Inlägget kommer några dagar senare än det borde ha kommit, men jag är glad att jag överhuvudtaget hann skriva det. Det ska handla om vad jag har fått vara med om under 2015. Så att jag själv kommer ihåg.
- Jag och Anders inledde året med ett avtal om sockeravhållsamhet för en månad. Lite olämplig tidpunkt med tanke på att vi hade två födelsedagar och ett dop inom den närmsta släkten den månaden.
- Jag fyllde som vanligt i januari, och dagen till ära fick jag åka på en liten fotoutflykt tillsammans med mannen.
- För ovanlighets skull firade vi vårt första barns första födelsedag. Den unge herremannen kände av det stora med dagen för han var synnerligen allvarsam.
- I januari var vi också på Elias kusins dop.
- Från slutet av januari till slutet av mars vikarierade jag på högstadiet i engelska och tyska. Det var en synnerligen stressig tid, som lärde mig en hel del om vad jag vill med framtida jobb och med familjelivet. I efterhand inser jag att det var modigt vågat att ta jobbet eftersom Elias nätter ännu inte helt hade rett upp sig.
- Anders fick ett jobb han kanske inte hade vågat hoppas på.
- I första kvartalet redde Elias sömn upp sig, och än idag kan jag tänka
på hur skönt det är att han kan somna helt utan bekymmer.
- I maj flyttade vi aningen motvilligt från Kvevlax till Böle.
- Drömmen om att bo modernt uppfylldes.
- Det här året har det varit intressant med Elias framsteg. Han började gå och tala sina första ord och utvecklades mycket som individ.
- I maj deltog jag i mitt första redaktionsmöte på tidningen Livet. Det var som om livet återvände! För mig personligen alltså. Efter mycket tid hemma fick jag en härligt kreativ dag ute med trevliga människor.
- Jag började också skriva för Livet, vilket kändes roligt och meningsfullt.
- Under sommaren gjorde jag två resor. (Utflykter skulle någon som inte är mamma kalla dem.) En till Umeå med två väninnor och en till lägret i Pieksämäki.
- Under sensommaren åkte jag dessutom med Elias till Helsingfors, där vi bodde några dagar hos Hanna.
- Vi hade glädjen att få närvara vid fyra bröllop. Efter den tredje tyckte vi att vi hade tillräckligt med erfarenhet av att ha med småbarn på bröllop.
- En dubbelmöhippa fick jag också vara med på.
- Efter villaavslutningen fick jag besöka villan ännu en gång och plocka havtornsbär. Nu finns stora, goda egenplockade havtornsbär i kylskåpet.
- Det här året utnyttjade jag möjligheten att fota under de tider jag inte jobbade och började drömma om nya objektiv.
- Vi fick reda på att Elias skulle få en kusin, och han föddes i slutet av året, bara för några dagar sedan.
- Vi fick reda på att Hanna skulle flytta till Vasa i början av år 2016, och att två goda vänner (med barn) skulle flytta till Böle, väldigt nära oss, i slutet av 2015. På julafton blev det parkhäng med den familjen.
- Genom Guds nåd och ledning fick jag ett jobb som passar mig perfekt och uppfyller drömmar.
- Elias började dagis, och trots att jag var lite orolig innan han började, så tycker jag nu att det var ett bra val att sätta honom på dagis.
- Mot slutet av året insåg jag att det behöver vidtas åtgärder mot den bristande kvalitetstiden med Anders. Det får bli ett projekt för 2016!
Det här var det jag kommer ihåg utan att sätta alltför mycket tid på att gräva efter minnen i olika skrymslen. Året kan bäst sammanfattas i familjeliv och jobb. Det har varit befriande för mig att börja jobba. Och att dessutom få se att Gud kan leda jobbvalet så att det blir riktigt bra. Samtidigt har jag blivit med tillfredsställd med att ha en familj. Det har varit en lång process av omprioriteringar, och även om jag fortfarande sörjer det faktum att jag inte hinner med allt jag skulle vilja hinna med, så börjar jag ha vant mig vid tanken. Bäst har ändå varit att jag nu har fått se att saker reder upp sig och att man kan fortsätta med ett tämligen normalt liv när barnen lite vuxit till sig.
