Livets guldkorn

Livet i Åbo verkar inte innebär stora hejdundrande upplevelser. Däremot verkar livet här bestå av små men fina guldkorn lite hela tiden. I måndags kom t.ex. Sofia hem från Sthlm och med sig hade hon också Johi som sov en natt hos oss. På tisdag hade jag då chans att under en stund visa henne universitetets olika byggnader (spännande? Javisst, det är ju där vi Åbobor vistas!) och vi fick umgås en liten stund. På tisdagskvällen fick jag ha hemgruppen hos mig för första gången. Vi var sist och slutligen inte så många men vi fick ändå träffas och vi fick också läst tre spännande kapitel från Predikaren. Idag var det bibelstudium och jag är glad att se att människor är intresserade av att läsa vad som står i vår viktigaste bok - Bibeln.

Tidigare på dagen hade jag två lektioner på uni och där fick jag under retoriklektionen, där jag själv skulle vara med i en debatt, märka att jag avskyr debatter ganska starkt. Jag tycker inte om risken att bli osams och sen tycker jag att ifall man ser att diskussionen inte leder någonvart, så är det bäst att vara tyst. Vår debatt var förstås bara en övning, men jag märkte just dehär tankarna inom mig. Ifall diskussionen/debatten inte kommer att leda till att någon ens vill försöka tänka över sina egna ståndpunkter så kan samtalet vara mer till skada än till nytta.

För att återgå till livets guldkorn, så kommer imorgon nästa guldkorn att se framemot: volleyboll med sigmaiterna. (Sigmaiter=matematiker. Obs! Jag är ingen matematiker!) På fredag och lördag är det Bibelns röda tråd. Det blir första gången jag får delta i den serien! :)

Annars så håller jag på med en väldigt intressant uppgift i dialektologi just nu. Jag var hem i helgen och fick spela in ett samtal mellan min mamma och en äldra dam i min hemby. Det här samtalet skall jag analysera och sedan skriva en uppsats om de aspekter i dialekten som jag undersökt. Jag kan inte neka till att jag är intresserad av dialekten som talas i min hemby - det skall verkligen bli en intressant uppgift.

Så till slut kan jag säga att jag hoppas att vi kan upptäcka livets guldkorn. Livet består inte alltid av hejdundrande upplevelser och bör det inte heller. Det viktiga är att vi kan njuta av det vi har. Eller som predikaren sade: "Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva." (Pred 3:12-13)

Uppmuntran

Mer och mer börjar jag märka hur viktigt det är att kristna bröder och systrar uppmuntrar varandra och delar med sig av det de har upplevt med Gud. Många gånger har det talats om att ett ensamt vedträ inte hålls brinnande utan det behövs flera för att det ska hållas brinnande och att det är likadant för kristna, att man inte hålls brinnande på egen hand. Så att komma till gudstjänst, möten och smågrupper är viktigt för oss så att vi ska kunna förstå mera och lära känna Gud bättre. Förutom detta, eller dels just genom de här möten, tycker jag det är viktigt att ta tid med andra troende och dela med sig av vad man lärt sig och vad man tycker är viktigt. Därigenom kan man inspirera varandra att söka Gud mer. Om en troende är brinnande smittar det lätt av sig bara man tar sig tid för varandra, att lyssna och att berätta. Grunden till allt detta, och förhoppningsvis också följden av detta, är en relation till Gud. För att kunna berätta vad man lärt sig av Gud så behöver man spendera tid med Honom och genom att höra uppmuntrande ord av en annan troende kan man bli inspirerad att satsa mer på relationen till Gud. Så jag skulle vilja uppmuntra oss alla att sköta relationen till Gud så att vi kan vara till hjälp för andra och sedan ta oss tid att lyssna till andra troende så att vi kan bli än mer inspirerade och brinnande.

För några dagar sedan var jag ute på promenad med en god vän och från den promenaden fick jag bli påmind om två saker: Ge all ära åt Gud, och ge äran åt Honom genast från början. Ifall vi ens tar en liten del av äran själv så finns genast stor risk för högmod. Och dessutom så är ju äran inte heller alls vår, utan den är Guds. Så ge äran åt Gud!
För det andra så fick jag bli påmind om att vi ska pröva allt. Vi ska pröva det vi hör och gör med hjälp av sanningen som är Guds ord, Bibeln. Om vi inte prövar så kan det hända att vi handlar fel och därigenom motarbetar Gud. Det finns mycket ont i världen, eller ska vi säga: Det finns mycket i världen som inte är Guds vilja. Och det är så lätt att vi handlar emot Guds vilja och därför ska vi pröva våra handlingar.

Den här promenaden var uppmuntrande för mig. Precis vad jag behövde. Vi hålls inte brinnande ensamma, utan behöver varandra. Och vi behöver inte varandra bara till att sitta bredvid varandra vid kaffebordet och utväxla några ord, utan vi behöver varandra för att dela tron.