När pauser i livet dyker upp, när man har chans att stiga åt sidan och betrakta det ekorrhjul man snurrar i, kan man få en hel del insikter i hur livet egentligen ter sig.
En insikt jag nyligen fick är att jag under småbarnsåren och byggtiden nog i någon mån tappat bort mig själv. Vardagssysslorna har gjort att jag inte hunnit tänka efter, men efter en tid märkte jag att något var fel, jag mår inte bra. Jag började känna mig som en odefinierbar grå massa.
Så när jag inledde mitt sommarlov med en lång to do-lista (vilken innehöll bl.a. bokläsning, sportande och städning av kökshyllorna) var det antagligen ett hopp om att återfå kontrollen över mitt liv och att igen få möjlighet att definiera mig själv.
Småbarnsåren och byggtiden har varit en tid när jag definierats av andra. Det är andra som har styrt mig och berättat vad jag behövs till. Som mamma är livet så här, det kommer man inte undan. Men i alla fall jag behöver få pauser för att må bra - stunder när jag får definiera mig själv.
När jag nyligen började läsa igenom min blogg från början insåg jag att mitt skrivande också har varit ett sätt för mig att definiera mig själv. Jag har tydliggjort för mig själv och andra vad jag sysslar med i vardagen, vad mina tankar rör sig kring, vad mina drömmar är och vilka principer jag står för. Det är också antagligen en orsak till att bloggskrivande varit så tillfredsställande. Också att vara bloggskribent är ett sätt att definiera sig: "Jag är en person som tycker om att formulera tankar."
Vidare är jobbet ett ställe där jag får definiera mig själv. Jag får välja hurudan kollega jag är och framförallt hurudan lärare jag är. Jag får frihet och utrymme att vara den jag tycker om att vara.
Jag vet inte om det här behovet är lika stort för alla? Men jag har i alla fall insett att jag för mitt välmåendes skull behöver lite utrymme att definiera mig själv. Det gör jag ikväll med bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar