Apati

Igår lyssnade jag på ett videoklipp (http://www.dagen.se/vardag/wilkersons-tal-till-sverige/) från 2004 där David Wilkerson framförde ett profetiskt budskap till kyrkorna i Sverige och Skandinavien. Även om situationen kanske inte är helt den samma som 2004, så tror jag att det är ett aktuellt budskap som kristna behöver bli uppmärksammade om. På sidan jag länkade till kan man höra hela budskapet, samt läsa en sammanfattning av budskapet. Jag vill här också kort sammanfatta budskapet, även om jag är medveten om att vissa aspekter lämnar osagda. Lyssna allra helst själva på videoklippet, eller läs åtminstone den sammanfattning som där ges.

Enligt Wilkerson säger Gud till kristna församlingar i Skandinavien att han inte kan utföra sin vilja i våra församlingar eftersom det finns en konflikt mellan oss och Gud. Konflikten är vår apati. När vi kunde ta tid för Gud i bön, när vi kunde sprida evangeliet till människor, så sitter vi framför teven (eller datorn). Istället för att bygga Guds hus bygger vi våra egna hus. Välståndet har gjort oss apatiska. Det finns folk som kunde komma till tro, men som på grund av vår apati, vår lathet, går förlorade. Vi är också så toleranta här i Skandinavien att vi med lätthet tolererar synden. Till en sådan här kyrka dras inte människor, utan människor flyr från den. Om kyrkan fortsätter i samma stil betyder det att den i något skede går under. Om vi vill att situationen ska förändras så är lösningen nöd. Vi kan dock inte skapa en känsla av nöd av oss själva, men vi kan be om att få känna nöd för människors frälsning.

7th Heaven

Minns ni serien Sjunde himlen (på engelska 7th Heaven) som gick på tv för kanske tio år sedan? Jag tyckte mycket om serien när den gick på tv och har sedan den tiden alltid haft en tanke i bakhuvudet att jag skulle vilja se serien på nytt. Nu har jag fått möjligheten att låna första säsongen av en vän, och jag blir så glad av att titta på dessa avsnitt. Jag tycker fortfarande att serien är bra, men nu upptäcker jag hur genialiskt uppbyggd serien är. Serien handlar om en familj med, i början, fem barn. Pappan är präst och mamman är hemmafru. I varje avsnitt behandlas olika problem och funderingar som familjemedlemmarna har. Eftersom barnen är i olika åldrar, och eftersom föräldrarna har en viktig roll i serien, kan människor i olika åldrar identifiera sig med någon av personerna. När jag var liten identifierade jag mig med de två systrarna Lucy och Mary, men nu märker jag att jag identifierar mig med föräldrarna i serien. Från att förut ha följt med flickornas funderingar följer jag nu med hur föräldrarna handskas med barnen och deras funderingar, samt hur de tar hand om varandra. Som vuxen ger mig serien en ny dimension.Serien handlar mycket om tro om moral och visar möjliga tillvägagångssätt i olika situationer.

... Jag undrar annars om den här serien har påverkat min önskan att få en stor barnaskara? ...

Det här är en serie jag kan rekommendera och speciellt till de som funderar om det i våra dagar längre finns några serier och filmer som innehåller god moral.

Gåshud av husritningar

När jag surfar runt på olika husfirmors hemsidor brukar jag inte lägga så stor vikt vid de hus som är större än 150 m2. Det känns för stort och dyrt för vår del. Samtidigt söker jag efter hus med fyra sovrum, och sådana ritningar har ofta en tendens att bli onödigt stora. Att jag därtill är kräsen gör att jag inte ofta hittar hus som jag verkligen gillar, dvs. sådana som jag själv skulle kunna tänka mig att bo i.

Men nu har nog Jämerä levererat en ritning som tar andan ur mig. Det är ett vackert och häftigt hus på 146 m2, med fyra sovrum. Ritningen är perfekt, bara några små ändringar skulle jag göra. Kolla gärna in bilden, och klicka sedan på "Pohjakartta" för att se ritningen: http://www.jamera.fi/tutustu_jameran_talomalleihin/talomallistot/talomalli/?category=4&talomalli=14. Problemet här är bara att jag anar att det här huset är dyrare än andra hus med samma antal kvadratmetrar. Och att de inte anger ett slutgiltigt pris, utan ett pris för när det är "vesikattovalmis", gör att jag inte får någon uppfattning om vad ett sådant hus skulle kosta.

Gangnam Style

Jag hade råkat höra något om Gangnam Style dagen före jag vikarierade i en viss klass, så som tur hade jag en någorlunda uppfattning om vad begreppet handlade om när det talades om det i klassen. Men eftersom jag först inte helt förstod vad det var tal om fick jag nog höra att jag i så fall var en av de få sista som inte har hört talas om det.

Nu har jag tittat på den här videon, ja t.o.m. flera gånger. Först gjorde jag det för att förstå vad saken handlade om. Nog är det ju lite coolt att den här videon just nu har blivit sedd över 670 miljoner gånger! Den här koreanska sångaren har plötsligt blivit känd över hela världen. Om den här videon inte skulle ha varit så populär när jag såg den, tror jag att jag skulle ha skakat på mina axlar och aldrig sett den igen. Men just eftersom den verkar vara innegrejen just nu (i alla fall bland unga), och eftersom folk intresserar sig för musiken och den lustiga dansen, och eftersom rytmen fastnar, så har jag sett den flera gånger redan.

Jag undrar om jag var den sista som blev bekant med musikvideon, eller om det finns andra där ute ännu som nu ser videon för första gången?

https://www.youtube.com/watch?v=9bZkp7q19f0

Teman i drömmar

För några dagar sedan undervisade jag om novellen i modersmålsundervisningen och berättade att samma teman ofta dyker upp i olika noveller, romaner och berättelser. Nu märker jag att det här också gäller drömmar. När ska jag riktigt sluta drömma om att jag på julaftonen med fasa inser att jag glömt att köpa julklappar? Den här drömmen har plågat mig i redan flera år, och återkommer några gånger varje år mellan månaderna september och december. Om det på riktigt fanns en risk att jag skulle glömma att köpa julklappar, t.ex. om ingen annan skulle tala om julen och julklappsinköp och jag inte någonstans såg några annonser om julklappsinköp, så skulle jag kunna förstå att drömmarna hade som syfte att påminna mig om julklappsinköp. Men nu gör mig drömmarna bara stressad.

Längtan hem

Att  Åbo är en tillfällig bostadsort har varit helt klart för mig sedan jag flyttade hit 2007 för att börja studera. Min dröm vid den tiden var att få bosätta mig i Kokkola. Till Åbo for jag enbart för studiernas skull. Även om jag under åren i Åbo inte aktivt tänkt på flytten tillbaka till Österbotten, så har det ändå varit ett självklart faktum att jag någon gång kommer att flytta tillbaka. I Åbo har jag ibland känt mig mera, och ibland mindre hemma. Första året hade jag konstant hemlängtan, efter året i Tyskland däremot träffade jag Anders och var plötsligt väldigt nöjd med att vara i Åbo. Nu har jag och Anders varit gifta i lite mer än ett år och börjar så småningom bli klara med studierna. I alla fall en av oss två. Det börjar kännas som att vi vill fortsätta livet, komma vidare från studie-stadiet, äntligen få flytta hem till Österbotten. Den här känslan blev speciellt stark efter våren i Vasa, som till viss del blev som en aptitretare för livet i Österbotten. Pricken över i:et för längtan hem till Österbotten blev ändå vetskapen om att jag skulle få en systerson i Österbotten. Jag vill inte missa de två första åren av hans liv!

Efter att lite ha utforskat möjligheter börjar det nu bli klart att jag kommer att kunna studera det sista året på distans. Det här betyder att det sista årets studier inte kommer att kunna hindra oss från att flytta hem. Hem till Österbotten. Det betyder att maj kanske är den sista månaden vi bor i Åbo. Det betyder att tiden äntligen börjar närma sig, den tid som jag inte riktigt vågat tänka på eftersom det känts så avlägset. Tiden när Österbotten igen blir det riktiga hemmet, tiden när man får vara hemma.

Lyrisk

Jag är alldeles lyrisk över möjligheten att få vikariera nästa vecka. Kanske är det bra att vara det med tanke på att det är svenska språket och litteraturen jag ska undervisa i.