Städning på gång. Efter den här dagen har vi bara en städdag på oss. Det är lite pinsamt, för det är jag här i huset som är studenten, och jag har städat minst. Det beror förstås på att jag var på lärjungaskolan när de andra redan inledde städningen. De målade och spikade, medan jag var och hade skoj på lärjungaskolan. Nu när jag har kommit hem är det också jag som städar minst. (ser ni, jag hinner t.o.m. vara på internet) Jag har hunnit vara o simma, men sen när jag har kommit hem har jag som tur ändå fått lite städat. Men familjen "moittar" på att jag städar för noggrannt, dvs. dammsugar flera varv och att jag sedan lämnar och läser gamla tidningar som jag hittar undangömda i hyllor. Men mitt rum är fint nu, och jag är nöjd.
Min moster och hennes man från Sverige är på besök nu och det är alltid trevligt att ha dem i huset. Moster är alltid glad och väldigt pratsam, vilket piggar upp. (Inte för att vi sku va helt sura och tysta, men det är ändå roligt att höra mosters röst) De får sova i mitt rum och jag får flytta ner med syrran och sova.
Imorgon blir det övning inför studenten och sedan skall jag och fira småkusinen som blivit färdigt från att ha gått i yrkes och kombinerat med gymnasiet (dvs. han har även tagit studenten). Dagen efter är dagen D när jag får vara fin. Då blir det dimissionsfest och fest hos oss. Det ska bli intressant att se vem alla som kommer. På kvällen blir det middag för vår abiklass, och ännu senare på kvällen vet jag ännu inte vad jag gör. På söndag skall vi fira Johi och jag gissar att vi får äta god bulla hos dem!:) (De brukar ha goda bakelser.)
Det var allt från mig. Ha en skön avslutningshelg. GLAD SOMMARLOV!
torsdag, maj 31, 2007
tisdag, maj 29, 2007
Hemma igen (26 maj)
Det som började 3 april är nu över. Jag talar förstås om lärjungaskolan. Att helt och hållet vara hemma igen känns ovant. Under den sju veckor långa lärjungaskolan var jag aldrig hem på riktigt. Jag var bara hem några gånger, och då bara för någon enstaka natt. Dessa sju veckor har varit otroligt innehållsrika och på alla sätt intressanta och uppbyggande. Att veckorna varit intensiva gör att jag känner att jag hunnit med mycket där och därför känns det inte heller så hemskt att fara hem och vila upp sig lite. Fast vila vet jag inte när jag egentligen hinner med. Jag kom hem igår ca kl.2 på natten. Denna morgon blev det tidig väckning kl.9 och program har jag haft hela dagen. Det är studentfest på kommande, och inför det är det mycket som skall göras.
Nu har jag många minnen i huvudet och det är mycket som skall smältas. Här i slutet hade vi i lite över en vecka en ung kvinna på besök från Israel. Hon är uppvuxen i Canada men är bosatt i Jerusalem. Hon känner Miia och Erik och dessa hade bjudit henne att undervisa oss på lärjungaskolan. Miia och Erik ordnade också annat program så att hon fick se mer av Österbotten och det mest idylliska av finländskt liv. Hon fick uppleva villaliv och båtturer ute på havet. Hon fick förstås också äta ”makkara” och fästingar aktade hon sig för. Det har varit roligt för mig att vara med på små och större utflykter som Miia och Erik ordnat för oss. Hemifrån är jag inte så van med att vandra i naturen men nu fick jag uppleva flera utflykter.
Fredagen 25 maj var alltså lärjungaskolans sista dag. Melinda, Sofia och jag åkte den morgonen iväg till Vasa för att skriva inträdesförhöret till tyska vid Åbo Akademi. Det var bra att vi alla tre skrev samma prov, för det var första gången vi var på inträdesförhör, och på detta sätt kändes det hela tryggare. När provet var slut (efter 2½ h) åkte vi in till centrum, där det var marknad på torget. Vi åt på McDonalds och njöt sedan av eftermiddagen med varsin McFlurry i handen. Småningom körde vi tillbaka till Kokkola, och kl.16 var vi framme. Framtill kl.17 gjorde vi färdigt vårt ”Lärjungaskolan-scrapbook” som vi skulle ge åt Miia och Erik. Vi satte också varma kläder på oss för vi hade fått veta att vi skulle få vara med om en överraskning, och varma kläder behövdes till överraskningen. Miia och Erik hämtade oss kl.17 och i två bilar körde vi iväg. Överraskningen väntade vid en hamn och hela kvällen blev en oförglömlig kväll! Vi skulle få åka ut på en tur med en båt, och det var inte vilken båt som helst, utan en båt värd 400 000 euro. Eriks vän arbetar på en båtfirma, och den här båten var splitterny och behövde provköras före den skulle säljas till Färöarna. Jag tänkte att det säkert blir en liten kort utflykt, men vi satt länge på båten före vi stannade. Båten hade många utrymmen att välja på och det var inte brist på utrymme. Allt kändes väldigt lyxigt och framförallt härligt. Om man for ut på däck kunde man dessutom gå uppför en stege och sedan sitta där uppe. Där rymdes högst 5 och vi satt där ganska länge. Jag njöt av farten, luften och utsikten. Det här är något jag inte får uppleva många gånger i livet och jag tog vara på varje sekund. I Jakobstad steg vi iland på en ö, och där hade vi underbar samvaro i några timmar och god mat fick vi njuta av. Vi gav vårt scrapbook och några mindre saker till Miia och Erik, som tack för att de ordnade lärjungaskolan. De har tagit väl hand om oss och jag är så glad att de ville ordna lärjungaskolan för att utrusta oss. Jag kommer verkligen att ha nytta av lärjungaskolan. Miia och Erik hade också gjort diplomer till oss fem flickor. Jag är glad åt den grupp vi var och att vi fann varandra direkt. Efter att vi ätit upp maten for steg vi sedan på båten igen. På vägen tillbaka skulle vi köra lite längre ut på havet, men det blev inte bara lite längre ut, utan det blev en ännu längre rutt. Vi kom så långt ut på havet att öar inte längre syntes till och att kusten bara var en svag linje. Vi flickor satt igen där uppe och njöt av den fria luften. Synen var underbar hela tiden och havet såg underbart perfekt ut. Jag trodde hela tiden att ”snart svänger vi om”, men vi tycktes bara köra längre och längre. Slutligen kom vi till Nykarleby, och där började vi svänga om. Nu började det regna, och alla sökte sig in i hytten. Bänkarna där var sköna, men jag var nyfiken på vad som fanns nere i ”källaren”. Där fanns sovplatser så jag och Cissi gick dit och vilade oss. Alltid när jag sett bilder av båtar har jag tyckt att de små utrymmen nere i båtarna har varit väldigt mysiga. Jag kunde inte tro att jag själv nu fick ligga i en sån säng nere i båten. Det vågade lite så att båten guppade, och det hela var väldigt drömlikt. Där fick jag ligga och njuta, och dessutom var vi långt hemifrån, så jag visste att ”drömmen” inte skulle ta slut på fem minuter. Cecilia somnade, men jag låg vaken trots att jag nog var trött. Klockan var 23 när vi var i Nykarleby och det kom att ta 1 ½ h förrän vi var tillbaka i Kokkola. Hela tiden var jag ändå glad att jag var vaken, för då fick jag njuta längre av båtturen. Jag vet inte hur jag skall förklara slutet av kvällen på annat sätt än att det hela kändes som en dröm, men att jag ändå hela tiden visste att allt var sant. Jag njuter ännu av att tänka på de sista 1 ½ timmarna när jag bara låg där och guppade och njöt.
Framtiden är öppen. Får se vad som händer. Nu tar jag först den här veckan som kommer. Det blir mycket städande och slutligen blir det fest. Jag har redan varit och fotograferat mig och även valt ut de foton som vi skall köpa. Fritid kommer jag säkert i viss mån även att hinna med, så får se vad de timmarna blir fyllda med.
En fråga här till sist ännu: När börjar egentligen framtiden? Utan att egentligen ha tänkt vidare mycket, har jag ändå haft en uppfattning att framtiden börjar när gymnasiet slutat. Det betyder att jag om en vecka möjligtvis lever i framtiden. Det borde vara den tiden när allt är spännande och drömlikt. Enligt den definitionen tycker jag att framtiden redan HAR börjat. Jag har mer och mer lärt mig att leva i nutiden. Förut satte jag stor vikt vid det förgångna och framtiden, men under båtturen kunde jag se att jag lärt mig mer att verkligen njuta av det som är för stunden. Jag tror att jag omedvetet (?) på sista tiden kunnat njuta av verkligheten (det som händer för stunden) och jag hoppas att jag ska kunna ta ännu mer tillvara på allt som händer. Nåja, nu märker jag att jag börjar bli trött och det var väl därför texten började bli mer filosofisk mot slutet. Det är väl bäst att avsluta här. Jag återkommer och till dess önskar jag att ni har det bra.
Jag är glad och jag hoppas att ni är glada!
Det som jag lärt mig på lärjungaskolan vill jag dela med mig vidare, och i slutet av detta inlägg vill jag skriva en liten kommentar: Satsa på din Gudsrelation! Om du har en människa som du tycker väldigt mycket om, så vill du ju umgås mycket med denne. Så är det också med relationen till Jesus. Du kanske säger att Jesus är det viktigaste i ditt liv, men syns detta på din relation till honom?
För att säga lite till om bönen: Bönen är inte ett tvång utan bönen är en möjlighet! Utelämnad bön behöver inte ge dåligt samvete, utan istället får man vara glad över att man får möjligheten att be till Fadern och be om hjälp och framförallt be att Hans vilja skall få ske i ens liv.
Vi fick underbar undervisning och jag har fått många aha-upplevelser. Jag skulle kunna skriva långa texter om sånt jag lärt mig, men det fick bli mycket kort. Jag har en hel mapp där jag antecknat från undervisningen, så ifall du är intresserad, ta kontakt!;)
Nu har jag många minnen i huvudet och det är mycket som skall smältas. Här i slutet hade vi i lite över en vecka en ung kvinna på besök från Israel. Hon är uppvuxen i Canada men är bosatt i Jerusalem. Hon känner Miia och Erik och dessa hade bjudit henne att undervisa oss på lärjungaskolan. Miia och Erik ordnade också annat program så att hon fick se mer av Österbotten och det mest idylliska av finländskt liv. Hon fick uppleva villaliv och båtturer ute på havet. Hon fick förstås också äta ”makkara” och fästingar aktade hon sig för. Det har varit roligt för mig att vara med på små och större utflykter som Miia och Erik ordnat för oss. Hemifrån är jag inte så van med att vandra i naturen men nu fick jag uppleva flera utflykter.
Fredagen 25 maj var alltså lärjungaskolans sista dag. Melinda, Sofia och jag åkte den morgonen iväg till Vasa för att skriva inträdesförhöret till tyska vid Åbo Akademi. Det var bra att vi alla tre skrev samma prov, för det var första gången vi var på inträdesförhör, och på detta sätt kändes det hela tryggare. När provet var slut (efter 2½ h) åkte vi in till centrum, där det var marknad på torget. Vi åt på McDonalds och njöt sedan av eftermiddagen med varsin McFlurry i handen. Småningom körde vi tillbaka till Kokkola, och kl.16 var vi framme. Framtill kl.17 gjorde vi färdigt vårt ”Lärjungaskolan-scrapbook” som vi skulle ge åt Miia och Erik. Vi satte också varma kläder på oss för vi hade fått veta att vi skulle få vara med om en överraskning, och varma kläder behövdes till överraskningen. Miia och Erik hämtade oss kl.17 och i två bilar körde vi iväg. Överraskningen väntade vid en hamn och hela kvällen blev en oförglömlig kväll! Vi skulle få åka ut på en tur med en båt, och det var inte vilken båt som helst, utan en båt värd 400 000 euro. Eriks vän arbetar på en båtfirma, och den här båten var splitterny och behövde provköras före den skulle säljas till Färöarna. Jag tänkte att det säkert blir en liten kort utflykt, men vi satt länge på båten före vi stannade. Båten hade många utrymmen att välja på och det var inte brist på utrymme. Allt kändes väldigt lyxigt och framförallt härligt. Om man for ut på däck kunde man dessutom gå uppför en stege och sedan sitta där uppe. Där rymdes högst 5 och vi satt där ganska länge. Jag njöt av farten, luften och utsikten. Det här är något jag inte får uppleva många gånger i livet och jag tog vara på varje sekund. I Jakobstad steg vi iland på en ö, och där hade vi underbar samvaro i några timmar och god mat fick vi njuta av. Vi gav vårt scrapbook och några mindre saker till Miia och Erik, som tack för att de ordnade lärjungaskolan. De har tagit väl hand om oss och jag är så glad att de ville ordna lärjungaskolan för att utrusta oss. Jag kommer verkligen att ha nytta av lärjungaskolan. Miia och Erik hade också gjort diplomer till oss fem flickor. Jag är glad åt den grupp vi var och att vi fann varandra direkt. Efter att vi ätit upp maten for steg vi sedan på båten igen. På vägen tillbaka skulle vi köra lite längre ut på havet, men det blev inte bara lite längre ut, utan det blev en ännu längre rutt. Vi kom så långt ut på havet att öar inte längre syntes till och att kusten bara var en svag linje. Vi flickor satt igen där uppe och njöt av den fria luften. Synen var underbar hela tiden och havet såg underbart perfekt ut. Jag trodde hela tiden att ”snart svänger vi om”, men vi tycktes bara köra längre och längre. Slutligen kom vi till Nykarleby, och där började vi svänga om. Nu började det regna, och alla sökte sig in i hytten. Bänkarna där var sköna, men jag var nyfiken på vad som fanns nere i ”källaren”. Där fanns sovplatser så jag och Cissi gick dit och vilade oss. Alltid när jag sett bilder av båtar har jag tyckt att de små utrymmen nere i båtarna har varit väldigt mysiga. Jag kunde inte tro att jag själv nu fick ligga i en sån säng nere i båten. Det vågade lite så att båten guppade, och det hela var väldigt drömlikt. Där fick jag ligga och njuta, och dessutom var vi långt hemifrån, så jag visste att ”drömmen” inte skulle ta slut på fem minuter. Cecilia somnade, men jag låg vaken trots att jag nog var trött. Klockan var 23 när vi var i Nykarleby och det kom att ta 1 ½ h förrän vi var tillbaka i Kokkola. Hela tiden var jag ändå glad att jag var vaken, för då fick jag njuta längre av båtturen. Jag vet inte hur jag skall förklara slutet av kvällen på annat sätt än att det hela kändes som en dröm, men att jag ändå hela tiden visste att allt var sant. Jag njuter ännu av att tänka på de sista 1 ½ timmarna när jag bara låg där och guppade och njöt.
Framtiden är öppen. Får se vad som händer. Nu tar jag först den här veckan som kommer. Det blir mycket städande och slutligen blir det fest. Jag har redan varit och fotograferat mig och även valt ut de foton som vi skall köpa. Fritid kommer jag säkert i viss mån även att hinna med, så får se vad de timmarna blir fyllda med.
En fråga här till sist ännu: När börjar egentligen framtiden? Utan att egentligen ha tänkt vidare mycket, har jag ändå haft en uppfattning att framtiden börjar när gymnasiet slutat. Det betyder att jag om en vecka möjligtvis lever i framtiden. Det borde vara den tiden när allt är spännande och drömlikt. Enligt den definitionen tycker jag att framtiden redan HAR börjat. Jag har mer och mer lärt mig att leva i nutiden. Förut satte jag stor vikt vid det förgångna och framtiden, men under båtturen kunde jag se att jag lärt mig mer att verkligen njuta av det som är för stunden. Jag tror att jag omedvetet (?) på sista tiden kunnat njuta av verkligheten (det som händer för stunden) och jag hoppas att jag ska kunna ta ännu mer tillvara på allt som händer. Nåja, nu märker jag att jag börjar bli trött och det var väl därför texten började bli mer filosofisk mot slutet. Det är väl bäst att avsluta här. Jag återkommer och till dess önskar jag att ni har det bra.
Jag är glad och jag hoppas att ni är glada!
Det som jag lärt mig på lärjungaskolan vill jag dela med mig vidare, och i slutet av detta inlägg vill jag skriva en liten kommentar: Satsa på din Gudsrelation! Om du har en människa som du tycker väldigt mycket om, så vill du ju umgås mycket med denne. Så är det också med relationen till Jesus. Du kanske säger att Jesus är det viktigaste i ditt liv, men syns detta på din relation till honom?
För att säga lite till om bönen: Bönen är inte ett tvång utan bönen är en möjlighet! Utelämnad bön behöver inte ge dåligt samvete, utan istället får man vara glad över att man får möjligheten att be till Fadern och be om hjälp och framförallt be att Hans vilja skall få ske i ens liv.
Vi fick underbar undervisning och jag har fått många aha-upplevelser. Jag skulle kunna skriva långa texter om sånt jag lärt mig, men det fick bli mycket kort. Jag har en hel mapp där jag antecknat från undervisningen, så ifall du är intresserad, ta kontakt!;)
måndag, maj 28, 2007
kort inlägg
Hej på er!
Jag är nu vid bibban och har bara sju minuter kvar av min datortid. Det jag tänkte säga att jag är tillbaka hemma nu från lärjungaskolan. Jag har där hemma skrivit en text som jag kommer att publicera på min blogg så småningom. Vi kommer att få adsl (HELT OTROLIGT) om några dagar, och då borde min text dyka upp. Där har jag skrivit lite om lärjungaskolan och lärjungaskolans avslutning, så jag skall inte skriva om det nu desto mera.
Jag har haft en speciell dag idag. Den började med att jag tjutsade syrran till tåget till lite efter kl.5. När jag kom hem var jag ännu så trött att jag sov några timmar till, faktiskt ända till 10.30. Efter det städade jag lite smått för att sedan köra iväg till skolan. Jag skulle hämta lillabror till kl.15, men eftersom jag inte på länge varit till skolan for jag dit redan 13.30. Då fick jag träffa vänner och sedan fick jag den överraskningen att skolan sista passet skulle ha en liten fest för Barbro, Markus och Nina som skall sluta. Så den fick jag vara med på, faktiskt trevligt! Jag talade också med min tyskalärare, och hon gratulerade mig för tyskaresultatet. Både hon och jag var glada åt resultatet. Jag vet inte varför, men det är så roligt att tala med lärarna! Även Birgitta var glad att se mig där, och hon tyckte liksom jag att det var roligt att jag råkade vara där just när de hade fest åt de tre lärarna. Jag träffade också på min granne i skolan, och vi kunde konstatera att vi inte träffats på länge och vi skall nu någon kväll gå ut på promenad. Eftersom jag nu i sju veckor bott i Kokkola har vi inte sett av varandra och en promenad är verkligen ett måste.
Imorgon blir det igen tidig väckning. Men denna gång frivilligt. 6.30 skall jag och simma, och det blir väl stavgång efteråt.
Nu har sju minuter gått. Hoppas ni har det bra! Vi hörs!
Jag är nu vid bibban och har bara sju minuter kvar av min datortid. Det jag tänkte säga att jag är tillbaka hemma nu från lärjungaskolan. Jag har där hemma skrivit en text som jag kommer att publicera på min blogg så småningom. Vi kommer att få adsl (HELT OTROLIGT) om några dagar, och då borde min text dyka upp. Där har jag skrivit lite om lärjungaskolan och lärjungaskolans avslutning, så jag skall inte skriva om det nu desto mera.
Jag har haft en speciell dag idag. Den började med att jag tjutsade syrran till tåget till lite efter kl.5. När jag kom hem var jag ännu så trött att jag sov några timmar till, faktiskt ända till 10.30. Efter det städade jag lite smått för att sedan köra iväg till skolan. Jag skulle hämta lillabror till kl.15, men eftersom jag inte på länge varit till skolan for jag dit redan 13.30. Då fick jag träffa vänner och sedan fick jag den överraskningen att skolan sista passet skulle ha en liten fest för Barbro, Markus och Nina som skall sluta. Så den fick jag vara med på, faktiskt trevligt! Jag talade också med min tyskalärare, och hon gratulerade mig för tyskaresultatet. Både hon och jag var glada åt resultatet. Jag vet inte varför, men det är så roligt att tala med lärarna! Även Birgitta var glad att se mig där, och hon tyckte liksom jag att det var roligt att jag råkade vara där just när de hade fest åt de tre lärarna. Jag träffade också på min granne i skolan, och vi kunde konstatera att vi inte träffats på länge och vi skall nu någon kväll gå ut på promenad. Eftersom jag nu i sju veckor bott i Kokkola har vi inte sett av varandra och en promenad är verkligen ett måste.
Imorgon blir det igen tidig väckning. Men denna gång frivilligt. 6.30 skall jag och simma, och det blir väl stavgång efteråt.
Nu har sju minuter gått. Hoppas ni har det bra! Vi hörs!
söndag, maj 20, 2007
ojdå!
Hmm... sist skrev jag: Jag kommer säkert att höra av mig. Så gick det med det. Men jag har en förklaring. Första halvan av dan KAN jag inte vara på datorn pga vårt program. Andra halvan av dan har jag aldrig tid att sitta vid datorn. Jag har några gånger snabbt varit in på internet (i huset finns en dator med internetanslutning) men jag har inte haft tid för bloggen. För att ni nu ska veta lite vad jag håller på med ska jag en liten stund sitta vid datorn.
Lärjungaskolan tar slut fredagen 25.5, dvs vi har bara fem dagar kvar. Sex veckor har gått snabbt och vi har haft det underbart. Underbara undervisare och underbara anteckningar har jag fått i min mapp. Jag har fått lära mig mycket och jag har suttit och önskat att jag skulle få gå ut i vardagen och tillämpa min kunskap. Nu i helgen deltog jag nästan ett dygn på ett skribaweekend. Det var första gången på länge jag kom tillbaka till vardagen och på denna lilla tid tyckte jag att jag hann använda mig av mina nya kunskaper. Eller egentligen kan man inte kalla det kunskaper, utan mer färdigheter om hur man kan tala med folk, tjäna dem och behandla dem. Jag märkte också att min tro på nå sätt fått mer fäste och det är roligt! En annan sak som var roligt med weekenden är att jag kunde jämföra mig själv och några andra från förra årets weekend, och jag märker att vi utvecklas till det bättre. I mig själv märkte jag ganska stora förändringar från ifjol.
På lärjungaskolan har jag fått träffa många nya, underbara människor. Vi är mestadels omringade av troende, och det har varit en trygg period av mitt liv. Det är bra att ha lärjungaskolan som grund för livet, för svårigheter kommer man ju säkert nu som då att träffa på. Det känns som att lärjungaskolan har varit en milstolpe för mig, som att en ny del av mitt liv börjar iom lärjungaskolan.
På lärjungaskolan har vi under vår fritid hunnit med några roliga utflykter. Under dessa har våra ledare Miia och Erik varit med. En natt sov vi i en stuga långt bort i skogen bredvid en å, en gång var vi på en skön eftermiddagspicknick, vi var en dag på villa och fick efteråt klättra upp i en smal och hög utsiktstorn. Dessutom deltog vi i våroas och fick där hjälpa till med diverse uppgifter.
Jag skrev i början att jag på andra halvan av dagarna inte hunnit vara på datorn trots att vi har haft fritid. Jag vet inte vart tiden har farit, men vi har hela tiden gjort något. Mycket tid har gått till att laga mat och äta upp den. Sen vet jag inte riktigt vart tiden har farit, för jag tycker inte att vi ändå har hunnit uträtta SÅ mycket. Jag kan t.ex. meddela att vi tyvärr inte har hunnit satsa på inträdesförhören.
Min fritid här i staden fick en vändning nångång under de här veckorna. Fritiden fick en annan innebörd än jag från början tänkt. Men det har varit intressant och roligt. Jag har fått simma tidigt på morgnarna (kl.6.30) och jag har fått börja träna stavgång. Den här stavgången är inte som ni tror. "Stavgång" låter ungefär som man sku gå lite slött där på vägen. Det vi har gjort är att i rask takt gå längs en bana här i naturen. Redan det blir tungt efter ett tag. Sedan har vi många varv gått upp och ner för en backe (Roskaruka), det blir inte tungt efter ett tag, nej det blir tungt direkt. Dessutom brukar vi ännu öva lite andra muskler. Så träning har jag inte blivit utan den sista tiden. Det är bra att inte behöva vara ensam och idrotta, för det kan vara svårt att hålla disciplin på sig själv. Nu har det gått enklare.
Denna dag (söndag) har varit en underbar dag. Och nu på kvällen är jag trött. Det senaste jag uträttade här på kvällen var att jag med familjen var och lyssna på en konsert vid konservatoriet. Lillabror var med och hela scenen och orkestern såg väldigt proffsig ut. Roligt att höra lillabror spela solo.
Det var allt från mig. Jag mår bra! Lite fundersam är jag, för jag vet varken hur sommaren eller hösten ser ut. Men jag litar på Gud!:)
Det finns mycket att berätta, men nu kan jag inte vara längre vid datorn. Jag skall njuuta av sista veckan!
