Sidor

lördag, juni 30, 2007

Ledig sommardag




Solen var varmare än jag trodde.



Jag hann just dra undan foten innan katten släppte ner den döda musen.



Med boken "Kärlekens fem språk" njuter jag av sommardagen.





måndag, juni 25, 2007

Nu flyttar jag

Det här kom på något sätt snabbt på, men ändå var jag beredd. Jag kommer att flytta till Kokkola imorgon och bo där till Augusti nångång.

Vårens 7-veckor långa lärjungaskola var ju vid allkristet i Kokkola. Där bodde vi då fem flickor på vinden och arbetade fyra timmar om dagen och hade sedan undervisning två timmar. Jag visste redan då att man kunde söka sommarjobb vid bokhandeln. Jag har i sommar försökt få kontakter till Tyskland, men jag har ännu inte hittat något som kunde ge mig en längre tids uppehälle i det landet. Jag talade här tidigare med Miia som jobbar vid allkristet, och som drog lärjungaskola, lite om hur jag borde göra med min sommar. Hon sade att jag kan bestämma ett datum och säga till Gud att det datumet söker jag jobb vid allkristet om inget ännu har hörts från Tyskland. Jag fick inget napp och idag var det datum när jag skulle söka jobbet. Jo, jobba får jag och eftersom jag inte har någon bil till förfogande att varje dag köra in till stan med så kommer jag att bo på samma vind som under lärjungaskolan.

Jag kommer alltså att bli Kokkolabo igen, och den här gången känns det än mer på riktigt. Som tur får jag ändå vara hemma på helgerna.

Det känns konstigt att flytta och börja arbeta. Något nytt påbörjas. Som tur har jag redan en del bekanta i stan, så jag behöver inte vara helt ensam här. Fast det här är första gången jag kommer att bo ensam. Jag har hela livet bott med familjen, och de sju veckorna jag bodde i Kokkola förra gången så bodde jag med fyra andra flickor. De här veckorna slutet av sommaren kommer att vara lärorika tror jag. Jag kommer att få bo ensam, laga mat till mig (om jag orkar och hinner), skaffa nya kontakter, tänka igenom en massa saker, antagligen ha mer överloppstid (träna mig i att hitta på aktiviteter så att jag får tiden att gå) och det kan jag dessutom meddela att det här är första gången jag kommer att jobba 8-timmars dagar! Det har jag aldrig förut gjort. Men jag tror att jobbet vid allkristet är ganska varierande. Jag kommer att få lite arbetserfarenhet och det är viktigt. När jag tala med chefen idag sa hon att de från loppisen (allkristet består av en bokhandel och en loppis) under somrarna brukar göra resor i Finland och sälja på marknader. Jag vet inte ännu om jag själv får fara med på dessa resor, men en upplevelse sku det ju nog vara och jag far gärna om jag får. Tänk att få vara på ett jobb där man dessutom får köra runt lite i Finland. Men, imorgon börjar jobbet, och då kanske jag vet mera om mina arbetsuppgifter.

Det är bra att jag under lärjungaskolan fick arbeta vid bokhandeln och loppisen, för nu har jag redan en viss vana inne. Men jag måste säga att vid bokhandelns kassa har jag ännu inte jobbat. Hoppas det går bra. Och svara i telefonen behövde jag aldrig göra under lärjungaskolatiden. Och inte behövde jag heller vara ensam i butiken när kunder kom. Nu kan det nog hända att jag har ett större ansvar.

Tänk vad livet ändras snabbt. Men som jag i början av sommaren sa, så måste jag vara impulsiv i sommar.

Framtiden är faktiskt här nu! Jag går inte i gymnasiet längre, jag bor inte snart hemma längre. Hösten är öppen. Allt kan hända. Jag tror att Gud lett mig såhär långt och jag hoppas att jag bara får bli ledd av honom framdels också.

Pieksämäkilägret vecka 30 och blåsorkesterns Gotlandresa 9-13.8 blir två avbrott från arbetet. Det känns bra att jag fick jobbet fastän jag ska vara bort de där dagarna. Det blir också skönt med dedär två avbrotten. Eftersom det är första gången jag jobbar är det bra att jag inte behöver tänka att "nu ska jag bara jobba många veckor framöver".

Okej, nu är min datortid ute. Jag är nu vid bibban i kokkola och har inte mer tid att skriva.

