Sidor

lördag, december 29, 2007

Nyårsläger

Jag tror jag skall uppdatera kort här innan jag far på lägret, för sedan tar det några dagar innan jag dyker upp här igen.

Ska bli så roligt att träffa många vänner under lägret. Ett billass kommer från Helsingfors, och de flesta från det lasset har jag inte sett sedan Maata Näkyvissä. Även några vänner här från regionen kommer, och det ska bli så bra att få några dagar tillsammans med er, när man nu varit hela hösten borta.

Själva programmet på lägret ser jag också fram emot. Jag har inte bekantat mig med det för mycket, men bön 24/7 är nog häftigt att de har!

Jag försökte mig igår lite på att göra vårens läseordning. Det ser nog ut som att jag kan återvända till Åbo först 12.1. Jag ska verkligen kämpa för att jag kan återvända först då. Ifall jag måste fara tidigare blir jag kanske tokig!:)

Nåja, nu ska jag stiga bort från datorn.

fredag, december 28, 2007

Vasa

Jag och mina syskon gjorde idag en utfärd till staden Vasa. Syster skall flytta dit, och för första gången fick nu även jag och lillabror se lägeneheten. Lägeneheten har en egen ingång, men några grannar finns där runtomkring, så vi kom fram till att det säkert blir ganska familjärt där.

Vi bar in lite lådor, och syster fick ställa fram mikro, och jag fick börja sätta upp kylskåpsmagneterna. För första gången fick jag också träffa systers vän som har samma namn som jag.

Jag och lillabror for sedan och gå på stan, och jag märkte än en gång hur dålig jag är på att gå i butiker. Jag blir snabbt så trött.

Oj oj, vad vi skrattade i bilen sista rutten hem. Både jag och syster talade lite fel, och om man hör till vår familj så får man också höra ifall man säger något fel. Så det blev lite tokigt där. Jag tror att mina tyskastudier har blandat bort mitt eget modersmål. Jag kan tydligen inte böja ord rätt mera heller.

Ikväll bär det av mot Kokkola och imorgon bär det av mot Kokkola igen, för då börjar nyårslägret. Stackars Helsingforsborna som skall köra ända hit i det hala vädret! Men jag har ju hört att ni skall stanna och shoppa några timmar i Tammerfors, så det piggar säkert upp er!:)

onsdag, december 26, 2007

Förlovningsfest

Jag håller nu på att ställa mig till en förlovningsfest. Det känns så härligt att fara på förlovningsfest, för det första för att det är ett så härligt par som har förlovat sig, och för det andra för att det troligtvis är första gången jag får fara på en förlovningsfest. Första gången jag själv blir bjuden på en förlovningsfest och det är så roligt att jag har fått lyckan att lära känna både den här kvinnan och mannen.

lördag, december 22, 2007

Vårt bilstall

Vårt bilstall har väldigt sällan kunnat fungera som just bilstall. Där finns alltid så mycket saker, att bilen inte ryms in. Ändå slutar bilstallet inte att förvåna mig. Jag och lillabror har ett par gånger lite plockat upp där, och sopat (*atjooo*) för att placera hans musikgrejor där.

Nu skulle jag på kvällen föra ner en låda och en påse med mina saker (ni kanske redan förstått att vi förvarar i bilstallet sådant som vi ännu inte vågar kasta, men som vi inte gör något med), och när jag där i mörkret skulle gå dedär två metrarna till strömbrytaren så kommer jag inte fram. Jag krockar med en hög med bilringar, och när jag försöker gå en annan väg så krockar jag med något annat. Fint. Nåja, slutligen krånglar jag mig fram och får lampan på.

Jag tittar mig omkring, och jo, lillabrors trummor, som vi placerade där när det var nystädat, de syns där bakom allt skräp. Undrar hur han vill sitta där och spela. Vi måste nog ha lite fel taktik hos oss. Enadelt har vi byggt för lite förvaringsutrymmen åt oss, eller så är det som jag farar, att vi inte vågar kasta bort något. "Kanske man nångång behöver det här till något." Och det här brukar faktiskt jag tänka när jag städar: "Om man nångång skulle vara med i teater eller så, då kan man ha behov av dessa kläder och tillbehör..."

Om man lägger ner saker i vårt bilstall, så kan man ha väldigt svårt att hitta sakerna sedan efter tio år när man behöver dem. Jag har nog faktiskt nångång varit med om att jag har velat hitta något, och då har det varit lite knepigt. Så nu när jag förde ner min påse så var jag väl medveten om att jag ska skriva namn och datum på påsen.

Om jag någon gång bygger ett hus, så tänker jag bygga två bilstallar. Och den ena skall innehålla många hyllor, så att alla saker får plats.

fredag, december 21, 2007

Språåtsi miin

Jag hittade den här intressanta internetsidan idag. Det är en kvinna från hembyn som har sammanställt en ordbok för vår dialekt. Så nu har ni ett ypperligt tillfälle att lära er att samtala med mig på mitt modersmål (ni som inte redan kan det förstås). Och man brukar ju säga att det alltid är berikande att kunna ett nytt språk! (det måste ju klassas som språk om det t.o.m. gjorts ordböcker :D )

Så ta en titt!

http://pp.kpnet.fi/elisabeth/ordbok.pdf

Jullov!

Jag vaknade på torsdagmorgonen och det pirrade i hela kroppen. Jag visste att det var sista tenten, och om några timmar skulle jag sitta på tåg upp till Österbotten. Jag hade lagt klockan på god tid och ringa, i lite väl god tid kanske, eftersom jag tänkte få långtråkigt innan jag fick fara till tenten. Efter att tenten var färdigskrivet åt jag och A-S ännu skollunch, vilket denna dag var hamburgare med en riktigt god biff (stark var den!). Och så småningom började vi gå mot tåget. Oj, vad det var skönt att sitta på tåget, och för en gångs skull inte behöva, inte kunna, göra skolarbeten. Vi fick bara sitta och prata, utan att ha dåligt samvete över att vi borde göra skolarbeten.

Hemma har jag fått känna av julen. Igår bakade vi pepparkakor. Idag har jag julhandlat färdigt. Och ikväll skall jag och mamma troligtvis baka vitpepparkakor. Och snart skall jag paketera in mina julklappar. Väntar bara på tejpen som lillabror använder just nu. Det är nog lite dåligt ställt att bara ha en tejp i huset! Okej, för att inte ljuga, så har vi faktiskt två, men det är ingen som vet var den andra är.

Jag fick också en fin överraskning den här morgonen. Mia från gymnasiet stack sig in till mig och gav mig ett julkort. Hon hade just varit på julfest och var riktigt fint klädd. Det var nog en fin gest!:)

Och på tal om julkort så måste jag be om ursäkt! Det här året har jag inte hunnit tänka på julkort. :S Skamset! Men jag tackar för de julkort jag fått! Tack så mycket!

Okej, nu kom tejpen. Nu får jag börja med det där som är en av de spännandare sakerna före jul!:D

tisdag, december 18, 2007

Två sista dagar

Jag sitter nu ännu instängd i lägenheten och läser. Två dagar ännu. Men jag var en varv till skolan idag och fick utbyta några ord med två personer, så det var skönt. Jag tror också jag skall ta mig ut på en länk, för jag börjar känna mig lite trött i ögonen.

Min dator har annars lite problem. Skärmens belysning bråkar ibland, och idag blev den helt svart en stund. Det blir säkert att fara och granska datorn när jag kommer hem på jullov. Tänk er det, andra gången jag får föra in datorn på det första halvåret.

Jag var till studiehandledaren idag för att lite diskutera våren. Vårens läseordning såg från början riktigt tom ut, och jag skulle hur bra som helst klara mig på ett ganska tomt schema (nätstudier upptar 15 sp, dvs hälften av poängen jag måste få fixat ihop). Men när jag sedan börjar tänka lite längre, så insåg jag att det nog är bäst att plocka in lite fler ämnen och lektioner. Å ena sidan är det bra, för med bara några lektioner i veckan så blir man nog slö och osocial. Å andra sidan skulle det ha varit väldigt skönt att inte behöva ha SÅ mycket läxor och nå många prov. Men jag tänker som så att det är bäst att arbeta hårt först, så får man senare ta det lugnt, så att det inte blir så att jag senare år får det väldigt stressigt. ... Varför kan jag inte bara få ett färdigt schema?

Jag har säkert hela våren låtit väldigt negativ i mina inlägg. Men jag är nog faktiskt ganska glad nu. För jag får ju fara hem på jullov! :D Jag konstaterade också att jag kunnat ta det lugnt på ett annat sätt nu, fastän jag har tenter, för jag har ju inga lektioner och inga läxor att göra. Jag har fått koncentrera mig på bara en tent i gången, och nu har jag ju dessutom bara en tent kvar.

Nåja, nu skall mina trötta ögon ut på en joggingrunda. Hoppas de är mer vakna när de återvänder.

söndag, december 16, 2007

Hej på dej!

Min penal for sönder idag. Jag tror det är ett tecken på att jag snart får fara hem.

I fredags hade vi en fin julfest tillsammans med studentmissionen, Åbo svenska församling och KSÅA. Ina var med i gruppen som hade hand om allsången, så personerna i den gruppen kom till oss före och åt middag. Till själva julfesten kom många människor och många bekanta. Vi fick sjunga julsånger och äta god mat (saltpajer, och olika ostar). Jag började få en känsla av jullov fastän jag visste att jag ännu har två tenter kvar. Men inte gör det något ifall det känns som jullov, så länge jag minns att jag har tenterna kvar. Och dem har jag nog minnats, men det har ändå känts lättare nu när jag inte mer behöver fokusera på lektioner och läxor.

Nu i helgen har jag t.ex. två gånger sett på film. Samma film. På fredagkvällen tittade jag och Ina på den, och igårkväll (lördag) tittade jag på den igen. Filmen heter Chasing Liberty och i huvudrollernar är Mandy Moore och Matthew Goode. Filmen är en romantisk komedi, och ifall ni gillar sådana så rekommenderar jag den här filmen! (Speciellt Hanna skall lyssna här! ;) )

Fastän jag ännu inte har haft morgondagens tent, så hurrar jag redan. För jag vet att imorgon är den över, och dessutom har jag nu läst tillräckligt, dvs jag har saken under kontroll. (Hjälp, får man säga såhär, för vad händer om jag plötsligt får blackout? Då får jag ta tillbaka vad jag sagt.)


Den här allmänspråkvetenskapkursen som jag nu har tent i var indelad i tre delar, och den här delen har faktiskt varit intressantast. Lektionerna är nog nästan aldrig intressanta, men om jag tänker på det som jag läst till tenten. Vi har t.ex. läst om något som heter presupposition. Där har vi fått bekanta oss med det här fenomenet: Se på satserna : "Stalin mördade Trotskij i Mexiko" och "Stalin mördade inte Trotskij i Mexiko". I båda satserna har ju Stalin faktiskt mördat denne Trotskij. Läraren själv hade ett exempel på det här fenomenet: "Har du slutat slå din fru?" I den här situationen kan man varken svara Ja eller Nej utan att det blir klantigt.

För att uttrycka mitt humör för tillfället, så är jag glad, lättad och positiv. För en gångs skull känns det fridfullt här i Åbo!:)

tisdag, december 11, 2007

Nedräkningen har börjat

Nu har nedräkningen börjat, inte till jul, men till den 20.12, glädjedagen. Den dagen då mina tenter är över och jag får fara hem.

Mycket har jag att göra ännu innan dess. Men ändå har stressen släppt lite efter att dagens ekonomitent gick bra. Jag hade läst relativt bra, och jag visste på förhand ungefär vilka frågor som skulle komma. Läraren själv också försökte väl göra tenten så lätt som möjligt (de flesta av kursens deltagare är nämligen kvinnor).

Det är inte heller kanske helt bra att jag har börjat slappna av, för jag tar morgondagens tent nästan med ro, och det borde jag ju inte ta. Ingen har egentligen någon aning om vad man skall läsa till den här tenten. Vi har bara hunnit ha några lektioner, och fått några papper. Inte har det heller berättats riktigt hur tenten kommer att se ut. Men det är nog också en delorsak till att jag tar tenten med ro - man kan ju nämligen inte förbereda sig så bra på den.

Och så blev jag så glad just när jag märkte att jag har fem dagar på mig att läsa till Allmän språkvetenskaptenten. Eller rättare sagt 4½ dagar. Men det är ändå ganska mycket, och jag hinner säkert sova däremellan också.

Jo, jag väntar på jullovet och nu är nedräkningen på 10 dagar. Fast för att göra tiden så kort som möjlig så är den faktiskt mindre än nio dygn!

Men, nu ska jag inte bli för ivrig med med ledighet. Tillbaka till läsandet.

lördag, december 08, 2007

Tid med Gud

Något som jag fått göra klart för mig här i Åbo, är att fastän det är stressigt, fastän man hellre skulle vilja (okej inte vilja, men borde) sitta och läsa eller göra skolarbeten, så behövs tiden med Gud. Jag har försökt pränta in i mig att den tid jag tar för Gud blir välsignad, och fastän jag själv tycker det låter motsägelsefullt, så försöker jag tänka att fastän jag tar bort tid från läsande, så kommer Gud att välsigna det. Hittills har jag ändå planerat mitt schema så att jag tycker mig ha haft tid att gå på möten och sånt. Ändå har jag ibland känt stress över att borde vara hemma och läsa istället.

Till exempel för några fredagar sedan var jag på studentmissionens fredagsmöte. Före den började var jag småstressad och tänkte att jag borde läsa istället. Men jag tänkte att jag ju ändå är på plats nu, och kan inte gå hem mera, så jag kan bara göra det bästa av kvällen. Efter några minuter var stressen borta, och det blev en välsignad kväll. Det lönade sig alltså att vara med på mötet, och dessutom att lämna bort stressen.

Varför jag skriver det här inlägget är kanske mest för att göra klart för mig själv, att jag iaf har lärt mig något nu i höst. Det känns som om jag trampar på stället, men vissa saker har jag säkert ändå lärt mig, som jag inte märker. Borde göra en lista på allt vad jag lärt mig.

...

Borde väl inte ens behöva säga här att jag längtar till jullovet. Jag längtar så jag blir tokig. Jag är nu inne i den tunga tiden, som jag hela hösten har bävat inför. Ändå blev den här tunga tiden kortare och lättare än jag hade förutspått. Men inte kan jag säga att det är enkelt och roligt för det.

Såhär ser mitt schema ut före jullovet kommer:
ti 11.12 tent i Wirtschaftspropädeutik (handlar om ekonomi och näringslivet)
ons 12.12 tent i Landeskunde (information om landet och sånt...) samt tent i Übersetzung (dvs. vi ska översätta texter)
må 17.12 tent i Allmän språkvetenskap
to 20.12 tent i tysk grammatik

Fem tenter alltså. Men de tre första är mindre att läsa till. Überstetzung kan man eg. väl inte läsa till. Wirtschaftspropädeutik och Landeskunde är ganska diffusa, lite svårt att läsa vad vi ska läsa. Det betyder att det inte blir så mycket läst kanske.
De två sista tenterna är däremot lite mer omfattande. Allmän språkvetenskapstenten är den tredje deltenten i kursen, och jag känner till läsningen till de föregående tenterna, och det är inte trevligt att läsa till dem.

Men jag får glädja mig åt att det inte ens är två veckor kvar. Och dessutom blir det julfest ordnat av studmiss, Åbo svenska samt KSÅA inkommande fredag.

Jullov, jullov, jullov.

Jag har ännu några funderingar kring jullovet. Jag hade tänkt ta tre veckor jullov åt mig, dvs börja en vecka senare än jag borde. Hoppas det funkar. Jag måste ärligt talat erkänna att jag inte klarar mig på ett två veckors jullov. Jag behöver tre! Jag är inte den som har haft mest skolarbete i hösten, men jag behöver ändå lite distans från stress.

Nåja, jag ska här nu sent på lördagskvällen ännu återgå till lite skolarbete. Imorgonmorn blir det gudsjänst i metsku. Helgens höjdpunkt.

onsdag, december 05, 2007

ironiskt...

Nu kommer här ett ironiskt "jippii"-utrop, med betoning på ironiskt. Nu har jag nämligen en halare. Som är alltför stor. Så stor att jag knappast kommer att kunna använda den. 30 euro! Och för stor.

(Jag hann aldrig riktigt prova halaren på förhand. Vi var nog några som tog den här storleken.)

måndag, december 03, 2007

Njuta av att göra ingenting

Jag insåg förra veckan att jag hittills under min tid i Åbo aldrig bara legat och slöat. Inte är det ju helt så att jag bara har haft skolarbeten. Men när jag inte gjort skolarbeten så har jag ju haft något annat att göra: laga mat, motionera, träffa vänner, fara på nå kristna möten... Visserligen har jag suttit ganska mycket vid datorn, vilket kan tolkas som "slöat", men alltid när jag varit på internet, så har jag ändå haft den där känslan att jag inte borde vara där, dvs borde göra något vettigt istället.

Idag har varit en sån dag då jag tillåtit mig att vara slö. Jag hade en lektion idag. Sedan var jag och äta skolmat med A-S som vanligt. På vägen hem for jag in via stan och gick runt i Hansa. När jag kom hem hade jag fått en mail som gjorde det lite klarare med Rukaresan, och sedan förflyttade jag mig från stolen till sängen. Jag sov en stund, kanske ett par timmar, och läste lite ur en bok. Mot kvällen lagade jag och Ina mat tillsammans.

Det enda i skolväg som jag gjort idag är att skriva några meningar till ett arbete. Men jag insåg att jag ännu har bra tid på mig, så jag vill inte förstöra den här kvällen med att arbeta med den!:P

Det stämmer nog det som syrran sade, att när man studerar har man hela tiden lite dåligt samvete. Det finns hela tiden något man kunde göra. Jag tror jag i tid måste träna mig att tillåta mig att slappa ibland, och försöka få bort den där samvetskänslan. Det blir tungt ifall man aldrig kan slappna av.

Som jag nämnde tidigare så fick jag ett mail idag. Jag vill nämligen med till Ruka i början av Februari, men resan krockade lite med en kurs. Nu fick jag reda på att samma kurs också går några dagar tidigare, så jag hinner just och just delta i den. Men ooh, vad glad jag är, för det verkar fixa sig. Jag väntar ännu på att få kursens tidtabell, och jag hoppas att det ordnar sig. Hoppas att kursen är på kvällen, så att den inte krockar med skolan.

Syrran är nu på besök hos släktingar i Sverige. Eftersom hon bor i Sthlm för tillfället så kunde hon fara och hälsa på dem, och hon är nu där i några dagar. Jag är glad för hennes skull att hon hade chansen att åka. Det är inte så ofta vi är dit på besök. Vi brukar vara en gång om året, men nu har vi inte varit på kanske ett par år.

Nu ska jag ta och fortsätta läsa på min bok som jag läser. Skönt att läsa en bok som inte har något med skolan att göra. Jag läser den bara för att jag njuter av att läsa den!:D

Helg hemma

Sitter nu på tåget och skriver för att lite få reflektera mina tankar. (Eftersom texten är så lång, så lade jag allt funderande med sned stil.)

Jag har varit hem nu i helgen. Det har varit en kort visit, men det var ändå skönt att få vara hem på lilla jul. På fredagen hade vi hemmakväll med julstjärnor. På lördagmorgon kom ett par gubbar till oss för att bygga en värmepump. Jag, mamma och lillabror for då på en visit till Jakobstad. Vi gick omkring i några butiker, och lillabror fick inköpt några LP-skivor. På kvällen kom lillajulfesten.

Kvällen i Kokkola inleddes med volleyboll. Vi var 12 st och senare kom ännu en med. Det var så roligt att få stå på volleybollplan igen. Har inte fått spela volleyboll sedan vi spelade beach volley i somras. Efter volleybollen blev det innebandy. Sedan for nästan hela gruppen till Miia och Erik. Det blev en underbar kväll som inleddes med bastu, fortsatte med mat och avslutades med godsaker. Att vi var ett så stort gäng som samlades var roligt. Och åldern varierade en del, vilket var roligt. Jag fick tala med en från Ungern, som under en två och en halv års period i Finland redan hunnit lära sig bra finska. (säkert bättre än mig:P)

Det skulle vara så skönt att få bo i Kokkola/Österbotten. Att få studera där (det skulle kanske inte då vara i Kokkola). Vara nära hemmet, och få vara med vänner. Nu vill jag inte klaga på att jag inte har vänner i Åbo, för det har jag. Jag har hunnit träffa förvånansvärt många, och med ca 8 flickor har vi nyligen startat en bönegrupp. Dessutom bor jag med en underbar flicka, som orkar (får lov) att stå ut med alla mina funderingar. Men jag kommer inte ifrån det att jag trivs väldigt bra i Kokkola. Det var en så underbar dag i lördags med alla de människor som samlades. Och jag bara funderar varför jag inte får vara där också. Okej, i lördags fick jag vara med. Men jag vet ändå att jag skall tillbaka. Och nu är jag på väg.

Varför ”måste” jag vara i Åbo?
Under Pieksämäkiveckan i somras var jag väldigt fundersam över hösten. Jag visste inte om Åbo var det vad jag ville. Men jag talade med några äldre, och de sade till mig att jag får välja själv. Så jag for till Åbo, för vad skulle jag annars ha gjort? Det har nog några gånger i höst kommit upp frågan: Om jag en gång fick välja själv, varför valde jag då Åbo?

Nuförtiden far ju många långt borta och studerar, och jag har själv förut ville långt borta och studera. Nu känns det istället som att jag skulle vilja vara närmare hemmet. Och jag har börjat fundera, att inte kan det nu vara så att man MÅSTE fara bort. Förr i tiden flyttade ju folk ofta inte långt borta. Okej, många flyttade ju ända till Amerika. Men då handlade det inte om att ”komma ut och se världen” utan mera om att få ett arbete och ett bättre liv. Jag känner inte alls något behov av att se världen, jag skulle gott kunna flytta tillbaka till Österbotten igen.

Men sen kommer nästa fråga. Jag måste ju se hur jag vill leva hela livet ut. Vill jag ha ett jobb som jag trivs med, så kan det ju hända att jag måste vara hemifrån i några år först. Och sedan kommer nästa fråga ( :P ) att vilket jobb trivs jag egentligen med? Vilket skulle jag trivas bättre med, att bli tyskalärare (med teologi som biämne och kanske ha svårt att få jobb) eller att få ett sämre betalt jobb som socionom (som jag inte heller vet hur arbetsmarknaden ser ut i Österbotten)...

Varför ska det vara så krångligt?

Och efter att jag bara funderat på de negativa sidorna, så måste jag försöka se något positivt. Kanske är det så att det är meningen att jag är i Åbo nu. (Fast det känns lite osäkert, för jag for ju hit nog bara pga mig själv, och inte pga någon speciell ledning av Gud) Men vad vet jag, kanske jag måste vara här. Kanske är det någon mening.

Det tänkte jag iaf i helgen, att det känns som att jag lever ut min tro mer i Åbo. Okej, när jag har varit hemma, så har jag ju varit hemma så korta stunder, att jag inte hunnit göra så mycket. Men i Åbo umgås jag med människor i min egen ålder, som är på samma nivå och som strävar efter ganska samma saker. Att tjäna Gud. Kanske är det en viktig tid för att jag ska få ro att utvecklas. Tyvärr har jag ju inte tagit tiden med ro, som jag borde ha gjort.

Förra höstas hade vi i gymnasiet en ung kvinna med i skolan som var från Tyskland. Vi blev bra bekanta med henne, och jag minns ännu något hon hade sagt i ÖB när de intervjuade henne. De frågade var hennes favorit plats på jorden var (hon hade rest en del), och hon svarade: Där hon är just nu. Dvs inte Finland, men där hon är för tillfället. Och jag tänkte, att det där mottot ska jag ta till mig, att ”där jag är just nu, där är den bästa platsen (för mig att vara på)”. Och hur har jag lyckats med det mottot? Synnerligen inte bra. Jag tror jag skulle vara till mycket mer nytta för Gud, för människor och för mig själv, om jag skulle vara nöjd med den plats där jag befinner mig, och sedan på stället tjäna Gud. Istället för att längta mig bort till andra platser. Jag skulle så gärna vilja försöka ta till mig det här mottot. Träna mig på att verkligen tänka sådär, så då har jag lättare i framtiden också att tänka så.

Summa sumarum, så är det väl bäst att jag är i Åbo nu. Kanske blir det Tyskland nästa år. Ifall det verkligen blir av, så måste jag ställa in mig på tanken att ”där jag är just nu, där är den bästa platsen”. Om det inte blir Tyskland, så kan jag hemlighetsfullt säga, att då har jag ingen aning om var jag isåfall befinner mig.

Oj, det här blev sannerligen långt. Min blogg är nog inte till hjälp för så många andra, men kanske iaf för mig. (egoistisk kan jag vara) Som tur verkar bloggandet för tillfället inte vara så aktivt, så kanske inte många har besökt stället. Som tur finns facebook för att få en kortare uppdatering av mitt liv!:P

tisdag, november 27, 2007

Ein bisschen Frieden

Wie eine Blume am Winterbeginn, und so wie ein Feuer im eisigen Wind, wie eine Puppe, die keiner mehr mag, fühl ich mich an manchem Tag.

Dann seh ich die Wolken, die über uns sind, und höre die Schreie der Vögel im Wind, ich singe aus Angst vor dem Dunkel mein Lied, und hoffe, daß nichts geschieht.


Ein bißchen Frieden, ein bißchen Sonne, für diese Erde, auf der wir wohnen, ein bißchen Frieden, ein bißchen Freude, ein bißchen Wärme, das wünsch ich mir. Ein bißchen Frieden, ein bißchen träumen, und daß die Menschen nicht so oft weinen, ein bißchen Frieden, ein bißchen Liebe, daß ich die Hoffnung nie mehr verlier.

Ich weiß, meine Lieder, die ändern nicht viel, ich bin nur ein Mädchen, das sagt, was es fühlt. Allein bin ich hilflos - ein Vogel im Wind, der spürt, daß der Sturm beginnt.

Ein bißchen Frieden, ein bißchen Sonne, für diese Erde, auf der wir wohnen, ein bißchen Frieden, ein bißchen Freude, ein bißchen Wärme, das wünsch ich mir. Ein bißchen Frieden, ein bißchen träumen, und daß die Menschen nicht so oft weinen, ein bißchen Frieden, ein bißchen Liebe, daß ich die Hoffnung nie mehr verlier.

Sing mit mir ein kleines Lied, daß die Welt in Frieden lebt, sing mit mir ein kleines Lied, daß die Welt in Frieden lebt

söndag, november 25, 2007

Bilder från promenaden

Två inlägg tillbaka skrev jag om att vi varit på promenad. Efteråt hade vi ännu en mysig stund och drack te. Här kommer några bilder som jag tog den här kvällen.















lördag, november 24, 2007

Film till långt in på natten

Igår satt jag inne och gjorde skolarbeten på dagen. När kvällen äntligen var framme gick jag och Ina till studentmissionens möte. Nu har vi kollat hur länge det tar för oss att gå det: en halv timme. I början av mötet kände jag mig bara stressad, och tänkte på att jag kanske borde vara hem och göra skolarbeten i stället. Men stressen for om och jag kunde njuta av kvällen.

På vägen hem stack jag och Ina oss in till en godisaffär nära oss. Det fanns choklad i massor, så det blev en mycket söt blandning. När vi kom hem beslöt vi oss för att se på filmen Take the lead. Ina hade sett den förut, men för mig var den ny. En dansfilm var den, och *surprise surprise* så tyckte jag om den!:D Vilken gentleman den mannen var som filmen i största hand handlade om! Filmen var dessutom på något sätt "based on a true story", så den där gentlemannen har funnits i verkligheten.

Idag sitter jag också framför min dator och skriver skolarbeten, men jag har inte ens hunnit skriva så mycket, och jag tycker redan att jag har fått den största delen av skolarbetet undanstökat. Okej, det finns nog att göra om man vill! Så inte skall jag klaga. Men det känns ändå inte så stressande.

Det här med att bo ensam (alltså att bo hemifrån) är ganska spännande, för man inser alltid nu som då vilka saker man skulle behöva. Just nu t.ex. så önskar jag och Ina att vi hade en dammsugare! Inte har jag någongång tyckt om att dammsuga, så det har aldrig stått på min önskelista att vilja ha en dammsugare. Men att sopa golvet är nog ännu värre! Fast som Ina konstaterade idag, så ser man bättre resultatet av städningen när man sopar, dvs. man ser den hög med damm som man har samlat ihop.

Här var lite lördagstankar från mig. Bara en månad kvar till Jul!

torsdag, november 22, 2007

Underbar promenad

Igår kom jag hem närmare kl.18. Jag hade en extra lång skoldag, och fick aldrig se den ljusa delen av dagen (förutom när vi gick och äta). Dagen bestod av två lektioner, en tent och en föreläsning. När dagen var slut var jag lättad över att tenten var över och den hade gått bra. Däremot såg jag inte fram emot helgen, för den skulle igen bestå av en hop med skolarbeten. Men den här kvällen bestämde jag mig för att bara göra en mindre skoluppgift, och sedan drog jag med mig Ina ut på promenad.

Ina tog sin kamera med och vi började gå i riktning mot en ishockeyplan. Eller den är större än en plan, det är ett ganska stort isat område, där folk skrinnar. Och jag tycker så om det här stället, som vi för några dagar sedan råkade gå om. Planen ser ut som en oas mitt i stan, och den lyses upp av stora strålkastare. (såna som brukar finnas vid ishockeyplanar) Jag börjar bara tänka på Love Story när jag ser den här planen.

Vi gick sedan vidare till sådana ställen som vi tyckte var vackra, och vi tog hela tiden foton. Under en och en halv timmes promenad fick jag tänka på något helt annat, och det var en uppiggande kväll. Efteråt drack vi te (jag också!) tillsammans. Det var skönt att fara och sova den här kvällen, för jag visste att jag fick ha en lång sovmorgon nästa morgon. En skön nattssömn på 9½h fick jag.

Idag hade jag en lektion och sedan har jag gjort lite skolarbeten. Nu ikväll skall jag fara på bodycombat, det är något som jag aldrig förut har provat på och inte vet vad går ut på. Hoppas det är något roligt. Efter combaten får jag sedan fortsätta med skolarbetet.

Nu ska jag äta. Nudlar och kalkonknackkorv.

onsdag, november 21, 2007

Mitt liv just nu

- Hade fonetiktent idag. Skrev mycket. Det borde alltså ha gått helt hyfsat. Tacksam för att tenten är över. Nu har jag gjort undan 2/3 av allmän språkvetenskap.

- Mycket skolarbete i helgen. Inte roligt. Det är hela tiden så mycket. Väntar bara på jullov.

- Syrran var hit en natt och for imorgon på morgonen. Det var roligt att ha henne här, och nästa vecka kommer hon igen, och stannar då några fler dagar.

- Känner mig så liten.

fredag, november 16, 2007

Cocos

När jag ser något som innehåller cocos brukar jag stanna upp. Choklad med cocos (ni vet marabous platta), te med cocos (köpte det för inte så länge sen). Jag gick idag i butiken och funderade hur jag lite kunde öka på matsortimentet där hemma, så att det skulle se lite finare ut nu i helgen när jag får gäster. Så vad fick jag då syn på, om inte cocos-saft! Eftersom jag var törstig beslöt jag mig för att provsmaka saften genast när jag kom hem. Och måste erkänna att den inte var så god. Borde ju ha förstått det innan, att saft med cocossmak inte kan vara gott. Men man vet ju inte förrän man smakat, tänkte jag, och nu hoppas jag att jag får lurat mina gäster att dricka av den, så att jag inte behöver dricka hela själv.

En och ett ... skrivfel

Haha, det är så roligt att läsa sina gamla texter på bloggen. Tittade tillbaka ungefär ett år, och hittade en intressant kommentar som jag fått. Det var någon som igen anklagade mig för att inte skriva riktigt rätt grammatikaliskt. Och nu faktiskt skrattar jag åt hur sjukt fel det kan bli när jag skrivar. Jag tror inte att jag riktigt förstod hur fel jag hade skrivit, när jag läste kommentaren för ett år sedan, men nu inser jag!:P Såhär hade jag skrivit: "Denna pass gick timmet riktigt fort".

Men det är ju bra att mina fel kommer fram i bloggen, så får jag sen också lära mig något. (Så ni ska fortsätta säga till när jag skriver fel :P ... det här gäller inte mamma!) En sak som jag lärt mig, är att "reklamera" inte betyder att ge reklam för något. Kan vara bra att veta inför framtiden, det kunde bli lite pinsamt ifall jag använde det fel igen.

Nåja, NU ska jag fara och sova. (Om du läser förra inlägget, så förstår du kanske vad jag menar.)


(p.s. det här är en orsak till att jag lite tvivlar ibland på mina tyskakunskaper, för jag märker ju att jag inte ens kan svenska så bra)

torsdag, november 15, 2007

Fin studiedag

Idag har jag fått uppleva en fin studiedag, så som man önskar att en studiedag ska se ut, eller så som man önskar att hela studielivet ska se ut.


Såhär kan jag nu i efterhand berätta att dagsplanen såg ut:

- 9.30 vaknade (satte klockan och ringa på en sådan tid att jag fick sova exakt 9h)
- Därefter gjorde jag sånt man gör på mornar, t.ex. duschade och åt.
- Sedan var det väl tänkt att jag skulle läsa lite på fonetik, men nu kommer jag inte mera ihåg om jag fick något gjort.
- 13.15-14.45 hade jag grammatiklektion.
- 14.55-16.xx satt jag och åt och diskutera mina studier med Karin.
- Sedan lämnade jag in en bok och satt lite vid datorn.
- 17.10-19.30 satt jag i läsesalen och läste fonetik. Jag var inte 100% koncentrerad, men jag fick läst instuderingsfrågorna en varv igenom, så jag kände mig nöjd ändå.
- Sedan for jag för att möta två andra tyskastuderande och vi gick tillsammans till Bremen (någon form av bar). Bremen var väldigt mysig, och vi for dit, för någon hade ordnat ett tillfälle, så att man kunde träffa t.ex. tyska utbyteselever.

Att tala med Karin gjorde faktiskt gott. Hon har några års längre erfarenhet än jag, och hon gav mig fler infallsvinklar. Väldigt intressant att se vilka möjligheter det faktiskt finns. Och att sedan på kvällen få tala tyska var faktiskt skönt. Jag hann inte tala så väldigt mycket, men redan det lilla gjorde susen. Jag hade diskuterat med Karin det här med att fara utomlands ett år, och sen på kvällen kändes det redan som om jag var i Tyskland, jag menar "bar + alla talar tyska". Det såg nästan ut som en bild från nån gymnasies tyskabok. Väldigt idylliskt.

Vi talade också med en finlandssvensk pojke som var med i politiken här i studievärlden, och vi kom in på det här med att ha rötter nånstans, eller att känna sig rotlös. Jag har här i Åbo längtat ganska mycket till Österbotten, och i alla fall just nu känns det starkt som att jag vill tillbaka dit efter studierna. Jag bara undrar vilka arbetsmöjligheter det finns. (Jag måste tillbaka till Österbotten!)

Men ja, den här kvällen gjorde nog susen. Pinsamt nog måste jag erkänna att det här var första kvällen, som jag var ut och träffade lite nytt folk. Okej, i församlingarna har jag faktiskt träffat många nya. Och så har jag ju varit på cirkelträning. Men det här kändes mer internationellt och man fick träffa såna människor som man annars inte skulle stöta på. Väldigt roligt alltså!