Ha det bra alla läsare! (får se om ni märker att jag har kommit med ett nytt inlägg, för det var så länge sen sist, att ni säkert slutat titta in hit till sidan;) )
Lärjungaskolan tar slut fredagen 25.5, dvs vi har bara fem dagar kvar. Sex veckor har gått snabbt och vi har haft det underbart. Underbara undervisare och underbara anteckningar har jag fått i min mapp. Jag har fått lära mig mycket och jag har suttit och önskat att jag skulle få gå ut i vardagen och tillämpa min kunskap. Nu i helgen deltog jag nästan ett dygn på ett skribaweekend. Det var första gången på länge jag kom tillbaka till vardagen och på denna lilla tid tyckte jag att jag hann använda mig av mina nya kunskaper. Eller egentligen kan man inte kalla det kunskaper, utan mer färdigheter om hur man kan tala med folk, tjäna dem och behandla dem. Jag märkte också att min tro på nå sätt fått mer fäste och det är roligt! En annan sak som var roligt med weekenden är att jag kunde jämföra mig själv och några andra från förra årets weekend, och jag märker att vi utvecklas till det bättre. I mig själv märkte jag ganska stora förändringar från ifjol.
På lärjungaskolan har jag fått träffa många nya, underbara människor. Vi är mestadels omringade av troende, och det har varit en trygg period av mitt liv. Det är bra att ha lärjungaskolan som grund för livet, för svårigheter kommer man ju säkert nu som då att träffa på. Det känns som att lärjungaskolan har varit en milstolpe för mig, som att en ny del av mitt liv börjar iom lärjungaskolan.
På lärjungaskolan har vi under vår fritid hunnit med några roliga utflykter. Under dessa har våra ledare Miia och Erik varit med. En natt sov vi i en stuga långt bort i skogen bredvid en å, en gång var vi på en skön eftermiddagspicknick, vi var en dag på villa och fick efteråt klättra upp i en smal och hög utsiktstorn. Dessutom deltog vi i våroas och fick där hjälpa till med diverse uppgifter.
Jag skrev i början att jag på andra halvan av dagarna inte hunnit vara på datorn trots att vi har haft fritid. Jag vet inte vart tiden har farit, men vi har hela tiden gjort något. Mycket tid har gått till att laga mat och äta upp den. Sen vet jag inte riktigt vart tiden har farit, för jag tycker inte att vi ändå har hunnit uträtta SÅ mycket. Jag kan t.ex. meddela att vi tyvärr inte har hunnit satsa på inträdesförhören.
Min fritid här i staden fick en vändning nångång under de här veckorna. Fritiden fick en annan innebörd än jag från början tänkt. Men det har varit intressant och roligt. Jag har fått simma tidigt på morgnarna (kl.6.30) och jag har fått börja träna stavgång. Den här stavgången är inte som ni tror. "Stavgång" låter ungefär som man sku gå lite slött där på vägen. Det vi har gjort är att i rask takt gå längs en bana här i naturen. Redan det blir tungt efter ett tag. Sedan har vi många varv gått upp och ner för en backe (Roskaruka), det blir inte tungt efter ett tag, nej det blir tungt direkt. Dessutom brukar vi ännu öva lite andra muskler. Så träning har jag inte blivit utan den sista tiden. Det är bra att inte behöva vara ensam och idrotta, för det kan vara svårt att hålla disciplin på sig själv. Nu har det gått enklare.
Denna dag (söndag) har varit en underbar dag. Och nu på kvällen är jag trött. Det senaste jag uträttade här på kvällen var att jag med familjen var och lyssna på en konsert vid konservatoriet. Lillabror var med och hela scenen och orkestern såg väldigt proffsig ut. Roligt att höra lillabror spela solo.
Det var allt från mig. Jag mår bra! Lite fundersam är jag, för jag vet varken hur sommaren eller hösten ser ut. Men jag litar på Gud!:)
Det finns mycket att berätta, men nu kan jag inte vara längre vid datorn. Jag skall njuuta av sista veckan!
Ha det bra alla läsare! (får se om ni märker att jag har kommit med ett nytt inlägg, för det var så länge sen sist, att ni säkert slutat titta in hit till sidan;) )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)