Sidor

måndag, januari 23, 2017

För andra gången

Nu är det andra gången jag är i vecka 16+0. Exakt vad som hände när jag var i det skedet med Elias kan jag inte komma ihåg, men nu som då tänker jag tillbaka på vad som hände i det skedet förra gången. "Då var vi på cykelsemester i Mellaneuropa", "Då gick jag på kurs i Stockholm". 

Den här gången fick vi gå ultraundersökningen (och all annan rådgivning) på svenska. Så oerhört skönt att förstå vad läkaren säger!

Sockerbelastning fick jag också göra för andra gången. Samma stickande känsla i halsen efteråt. Förra gången satt jag i labben mitt i centrala Tammerfors, omgiven av okända människor, läsande tungläst material till min avhandling. Den här gången satt jag i hälsogården i lilla Kvevlax, planerade lektioner och träffade på bekanta. Betydligt trevligare.

Förra gången började magen ändra form ungefär i tolfte veckan. Den här gången redan i femte eller sjätte veckan. Jippii ...

Ett par gånger har jag också hunnit tänka på förlossningen. Efter förra förlossningen tänkte jag att det inte är värt att tänka på förlossningen förutom när man är mitt i den. Nog förbereda sig och så, men inte tänka på den med känslor och oro. Ett visdomsord som det är lagom lätt att hålla sig till när man läser en bok om förlossning. När värkintervaller, utdrivningsskede och smärtlindring beskrivs är det tämligen svårt att läsa orden utan att minnen kommer tillbaka. Och då undrar jag om man ska gå med på det här en gång till.


torsdag, januari 12, 2017

Tips: Blogg

Nu har min vän Sofia tillsammans med två av hennes vänner startat en blogg.

Så, är det en blogg för dig?


Vill du bredda dina insikter om personer med funktionsnedsättningar?
Vill du veta hur någon med en funktionsnedsättning lever, fungerar och tänker?
Eller vilka fördomar de möter på?
Är du beredd att upptäcka eventuella fördomar hos dig själv?

Då rekommenderar jag en titt på deras blogg som du hittar här.

Jag är glad för den här bloggen. Jag tror den behövs.

Tips: Undervisning om församlingen

När jag i våras tillsammans med tidningen Livets redaktion åkte till Åland för att göra intervjuer, fick jag komma i kontakt med Pingstkyrkan i Mariehamn och pastorn Kenneth Witick och hans fru Elisabeth. Det som de berättade om församlingen där och det jag själv fick en liten inblick i gjorde mig djupt berörd. Jag tänkte att hit borde jag komma tillbaka för att genom undervisning och deltagande låta mig undervisas om församlingsliv.

Nu behöver jag inte åka till Mariehamn heller, för Kenneth har gjort en undervisningsserie om församlingen på Himlen TV7. Det här är någonting jag önskar att varje kristen skulle lyssna på. Själv har jag nu lyssnat klart de fem första avsnitten. 

Här kan ni titta på första avsnittet, och därifrån komma vidare till de andra avsnitten.

måndag, januari 02, 2017

2016

Att komma ihåg vad som hände 2016 kan bli lite svårt. Det här året har inte många blogginlägg blivit skrivna och den enda dagbok jag har fört är min bönedagbok, en dagbok som jag betraktar som ganska privat. Men vi gör ett försök.

  • Efter jullovet fortsatte jag i januari jobbet vid Efö. Vi omorganiserade våra grupper, så jag fick lära känna en ny grupp. Det var tungt i början, men med tiden blev relationen till gruppen riktigt fin.
  • Den våren jobbade jag ganska mycket, men jobbet var väldigt givande.
  • Elias var sjuk nästan hela våren. Hans födelsedagsfest fick skjutas upp flera veckor.
  • Jobbet gjorde att jag fick dra ner på mina egna fritidsaktiviteter. Bloggandet dog ut. Så också fotograferandet.
  • Att fotograferandet dog ut berodde också på att kameran dog. Lite över 2 år gammal. Aldrig Sony mer.
  • De absoluta höjdpunkterna i jobbet under våren var friluftsdagen på Klippan och stafettkarnevalen, där våra elever deltog.
  • På våren åkte vi med tidningen Livets redaktion till Åland. Där gjorde vi intervjuer, och fick insikter om församlingarnas verksamhet i Mariehamn. Det jag hörde om församlingarna där gjorde mig riktigt uppmuntrad.
  • I maj besökte vi min lillebror i Åbo.
  • Lite innan jobbet vid Efö avslutades redde det upp sig med höstens jobb. Guds ledning kallar jag det. 
  • I början av juni flyttade vi tillbaka till Kvevlax. Det var skönt för mig.
  • Sommarlovet var långt och välbehövligt.
  • Jag deltog i mitt första cykellopp i juli. Jag åkte dit helt utan förhoppningar, men blev lyckligt överraskad över min nionde plats. Det var roligt att genomföra ett lopp med en ganska välfungerande klunga. Jag fick insikter i klungtekniken som jag aldrig skulle ha förstått genom att enbart läsa.
  • Några dagar efter Botniacyklingen åkte vi på resa till Tyskland. Elias talar fortfarande om att han varit på flyg, och han kommer ihåg att han åt russin på flyget. Men i övrigt var resandet så tungt för mig att jag tänkte att "inte på de kommande sju åren". Får se hur många år det på riktigt tar innan vi åker utomlands igen. (Sverige räknas kanske inte.)
  • Under hösten fick jag undervisa svenska på Arbis och på sjukhuset.
  • Jag fick också spendera en natt på sjukhuset tillsammans med Elias. Det var ju i och för sig inte roligt, men det var skönt att Elias fick bra vård mot laryngiten.
  • Det blev en fin juletid tillsammans med den närmaste släkten.
Mer finns att läsas i min bönedagbok. Vill ni veta vad som står där får ni fråga mig personligen.

Gott nytt år 2017!
-