90-årsfest och 1-årskalas

En festlig helg är i antågande. Förutom att vi åker upp till Österbotten, som är festligt i sig, ska vi få delta i ett ettårskalas och en 90-årsfest. Det är sällan man får glädjen att delta i ettårskalas och sällan man får äran att delta i 90-årsfest. Att dessa födelsedagsfester firas under samma helg känns på något sätt heligt. Det är som om de påminner en om själva livet. Livets gåva och dyrbarhet.

Det ska bli roligt att få träffa lille Robin igen som jag nu inte sett på över en månad. Och det ska bli roligt att träffa alla andra vi kommer att få träffa. Och inte nog med att två födelsedagsfester firas så är det också venetziansk i helgen. Firandet håller alltså i sig hela helgen.

Två läsvärda kristna bloggar

Det finns två kristna bloggar som jag blir så glad av att läsa, att jag inte kan låta bli att tipsa om dem. Den ena, www.ironn.org, har jag redan tidigare tipsat om. Den har en mera undervisande karaktär. Den andra, http://lifelongdiscipleship.blogspot.fi/, är som ett enda stort och fantastiskt vittnesbörd. Båda männen är hemma från Österbotten och jag har sett till dem i kristna sammanhang, så jag vet vem som står bakom bloggarna och har förtroende för dem.

Lillebror flyttar hemifrån

För lite mer än 35 år sedan flyttade min mamma från Sverige till Finland. Idag flyttar min lillebror till Sverige. Jag är så glad för hans skull - att han vågar gå sin egen väg, att han gör det han vill göra. Och jag är glad för det äventyr han ska få vara med om. Studera litteraturvetenskap och retorik, få en helt ny bekantskapskrets, bo i ett annat land än det han är van vid, bo närmare sina svenska släktingar, flanera i Uppsala och Stockholm, kanske spela trumpet i någon intressant orkester, och vem vet vad!

Och jag hoppas att han inte låter sig nedslås av motgångar. Den vägen har jag prövat på och den är inte att rekommendera. Det löser sig alltid. Det fick han se redan vid lägenhetssökningen. Resultatet lät vänta på sig, men för ett par dagar sedan ordnade allt upp sig!

Nu önskar jag min bror lycka till!

Sista dagarna i Stockholm

Det jag ännu fick vara med om i Stockholm var en runexkursion, där vi bl.a. såg den här stora, naturliga stenen med runinskrift.

En avslutningsfest hölls i närheten av Västerbron.

Slutligen kom min familj, som var på resa i Sverige, och hämtade mig. Tillsammans besökte vi några släktingar och for sedan över med båten till Åbo.

Fågeln lämnar Stockholm tillsammans med oss.

Nu är jag tillbaka i Tammerfors. Nu ska jag njuta av en tillvaro där jag inte behöver flytta på länge!

Är en ateist mer intelligent?

Ni kanske inte kunnat undvika att se tidningar skriva om undersökningen som visar att icke-troende är intelligentare än troende.

Nu hade jag inte tänkt kommentera undersökningen, eftersom jag finner den ganska meningslös. Vad säger en sådan undersökning egentligen? Och varför vill man överhuvudtaget undersöka frågan? (För att skapa mer fridfulla relationer mellan troende och icke-troende?) Och hur kan man diskutera en sådan undersökning?

Men då vill jag ändå kommentera en sak. Och det är att bibeln faktiskt säger något om det här! Och p.g.a. vad bibeln säger så tycker vi kristna kanske att undersökningens resultat varken är förolämpande eller överraskande, dock sorgligt för de icke-troendes del. Läs 1 kor 1:18-31:

"Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren."

Den passage jag streckat under kan ju sägas svara på undersökningens frågeställning. Men därtill kan man alltså ännu läsa att det är människors visdom, som inte helt stämmer överens med Guds vishet, som förhindrar dem att komma till tro. En människas intelligens kan alltså leda till att hon förblindas och inte ser Guds vishet och sanning. Och bara för att understryka: "Guds dårskap är visare än människor". Intelligens behöver alltså inte i alla situationer vara något positivt.

Nu vet jag att en icke-troende inte tror på bibeln och därför inte heller på det som står här. Men det här är i alla fall vad vi kristna antagligen tänker om undersökningen.

Stockholm i fågelperspektiv*

En vän ledde mig till den här utsiktsplatsen i Stockholm, som jag och Anders faktiskt letade efter ifjol, men inte hittade.

Jag förstår att man sjunger "Stockholm i mitt hjärta". Och jag tycker inte alls det är konstigt att många av mina bekanta varit till Stockholm under tiden jag har varit här. (En del har jag fått träffa, en del har jag hört att de har varit i stan.) Det finns en orsak till att folk vill komma till Stockholm! Staden är en pärla!

Men nu vill jag börja fara hem. Det finns något som är finare än att befinna sig i Stockholm, och det är att få umgås med sin man!

*Så heter också första kapitlet i Röda rummet. Jag står dock inte på samma ställe som personen i romanen och har inte samma utsikt.

På besök hos Strindberg

För en vecka sedan besökte jag Strindbergs sista lägenhet. Här följer bilder från besöket.

Huset utifrån. Här i hörnet bodde han.

Miniatyr av lägenheten.

Sovrummet.

Vardagsrummet.

Skrivbordet.

Egentligen är det lite konstigt att det kan vara spännande att besöka lägenheten till någon som inte lever längre. Fast det är väl känslan av att på något sätt komma i kontakt med personen som är det fascinerande. Jag hade gärna besökt Astrid Lindgrens lägenhet också, om den funnits som museum. Sen bör här också påpekas att det inte endast var omkringvandrandet i Strindbergs lägenhet som var det intressanta. Man fick också vandra omkring på Strindbergmuséet. Men det var nog lägenheten som lockade mest.

Tolerans?

Jag tror det finns andra än jag som gjort en viss iakttagelse av toleransen i dagens samhälle. Men eftersom jag inte har sett någon som direkt skrivit om fenomenet, så vill jag ta upp ämnet här.

I dagens samhälle är det inte politiskt korrekt att inte vara tolerant. Jag kommer ihåg att vi redan i lågstadiet hade en temavecka som handlade om tolerans. Vi fick bl.a. stifta bekantskap med en blind kvinna. I stora drag tycker jag att tolerans är bra. Och att behandla detta tema i "flickbobbe"-åldern var nödvändigt. Att någon blir utfryst och mobbad för att den är handikappad, invandrare, finsktalande/svensktalande, av storlek större etc. är oerhört tragiskt.

Men helt ärligt talat kan jag inte påstå att jag är tolerant fullt ut. Det finns levnadssätt som inte stämmer överens med min uppfattning om rätt och fel. Ja, då har jag sagt det. Och riskerar att betraktas som politiskt inkorrekt.

Det finns de som predikar tolerans. Alla och allt ska accepteras! Men kommer någon med kristna värderingar, då börjar det låta annorlunda: "Bort med kvinnoprästmotståndarna!", "De som är emot abort är ju inte kloka!", "Bibeln före lagen? - Död åt dem som tycker så!".

Dit for den toleransen.

Jag vet inte riktigt, men jag skulle nästan vilja säga att de som kallar sig toleranta lurar sig själva. Jag undrar om en endaste person egentligen kan vara helt tolerant.

Slutligen skulle jag vilja påstå att tolerans, i alla fall i mitt fall, snarare handlar om respekt än om accepterande. Jag vill kunna bemöta alla människor likvärdigt. Men det betyder inte att jag accepterar allt de gör.

Första gången

I Stockholm har jag för första gången i mitt liv

... 

gått igenom en kohage.

Kohagen finns mellan studentbyn och universitetsområdet.

Man tjänar inte in jättemånga meter på genvägen, med det verkar vara ett populärt stråk.

Jag börjar också genast fundera på det som Adrian säger i romanen Kungsgatan, att när man i staden försöker (åter)skapa lantligt liv, så blir det inte detsamma som livet på landet.

Berns salonger och Röda rummet

Idag fyller Berns salonger 150 år och vi fick gå på guidad rundtur på stället.

Mina förväntningar:

Jag trodde stället skulle vara en restaurang/ett café och att där skulle finnas ett något sjabbigt rött rum.

Verkligheten:

Lilla salongen.

Lilla salongen.

Stora salongen. Hela salongen är ej med på bild. Till höger finns ännu en scen. Här ordnas bl.a. konserter och modevisningar.

Röda rummet. Den odödlige Strindberg finns naturligtvis på plats, men det röda möblemanget är ett minne blott.

Oerhört många oerhört kända personer har uppträtt på Berns salonger. Bl.a. Hasse och Tage.

Stället är majestätiskt och stort. Förutom det ni ser på bilderna finns ännu bl.a. hotell, barer och nattklubb i byggnaden. Jag undrar hur de fattiga figurerna i romanen Röda rummet egentligen hade råd att gå dit?