Flygstrejk

På ot.fi kan man under rubriken Flygstrejken sköts upp med två veckor läsa "Hotet om strejk bland Finnairs piloter flyttas fram med två veckor för att inte störa vintersemestrarna i södra Finland. Strejken kan börja tidigast 25 februari." Det är den dagen som jag och min syster har bokat biljetter med Finnair. Hmm, får se hur det går!

Januari

Det är redan 29 januari nu, min föreläsningsfria period som räcker fram till mitten av april har börjat och jag känner mig för att ta en tillbakablick på vad som hänt och mindre saker jag gjort i januari.

- Femte januari bestod av resande. Tåg, lunch i Helsingfors, flyg, buss, tåg. Jag fick en härlig julklapp av Hanna som jag fick öppna när jag kom fram.

- Vi hade mellan -10 och -15 grader i några dagar. Tyskarna frös och jag frös. Det är inte vanligt med en sådan köld i Göttingen, vanligtvis brukar de ha -7 grader som kallast. Mängden snö var också ovanligt stor för att vara Göttingen.

- Sen blev det plötsligt varmt en dag (några plusgrader) och så var den värsta kölden över.

- Vissa dagar känns det redan nästan som vår när solen lyser under dagen. En dag fick jag nästan vårkänslor.

- De kursgrubblerier jag under hösten haft redde plötsligt en dag upp sig, när jag via ett mail fick reda på att jag får mina kurser tillgodo. Jag blev överlycklig, för nu hade jag igen en bra plan att gå efter.

- 21.1 var min födelsedag. Dagen började med att alla rumskompisar steg upp kl. 7.30 för att fira mig. De hade bakat kaka och jag fick två presenter (receptbok med chokladkakor och filmen "Die Feuerzangenbowle", en känd tysk film som jag velat se). På eftermiddagen var jag ute med rumskompisen N. på en bayersk restaurang (jag åt Schnitzel) och sedan var vi på bio. Efter det for vi iväg till församlingens flickor som ordnade kvällsmiddag. Jag fick till först två presenter, men det var inte av dehär flickorna. Presentpappret bestod av olika fotografier, och jag kunde inte bli häpnare när jag såg att det var Kokkolavännerna som fanns på fotografierna! Mitt huvud var ett stort frågetecken ( Hur känner dehär flickorna Kokkolavännerna??) och jag var överlycklig att de hittat på en överraskning åt mig. Kvällen var bra. Nästa dag fick jag igen en överraskning, den kom på posten från Hanna.

- Jag har köpt och tittat igenom "Berlin, Berlin" seriens andra och tredje säsong.

- Jag blev medlem i fitness company, ett skönt ställe med många och moderna styrketräningsmaskiner. Där finns också många löpband och andra liknande konditionsmaskiner (ja, jag är inte så insatt i terminologin ännu). Efter att man har svettat vid maskinerna får man sedan fara och svetta i finsk och/eller turkisk bastu. Jag tror det var turkisk, i alla fall var det rökbastu och det doftade starkt av eucalyptus. Men jag skrattade nog lite åt en skylt som fanns in i den finska bastun, det stod att svett inte får komma på trä:et. Haha, varför bygger man bastur om det inte får komma något svett på trä:et?

- Jag har riktigt just druckit upp min oboy som mamma köpte åt mig till min tillbakafärd till Tyskland. Det betyder 500g kakaopulver på 24 dagar.

- Jag har läst boken "Can you keep a secret?" av Sophie Kinsella. Den såg så flickig ut att jag inte tänkte låna den till först, men måste erkänna att den var ganska rolig.

- Jag har hållit på att skriva på min 18 sidors uppsats, och under hela tiden använt 1,15 som radavstånd. Nu fick jag reda på att man egentligen ska använda 1,5. ÅA hade inget emot att jag skrev med 1,15, så som tur får jag lämna in den så och inte börja förkorta. Men till Uni Göttingen kommer jag att lämna in arbetet med 1,5 som radavstånd, och då blir arbetet ungefär 23 sidor.

- Min sista lektion hade jag idag. Jag har talat lite med två söta flickor från Mexiko, och idag gav den ena flickan två små presenter från Mexiko åt mig. Ena var en "Süßigkeit" (sötsak) med en för mig helt ny smak, och den andra en nyckelring med en flipflop (finns det ett bättre, högsvenskt ord för flipflops?) och en chili på.


Nu framöver kommer jag att försöka skriva färdigt och gå igenom uppsatsen, nästa vecka har jag ett litet muntligt prov, sedan får jag börja med andra uppsatsen, och om lite mer än en vecka börjar min tvåveckors praktik vid dagiset. Dessutom kommer man att kunna hitta mig vid fitness company och hoppeligen ska jag hinna läsa några böcker. Om 3 veckor och 2 dagar kommer syrran hit, sedan flyger vi hem tillsammans och jag är i Finland 25.2-9.3.

Bibelskola / Lärjungaskola (Viktig läsning fastän texten är lång)

För snart två år sen hade jag lyckan att få delta i en sjuveckors lärjungaskola. Efteråt har jag också funderat att det skulle vara bra att fara på en bibelskola. Där skulle man få satsa sin tid på att lära känna Bibeln bättre och lära sig att leva som en kristen och att tjäna Gud. Några gånger har jag tänkt på möjligheten att gå på bibelskola istället för att studera, men det har bara varit drömmar. Jag tror att Gud såg de här drömmarna, eller så såg han helt enkelt bara att jag behöver tänka igenom och tänka över mitt liv, för på det stället och i den situation som han nu har placerat mig, har jag verkligen fått fundera mycket. Det är främst tron samt viljan att lyda och följa Gud som jag talar om. Församlingen som jag kommit med i har verkligen rört om i mitt bekväma kristna liv. Det är inte en församling som säger att "allt du gör är okej, det finns inget som heter synd och du behöver inte ta Bibeln på så allvar" utan det är en församling som står upp för sanningen och säger att vi behöver tänka över våra liv och pröva oss själva. (2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.")

I församlingen talar vi också mycket om vad det innebär att vara troende. Att vara troende betyder inte bara att ha en stor bibelkunskap, utan främst att leva efter den kunskap man har. Med kunskap kommer ansvar. På "Hauskreis" igår, söndag, gick vi igenom några verser i Hosea 12, och i vers 7 står: "Handlaren har falsk våg i sin hand och älskar orätt vinning." och till den versen sades det att om någon betalar för något så skall han också få det han betalar för. Om en man betalar för 500g kött så ska man också ge honom 500g kött och inte mindre. Och om en man betalar för en BMW så ska man inte ge honom en Saab. Men vad är det vi människor gör när det kommer till Gud? Gud har betalat för HELA vårt liv, och vad ger vi honom? Jo, vi ger kanske 70%? 50%? ... eller kanske bara 20% av våra liv?
Gud vill inte att vi skall vara ljumma. "Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken." (Upp 3:15-17) Jag hörde en bra liknelse som har med det här att göra, att vara ljum eller att följa sanningen : Bara döda fiskar flyter med strömmen. Om vi vill komma till källan behöver vi simma mot strömmen. Hur vet vi då att vi är på väg åt rätt håll? Jo, när vi märker att motståndet är hårt och att vi simmar mot döda fiskar.
De som vill följa Jesus och följa honom på allvar kommer att få möta på motstånd från djävulen, (frestelser, motstånd från människor, sånt som vill leda en bort från sanningen) och ifall man i sitt liv börjar märka att ens kristna liv är lite väl bekvämt och bra, utan något motstånd, då finns det kanske orsak att se över sitt liv och se om man verkligen har Gud på första plats. Och ifall man som i bibelversen tycker att "man är rik och inte behöver något mer" så finns det stor orsak att fundera var man står. Ifall man å andra sidan möter motstånd och prövningar får man glädja sig säger Bibeln: "Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga." (Jak 1:2-3) Vi ska förstås inte bara glädja oss åt prövningen, vi ska också hålla ut i den: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom." (Jak 1:12)
De sista orden i förra bibelversen var "dem som älskar honom". Vi har här i församlingen talat om vad tro egentligen är. Det finns många som säger sig tro på Jesus, men som inte alls bryr sig om det som står i Bibeln. Ifall de tror att Jesus tillåter allt så har de skapat sig en egen Jesus, och det är inte samma Jesus som det står om i Bibeln. Det här är något som gör mig väldigt ledsen, att det finns så många människor som tror att de är på rätt väg, medan de inte är det. Jag är bara en människa och kan inte bedömma vem som blir räddad och vem som inte blir, men det finns faror med att ta saker för lätt. Man kan säga att man tror på Jesus utan att för det bry sig om vad som står skrivet i Guds bok, och då kommer den hemska sanningen emot som säger att "också djävulen tror på Jesus men inte kommer han heller till himlen". Man kan säga att man tror på Jesus, men ens gärningar visar om man älskar Jesus eller inte. Bryr vi oss om vad Gud och Jesus lär oss i Bibeln? Har vi ett intresse för det? Eller struntar vi i vad Jesus säger? Att tro på Jesus är att både tro och älska honom. För det här hörde jag också en liknelse: Hur visar mannen att han älskar sin flickvän/fru? Genom att strunta i henne? Att aldrig ta tid för henne? Nej, genom att ta tid för henne och ta tid med henne för att lära känna henne visar han att han älskar henne. På samma sätt fungerar vår relation till Jesus. Struntar vi i honom, eller tar vi oss tid för att lära känna honom?
Så vi människor har orsak att fundera var vi står. Tack och lov att Gud har dött för oss och att han är nådig, så att vi får komma till honom på nytt när vi gjort fel. Vi får vara oerhört tacksamma till Gud, Han har betalt för HELA vårt liv. Vi har orsak att vara tacksamma.

