Sidor

onsdag, oktober 25, 2006

In all I do, I honor You

Dessa är ord från en lovsång och klingar väldigt fint i öronen. Betydelsen i orden är alltså: allt jag gör, det gör jag för att ära Gud. Vid närmare eftertanke, det vill säga när man verkligen tänker efter vad man sjunger, så inger dessa ord dåligt samvete, i alla fall för mig. Det finns nog mindre man kan få dåligt samvete av. Äras Gud i allt jag gör? Jag behöver inte tänka långt tillbaka i tiden för att hitta något (mycket) som inte stämmer överens med påståendet.

Dåligt samvete i sig självt är dåligt, och det finns inget gott i att skapa sig dåligt samvete. Däremot anser jag det vara ett friskhetstecken att ha dåligt samvete, eftersom alla människor är syndare och utan det dåliga samvetet skulle vi inte inse hur fel vi handlar. En annan ytterlighet från att inget samvete ha, är att ha ett överdrivet samvete. Det är inte heller bra, och det tror jag inte är Guds vilja att vi människor skall uppleva. Att ha dåligt samvete för något som inte kräver dåligt samvete gör det svårt för människan att leva (det är tungt att leva med dåligt samvete) och leder till att greppet om rätt och fel kan försummas, vilket betyder att man lever i en värld av för strama regler. Det vi i vår egen situation får lita på är att alla synder är förlåtna när vi ber Jesus om förlåtelse.

Detta var några tankar om lovsångens ord och tankar som väcks. Nu skall jag berätta lite om vårt Åboveckoslut. På fredagen åkte jag med lillabror ner till Åbo med tåg. Det var det första tågbytet där jag hade ansvaret, och vi klarade det hela galant. ”Lanttis” som jag är så småsprang jag till tåget vi skulle byta till, och när vi väl satte oss in i tåget fick vi vänta tio minuter tills avgången. Nåja, väl i Åbo fick vi träffa vår älskade syster som vi inte ser så ofta. Min första tanke var att hon såg så fräsch ut, håret var klippt, hon var brun och hade nya, stiliga kläder. Sedan gick vi in till stan (obs, jag bar på en ganska tung väska) där vi for till den mysigaste Hese som jag hittills sett. Därefter for vi till lillabrors favorit skivbutik medan jag själv väntade på att få komma fram till syrrans. Med buss nådde vi sedan fram till syrrans och vi tog det ganska lugnt. Vi for gående till Prisma (gående! Sällan jag annars går gående till matbutiken) och köpte där frukter som jag skulle ha till kvällen när jag skulle möte mina vänner vid en skola, men jag kom aldrig ihåg att ta med mig frukterna. Mot kvällen kom syrran och brodern med mig till skolan där de österbottniska abiturienterna skulle sova under Åboexkursionen.

På förhand visste jag att denna exkursion skulle vara en fylleresa. Ändå var det tungt att se alla ungdomar som for till krogen och återvände i dåligt skick. För många är det vardagsmat att se fulla människor i dåligt skick, och jag tycker det är synd ifall de har blivit blinda för hur hemskt det är. Nu kan jag här säga att jag själv kanske är lite blind, men jag tänkte mera på att de som själva super inte inser hur hemskt det är. Den natten fick vi inte sova så mycket, eftersom ljudnivån i gymnastiksalen var ganska hög. På ett informationspapper som vi fått om exkursionen stod det att man skulle respektera de som ville sova, och inte ha så mycket ljud. Fastän många försökte få det tyst i salen, så reagerade ingen. Många försökte inte ens tala tyst, och många försökte inte ens trippa på tårna när de gick. Nästa dag köpte jag och mina vänner öronproppar. Den andra natten fick vi därför sova mera.

Lördagen var dagen med stort D. Det var dagen när vi fick bekanta oss med Åbo Akademi, och med tre linjer. Jag valde tyska, teologi och som utfyllnad ännu modersmål. Tyska och teologi var för mig väldigt inspirerande och jag önskar att jag kunde läsa dessa ämnen. Jag fråga lite, och fick höra att teologi och tyska som kombination inte är en omöjlighet. ”Nuförtiden är speciella kombinationer eftertraktade.” Vad jag sist och slutligen vill ha som yrke har jag ingen aning om, men som studier lockar dessa två väldigt mycket.

Under resten av lördagen var jag och mina vänner M,S,N ute på stan tillsammans med Otto. Vi fick bekanta oss med stan, men hann tyvärr inte besöka saluhallen eftersom den hade stängts. Jag har aldrig köpt något från saluhallen, men jag tycker det är en sevärdhet bara att gå igenom den. Det viktigaste under dagen var naturligtvis att hinna till ”karkkiboode”. Jag stressade lite, eftersom jag absolut ville dit (min favorit karkkibutik), men senare märkte jag att butiken inte stängde förrän om åtminstone fyra timmar senare. Karkkibutiken är säkert den butik som är längst öppet på kvällen.:P Senare mot kvällen åkte Otto iväg åt sitt håll medan vi andra for iväg mot bion, där vi senare på kvällen såg filmen World Trade Center. Jag kan inte konstatera annat än att det är en spännande film!

När vi var på bio var andra på sitzen. Jag kan inte veta säkert, men det kan inte varit många andra än vi fyra som skippade sitzen. Vi hade tidigare under dagen fått lite info om sitzen. Sitzen innebär att man riktigt genomtänkt (det lät som att sitzen var något väldigt eftersträvansvärt) blir satt på en plats där man sitter pojke och flicka om vartannat. Senare får man snapsglas och börjar med en snapsvisa för att sedan dricka snapsen. Denna procedur upprepas sedan 10-20 gånger. Denna kväll var det många som var i dåligt skick, och jag kan ännu minnas spyandet. Spyandet är en sak som jag förknippar med magsjuka och något äckligt. Jag kan inte av mitt förstånd förstå hur någon kan/vill framkalla detta illamående själv. Andra kvällen höll jag på att somna fastän jag inte använde öronpropparna (vi hade köpt dem samma dag), men jag hann inte sjunka in i sömnen förrän jag hörde att någon började ha äckliga ljud för sig. Snart spyr han, förstod jag och satte snabbt händerna för öronen, och när den ”fina” proceduren var över tog jag händerna bort från öronen och satte på mig öronpropparna.

Jag försökte att inte sätta stor tankevikt vid supandet och det gjorde att jag kunde njuta av helgen. Jag tyckte lördagen var en underbar dag, och att besöka de olika linjerna på ÅA gjorde gott för mig. Någon slags framtidsutsikt finns, fastän jag ännu inte exakt vet vad jag skall göra. Jag har så länge jag minns velat studera i Helsingfors. Lite har jag ändrat mig nu, och tycker att Åbo kunde vara en underbar studiestad. Ifall jag flyttar till Åbo, har jag ju i alla fall ganska nära till Helsingfors. Jag har redan i min hjärna börjat planera för studietiden, och under lördagen i Åbo blev jag besviken när jag kom på att vi skulle tillbaka upp hit och ännu gå mer än ett halvt år i gymnasiet. Det kändes redan som att jag studerade och bodde i Åbo. Tur är det väl ändå att jag ännu har en tid på mig att fundera vad jag skall göra. Jag väntar på bönesvar.

Jag vill tacka mina vänner som var med mig till Åbo. Jag är tacksam över att ni kom med! Utan er skulle inte heller jag ha kunnat åka till Åbo, och utan att vi skulle ha farit till Åbo kanske vi inte skulle ha fått se vad som intresserar oss. Utan er skulle vår Åboresa inte ha blivit så meningsfull som den blev, jag tycker vi hade roligt och det är underbart med den gemenskap som råder mellan kristna vänner.

tisdag, oktober 17, 2006

skolungdomsveckan avslutas, höstlovet inleds

Skolungdomsveckan hade morgonsamling idag, som visade att det är sista dagen under skolungdomsveckan. Ännu är dock kaféet igång och samlar folk. Morgonsamlingen bestod av körsång. Kören samlades igår sista rasten och idag uppträdde den 37-personer stora kören med tre sånger. Underbart att kören övar en rast och får samlat 37 personer! Det var härligt att lyssna till en kör som sjunger andliga sånger och som är sammanlockad av det egna högstadiets och gymnasiets elever.

Idag är Johi på besök i skolan, och vi har av "Belgiengruppen" blivit bjudna på choklad. Idag efter kl.15 får jag sitta i bussen och tala med Johi och njuta av att höstlovet inletts. Egentligen är det dagsverksdagen imorgon, och inte höstlov. Men fastän jag ska städa så räknar jag det som höstlov. Det var tänkt att jag på torsdag sedan med lillabror skulle fara med tåg till Åbo för att hälsa på syrran. Nu är lillabror sjuk och det är lite osäkert hur det blir. Hursomhelst kommer jag att befinna mig i Åbo senast fredagkväll, när tre vänner också kommer till Åbo när vi deltar i exkursionen till ÅA. Det blir alltså ett trevligt höstlov med utflykt till Åbo.

Jag håller på att skriva ett arbete om Bangladesh i geografi. Jag har hittills ritat mina kartor, fastän de inte är färdiga till 100%. Det blir nu intensivt arbete med att skriva texter till kartorna. Man skall jämföra med Finland och säkert hela världen och fundera ut varför vissa fenomen förekommer i landet. Jag är väldigt trögtänkt när det gäller geografi så jag anar vissa problem med textskrivningen. Det som jag tycker är intressantast med mitt arbete, är inte själva slutresultatet, utan istället VARFÖR jag valde landet. En annan har lagar också arbetet om Bangladesh och jag vill gärna någon gång höra varför hon skriver om det landet. Orsaken till att jag skriver om det landet är att jag har en kusin som är adopterad därifrån. För fem år sedan när syrran gjorde samma arbete på geografi skrev hon om Guatemala. Orsaken till att hon skrev om Guatemala är att två andra kusiner är adopterade från det landet (de tre är nu syskon).

Det som jag helt glömt bort att jag inte skrivit om är fredagen och lördagen med dess härliga program. I fredags var det volleybollturnering (skolungdomsveckan) med fyra deltagande lag. Det laget jag var med i blev andra, och jag tyckte vårt lag och det vinnande laget var ganska jämstarka. Finalmatchen var spännande med fina sportsliga inslag. Verkligt roligt var det, sällan man får så bra spel! Jag är glad för det vinnande laget, att de deltog och de förgyllde kvällen. Det vinnande laget fick som pris att gratis delta i en större volleybollturnering inom Pedersöre prosteri. (Var det prosteriets turnering? Minns inte riktigt)

På lördagen var jag och besökte det nybyggda Chydenia-köpcentret. HM har alltså nu kommit till stan! Och hela köpcentret är väldigt fint tycker jag. Hittills består köpcentret av två byggnader, men det skall komma ett tredje. Under lördagen var parkeringsplatserna fyllda med bilar och köpcentret var överfull av människor. Jag köpte ingenting, utan måste besöka köpcentret någon gång när jag har mer pengar och när där är mindre folk.

På kvällen ordnades det ungdomsmässa i kyrkan (skolungdomsveckan) och efteråt var det fortsättning i församlingshemmet. Jag räknade att vi var ca 55 i kyrkan och ca 45 i församlingshemmet, det var alltså betydligt mer än förväntat. Roligt hade vi i församlingshemmet, där vi åt lite, samtalade, hade lekar och sjöng. När hela programmet var slut, efter kl.24, åkte vi ca 13 st till M:s, där vi umgicks en stund. Alla var ändå ganska trötta, och ca kl.2 körde alla hemåt.

Skönt höstlov ni som har höstlov, och ha det bra alla ni andra också!

torsdag, oktober 12, 2006

Skolungdomsveckan

Nu har skolungdomsveckan inletts för både vår högstadie och gymnasie. Igår, onsdag, inleddes veckan för gymnasiet i.o.m. morgonsamling. Alla tre årskurser fick sedan på olika timmar undervisning, och gymnasisterna fick svar på de frågor de hade ställt till prästen. Jag tyckte själv att letionen var intressant och när 60 min hade gått ville jag inte alls att lektionen skulle vara slut. Frågor som hade ställts till prästen handlade om allt möjligt inom kristen tro, t.ex. om vi är värdefulla, varför prästen ville bli präst, om sex före äktenskapet och allt möjligt annat som jag inte minns. Jag njöt av undervisningen och jag skulle bara önska att andra också tog till sig något av det som sades.

Idag inleddes skolungdomsveckan även för högstadiet i.o.m. en gemensam morgonsamling för högstadiet och gymnasiet. Först var det presentation av församlingsanställda och de som är med och arbetar med skolungdomsveckan. Sedan tog en teologiestuderande över, och hon tala om Big Brother, Idols etc. och om vår längtan efter att bli bekräftad. Det är dock endast av Jesus och Gud som man helt kan bli bekräftad. Big Brother och Idols gör även mycket för att förlöjliga människor, men det gör inte Jesus eller Gud. Teologiestuderanden sjöng sen även sången "You raise me up". Under skolungdomsveckan finns ett café i skolan där limsa och dominokex säljs. Det intressanta med caféet är att de säljer kristna böcker, cd-skivor och annat smått och gott, t.ex. wwjd-band.

Idag hörde jag några tala om att skräckfilmstittandet. De talade om vilka hemska filmer de sett och hur de sedan inte vågat gå på toaletten på natten o sånt. Jag började bara fundera vad det är för vits att med flit dra in skräck till ens liv när man kan ha ett bättre liv? I den yngre tonåren tittade jag på några skräckfilmer för att jag kanske var nyfiken och för att bevisa att jag inte var rädd. Gladeligen märkte jag att jag inte alls drabbades av mardrömmar eller dylikt (måste kanske meddela att jag inte såg de värsta skräckfilmen), ändå märkte jag senare att små mörka tankar hade smugit sig in, och jag slutade direkt att se på skräckfilmer. Nuförtiden hör skräckfilmer till såna filmer jag inte ser någon idé med att titta på, och när jag hörde diskussionen blev jag mer övertygad om att det inte är bra för någon att se de filmer. Jag vet inte vad som händer med en människa när hon ser på skräckfilmer, men det kan leda till att man leds mer in i mörkret och börjar dras till onda makter. Skräckfilmer kanske anses oskyldiga, men det tror jag inte på.

Jag har redan talat om skolungdomsveckan och nu skall jag ännu presentera lite mer program som ingår i veckan. Imorgon är det volleybollturnering, och jag är glad att jag är med i ett lag, för det var jag inte ifjol när jag för första gången besökte turneringen. På lördagkväll är det ungdomsmässa i vår kyrka och jag önskar att många ungdomar söker sig dit. Lite otursamt var det att vår sportklubb har fest samma kväll. Efter mässan fortsätter programmet i församlingshemmet och jag ser redan framemot kvällen.

Jag har nu håltimme och skall fara och laga lite läxor och efter maten skall jag fara till hallen med min volleyboll. Jag är ännu lite förkyld, men jag har varit förkyld så länge så jag orkar inte vänta med sportandet längre. Ifall jag blir mer sjuk så får det väl bli så, men nu vill jag faktiskt och röra på mig. Innebandykvällarna med damgruppen har också inletts, men jag har ännu inte hunnit delta. Ikväll tror jag skall bli första gången i höst.

Ha det bra alla på de platser där ni befinner er!
Gud vare med er!

tisdag, oktober 10, 2006

Körverkstad och Vasa

I helgen sysslade jag med något som för mig är väldigt ovant, jag sjöng nämligen i kör. Evangelicum ordnade en tvådagars verkstad där vi fick sjunga och umgås. Även jag som är ovan att sjunga kom snart in i hela faderullan och fastän jag hade lite förkylning kvar gav rösten aldrig helt upp. Hur bra jag sen sjöng är en annan sak, men det var roligt att vara med i alla fall.

På lördagen övade vi inför ett uppträdande i Sockenkyrkan och vi sjöng fyra sånger med Evangelicum och sen sjöng vi fyra sånger med både Evangelicum och gospelkören. Jag fick vara med och sjunga en underbar sång som jag många gånger lyssnat på på gospelkörens cd-skiva och jag njöt till fullo. (säger man sådär?... för "fullo" börjar låta lite misstänksamt.) Det är en sång där sopran, alt, tenor och bas hade helt olika stämmor och text på slutet, och det är härligt att både sjunga och lyssna. Det var en sång där man kunde sjunga ut helt och hållet.

Hanna var också med på körverkstaden och tillsammans med J, N, M, E, K, N (...) hade vi roligt. God mat fick vi också fastän hela körverkstaden var väldigt billigt. Hanna kom redan i torsdags till oss och jag o lillabror hämtade henne från tåget. Väl hemma gav hon till oss en underbar present: en låda med 25 brunbergskyssar. Som tur åkte jag iväg över helgen och åt inte upp alla själv. På fredagen var Hanna med i skolan, vi hade geografi, tyska, två håltimmar och matte. Vi hann alltså en varv till Snåres bageri. Efter skolan åkte vi tillsammans med Johi till Melinda och efter det for jag och Hanna och spela innebandy medan Johi o Melinda for och öva med gospelkören. Efteråt träffades vi på höstmöte och fick lyssna till Paletten och U-C. S. På kvällen åkte vi alla fyra till Johis och såg på film och till kvällen körde Melinda hem.

Körverkstaden inleddes lördagmorgon och avslutades söndag eftermiddag med mat. Vi hade en rolig helg, men vi var så trötta att vi inte orkade vara länge uppe på lördagsnatten. Andra har redan skrivit om körverkstaden så jag orkar inte skriva så mycket mer...

Idag har jag fått tala tyska. Vi har nämligen en tysk flicka(/kvinna) i skolan och hon är med på våra tyskalektioner. Pga andra uppgifter som hon haft var detta första tyskalektionen där vi kunde tala med henne. Vi talade lite med henne sen ännu på paus. Det är väldigt roligt att tala tyska med någon som har tyska som modersmål, men när man stammande försöker säga något märker man att ens ordförråd är väldigt dåligt.

Igår var jag till Vasa med M och E. Jag hade inte shoppat på länge så lite pengar brändes nog iväg. För min del blev strumpor, en skjorta, en jacka, ett fotoalbum och ett par skor köpta. Även E och M bar på stora påsor. Det som harmar mig är att jag hittade mina drömskor i Top Sport på rea, de kostade bara 30 euro, MEN DOM FANNS INTE I MIN STORLEK!! De fanns bara i storlek 43 och 44, och jag kände hur mitt hopp om de skorna sjönk. Efter att jag gått en stund i butiken märkte jag ändå att alla skor var på rea, så när butiken stängde gick jag ännu runt och sökte ett par snygga, billiga skor. Jag hittade några par som jag ville ha,... men som inte fanns i min storlek. Så till sist, efter att stressande ha gått fram och tillbaka och vetat att butiken nu stängs, nappade jag åt mig ett par röda skor som kostade 15 euro på rea. De fick duga för denna gång. Jag kommer nog säkert länge att drömma om mina drömskor som inte fanns att få.

Ikväll skall jag tjutsa lillebror till konservatoriet. Vad jag skall göra under tiden är ännu öppet. Kanske går eller kör jag runt i stan, eller kanske far jag till bibban, eller så sitter jag och läser tyskaläxan. Det är väl på torsdag som nya köpcentret Chydenia öppnas. Det skall bli spännande att se köpcentret eftersom det ser ut att vara modernt och med de stora fönstren faller det mig helt i smaken. På själva öppningsdagen skulle jag aldrig orka fara till köpcentret, där är säkert massor med människor just då, men några dagar efteråt far jag säkert dit.

Nu har jag inte mycket mer att meddela. Det känns som om min hjärna vore ganska tom för tillfället. Matteläxan gick inte bra denna gång heller. Det var enklare när Hanna var här och hjälpte mig. Men Hanna, jag kan säga dig att jag fick lagat en blomma åt mig på räknaren!:) Inte exakt den blomma som du försökte laga, men den var ganska lika! ( Jag kollade nog i instruktionsboken, fast det tänker jag inte säga åt dig.) Nu ska jag läsa andras bloggar och se vad andra varit med om.

Gud vare med er!

torsdag, oktober 05, 2006

Tjolahopp

(skriven 3 oktober)

Hejsan på er! Nu återvänder jag till mitt hightec-system för att skriva blogginlägg, vilket betyder att jag först skriver inlägget hemma på word, sedan skickar det från mammas e-mail till min e-mail och sen nästa dag klipper in det på bloggen och publicerar det. Dagens blogg kommer antagligen mest att handla om min studentskrivningstid. Eftersom jag inte på länge i lugn och ro kunnat skriva blogg får vi här förvänta oss ett långt inlägg.

Studentproven till de fyra ämnen som jag skrev sträckte sig från 11.9-2.10, och till antalet var proven två hörförståelser och fem heldagsprov. Redan länge hade jag vetat att det var finska, engelska och modersmål som jag ville skriva på hösten. När vi på våren fick höra att det är bra att skriva två realämnen, satte jag till religion på hösten eftersom jag bara skriver ett realprov på våren. Religion var det enklaste ämnet för mig att sätta till, eftersom jag hade lite förhandskunskap där (inte kanske så mycket, men mer än i andra ämnen) och plus att jag även är intresserad av ämnet. Under sommaren hade jag ju lite tid på mig att läsa, men hur väl jag tog tillvara på tiden är sen en annan sak. (Usch, nu fick jag för första gången på länge déja-vu! Hoppas att det på riktigt inte är så att jag har skrivit detta en gång förr.) Lite läste jag i alla fall på sommaren, och ännu mer intensivt just innan och under skrivningsperioden. Ibland var det väldigt intressant att läsa religion, och det lättade eftersom det annars var ganska tungt att läsa. Slutligen började jag önska att jag skulle ha börjat läsa tidigare. Min tanke var att det skulle ha varit bra om man redan tidigare insett hur intressant det var, så skulle man t.ex. under ett år kunnat läsa olika intressanta texter om religion.

När skolan började såg jag med fasa mot ”den hemskaste tiden i mitt liv”. När jag väl var inne i den perioden kändes det inte alls så hemskt. Det var visserligen tungt, och dessutom tråkigt att man inte alltid kunde göra vad man ville. Hemskt kändes det ibland att lämna bort intressanta tillställningar (eller mindre tillfällen) som man skulle vilja delta i. Trots all stress och oro har jag sällan varit så glad som nu och jag började med stor längtan tänka igenom saker jag ska göra efter höstens skrivningar. Nu, idag och framåt, befinner jag mig lycklig och glad i denna period som jag under flera veckor sett framemot. Jag ska bl.a.: vara mer med familjen, vara mer med vännerna, tillägna mer tid åt Gud, läsa mer, sporta mer osv. Det är alltså mycket jag skall göra och jag har nog för mig själv mer detaljerat funderat på vad det innebär att ”tillägna mer tid åt Gud”, eller ”sporta mer”. Under skrivningsperioden hade jag inte tillgång till att göra så mycket och därmed insåg jag kanske vad jag saknade mest.

Ända sedan sjuan har jag varje höst och vår vid skrivningstillfällena varit skraj för studenten. I högstadiet var ändå skrivningarna långt borta medan de i gymnasiet kändes närmare. Jag hade hemska föreställningar om studentskrivningarna och trodde att jag aldrig skulle överleva (/bli godkänd). Nu när jag fått prova på studenten inser jag att verkligheten ibland är lättare än man tror. Jag kan på inga villkor säga att denna tid var lätt och att alla prov var enkla, men jag borde inte ha varit så nervös som jag var. Den tiden kommer när man ska börja läsa till studenten, men före det är det onödigt att vara nervös. Jag lärde mig ganska sent, men höstens studentskrivningar gjorde kanske att jag inte behöver vara nervös hela Abiåret.