Ha det bra och Guds välsignelse! Hör gärna av er!

tisdag, juni 19, 2007

Skriba och Power Park




Jag deltog ca 2 dygn i skribalägret. Jag var med från onsdag till fredag, och på torsdagskvällen, lägrets sista kväll, fick vi se en mycket vacker sky. Jag vill dela med mig av känslan och sätta in ett fotografi av sky den kvällen.











Nu har jag varit till Power Park. Vi var sex människor tillsammans där och sprang runt på allt. Denna gång vågade vi på det som vi inte vågade på ifjol, nämligen Booster. Vi talade om att vi måste våga på den så att vi kan skriva om det på bloggen. Här kommer ett foto av Booster, den borde vara ca 50 meter hög. Den var sist och slutligen inte alls så hemsk som vi hade trott, istället var den ganska rolig faktiskt.



söndag, juni 17, 2007

Liv

Min blick fastnar vid några fotografier. De föreställer en ung flicka med en ros i handen. Hon bär en lång vinröd klänning och på huvudet syns den vita mössan. Flickans namn är Sofie, och hon är bara i början av sitt liv. Ändå känns det nära slutet, slutet på en del av hennes liv. Nästa del håller på att inledas och den delen innebär ovetskap. Fram till denna punkt har det mesta varit utstakat: dagklubben, barnträdgården, lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Vad händer nu efteråt? Inget är klart för Sofie och hon känner det som om hon går i en dimma. Hon vill ändå inte bindas av oro och ber därför Gud leda hennes steg. Hon tror att Gud har en plan för henne. Jag tror att denna tid av ovetskap och funderande är en viktig tid för Sofie: hon har mycket att lära sig av den.

lördag, juni 16, 2007

Sand överallt

Det är ett bra tecken när man hittar sand överallt på en, benen, fötterna och även i shortsen. Det betyder att man fått spela beach volley. Det betyder även att det är sommar. Vilken härlig blandning av allt annat. Vad kan vara bättre än sommar och volleyboll?

För ett par dagar tillbaka rev jag lös Borgbackenarmbandet. Synd, tänkte jag, men besvikelsen varade ändå inte länge, för endast ett par dagar efteråt fick jag höra att vi skall till Power Park på måndag. Så när vi far dit är det tio dagar sedan jag var till Borgbacken. Det här kunde bli tradition, så att man sedan tio dagar efter måndag far till Särkänniemi.

För er som har bilden av att Power Park är liten vill jag säga några ord: Power Park är visserligen inte så stor ännu, men för att vara såhär ung tycker jag att den kommit bra igång. Förra året fick den en ny träbergodalbana, och den är långt mycket bättre än Borgbackens, den är faktiskt helt suverän! Dessutom har Power Park en attraktion som jag själv inte vågat pröva på ännu, och såna finns det inte på något annat ställe i Finland! Så jag vill understöda Power Park så att den får utvecklas vidare, och redan är den faktiskt rolig att besöka för några timmar.

onsdag, juni 13, 2007

Tjusningen försvinner

Det jag i det här inlägget vill tala om är Borgbackens armband. För något år tillbaka ändrade Borgbacken på sina armband, till det bättre på många sätt, för nu har de ett system som hjälper dem att bättre hålla reda på alla omkringspringande människor. Det som jag ändå fäst stor uppmärksamhet vid är att banden håller sämre. Vi som var vid Borgbacken senaste fredag talade lite om att vi sku hålla armbanden på länge, men redan nu, fem dagar senare börjar mitt band vara riktigt nött. Jag kollade just på ett armband från Borgbacken år 2002 och den såg fin ut ännu. Den har då suttit på min arm säkert många dagar och ännu i en mapp i fem år. Annat är det alltså nuförtiden. Hela tjusningen med nöjesfältsarmband försvinner ju om de inte håller längre än såhär. Det är ju genom att se på armbanden som man minns sin dag vid nöjesfältet och kan minnas allt roligt man var med om.

tisdag, juni 12, 2007

En sommardag i juni

Det här var min första verkliga sommarlovsdag, dvs. en dag när jag inte hade något speciellt för mig. Mina lågstadiesommarlov innehöll ibland dagar när man inte alls visste vad man skulle göra, och sådana dagar har jag inte haft på många år, i alla fall inte på somrarna eftersom program har funnits i överflöd.

Den här dagen var ändå inte en tråkig dag, för jag hittade nog på att göra. Jag njöt av den lilla värmen vi fick uppleva idag med att ligga och sola och läsa på samma gång. Den här gången fick jag endast några myggbett.