Nåja, det här är sånt som sysselsätter mig för tillfället. Jag har faktiskt en del att fundera på. Men jag är tacksam för allt jag får lära mig.

Härlig dag

Inget extra har egentligen hänt idag, men dagens alla delar har på något sätt varit så uppmuntrande och glada att jag nu på kvällen får fröjda mig över dagen som gått. Jag fick sitta en stund och diskutera med rumskompisen N här hemma på dagen, jag var så ivrig att tala att jag glömde bort tiden och fick skynda mig till föreläsningen men vår samtalstid var värt det, föreläsningen var intressant och gick snabbt och jag t.o.m. tittade på klockan första gången först när det bara var 15 min kvar av föreläsningen, efter föreläsningen fick jag gå tillsammans och samtala lite med en erasmusstuderande från Polen, jag var till cykellreparatur och fick äntligen nya bromsar och baklykta, trots att det tog länge vid cykelverkstaden hann jag till Bible-study, framme vid Bible-study fick jag en cd-skiva med församlingens sånger, det extra med dessa sånger är att det är två från församlingen som skrivit de flesta sångerna och det är också de som sjunger och spelar på cd:n, jag fick två böcker att låna av en från församlingen och han var glad att hans böcker kom till nytta, jag fick tala lite med en person från församlingen som jag före det ännu inte talat med, på Bible-study var några nya med som var positivt intresserade av budskapet, efter att Bible-study var över satt vi kvar och samtalade i smågrupper och två berättade sina intressanta berättelser om hur de kommit till tro och bestämt sig för att följa Jesus, före jag for hem fick jag samtala lite med en flicka som nu nyligen var till Finland för att hälsa på sin bror som studerar där en tid, när jag kom ut fick jag se dimman som så vackert låg över staden, jag cyklade om en lyktstolpe som var skymd av ett träd och tillsammans med dimman bildade trädens grenar så fina skuggor från lyktstolpens sken, när jag kom hem fick jag sätta i cd skivan med församlingens sånger och nu får jag sitta här och lyssna och njuta. Och tänka på allt som har hänt idag.

Wow, jag är så glad!

