Sidor

fredag, september 29, 2006

Verkligt glad

Idag fick vi våra preliminära resultat från finskan. Jag skrev A-finskan, å mitt första mål va att klara det. Ifall jag klarar det så va min önskan (inte direkt mål, men önskan) att jag skulle få B i resultat så att jag inte skulle behöva skriva om det. Jag visste att vägen till B sku va lång för mig, och jag hade inga förhoppningar. Jag bara tänkte hur skönt det skulle kännas ifall jag inte skulle behöva bekymra för finskan mera, och jag skulle därmed få ta bort en finskakurs i period 4 och därmed ha 8 hålpass den perioden, vilket skulle vara skönt när läsperioden närmar sig. När jag sen fick se resultaten blev min första tanke att WOW va bra poäng jag fick i uppsatsen. Jag brukar få 60-70 och nu fick jag 78! Otroligt var min tanke! Jag hade på förhand läst på ord och uttryck så att jag skulle ha en bredare grund när jag skrev. Uttrycken har jag samlat ända sedan sommaren, och jag fick använda den uttrycken som har fastnat bäst i mitt minne.(*berättar mer om det längre ner) Mina poäng blev alltsomallt 213/299. Jag hade inte kunnat förvänta mig så bra resultat. Mina poäng snuddar till C, och visst är det roligt ifall jag får C, då blir jag verkligen glad. Men jag nöjer mig gladeligen också med B och det är bra att veta att jag är långt över B-gränsen.

Jaa, alltså jag hade samlat finska uttryck sedan sommaren. Mitt första uttryck fick jag från Helsingfors redan under sommarlovets två första veckor. Uttrycket såg jag på en reklamskylt, och det stod "maku täynnä muistoja". Å uttrycket fick jag i uppsatsen ändrat till "kesä täynnä muistoja".

En rolig grej idag var att jag träffa på en person som jag blev överraskad av att träffa. Jag tänkte inte tro mina ögon och det var jätteroligt att se henne. Det är M. från Helsingfors som är storasyster till milipojken B. Jaa, där vet ni flesta säkert redan vem det är. Hon ska för en vecka vikariera i högstadiet. Den här gången mindes hon vem jag var!:)

Nåja, d va lite från mig. Nu ska jag och tala med mina vänner.

Ha en lärorik vecka ni som far på Tro, sex och kärlek-helgen!
Gud vare med er alla!

torsdag, september 28, 2006

Äntligen!

Nu får jag äntligen chansen att skriva blogg igen. Jag har saknat bloggosfären (jag läste faktiskt att ett sånt ord borde finnas nuförtiden) och har mycket att ta igen vad gäller läsning av andras bloggar och skrivning av eget blogg.

Orsaken till att jag inte hunnit skriva blogg är att jag har genomgått: engelska hörförståelse, finska hörförståelse, 2x modda studentprovsdag, finska student, religion student. Dessutom hade jag ett vanligt religionsprov. Det enda studentprovet jag nu i höst har kvar är engelska på måndag. Jag kan dock skriva blogg nu, för en ny period har inletts och idag har jag endast två pass. Matte hade jag just och tyska har jag om 3½h.

Sedan 11 september har alltså stor del av mina vardagar gått åt läsande. Alltid har jag ju förstås inte läst, utan jag har nog gjort lite annat också. Jag hann vara på crosspoint i lördags, vilket var bra för vi fick höra om en lärjungaskola och om en ny bönegrupp i Kokkola. Studentproven har jag avklarat en efter en. Det har nog varit tungt att sitta där inne i hallen i nästan sex timmar och kämpat på. Ändå har det gått någotsånär och en del prov har känts t.o.m. ganska enkla, fastän det förstås har varit tungt att skriva dem. Resultaten är sen en annan sak, bara jag själv är nöjd så är jag nöjd!:)

Jag har ända sedan sjuan varit ängslig för studentskrivningarna och med på skrivningarna med fasa. Inte har det varit en roligt period nu, på det sättet att jag inte fritt kunnat göra vad jag vill. Ändå är jag nu gladare än jag förut varit och tycker att det har varit roligare i skolan än förut. Att läsa till religion gjorde allt dessutom mycket intressantare. Att lära sig mer om religion kändes faktiskt uppfriskande. I skolan är det också roligt nu, för här finns så många härliga människor. Många jag känner bra och många jag känner mindre bra. Min önskan skulle vara att man kunde tala med lite vem som helst, och ibland känns det också så. Stämningen i skolan är nog toppen, enligt mig. Det här året är också mitt sista år, och det är roligt att jag nu kan njuta av sista året. Det är så mycket som händer rent konkret, dvs. studentskrivningar, vi ska börja fundera på framtiden... men också andligt finns det mycket att ta itu med. Det är en spännande tid.

Igår for jag och min vän S till en ny bönegrupp i Kokkola. Det är ett ganska ungt par som drog igång bönegruppen. Paret jobbade förra året som volontärer i Israel och de vill jobba för Gud. Jag är tacksam att jag var på crosspoint i lördags, så att jag hörde om bönegruppen och fick tala lite med paret. Tyvärr var det bara vi två (jag och S) som kom till bönegruppen, men det kanske var bra, för S ska till Israel nästa vecka och hon fick tala med paret om landet. Nästa vecka kanske det kommer flera med till bönegruppen, vi skall hoppas det!

Syrran var hemma några dagar efter sin Romresa. Hon blev sjuk när hon var på väg hem, men hon orkade ändå berätta om resan och visa sina foton. Ändå måste jag mestadels sitta i rummet och läsa när hon var hemma. Jag önskar syrran du blir helt frisk nu!

Det känns faktiskt lite främmande att nu ha en hålpass när jag kan bara sitta och skriva. Bara lite engelska kvar och sen är jag helt fri från studentskrivningar (okej,förutom att jag smått sen börjar förbereda mig för vårens skrivningar) och de två nästa perioderna innehåller många hålpass, så det är intressant. Jag har planerat mycket som jag skall göra, både under hålpassen och under resten av dagen. Sen vet jag inte om jag alltid hinner med allt, för efter dessa studentskrivningar vill jag också ta min tid till stillhet och att inte göra nästan nåt. Det som jag planerat för håltimmen är massor med gymnastik. Oj, vad jag saknat idrottshallen under denna tid när jag läst! Tre gånger har jag hunnit ta mig tid för sport på hålpass, och då har jag haft turen att ha hela hallen för mig själv (gymnastikgrupperna har varit ute på gräset). Min önskan är att jag ensam eller med vänner ska få träna volleyboll. Jag har fått (obs! FÅTT) en volleyboll, och äntligen har jag chans att öva var som helst när som helst (okej, inte helt, men jag HAR iaf en volleyboll). Sen är ju grejen den att inte får jag samlat ihop ett helt volleybollag, så jag får säkert ofta stå själv och öva på server, men övningen behövs så inga problem där inte!:D

Det känns som att mitt språk nu är helt konstigt. Måste erkänna att jag känner mig lite tom i huvudet på samma gång som huvudet är fullt. Det finns så mycket att berätta så jag får ingen ordning på allting...

Nu i helgen blir det höstoas. Jag ska på lördag spela flöjt på bröllop med en liten grupp av blåsorkestern, så jag kan inte delta i seminarierna på oasen. Det som jag däremot skall delta i är ungdomssamlingarna, på fredag och lördag.

Helgen efter det är det körverkstad, och då kommer Hanna hit. Ärligt talat har jag ännu inte riktigt hinna börja tänka på det, men jag ser nog med glädje framemot den. Sen finns det nog också mera program att berätta om, men det får bli till en annan gång.

Nu är jag så nyfiken att läsa andras bloggar, så jag tror jag avslutar här. Ha det bra alla och ta tid för er att be! (Läs www.tearsandprayers.blogspot.com) Ett viktigt böneämne är att vi skall be för den stad/by där vi bor!

Gud vare med er!

torsdag, september 07, 2006

Konstig dag

Jag hade en konstig dag igår. Ganska bra, men också konstig. En del roliga och intressanta saker, men en del mindre trevliga. Mycket att fundera över på kvällen. På kvällen kl.19 for jag till ett hus på backen, där ett bokförlag skulle ha en träff. Träfferna har hållits förut men det var första gången jag var där. Jag kände nästan ingen, och jag var den yngsta besökaren. Värdarna var väldigt trevliga och snälla och skakade hand och talade med alla. Vi blev bjudna på smörgåstårta, och efter en tid med umgänge fick vi höra två författare berätta om sina nya böcker och om tankar bakom böckerna. Det var intressant att få träffa författare och lyssna till de tankar de haft. Ena författaren skrev i sin bok om det intressanta ämnet om såna som räddade judar under nazitiden. Jag blev inspirerad av att köpa boken, och boken såldes på extrapris, alltså billigare än den kommer att kosta i butiken. Jag köpte också en bok som heter Jerusalem. Jag blev överraskad av att hitta en sån bok där, för jag har funderat på frågor kring varför Jerusalem betyder så mycket för olika religioner. Nu kanske jag snart får en del svar.

