För kanske ca 15 år sedan, när jag för första gången hörde talas om linser, fick jag lite fel bild av hur linserna används. Syrran och kusinen diskuterade saken och jag fick för mig att linsen skulle sättas in innanför nedre ögonlocket. Det lät skrämmande och jag blev skrämd inför tanken att själv någon gång behöva använda linser. Senare insåg jag förstås att det inte var såpass svårt med linser som jag förut trott, men det var fortfarande svårt nog för att jag skulle rysa vid tanken att själv någon gång pröva på.
Idag kom dagen när det var min tur att för första gången prova linser. Och jag hade helt rätt i mina farhågor om att det skulle ta en evighet förrän jag skulle få linserna på plats. Som tur hade optikern gott om tålamod när jag satt där och gång på gång försökte trycka linsen i ögat. Som tur var det lättare att få dem bort från ögonen.
Jag prövade igen här hemma och igen tog det tämligen länge innan linserna satt på plats. Men det som tog mest tid var när jag hela tiden märkte att linserna blev smutsiga. Därmed skulle de sköljas med vätskan som jag köpte. Det blir dyrt ifall jag slösar vätskan så här.
Styrkan på linserna var kanske inte optimal. Det får väl korrigeras om två veckor när jag far på kontrollen. Men tanken på att vara utan glasögon var hisnande. Tänk att kunna använda solglasögon! Tänk att se sitt ansikte igen! (Under alla år med glasögonen ser man endera sitt ansikte med glasögonen på eller sedan får man stå nära spegeln för att få syn på sitt ansikte.) Det känns som en frihet och som en fin möjlighet. Hoppas linsanvändningen fungerar för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar