Ibland blir jag lite deppig

Ibland blir jag lite deppig. Till exempel när vintermörkret håller i sig för länge, när jag har saknat en egen kamera för länge, när livet blir lite tråkigt och jag tycker att jag har ett för litet socialt liv.

Sen talar jag med någon vän som fått avslag på sin ansökan om asyl, och hotas skicka tillbaka till svält och krig - ett oerhört osäkert liv. Då känner jag mig som världens mest privilegierade människa. Vad kan jag säga till den här vännen? Att jag är jättejätteledsen. Det är jag och det säger jag. Men det känns så absurt, att det enda jag kan göra är att säga den meningen. När min vän hotas skickas tillbaka till ett sådant osäkert liv.

Halvvägs

Oj, vad fet jag blivit!  

tänkte jag en dag när jag gick förbi spegeln.

Sen kom jag på det. 

Jag är ju gravid!

Nu har vi kommit halvvägs. Även om jag har lärt mig att det i praktiken kan betyda långt över halvvägs, eller varför inte inte alls halvvägs än. Men halvvägs enligt beräknat datum i alla fall. Magen växer, kullerbyttorna i magen tilltar i styrka.

Precis som med Elias har jag fått må bättre än man kunde förvänta. Trött och lätt illamående var jag den första tredjedelen, men inget som störde mig desto mer.

Med Elias kändes den första halvan av graviditeten lång, medan andra halvan gick snabbt. Den här gången har första halvan gått snabbt, hur blir det då månne med andra halvan?

Antagligen kommer jag efter juli en och annan gång hinna tänka "Vad tänkte vi egentligen?". Men min önskan har aldrig varit att endast ha ett barn, och nu känns som en bra tidpunkt. Ja, bra och bra, plötsligt kanske vi får något husbygge på oss också, vem vet. Men Elias börjar bli såpass stor nu att jag är glad att det blev av nu.

Jag ser ut som en geting, 

sade jag åt Anders när jag prövade en sån här kreation. (se bilden ovan)

Ja, jag tycker du har varit lite bitsk på sistone,

var svaret.