Sidor

lördag, november 28, 2015

Lycklig ägare av vår kamera igen

Idag kunde vi hämta en reparerad kamera. Hoppas att den håller nu. Bara den gör det kan jag snart på allvar börja fundera på att köpa ett objektiv.

Helt gått mig förbi

Det var bara för ett par dagar sedan som jag förstod att det är lilla jul den här helgen. Det är säkert jobbet som fått mig att förbise detta faktum, för tiden har gått väldigt snabbt sedan jag började och tankarna har mest rört sig kring verb och adjektiv. När julbelysningen tändes i folks fönster förra helgen tänkte jag att världen nog har gått åt skogen när julfirandet inleds så alldeles för tidigt, och när folk har talat om att de väntar på jullovet har jag i mitt stilla sinne tänkt att de tyvärr får vänta länge då. Men det var alltså lilla jul redan den här helgen, så det är bara jag som varit aningen frånvarande.

fredag, november 20, 2015

Som jag trivs

I maj 2014 skrev jag ett inlägg om hur fyra stora livsdrömmar slagit in. Vid den tidpunkten kunde jag inse att jag då hade allt det viktiga jag hade drömt om.

Och ändå är det först nu som jag på riktigt trivs med livet. Mitt nya jobb har avsevärt höjt min livskvalitet. Studietiden var mer eller mindre motig hela tiden, men om det här jobbet är lönen för mödan, så var det värt det. Jag får arbeta med mitt modersmål som ett språk, jag får lära ut det åt andra, fundera i vilken ordning olika slags ord ska behandlas. Jag får komma i kontakt med människor från andra länder och kulturer. Jag får en inblick i deras språk och hur de uppfattar svenskinlärningen. Jag får vara en av de första kontakterna här i landet - det är en värdefull uppgift - och jag får komma nära sådana människor som jag tidigare inte har haft möjlighet att komma nära.

Det har varit viktigt för mig att komma ut ur lägenheten, få lite ombyte och träffa andra människor. Elias är min älskade sötnos och guldklimp - jag kan inte säga det tillräckligt många gånger åt honom-, men att vara hemma med barn 24/7 gör mig helt enkelt lite rastlös. Jobbet har inneburit en fin balans mellan jobbtid och familjetid. Jag jobbar inte 100 % och det är just så som det är bäst just nu.

Jag har haft mer energi än tidigare, upplevt större glädje och tillfredsställelse, och jag kan egentligen inte förstå hur ett jobb kan vara så här roligt. Inga tankar om att jag inte vill till jobbet, inga tankar om hur tråkigt det är när helgen är över, inte mycket stress. Vissa utmaningar, javisst, men inga gråa hår. 

En känsla av att jag är på rätt plats infinner sig. Idag var Elias med en varv till skolan, och han fick pussar på kinden och handen av några utländska unga män. Det är glädje för mig. Då är jag på rätt plats.

tisdag, november 10, 2015

Utan kamera

Igår lämnade jag in min kamera på Gigantti. Sedan minneskortet gick sönder och jag köpte ett nytt har kameran inte fungerat normalt. På Gigantti konstaterades att endera kortet eller kortläsaren är sönder. Eftersom garantin ännu var i kraft kunde jag lämna in kameran, men när och i vilket skick den kommer tillbaka vet jag inte.

Som tur har jag inga skrivuppdrag just nu. Då hade jag varit i klistret.