29+5

Ursäkta skuggan som eventuellt förvanskar bilden lite.

De första tjugo veckorna gick långsamt fram. De kommande tio gick oerhört snabbt. Hur kommer de sista tio veckorna att kännas? Jag är nu i trettionde veckan, och det börjar kännas som att man är på slutrakan. Ändå är det över två månader kvar. Annars så får jag kalla mig höggravid nu, och det känns ganska fint. Magen börjar vara rejält stor, i alla fall enligt mitt tycke. Men ännu ska den växa. Barnet väger fortfarande bara ungefär 1,3 kg. Den ska växa ännu ungefär 2 kilo. Hur ett trekilosbarn ska få plats i min mage vet jag inte.

Igår var vi på tredje och  sista ultraljudsundersökningen. Moderkakans placering behövde kontrolleras för att klargöra om det skulle bli fråga om vanlig förlossning eller kejsarsnitt. Moderkakan hade nu flyttat sig lite uppåt, så jag får genomgå en vanlig förlossning. Och det är jag tacksam för.

Vi har inhandlat skrämmande lite inför födseln. Det beror mest på arbetssituationen: jag studerar ganska mycket och Anders jobbar hela tiden. På jullovet får vi se till att skaffa fram en hel del grejer.

Jag har fått må förvånansvärt bra under hela graviditeten. Ungefär de enda bekymren jag haft är en veckas illamående, lite yrsel samt allmän trötthet i början av graviditeten. Nu senare känns det ibland att ryggen tar stryk, men förvånansvärt lite problem har jag ändå haft. Jag blir andfådd snabbt, är inte lika rörlig längre och har de senaste nätterna haft lite svårt att hitta en ultimat sovställning. Men det är ungefär allt. Och det är lite med tanke på hur illa man kan må!

Naturligtvis rör sig många tankar i mitt huvud. Det är konstigt hur pass overkligt det fortfarande känns att vi ska bli tre. Att jag är gravid och att jag har ett barn i magen känns inte overkligt på något sätt, men att föreställa sig att man om ca tio veckor ska hålla i sin egen baby, att vi kommer att vara tre här i lägenheten, att vi faktiskt ska bli en barnfamilj - det kan jag inte föreställa mig fastän jag försöker.