Språket i die Lutherbibel

Som jag kanske förut uttryckt, tycker jag det lönar sig att läsa bibeln även på andra språk än sitt modersmål, ifall man har möjlighet till det, eftersom man kan få syn på saker som man annars kanske slentrianmässigt läser och förbiser.

Den här gången ska jag ändå inte tala om bibelns innehåll, utan om språket i die Lutherbibel. Den här bibelversionen är alltså Luthers översättning, men den bibel jag har tillgång till är en nyare version (ursprungsversionen är från 1534, min version 1984). Språket är alltså förståeligt, men ändå i lite mer högtravande och ålderdomlig form. Jag trodde det skulle bli tråkigare att läsa en mera ålderdomlig version, men det blev ju nästan bara mera spännande.

Jag har inte kommit långt med min läsning av die Lutherbibel, men redan nu läser jag sådana satsbyggnader som jag hittills har lärt mig att inte är korrekta. Vad sägs om dessa exempel (mina markeringar):

"Denn ebenso haben sie verfolgt die Propheten, die vor euch gewesen sind." (Matt 5:12b)
"Und siehe, da war ein Mensch, der hatte eine verdorrte Hand." (Matt 12:10a)

Betyder det här att man som tyskalärare kan ge eleverna rätt när de använder fel ordföljd, och säga att de skriver rätt enligt mera ålderdomliga språknormer?

Annars blev jag lycklig när jag hittade en bibelvers med fyra verb i rad. Jag har haft ett inlägg om det här tidigare, men det är inte ofta jag hittar (lägger märke till?) sådana exempel, så nu ska jag ge ett:

"Als nun Jesus hörte, dass Johannes gefangen gesetzt worden war, zog er sich nach Galiläa zurück." (Matt 4:12)

(Vad innehållet gäller finns det inte så mycket att glädja sig över i den här versen.)

Och när man läser på tyska lär man ju sig alltid nya saker, och mina markeringar i den här versen visar vad som var nytt för mig:

"Ihr Schlangenbrut, wie könnt ihr Gutes reden, die ihr böse seid? Wes das Herz voll ist, des geht der Mund über." (Matt 12:34)

(Jag måste erkänna att jag vid den första markeringen inte riktigt förstår användningen av die.)

Till sist ska jag dela med mig av en pärla. Jag tycker den här versen är mycket fin, finare än i den svenska bibeln:

"Ein guter Mensch bringt Gutes hervor aus dem guten Schatz seines Herzens; und ein böser Mensch bringt Böses hervor aus seinem bösen Schatz." (Matt 12:35)

Staty

Igår fick jag en staty av mig själv. Det kändes nästan rörande att någon gjort ett sådant arbete enkom för min skull, och när man sade att jag fick välja mellan att ta emot statyn eller låta den gå förlorad, valde jag naturligtvis att ta emot den. Det är inte precis varje dag jag blir ärad med en staty. Jag ska här dela med mig av en bild på statyn så att andra kan få ha glädje av den. För att ni inte ska bli helt hänförda av skulptörens sinne för detaljer väljer jag att inte publicera en närbild.

P.S. Anders har också en sådan här staty sedan han var yngre, så nu kan vi glädjas ikapp.

När vi nu talar om statyer kommer jag osökt att tänka på sången Denkmal av Wir sind Helden. Fast det är som sagt osökt, sången har nog inget med tänder att göra. Om ni vill bekanta er med den tyska musiken kan ni lyssna på sången här: https://www.youtube.com/watch?v=FwqS3ijueUA.

Finns det något som heter roliga studier?

Jag har haft en tendens att klaga på studierna: jag har ibland (ofta?) tyckt att kurserna inte känts relevanta och att de inte i tillräcklig mån förberett mig för mitt kommande yrke. Det faktum att jag är tvungen att studera lite längre än den tänkta tiden gör också att jag har haft svårt att glädjas över studierna. Därför är det så härligt att märka att en del kurser kan vara riktigt givande. Vårens pedagogikstudier var i en riktigt egen division - dessa studier var de klart intressantaste jag varit med om - och nog har jag ju haft en del intressanta kurser under årens lopp. Nu när jag är tillbaka i Åbo har jag också en riktigt givande kurs som går under namnet Biografiska berättelser. Jag är fascinerad av självbiografiska böcker, som är en del av kursens tema, och dessutom verkar kurslitteraturen vara intressant - det har den varit hittills och jag ser några pärlor på kommande. Det är en konstig känsla att man kan bli så uppmuntrad av en kurs! För att ännu höja på stämningen lite så kan jag berätta att jag hittills trivs med att skriva på min gradu. Jag förstår att det kan komma nerförsbackar ännu, men hittills tycker jag det är intressant, ja rentav spännande. Några gånger har jag kommit på mig själv med att under den lediga kvällens lopp sakna graduskrivandet. Och det är ju tur att inspirationen har höjts nu, för jag antar att jag behöver den inspirationen för att orka studera dessa extra 1-2 åren.

Jag har tänkt på ...

Kanske säger det här bibelstället:

"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning istället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (2 Tim 3:1-5)

och den här boktiteln (en bok som jag nyligen plockat ner från hyllan för att börja läsa):

Fri att leva enkelt

något om det som delvis upptar mina tankar just nu.

Jag har inte tänkt alla tankar klart, så jag ska inte skriva något desto mer. Men normerna i samhället är så starka (vad gäller att tjäna pengar, satsa på sig själv och njutning, osv.) att jag tror att man som kristen kan ha svårt att upptäcka att man automatiskt dragits med i dessa tankegångar. Kanske dags att ta ett steg utanför den bubbla man levt i och fundera lite mer kring vad som är viktigt i livet.

Har du tänkt på ...

... att av all information som finns runtomkring oss, såsom böcker, musik, filmer, internetsidor osv., så kan vi faktiskt välja vad vi tar till oss och vad vi lämnar bort. (I alla fall ofta.) Allt som skrivs, sägs, sjungs och visas är inte bra och uppbyggligt, och vi behöver inte ta emot det.

Något annat som vi också kan göra, är att söka upp sådant som inte direkt presenteras, men som vi vet är bra för oss. Ibland när jag märker att jag slösurfat och läst onyttig information, försöker jag söka mig till Ingmar Rönns blogg på www.ironn.org. Hans texter är lite mer svårtuggade än mycket annat man kan läsa på internet, men hans texter får mig alltid in på rätt spår igen. Från hans blogg påminns jag om det viktiga i livet. Annan läsning som jag för övrigt alltid kan rekommendera är Bibeln, och om vi fortsätter söka så kan vi säkert hitta massor med annan information som är värt att ta till sig.

Höstens projekt

Skolstarten är jämförbar med nyår tycker jag. Man påbörjar ett nytt (studie)år, man funderar kring hur den nya terminen ska se ut, vad man ska göra med sin fritid. Kanske vill man ta tag i sitt liv och göra förändringar? I Österbotten skjuts t.o.m. raketer just innan studierna inleds, precis som vid nyår.

Under sommaren har jag funderat på en hel del förändringar som jag vill göra i mitt liv, och i och med att jag nu flyttat till Åbo för hösten har jag börjat ta tag i förändringarna. Förändringarna är både sådana som Gud påmint mig om, och sådana som jag kommit fram till på andra sätt. Kort sagt går förändringarna ut på att jag ska gå tidigare och sova och stiga tidigare upp (dvs. få en hälsosam dygnsrytm), att jag ska ändra min inställning till studier - att jag inte ska stressa, varken på kort eller lång sikt, utan ta det lugnt, att jag ska ta mer tid för Gud och mer tid för människor, att jag ska motionera mer, och att jag ska bli bättre på att laga mat. Det är ganska många förändringar det är fråga om, och ganska omväxlande sådana också. Vissa av dessa förändringar kallar jag projekt, dit hör motionen och matlagningen, vilket betyder att de planer jag satt upp för dessa moment bara gäller för hösten, vad som händer efter det får jag ta ställning till senare. De andra förändringarna hoppas jag ska få bli varaktiga. Jag hoppas bli en mer lugn och harmonisk människa som har tid för Gud och för människor.

Moster Sofie

Den bästa presenten jag fick på min födelsedag i januari var nyheten om att jag skulle bli moster. För ungefär en vecka sedan kom den här presenten till världen. Den lilla pojken fick börja livet tillsammans med två lyckliga föräldrar, och han kommer att få fortsätta träffa lyckliga mor- och farföräldrar, mostrar, morbröder och farbröder, och andra som vill lära känna honom. Den här pojken är en vecka gammal och har just påbörjat livet. Och jag får vara hans moster!

Det här är första gången jag får ett syskonbarn. Det är så spännande att jag inte kan förstå det. Egentligen har jag längtat efter ett barn inom den närmaste släkten sedan lillebror hann bli några år gammal. Det börjar bli över femton år i alla fall.

Pojkens föräldrar har naturligtvis planerat hans ankomst och inhandlat saker som behövs, och säkert planerat inför framtiden. Planerat inför framtiden har även moster gjort, även om det inte skett i samma utsträckning. Jag vill vara en bra moster. En närvarande moster som älskar pojken. Jag vill leka tillsammans med honom, läsa böcker för honom. Jag vill att han ska trivas med mig, och vem vet om vi inte någon gång ska gå på nöjesfält tillsammans också! Och om jag får några barn någon gång så ska kusinerna få lära känna varandra bra.

Om ungefär en vecka ska jag få se pojken för första gången. Jag behöver väl inte säga att jag längtar tills dess?

Tack Gud för den här pojken!

Att njuta av Åbolivet

Sedan en och en halv vecka tillbaka bor och lever vi i Åbo igen. (Och har nu fått internet hemma så att jag har ro att sitta och skriva.) Jag har knappast någon sommar längtat så mycket till Åbo som denna. Att bo i en kappsäck (nåja, jag bodde ju fem veckor i mitt eget rum i föräldrarnas hem t.o.m.) hela sommaren och bära med sig sina ägodelar vart man än far tär på krafterna, och efter lugnet och avskildheten på villan längtade jag efter liv och rörelse. Jag ville tillbaka till Åbo, till ett eget hem, till ett eget kök, till rutiner, till vänner, till bättre sportmöjligheter och till friheten i att inte vara bunden av så många ovanliga omständigheter.

Nu är jag här och jag njuter. Åbo, som jag tidigare förknippat så mycket med studier och stress, att jag inte riktigt kunnat njuta här, utan mest gått omkring med en malande oro i magen, har jag nu smått omvärderat. Jag insåg att det är lätt hänt att man flyttar från en ort och först i efterhand inser att man egentligen hade det ganska bra där. Dessutom börjar studietiden i Åbo så småningom eventuellt nå ett slut - tiden kvar här är endera ett eller två år - vilket betyder att jag måste passa på att ta ut allt av livet här. Men en viktig orsak i det hela är nog att jag försökt och försöker ändra min inställning till studier och stress - vilket möjliggör en mera rofylld inställning till Åbo och livet i staden.

Så jag hoppas och antar att jag har ett år framför mig som jag får njuta av. Och tänk - detta trots att jag nu skriver min gradu-avhandling och därefter inte ens alls är färdig med mina studier.