Snart mot Vasa

Vi packar och paketerar. I övermorgon bär det av iväg mot Vasa med paketbil. Julen är på kommande och så också vår flytt till nya lägenheten i Vasa. Spännande.

Ledigt och romaner

I dessa dagar kommer det upp många facebook-statusar som innehåller ordet jullov. Idag är det min tur. Det känns så skönt att först skriva en (faktiskt intressant) tent och sedan insupa känslan av jullov och ledighet. Skönt! Men ganska snabbt började jag känna mig van vid ledigheten. Då tänkte jag att det är lite så, att när man är mitt uppe i skolarbeten så känns det som att man aldrig kommer att få uppleva ledighet. Och när man upplever ledighet så känns det som att man alltid levt i ledighet. Konstigt. Så snabbt glömde jag bort hur det kändes att ha massor med studier framför sig.

Nu känner jag mig riktigt fri. Visserligen ska jag i nåt skede börja titta lite på gradun, men det känns inte så farligt. Jag kan själv välja hur mycket jag gör. Min önskan för det här jullovet är att jag ska hinna läsa många romaner. Jag är från början ingen romanslukare, men mitt intresse för romaner har väckts i och med studierna, och nu ser jag äntligen en möjlighet att läsa romaner som jag själv väljer. Så, var ska jag börja? Vilken författare eller vilken bok?

Julevangeliet som aktuellt budskap

Det är bra att vi firar jul en gång om året och att vi blir påminda om det viktiga i att Jesus föddes. Ändå kan jag inte komma ifrån det att det oftast känns som att "man hört julevangeliet 1000 gånger förut". Jag erkänner att julevangeliet är viktigt, men ändå blir jag inte riktigt berörd av det - inte mer berörd än annars på året. Så jag har funderat lite på sistone vad som borde göras för att jag ska bli berörd av budskapet.

I slutet av gårdagens julfest i vår församling Friffe hölls en kort andakt. Den här andakten var svaret på mina funderingar. Det sades att i advent väntar vi på Jesu födelse - men även på Jesu återkomst. Så ifall vi i juletiden påminns både om Jesu födelse och om Jesu återkomst, så kommer julens budskap att vara högst aktuellt, ändå till den dag Jesus kommer tillbaka. När man så sjunger "Bereden väg för Herran" kan man även tänka på att vi ska bereda vägen för Jesus när han kommer tillbaka.

Har sett Twilight

Twilight-filmerna har varit i ropet på sista tiden, men jag har inte känt mig intresserad av att se dem. Inte förrän en tid tillbaka. Jag började tänka att det skulle vara bra för mig att se filmerna, så att jag kan ha en egen åsikt om dem. Dessutom studerar jag litteraturvetenskap och då kan man inte läsa för många böcker, eller varför inte "se för många filmer som bygger på böcker".

Igår fick jag chansen att se tre av filmerna på en kväll. Jag har inte hållit koll på hur många filmer de är, utan jag trodde det var en trilogi. Först när tredje filmen var slut och jag frågade "Slutade det såhär?" fick jag reda på att det finns två filmer till och att den sista kommer ut om ett år.

Nu har jag kunnat bilda mig egna uppfattningar om filmerna. Jag tänkte presentera några tankar (observera att jag inte sett fjärde filmen fast den nu går på bio):

- Det som störde mig något var att det kretsar lite väl mycket kring flickan Bella. Många är kära i henne, två män avgudar henne, några vill döda henne och många strider för att skydda henne. Det känns lite sliskigt.

- I det stora hela är filmerna ganska underhållande. Att vampyren Edward kan läsa andras tankar är något som fascinerar i alla fall mig.

- Det som fascinerar mig mest är synen på kärleken och äktenskapet. Bella blir kär i vampyren Edward. Vampyrerna kan visserligen dö under vissa omständigheter, men de kan också leva i evighet. Bella står inför valet att själv bli vampyr och leva med Edward i evighet. Edward, som är född i början av 1900-talet, vill att de gifter sig innan de börjar leva tillsammans. Bella ställs dels inför frågan om äktenskap - har det något värde? Dels står hon inför frågan om hon vill leva med Edward i evighet. Många filmer handlar om lösa kärleksförhållanden, och i samhället råder en tanke om att kärlek inte kan hålla hela livet. Därför är det extraordinärt att se en film som handlar om äktenskap som håller hela livet, ja mycket längre än ett vanligt människoliv.

O du fröliche, o du selige

Idag ordnade Tyska evangelisk-lutherska församlingen i Finland ett tillfälle i domkyrkan där vi fick lyssna och sjunga med i tyska julsånger. En duktig kör, orkester och organist ledde oss i sången. Det är roligt att få sjunga på tyska och när man sjunger svenska och tyska julsånger, som ofta är skrivna på lite äldre språk, så är det ljuvligt att upptäcka släktskapen mellan de två språken. Det är också härligt att märka att det en gång om året är okej att sjunga till Guds ära. Det är t.o.m. väldigt många som sjunger med i julsångerna. Hoppas att sångerna inte bara ses som traditionella, utan att texterna får tala till oss.

Jag förundrades över att det var så många människor som kom till kyrkan för att sjunga tyska julsånger. Jag hade inte förväntat mig det. Tydligen är det många i Åbo som har kopplingar till Tyskland, eller annars bara är fascinerade av tyska julsånger.

När omständigheter reder upp sig

Som jag redan berättade har vi fått en lägenhet i Vasa. Dessutom fick vi sist och slutligen underhyresgäster i vår lägenhet i Åbo. Det betyder att vi inte behöver flytta alla våra saker två gånger fram och tillbaka. Det innebär att vi sparar tid, pengar och energi. Dessutom behöver vi inte på några år framöver söka en ny lägenhet.

Det här är något jag bett för, och det redde upp sig. Tack Gud! Han till och med såg till att vi fick det bättre än vi kunde tro, såsom att lägenheten i Vasa är granne med skolan. Hurra!

Jag har just sett hälften av den långa filmen Den goda viljan. Jag hann just se när huvudpersonernas omständigheter reder upp sig. Av sånt blir man på gott humör!

Annorlunda lägenhet i Vasa

Idag har vi tackat ja till ett lägenhetserbjudande som vi fick igår. Nu har vi en lägenhet i Vasa för våren! Vi hade ansökt om sex lägenheter och den här lägenhet var den enda som var riktigt nära skolan. Nu kommer vi att bo nästan granne med skolan. Underbart.

Lägenheten är väldigt annorlunda än de andra lägenheterna vi ansökt om, och väldigt annorlunda än de flesta lägenheter man bor i i allmänhet. Vi bor på en gård med fyra gamla men ganska nyrenoverade hus. Gården är inringad av ett vitt staket. Huset vi ska bo i har vi för oss själva. Enligt google maps verkar det vara byggt av tegel. I huset finns även tvättrum, förrådsutrymme och något klubbrum, men vi är de enda som bor där. Huset är smalt och rummen har fönster åt båda hållen. Enligt ritningen finns ett par trappor mellan vardagsrummet och köket. Sådana trappor älskar jag, och jag hade inte kunnat drömma om att som studerande få bo i en lägenhet med trappor! I vilket skick lägenheten är har jag ingen aning om, men jag är säker på att det blir spännande att bo där.

Fr.o.m. igår har jag börjat längta lite mer efter tiden i Vasa. Ny och spännande lägenhet, nära till havet, ny stad, nya människor. Jo, jag ser framemot det!

Ein Herz kann man (nicht) reparieren

Ibland stöter man på sådana sånger som man genast fastnar för. Nu har det än en gång hänt mig. Jag var på jakt efter tyska sånger och hittade den här. Versionen är tydligare på spotify, men den här får också duga:

http://www.youtube.com/watch?v=9bknltabkF0

Låten heter "Ein Herz kann man nicht reparieren" och sjungs här av Udo Lindenberg och Inga Humpe. För den som undrar varför jag länkar till en sång med en så deprimerande titel kan jag avslöja att sången i slutet handlar om att "Ein Herz das kann man reparieren".

Språkmiss

Det här med prepositioner är inte alltid det allra enklaste. Inte ens alltid i sitt modersmål. Men det blir definitivt svårare i andra språk. Jag satt igår med min professor och diskuterade en text jag skrivit på tyska. Hon fnissade åt mig när hon visade att jag måste ändra ett in till unter. Jag skulle skriva under andra omständigheter på tyska och hade skrivit in anderen Umständen. Fr.o.m. nu vet jag att det här betyder att vara gravid.

Tysklands historia

Idag har jag fräschat upp mina kunskaper om Tysklands historia. Tack ne.se, och tack ÅA som gör det möjligt för mig att använda ne.se gratis!

Det känns konstigt att tänka sig att det Tyskland man känner till idag bara funnits i ca 20 år. Det nuvarande Tyskland är t.o.m. just och just yngre än jag själv, och så som Tyskland ser ut idag har det inte sett ut tidigare i historien. Bara nu, i ca 20 år. Visst känner man till att Tyskland var delat under en stor del av 1900-talet, men innan det såg väl Tyskland ut precis som idag, eller? Nej, det är precis vad det inte gjorde.

Visserligen är det inte precis ovanligt att länders gränser ändras och ändras under historien. Men för mig som tycker att Tyskland är ett stabilt land med en lång historia är det konstigt att föreställa sig att det Tyskland jag känner till bara funnits lika länge som jag själv.

Spårvagnar i Åbo?

I helgen såg jag ett tv-program där det berättades om att man funderar på att återinföra spårvagnar i Åbo. Min första känslomässiga reaktion var "Jess!!!", och jag blev riktigt ivrig, för det vore ju onekligen (enligt min mening) mysigt med spårvagnar i Åbo. Sen insåg jag förstås att det är ett väldigt dyrt projekt och att de här pengarna ännu inte finns till hands. Dessutom flyttar jag antagligen bort från staden inom några år. (Ifall det är lönsamt eller inte kan inte jag räkna ut, det får de höga männen fundera på.)

Så hur det nu sen blir får man se. Men en fin tanke är det i alla fall.

Inredning och Iittala

Tack vare att min syster inhandlat Ljust&Fräscht-boken av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert fick jag i helgens läsning några tankeställare om inredning. Jag fick småle åt våra förfaranden. Med ironi berättar de om dagens inredningstrender samt om våra förhållanden till inredning. Typiska inredningsfoton med tillhörande ironiska texter kryddar boken än mer.

Ett av de första fotona jag såg när jag öppnade boken var ett foto med Iittalas kivi-ljuslyktor. Naturligtvis, tänkte jag. Jag förstod att den här boken säkert hade något att säga mig.

Och jo, författarna har gjort en hel del skarpa iakttagelser!

Till slut ett citat ur boken (s. 193 och 195) som fastnade i minnet:
"Tidigare har människor utmärkt sig t.ex. genom att ha andra gardiner än föräldrarna. Vi går ett steg till - inga gardiner alls. Vilket hade varit det enda otänkbara för tidigare generationer, ett tecken på fattigdom, fönsterdrag och elände. Se där, en perfekt markering!"

Dramer

Tack vare kursen Teater och drama läste jag igenom två dramer, Fröken Julie och Körsbärsträdgården, igår på tåget upp till Österbotten. Alla dramer är enligt min mening inte speciellt intressanta, men det finns nog en del positiva sidor med dramer: de är annorlunda än romaner (som man oftast läser) och dessutom tar det snabbt att läsa dem.

Efter att ha läst igenom dessa två dramer fick jag inspiration att själv skriva ett drama. För skojs skull sitter jag nu och skriver på akt 1 av en idé som jag fick. Men frågor dyker upp i mitt huvud. Hur talar folk egentligen med varandra? Säger man faktiskt sådär? Dramer byggs upp av repliker och de måste därmed vara både trovärdiga och intressanta.

Jag ska fortsätta skriva och se vilka ytterliga frågor som dyker upp. Jag har tidigare knappt haft något alls att göra med dramer, så det finns säkert mycket att upptäcka.

Iwein och hans fatala misstag

Jag skriver nu en uppsats om Hartmann von Aues verk Iwein. Verket är skrivet i början av 1200-talet, och innan jag läste det hade jag negativa fördomar. Så fel man kan ha. Verket handlar om riddaren Iwein som är ute på äventyr och man blir inte uttråkad för det händer hela tiden något spännande.

Även om man får följa med på Iweins utveckling mot en bättre riddare och människa, och han lyckas faktiskt bli en sympatisk hjälte, så begår han ganska i början av berättelsen ett sånt fatalt misstag som jag ännu inte lyckats släppa. Det är så att han blir kär i en drottning vars man han just dödat. Man kan tycka att han har alla odds emot honom. Men drottningen behöver en tapper man som kan beskydda landet, och vem är inte mer passande för uppdraget än han som just dödat den förra kungen? Så han får gifta sig med den vackra drottningen som han är så förälskad i, även om det inte såg ljust ut. Vad händer därefter? Jo, han blir övertalad att komma med på tornerspel och fastän han lovat att vara tillbaka inom ett år, glömmer han bort tiden. Därmed har han förlorat sin fru.

För den som inte kommer att läsa Iwein kan jag berätta att det efter många svåra händelser reder upp sig och han får drottningen tillbaka. Men vem är så dum att han glömmer bort tiden när han vet att han isåfall kommer att förlora sin älskade?

Iwein upprör.

140,3 m2

Nu är husritningen färdig och det blev en bostadsyta på 140,3 m2, utan att jag behövde göra några stora ändringar på utgångsplanen. Nu ska jag sätta undan ritningen och börja tänka på annat. Men jag måste erkänna att jag känner mig nöjd.

Helgen som nyss var var en ganska annorlunda helg för oss. Vi ordnade en bönehelg under fredag och lördag. Jag ska inte skriva mer om det här annat än att det kändes välsignat och härligt.

Och nu är jag utan skolarbete. Dvs. det finns ju nog arbete, men jag kan inte göra så mycket innan jag får tala med min handledare. Jag skulle tala med henne idag men hon var krasslig och kunde inte komma till uni. Så nu funderar jag om jag ska våga ha ledigt en dag till. Jag tog ju ledigt i fredags också!

Drömhus planeras

Hus och ritningar har alltid varit ett stort intresse för mig. Att jag inte blev arkitekt behöver väl inte betyda att jag inte får fortsätta rita ritningar? Jag har hållit på med ett litet projekt som jag tänkte berätta om senare - där jag varit djupt försjunken i inredningstidningar - och i och med det fick jag en fin idé, utgående ifrån vilken jag sedan har försökt rita ett drömhus. Mina tidigare drömhus har varit dyra och stora. Det här försöker jag att få passligt stor, men ändå så pass intressant att jag betraktar det som ett drömhus. Jag tror bestämt att det här huset ska bli passligt stort (helst inte större än 140-150 m2). Nu är det ännu tyvärr uppe i 167 m2, så jag har en del bearbetningar att göra.

Tro och kultur

Idag fick jag på en kristen samling höra undervisning om tro och kultur och hur dessa påverkar varandra. Vi fick diskutera en hel del och jag vill fortsätta fundera kring temat. Det sades att Finlands lag bygger på kristna värderingar och att vår kultur är "kristen". Om någon däremot börjar tala om sin kristna tro är man konstig. (Jag kommer nu att vara lite konstig.)

Det är ju ändå så att den kristna trons värderingar inte är identiska med det finländska samhällets värderingar. Hur kan den kristna tron påverka kulturen positivt? Jag tror naturligtvis att det finns massor och det här kunde bli en lång diskussion. Men t.ex. så får jag ha en lite annorlunda syn på min tillvaro. Jag får inse att stress, strävan efter att bli bäst och snyggast, kravet på att ha nya prylar och dyra kläder inte är sådant jag behöver styras av. Dvs. ifall jag inte vill. För den västerländska kulturen påverkar mig som människa också starkt. Men jag kan välja vad som påverkar mig mest.

