Jag har förut i några blogginlägg nämnt hur roligt det kunde vara när min farmor och hennes syster satt och talade och skrattade och kläckte ur sig helroliga kommentarer. Eftersom farmor inte mer finns här på jorden så kan hon inte längre glädja oss med nya kommentarer, men farmors syster är ännu i full gång. På många sätt är hon lite blyg och försiktig, men ändå har hon de bästa kommentarerna. Några minnen från tidigare är när hon trodde att jag sade att jag skulle bli "piiskare" när jag sa att jag sku bli "tyysklärar". Och under mitt år i Tyskland så frågade hon på jullovet om de är nå trevliga där i Tyskland, och när jag sade att de nog är det så blev hon mäkta förvånad. Därtill frågade hon försiktigt om jag nog kan nå svenska mera.
Nu den här gången hade hon roligt åt min blåa jacka. Jag vet inte riktigt vad det var hon tyckte var roligt med den, men hon småfnittrade åt den och tyckte nog att de var roliga som gjorde sådana jackor. Hon frågade också om jag brukar skida nå. Jag sade att det nog är en tid sedan jag höll på med skidning. Då tyckte hon att det nog bara är att fortsätta! "He er ba ti porkk o läta e fara" tyckte hon. "He e jo nerförsbacka heila tiide!" Efter att pappa kommenterat att det ju blir uppförsbacke sedan på tillbakavägen, började hon reflektera kring detta och kom då fram till att det nog måste stämma.
Med sina 91 år är hon inte längre så lång och hon tyckte att vi i vår familj nog var stora. Och till mig som satt på en stol bredvid henne sade hon att jag nog faktiskt är stor när jag "rätar ut mig".
Det är nog roligt med skojiga människor, och det är så roligt att de fortfarande vid 91-års ålder kan bringa så stor glädje! :)
1 kommentar:
Ja ojoj, det var nog två fnitertippor, fammo å A :) Det är så bra att du minns kommentarerna och skriver ner dem. Man glömmer så lätt. //Terese
Skicka en kommentar