Senare talade jag med en man som också var författare, och har skrivit kolumner i tidningar. Intressant att tala med människor som livnär sig på bokskrivandet. Av honom fick jag gratis en bok som han gett ut. Det kändes fint att få den och efter att studentyran är över ska jag läsa den.

När jag gick hem fick jag vittna en dikeskörning. En äldre man hade svängt för tidigt i en kurva, men som tur gick allting bra för hastigheten var låg. Jag tänkte att jag sku lugna ner mannen, men han försökte envist komma upp från diket med bilen. Jag såg att det inte skulle gå så jag ringde efter mamma. Vi fick lite folk till platsen och småningom fick vi en hel hög med unga pojkar som hjälpte till. Det kan jag bara inte förstå varför man först hjälper en man ur diket och sedan "jäckar" honom. (jäckar= talar illa och skojar om honom.) Jag blev så arg när jag hörde pojkarnas tal efter att de lyft bilen bort från diket och när mannen redan var en bit borta. Jag funderade också varför pojkarna inte kom direkt och hjälpa när några flickor hämta dem. Sedan insåg jag att det var fotboll på tv, och de kunde väl inte komma och hjälpa före matchen var slut. Jag var tacksam för att de hjälpte, men alltid är inte baktankarna goda och det fick jag se denna stund. Jag blev också arg för hur de behandlade denna äldre man. Det står i Bibeln att vi ska respektera våra föräldrar, och jag tror inte att det i detta bud betyder endast föräldrar utan också äldre människor. Och fastän de säkert inte tror på Bibeln kan jag ändå inte med mitt förstånd förstå varför de uppförde sig så illa. Nu är jag nog tacksam för att alla människor inte hör vad andra talar om dem. Men jag kan inte sluta hata allt tal bakom ryggen.

Nu ska jag bege mig till bussen som väntar.

Gud vare med er!

fredag, september 01, 2006

Uppdaterar lite

Idag ska jag försöka uppdatera något kort. Har inte haft och kommer inte att ha så mycket tid nu på en stund, när jag läser till studenten. Förutom studentproven så har jag ju annat skolarbete också. En sak är jag dock överlycklig över. Jag trodde att jag kanske sku ha upp till fem prov denna period. Allting skulle då ha blivit tungt. Nu har vi fått ner provantalet till ett. Och materialet som jag skall läsa till provet ska jag också läsa till studenten, så det är enbart bra att jag hinner ha religionsprovet innan religionsprovet i studenten.

Jag kan nämna här att grammatiken till dagens text kan bli en aning suddig, för jag har inte så mycket tid på mig att skriva.

Ikväll börjar vi med blåsorkesterövningar igen. På fredagar övas det i Karleby, som alltid, och nu får vi inta det nyrenoverade församlingshemmet. Det ska bli intressant att få kolla in hemmet och se vilka nya rum det finns och hur saker och ting har ändrats. Dessutom är jag glad att få vara tillbaka till vårt ställe. Under tiden som församlingshemmet renoverades har vi fått öva på annat håll.

Före kvällens orkesterövning far vi från geografi 5 till Larsmo för att titta på naturen och de märken som istiden lämnat efter sig. Det är bra att vi får se sånt, för jag har bara sett olika typer av märken på papper förut. Om ni vill veta mer om istiden och dess spår, så rekommenderar jag att ni går om nian på nytt. Jag tänker inte börja förklara någonting nu.

Annat i helgen. Syrran kommer hem från Vasa, för att sedan flytta ner till Åbo igen. Hon är hemma ca 2 dygn, och jag tycker inte om att jag ska läsa till studenten så att jag inte hinner träffa hennen nästan nå. Men om jag förstått rätt ska vi fara till Pedrina´s och äta. Ska bli gott, för jag vet vilken maträtt som väntar mig. På kvällen är det crosspoint, och jag kan inte vara gladare än det, när jag vet att jag får fara på crosspoint igen. Under sommaren hann jag vara på crosspoint bara en gång, och det är efterlängtat att åka dit igen.

11.9 börjar en intensiv period. Ända till 2.10 skall jag genomgå sju tunga prov som kräver kunskap, vakenhet, klarhet i huvudet, envishet, att man står ut med stress och nervositet. Och jaa, ni vet säkert allt annat också som skulle behövas (men som inte finns). Bara jag får proven undanstökat så bryr jag mig inte om resultatet. Så allvarligt tar jag det...

Alla ska ha det bra överallt i Finland! ( Och i övriga världen också.)
Gud vare med er!