Den här undervisningen kom ganska lämpligt, för vi har i vår bönegrupp nyss börjat gå igenom boken Om kristet motstånd skriven av Patrik Hagman (från vårt eget universitet). Där kommer vi att få diskutera mer om hur den västerländska kulturen skiljer sig från kristen tro och vilka val vi kan göra för att leva på ett sätt som Gud (och vi) tycker är bra.

Ingefäran växer

I de tider när vi ännu var sjuka här hemma köpte jag ingefära som vi kunde sätta i varmsaften för att kanske snabbare bli friska. Det tog inte lång tid innan Anders blev lite extra förtjust i ingefäran när han såg att den hade fått ett skott. Nu har vår ingefära redan en tid legat under jord och såhär ser dess utveckling ut:

Tips inför bröllopsplanering

För ett år sedan hade jag ingen aning om hur man planerar ett bröllop. Så innan jag glömmer bort vad som var bra att tänka på ska jag dela med mig av lite tips inför bröllopsplanering.

- Sök information på internet. Det finns forum, bloggar, bröllopshemsidor m.m. som ger svar på många frågor och som tar upp sådant man kanske inte tänkt på. Lägg särskilt märke till bröllopshemsidornas to do-listor som visar vad som kan behövas göras.
- Diskutera med andra som nyligen gift sig eller som planerar bröllop.
- Skriv upp en lista på saker som ska göras. Efter hand som ni kommer på mer som skall fixas får det sättas till i listan.
- Det viktigaste att ha färdigt i början är enligt min mening kyrka, festplats, tidpunkt, präst, kock och klänning. Sedan kommer inbjudningskorten när det är dags för dem. Ifall man behöver skaffare/kökspersonal kan det vara bra att i tid fråga dem.
- Vissa vill ha lång tid på sig att hinna planera bröllopet (t.ex. ett år), men ifall ni vill gifta er snabbare: man hinner nog! Vi hade 5 månader tid på oss och jag har hört om folk som haft ännu mindre tid på sig. Ifall ni får fixat de saker som jag nämnde i föregående punkt borde det inte vara några problem.
- Inbjudningskort: I pysselbutiker och -tidningar (som man kan köpa i pysselbutiker) finns tips på hur man kan göra inbjudningskort. Jag hade turen att fara till en butik som just då hade bröllop som tema och det var till stor hjälp. Ta gärna med dig/er en pysselintresserad vän som du/ni kan diskutera idéer med (ifall du/ni känner att ni kan behöva kreativ hjälp).
- Kom ihåg att det är ert bröllop: Det finns traditioner och det finns tips, men ni ska utforma det som ni vill ha det.
- Fråga hjälp av andra. Dela ut uppgifter. Det är tillåtet och det lär behövas.
- Bli inte förskräckt ifall du inte genast hittar din drömklänning. Njut istället av att få prova olika klänningar!
- Det går att spara pengar! Ifall man tänker igenom olika detaljer inser man att man inte behöver välja de dyraste alternativen ifall man inte vill.
- Det finns många val när det gäller ingångs- och utgångsmusik till vigseln. Och man kan välja olika musikstycken till ingången och utgången.
- Blanketten om hindersprövning och val av efternamn skall ges till pastorskansliet.
- Vi hade en präst som vi båda kände ganska bra. Ifall ni har möjligheten och viljan att välja en sådan präst är det ett bra val. Då känns det riktigt avslappnat och trevligt att stå framme vid altaret.

Gröna bönor

En av fördelarna med att ha en man som kan allt om växter och natur är att jag kan få svar på frågor som jag tidigare i mitt liv inte ens skulle ha tänkt tanken att fråga. Jag skulle helt enkelt inte ha lagt märke till företeelser som har med naturen att göra. Nuförtiden vet jag däremot att jag har en naturintresserad man i min närhet och det är således lätt att ställa en fråga. När jag så idag var och äta med honom lade jag märke till att det i min kebab-wok fanns (lite för) många grönsaker som såg ut som gröna rör. Jag tänkte då att jag skulle fråga en sådan här fråga som passar in i sammanhanget:

Jag: Vad är dehär? (Håller upp de gröna rören med gaffeln.)
Han: Det har du frågat förr. Det är gröna bönor.
Jag: Hm ... de ser inte alls ut som bönor.
Han: Det sade du förra gången också.

Eftersom jag nu skrivit ett blogginlägg om gröna bönor kanske jag inte behöver fråga efter deras namn en gång till.

Feast of Tabernacles

Just nu pågår Feast of Tabernacles i Jerusalem. Det är en stor kristen konferens med besökare från många länder. För fyra år sedan var jag själv på plats i Jerusalem och deltog i konferensen, och det var verkligen en fest! Tyvärr känns resan väldigt avlägsen, men jag hoppas att någon gång få delta på nytt. 2007 var temat för konferensen "Blow a trumpet in zion" och vi sjöng ofta en sång med samma namn. Sedan det året har jag försökt leta reda på sången på internet utan att hitta någon bra version. Igår prövade jag söka på nytt och nu fick jag napp. Nu blir det sång och dans här i lägenheten!

Paul Wilbur - The Day Of The Lord (Blow A Trumpet In Zion)
http://www.youtube.com/watch?v=AQk9pGxw_Yo&feature=related

Tjejhelg

Två vänner norrifrån sku komma till Åbo. Mannen sku norrut. Resultatet blev att jag fick vara med om en tjejhelg med fyra väninnor. Vi har umgåtts, talat, sovit tätt (alla i samma vardagsrum), varit på brunch med andra kvinnor/väninnor, shoppat och gått på stan, ätit stora bakelser vid café Brahe och varit på bio och sett One day. Underbart! Sällan vi nuförtiden har chans att umgås så här intensivt. Jag tackar alla dessa mina väninnor (plus några andra som inte kunde närvara) för den fina bröllopsgåvan ni gav, nämligen att vi ska träffas en gång i månaden för att umgås! Jag ser framemot nästa gång!

P.S. Biofilmen fick mig att längta efter att mannen ska komma hem!

Jag hittade sången!

Jag var igår på mitt livs första zumbalektion. Och den kunde inte börja bättre, för vi fick dansa till den där sången som jag länge försökt komma på vad den heter. Jag blev på så glad humör! Jag hörde sången kanske på fyran i lågstadiet när vi var och såg på Hermes matcher. Sedan dess har jag haft ett speciellt förhållande till den sången. Dvs. jag har försökt lista ut vad sången kunde heta och hur den egentligen lät. Den enda textsnutten jag mindes var "sima sii, si sima, sima sima sii", och den kommer man inte speciellt långt med. Av någon anledning hittade jag sången för några år sedan och jag lyssnade på den på youtube. (Möjligtvis har jag då skrivit om upptäckten här på min blogg, men jag kunde inte hitta ett sånt inlägg när jag försökte söka.) När jag sedan igen glömde bort sångens titel visste jag att den fanns nånstans, men fortfarande kom jag inte ihåg mer än "sima sii...". Tack alltså till gårdagens zumbalektion! Nu ska jag länka till sången så att jag inte glömmer bort den en gång till:

Bellini - Samba de Janeiro
http://www.youtube.com/watch?v=Bx1iclqbNyM

Lyckligt gift

Jag tycker om frasen Lyckligt gift, så jag ska själv passa på att använda den frasen nu för min egen del. Å ena sidan är det kanske inte så konstigt att jag är lyckligt gift, jag gifte ju mig bara för ca 1 ½ månad sen. Men för alla som undrar hur det gått hittills i vårt äktenskap så vill jag poängtera att jag är lycklig.

Jag har en man som får mig att skratta och fnissa. Ofta flera gånger per dag. Och på ett sätt som bara han kan. Det här gör mig lycklig. Dessutom finns det mycket annat bra som bara ökar glädjen.

Så jo, jag känner mig riktigt nöjd, glad och lycklig.

Livet leker

Efter att ha varit förkyld och trött i två veckor känns det härligt att nu komma tillbaka till livet igen. Jag har fått börja träffa människor på nytt och delta i evenemang. Jag har blivit mer pigg på att göra något roligt på fritiden, som t.ex. att skriva. Ännu väntar jag på att få börja motionera igen. Det har jag inte vågat mig på eftersom jag ännu inte litar på kroppen.