Finska- och engelskaproven var till min förvåning ganska enkla. Hörförståelserna, speciellt engelska, var däremot svåra. När jag säger att proven var enkla, betyder det inte att jag får toppenbetyg i dem, utan att jag kanske når mina egna mål och att det i alla fall kändes enkelt när man skrev proven (vilket är viktigt så att man någon gång kommer igenom provet). Modersmålsproven var de tyngsta proven att skriva, usch jag får gåshud av att tänka på dem. Något positivt som jag här på bloggen kan nämna, är att jag faktiskt i ena moddan fick skriva om blogg! Religion däremot var enkelt! När vi förberedde oss för religion fick vi gamla religionsprov och jag trodde att det skulle bli svårt att klara provet. I år var provet däremot annorlunda än det förut varit. Exempel på gamla provfrågor: ”Påvedömets uppkomst, utveckling och centrala innehåll”, ”Islam i Finland”, ”Hur upplysningstidens tänkande påverkade kyrkorna på 1700-talet?”, ”Huvudinriktningar inom buddhismen”. Förut har det funnits 1-2 uppgifter där bilder eller diagram ingått. I årets prov fanns det en uppgift med bilder, en uppgift med en bibelvers, en uppgift med tio teser om barn (eller nåt liknande, ni kanske känner igen de teserna som kom upp för några år sen), en uppgift med tre bibelverser och en uppgift med diagram. Förvånande var det att båda jokeruppgifterna innehöll mycket informativa bakgrunds fakta, och att uppgifterna till stor del gick ut på att fundera själv. En annan intressant ”fundera själv”-uppgift var hur man inom kristet tänkande har försökt förklara hur Guds kan existera. Med att alltså själv tänka efter och vara snabb på att skriva kunde man där nå ganska höga resultat. Själv har jag uppnått bra resultat, med tanke på att religion var ett ämne som jag lade till ungefär i sista sekunden och som jag tänkte att ”det är bra om jag klarar det”. Enligt lärarens bedömning är mina poäng bra, men jag anar att sensorernas bedömningen kommer att vara lite strängare. Hur det än går var detta prov ett prov som passade oss fem religionsskribenter från vår årskurs och religionsläraren själv tyckte att provet var ett bönesvar.

När religion var över den 27.9 kändes det som att allt var över. Ändå hade vi engelska att ”se framemot” måndagen den 2.10. Engelskaprovet var alltså anledningen till att jag inte kunde delta i Tro, sex och kärlek-veckoslutet. Jag hade tänkt läsa under helgen, men det blev inte så mycket av det. Det jag däremot gjorde under helgen var att delta i höstoasen på fredagkväll och spela flöjt på ett bröllop på lördag. Jag och grannen spelade flöjt med en liten grupp som underhöll med musik så länge gästerna anlände till festplatsen. Efteråt fick vi även delta i middagen, vilket förgyllde dagen för magen och ögonen. Brudparet såg lycklig ut, bruden var vacker och brudgummen var stilig. Jag känner inte paret egentligen, men bruden är från min hemby och på Pieksämäkilägret har jag smått kommit i kontakt med henne. T.ex. var hon logementvärden som för några år sedan upptäckte oss, när Johi, Hanna och jag hade smitit iväg på natten till ett enskilt hörn för att tala. Vi fick då istället fara tillbaka till rummet och tala och därmed störa dem som ville sova. I år började jag förstå logementvärdens agerande bättre eftersom jag själv nu varit logementvärd. Ändå skulle det vara bra om det fanns ett skilt rum för dem som vill lämna och tala om djupare ämnen, men då skulle väl logementvärdarna aldrig slippa och sova. (Jag vet, ”slippa” är inte ett korrekt ord här, men det beskriver det hela så bra.)

På torsdag kommer Hanna till oss, vilket gläder mig storligen eftersom jag inte träffat henne på länge och inte heller haft mycket kontakt med henne pga skolan. Hon kommer att få äran (:P) att igen delta i vår skolas undervisning. Två hålpass har vi mitt i dagen, så då har vi mer tid för fritid. Jag talade med henne igår i telefon, och jag insåg att vi nog har mycket att tala om.

Nu har mina vänner S och M rest iväg till Israel. De kommer att delta i lövhyddohögtiden och säkert besöka många platser. S har med sin filmkamera, vilket betyder att vi efteråt får delta lite i resan och upplevelserna.

Imorgon är det bönegruppen igen som gäller. Hoppas vi blir fler människor denna gång. Denna gång kommer M med och det är jag glad över.

Tack för att jag nu fått lätta på mitt hjärta med detta inlägg! Om inlägget var speciellt intressant vet jag inte direkt, men om ni orkat läsa vet ni nu i alla fall lite hur jag haft det och vad som rört sig i mitt huvud.

Ha en bra höst allihopa och ta vara på vardagen och fritiden!