De senaste dagarnas solnedgångar har varit så vackra. De har visserligen kommit
alltför tidigt under dagen, men vackra har de hur som helst varit, så man får
passa på att njuta.
Efteråt solnedgången är det svart. Men också då är livet njutbart.
"Jag är glad att jag genomförde den där kvällen trots allt. Dels för den innerlighet som visades mig av publiken, men också för att hemligheter och smusslanden är varje aktivt fyllos allra trognaste vän." ... "Men jag resonerade då, och resonerar fortfarande på samma sätt, att kan man inte visa sig svag i en kyrka, kan man inte falla offentligt efter att ha rest sig offentligt, i en kyrka, var kan man göra det då? / Kyrkan är, eller borde vara, den svages hemvist. Kyrkan måste få vara en öppen dörr i ett hav av stängda dörrar. Kyrkan, vilken kyrka som helst, när som helst, måste vara en öppen famn, en tillflyktsort, en helig plats för en väldigt ohelig människa. Kyrkan måste vara vad Jesus var för människor, och fortfarande är, en port till Gud, en väg ut ur fördömelsen, en stig ut ur mörkret."
"De världsliga segrarna och förlusterna är sidospår i det här livet. Mitt verkliga liv är livet med Gud. Men tiden vi lever i är mästerlig på att skyndsamt bygga lager på lager av fåfänga och ytlighet så att det alltid tar tid att nå in i den verkliga kärnan i våra liv. Det som är nerlagt i oss, det som är Gud i oss, det som glimmar under alla fördärvliga lager av synd, tar tid och stor kraft att nå. / Många människor lever hela sina liv utan att komma i kontakt med sin egen andlighet. Dessa människor är inte misslyckade eller mindre värda på något sätt, de är oändligt älskade, men de lever sina liv med en sorgens plats inom sig. De tvingas bära omkring på ett mörker som de inte kan adressera eller härleda. De lever sina liv på halvfart. De kan vara hur lyckade och framgångsrika som helst med det saknas något i deras liv. / Världen har arbetat så länge med dem att de inte inser att det de letar efter inte kommer från världen, utan från Gud, men Gud har blivit en dammig, skäggig man, ett minne från en farmor som läste Bibeln, eller en sekt eller en ledare i en annan del av världen. Men för den som vill det finns alltid en glänta i varje människas liv som Gud kan öppna."
"Mitt liv är inte mindre fritt från friktion och bekymmer nuförtiden. Eller, jo, det är det. Bara genom att dumpa spriten vid Jesus fötter befriades jag från flera ton självförvållat kaos. Men själva min tro på Gud är så klart ingen garant för att slippa bekymmer i livet. Det är ju i själva verket precis tvärtom. Jag är nu beredd att möta livet, tillsammans med Gud. Jag är inte ensam."