Ett köpcentrum i Frankfurt våren 2009. Redan på långa vägar
såg jag att det var ett ställe jag behövde besöka.
Från tvåan i lågstadiet upp i gymnasieålder var det
självklart för mig att jag i framtiden skulle bli arkitekt. Det var ett stort
intresse att sitta och rita dyra, fina drömhus med många kvadratmetrar och
naturligtvis simbassäng. Av olika orsaker blev jag inte arkitekt, sökte inte
ens in, och är idag nöjd med den utbildning jag har. Men fortfarande kan jag
inte gå ut utanför huset utan att betrakta alla byggnader runtomkring mig.
När jag så i Frankfurt på långt håll såg en fasad som buktade
inåt på ett märkligt sätt blev vår promenadriktning självklar. Den här
byggnaden är den absolut häftigaste jag fått se i verkligheten och jag är
tacksam över att arkitektur, när den är som bäst, kan vara verkligt njutbar.
Den översta bilden valde jag eftersom den var den mest stämningsfulla av de foton jag fick med mig. Ta gärna en titt på de tre andra bilderna för att se fasadens och takets konstruktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar