Gamla stan och Kungsgatan

Idag var vi på guidad rundtur i Gamla stan. Jag har sett Gamla stan förut, men jag har inte tidigare hört berättas om Gamla stans historia och olika händelser som utspelats i Gamla stan. Så det var väldigt intressant.

 

Stockholms äldsta bevarade krog Den gyldene freden, som bl.a. Bellman brukade besöka.

Här bodde den fattiga kvinnan Karin Månsdotter när Kung Erik XIV började uppvakta henne. Hon blev också drottning så småningom. Slutet av livet tillbringade hon i Finland (som då hörde till Sverige).

 Efter den guidade rundturen for jag min egen väg. Härnäst en typisk Stockholmbild.

Jag sökte mig iväg mot butikerna på Norrmalm. Om ni jämför de två nästa bilderna kan ni räkna ut var jag befinner mig.

En roman som hör till kurslitteraturen.

"Flirta eller flörta?"

Igår fördrev jag tio timmar på Silja Line med att läsa en roman (kurslitteratur) om Stockholm i början av 1900-talet.

Sedan igår kväll befinner jag mig i staden. Jag har dragit runt på tung packning och suttit på tunnelbana. Nu befinner jag mig äntligen på det som ska vara mitt rum i tre veckor.

Jag checkade in på kursen och det blev en riktigt fin start. Tillsammans med fyra andra flickor fikade vi med kursledarna. Vi kom genast in på språkskillnader mellan de nordiska språken. Jag fick höra att man knappt använder ordet kappsäck längre i Sverige. I så fall i något nedsättande ton. Och så fick jag svara på några frågor: "Hur säger du ek?", "Säger du Estland eller Eestland?", "Flirta eller flörta?" ... Jag vet att jag så kommer att trivas!

Utsikten från mitt rum. Mest grönt. Men man kan skymta Naturhistoriska riksmuséet i bakgrunden.

Rummet var större än jag förväntat mig. Till vänster finns ännu skåp och till höger wc och dusch.

Arg och ledsen

Ibland blir jag bara så arg och ledsen över saker. Så arg att jag skulle vilja skriva en massa blogginlägg. Just nu, och sedan en tid tillbaka, är jag arg och ledsen på:

- det utbredda fenomenet dåligt självförtroende. Jag önskar att alla människor kunde ha en fin och sund självkänsla - vilket alla är värda!
- svartsjuka och oförnöjsamhet - som brukar leda till misstänksamhet gentemot andra människor. Jag tror de flesta är drabbade i viss mån. Men ack om alla kunde vara nöjda med vad de är och har! Och kunna acceptera det andra har och är!
- mobbning, och här tänker jag speciellt på den utbredda nätmobbningen. Ouch, vad det svider i min själ när jag blir varse mobbning!

Ja, och efter den här uppställningen ser man ju dessutom ganska tydligt att alla tre punkter har en tendens att följas åt - även om det ena långt ifrån alltid behöver leda till det andra.

Tammerforsbor

Nu kanske man kan säga att vi är Tammerforsbor på riktigt. Vi har tagit farväl av Österbotten och kommit till vårt hem. T.o.m. på papper är jag nu Tammerforsbo. Åbobo var jag aldrig officiellt. Tiden som Tammerforsbo har ändå inte börjat helt optimalt: igår låg jag i sängen med snuva, ont i halsen, huvud- och käkvärk och orkade knappt stå upp. Men fr.o.m. nu väntar bättre tider.

Men själv kommer jag nu ändå att åka iväg för tre veckor till Stockholm. Det blir en kurs om svenska språket och litteraturen som jag deltar i tillsammans med andra nordiska studerande. Det ska bli så otroligt intressant. Jag har redan börjat sätta mig in i litteraturen lite, och jag inser att det kommer att vara en kurs helt i min stil!

Att hitta sin plats i den världsvida kyrkan

Jag har sett olika församlingar som ärligt, samvetsgrant och ivrigt försöker läsa och tolka Bibeln på ett sanningsenligt sätt. Och trots dessa församlingars längtan efter sanningen, så har de ändå kommit fram till olika saker. Radikalt olika saker i olika (mindre) frågor. Så här ser kyrkorna ut runtom i världen: man vill tolka Bibeln rätt, men kommer ändå fram till olika slutsatser.

Därför vill jag här komma fram till några saker som gjort mig ledsen. Grunden är att man beskyller andra kyrkor och församlingar för att vara ute på helt fel spår. Kanske har man rätt! Men vad händer då med den världsvida kristna gemenskapen om alla kyrkor håller på och beskyller andra församlingar? Å andra sidan: Kanske har man fel! Det här slår en kanske inte så ofta, men efter att ha sett olika församlingar så inser jag att knappast någon församling kan ha rätt i alla frågor. Att anse att ens egen kyrka har rätt i alla frågor medan andra kyrkor är ute på hal is, är enligt min åsikt att själv vara ute på hal is.

I förlängningen innebär det här att man med stor skepsis närmar sig andra kyrkor. Jag träffade en familj från Asien som kommit till Finland och inte kan gå i en församling här eftersom deras hemförsamling menar att de inte får gå till en annan kyrka än deras. Och denna kyrka finns inte här. Så nu lever denna kristna familj i Finland utan en kristen församling. Så min fråga är: Är det värre att gå till en ny kyrka än att vara utan en?

Ifall man flyttar kan det faktiskt hända att det inte finns en kyrka där med exakt samma åsikter som ens egen hemförsamling. Om man då är rädd för att gå till en ny slags kyrka så är min fråga: Vad är man rädd för? Är man rädd för att man ska få fel uppfattning om saker? Men då tror jag så här: Om man menar att man vill söka sanningen i Bibeln - då ändrar man väl åsikt endast om man faktiskt börjar tro att det är på det sättet. Och då är det väl enbart gott att få ändra åsikt? Annars håller man fast vid den övertygelse man har.

Sen menar jag inte att man ska kasta sig in i vilken kyrka som helst - sekter ska man undvika, och kyrkor där man inte vill söka Guds sanning till exempel. Men ifall det finns en grupp kristna som vill söka Gud och Hans sanning så tror jag det är bättre att söka Gud tillsammans med dem, även om de kan ha "fel" uppfattning i vissa frågor, än att lämna ensam. Tillsammans med andra som söker Gud kan man formas och forma varandra.

Sist och slutligen är det väl inte vår uppfattning i olika frågor som frälser oss. Utan Jesus själv med det Han gjort och med den tro Han gett oss.