Villaproblem 2: Lugnet

Det här problemet är definitivt motsägelsefullt. Man far till villan för att uppleva lugn och ro och kommer därifrån mer rastlös än tidigare.* Fastän jag kallar det för problem, så innehåller fenomenet många fördelar, ja antagligen fler fördelar än nackdelar. Kanske är det just på grund av motsägelserna som jag kallar det ett problem.

Under pedagogikstudierna hade vi en föreläsning där det talades om stress och burn out och det som vi fick höra är att det är bra för våra trötta hjärnor att vara totalt sysslolös. Att sitta och titta på regnet som rinner ner för fönstren är något eftersträvansvärt. Så de gånger jag kände mig sysslolös på villan tänkte jag på det här och intalade mig själv att efter den stressiga våren så är det just det här som jag behöver.

Men sysslolöshet blev snabbt till rastlöshet. Mannen var på jobb, jag hade inte tagit med mig tillräckligt många böcker och jag satt där ensam, ofta med medelmåttigt väder på utsidan. Mina besök in till byn, där jag tre dagar i veckan satt på bibban och skrev på gradun, och där jag samtidigt besökte mannens släktingar under lunchpausen, var min räddning. Det tog inte länge innan dessa timmar i byn blev höjdpunkterna i veckan. Gradun förlängdes med flera sidor per dag och jag fick träffa människor.

Två-tre dygn efter hemkomsten från villan har jag varit på tjejkväll, varit på inskolning vid bibban i hembyn, varit på joggingtur med en vän, och ikväll ska jag till staden med en annan vän. Sommaren är räddad. Jag har kommit tillbaka till civilisationen, jag får sitta här och skriva av mig på bloggen.

Men nu är det inte längre bara graduskrivningen som lockar. Nu finns de där vännerna jag kan träffa. Nu har jag möjlighet att läsa vilka böcker jag vill igen, och kanske samla några fler titlar i min läsdagbok, och löparskorna står i tamburen och väntar.

Jag tror det var lugnet som gjorde att jag fick en rivstart med graduskrivningen, jag tror att lugnet fick mig att inse hur mycket jag saknar och behöver mina väninnor och jag tror att lugnet fick mig att inse vad jag uppskattar i livet. Så inte var det väl så dumt sist och slutligen?

__________________
*Jag var vid villan 2 ½ veckor, dock med några dagars undantag. Men jag tror inte man får det här problemet med bara ett par dagar vid villan.

Villaproblem 1*: Utedasset

*I Svenskfinland betyder villa sommarhus.

Villaliv är mysigt, skönt och exotiskt. Men det finns ett par frågetecken. Jag har två problem jag vill diskutera i de två kommande inläggen.

På villan där jag vistats finns ett utedass en liten bit in i skogen. Ifall man vaknar på natten och inser att man behöver ta en sväng där via innebär det en mer ansträngande procedur än ifall man skulle befinna sig i sitt vanliga hem. När jag så på kvällarna försöker intala mig att jag ska se till att jag absolut inte behöver besöka utedasset under natten så leder det nästan automatiskt till just det jag försöker undvika.

Men det här är inte det huvudsakliga problemet. Problemet är spindlarna, vilket jag skrev om redan ifjol. Varje gång jag kommer till utedasset måste jag gå igenom hela utrymmet – golvet, bänken, väggarna, taket. Om där finns en lite större spindel eller om där finns en spindel som inte finns i ett hörn, utan på närmare avstånd, så får jag så lov att döda den innan jag kan gå in. Varje gång jag besöker utedasset spänner jag mig och springer iväg därifrån så fort som möjligt.

Det som sedan förvärrar situationen är att en flock med myggor alltid kommer in och slåss om ens blod. Myggfobi har jag ju inte, men deras surr fyller utedasset och det är lätthänt att jag får hjärtklappning av att förväxla en mygga med en spindel – Vad var det som just rörde vid mitt huvud? Plötsligt är hela utedasset fyllt med svarta insekter.

Sista kvällen på villan diskuterade jag med mannen två vidare fenomen som är förbundna med utedasset. Det kom fram att skalbaggarna jag sett där ett par gånger (som jag i sig inte är rädd för) är dyngbaggar. Trevligt. Det enda jag kunde tänka på var vilka bakterier de kan tänkas föra med sig. Sedan frågade jag min man vilka djur de små djuravföringarna som jag sett på utedasset kan tänkas tillhöra. Jag tyckte jag var lite rolig när jag frågade ”vem det är som skiter på sidan om wc-hålet”, men började må riktigt dåligt när han trodde att det var möss som varit i farten. Jag började fundera var mössen kan tänkas komma in i utedasset och tyckte att de största håligheterna i utedassets konstruktion finns just under taket. Mannen konstaterade att möss kan klättra. Den sista bilden jag hade på näthinnan innan jag försökte börja sova var att det under ett dassbesök plötsligt faller en mus i famnen på en. Det här var den sista kvällen på villan. Något dassbesök blev inte av nästa morgon.

Villaliv

Den senaste veckan har jag befunnit mig vid villan och där kommer jag att spendera tiden även den kommande veckan. När biblioteket är öppet sitter jag där och skriver gradu, annars njuter jag av ledigheten vid villan.

Jag är inte riktigt van vid villaliv. Å ena sidan har vi hemifrån inte haft någon villa och därför är jag nu tacksam för att få vistas vid en villa. Å andra sidan har det dykt upp några överraskande tankar hos mig när jag varit vid villan, nämligen "Vad ska jag riktigt göra?" och "Var är alla människor?". Jag anar alltså en liten rastlöshet hos mig själv när jag inte har tillgång till allt som jag annars har tillgång till. Kanske lärorikt för mig det här med villaliv.

Några bilder från den gångna veckan:



En dimmig morgon kl.06.00.

Ser ni de tre små måsungarna?