säga att inte tänka på vad den andra kan göra för mig, utan att tänka på vad jag kan göra för den andre.

Jag skulle vilja påstå att ett sådant tänkesätt inom församlingarna skulle gagna oss kristna. Att inte gå till gudstjänsten eller möten och tänka "vad får jag ut av detta?". Utan istället tänka "vad kan jag idag stå till tjänst med?".

Jag måste medge, det känns obehagligt att föreställa sig att man skulle lämna bort tanken om att "vad kan jag få ut av gudstjänsten idag?". För visst vill man ju ha ut något av den verksamhet man tar del av. Annars skulle man knappast gå dit.

Men hur skulle det vara ifall hela församlingen skulle slopa tanken om "vad kan jag få ut idag?" och istället gå på möte med frågan "vad kan jag stå till tjänst med idag?". Är det inte kanske just då som de församlingsaktiva på riktigt skulle få ut något?

I församlingen i Tyskland lärde jag mig något viktigt. Jag fick se en församling där man ville vara till stöd och hjälp för varandra. På vilket sätt var man bäst till hjälp? Genom att spendera tid med Gud och läsa Bibeln! När vi djupdyker i Bibeln kan vi hjälpa våra syskon på det allra dyrbaraste sättet: förmedla Guds ord till varandra.

Varför jag inte tycker om lotto

För några dagar sedan fick jag och Anders veta att vi inte vann 100 000 euro. I ett års tid har vi nu som då varit tvungna att fylla i papper och sända in till Valitut Palat för att om möjligt vinna 100 000 euro. Och visst har tanken kittlat! Det är ju därför vi har envisats med att skicka in de där pappren.

Ibland händer det sig att jag deltar i liknande lotterier, sådana där det inte krävas att man gör av med sina pengar, utan bara utför vissa handlingar. Som att i en butik fylla en sprängfylld låda med ännu ett papper med kontaktuppgifter. Visserligen handlar det om reklam, men jag försöker vara ganska noga med att inte gå med på att köpa produkter, bara för att delta i en utlottning.

Men när det kommer till lotto, ett system där många varje vecka betalar en liten summa för att om möjligt vinna några miljoner, då ser jag rött. Detta främst av två orsaker:

1) Apg 2:45

och

2) Matt 6:24

Jag ska förklara.

Första bibelstället lyder: "De [de första kristna] sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde." De första kristnas levde precis tvärtom lottofolket. Istället för att samla ihop lite av alla och ge allt åt en person, sålde de sina egendomar för att alla skulle få så mycket pengar som de behövde. Smart, va? Istället för att en skulle bli rik, såg de till att alla hade så mycket som de behövde.

Andra bibelstället lyder: "Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." På flera ställen i Nya Testamentet står det hur svårt det är för en rik att komma till Jesus. Den rike har satt sitt hopp till rikedomen, och är bunden vid den och har svårt att göra de gärningar som Gud vill att han ska göra. Därför är rikedomen inte något att eftersträva. Vi ska istället sträva efter att följa Guds vilja. När vi väljer att lita på Gud istället för på rikedom kommer Han att ta hand om oss. Och om Han tar hand om oss, då behöver vi ingen rikedom.  Det handlar också om att förstå vad som är viktigt i livet. Är det pengarna som är viktiga, eller är det något annat? Den intresserade kan läsa Matt 6:19-21.

Ifall man väljer att vecka efter vecka köpa lotto tänker man antagligen varje vecka på denna rikedom man önskar vinna. Man hoppas på den, annars skulle man inte betala för den regelbundet. För mig ter sig det här som att man är bunden. Bunden i sitt hopp om rikedom. Och att vara bunden brukar inte föra något gott med sig.

Sen tänker realisten i mig också att chansen att vinna någon ansenlig summa är så liten, att jag tror att de flesta vinner mer på att inte köpa lotterna.

Jag har fått jobb!

När jag fick avslag på min tredje jobbsökning tänkte jag för en sekund nästan bli lite bitter. Men snabbt viftade jag bort känslan och tänkte att "kanske har Gud något ännu bättre för mig". Ungefär en vecka senare visade det sig att så var fallet.

Jag som tidigare i smyg har tänkt tankar som "Tänk skulle jag få undervisa svenska åt invandrare!" och "Tänk skulle jag få jobba på en kristen skola!" ska nu få undervisa svenska för invandrare på en kristen folkhögskola. Även andra tankar som jag har haft uppfylls i och med det här jobbet. Allt detta i kombination med att jag fick jobbet på förunderliga vägar gör att jag känner mig väldigt trygg i att det är Guds ledning.

Så på måndag får jag komma in i en multikulturell zon som jag hade glömt att jag saknar. Jag fick till viss del vara i en sån zon när jag var i Tyskland, och under våren blev jag på en examensfest påmind om hur härligt det är att befinna sig i den zonen.

Det är också en zon som skrämmer mig. Främst när zonen innehåller väldigt olika kulturer. Som i jobbet nu fr.o.m. måndag. Varför det skrämmer mig ska jag illustrera med följande erfarenhet:

Under en flygtur till Tyskland 08/09 fick vi uppe i luften veta att vi skulle bli tvungna att vända om till Helsingfors igen. Under väntetiden på flygplatsen i Helsingfors såg jag en ung indisk kvinna som såg ut att känna sig lite borttappad. Sådär som jag kände mig. Hon behövde låna en telefon för att ringa till sin manliga släkting, kanske en farbror. Jag och kvinnan följdes åt och i Hamburg mötte farbrorn kvinnan. Jag hade just hunnit skaka hand med farbrodern när den indiska kvinnan slängde sig ner till marken i en djup bugning inför farbrodern. I den stunden kände jag mig otroligt dum. [Paus för eftertanke.] Fast hade jag inte hunnit skaka hand hade jag väldigt förvirrat undrat på vilket sätt jag skulle hälsa på mannen. Det hade antagligen känts ännu värre.

Även om den här zonen skrämmer mig lite, så ser jag väldigt mycket framemot jobbet. Rädslan är trots allt något jag vill komma över, och jag längtar efter att få komma i kontakt med människor från andra kulturer och med andra religioner. Jag hoppas få lära mig mycket, och lära ut mycket. Jag måste säga att det hittills har varit en stor glädje att planera undervisningen. Tänk att börja från 0! Amazing! Men mer om det en annan gång.

Sista sommarbilderna

Jag vill dela med mig av några sommarbilder ännu innan vi förlorar sommaren och dess händelser ur sikte.

I sommar har jag fått åka på två resor (om man inte räknar med Pieksämäkilägret), en till Umeå och en till Helsingfors. Jag börjar med att visa några intryck från dessa resor, först två bilder från Umeå, sedan två från Helsingfors. Jag har inte så mycket att kommentera angående bilderna.

Nästa bild tog jag för färgens skull. Jag tyckte färgen var trevlig, och när jag undrade hurudan bild jag ville ha tänkte jag att jag ville fylla hela bilden med den här växten, och dess färg. Kan hända att jag har använt close up-filter.

Från samma plats som jag fotade förra bild tog jag nästa. Jag var inte riktigt nöjd med färgerna i bilden, så nu har jag faktiskt tagit mig friheten att göra några justeringar i picasa. Ändringarna gäller skuggor och färgtemperatur. Eftersom jag inte kommer ihåg färgerna från verkligheten gjorde jag förändringar för trevligast möjliga resultat. Om ni undrar varför jag har tagit just den här bilden, så är det naturligtvis på grund av skuggan. Tyvärr är den inte alltför framträdande.

När vi nu är inne på skuggor kan vi också passa på att tala om ljus. Ljuset är orsaken till de två följande fotona. Första bilden tog jag eftersom jag tyckte det var fascinerande hur solen lyste upp grenarna i träden.

I nästa foto är det färgen från solen som fascinerar mig. Dessutom är det trevlig att växten (namn?) lyses upp mot den mörka bakgrunden i nedre halvan, och förblir mörk i den övre halvan, mot den ljusa bakgrunden. Jag tycker också om hur växtens konturer blir tydliga mot den ljusa bakgrunden.

På villaavslutningen (venetsiansk) fick jag testa svägerskans kamera, med objektivet 35 mm, f/1.8. Det tog en stund innan jag lyckades få inställningarna rätt, och lite problem hade jag också att hitta något motiv. Slutligen fastnade jag för en vas och detta blev slutresultatet. Det är främst formen och de gröna stjälkarna jag gillar här.

Avslutningsvis en typisk sommarsyn i Finland. Inte så anmärkningsvärd bild, men jag tycker ändå att vattnet suger upp blicken på något sätt som jag inte upplevt med mina tidigare sjö-bilder.

Den kristna familjen

Jag håller just nu på att läsa boken Den kristna familjen av Larry Christenson, som jag antagligen har införskaffat vid allkristets loppis för omkring tio år sedan. Jag skulle bli högst förvånad om någon annan i min ålder äger den boken. Den är nämligen utgiven i svensk översättning 1972.

Den här boken är så otroligt politiskt inkorrekt, framför allt för vårt nutida samhälle, men också i våra kristna församlingar, anar jag. Den är så otroligt politiskt inkorrekt att jag ... läser den med största iver!

Den här boken hjälper mig att se mycket som har gått snett i hur vi bygger upp våra familjer och vår barnuppfostran. Jag skulle vilja ropa ut till världen att "hallå, så här kan vi inte fortsätta. Nu är det dags för förändring". Men det är lönlöst, det vet jag. Redan när boken skrevs hade fenomenen börjat, och det var antagligen därför boken behövde skrivas. Men nu har det gått 40 år, och det som det i boken varnas för är vardagsmat. Inte något någon verkar reagera över. (Inte många i alla fall.)

Men kanske kan jag själv tillämpa något av det jag läser. Så jag fortsätter läsa. Min politiskt inkorrekta bok. Och jag läser den i smyg, för jag vet ärligt talat inte hur många som skulle stå ut med att veta vad som står i boken.

Kan blommor bli intressanta på bild?

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i blommor. Men sedan jag började fotografera mera aktivt har det slagit mig att blommor, med sina varierande former och färger, kan vara intressanta att fånga på bild. Men hur gör man för att få blommor intressanta? Jag vet inte om jag har ett svar på frågan, men här har jag i alla fall tankar bakom sommarens blombilder.

Den första blomman i detta kollage har jag fotograferat utgående från det enkla faktum att jag tycker att blomman var intressant. Det är inte många blommor som når fram till mitt hjärta, men den här var på god väg. Bilden är antagligen tagen med close up-filter, så jag har fått bakgrunden riktigt suddig.

Även de två följande bilderna har jag tagit eftersom jag har tyckt att blommorna har varit fina. Men jag är inte helt nöjd med slutresultatet. I den första av de två följande bilderna lyckas jag förvisso framhäva de fina prickarna inuti blomman, men förgrunden blir p.g.a. close up-filtret så suddig att man inte ser hurudan blomma det är fråga om. Den lilla vita blomman i andra bilden tycker jag är fin, men problemet är att bakgrunden är så vit att blomman inte skiljer sig ur bakgrunden tillräckligt bra.

Om blomman i förra bilden inte skiljde sig ur bakgrunden tillräckligt bra så har jag i nästa bild med iver försökt skilja ur blomman ur bakgrunden. Jag insåg att den gröna blomman omöjligt kan låta sig fotograferas mot gräset, så jag sökte efter denna bruna bakgrund. Men lyckas jag göra bilden intressant? Blomman tycker jag att är aningen intressant, men bilden blir inte intressant.

Nästa bild visar en blomma som jag fotade ur olika synvinklar för att se hur ljuset påverkar bilden. Jag fick fram den här bilden och tycker att den förmedlar en ganska trevlig stämning. Det är alltså egentligen inte så mycket blomman i sig, utan blomman i kombination med ljuset, som gör bilden speciell.

Om jag inte skulle fotografera och vara på jakt efter nya motiv hade jag knappast upptäckt denna lilla blomma. Söt tycker jag, i sin spretighet. Med close up-filtret lyckades jag inte få alla delar av blomman (eller borde jag säga "alla blommorna"?) i fokus. Eftersom de olika "blomdelarna" klumpar ihop sig i den övre delen av blomman fick jag försöka se till att de blomdelar kom i fokus som uppträder enskilt, och alltså syns bra i sin kontrast mot den gröna bakgrunden. För övrigt lyckades jag inte skapa en spännande bild.

Sedan kommer vi till en i mitt tycke nästan ful blomma. Men de många humlorna gjorde blomman intressant. Blomman sticker dock inte tillräckligt bra ur bakgrunden.

Nästa blomma är i sig inte speciell, men eftersom de växer tätt ihop blir summan av alla blommor trevlig. På nästa bild har jag därmed inte endast velat fånga en blomma, utan många. Några få blommor står i fokus, resten bildar trevliga, suddiga färgklickar. Jag tycker dessutom om de smala men styva stjälkarna som förser bilden med linjer.

Suddiga färgklickar i bakgrunden finns i ett par andra av mina blombilder. Den gula blomman i nästa bild är inte spektakulär, utan huvudmotivet blir nästan bakgrunden. Bakgrunden visar ett rikt blombestånd, medan den gula blomman i förgrunden får tjäna som exempel på vad som syns i bakgrunden. När jag säger att bakgrunden nästan är huvudmotivet så vill jag poängtera att det är ett medvetet val att låta bakgrunden vara suddig. Jag gillar effekten när formen försvinner och färgen sväller ut.

En annan bild med färgklickar i bakgrunden är nästa bild, men där är tanken bakom bilden aningen annorlunda. Igen är själva blomman inte så speciell, men istället för att visa ett (färg)rikt blombestånd ville jag här få fram en bild med ett tydligt färgtema. Det ser nästan ut som om det i bilden fanns två kullar med dessa blommor, med en dal mellan. Jag gillar denna känsla av "kuperat landskap". En viss blomma är också i fokus, så blicken har något att falla tillbaka på, men annars är det helheten och den stigande linjen i förgrunden som gör bilden.

Näst vill jag visa en knasig bild. Det var så att jag först tog denna bild, på alla sätt tråkig: 

Blommornas färg, och kontrasten till stjälkarnas färg fascinerade mig, men jag fick inte fram rätt färgton! Så jag gjorde en knasig inställning för att ljusa upp färgen, och fick till en bild som var förvrängd åt andra hållet - alltför ljus och skär. Hur som helst tedde sig inställningen i denna situation nästan magisk, så för första gången fotade jag medvetet förvrängda bilder. Och jag gillar det märkliga resultatet!

Avslutningsvis en bild där jag inte alls har varit intresserad av blommans form, utan endast av färgen. Hade vattendropparna inte funnits på bladen hade bilden knappast blivit till. Den här bilden får vara en hyllning till min favoritfärg och till liv.