Släkten väntar tillökning

För två år sedan blev jag moster för första gången. Vid det laget var jag svältfödd på bebisar i min näromgivning. Jag hade visserligen fått uppleva min lillebrors babytid, men det började bli en halv evighet sedan dess. Systersonens ankomst gladde mig verkligen.

När systersonen var närmare ett år blev det klart att jag själv skulle bli förälder. Nu skulle jag verkligen få möjlighet att umgås med barn!

Kort efter att Elias föddes fick jag reda på att jag ska bli moster igen. Vilken fin överraskning! Julen 2013 hade mina föräldrar ett barnbarn, och nu visade det sig att de julen därefter skulle komma att ha tre stycken! Babyns ankomst är nu ganska nära, inom några veckor kommer vi att få träffa den. 8-9 månader kommer det att vara mellan Elias och hans nya kusin. Samma år kommer de att vara födda. Samma år kommer de att börja skolan, börja högstadiet, få körkortet ...  Hoppas de blir goda vänner! Och hoppas att jag hinner hålla koll på alla barn som vimlar runtomkring mig!

Annars hade vi en fin helg i Åbo. Jag återkommer med ett inlägg om det när jag hunnit gå igenom bilderna.

På besök hos farfarsfar och farfarsmor

I förrgår var Elias på sitt andra besök hemma hos farfarsfar och farfarsmor. Han kände sig så hemma att han tog sig en tupplur på över två timmar. Jag var lyrisk. Så när far och farmor var ute för att ställa i ordning ett jordgubbsland kunde jag vandra omkring med kameran i hand.

Bildcollaget visar hur jordgubbslandet tar form. Flitiga far och farmor! För traktorkörandet står naturligtvis farfarsfar (91). Jag önskar att jag också med tiden ska börja finna all form av trädgårdsodling intressant. Jag vet att odlingen kommer att bli en del av vår vardag när vi någon gång skaffar ett hus. Det är ett stort intresse Anders har, och det är ju faktiskt behändigt och hälsosamt att odla egen mat. Jag önskar bara att jag kommer att trivas med det, så att det inte känns som en börda.

Vi åker för övrigt söderut till studiestaden nu i helgen för att besöka lillebror och uppleva gamla minnen.

Coola tonåringar

Jag blir så glad av att läsa sådana här nyheter. Eleverna i mitt forna högstadium är verkligen coola! Jag önskar att jag också hade fått gå i ett högstadium med sådan atmosfär!

Läs yles nyhet om Kronobyungdomar som väljer att inte röka här.

Skuggmönster

Om förra inlägget handlade om mörker bör detta inlägg naturligtvis handla om ljus. Spjälgardinerna i köksfönstren har dagtid lett in solljuset på roliga vis.

Nu har vi fått upp gardiner och spjälgardinerna är uppdragna. De roliga skuggmönstren lär vi alltså inte se av på ett tag.

En prövning

Jag märker nu att det kan komma att finnas en prövning med att bo i Österbotten (eller på landet överlag) igen. Vintermörkret. De senaste sju åren har jag bott i städer, och i städer är mörkret aldrig så mörkt som på landet. Ja, vår boplats i Tammerfors var då kanske ett undantag.

Jag har inte många vintrar märkt mig påverkas negativt av vintermörkret, men det har väl hänt sig att vintermörkret gjort en tung vinter tyngre. Nu har jag inte en tung vinter framför mig, men jag märker att det blir mörkt lite väl tidigt om kvällarna. Och mörkret är så påtagligt.

En mörk (och suddig) bakgård.

Som tur tycker jag mig redan känna min Kvevlax ganska bra. Ensamma är vi inte, vi har redan hunnit bekanta oss med flera människor som bor i närheten av oss. Och visst finns det en del ljusklickar utanför vårt hem. Men jag påminns om att det finns flera orsaker till att jag i framtiden inte vill bo på en ödslig plats. Omgiven av ljus och människor vill jag vara!

Familjepromenad

Den här dagen avslutades med en familjepromenad. Något jag insåg att jag saknat. Anders hade spanat in en megastor röd flugsvamp som vi tog oss en titt på.

Nu orkar jag inte tänka ut något mera vettigt att skriva. Gonatt!

En hemmamammas hobbyer del 2

Jag hade tänkt skriva den andra delen i denna serie redan för ett par veckor sedan, och då hade jag något lite mera spännande i tankarna än det som jag nu kommer att skriva om. Jag hade nämligen goda planer för hur jag skulle spendera min tid, men fick se mig besegrad av oroliga nätter. Min favorithobby de senaste två-tre veckorna har varit att sova. 

Hela sommaren har jag fått sova hyggligt bra. Ungefär sju timmar sammanlagt om nätterna. Men nu har något drastiskt hänt. Om det är tänder eller separationsångest är jag inte säker på, men några sjutimmars nätter har det definitivt inte varit fråga om. Som enbarnsmor har jag som tur haft förmånen att kunna sova dagtid när Elias sover. Ofta har ändå förväntan inför sovturerna bytts till besvikelse när det visat sig att man fick en 30-minuters sovpaus.

Visst hinner man med annat också när man har sömn på hjärnan. Vi har varit på gudstjänst, loppis som ordnades här i Kvevlax, hälsat på vänner m.m. Men det finns också aktiviteter som får vänta på sin tur. Förhoppningsvis kan jag snart skriva tredje delen i denna serie.

Dimmiga morgnarna fortsätter

Dimman återkommer morgon efter morgon, och varar till förmiddagen. Wunderschön skulle jag säga.

