Om att glömma namn

Här sitter jag nu och försöker skriva färdigt min uppsats. Fem sidor text är producerade och jag har några sidor kvar. På måndag ska den vara färdig och inskickad. För att försöka hålla mig pigg äter jag av våra pepparkakor som vi bakade i fredags och som snart håller på att ta slut. Idag fick jag veta resultaten till grammatiktenten, och jag är minsann nöjd! :) När jag hade skrivit tenten hoppades jag bara på att få bli godkänd, och det blev jag också med god marginal. Det här var nog höstens höjdpunkt i studieväg! :)

Till rubriken då. Jag har nämligen märkt att jag under tiden i Tyskland utvecklade en dålig vana i att inte lägga märke till namn. Jag kom till en ny stad i ett nytt land där jag behövde sätta namn på alla nya ansikten. Efter tio månader av handskakande och namnsägande hade jag fått en mindre ärorik talang i att glömma bort namnen två sekunder efter att jag hört dem. Och där har vi kanske nyckelordet också, nämligen "höra" och inte "lyssna". Jag hörde men lyssnade inte längre ordentligt. Det här var verkligen inte något jag strävade efter utan det bara blev så. Jag blev inte heller medveten om bristen genast. Och nu i Finland märker jag att jag kan ha svårt att få fram namn i tid. För det första har jag kanske inte ordnat upp alla namnen ännu i hjärnan och för det andra känns det som ett kaos i huvudet när jag skall dra fram ett namn. Kanske ordnar det upp sig när jag får ta jullov och lite ledigt från alla namn. Kanske kan jag börja om efter jul och då få ha placerat alla namn i sina rätta fack!