Efter det tänkte jag träna lite volleyboll på egen hand, men det är svårt på vår gård eftersom det inte finns någon vägg som motspelare. Jag for istället inne och ligga på soffan för att läsa vidare på boken "Den vita tigern" skriven av Tony Anthony (rekommenderas) men av någon anledning kunde jag efter en stund inte hålla ögonen öppna och jag försvann i drömmarnas värld och kunde inte vakna på en stund.

På kvällen for jag ännu ut på en joggingrunda. Det blåste och regnade, men det var inte så hemskt. Hemskt skulle det ha varit om vädret hade varit varmt, DÅ är det tungt att springa.

Nu har jag lyckats med något bra! Nämligen skriva ett kort blogginlägg, med betoning på kort. Jag borde bli bättre på detta!

God natt och sov gott! Nu ska jag läsa vidare på "Den vita tigern".

söndag, juni 10, 2007

Wieder zu Hause

Rubriken betyder "hemma igen", för er som inte kan tolka tyskan.

Jag kom hem igårkväll och for direkt på crosspoint. Efter crosspoint åkte jag till Lyttbackas där många vänner redan var samlade. Sommaren är visserligen skön, men nu fick man känna av det negativa: nämligen myggor. I Helsingfors såg jag inte skymten av myggor (okej, kanske man såg någon enstaka) men här uppe i Österbotten tycks det finnas massvis av dem. Nu minns jag varför jag inte brukar tycka om att ligga och sola. Men trots myggorna så var det ändå fin stämning. Vi talade, skratta och åt god mat. De sista gästerna avlägsnade sig runt 00.30.

För att ännu berätta färdigt om Helsingforsvistelsen kan jag i korthet räkna upp allt jag/vi hann med: käka glass på IKEA, sjunga singstar (t.o.m. jag sjungde), shoppa och se stan, se Mikael Forsells bil, spela fotboll, vara med grannarna (spela mölkky, hoppa på trampolinen, ha vattenkrig), fara ute till Kallvik (ligga och sola på stranden och planera kursen inför Pieksämäki), vara på Borgbacken och tvinna i de mest tvinniga attraktionerna, fara till Frejas och käka tortillas, se en del av Rocky Balboa och sista dagen ännu spela beach volley i sommarhettan och sedan doppa sig i Vanda å. Allt detta plus ännu sova hann vi med på 70,5 timmar.

Idag, söndag, har jag heller inte varit utan program. Jag sov lite längre och vaknade 10.10. 12.45 samlades en del av blåsorkestern och kyrkokören vid Sandbacka vårdcenter för att spela och sjunga mellan 13-14. Efteråt, dvs.14.15 körde jag iväg till Kokkola där jag träffade tre andra för att spela beach volley. Det blev inte flickor mot pojkar, utan blandade lag. Härligt att få spela igen! I sommar har jag spelat beach volley två gånger och före det hade jag inte spelat på ett par månader. Efter att vi spelat en stund fick vi två yngre flickor med i laget. De var på semester i staden och sov vid campingen där vi spelade. Efter tre timmar blev det även dags för en dopp i vattnet och sedan var det dags att bege sig hemåt. Hoppas jag får spela volleyboll många gånger i sommar.

Program för imorgon? Ingen aning. Pappa och lillabror kör ner till Åbo för att hämta syrrans cykel. Jag hade tänkt att jag kunde fara med, men jag rymdes inte med i bilen när cykeln tar så stor plats.

torsdag, juni 07, 2007

Åbo och Helsingfors

Befinner mig nu i hufvudstaden och har upplevt storstadsliv. Igår körde jag Hannas och deras bil från Vanda till Helsingfors, och dagen efter fick bilen föras på reparation. ... Nåja, reparationen berodde nog inte på mig. Idag på morgonen åt vi en rejäl morgonmål och körde sedan in till stan. Vi gick omkring och jag hade mitt nya stockmannpresentkort med (studentpresent). Den gäller i två år så jag hade ingen press på mig att köpa upp den just nu, men bikini var jag i alla fall i behov av. Jag har alltid haft den bilden att Stockmann är väldigt dyr, men jag hittade ett par snygga bikini för sammanlagt endast 8 euro!

Efter stadsturen körde vi tillbaka till Hannas och åt mat. Sedan körde vi till Bocksbacka för att spela fotboll i solvärmen. Hett, hett! Mina fötter värker ännu lite efter fotbollsspelandet. Mina fötter tål inte fotboll. Men annars var det nog roligt på fotbollsplan. Folk stoppla på bollen och somliga föll ner i diket. Så skratta fick man i alla fall.

Hittills har jag bara berättat om Helsingforsvistelsen. Jag borde inte glömma att skriva om hur jag hade det i Åbo. Första kvällen var lite speciell, för jag var där helt ensam och tala int med nästan någon den kvällen (förutom en nunna som var rolig och skratta mycket). Nästa dag var det inträdes och där träffa jag på många intressanta typer. Jag tala med min småkusins frus syster, som jag aldrig förut träffat. Jag talade med några från Kimito, och sedan en från Kokkola som jag sett förut och sedan ännu en från Sibbo. Det var enklare än jag trott att hitta nya bekantskaper. Själva inträdesförhöret var riktigt roligt. Man sku annars för skojs skull bara kunna fara på det där förhöret, för det var så roliga uppgifter. Mina chanser att komma in är nog ändå inte så stora.

Nu har jag berättat om vad vi gjort hittills, så då MÅSTE jag bara få berätta vad vi ska göra imorgon! Vi skall fara till Borgbacken! Ni vet den där nya bergodalbanan som finns där, och den ser så hemsk ut att jag inte vet om jag vågar på den.

Nåja, nu ska jag lämna över datorn till dess ägare. Ha det så bra alla!

måndag, juni 04, 2007

Livet är fullt av överraskningar

Vårens lärjungaskola gav mycket att fundera på. En sak är det här med att följa Guds vilja. Jag tycker det är svårt att för det första få reda på Guds vilja och sedan är det ännu svårt att verkligen vilja göra det. Under lärjungaskolan tänkte jag att jag VILL verkligen göra det som är Guds vilja med mitt liv, men kan jag ge upp det här och det där? Nu kan jag meddela att min livssituation är sån att jag verkligen inte är bunden till något, allting är helt öppet. Jag vet inte var jag befinner mig i höst, jag slapp inte till Österrike dit jag ville osv. Nu är det inte längre ”jag vet inte om jag kan följa Guds vilja”, nu är det bara ”Herre hjälp mig! Jag vet inte vad jag ska göra utan dig”. Det känns bara så sorligt att jag inte direkt kände mig stark nog att följa Guds vilja. Ni har säkert också hört om att människan bär på något som kallas ”köttet”, vilket krånglar till allting. Å andra sidan visste jag ju inte heller vad Guds vilja var. (Guds vilja med mitt liv är ännu verkligt suddigt för mig.)

Igår satt jag och talade med Melinda och Sofia. Jag insåg att hela sommaren är så öppen att jag verkligen måste vara impulsiv för att nu få sommaren att gå vidare. Redan idag har jag fått känna av att impulsiviteten fått livet att snurra. På morgonen kom jag på att jag kunde fara cyklandes till Kokkola. Jag ordnade saken och for cyklandes dit. Det var första gången jag cyklade till stan. Under dagen ordnade jag också upp min Åboresa, som blir av imorgon. Cissi kommer inte med på inträdesförhöret, så jag reser ensam. Jag kommer att sova på ett kloster. Mot kvällen idag kom jag på att jag efter att varit i Åbo kan resa till Helsingfors, för att hälsa på vännerna där. Så nu är även det fixat.

Igår visste jag alltså inget om sommaren. Nu vet jag så mycket att 5-6.6 är jag i Åbo och 6-9.6 är jag i Helsingfors.

Det här har varit en intressant och lärorik dag. Det intressanta är att jag fått känna mig så impulsiv. Jag har länge velat vara impulsiv, men jag har ofta känt mig för begränsad (skolan bl.a.). Det lärorika har berott på diskussioner som jag haft. Jag har fått lära mig mer om mig själv och mer om andra. Människor kan uppfatta en på ett helt annat sätt än man uppfattar sig själv! (Och andra vet inte hur människor uppfattar dem.) En psykologisk dag med mentala ansträngningar har det varit. (Om jag själv ens vet vad den där meningen betyder...)

För att knyta ihop allting till något kort: Det här vill jag att mitt sommarlov skall innehålla: 1. Gud. 2. Impulsivitet. 3. Motion.
(Hittills har jag lyckats bäst med impulsiviteten och motionen. Det här med Gud betyder: Ta tid för Gud. Få reda på Hans vilja med olika saker och sedan göra det. Herren har hjälpt mig med några/någon fråga idag. Men hur jag ska gå vidare med mitt liv är ännu oklart.)

För att tillägga något om motionen: Idag cyklade jag flera timmar, och väl hemma igen for jag ut och stavgå med syrran. Motion är kul!