"En skymt av solen, doft av vår"

Det börjar kännas som att livet återvänder sakta men säkert. Solen skiner in i lägenheten på förmiddagen och jag har, mitt i studierna, plötsligt en hel del roliga händelser att se framemot. Idag blir det pizza med några goda vänner. Ikväll blir det volleybollträning. Imorgon och under helgen blir det besök i Helsingfors hos härliga vänner.

Spänning i vardagen

Adlibris - för lite mer spänning i vardagen.
Det vore en passande slogan!

En gäst på besök

(Stackars grannar!)

Ett slag för dialekten

Ja e österbottning i själ o hjärta, och älskar dialekte miin. Entå märker ja att ja int alltjemt star åpp för ejji dialekte miin. Ja svänger ofta ti högsvensk om e verkar finns minsta lilla orsak ti e, o naturlitvis skriver ja blogg och alltmöjligt annat på högsvensk. Hede me ti skriv på dialekt er jo naturligtvis knepit eftersom he int finns na skrivnorm fö dialekta. Men att ja ganska läätt svänger ti högsvensk tå ja talar har ja int na stark argument för. Ibland krävs e verkligen, men ofta tror ja nog att folk sko första.

I de här blogginlägge vill jag slå en slag för dialekte. Ja vill viis min uppskattning ti ti som halder fast vi dialekte. Jag tänker t.ex. på Bibbi som så ofta skrivar på dialekt på sin blogg o ader som int e rädd för ti använd dialekte.

Högsvensk er å fin å behövs, speciellt tå i skrift. O ja tycker int att man ska hald fast ve dialekte fö ti provocer elder viis se beter än ader. Men dialekte er absolut nating vi ska värn om å åppskatt!

(O tå ja skriver en tokandean text så val ja samtidigt leissin övi att min dialekt e ganska urvattna. Ja tror att all förstar all oola i de her texte, som har svensk som modersmål. Vann har all gambel oola försvunni?)

Sömn och trötthet

Jag vet inte vad ni andra har för tankar om sömn, men jag fortsätter att förvånas över mitt eget förhållande till sömn.

I högstadiet upplevde jag mig själv som en pigg människa. Även om jag samtidigt under vissa perioder led av sömnsvårigheter. Det kunde ta till 2-3-tiden förrän jag somnade, även om jag gick och lade mig i tid. Under gymnasiet vände det helt. De tidiga morgnarna gjorde mig så trött att jag sedan dess aldrig lidit av sömnsvårigheter. Och från den här tiden började jag också uppfatta mig som en trött människa.

Sedan den tiden har jag alltid antagit att jag behöver ungefär nio timmars sömn för att vara pigg. Jag sov dock aldrig så mycket som nio timmar, mest ungefär 7.45-8.45 timmar, och trodde jag skulle bli en mycket lyckligare person om jag fick möjlighet att sova nio timmar om nätterna.

Det här senaste året har jag faktiskt, för första gången sedan jag började tänka på dessa magiska nio timmar, sovit ungefär nio timmar om nätterna. Jag vet inte exakt hur länge jag sover,  men i stort sett tror jag att jag sover ungefär nio timmar om nätterna, ibland mindre men ibland faktiskt mer. Jag går också och lägger mig tidigare om kvällarna. Vad kan jag då dra för slutsatser efter ett år med en sådan sovvana? Jag är fortfarande trött om morgnarna! Gällande tröttheten under dagens lopp har det nog blivit bättre, även om jag fortfarande inte anser mig vara en pigg person. Antagligen hjälper det att gå tidigare och sova och sova längre, men sen undrar jag om det inte också har att göra med att jag nu inser att jag inte kan klaga på sömnen längre. Nio timmars sömn gör mig inte automatiskt till en pigg person. Jag tror att andra faktorer också påverkar, såsom matvanor, motionsvanor m.m. Men jag kan nog uppmuntra folk att gå tidigt i säng!

"Never ever ever hurry!"

Gårdagens predikan som jag fick lyssna till handlade i stort sett om utsagan "Never ever ever hurry!". (Tankar kring detta: Har Gud bråttom? Han som uppmanar oss att helga vilodagen!)

Jag började tänka på hur en hel del i mitt liv har med jäkt att göra:

• Under hela studietiden har jag stressat med att lämna in uppgifter, att få avklara kurser, att få undan studierna. Jag har ofta fått påminna mig om att människomöten inte får dränkas p.g.a. studiestress. Och varför ska det vara så viktigt för mig att få undan gradun snabbt?

• Jag är ofta ute i senaste minuten när det gäller att gå iväg någonstans hemifrån. Sen blir jag väldigt stressad av att det tar så lång tid att komma iväg och att gå sträckan. Om jag går tillsammans med någon (dvs. Anders) så har jag en tendens att ta ut frustrationen på honom. Men då är frågan: gör det egentligen någonting om man kommer 5 minuter för sent? (Gäller kanske ej väldigt viktiga möten.)

Predikanten Ville sade att jäkt dödar. Och i alla fall på dessa två punkter stämmer det in. Gällande första punkten så dödar den på det sättet att jag inte njuter av nuet. Eller att jag inte tar tid för det som är viktigt. Gällande den andra punkten så dödar den den goda relationen.

Och när Ville sedan talade om hur man reagerar ifall man kommer till ett rött trafikljus, så kunde jag bara flina instämmande. Hur ofta blir man inte irriterad av att stå och vänta vid rött ljus? Men är det inte egentligen så att man förlorar mer livskvalitet av att irritera sig över situationen än av själva situationen i sig?

Dröm för sommaren

Och idag fick jag en dröm för sommaren. Den har något med volleyboll och Nedervetil att göra. Får se vad som händer.

Gradu som huvudvärkframkallare och som skrattretare. Om gradu, 2

Nu mitt i gradu-processen tycker jag ofta att det hela känns väldigt allvarligt och oöverkomligt. Ibland tycker jag bara det känns bisarrt. Man ska ändra, ändra, ändra på allt så att det inte finns en chans att få färdigt arbetet på de önskade 6 månaderna.

Och när jag är inne på den bisarra linjen kan jag läsa om graduskrivande på hikipedia och skratta igenkännande i mycket (inte i allt, men i mycket). De har förstått vad det här med graduskrivande går ut på:

http://hikipedia.info/wiki/Pro_gradu

Några pärlor:

"Päästäkseen maisteriksi ja sitä kautta akateemisten työttömien eliittiin on yliopisto-opiskelijan tehtävä leikisti tieteellinen tutkimus, eli pro gradu. Tosin gradu jätetään yleensä tekemättä. Tarkoituksena on, että opiskelija tutkii jotain ongelmaa, joka on joko olemassa oleva, mutta opiskelijalle liian vaikea ongelma, tai vaihtoehtoisesti täysin turha aihe."

 "Kun ainekset ovat koossa, opiskelija laittaa yleensä 'kaasun pohjaan', vaikka 'käsijarru on jäänyt päälle', ja hän kuluttaa noin kolme riisiä paperia, 1000 kynää, yhden tietokoneen, kahdet hermot, satoja työtunteja ja tuottaa noin 120 sivua aiheesta, ennen kuin menee aiheen ja sisällyksen kanssa professorin juttusille. Professori sitten ampuu tämän alas, ja koko prosessi alkaa jotakuinkin alusta. Hyvällä tuurilla opiskelija saa pitää aiheen ja siihen liittyvän ongelmansa [...]"  
 --> Haha, det här är så jag! Fast jag hann i och för sig bara skriva 50 sidor. Dock två gånger om ungefär. Jag fick behålla en del av mitt ämne, ... och medföljande problem!

 "Loppujen lopuksi opiskelija saa kuulla, että huolimatta siitä, että lopputuloksessa on joitain puutteita, kuten aiheen mitättömyys, kysymyksenasettelun ontuvuus, teoriaosuuden hajanaisuus, lähteiden riittämättömyys, analyysin virheellisyys, johtopäätelmien aukkoisuus ja epäloogisuus sekä kieliopin virheellisyys, on gradu suorastaan loistava ja erinomaisen akateeminen!"
--> Ja, detta kan man i alla fall säga gälla för min kandi. Får se hur det blir med gradun.

Jag bara undrar. Om gradu, 1

För att bli magister ska man skriva en pro gradu-avhandling. I många ämnen är avhandlingen värd 40 sp. 40 sp motsvarar 2/3 av ett studieår. Självklart. Självklart?

Jag vill ta ett steg tillbaka och fråga vem det egentligen är som har bestämt det här och varför det här har bestämts? Okej, jag förstår att man på universitet bedriver vetenskaplig forskning, och jag förstår att man behöver skriva något slags lärdomsprov för att få examen. Men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att det känns onödigt för mig som person att skriva en gradu-avhandling. Visar en gradu-avhandling att jag kommer att bli en bra lärare? Att man behöver skriva en gradu-avhandling för att kunna forska vidare på högre nivå, det är helt och hållet logiskt. Men om man inte vill forska vidare, då känns det inte längre så nödvändigt med en gradu.

Eller om jag beskriver det såhär: i ämnet matematik är gradun värd 30 sp. Och ifall man där går på lärarlinjen är den värd endast 20 sp. Det här låter mycket mer sympatiskt! Vem har bestämt att vår gradu ska vara värd 40 sp (och därmed alltså mer arbetstimmar)? Vem är det som har bestämt att vi ska vara deprimerade 6 månader för att kunna få magisterexamen? Eller varför inte 1 år eller längre? För många räcker graduskrivandet betydligt längre än 6 månader! Och en del blir aldrig klara med sin gradu, eller börjar kanske inte ens skriva den. I praktiken är det som om gradun mera testar hur man klarar av att hantera en pressande situation än hur man behärskar sitt ämne.

Ja, jag är lite skeptiskt inställd till nödvändigheten av den form av lärdomsprov vi har i dagens läge. Men jag tror att formen svårligen kan ändras eftersom den ses som något allmänt och självklart.

Volleybollmatch och tävlingsinstinkt

Idag fick jag spela en volleybollmatch med IKA. Det var första gången jag spelade match i en damserie. Tidigare har jag endast spelat i mixedserie, med talangfulla män och en näthöjd som jag just och just når över. För första gången fick jag nu spela med och mot spelare som är mer på min egen nivå, och med en näthöjd som känns bekväm. Det var så otroligt roligt! Mixed är också roligt, för där får man spela med verkligt talangfulla människor. Men det var något extra med den här matchen. Det här var flickornas chans att visa vad vi går för. Det var vi som måste stå för hela spelet. Det kändes på något sätt som en riktig tävling. Det var allvar.

Och jag blev så förvånad över en känsla jag fick och som jag inte känt ungefär sedan tvåan i gymnasiet. Tävlingsinstinkten. Visst har jag känt den lite under dessa år som gått. Men inte på det här sättet. Inte så att jag skulle vilja krossa motståndet! Jag blev lite rädd för mig själv. Under mitt liv har jag skidat, spelat fotboll och nu volleyboll. Och jag har ännu inte lärt mig att ta en tävling eller match med ro. Kanske ska jag med tiden dels bli en bättre volleybollspelare och dels en bättre förlorare.

Sofie och Anders diskuterar kvinnligt och manligt

Sofie bläddrar en liten stund i boken Män är från Mars, kvinnor är från Venus och läser på s. 153 om misstag som män kan göra i förhållandet:

”Han lyssnar inte, blir lätt förströdd, ställer inga intresserade eller deltagande frågor.”

Och hur detta påverkar kvinnor:

”Hon känner sig inte älskad därför att han inte är uppmärksam, inte ’bryr sig’ eller visar omsorg.”

Sofie läser upp detta åt Anders och vill underförstått att han ska ta uttalandet på allvar.

Anders: Jag tror inte det är så allvarligt.
Sofie: Jag tror det är mycket allvarligare än så! Man vill ju att den andra ska veta vad som rör sig inom en.

Anders: Blod!  

Och därmed var ämnet avklarat.

Senare kommer Anders och säger snällt åt Sofie att han nu läst i boken om vad han kan göra för att samla poäng hos henne. Sofie blir hoppfull. Anders fortsätter: Jag kan vässa dina knivar!