Bakgården denna morgon.

Något annat än bakgården som är dimmigt är mitt huvud. Elias har sovit oroligt på nätterna de senaste 2 ½ veckorna och jag börjar bli tokig. Dagarna är inte heller så mycket bättre än nätterna. Jag går och lägger mig när han tar sin första dagstur och hoppas jag ska få sova en timme. En halvtimme senare är vi uppe igen. Den här dimman tycks också återkomma morgon efter morgon, och vara långt in på dagen. Inte så wunderschön.

Vi flyttar!

Jag nämnde ett avtal i ett tidigare inlägg och sade att jag skulle berätta mer om det en annan gång. Här kommer då nyheten: det var ett hyresavtal det var fråga om! Lägenheten vi nu bor i behöver renoveras och vi ska flytta! Inte så långt dock. 60 steg från vår nuvarande bostad. (Ni behöver inte helt skrota den gamla adressen ur minnet.) Elias kommer därmed vid en ålder av åtta månader att ha bott i tre lägenheter. Inte illa! Eller nåja ...

Jag är tacksam för att vi har möjligheten att bo kvar i Kvevlax och här på gården. När det blev klart att vi behöver flytta, sörjde jag det faktum att vi skulle bort från lägenheten och området. Jag har varit så nöjd med stället! Men nu är det då bara lägenheten vi ska bort från, inte området. Hurra!

Så, lägenheten då? Ja, jag tycker ju det är intressant med lägenheter. Så trots att det är tungt att flytta, är det lite pirrigt med ny lägenhet. Jag har trivts väldigt bra med den lägenhet vi bott i, och det finns säkert vissa fördelar vi inte längre kommer att få åtnjuta. Men positiva och intressanta detaljer är att:

• Ca 75 m2 blir 95 m2. (I vår 45 m2-lägenhet i Tammerfors kunde jag inte föreställa mig att jag några månader senare skulle bo i en 50 m2 större lägenhet!)
• Trerummare blir fyrarummare. (Vi får bort tävlingscykeln från köket!)
• Tre inomhusdörrar blir sex.
• Större kök.
• Bakgården blir större. (Och insynen likaså.)
• Köket (läs: diskhögen) är mera undangömt.
• Mycket förvaringsutrymme blir än mer förvaringsutrymme!
• Jag tror och hoppas att lägenhetens planlösning gör det enklare för oss att hålla ordning i lägenheten.
  
  

  

  Bakgården vi haft hittills.

  

  Nya bakgården.

  
  
  
  

Färgrannt hos farmor

När Elias tycker att dagen känns lite grå, är det bara att ta en tur till farmors.

Utekväll

Gårdagen avslutades med en utekväll. Efter att vi hade slutit ett avtal gick vi traskandes iväg till ett loppis som ordnades här i Kvevlax. Därefter gick vi till skidspåret, och därifrån in i skogen. Nog är det tur att Anders är skogsmänniska, annars skulle jag aldrig komma mig iväg till skogen. Dels har jag inget av intresse att göra där, dels är jag rädd att jag ska tappa bort mig och slutligen är jag rädd för alla farliga djur som kan tänkas dyka upp.

Ja, och avtalet då? Därom ska jag berätta inom kort.

Dimmiga morgnar

(Ursäkta Johanna att detta inlägg blir ganska likt ett par av dina senaste. Fotona har väntat på att få publiceras, så jag hoppas att ingen har något emot att temat upprepar sig.)

Det var den 6.9, den första i raden av av några vackra, dimmiga morgnar. Inte många minuter efter att jag och Elias öppnat rullgardinerna för dagen var vi ut ur huset. Jag har lärt mig att vissa väderfenomen inte håller i sig länge, så Elias pyjamas fick sitta kvar. Otroligt nog fick vi njuta av dimman länge.

Det kändes fräscht att vara uppe och ute så tidigt, och några andra dimnjutare träffade vi också på längs med vägarna.

Sjuklingar

Jag hann på lördagens kalas och söndagens gudstjänst och församlingslunch, men nu är det dags för mig att stämma in i Thore Skogmans sång tillsammans med min man.

Ett hål i hjärtat av hemmet

Saknaden och sorgen är stor.

Kommentarer om kex

Vi köpte en kexsort som jag aldrig brytt mig i. Kommentarerna löd:

S: He var int så goo, som jag troodd.

A: He var int så goo som jag troodd.

Tänk att ett litet kommatecken kan göra sådan skillnad! Visserligen ingen stor skillnad (världen hade inte gått under om skillnaden inte hade uppfattats), men ändå en skillnad. Och detta kommatecken är inte så enkel att tydliggöra i tal. Jag fick faktiskt kommentera min kommentar, så att Anders skulle förstå den rätt.

En hemmamammas hobbyer del 1

För en hemmamamma är en del intressen enklare att ägna sig åt än andra. Fotografering hör definitivt till de enklare. Kameran kan man ha med sig vart man än far, och man behöver inte heller fara långt för att kunna fotografera. Dessutom finns det alltid minst ett motiv som intresserar.

Tack vare att vi fick en systemkamera till julklapp (tack svärföräldrar!) har jag nu möjligheten att ägna mig åt, eller kanske snarare bekanta mig med, detta intresse. Jag är tacksam för att de fotoböcker jag lånat innehållit korta textavsnitt, så att jag hunnit läsa in mig på en del områden. Men oh, vad det finns mycket att lära sig!

Dessa foton är alla fotade högst ett par hundra meter hemifrån.