En eloge till min mor

När man har barn är det bra att ha en mor. För ens mor har också haft barn.

För en vecka sedan trodde jag att Elias inte kunde somna inomhus dagtid. Det verkade inte fungera. Så vi satte honom alltid ut på balkongen när det var sovdags. Men vad skulle hända när solen blev för stark på balkongen dagtid? Skulle tupplurerna på balkongen nu hindra mig från att för all framtid (okej ett par år, men det känns som all framtid) själv sova dagtid när han sover? Skulle han, p.g.a. vår vana att sätta honom utomhus för att sova, ens som femåring klara av att somna inomhus? Idag vet jag att det inte var han som inte kunde somna inomhus dagtid. Det var jag som inte visste hur jag skulle få honom att somna.

För en vecka sedan trodde jag att Elias bara klarade av att vara uppe en timme i taget. Om jag skulle ha haft honom vaken längre skulle han antagligen ha blivit övertrött och inte kunnat somna, tänkte jag. Lite tråkigt att han knappt hann vara vaken längre än han åt. Idag vet jag att enbart en timme vaken tid antagligen var lite tråkigt för Elias också.

För en vecka sedan trodde jag att Elias hade problem med nattssömnen, när sömnen började hacka redan där kring 4-tiden, och när han inte klarade av att somna om mera fr.o.m. kl. 6-7 någon gång. Och att jag skulle bli tokig som inte fick honom att somna om. Eller att jag själv skulle bli utan sömn för all framtid. Idag vet jag att hans natt helt enkelt börjar och slutar tidigare än jag föreställt mig. Jag måste se till att själv gå och lägga mig tidigare. Och jag har överhuvudtaget en bättre förståelse för skillnaden mellan dags- och nattssömn, och dag- och nattrutiner.

Tack vare min mors erfarenhet och tålamod har många frågetecken rätats ut, många orostankar skingrats och flera praktiska knepigheter försvunnit.