På ett sätt var det ganska bra att börja hösten med en uttröttande förkylning. Då fick jag inse vilka saker jag på riktigt saknade att göra. Nu vet jag bättre vad jag ska göra på min fritid och hur jag ska använda min tid.

Ömma händer

Sedan en tid tillbaka har jag velat lära mig spela djembe och nu fick jag plötsligt möjlighet när det dök upp en tvådagars djembekurs i församlingen här på bakgården. Det har varit enormt kul och nya rytmer har tagit boning i mitt huvud och i min kropp. Jag märkte idag när jag satt och åt att jag tuggade i takt med en rytm. Skrämmande. Man får också ömma och svullna händer av spelandet. Jag hade tagit av mig ringarna när vi spelade och nu sex timmar efteråt vill jag ännu inte sätta på mig dem tillbaka. Men jag fick mersmak och hoppas att jag ska få utveckla mitt spelande.

Nästan magiskt

Egentligen vet jag inte vad det är som är så spännande med dem, varför är det så spektakulärt att få se dem? Men när jag börjar tänka efter så finns det ändå många orsaker: hon är vacker, glad och sympatisk. Säkert en förebild för många. Och att hon sedan hittade honom, en vanlig man, som kommit att bli en representativ man för landet. Jag talar naturligtvis om Sveriges kronprinsesspar som nyligen varit i Åbo.

Victoria är en så vacker och glad dam att man genast tycker om henne. Och när man har följt med hennes liv och sett att hon verkligen velat ha denne Daniel till sin man så har man önskat deras lycka. Deras bröllop var en stor händelse och vigseln kallade säkert fram tårar hos många åskådare. De fick båda den de älskade, Victoria fick en man från folket, och Daniel fick en riktig prinsessa! Och de passar så bra ihop, de ser båda bra ut, ja de t.o.m. liknar varandra. Till mångas glädje väntar de nu också barn. Därmed blir glädjen kring detta par bara större.

När många andra kändisar, ja t.o.m. personer ur Sveriges kungahus, råkat ut för skandaler, så förknippar man Victoria endast med livsglädje och renhet.

Idag hade vi möjlighet att fara och titta på kronprinsessparet här i Åbo. På något sätt var det nästan magiskt att se dem. Förklaringen till det har jag redan gett. Två personer man följt med i media får man nu plötsligt se med egna ögon. Och de var bedårande vackra! Tack till min man som orkade fotografera, nu har vi bildbevis!

Antibiotika

Etfter två veckors och två dagars hosta och trötthet har jag nu fått svaret att jag har mykoplasma och får således börja ta antibiotika. Anders har redan tagit färdigt sin antibiotikakur, och när jag fick höra att jag också skulle ta antibiotika blev jag lite rädd för att jag skulle få lika stora tabletter som han fick. Jag har lite svårt att svälja tabletter och Anders tabletter var bautastora. När jag fick mina tabletter så gjorde mitt inre jag glädjeskutt, för dehär tabletterna var mindre än burana 200, och man kan bryta dem mitt itu! Hipp hipp hurraa!

Nu ser jag framemot att småningom bli frisk så att jag kan börja sporta igen. Abstinens!

I svampskogen

Igår var jag på min första riktiga svampplockningsutfärd. Jag som tidigare bara känt till röd flugsvamp har nu plockat svarta trumpetsvampar, scharlakansröda vaxskivlingar samt lite kantareller och blek taggsvamp.

På ön Ruissalo här i Åbo finns fina svampskogar och vi råkade få syn på lite ovanliga och roliga svampar på vår utfärd. Exempel:





















Uppe bild 1: fingersvamp, bild 2: violett fingersvamp
Nere bild 1: korallticka, bild 2: igelkottsröksvamp

Jag märkte att svampplockning är lite som att gå ut med hunden - folk kommer fram och talar med en. Det var flera som kom fram och kommenterade skörden. Den här dagen var det Ruissalo juoksut, och när vi kom ut från skogen fick vi vänta en stund på att löparna skulle passera så att vi kunde gå över gångvägen. När vi stod där och löparna sprang om var det någon som skämtsamt sade: "aah, de bjuder på svampar här".

Slutligen ska jag ännu visa en bild av skörden, ca 15l:

Bröllopet

Fotograf: Tommy Mikkonen.

26 dagar efter att vi gifte oss börjar det bli dags att skriva ett inlägg om den stora dagen. Jag ska inte skriva ett referat, utan istället beskriva några betraktelser jag hade om dagen.

Den största tanken jag hade den där dagen var att allt kändes så osannolikt. Blev man faktiskt gift bara av att gå in och ut ur kyrkan? Det kändes så enkelt att bli gift. Innan hade det känts som något onåbart.

Det var roligt med alla gäster - vänner och släktingar. En del hade man inte sett på flera år. Samtidigt kändes det tråkigt att inte ha möjlighet att ta en ordentlig pratstund med alla.

Det var roligt att få klä upp sig så fint, att få frisyren fixad, att sätta på sig smycken, skorna och klänningen! Jag måste medge att jag var lite nervös när jag sminkade mig, så jag tog det väldigt lugnt, vilket drog ut på tiden. Trots att det var roligt att vara fin vill jag nog inte vara så här fin en dag till. Det var ganska omständigt med toalettbestyr och att hålla koll på släpen!

Fotograf: Tommy Mikkonen.

Innan festen var jag lite eftertänksam - kommer det att bli nåt program på festen? Det visade sig att jag inte hade behövt oroa mig. Och jag njöt av programmet! Det kändes så fint!

Jag hade tidigare på något sätt tänkt att man kommer att njuta allra mest av bröllopstårta och alla godsaker den gången när det är ens eget bröllop. Jag njöt visserligen, men på grund av att jag hade ätit ganska mycket mat bärandes en ganska åtsittande klänning, så fanns det inte mycket rum kvar i magen när det blev tårtdags. Lite synd kanske, men å andra sidan fick vi nog äta dagarna efter också av de samma godsakerna.

Vid dagens slut var jag ganska lättad över att det hela var över. Det hade varit mycket på gång, planering innan, stressigt dagen före, frisyrfixande och påklädnad på själva dagen, sedan fotografering, därefter vigsel och slutligen en flera timmars fest där det gällde att vara skärpt hela tiden. Trots en fin dag och fest var jag ganska trött och det skulle bli skönt att få dra sig undan allmänheten lite.

Fotograf: Tommy Mikkonen

Turkiskt te

När man handlar i Turkiet kan man få nöjet att bli bjuden på te. Det fick vi. Vi stod där i butiken och hade redan bestämt vad vi skulle köpa när den mangliga expediten frågade om vi ville ha te. Så vi tackade ja. Där satt jag sen länge efter att Anders hade druckit upp sitt te som han fick före mig, och försökte blåsa på mitt heta te. Förutom att det tog en god stund att få det uppdrucket så skulle jag hellre ha druckit något svalkande i den 35-gradiga värmen.

Dessa te-sorter såldes också överallt och Anders tog hem några påsar. Nu har vi te med bl.a. apelsin-, kiwi-, citron- och jordgubbssmak. Trots den något traumatiska första kontakten med det turkiska teet så uppskattar jag det nu. Man kan blanda det i såväl kallt som varmt vatten. Och därtill lär det ska gå att blanda det i milkshake. Det smakar gott och till skillnad från de flesta tesorter som bara ger en grumlig färg så får det turkiska teet en fin färg som speglar den smak man valt.

Tre veckor gifta

Vi har varit gifta tre veckor och det har varit tre omväxlande och något ovanliga veckor.

Vecka 1: Flytta in i lägenhet, få de sista möblerna. En känsla av att "Händer det här på riktigt? Har jag faktiskt gift mig?". En vecka som man bara upplever en gång i livet.
Vecka 2: Bröllopsresa i Turkiet. Härligt. En sorts resa som man bara gör en gång.
Vecka 3: Anders har feber och hosta. Jag har hosta och en konstig trötthet. En ovanlig vecka som släpat sig fram utan förbättringar i det fysiska hälsotillståndet.

Det har sannerligen börjat intressant. Får se hur det fortsätter!

Bröllop och bröllopsresa

Bröllop och bröllopsresa har ägt rum. Här ikväll har jag inte tid att skriva utförligt om dem men jag ska visa några bilder från bröllopsresan till Alanya, Turkiet. Bilderna är inte heltäckande, men ger några glimtar.


Bild 1: Utsikten från vår balkong.
Bild 2: Vi bodde uppe på en kulle och hittade många intressanta trappstigar att ta oss ner på. Promenaderna upp var inte alltid så uppskattade.
Bild 3: På stranden fanns så fina stenar! Att ta dem ur havsbottnet och hålla dem i händerna var skönt och vi spenderade en stor del av vår strandtid med att plocka de finaste stenarna för att ta med dem hem.
Bild 4: Vi var på en fin båttur längs kusten och under turen gjorde vi några pauser för att hoppa i havet och ta en liten simtur.
Bild 5: Anders var intresserad av alla exotiska frukter och fina blommor. Här har han köpt en fin kalebasslampa. Kalebass är en pumpsort.

Hemma

Nu är jag äntligen hemma. Hemma i vår lägenhet.

Fortfarande ligger en massa saker utspridda över kvadratmetrarna, och de behöver sättas på plats. Men främst väntar jag på att idag få hämta de sista möblerna så att man kan börja kalla lägenheten ett hem.

Spännande skede

Jag lever i ett spännande skede av mitt liv - och jag njuter! Jag ser så framemot slutet av augusti och resten av hösten att det pirrar i hela kroppen.

Så mycket man vill

Det finns så mycket jag skulle vilja göra, så mycket jag skulle vilja bli bättre på. Men man kan väl inte göra allt? Jag skulle vilja bli bättre på att fotografera, jag skulle vilja börja träna cykling, ja varför inte triathlon? Jag skulle vilja bli bättre på volleyboll. Jag skulle vilja bli bättre på matlagning. Jag skulle vilja (kunna) inreda riktigt fint. Och förstås skriva bättre. Och när jag nu tänker efter så skulle det sitta fint med att kunna ännu bättre tyska. Någon gång har jag t.o.m. tänkt tanken att träna finskan mer. Ibland önskar jag också att jag skulle vara mer insatt i kläder och mode.

Det finns så mycket jag vill göra. Mycket av det kräver pengar. Det mesta kräver tid.

Och jag som redan tycker jag har tidsbrist. Ibland är jag bara helt enkelt lat och får därför inget gjort. Men jag vill!

Södern i norr

Idag for jag och Anders iväg norrut mot Kalajoki för att värma upp inför Turkiets stränder. Jag var till Kalajoki senast när jag var liten och nu kunde jag konstatera att det verkligen är en imponerande strand Kalajoki har!

De flesta bilderna tog jag faktiskt inte från den enorma stranden utan från en sandbank som vi vandrade på. Underbart vackert!










Lägg på den sista bilden märke till hur olika vattnet ser ut på de båda sidorna om sandbanken!

18 dagar kvar

Tänk att sommaren redan pågått i två månader och jag har ännu sommarlov en månad till. Och det är inte vilken månad som helst. Först ännu 1½ vecka arbete och halvintensivt bröllopsplanerande. Sedan en vecka intensivt bröllopsplanerande. Sedan bröllop och en vecka som gifta innan vi åker en vecka på bröllopsresa. Det blir liksom bara bättre och bättre den här sommaren.

Nu trivs jag med linserna

Idag var jag på linskontroll till optikern. Jag berättade att jag tyckte att styrkan inte var riktigt bra. Han korrigerade styrkan och nu känns det helt rätt! Vilken härlig känsla att gå in till optikern osäker och komma ut säker! Härligt att kunna se utan att känna att man anstränger ögonen! För första gången på många år som jag kan se bra utan glasögon! Härligt!

Linser

Dessa linser. När jag sätter dem i ögat så är de så osynliga att jag funderar om de verkligen for dit. När jag sätter dem tillbaka i behållarna så är de så osynliga att jag funderar var de är. Jag har flera gånger frågat mig om dessa linser egentligen finns?

Första gången linser

För kanske ca 15 år sedan, när jag för första gången hörde talas om linser, fick jag lite fel bild av hur linserna används. Syrran och kusinen diskuterade saken och jag fick för mig att linsen skulle sättas in innanför nedre ögonlocket. Det lät skrämmande och jag blev skrämd inför tanken att själv någon gång behöva använda linser. Senare insåg jag förstås att det inte var såpass svårt med linser som jag förut trott, men det var fortfarande svårt nog för att jag skulle rysa vid tanken att själv någon gång pröva på.

Idag kom dagen när det var min tur att för första gången prova linser. Och jag hade helt rätt i mina farhågor om att det skulle ta en evighet förrän jag skulle få linserna på plats. Som tur hade optikern gott om tålamod när jag satt där och gång på gång försökte trycka linsen i ögat. Som tur var det lättare att få dem bort från ögonen.

Jag prövade igen här hemma och igen tog det tämligen länge innan linserna satt på plats. Men det som tog mest tid var när jag hela tiden märkte att linserna blev smutsiga. Därmed skulle de sköljas med vätskan som jag köpte. Det blir dyrt ifall jag slösar vätskan så här.

Styrkan på linserna var kanske inte optimal. Det får väl korrigeras om två veckor när jag far på kontrollen. Men tanken på att vara utan glasögon var hisnande. Tänk att kunna använda solglasögon! Tänk att se sitt ansikte igen! (Under alla år med glasögonen ser man endera sitt ansikte med glasögonen på eller sedan får man stå nära spegeln för att få syn på sitt ansikte.) Det känns som en frihet och som en fin möjlighet. Hoppas linsanvändningen fungerar för mig!

Häftigaste nyheten ever?

Något som fått mig att skratta hejdlöst idag är den här rubriken som fanns i dagens ÖT:

Körde in i elskåp och försvann

Det var nog den mest spektakulära nyheten jag någonsin sett i en dagstidning.

6 veckor och 3 dagar kvar

Nu börjar det kännas att det närmar sig.
Kommer allt att hinna bli färdigt?
Det börjar kännas mer verkligt och som att det verkligen kommer att ske. Tiden börjar också rinna iväg känns det som. Jag får ta och lugna ner mig lite.

Bibliotekarie

Jag stormtrivdes min första dag som bibliotekarie. Förutom att jag inte ännu kan allting så var det mesta riktigt roligt. På vissa jobb kan en timme kännas som en evighet men här kändes timmarna korta. Jag har förvisso korta arbetsdagar, men när jag trodde att jag kanske hade lite mer än en timme kvar att arbeta så blev jag överraskad över att det bara var tio minuter kvar till stängningsdags. Den här arbetsdagen var kul och jag är glad över att få hålla på med det här nu i 6 veckor. Vi får se vad jag tycker om arbetet om några veckor, men nu känns det roligt att fara på jobb. Det är ganska otroligt!

Hänga i kyrktaket

I dag ordnas i Nedervetil kyrka en psalmstafett. Jag var på morgonen och serverade kaffe och dopp tillsammans med ungdomarna och vi fick några möjligheter att samtala med kyrkobesökarna. Där satt två äldre personer och samtalade och den ena berättade åt den andra att "Sofie hänger i kyrktaatsi". Jag hade aldrig hört det talesättet förr och de berättade att det förut sades att "man hänger i kyrktaket" ifall man snart skall gifta sig. Så nu vet ni det, "Sofie hänger i kyrktaatsi".

Midsommar

Midsommaren gick snabbt förbi, men jag hann ändå ha kul. Jag och Anders besökte Midsummer festival fredag- och lördagkväll. Trevligt att träffa människor och under lördagen fick vi njuta av underbar musik. Konserten med Paddington var enligt min mening den absoluta höjdpunkten. Jag njöt hela konserten igenom och de nya låtarna var så otroligt bra att det inte var någon tvekan om ifall man ville köpa cd'n eller inte.

Jag fick också uppleva hur det är att igen få samtala med vänner man inte träffat på länge. Det tär nog på lite att inte träffa ens bästa vänner på en lång stund och det är en njutning att få träffas igen. Jag fick nog inse att det är bäst att hålla hårt i vännerna fastän man gifter sig. (Förstås har jag förstått det tidigare, men jag fick mig en viktig påminnelse.)

Nu fortsätter sommaren med jobb på bibliotek. Jag var idag på min första träningsdag och det verkar spännande.

Intensiv sommarvecka

Det har varit en het sommarvecka i Finland och jag har fått många djur- och naturupplevelser. Jag har fått bekanta mig med minkar, och trots att jag hört att man inte ska sätta in fingret i burarna så kan jag inte låta bli att tycka att de är söta. Jag har sett en mus på nära håll. Den sprang igenom tomma burar där vi arbetade. Söt den också. Så stora flugsvärmar som finns på farmen har jag aldrig upplevt förr. Man får hålla munnen stängd när man går fram. På villan har vi sett sädesärlsungar. De var så små att jag tyckte riktigt synd om dem. Och vi har fått iaktta tre måsungar från att de var nyfödda till att de kommit ner i vattnet och upp på stranden. Jag har haft det tufft med utedasset på villan. Jag vet att det låter fånigt men med den obehag för spindlar som jag har så är det inte lätt att sitta instängd med en massa spindlar. Vi har simmat varje dag och en dag var vi ute med kanoten. Det har varit en toppenvecka och nu bär det av på skriftskolläger. Det blir säkert annorlunda men en vecka att njuta av den också.

Sommar och solsken

Idag har sommar och solsken varit på agendan. För mig och andra. Skolorna hade skolavslutning och jag fick efter en treårs paus igen besöka studentfester. Efter året i Tyskland, när jag var borta den här tiden på året, har jag lärt mig att uppskatta skolavslutningar. För min del markerar skolavslutningen början på sommaren. Att vi dessutom fått njuta av härligt solsken idag gör att man bättre förstår att sommaren börjat.

Jag ser framemot vad den här sommaren för med sig. Jag ska jobba på bibliotek, jag ska vara med på ett skriftskolläger, jag ska jobba ett par veckor på en minkfarm, jag får planera mitt bröllop och i slutet av sommaren får jag gifta mig och efteråt resa till Turkiet. Och allt annat som kommer att hända som man inte planerar så länge på förhand, alla människor man får träffa, alla timmar i solen och vattnet. Jag är glad att jag den här sommaren, till skillnad från de två föregående somrarna, är helt fri från studier. Det gör att jag känner mig fri trots att jag har en hel del att göra.

Tack Gud att du skapat sommaren och att den äntligen är här!

Flyttande

Det har varit mycket flyttande här på gång nu den senaste tiden. Anders flyttar in sina saker i den lägenhet jag nu bor i (och där vi börjar bo efter 20.8), och våra närmsta har också hållit på att flytta.

På onsdag ska Anders lägenhet vara tom och städad. Det mesta har blivit flyttat redan så att vår lägenhet börjar få någon slags form. Allting är ändå ännu stökigt och det lär ta en stund innan det ser ut som ett hem.

Det är en intressant process att addera mina ägodelar med Anders ägodelar. Det mesta är väl hans, jag ha inte ägt så väldigt mycket själv från tidigare. Hemma hos föräldrarna brukar vi ha brist på klädhängare så i Åbo har jag sett till att köpa tillräckligt många. Nu när vi har flyttat in Anders klädhängare har vi plötsligt så många att en stor del inte ens ryms i klädskåpet. Vi har nu också dubbel uppsättning av vissa böcker, så som Rutiga kokboken och ett visst bibellexikon. Och vi har en säng för mycket. Men den var ändå så dålig att den säkert hamnar på soptippen. Nu plötsligt har jag tillgång till en tv och en tävlingscykel som man också kan använda som motionscykel inomhus!

Spännande tider och jag ser också framemot det att vi sen ska få forma röran till ett hem. Men så långt fram ska jag inte tänka än.

Från unik till en i mängden? - Ändå unikt!

I tre månader till får jag vara den enda i världen (vad jag vet om) som bär det namn jag bär. Därefter kommer jag att dela namn med minst ca åtta andra (enligt facebook).

Däremot har jag förstått att det i dessa dagar är en ära att få heta Granlund i efternamn, så ifall vår käre ishockeyspelare fortsätter att göra bra ifrån sig får man ju nog känna sig stolt.

Mest av allt kommer jag förstås att glädjas åt att dela efternamn med Anders. Det faktum att mitt namn inte längre kommer att vara så unikt spelar ingen roll, jag ville bara stanna upp inför tanken en stund.

Spännande med giftermål och namnbyte!

Tent som jag klarat på förhand

Nästa veckas fredag har jag en tent, en enorm tent. Den är värd 15 sp och man ska läsa ca 103 texter + tjocka handböcker. Jag skulle kunna vara enormt nervös. Om det inte var så att jag redan klarat tenten.

Jag går inte in på systemet. Jag kan bara säga att jag har skrivit uppsatser på förhand som har hjälpt mig att komma upp till den poängsumma som behövs för att jag ska klara kursen.

Så nu när jag har mycket annat på gång också (Sofia flyttar ut, Anders saker ska flyttas in), lite bröllopsplaneringar och sånt, så hur mycket ska jag satsa på en tent som jag redan klarat? Alla går här i tentstress så jag kan inte låta bli att lite dras med, för hur som helst har den här tenten en stor inverkar på mitt slutvitsord i det här ämnets studier. Och jag har ju alltid varit en person som läst mycket till tenter. Nu skulle här finnas en chans att lite ta det lugnt och se hur bra jag klarar mig utan att stressa. Liksom bara för att testa. Vi får se hur det går, hur mycket jag stressar trots att jag klarat tenten.

Brudklänningar

Jag har en brudklänning! Visserligen ännu inte betald, omsydd eller hämtad, men den är slutgiltigt bokad. Och jag känner mig så lycklig. Det är visserligen bara fråga om en detalj, men när jag provade den här klänningen så kände jag mig vacker som en drottning. Jag kunde inte motstå den.

Det var en intressant process det här med att prova brudklänningar. Innan var jag lite skeptisk - skulle någon passa? Och under processens gång var jag lite rädd - tänk om jag inte hittar en klänning som jag är helt nöjd med?

Tidigare i mitt liv har jag inte varit så förtjust över tanken att behöva använda klänning. När jag hittade min studentklänning var det första gången som jag insåg att det kan se väldigt fint ut ifall man hittar en klänning man är nöjd med. Tack vare att jag hade provat ordentliga klänningar till studenten, och tack vare att det den gången gick bra, förstod jag innan brudklänningssökningen att det skulle bli roligt.

Att söka brudklänning var nog det roligaste jag gjort på en tid. Första dagen gick jag och två kära väninnor till fyra klänningsbutiker. Däremellan köpte vi godis, åt mat och kände oss riktigt tjejiga. Vilken härlig tjejdag! Det är inte varje dag man får prova brudklänningar!

Jag fick prova en hel del brudklänningar, och de flesta var riktigt fina och vackra. Jag hade aldrig en helt klar bild för mig hur klänningen skulle se ut, men från första början hade jag en detalj som jag ville skulle finnas med. Under tiden utvecklades idén och jag fick en större helhetsbild över hur jag ville ha det. Och nu tror ni säkert jag hittade den perfekta klänningen som motsvarade mina förhandsdrömmar? Nej, det gjorde jag inte. Klänningen var lite annorlunda faktiskt. Inte så mycket till sin form kanske, men till en del detaljer. Den detaljen jag från början ville ha med finns inte på klänningen. Men jag är väldigt nöjd ändå, för jag har hittat en vacker klänning som jag trivs i. Det blev ändå en perfekt klänning.

Det tog en stund innan jag hittade min klänning. Men nu i efterhand är jag glad för det, för jag fick prova många olika brudklänningar under tiden och det här var min enda chans att prova brudklänningar, så tur att jag utnyttjade den!

Jubla och var glad

Saligt är det folk
som vet vad jubel är,
HERRE, i ditt ansiktes ljus
vandrar de.
I ditt namn gläder de sig alltid,
genom din rättfärdighet
upphöjs de.Ps 89:16-17
Ofta när jag hör ordet jubel börjar jag genast tänka på en viss sång som KU:s gospelkör sjunger på en av sina skivor. Jubla till Herren i alla länder, kom tjäna Herren med glädje... Sången baserar sig på Ps 100. Och jag blir så glad av sången.

Jag tror att Gud håller på att jobba med mig med temat jubel och glädje. Det är så enkelt att klaga och vara negativ. Men konsekvenserna är däremot inte så enkla. Ifall man klagar på allt så blir allting tungt. Skolarbetet blir tungt. Städandet blir tungt. Morgnarna blir tunga. Dessutom smittar man av sig och gör andras vardagar tunga.

I de två bibelverser som jag nämnde talas det om att de som kan jubla är saliga, och att de får glädja sig. Herren är glädjens källa, och ifall vi vandrar med Herren kan vi få ta del av mera glädje.

Jag vill varken göra mitt eller andras liv tunga, och därför vill jag försöka byta ut min klagan mot jubel. Men det innebär en kamp, det kommer inte att lyckas varje gång. Jag är tacksam för dessa bibelverser som påminner mig om att jag får jubla och vara glad.

Höjdpunkter i Tyskland

Det är lite över en vecka sedan vi kom hem från Tyskland och resan börjar redan kännas avlägsen. För att inte helt glömma bort allt jag fick vara med om ska jag sammanfatta resans höjdpunkter:

- Bremen: Jag har varit där förut men den här gången tyckte jag kanske mer än tidigare att staden är en riktig skönhet.

- Metronom-tåget: Tacka vet jag Metronom-tåget! Det räcker visserligen lite längre att resa, men blir betydligt billigare. Jag vet inte om jag skulle våga resa i Tyskland utan Metronom. Det kändes betydligt skönare att betala 29 euro för två personer istället för 112-124 euro sträckan Göttingen-Hamburg.

- Våren: Våren hade ju helt klart hunnit längre i Tyskland än i Finland och vi kunde sitta och stekas på balkongen. Ändå kan jag säga att jag också tyckte om att komma tillbaka till Finland för att få iaktta hur våren framskrider.

- Choklad: Jag brukar stolt ta med mig Fazers blå till mina tyska vänner, men det slog mig (sent omsider) att chokladutbudet i Tyskland verkligen är stort. Det här märkte också Anders som kom hem med massor av chokladsorter innehållande alla möjliga frukter och smaker.

- Resan till Hannover och Hamburg: Liksom vår vistelse i Bremen förnyade mitt tycke för Bremen så gjorde resan till Hannover och Hamburg mitt intresse också för dessa städer större. Eftersom jag hade nya ögon med mig (Anders ögon) så fångades mer av det vackra upp. Jag fick också se lite nya ställen i dessa städer som gjorde att resorna inte blev tråkiga.

- Autobahn: Mina åsikter om Autobahn är lite motstridiga. Å ena sidan kan det kännas tungt att sitta många timmar i bilen och bara köra längs en väg, men jag kommer ändå inte ifrån att jag tycker det är coolt att köra längs Autobahn, lyssna på "fahr'n fahr'n fahr'n auf der Autobahn" (även om vi inte gjorde det den här gången) och titta ut på det tyska landskapet. Däremot är jag inte så säker på att jag själv skulle våga köra längs en tätt trafikerad Autobahn! Man måste ha ögon i nacken!

- Alperna: Första gången för mig att se alperna och det var så mäktigt att hela tiden köra närmare de stora bergen. Jag satt bara och gapade och uttryckte min stora beundran för de enorma bergsmassorna. Att sedan stanna vid en underbar sjö med berg i bakgrunden var som att vistas i paradiset. Hur månne paradiset ser ut om det är mycket vackrare där än på jorden? Zugspitze, Tysklands högsta topp, var den högsta höjdpunkten jag såg.

(Sjön med bergen i bakgrunden.)

- Förlovning: Ja, som vi redan vet hände det ju något väldigt extra i Hamburg. Numera går jag och Anders omkring med varsin guldring på våra vänstra ringfingrar, och detta fick sin början i Hamburg.

- Anders: Anders ska få en till punkt. För det absolut bästa med den här resan var ju nog att få uppleva allting tillsammans med Anders. När jag var föregående gång till Tyskland så började jag tycka att det var tråkigt att resa ensam, men nu fick jag resa med min egen pojkvän, som under resans gång blev min fästman. Jag fick visa ställen som jag sett tidigare och tillsammans fick vi upptäcka nya ställen. Härligt.

(Anders med Zugspitze i bakgrunden.)

1 år 1 månad 1 vecka 1 dag

I Hamburg, 1 år 1 månad 1 vecka och 1 dag efter att vi blev tillsammans, förlovade jag och Anders oss. Medan vintern i Finland ännu inte ville släppa taget var våren i Hamburg redan långt hunnen. Solen sken och staden var så vacker.

Sofie & Anders 22.3.2011

Tyskland om en vecka

Hösten 2009 när det ändrade till vintertid satt jag på tågstationen i Bremen. Jag stirrade nu som då på klockan som för en timme stannade på 02.00. När det i vår, 2011, blir sommartid befinner jag mig också i Tyskland. Den natten får jag dock sova.

Förra gången jag reste till Tyskland tyckte jag också att det började kännas trögt att resa på egen hand. Nu behöver jag inte göra det längre, jag får ha min egen Anders med mig.

Inkommande fredag flyger alltså jag och Anders iväg med Ryanair till Bremen. Vi anländer tidigt och har hela dagen på oss att ta in våra nya intryck av Tyskland. Vi kommer först att ta oss en titt på Bremen. Säkert äta döner. Se på det vackra rådhuset och den ståtliga kyrkan i centrum. Jag har varit i Bremen ett par gånger, men nu får jag ta nya tag och se mera av staden.

Efteråt tar vi oss naturligtvis till Göttingen, staden jag bodde 10 månader i. Vi kommer att bo hos mina vänner från församlingen. Jag kommer dessutom att bo riktigt nära min gamla WG (lägenhet) och jag får således handla vid Penny, där jag ofta brukade handla. Egentligen en väldigt liten affär, men jag får uppleva lite nostalgi i alla fall.

Vi kommer att umgås med församlingen, undersöka Göttingen. Gå i butiker, besöka universitetet, gå till Bäckerei och allt sådant som jag brukade göra förut. Vi har dessutom funderat på att besöka Hannover och/eller Hamburg.

Vi är där ganska länge och till helgen efter vår ankomst bär det av mot södra Tyskland. Närmare bestämt Benediktbeuern, sydväst om München, där alperna börjar. Där ska vi få vara på bröllop. Vi kör dit med flera bilar från församlingen och får ha härlig gemenskap under hela helgen. Själva bröllopet är under en stor del av lördagen, och vi bor där alltså under hela helgen. Eftersom vi får resa till södra Tyskland så får jag också se något nytt. Dit har jag ännu inte varit.

Vi har checkat in oss online. Jag har haft kontakt med mina före detta rumskompisar och ska troligtvis träffa någon/några av dem. Och församlingen är beredd på vår ankomst.

Det ska bli roligt att än en gång få besöka Tyskland. Men mest roligt är att få göra det tillsammans med Anders.

Finländsk design

I senaste numret av Studentbladet fanns en intressant artikel om en ung finländsk designer. 2009 vann hon en tävling vid namn Swarowski crystallized kläddesigntävling. Det berättas att hon förenar italienska inslag med finska. "Resultatet blev tidlösa smycken, väskor och plagg gjorda av renskinn och finska träslag prydda med Swarowskis oslipade kristaller." (Stbl 2/2011, s.22) Bilderna gjorde mig intresserad att ta en titt på hennes hemsida http://www.irenemikaela.com/. Stilrent och enligt min smak. Jag är inte speciellt insatt i design och mode, men här känns det som om någon skapat sådant jag tycker är vackert. Träinslagen var det jag var mest fascinerad över.

Skön söndagsskidning på ån

Jag har inte så lätt för att ta mig ut till skidspåret. Mentalt alltså. Men igår var skidturen helt enkelt underbar. Det var söndag och det var soligt, perfekt för en skidtur på ån. Många andra var också ute på ån, skidande eller promenerande. Par var ute och gå, folk fotograferade, familjer var på skidutflykt. På en del ställen åkte barn pulka på backarna bredvid ån. Och allt var vitt, soligt och vackert.

Ganska snart kom bron till studentbyn och där kunde man inte skida. Vi nöjde oss ändå inte med att vända om, utan vi gick förbi bron och såg att skidspåret därefter fortsatte på ån igen. Den första biten av ån kände vi bra till eftersom vi förut varit på länk där längs med ån. Åns fortsättning efter bron kände vi däremot inte riktigt till och det var därför spännande att se hur naturen såg ut ditåt.

Inte är det bara på landet man kan få underbara skidupplevelser. I städer kan det minsann också finnas spännande rutter.

Diktanalyser

Jag håller nu på att göra en diktanalys av Gunnar Björlings dikter. Björling var en finlandssvensk modernistisk poet.

Det är intressant att iaktta processen från att man först inte har en aning om vad man ska skriva om till att man plötsligt har skrivit halva analysen.

Diktanalys är inte direkt enkelt, så känns det i alla fall före man gett sig in på uppdraget, men när man väl fått tag i en tråd som man vill undersöka så går det sedan ofta mycket snabbare och enklare än att analysera t.ex. en roman.

Ofta säger jag, men min långa bakgrund som roman- och diktanalytiker. Det jag menar är att jag hittills har märkt den tendensen. Diktanalyser behöver inte vara svårare än man gör dem.

Bostadsmässa

Jag var hem i helgen och då var vi ute på vår traditionella biltur till stan för att titta på alla fina hus. Naturligtvis körde vi också förbi bostadsmässoområdet och såg på avstånd hur arbetet har framskridit. Det blir en fin sommar med bostadsmässan i Karleby! Jag har länge väntat på att få bostadsmässan till stan och nu behöver jag bara vänta några månader till.

Vardagsglädje

Jag fick nyss höra att ASA-gymmet har fått 2 crosstrainer. Lyckan är total! Nu ska det bli riktigt roligt att fara på gym!

Igår hade vi en överraskningsfest åt ett födelsedagsbarn. Hon var helt oförberedd och vi hade sedan en fin kväll tillsammans. Vi var 11 flickor och 1 pojke. Flickorna vågade vara helt sig själva och tala ganska vanligt tjejsnack, så han får nog lite insyn i flickornas värld. Och jo, han överlevde.

kött kött kött!

Jag är inte den typen som börjar med dieter. Oftast innebär dieter att man ska äta sådant som jag inte tilltalas så värst mycket av (t.ex. mycket sallad, bönor... ) och att man måste utesluta sådant som jag tycker mycket om (kött). Nu har då plötsligt LCHF dykt upp och man hör talas om den mer och mer, och man hör om fler och fler som går på LCHF. Jag har varit omringad av LCHF-influenser redan en tid och förra onsdag började jag min dag med ägg och bacon och har därefter fortsatt på LCHF-linjen.

Med en veckas erfarenhet kan jag ännu inte säga speciellt mycket om dieten. Jag har inte gått ner något ännu och jag känner inte till många recept ännu. Däremot är det kul att gå på en diet där man får äta mycket kött! Och m.h.a. den här dieten har jag hittills lyckats hålla sockersuget borta. Kanske beror det på min beslutsamhet att avhålla mig från sådant eller så beror det på att sockersuget inte framkallas i så hög grad när man äter produkter som kött och ost.

Hittills har matintaget varit ganska ensidigt och det beror på att jag ännu inte har börjat googla fram olika recept. Jag har ätit mest ägg, bacon och kött och de är så grova matprodukter att jag bara längtar efter något lättare och färgrannare. Vi hade en konservburk med ananas här hemma och jag har aldrig kunnat tro att jag skulle vara så sugen på ananas.

Jag kommer knappast att följa LCHF till 100%. Jag tycker inte det är speciellt trevligt att fara på besök till någon och måsta tacka nej till allt de bjuder. Och när jag nångång far hem till familjen så vill jag kunna äta som de andra. Och speciellt när jag far till Tyskland i mars så vill jag kunna njuta av vad som finns att ätas där. - Men annars kommer jag att fortsätta med LCHF nu så länge jag finner det relevant.

Inspirerad och aktiv

Av någon anledning tycker jag att jag de senaste 1½ åren känt mig ganska inaktiv och ganska oinspirerad i mitt kristna liv. Visst har jag hela tiden haft en stor vilja att göra saker och att utvecklas, men ändå känns det som att något har stått i vägen, som att jag haft vilja men inte inspiration. Under den här tiden förstod jag att det fattades något men det kändes som att jag själv inte kunde göra så mycket åt situationen.

Efter nyår har det ganska oförklarligt vänt till det bättre. Jag har fått läsa en del bra kristna böcker efter jul och jag tror att det har en stor inverkan på vändningen. Men ändå är jag något överraskad över den här vändningen. Det kan också ha något med nyår att göra, då brukar man få en massa idéer och drömmar för det nya året. Ändå känns det som en viktig vändning, och jag hoppas så innerligt att det inte ska vara något som bara går om.

Överlag i mitt liv känner jag mig mer inspirerad och aktiv. Jag har t.ex. köpt och byggt ett 1000-bitars puzzel (och fått ett nytt i födelsedagspresent!), jag har känt mig mer motiverad att diska och laga ordentlig frukost och jag har inspiration för studierna. Det mest motiverande är att jag en dag fick en idé om hur jag på ett litet men roligt sätt kan tjäna i Guds rike. Så jag ska försöka förverkliga idén här under våren på olika sätt. Det driver enormt att ha ett uppdrag som man anser viktig.

Det känns som att mitt liv fått ett uppsving och jag känner mig inspirerad att arbeta för Guds rike och överlag känner jag mig aktiv och vill göra saker. Jag ska hålla hårt i den här inspirationen och samtidigt tacka Gud, för den här inspirationen kan inte ha kommit från mig själv utan enbart från Honom.

Den badrumslöses guide till överlevnad

Att vara utan badrum i fem dagar är inte något som inträffar så väldigt ofta. I de flestas liv kanske aldrig. För vår del var vi alltså utan dusch, tvättmaskin och wc i fem dagar, plus att de var väldigt funktionsodugliga redan ett par dagar innan, vilket betyder att vi inte har haft ett fungerande badrum på ungefär en vecka.

Vi ringde efter hjälp på fredag och sedan dess har de varit här fyra gånger. Tre gånger för att konstatera att problemet var större än de trodde och att de behövde komma tillbaka senare. Tyvärr kom helgen direkt på och det hela fick läggas på is. I dag var de här för sista gången och nu fungerar äntligen vårt badrum. De fick stänga av vattnet i hela trappuppgången i tre timmar för att få vårt badrum i funktion. Nu är jag otroligt lättad att allt fungerar i igen.

Så vad händer när ens badrum plötsligt inte kan användas längre? Man vill helst inte vara oduschad i en vecka, och naturligtvis kan man inte vara utan wc så många timmar. Så man går på wc på de ställen man rör sig, skolan, bibban, hemma hos vänner. Och man går ofta på gym så att man får använda duschen där och sedan har man förhoppningsvis vänner i staden, där man också kan använda duschen. Men vad händer om du behöver på wc - låt oss säga kl. 01 på natten?? Jag och min rumskompis hade väldigt - väldigt - tur att vi bor just i det här höghuset, där vi känner folk i nästan varannan lägenhet. Vi talade ihop oss med en vän som vi hade nyckel till och vi fick fara dit på wc precis när vi ville. Jag säger ett stort tack till henne! Under den här tiden kändes det som att vår lägenhet sträckte sig över två våningar. Här uppe sov och åt vi och där nere fanns badrummet.

Så några tips ifall ni blir utan badrum: Se till att ha vänner i stan och allra helst i samma byggnad som er! Jag förstår inte hur vi skulle ha klarat oss om inte vi hade haft det.