Sidor

torsdag, juli 31, 2014

En mamma firar sin halvårsdag

Nu har jag levat mitt första halvår som mamma. Det mest omtumlande halvåret i mitt liv hittills. Jag har inte skrivit speciellt mycket om hur det är att vara mamma (tycker jag själv åtminstone), så kanske det är dags för ett mera utförligt inlägg. Jag gör det genom att se tillbaka på det halvår som gått och se vad jag fått inse och lära mig.

Jag börjar från och med förlossningen:
  • Man överlever en förlossning. Den tar slut någon gång.
  • Tacka vet jag smärtlindrande medicin! Inför en eventuell kommande förlossning tänker jag definitivt ta sådan medicin med i beräkningen.
  • "Vänta hemma tills du inte längre klarar dig utan smärtlindring". Som tur fick jag aldrig höra den sortens kommentar (jag fick sättas igång på BB), och kommer inte att lyda den om jag får höra den i framtiden.
  • En förlossning kan förlöpa helt annorlunda än så som de beskrivs i handböckerna.
  • Förlossningen må ha varit tung, men efteråt känns det som en spännande upplevelse, och plötsligt kan man bli intresserad av andra mammors förlossningsberättelser - helt enkelt för att man delar den spännande upplevelsen och vill se till vilken grad man upplevt likadana saker.
Därefter:
  • Det vore bra att förbereda sig inför vad föräldraskap innebär, kanske skulle det då inte bli så stor chock när barnet väl anlänt. Men helt kan man ändå inte förstå och veta hur man kommer att reagera.
  • Babyblues (om man får den) kan räcka längre än endast en dag. 
  • Jo, ett spädbarn kan vakna många gånger per natt och jo, ett spädbarn kan äta två timmar i sträck. ...
  • ... Men efter bara några få månader minskar tiden för amningen drastiskt! Det är bara en kort period det är fråga om!
  • Kärleken till barnet växer för var dag!
  • Bajsblöja flera gånger per dag är lika normalt som bajsblöja en gång i veckan. Var inte orolig om bajsblöjan dyker upp endast en gång i veckan, njut istället!
  • Parförhållandet behöver verkligen underhållas. Har man inte lärt sig kommunicera så får man lov att lära sig det nu. Vardagssysslor ska organiseras, behov och önskemål behöver uttalas och lyssnas till. Tid för förhållandet behöver planeras in. Allt det här behöver inte vara dåligt, även om det kan vara tungt, för jag tror man lär sig känna varandra bättre.

tisdag, juli 29, 2014

Gröthjärna

Redan i flera år har jag känt mig aningen dement när jag inte kommer på vad vanliga ord heter. Med en liten bebis och mindre sömn har situationen inte direkt blivit bättre. Nu talar jag på, men tänker inte riktigt på vad jag säger. Tutt (dvs. det dialektala ordet för napp) blir tuggummi ("Elias, ska du ta tuggummi?"), födelsemärke blir frimärke. Så farligt är det ändå inte så länge språkförvirringen endast uttrycks inom hemmets fyra väggar. Idag fick jag ändå se att det inte finns någon garanti för att det kommer att förbli så. Jag frågade butiksbiträdet om de hade en viss vaniljglass till salu, och som svar på frågan om jag ville ha vanlig eller laktosfri svarade jag "vanilj". Fint Sofie.

torsdag, juli 17, 2014

I konflikt med en individualist

Fy för individualismen. Den är en olycka för dagens samhälle, för dagens människor. Det är inte bra att egna strävanden ersätter kärleken till och omsorgen om andra.

Så tänkte jag.

Karriärsugna, självupptagna och nonchalanta är dessa individualister. Till den kategorin människor hör inte jag.

Det trodde jag.

Efter att jag fick barn insåg jag sanningen. Jag är inte det minsta skonad från individualismen. Kanske strävar jag inte efter karriär och hög lön. Kanske strävar jag inte efter den perfekta kroppen, eller efter att resa jorden runt. Men den där egentiden! Den är viktigare för mig än jag kunde ana. Att få ta en dusch ifred. Att få äta ifred. Att någon gång få promenera utan vagnen. Att få ta en länk eller cykeltur. Inte behöva finnas till för någon annan än mig själv. - Gissa hur skönt det var att få simma i sjön, bara vara omgiven av vatten! - Vidare att få göra sådant som man blir riktigt glad av. Spela volleyboll, skriva blogg, laga fotoalbum. Sådant längtar jag efter!

Att få göra saker helt på egen hand, helt ifred är något jag inte klarar av att sluta längta efter. Så även om jag inte helt vill ändra min uppfattning om individualismen, så vore det falskt att säga att den inte ger mig någon glädje. Men det måste jag säga, att individualismen inte underlättar vardagen för föräldrar. Ibland tycker jag att mina tankar kretsar lite väl mycket kring mig och mina önskningar och "rättigheter" (dvs. rättigheter som jag själv tillskrivit mig). 

Ännu för några månader sedan när vardagen var mer hektisk än nu trodde jag att jag skulle vara nöjd bara jag skulle hinna sova tillräckligt, äta mig mätt och duscha. Nu när jag hinner det inser jag att jag inte alls är nöjd. Den individualistiska delen av mig vill mera. Hoppas jag kan nöja mig snart.

onsdag, juli 16, 2014

Jo, jag lever fortfarande ...

Ursäkta pausen! Sedan vi flyttade har jag inte hunnit vara mycket på internet. Detta beror dels på att Elias börjat sova kortare stunder (= mindre egentid), dels på att vi nuförtiden enbart har trådlös internetuppkoppling, och vi försöker undvika att använda den alltför mycket i Elias närhet.

Tiden här i Kvevlax har börjat just så bra som jag drömde om. Jag trivs bra i vår rymliga lägenhet. Så skönt att få bo i en radhuslägenhet! Vi har besökt två församlingar här och träffat mycket folk. Jag har t.o.m. träffat andra unga mammor! Vår tid här hittills har varit mycket innehållsrik. Vi har träffat många vänner och släktingar. Så skönt att bo i Österbotten! Det är också ganska smart att bo nära Vasa och riksåttan. Det är nämligen många som har vägarna förbi här. Anders är ledig just nu, vilket gör vardagen lite lättare för mig. 

Sommar är det ju också. Innan det blev bra väder hade ju halva sommaren redan gått, så det känns lite snopet att halva juli redan är förbi. Men jag har fått simma två gånger i sommar, och det är nog en stor lycka!