Igår fick jag ett glädjebudskap, och jag ska förklara det kort och koncist. När jag planerade höstens kurser var det två viktiga kurser som jag ville göra. De var båda värda 8sp, alltså ganska stora kurser, och jag sku i båda kurserna skriva uppsatser på 15-20 sidor. Jag valde sådana kurser jag trodde skulle vara passande, men de visade sig ändå vara för små. Jag skulle alltså inte få dessa två viktiga kurser tillgodo, utan få dem som två andra kurser istället. Jag var inte så glad över det, eftersom jag ville ha dessa två viktiga kurser gjorda, och min studieplan sku nu bli lite krångligare. Inte för att tala om att det sku kunna bli svårt att få kurserna att passa in i planen sen senare. Men igår fick jag en mail om att jag ändå får mina två älskade kurser tillgodo! Oh, jag är så glad! Jag hade försökt göra upp en ny plan hur jag sku få dedär kurserna, men det blev invecklat, och jag bad sedan Gud att Han sku fixa det på bästa möjliga sätt. Inte bara fixade han det på bästa möjliga sätt utan även på bästa omöjliga sätt, för det var inte tänkt att gå såhär! Jag tycker om att ha koll på min studieplan, och därför är jag oerhört tacksam för att det ordnade upp sig.

Ett annat glädjebudskap fick vi i församlingen i söndags. Det var en man (20+) som varit fast i droger och missbruk och det höll på att gå väldigt illa med honom, men nu hade han hittat Jesus. Igår fick han bli döpt.

Nu ska jag på jakt efter en praktikplats.

-----------

Glada nyheter också gällande praktikplatsen. Jag ska få jobba två veckor på ett dagis. Dagiset ligger bara ca 200 m från lägenheten här (skönt och praktiskt), och jag fick vara på praktik de två veckorna jag önskat. Dagiset ser riktigt sött ut och veckoschemat verkar intressant. Onsdagar har de gymnastik, torsdagar har de dans (dvs. rytm- och rörelseövningar) och på fredagar lagar de mat.

Att låta sig förändras

Jag kollade mina blogginlägg från förra januari och jag påmindes om det nyårslöfte jag då avgav, nämligen att skriva kortare blogginlägg. Jag tycker jag har lyckats bra, även om sommarens inlägg redan började nå en lite längre längd. Jag funderade lite på om jag skulle avge något nyårslöfte iår, och något exakt löfte har det inte blivit, bara flera olika mål. Det som är så härligt med att vara människa är att man kan reflektera över sig själv och över sina handlingar, och att man faktiskt kan förändra sig och göra förbättringar. Om någon förändring kan ske behöver man vara medveten om att något bör förbättras, man behöver fundera över saken och se till att motivationen till förändringen är tillräckligt stark och man behöver nu som då, eller t.o.m. ständigt, påminnas om förändringen man vill uppnå.

Jag ska ta mig tid att skriva ner mina mål för året, för lämnar det så lämnar högst antagligen också förändringarna.

Alter Schwede!

Alter Schwede, jag ska få fara på bröllop!

Två saker från idag. För det första har jag har lärt mig ett nytt uttryck, nämligen "Alter Schwede" ( = "gamla svensk") Uttrycket är vanligast i Nordtyskland, och det används vid (positiv) förvåning.

En i församlingen sade också att det finns "alter Finne", men det uttrycket verkar inte vara lika känt. På http://www.sprachnudel.de/woerterbuch/alter+finne kan man läsa följande: "'Alter Finne' ist ein Ausdruck des Erstaunens und eine Abwandlung von 'Alter Schwede'." (Vilket betyder: "Alter Finne" är ett uttryck för förvåning och en variation av "Alter Schwede") För mig som hörde "Alter Schwede" för första gången lät det verkligen sött. Tänk skulle vi säga "O du gamla tysk, va härligt att det här hände!"

Det andra från idag är att jag nu fått inbjudningskort till ett bröllop. Ett par från församlingen här i Göttingen gifter sig i mars och hela församlingen (antar jag) ska få vara med och fira. (Kom ihåg att församlingens storlek ligger på något runt 30 medlemmar.) Det här är andra gången jag personligen blivit bjuden på bröllop (dvs att inbjudningen är till mig och inte i första hand till föräldrarna. Förstå mig inte fel, de brölloparna har också varit bra, men det känns ändå speciellt att få en egen inbjudan) och jag är så underbart glad att jag ska få vara med och fira det här paret som med hjälp av Jesu ledning bestämt sig för att leva sina liv med varandra.

Nu ska jag avsluta detta inlägg som sist och slutligen blev fylld med alltför många parenteser. Men jag vill understryka att jag är glad över inbjudan och tanken på att få fara på bröllop, och jag småler ännu åt uttrycket "Alter Schwede".

Jag lever

Mitt huvud är helt tomt och jag har inte mycket att berätta. Men jag vill ändå meddela att jag lever. Har haft hälften av veckans föreläsningar, det betyder att jag haft två, och snart får jag rusa till min tredje lektion. Jag ska försöka arbeta flitigt med min Hausarbeit, så att den småningom (obs, småningom) kan börja nå ett slut.

Jag har funderat på om det kunde finnas mer tyskakurser från ÅA som jag sku kunna tenta bort nu under det här året, när jag ändå inte fick så många kurser här som jag sku ha velat ha, och det intressanta är att det tydligen finns möjligheten att skriva sin kandidatuppsats redan nu. Jag vet inte ännu vad jag skall göra, jag måste se ifall jag blir färdig med mina två Hausarbeit i tid, så att jag faktiskt hinner skriva kandidatuppsatsen. Och sen måste jag fundera på om jag är mogen för det redan. Jag menar, jag har inte ens skrivit en hel Hausarbeit ännu och jag vet inte vad jag kommer att få för vitsord i det. Så det får jag fundera över. Men nog skulle det vara helt otroligt skönt att få den undan, så sku man ha 10 viktiga studiepoäng undan. Jag ska fundera...

Jag sku gärna sätta nån bild in hit, men ärligt talat har jag inte hunnit fota något ännu från Göttingen iår.

Okej, nu måste jag springa. Eller jo, jag har faktiskt plockat fram cykeln nu, men eftersom bromsarna är helt slut så är jag lite orolig för hur det skall gå, så jag får ta det lugnt.

Som flickan i boken

Hela gårdagen gick till resande och en kort visit hos Hanna. På kvällen kom jag fram till Göttingen och kunde konstatera att resan gick bra och smärtfritt. Den trevliga överraskningen var förstås att det fanns snö i Göttingen, och mer än det fanns den gången det snöade i november. Mina rumskompisar säger att Göttingen inte har haft ordentligt med snö sedan 2005, så jag är glad över att jag får vara i Göttingen just den här vintern. Just nu skiner solen även starkt därute och man får kisa för att inte bli bländad av snön när man tittar ut. (Vi har -8 grader och soligt.)

Jag fick en glad välkomst igår av mina tre rumskompisar och vi konstaterade att nu var vi alla samlade igen. Det är nog roligt med alla rumskompisar på plats, för vi gjorde inte mycket annat än pratade och skrattade igårkväll. Ena flickan hade förlovat sig under jullovet och någonstans därifrån ledde samtalet till att vi pratade om roliga namn och namnkombinationer.

Dagens rubrik berättar om julklappen som jag fick av Hanna. Jag känner mig faktiskt lite som flickan i boken P.S I love you efter att jag fick den här presenten. Handlingen i boken där går ut på att den här kvinnans man dör i cancer och därefter får hon ett brev som är skriven av mannen. Där skriver han att han kommer att sända henne nio (var det nio?) brev där hon får olika uppdrag av honom. Dehär breven skall hjälpa henne att kunna forstätta leva normalt och hitta glädjen i livet igen. Det som jag fick i julklapp är ett album och jag får öppna ett nytt blad varje vecka. När jag öppnar ett nytt blad får jag läsa en text och där ingår bland annat någon uppgift. Det som gör att albumet liknar breven i boken är spänningen i att inte veta vad som kommer näst och att veta att där finns ett uppdrag eller något att läsa. Den tydliga skillnaden mellan mitt album och breven är att breven i boken skulle hjälpa kvinnan att komma vidare från det som hänt medan syftet med mitt album är att sysselsätta, glädja och uppmuntra mig under min tid här i Tyskland och samtidigt påminnas om mitt liv i Finland, dit jag om en tid kommer att återvända. Jag vet inte hur Hanna har kommit på den här idén, men den är helt enkelt suverän! Jag vill se till att jag gör veckans uppgifter jag fick, och jag är tacksam för bibelställen som finns med!

Nu ska jag till butiken och handla mat så att jag har något att äta. Det är ingen helgdag idag (trettondagen) i Niedersachsen, så butikerna är öppna som vanligt.