Nu ska jag börja ställa mig och sova. Jag har en förmiddag full av fonetikläsning, men efteråt har jag äran att ta emot några helsingforsbor hit till oss. Borde kanske städa lite. Inte för att vi eg. har så råddigt (tycker jag, eftersom det iaf inte är lika råddigt som jag har där hemma i rummet i Österbotten), jag borde kanske kasta bort dedär frukterna som jag inte har hunnit äta upp i tid!:P

onsdag, november 14, 2007

Typigskt mig?

Förlåt mamma, jag sade att jag inte skulle grubbla så mycket!

Och jag sade att jag ska låta Gud ta hand om mina bekymmer, och inte själv grubbla.

Men jag kan inte låta bli att känna mig stressad, när jag börjar tänka på hur många val som måste göras nu redan på våren, t.o.m. kanske tidigt på våren. Jag kan inte lämna allt till sista sekunden, då blir det som det gått förut - ogenomtänkt.

Rubriken har två syften, märker jag nu. "Typiskt mig" kom fram redan i första meningen av inlägget. Om det för det första syftar på att jag grubblar, så syftar det för det andra på det jag egentligen hade tänkt skriva om, nämligen "surprise, surprise", yrkesval.

Det är ju nämligen så att vissa människor är väldigt intresserade av något speciellt, eller så uppför de sig på ett visst sätt, så att man vet exakt vad det är de kommer att få som yrke. Tänk t.ex. på Johi som blev till kock och Hanna som kom in på medicinska, valet var klart för dem!Sen finns det ju vissa som är väldigt konstnärliga eller musikaliska, och man kan redan tidigt se vart vägen kommer att bära för dem.

Men jag då? Vad är typiskt mig? Jag önskade att det skulle finnas något, men jag kan inte finna något. Att jag började studera tyska var till en stor del bara slump. Visst är det roligt, men jag kan inte säga att det är något jag alltid velat studera, det var nog mer så att det sista året i gymnasiet blev en godtagbar lösning.

Jag tycker det är synd ifall jag går igenom livet och håller på med något som är "semibra". Något som känns helt ok, men som jag inte satsar hela min själ på. (okej, tolka inte ordagrant, för jag sku aldrig satsa hela själen på jobbet :P ) ... Nåja, visst kan jag arbeta med något fastän jag inte tycker 100 % om det, man kan alltid göra det roligare. Men ifall jag märker efter en stund (på studiebanan), att "nu for min väg inte som jag skulle ha velat", då skulle det kännas onödigt, ledsamt och bara så fel.

Okej, ska bli spännande att läsa detta inlägg om ett år. Hoppas jag har låtit Gud leda mig!

tisdag, november 13, 2007

studierna fortsätter

Idag var jag på cirkelträning med Freja. Det var andra gången vi var där, och det är skönt att få komma ut och träffa lite andra folk som vill svettas.

Håller nu på med mina fonetikinstuderingsfrågor. Jag har många dagar på mig att göra frågorna och läsa, så det gör att det är mindre stressande. Ändå kommer jag inte ifrån det att jag kommer att ha fullt med program i helgen + att syrran kommer hit direkt efteråt. Så jag sku gärna vilja komma så långt som möjligt med läsandet nu före. Jag hoppas det går bättre imorgon med läsandet än det gick idag. Jag hade tänkt att jag skulle satsa nästan 7h på att göra frågorna, men det skärdes ner till kanske hälften. Inte är jag i panik, men det innebär bara att jag måste få mer gjort imorgon, än jag hade tänkt.

Jag har väldigt svårt med addition just nu. Jag håller nämligen på att räkna ut vilket biämne jag borde ta. Det ser ut ungefär såhär: TYSKA + TEOLOGI = det jag sku vilja, men ingen bra lösning. TYSKA + MATTE = skulle vara en lite bättre kombination kanske, men jag är inte så bra på matte. TYSKA + ENGELSKA = skulle vara den perfekta lösningen, men är faktiskt omöjlig eftersom jag är dålig på engelska.

I vissa matteuppgifter är x enkel att lösa ut, men inte i alla. Och här har vi en svår uppgift.

Tyska + x = bra lösning.

Jag tror Gud är den enda som vet vad x är, och jag hoppas han snart visar mig. Annars kan det hända att hela uppgiften byts ut mot en annan, och den uppgiften är inte nå enklare att lösa ut.

fredag, november 09, 2007

två datorer och en tv

Är man lite osocial? Här sitter jag och lillabror, bredvid varandra vid tv-bordet och stirrar in i varsin laptop. Men snart ska vi bada bastu. Det är sällan det händer här hos oss.

Inatt sov jag för första gången på länge riktigt länge på morgonen. Min första tanke när jag vaknade var "Näj, nu vaknade jag säkert igen alldeles för tidigt" (jag vaknade nämligen 8 helt av mig själv morgonen innan!), men när jag tittade på klockan var den redan 12. Tänk att få sova till klockan 12 en fredagmorgon!

Jag och syrran var och hälsa på farmor och hennes syster idag. Det är så roligt att umgås med dem två, för de har alltid så roligt. Men farmor börjar nog bli gammal, hennes minne blir sämre. Det är ledsamt att se. Fast ändå är hon nog pigg och har inte långt till skrattet.

Nu ska jag försöka hålla mig kortfattad, därför avslutar jag här. Ha en bra helg!

14-13

Till Karleby!

Nu har resultaten kommit. Kampen var alltså jämn! 14-13 för Karleby.

torsdag, november 08, 2007

Hälsning hemifrån

Kom igårkväll hem med tåget. Gjorde skoluppgifter under tågresan, så här hemma är jag relativt ledig. Det betyder att jag kan bestämma hur ledig jag är, om jag gör vissa uppgifter nu eller om jag lämnar dem till nästa vecka. Jag tror jag gör lite här hemma, så har jag lite mindre till nästa vecka, men framförallt vill jag nog vara ganska ledig.

Det har snöat här idag. Och jag och syrran var och stavgå. Våra stavar är så dåliga, för piggarna har kommit igenom dedär gummibitarna (eller vilket material de nu är...) under stavarna, så det har inte så fint ljud. Dessutom börjar det vara ganska halt, så stavarna vill halka. Men träning för armarna lyckades jag ändå få.

Det som min skolarbete alltså går ut på just nu är att skriva instuderingsfrågornas svar till fonetiktenten. Fonetik skulle nästan kunna klassas som intressant (eftersom den behandlar såna frågor som man inte annars tänker på så ofta) bara den inte skulle ha så svåra termer.


Finland får uppleva så många sorger just nu. André som drunknade, flickan som dog under sin ridtur, och den hemska händelsen vid Jokela skola.


En annan sak som är på tapeten nu är vart vår kommun skall orientera sig, till Karleby eller Jakobstad. Idag bestäms det. Men när får vi reda på nyheterna? Mamma är nervös.

Det här var lite hälsningar hemifrån.

tisdag, november 06, 2007

Vad gör jag egentligen?

Eftersom jag för en gångs skull har tid att fundera: "Vill jag fara hem (till lägenheten), eller vill jag stanna kvar i datasalen?" så ska jag nu ta kort och uppdatera min blogg. Man vet aldrig när den dagen igen dyker upp när man inte alls har tid. Som t.ex. imorgon.

Jag har inget viktigt att berätta, men det KAN finnas de som undrar vad jag riktigt gör här i Åbo, så jag tänkte nu ge en liten beskrivning.

Jag vaknar på morgonen, i önskan att ännu få sova. Men nej, det är nog bäst att stiga upp säger förståndet. (Det är bra att ha lite förstånd ibland) Oftast är min bokompis Ina redan vaken när jag kommer upp, så jag hälsar på henne och är glad över att ha sällskap. Vi äter ändå sällan morgonmål helt på samma gång, så jag sitter ofta och läser något medan vid matbordet.

Nu före det blir alltför kallt cyklar jag ännu till skolan, och det tar 8 min för mig att cykla. (Om jag går tar det närmare 20 min.) Cykeln har jag under natten i en ganska trång förråddshall nere i höghusets källare. Jag sitter i medeltal 2,35 h på lektioner per dag under denna period. Observera att jag räknade i timmar och inte i lektioner. Pga vissa avvikelser från det normala i schemat valde jag här att för enkelhetsskull räkna i timmar. Hursomhelst så ser vi att jag inte spenderar så mycket tid på lektioner, speciellt inte i jämförelse med gymnasiet där man i värsta fall kunde sitta på lektioner 5-6 h om dagen (om jag minns rätt).

Mina lektioner består till största del av tyska lektioner. Hittills grammatik, näringsliv, översättning och sånt. Allmän språkvetenskap hör till ett ämne som inte går på tyska, utan som alla språkstuderande och logopeder måste gå. När den här kursen är över jublar jag!

Matrasten hör nog till den bästa delen av skoldagen. Då får man välja var man far och äta, och man får god mat för endast 2,35 euro. Gott bröd har de också ofta. När man studerar på tyska kan man lätt isolera sig från andra ämnens studeranden, och därför är matrasterna ett bra sätt att träffa andra ansikten.

Jag går ju också på lärarlinjen, och det innebär att jag under det här året skrapar ihop studiepoäng och kurser genom att studera på nätet. Det är inte så svårt, ibland t.o.m. intressant. Det här gör ändå att jag under våren kommer att ha mindre vanliga kurser och mer pedagogik, och jag undrar redan om jag kommer att bli socialt störd. Nåja, skämt åsido... jag kan alltid plocka mer vanliga kurser åt mig.

Sedan nångång under dagen cyklar jag hem. Ibland går cykelturen in via centrum, men jag far nog gärna hem om jag inte måste till centrum. Mina ärenden in till stan har ofta gått ut på att köpa något från Clas Ohlson, t.ex. hammare (tänk att jag har köpt en hammare!), sladd till adsl-boxen (detta hände igår) osv. Om jag vill handla mat kan jag göra det enkelt på väg hem från skolan. När jag kommer hem väntar ofta i hallen en ÖB på att få glädja mig.

Jag har ännu inte hunnit bilda mig vardagsrutiner utanför skoltid. Jag antar att när jag kommer igång, och när jag inte har mycket skolarbete, så kommer jag att springa på kristna möten, lite motionsaktiviteter och sen kanske slappa och umgås med vänner. Nu den senaste veckan har jag förvånansvärt bra börjat komma igång lite med alla dessa aktiviteter, förutom den att bara slappa. Om ni fortfarande undrar varför jag inte hunnit göra så mycket här i Åbo, så beror det på att jag inte varit så många helger i Åbo, jag har enadelt varit hemma eller i Israel. De helger jag varit här så har schemat bestått av skolarbete.

Så, kanske ni nu fått en bild av hur min vardag ser ut. Visserligen gör jag ibland andra saker, som springer (cyklar) till bibban, gör lite ärenden och sånt, men eftersom de inte hör till vardagsrutinen, så nämner jag dem inte desto mer.

Många säger att Åbo är en fin stad, och det är den säkert. Jag är själv bara kanske okoncentrerad och tittar inte så mycket runt mig när jag cyklar. Men jag och Hanna var på en cykeltur utmed ån ända till Åbo slott. Fastän det var kallt så njöt jag väldigt av utsikten den gången.

måndag, november 05, 2007

Livet går framåt

Jag har haft en underbar helg med många kristna aktiviteter. Speciellt fredagens möte tillsammans med studentmissionen var underbart bra. Det var Christoffer Perret som talade, och det han sade gjorde att det blixtrade till i hjärtat. Man blev så inspirerad att GÖRA något! Inte bara sitta still. Den grundundervisning som han först hade om Guds rike och lärjungaskap var väldigt nyttig. Det var sådana saker som ofta kommer fram i Bibeln, men han gav nya infallsvinklar, så att man plötsligt förstod mycket mera av vad som menas med de orden.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ett sammandrag av det han talade. Tyvärr går tiden iväg, och jag tycker mig inte just nu "ha tid" med det. Men jag vill uppmuntra er alla att gå på mycket möten och sånt så att ni får lära er mer!:)

En rolig sak som jag fick uppleva när jag for till studentmissionens möte, var att jag fick se att människor blir mycket stela och försiktiga när de ser poliser. Jag kom cyklande i stan, och eftersom det redan hade börjat skymma hann jag tänka "äsch, jag har ingen hjälm nu på mig och jag har ingen cykellampa". Plötsligt ser jag två poliser på andra sidan gatan, som de också stod och väntade på samma grönt ljus som jag. Jag kunde inte ta någon annan väg, så jag tänkte bara att "hoppas de inte anmärker något om min cykelhjälm". Inte bara med det, så kom det två män som började gå över gatan. Men när den ena mannen såg poliserna började han svänga om och knyckte i sin vän. Åh, vad jag smålog för mig själv.

Ikväll skall jag till Trädis. Det ska bli bön och lovsång.

Jag tar ledigt från torsdagens grammatik, så kan jag fara hem redan på onsdag före kl.13. Jag kommer alltså hem gansk tidigt på kvällen!:D Nu är också syrran hemma, och jag förstår att vi har mycket att tala om! Det ska också bli roligt att se lillabror, mamma och pappa! Tänk att jag faktiskt hade chansen att komma hem igen så här snabbt. Skönt att få komma hem iaf en gång före jul. Jag har ännu inte tittat på mitt schema framöver, om jag hinner nå fler gånger. Jag får också fara på crosspoint!:D

fredag, november 02, 2007

Snellman

Rubriken beskriver väl den personen jag kommer att umgås med i helgen. Vi har ett pararbete över internet i pedagogiken och jag ska skriva om Snellman. Som tur hade jag lyckan att veta vem min medarbetare var, så vi kunde tala lite IRL. Vi hade lite svårt att hitta böcker om mannen Snellman, och 2-3 sidor text borde vi få fixa ihop. Men vad skall det inte gå. Jag skall idag hämta ett par finska böcker från bibban som kanske innehåller lite info.

Hanna åkte hem med tåget för snart en timme sedan. Vi har haft roliga dagar och hunnit tala mycket. Förutom att tala har vi hunnit ha filmkväll och se The Notebook, en film som jag faktiskt tyckte var bra. Jag har fått visa Hanna skolan, och hon har fått äta på Gado och Arken (och Kvarken och Kvado... och allt vad de hette...*inside*). Vi deltog också i en kristen ljusmässa och fick lyssna på Pekka Simojoki. På torsdagsmorgonen var vi på en länk innan min en lektion börja. Sist men inte minst hann vi gå omkring i Hansa också, men vi missa Saluhallen. Istället var vi på väg till Milan och äta, men sen märkte vi att pizzastället bredvid sålde pizzor och kebab för 3,90, så vi for dit istället, och maten var superbra. Kanske t.o.m. bättre än Milan!;) Men iof har jag inte ätit Milans pizza.

Ja, nu ska jag väl sätta igång och arbeta med Snellman. Hoppas internet håller i sig, den brukar ha en vilja att inte alltid fungera.

tisdag, oktober 30, 2007

Två dagar av spänning

När jag anlände till Åbo i höst, i slutet av augusti, var jag glad och nöjd över att få flytta. Snabbt (dagen efter) kom många stressmoment in i vardagen, och det var inte längre lika enkelt.

Nu hade jag varit hemma över en vecka, och tyckte därefter det kändes bra (=helt ok, t.o.m. ganska roligt) att vara tillbaka i Åbo. Men redan dagen efter redan drabbades jag igen av stressmoment.

Jag skulle kalla gårdagen olycksdagen och den här dagen problematikdagen. Men här bör nu sägas att alla dessa problem redan lösts upp.

Jag anlände till Åbo och hade en viss nervositet inför tisdage, för då skulle vi ha föredrag på tyska. Under måndagen kretsade dock inte mina tankar bara kring föredraget, för det här var ju min olycksdag. På morgonen lämnade jag in vår "mommopeed" till reparation. Jag skulle nog annars kunna kasta bort den gamla cyekln, men jag behöver en cykel, och tänkte att bara det är billigt så kan jag föra den till reparation, och jo, det skulle bara komma att kosta 6 euro. Glad och lycklig gick jag iväg till skolan. Nåja, några timmar efteråt satt jag och vännen och jobbade med referaten. Efter vissa agerande hade vi lyckats förstöra något av skolans inte så billiga egendom, och där stod vi och visste inte vad vi skulle göra. Vad vi gjorde ids jag inte berätta, men jag vill varna er! Det finns olika sorts OH-papper, och alla passar INTE för printers och kopieringsmaskiner! Här hade vi nu då problem ett. ... Sedan for jag för att hämta cykeln. Efter några vandringar fram och tillbaka och hit och dit för att hämta pengar, fick jag reda på att cykeln nu kostade 30 euro, men den var livsfarlig att cykla med. Det skulle alltså ta till nästa dag, och det skulle bli 60 euro. Det här var den dagen jag kallar olycksdagen.

Idag har det då varit problematikdagen. Det kändes tungt att gå till skolan för jag visste att jag hade fyra moment framför mig: 1. Hålla föredraget 2. Fara och berätta om händelsen där något for lite sönder 3. Skriva ner allt som hände under Wirtschaftspropädeutiklektionen för att nästa gång kunna hålla ett tio minuters föredrag om lektionen 4. Hämta cykeln.

Alla fyra moment, som sågs som ett stort mörker är nu avklarade. 1. Vi höll föredraget. 2. Det gick bra när vi berättade om händelsen, ingen som var sådär jäättearg på oss. 3. För en gångs skulle förstod jag nästan allt som sades under Wirtschaftspropädeutiklektionen och 4. jo, jag fick min cykel, och priset lämnade på 60 euro, fastän något annat ännu hade bytts ut.

Jag har dessa två dagar bett mycket och jag har fått se att Herren är trofast. Dehär två dagarna har alltså inte bara varit dåliga, utan jag har också lite fått träna mig att lita på Herren.

Nu får jag nöjd, glad och lättad ta emot min gäst Hanna. Jag är glad för hennes (och föstås min) skull att allt redde ut sig, annars skulle jag ha gått på högvarv och bara varit orolig.

Ikväll ska vi baka och ha filmkväll. Hanna får ha sin ledigt, och jag får också ta lite ledig tid från skolan.

Nu måste jag fara så jag hinner!
Tschüß!

måndag, oktober 29, 2007

Back in Turku

Nu är jag tillbaka i storstan, efter en vecka hemma.

Jag ska imorgon tillsammans med två andra tyskastuderanden ha ett föredrag, och jag ska tala tyska inför klassen i 8 min. Jag kommer att ha mina kära papper till hands, och dom kommer jag minnsann att använda. Ännu är jag inte så nervös, men jag hinner väl bli ännu när jag ska finslipa och öva framträdandet. Men som en av de två andra i vår grupp sa, så tar läraren det inte så hårt när det handlar om förstaårs studerande (han själv var inte första års, så han har väl erfarenhet...)

Imorgon kommer Hanna att dyka upp här vid tågstationen, och det ska bli roligt. Det blir min första gäst, förutom min syster. Så hon ska få se skolan och lite annat här i staden.

Det här var en liten rapportering från mig. Nu ska jag avsluta.

Jo, ännu en sak. Jag har fört in min cykel för reparation och ska om en stund hämta den. Hoppas cykeln gick att lagas!

lördag, oktober 27, 2007

Jag är rädd för

När man är liten kan det finnas många saker som skrämmer en, och som äldre kan man skratta åt det man var rädd för som liten. Jag vill nu dela med mig vad jag var rädd för när jag var liten.

Det som jag i dagens läge minns att jag var rädd för var skyltdockor, tjädrar och ett visst tv-program. Jag har nångång funderat vilket tv-program det kunde vara som jag var rädd för. Jag minns inte mycket annat än att det var en kvinna som hade tv-programmet, och golvet bestod av svart-vita rutor. Jag var igår på YouTube, och sökte på "sveriges tv" och genast hittade jag något som heter Ika i Rutan. Jag lade på det, och insåg att det måste vara detta program. Som äldre tänker man ofta "hur kunde jag vara rädd för det där?", men när jag tittade på det här programmet så förstår jag nog helt. I introt är både musiken och hennes smink och utstyrsel ganska skrämmande. Dessutom hittade jag ett program där hon talade om det här med att skrämmas. Och fast jag säkert aldrig såg det här programmet så blev jag nog alltså skrämd ändå.

Varför jag var rädd för skyltdockor vet jag inte riktigt, men det beror väl på deras "utsrålning". De är livlösa, och dersas ansikten ser faktiskt ganska hemska ut! Någon som håller med?

Historien bakom min rädsla för tjädrar är ganska komisk. Det var nämligen så att det talades vid någon tid när jag var liten om att det fanns tjädrar bakom backen där vi bor. Dessa fåglar kunde vara farliga, sades det, och de kunde attackera folk. Jag byggde upp i mitt huvud en bild av en tjäder, och tjädern såg ut ungefär som en björn, nästan lite som Morran i Mumin. En tjäder var alltså hemsk! En granne berättade att hon hade sett en tjäder i skogen, och jag var så förskräckt och funderade hur hon kom bort från skogen (levande). Jag drömde också mardrömmar om tjädrar, att de gick runt huset. Jag och min närmsta granne var båda rädd för tjädrar, och vi fick många gånger följa varandra halva vägen hem (dvs. ut från gården och ut på vägen, några tiotals meter alltså), och en gång när jag besökte grannen och hon skulle äta, så satt jag i vardagsrummet och tittade efter, så att ingen stor tjäder kom gående efter vägen. När jag en tid senare fick se en riktig tjäder vid Kälvi djurpark, fick jag inte riktigt min fantasibild att gå ihop med den lilla fågeln jag såg där.

Här lägger jag ut länkar till Ika i Rutan. Den första är introt till programmet, och den andra är ett avsnitt av programmet där hon talar om att skrämmas.

http://www.youtube.com/watch?v=p3We9p4QdvY
http://www.youtube.com/watch?v=-NDh2oIdffM

(Terese, du kan ju titta på dessa videor och se om du känner igen dem!)

fredag, oktober 26, 2007

Tjena!

Sudoku är nog annars helt kul, men inte längre när det säger stop och man inte kommer längre. Då känns plötsligt internet mycket mer lockande. Pappa han orkar nog ännu hålla på med sudokun.

Min vecka hemma börjar närma sig sitt slut. Jag har ändå lite mer än en dag på mig hemma, och imorgon får jag igen, efter ett långt uppehåll, uppleva det underbara crosspoint.

Har jag blivit klokare under min hemvistelse? Dvs. har jag fått någon vägledning? Inte desto mer, än att jag talade med mamma och hon sade att jag måste tro på det jag ber om: att Han ska visa mig vägen. Och varje gång jag blir osäker och börjar fundera, så får jag sätta saken på Gud, för det hjälper inget till att jag själv går omkring och grubblar. Det som mamma sade hade jag själv också tänkt på lite, men skönt att någon annan sade det till mig.

...

Okej, jag MÅSTE resa till Israel nästa år. Jag bröt nämligen just sönder mitt Israelarmband.

måndag, oktober 22, 2007

Min vecka hemma

Tacka vill jag föreläsningsfria veckan och det att vi inte hade någon tent! Nu fick jag komma hem i lugn och ro. Skolarbeten har jag förstås, men dem lagar jag under tiden lillabror är i skolan, så är jag ganska ledig sen på kvällen.

Jag anlände på torsdagskvällen, och vi hade en mysig hemmakväll. Jag har visat mina tre infilmade kassetter från Israelresan och därigenom själv fått uppleva resan igen. På fredagen var jag med pappa och lillabror och lassade vedklabbar från bilkärran. Det här låter fånigt, men det var faktiskt jätteroligt. Att få göra något med familjen igen var härligt.

På lördagkväll var jag och träffade mina väninnor. (Hjälp, jag har aldrig förut kallat dem väninnor, det låter så tantigt, men jag vet inte hur jag annars kort skulle förklara gruppen) Många av dem har jag inte sett på länge, så det var härligt att få samlas igen. Det var som på den gamla goda tiden. Och sen körde vi hem nångång på natten. (mellan 1 och 2 nångång)

Nästa morgon tidigt upp igen. Lillabror skulle spela trumpet i kyrkan, och jag måste säga att det var härligt att se så många i kyrkan, för pensionärer från omkringliggande byar var inbjudna. Det var faktiskt många i kyrkan, dock inte så många som inte var pensionärer. Jag tänkte när jag satt i kyrkan, att tänk vilken mäktig äldre generation vi har i Finland. Många som bett för landet. (antar jag) Hur är det nu med dagens generation? Jag avstår här från att svara på frågan...

Den här dagen fick vi höra en sorlig historia. En pojke född 1991 i Kronoby hade kört med mopeden och på något sätt sedan flugit i ån och drunkat på grund av att han slagit huvudet. Jag har sett den här pojken flera gånger, och det är så tragiskt att något sådant händer. Vilken tragedi för familjen och vännerna!

På kvällen for vi på min önskan ut och köra med pappa och lillabror. Den här veckan är en såndär nostalgivecka, då jag försöker få gjort sådant som jag gjorde förut. Och då är bilturen med pappa och lillabror ett absolut måste. Jag fick då uppleva något nytt i Karleby. De har nämligen för någon tid sedan piggat upp sundet med tre vattenfontäner med belysning. Nu har de dessutom två kvällar i veckan så att musik spelas, och i takt med musiken har vattenfontänerna sin egen uppvisning. Det är lite svårt att förklara, men det ser fint ut. Mot slutet kom det bästa. Då var vattenfontänerna hela tiden höga, men färgerna böt i takt med musiken, och alla tre fontäner samspelade. Först var t.ex. alla tre fontäner röda, sedan var det bara en som lystes upp, och sedan böt det så att bara en annan fontän lystes. Väldig svårt att förklara, men det var så fint när allting skedde i takt med musiken. Om ni har möjlighet, så kan ni ju själv och titta efter. Det torde vara på onsdagar och söndagar 20.30-21.00.

Jag gjorde undan skolarbeten så, att jag fick vara helt ledig på söndag. Det är en sådan princip jag gärna skulle efterleva, men nu när jag har haft två tenter två påföljande veckor, så vill inte tiden riktigt ge tillåtelse till det. Men nu fick jag alltså min första lediga dag på ett par veckor. Idag, måndag, började skolarbetet igen, men det är väl lika bra, annars skulle jag inte ha något att göra på förmiddagen.

Nu ska jag avsluta här, och snart fara ut på promenad med mamma.
Och jag är nöjd över att jag fick något uträttat här på bloggen.

Tunga tankar som jag försöker bli av med

Jag har alltid varit en sådan som grubblar mycket. Och det är alltid tungt att grubbla. Så är det också just nu. Israelresan var en väldigt bra resa och en väldigt skön tid. När jag sedan kom hem kom vardagen emot som en vägg. Redan före Israelresan hade jag funderat mycket kring det här med yrkesval. Efter Israelresan har jag inte gjort annat än grubblat. Så vad kan jag annat säga, än att vardagen har känts ganska tung.

Men för att inte lämna deprimerade så vill jag berätta något roligt, och det är att jag nu är hemma i Österbotten, och får vara hemma sammanlagt mer än en vecka. Eftersom jag i Åbo grubblat så mycket har jag inte heller kommit ifrån det att en stor hemlängtan dragit över mig. Det här är väl en reaktion på att jag inte vill bli vuxen. Vuxen måste jag väl bli nu då, det kommer jag inte ifrån, men jag kan inte förstå varför jag inte njöt mera av gymnasietiden. Visst var det en tid jag tyckte om, men hela tiden hade jag en längtan att flytta hemifrån, och nu förstår jag inte mer varför.

Det skulle vara så enkelt om jag alltid skulle ha haft ett drömyrke, och att utbildningen skulle finnas i Österbotten. Då skulle problemet väl vara löst. Men jag inser också att det nog var nödvändigt för mig att komma bort från Österbotten, för annars skulle längtan att fara bort alltid funnits kvar.

Det som är min bön just nu är alltså att jag under det här året skall komma fram till om jag vill fortsätta med tyskan, och ifall jag INTE vill fortsätta så skulle jag då vilja komma fram till vad annat jag skulle vilja. Men det här med tyskastudierna känns just nu inte så hemskt som det gjorde för en vecka sedan. Kanske det rentav blir roligt nångång igen.

Det är egentligen en liten fel bild jag ger när jag säger att jag funderar på vad JAG vill göra. Egentligen handlar det mycket mer om vad jag tror att Gud vill att jag ska göra. Jag själv har egentligen inte så stor skillnad vad jag gör sen när jag blir ännu mera vuxen. Jag skulle bara vilja hitta något som Gud skulle välsigna. Eller istället så, att han skulle visa mig det han vill att jag ska göra. Men det är så svårt. Och tänk ifall det faktiskt är så att han inte har någon skillnad och jag "får" välja helt själv. Helst skulle jag inte välja själv, för jag vet inte vad jag vill. Det skulle vara så enkelt om han bara skulle viska något i mitt öra, så skulle jag göra så.

Varför är bibelställen ibland så svåra att ta till sig? När det står något i Bibeln så får man ju tro på det! Ändå är det så svårt att ta det helt lugnt. Men jag försöker ändå lita på det som står i Matt 6:25-34.


"Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådanan kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."


Vilka härliga verser alltså! Jag önskar att jag en dag riktigt kan ta dem till mig.

fredag, oktober 05, 2007

Tillbaka

Jag sitter nu med Hanna vid hennes skola. Hon gör sina skoluppgifter och jag är och skriver blogg (haha:P). Jag kom hem igår från det som varit mitt livs bästa två veckor kunde man säga. Det är ju svårt att jämföra saker och det är svårt att svara på en fråga som "Vad är det bästa du varit med om i livet?". Men den här resan kändes så toppen! Det finns saker man gör som är väldigt roligt, men som inte fyller hjärtat till 100%. Den här resan med Grafted till Israel, den var en sån upplevelse som tillfredsställde hjärtat.

Så vad ska man skriva om resan på bloggen? Det skulle bli mycket om jag skulle skriva allt. Egentligen borde jag skriva flera inlägg och lägga rubriker som: "Varför ville jag resa till Israel?", "Feast of tabernacles" och "Våra utflykter med grafted". Resan bestod av så många aspekter, att det blir svårt att få allt förklarat. Jag kan t.ex. förklara om alla de fina ställen vi simmade på, eller så kan jag förklara hur det var att besöka alla de bibliska ställen. Men det som ändå var den största grejen var att det fokuserades på Jesus, det fokuserades på vad vi unga kan göra och det fokuserades på vårt stöd för Israel. Varje kväll var det bön, undervisning och mycket lovsång som gällde.

Jag måste ännu fundera hur jag vill berätta om resan på bloggen. Det som då är risken är att det kan lämna för nu börjar tenterna närma sig. Men jag vill säga att resans värde inte kan förklaras. Det är en resa som varje kristen ung (vuxen) borde få vara med om, vare sig hon/han på förhand förstår eller inte förstår värdet med resan. Under resan fick alla en bättre bild av Israel och Guds plan med Israel. Dessutom fick vi utvecklas i vår tro. Mycket lovsång var det fråga om, och det var lovsång med uppriktiga hjärtan och uppriktiga längtan. Det var inte en tom lovsång. I graftedgruppen var vi ca 75 människor från 15 olika länder (22st var från Finland). Redan från början blev det en bra sammanhållning i gruppen, och man talade med många och fick uppleva saker tillsammans med de andra. Det var så roligt att man kom igång redan från början med att tala med folk. Och sen hade vi ju 10 dagar tillsammans med gruppen.

För att lite förklara syftet med resan, så kan jag säga att judarna firade lövhyddohögtiden just när vi var i Israel. På samma gång firar de kristna "Feast of tabernacles". Iår kom över 6000 kristna från 170 länder till Israel. På "Feast of tabernacles" är Israel ett viktigt tema, ska vi kanske säga "temaT", och man vill visa att man stöder Israel. Här måste också kommenteras att bara för att man står med Israel betyder det inte att man är emot någon annan. Men Israel har fått lida mycket, och det är också mycket viktigt att vi visar dem att vi står med dem. Det är ICEJ som ordnar "Feast of tabernacles" och Grafted (gruppen som jag reste med) är en del av ICEJ. Grafted satsar på unga vuxna och vill visa Israels betydelse till de unga, och dessutom satsar de på att de unga ska få en djupare kontakt till Jesus.

Så vår resa med Grafted började vid Genesarets sjö, lite under Tiberias. Vi besökte t.ex. Capernaum, Nazareth och for därifrån vidare till ett beduinläger i öknen. Vi simmade i Döda havet och 27.9 på kvällen började själva "Feast of tabernacles". The opening night var vid Döda havet och det var ett mäktigt möte med alla dessa 6000 kristna som lovsjöng Gud. Feast of tabernacles fortsatte sedan de nästa dagarna i Jerusalem och också Grafted flyttade till Jerusalem för resten av tiden på resan. Varje kväll var det möten med lovsång, bön och undervisning. På dagarna var det seminarier, men vi deltog bara till en viss del i dem. När vi var i Jerusalem åkte vi med Grafted till olika ställen i Jerusalem, t.ex. klagomuren, Olivberget, det man tror är Jesu grav osv.

En mäktig resa som jag uppmuntrar er andra unga vuxna att fara med på. Det är SÅ värt det! Om ni är långt över 30 kan ni ändå delta i Feast of Tabernacles!

Nu ska jag och Hanna och äta. Ha det bra!

lördag, september 22, 2007

Imorgon Israel

Torsdagen var stressig. Vaknade för att skriva färdigt en liten uppsats på tyska. Jag hade kommit en god bit på vägen dagen före, så det tog inte länge att skriva den färdigt. Packat hade jag gjort kvällen innan. Allt som jag ville ha med till Israel låg nu i tre olika väskor. Jag gick till skolan (obs, gick! Cykeln hade kvällen innan gått sönder) och skrev där uppsatsen på datorn och printade ut den. Jag for sedan på lektion kl.13.15 utan att ha hunnit äta skolmat. Men jag hade planerat det bra. Jag hade en timme på mig att ta mig från skolan till tågstation. Däremellan skulle jag sticka mig in till Hesburger för att hämte en kanasalaatti och sen ännu via lägenheten för att hämta mina väskor. Det tog 16 min att gå till skolan, när jag gick i snabb takt, så jag skulle nog hinna.

Och jag hann! Nu är jag hemma och är beredd för Israelresan som börjar imorgon. Okej, beredd och beredd, det beror på hur man tar det. Packat har jag inte gjort ännu. Men snart ska ni se! Jag brukar alltid vara i sista minuten med packandet, dvs. packa "långt" in på natten, men idag ska jag göra det i tid så jag får sova ordentligt.

Känslor inför resan? Jag har inte hunnit tänka så mycket på resan. Det är nu först de senaste dagarna som jag lite hunnit tänka. Och jag tror hårt på att det ligger i Guds plan att jag nu far till Israel. När jag tänker på hur allt har gått till, så ser jag att Gud ordnat det bra, så att jag kunde fara. Det kändes tungt med resan, när jag tänkte få problem med skolan och när jag fick hudutslagen. Men de problemen är borta nu. Så jag förväntar mig egentligen ganska stora saker av resan. Kanske jag inte ser dessa "saker" direkt, jag vet inte. Men jag tror att resan kommer att ha stor betydelse (för mig?).

Förutom dessa tankar, så ser jag framemot själva RESAN. Att vara turist, fara till ett varmt land, uppleva sommaren på nytt. Jag har aldrig rest såhär långt, så det blir en ny upplevelse. Det som jag också tycker om att vi mellanlandar på både ditvägen och tillbakavägen. Det betyder att vi får starta med flygplanet fyra gånger (det är ju starten som är roligast). Jag kommer också att få se många bibliska ställen. Jag kommer att få gå på samma mark som Jesus gått på.

Förutom det roliga kan det kanske också bli en tung resa mentalt. Israel är ju som ni vet känt för att ha fiender runtomkring sig. Tullen är alltså strängt bevakad, och man lär få visa innehållet i väskan vid butiker och sånt. Dessutom är Israel och Jerusalem ett land där tre stora religioner finns. Inte som i Finland alltså. Soldater lär synas till i stadsbilden. Jag undrar nu bara att kommer vi att undgå konflikter? Jag vet ingenting, men snart vet jag ju.

Det här var lite tankar inför resan. Nu är det bäst att jag sätter igång med packandet! Vi hörs igen efter ett par veckor!

Ni som känner er manade, be gärna för denna resa!

måndag, september 17, 2007

äntligen

Äntligen har jag tid att skriva en liten snutt.
Jag kan meddela att jag och Ina nu har beställt adsl. Det tar bara några veckor innan det kommer. Efter Israelresan borde vi alltså så småningom ha internet i skick. Härligt.

Förra helgen var jag hemma, men nu har jag varit i Åbo. Fredagen gylldes av konsert med Matti Aspvik. Vi var närmare 100 ungdomar där, och många som jag kände och kunde tala med. Jag vet inte vad det är, men det känns som om alla kristna ungdomar skulle ha samlats i Åbo. Här finns massor av dem. Många som jag sett förut, men också många nya. Och det roliga är att det finns så mycket kristen verksamhet, att man nästan inte kan undgå att lära känna dem!

Lördagen så mycket enkel ut för mig: Gick på stan. For hem för att studera. Och sedan städa.

På söndagmorgon for jag till metsku, och det var en underbar gudstjänst. Vilken predikan alltså! Verkligen uppmuntrande och inspirerande.
"Godhet framför image!"
"Kristna skall inte lämna på blöjstadiet, utan så småningom bli förebilder för andra."

Senare besökte jag åbo svenska församlings lovsångsgudstjänst och där träffade jag även på bekanta som var roligt att tala med. Efter mässan for jag, Ina, vår granne P och Wallis hem till oss en varv på saft och kex och sedan for vi ut på stan för att kolla på fyrverkeriet. Det var Åbodagen, och det hade utlovats fyrverkeri, som jag var ivrig på att få fara och se på.

Jag nämnde just om vår granne P. Det är en ganska rolig historia. För att alla ska förstå så bor jag och Ina på den privata marknaden, dvs. vi bor inte i studentbyn bland alla andra studeranden. För några dagar kom jag in i vårt hus och såg just en flicka stiga in i hissen. Jag såg att hon var på samma kurs (kommunikationsprocesser) som jag, så jag började tala med henne. Det visade sig att hon bor i dörren bredvid oss. Jag och Ina blev bjudna in på saft till henne, och vi hann redan börja planera filmkväll. Hon var också på lovsångsmässan igårkväll och jag tror vi kommer att ha mycket att göra med henne framöver. När vi hade varit på saft till henne och for hem till oss (dvs. steg ut genom hennes dörr och steg in genom vår egen dörr) kändes det bara som om vår lägenhet hade utökats med 28 m2 till och att vi fått en till bomedlem.

Idag, måndag, har jag grammatik 1 och allmän språkvetenskap. Det här är nu sista veckan innan Israelresan, så det blir lite annorlunda på det sättet att jag måste kolla upp med lärarna vad jag missar. Redan i helgen läste jag in lite. Okej, det var inte mycket faktiskt. Men nåja... Idag ska vi också samlas, vi som vill vara med i humanistiska fakultetets bönegrupp. Det känns bra att vi kristna från samma fakultet ska samlas.

Ojdå, nu har jag ju faktiskt inte berättat om förra veckan och gulisintagning. Det hinner jag tyvärr inte med. Så mycket kan jag ändå säga att jag hade turen att få komma med en bra grupp. Vi var två som inte drack och alla accepterade alla. Inget bråkande i vår grupp, vi hade riktigt bra laganda.

Vi hörs! Sköt om er!'

lördag, september 08, 2007

Saker jag fått uppleva och lära mig under mina två första veckor i Åbo

Jag har fått lära mig:
- Hur man sätter ihop möbler
- Hur man sätter upp gardiner
- Hur man kopierar och får två A4-papper att bli förminskad till en A4
- Att kunna svälja ner tabletter och kapslar (inte kapsyler som jag sa till en vän)
- Hur man gör när man vill till läkaren (studenthälsan) och hur man gör när man hämtar medicin på apotek
- cykla på vägar (dvs. inte på trottoarer). Det som är behändigt med cykel är att man kan tura om att cykla på vägar och trottoarer lite beroende på trafikljusen (om bilvägen har rött, så kan man för en stund leda cykeln över vägen på ett annat ställe, och på det sättet komma vidare)


Jag har fått uppleva:
- Studentmissionens grillkväll med ett underbart knytkalasbord och massor med ungdomar
- En hel dag hos en vän
- Mina första tyskalektioner (hur ska man kunna lära sig något på ekonomikursen när man ännu inte är så särskilt van vid tyska?)
- Cykla i regn
- Konsert i domkyrkan med Brahe djäknar, Florakören, en ortodox kör och ÅA:s orkester. På konserten var höga män inbjudna, t.ex. mannen som vann nobelpriset i kemi för några år sedan.
- Hur olika problem löser upp sig. Gud verkar alltid ha utvägar!:)
- Systerns besök

Det som jag hittills har märkt att jag uppskattar, är att alltid när jag cyklar till och från skolan så cyklar jag över en ganska traffikerad väg, och vid övergångsstället samlas alltid massor med folk och väntar på grönt ljus. Här har man bra tillfälle att stanna upp och se lite vilka människor som finns i stan.

Nåja, det skulle säkert finnas mera att berätta. Men nu är det matdags.

tisdag, september 04, 2007

En hälsning från Åbo

Jag sitter nu i datasalen och har kollat lite saker och tänker nu skriva ett inlägg här i bloggen. Eftersom jag och Ina inte har internet än (vi har inte ens beställt än) så är jag tvungen att använda skolans datorer. Men å andra sidan är det ju bra att jag faktiskt har nytta av min nyckel som jag köpte.

Hittills har det inte varit så roligt. Första veckan kom det upp så många problem med skolan iom Israelresan. Dessutom började jag få en hudinfektion. Alla är ju säkert stressade och lite borta första veckorna, men för mig kom det så många problem redan direkt. Men allt krångel som Israelresan förde med sig var uppredda på måndag (det mesta redan på fredagen, skönt!) och idag har jag varit för andra gången till läkaren och fått än mer medicin. Läkaren sade att de nya tabletterna ska ha omedelbar verkan. Jag tog dem första gången idag på dagen, och jag vet inte om jag ljuger när jag säger detta, men jag tror att medicinen verkar redan. Jag tycker infektionen lite börjar dra sig tillbaka. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas.

Så är allt bra? ...Hmm... Jag är den funderande och grubblande typen. Det finns alltid något att grubbla över och ha lite panik för. Men det här med att välja skola och linje är nog ett stort val, och därför känns grubbleriet ibland också ganska stort. Är det här nu rätt? Det känns inte lätt här i början när allt går på tyska, och så ska vi förväntas ha föredrag och sånt. Idag kändes det lite som att "Vad gör jag här?". Men å andra sidan visste jag redan på förhand att början kommer att vara svårt. Jag tror att det får ta sin tid att komma in i tyskan.

Jag har också sagt till Gud att jag lägger detta bekymmer på Gud (min framtid och yrke), han får visa mig vägen, och om han inte visar något annat på ett klart sätt så fortsätter jag var jag är och försöker mitt bästa.

Det är skönt att kunna tänka så ibland. Och jag försöker tänka så.

Jag är annars ledsen att jag inte kunnat följa med vad ni andra skrivit i era bloggar. Det beror just på att jag inte själv har internet än. Jag hoppas ändå att ni har det bra! Ifall det är något ni absolut vill att jag skall läsa så kan ni skriva mail till mig. På Åbo Akademi har vi fått nya mailadresser, och dehär mailen måste vi kolla ofta. Så om du vill ha min mailadress, så fråga efter! Du kan nog även skriva till min hotmail-adress, men den kollar jag för tillfället inte lika ofta.

Ikväll kommer Terese hit. Vi har sedan morgondagen på oss att umgås. På torsdag far Terese till Stockholm och jag hem till Österbotten. Jag har chans att fara hem redan 12.46 eller 14.46, måste kolla med vilket tåg jag SÄKERT hinner med. O, vad jag är glad att jag får fara redan på torsdag!

Ha det bra alla och minns Gud i vardagen!

lördag, september 01, 2007

Stressiga fredagen

Nu har jag inte skrivit på en stund, och det kan jag säga att veckan har varit stressande och ganska orosfylld. Det är så mycket som ville kråta till sig, men nu är det mesta fixat. Såhär såg min fredag ut (gårdagen alltså):

Kl.8 befann jag mig vid Studenthälsan, ja faktiskt en stund före 8, bara för att jag skulle se till att vara först på plats, för jag skulle sen till skolan till klockan 9. Jo, jag var först och fick där en tid till läkaren kl.11. Jag for till skolan för att första gången behandla MinPlan, men eftersom det gick så snabbt på studenthälsan hade jag lite tid över och passade på att ringa det viktiga samtalet till peffan. Äntligen svarade hon, och jo, det var möjligt för mig att gå på lärarlämplighetstestet i Helsingfors när jag inte kan delta i den i Åbo. Lättnadens suck, det här var en stor sak som hade tyngt mig under veckan. Nåja, en timme behandlade vi sedan MinPlan och det var meningen att vi sku anmäla oss till tre kurser, men det gick inte alls för mig. Fick en kurs anmälat, men den tog jag ändå senare bort för att tenta den istället. Efter det här for jag för att köpa den gråa nyckeln så att jag även på fritiden kan komma in i skolans datorsaler (här sitter jag nu). Man kunde inte betala med kort, och eftersom jag hade lite bråttom till läkaren, så skyndade jag mig när jag hämtade pengar från närmaste Otto-station och jag hann faktiskt betala och få nyckeln. Jag kom i tid till läkaren, men jag slapp inte in till läkaren före kanske 11.20. När jag var färdig for jag och utträtta ännu ett ärende gällande nyckeln och sedan for jag till centrum för att posta det viktiga brevet till peffan (den MÅSTE komma fram till måndag!). Jag cyklade alltså hem för att hämta frimärken, som jag sen märkte att jag ändå hade i väskan. Jag for och köpa kuverter och sedan postade jag alltså brevet. Efter att brevet var satt i postlådan for jag in till apoteket för att köpa alla de mediciner som läkaren hade givit recept på. Sedan cyklade jag till skolan för att fortsätta på MinPlan. (Behöver jag nämna att jag inte hann äta?) Jag visste först inte riktigt vem jag skulle fråga hjälp av, så jag ringde efter min tutor. Hon kom, och hon satt sedan och hjälpte mig i ca 2h. Jag vill bara säga ett stort tack till tutorn, hon var faktiskt till stor hjälp. Kl.16 var jag hemma i lägenheten igen.

Jag kom fram till att det skulle vara hemskt ifall min cykel blev stulen. Inte för att den är så värdefull, men för att jag är så beroende av den. Tiden var knapp hela fredagen, men tack vare cykeln hann jag med allt. Jag vill här säga tack till pappa som ville gå med på min vilja att släpa hit cykeln redan från början.

Nu ska jag cykla vidare till studentmissionens grillfest.

tisdag, augusti 28, 2007

Nu är jag Åbobo

Genast när tåget körde in till Åbo kände jag att det här är min stad. Nu är jag här och det är här jag vill vara. Lägenheten känns också som hemma. Det känns inte främmande. Mitt rum är fortfarande i oskick, men det beror på att jag ännu inte fått ihop sängen och skrivbordet. Jag måste köpa skruvmejslar, för dem vi har är lite för små. Jag började i alla fall sätta ihop sängen igår, men jag möttes snart av en överraskning. Sängen hade inget botten! Vi hade köpt en säng utan botten! Jess. Så nu vill jag inte sätta upp den före jag fått skaffa ett botten åt mig, för annars tar den onödigt stort rum. Skrivbordet vill jag gärna också snart ha upp så jag får börja ordna mina papper och grejer.

Första skoldagen, dvs igår, var inte en bra väder-dag. Det åskade och regnade och jag mindes inte vart jag hade satt paraplyn. Jag fick alltså två gånger under samma dag bli dyblöt. Men sånt tar jag ändå med någorlunda ro.

Det som däremot inte gav så mycket ro, var att jag fick reda på att vi redan denna vecka ska välja linje och biämne. Jag hade trott att vi först om något år skulle välja biämne, och jag hade inte alls vetat om att det fanns linjer att välja mellan (3st). Jag gick och var orolig igår, för tydligen beror ganska mycket av framtiden på DEN HÄR veckan, och jag kände mig ganska tom. Dessutom ifall jag ville fara på lärarlinjen så kunde det bli ganska omöjligt, för jag är på Israelresan när lärarlämplighetstesten hålls. Igår var jag alltså ganska orolig.

Idag på morgonen gick jag och tala med en studierådgivare (jag vet inte exakt hennes titel). Samtalet med henne lugnade ner mig, och nu känner jag mer ro. Det går att delta i lärarlämplighetstest även på våren, och ifall jag inte kommer in då så är det inte HELT omöjligt att komma in näsat höst hellre. Och det här med biämne, så sa hon att som lärare kan jag nog välja nästan vilket biämne som helst. Jag tänkte då, att teologi måste väl ändå vara omöjligt. Men nej, hon sa att det går bra att läsa allmän teologi, så kan jag också undervisa i religion. Dessutom sa hon att nu när vi väljer biämne, så är det bara ett preliminärt val. Vi kan fast ändra oss ännu om ett år. Det är så skönt, och jag är så glad att jag fick tag på den här studierådgivaren.

Det här är nu min andra skoldag. Eller kan man ens kalla det skoldag. Den här första veckan är en studieorienteringsvecka, då vi gulisar får massor med info. Själva skolan börjar först nästa vecka.

Jag måste köpa en skruvmejsel åt mig!

Vi samlades med vår tyskagrupp igår och det var roligt. Vi var 14 st som kom in på tyska, men åtminstone 2 var inte med. Vi blev indelade i två grupper, och i min grupp var vi då fem flickor. Vi har en väldigt trevlig egenlärare, och jag är tacksam över att ha fått honom till lärare. Tänk ifall man skulle få en egenlärare som inte alls brydde sig! Under själva samlingen talade vi flickor bara lite med varandra. När vi sedan gick hem talade jag mer med två flickor. Jag ser nog framemot att jobba med den här gruppen! Fast jag känner mig nog osäker när jag ska börja tala tyska, för egentligen har jag inte talat SÅ mycket tyska. Men jag tror det kommer med tiden, och av vad jag förstod, så är inte alla i gruppen heller VÄLDIGT vana tyskatalare.

Vi har inte ännu fått internet till lägenheten. Men som tur var jag redan igår och skrev in mig som studerande, och då fick jag användarnamn och lösenord så att jag kan använda skolans bibbans datorer.

Igår var Wallis och Oscar på besök hos mig och Ina. De två var i stan när det började regna, så de kom in för några timmar och förgyllde vår vardag med deras humor. Synd att vi ännu inte har ett köksbord, men de tyckte det gick bra att stå runt den ändå. Maten fick vi däremot nog äta i Inas rum.

Nåja, nu har jag fått skriva av mig det jag behövde! Hoppas jag hittar till datorn snart igen!:)

lördag, augusti 25, 2007

Sahlman

Jag har många gånger frågat mig själv: Varifrån kan man få tag i Sahlmans godis? Jag har köpt när det har sålts vid stafettkarnevalen, bostadsmässan i Esbo och på Borgbacken. Varför har jag inte hittat Sahlmans någon annanstans än i Helsingfors? Idag fick jag en överraskning, jag stack mig snabbt in till vår matbutik för att handla godis, och vad ser jag om inte SAHLMANS!! Där i hyllan fanns Sahlmans godis"stickor", 50 gram styck. Jag sade till han som stod i kassan att jag är positivt överraskad, och han sa: "Jo, det var en som var här och sålde dem åt oss igår".

tisdag, augusti 21, 2007

Biljetten är köpt

Idag har jag köpt enkelbiljett till Åbo. Dagen jag åker ner är söndag 26.8.

Igår körde jag ner till Åbo med pappa. Vi körde en för mig ny rutt som for via Lappajärvi och Ylöjärvi. Sedan kom Tammerfors omfartsväg och sedan fick jag köra en bit på motorvägen till Helsingfors innan vi vände av mot Åbo. Ina anlände en stund efter mig och vi satte båda igång att bära in våra saker. Efter att jag burit in mina saker for jag till studentbostaden som jag hade fått och flyttade bort de saker som jag hunnit föra dit. Jag lämnade in studentbostadens nyckel och har sedan dess inte behövt bekymra mig om den nyckeln.

Jag tyckte om lägenheten redan när den var tom, men jag måste säga att allt blir mycket intressantare när man flyttar in saker dit. Jag och pappa skulle hem samma kväll, så jag hann inte annat än lägga in mina saker i rummet och tömma några väskor. Ina däremot hann börja skruva ihop lite möbler, och det var roligt att se hur hennes rum kom att utforma sig.

På söndag är det min tur att börja ordna i rummet. Första gången jag får inreda ett rum från noll. Vi köpte åt mig en säng, stol och skrivbord. Jag har förut bara satt ihop en enkel hylla, så får se hur det går med sängen och skrivbordet. Men jag är en f.d. legofantast, så vad ska jag då inte klara av detta!

Jag kom för en stund sedan hem från fotbollsmatch för damerna: Myran-GBK. När man har vänner från båda lagen är det lite svårt att välja vem man ska heja på. (Usch vad jag sviker mitt hemmalag.) Det här var första fotbollsmatchen jag kollade på i sommar (är det tillåtet att erkänna en sån sak?) Jag satt där i bänken och tänkte "Wow, Myran har nya spelskjortor!". Innan jag hann påpeka det högt stoppade jag mig själv. Jag är nog inte den rätta personen att påpeka det för andra, jag är väl den enda här som kollar på deras match för FÖRSTA GÅNGEN i sommar.

Nu ska jag ut och köra med mamma. Vi ska dela ut lite av mina tackkort från studenten.

söndag, augusti 19, 2007

Hava Nagila

Det blev lite stressande igårkväll och denna morgon gällande vår färd till Larsmo och grafteds läger. Jag tänkte att vad skall detta bli till om jag bara är stressad. Jag bad då att dagen ändå skulle bli bra. Stressen försvann sedan snabbt och nu på kvällen ser jag att jag fått ha en underbar dag. Först ett kristet läger och sedan crosspoint. Underbart. Jag har hört så mycket bra idag och fått diskutera och be. Det har varit en uppbygglig dag.


När jag kom hem fick jag veta vad den där israeliska sången hette, som jag lite funderat på. Hava Nagila heter den, vilket på engelska betyder Let us rejoice and be glad. M.h.a. youtube och google fick jag fram både sången och själva texten.

Här finns en version av sången på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=m6RuURE9Y44&mode=related&search=
Här kommer texten och den engelska översättningen: http://www.hebrewsongs.com/song-havanagila.htm

Jag har inte egentligen hört mycket av israelisk musik, men det jag hittills hört har jag tyckt väldigt mycket om. Stilen är så speciell. (Då talar jag inte om såna sånger som sjungs i melodifestivalen, utan mer sånt som är typiskt israeliskt)

Jag ser nog mycket framemot Israelresan. Hoppas vi får höra mycket av de israeliska sångerna!:)

torsdag, augusti 16, 2007

Vad händer och fötter?

Hänt senast:

Sett filmen Mene, näe, elä (Go, see and become på engelska). Sällan man gråter så mycket när man ser film.

Sett filmen Dances with wolves. En vacker film om en hemsk tid i historien.

Varit ut och cyklat med syrran på sena kvällen. Mysigt!

Händer snart:

Deltar i ett Israelinriktat läger ordnat av grafted (de som ordnar resan till Israel som jag skall på).

måndag, augusti 13, 2007

Bilder från Gotlandresan

På båten från Åbo till Stockholm.



Vadå "Sjukhus"?? När vi kom närmare skylten märkte vi att det var några filurer som hade fyllt i dessa citationstecken. (Här var vi i Nynäshamn på fastlandet.)




Vi fick chansen att köpa Japp, som inte på länge sålts i Finland (vad vi vet). Vi sitter på båten Destination Gotland.



Framme vid vår stuga på Gotland. Den var i bra skick och t.o.m. ganska snygg!



Visby är känd för muren.



Visby är också känd för rosorna.








Under vår vistelse på Gotland hade de något som kallas medeltida veckan. Många var klädda i medeltida kläder. Här är en liten flicka som dansar i solnedgången med sin medeltida klänning.






Att besöka Villa Villekulla var en barndomsdröm som for i uppfyllelse. Ni känner säkert igen spisen!







Gamla stan i Visby var mycket vacker och mysig. Smala gator, ytterst få bilar och gamla hus. Den här stadsdelen är alltså innanför murarna.







Gotland är även känd för raukerna.


Visby var faktiskt fascinerande. En stad man kunde besöka på nytt! Att komma till Gotland var som att komma till ett annat land (än Sverige). Många har sagt samma sak, och några tyckte att det var som att komma till södern.

Jag tyckte om gruppen vi reste med. Det var blåsorkestern, en kvartett och lite andra människor med. Yngsta resenären var 14 år, medan äldsta var 85. Vi var som en stor familj.

Jag tackar Gud att allt gick väl och att vi kom hem oskadda.

Gotland och bostad i Åbo

9-13.8 har jag varit med blåsorkestern på Gotlandresa. Vår rutt såg ut såhär. Med buss ner till Åbo, med båt till Sthlm, med buss till Nynäshamn, med båt till Visby. På Gotland sov vi två nätter, besökte Visby (gamla stan) två gånger, uppträdde i kyrka en gång och besökte Villa Villekulla. Vi for sedan samma rutt tillbaka, men i Sthlm var vi denna gång några timmar längre där vi snabbt for in till stan och sedan tillbaka till Finska kyrkan (bredvid slottet) för att spela. Sedan blev det båtresa till Åbo.

Det var ju tänkt att jag sku resa hem som vanligt med bussen. Istället åkte jag med Inas föräldrar och syster för att titta på en lägenhet. Den är nära både torget och tågstationen. Jag känner en som bott där nära och han tyckte området var bra. Det tar ca 15 min att gå till skolan. Lägenheten var bra. Kök, sovrum och ett vardagsrum som nästan var som ett sovrum, men väldigt stort. Lägenheten var 51,5 m2 och hade badkar och balkong. Det blev affär, och lägenheten är vår om någon vecka. Jag kommer alltså inte alls att bo i studentbyn. Det är välsignat att få bo tillsammans med en så bra vän som Ina. Nu får jag dessutom chansen att lära känna henne bättre. Nu har också syrran ett bra ställe att bo på när hon nu som då besöker Åbo!:)

Det skulle bli tungt att skriva om hela Gotlandresan. Ni som varit med vet allting redan, och för er som inte varit med är det inte alltid roligt att läsa hela reseplanen. Ni får istället se bilder. Och som vi vet säger bilder ibland mer än tusen ord. Så jag sparar alltså in tid och behöver inte skriva ut de tusen orden. Bilderna kommer i nästa inlägg.

onsdag, augusti 08, 2007

Kvällsmys

Mysigt att sitta och fika med familjen på balkongen i kvällsmörkret. Nu börjar det faktiskt bli mörkt om kvällarna. Undrar vad grannarna tänkte om de hörde oss gapskratta, för vi började faktiskt skratta hjärtligt åt småsaker. Språkfel som"let du e beit de?" kan faktiskt muntra upp vår familj i skadeglädje.

Nu ska jag börja packa inför morgondagens resa till Gotland. Jag är nog snabb att komma igång med packandet. Jag menar, klockan är ju "bara" 23.25.

9-13.8 befinner jag mig alltså på Gotlandresa med blåsorkestern.