Jag har inte haft mycket kontakt med mina f.d. rumskompisar från Tyskland sedan förra hösten när jag var där på besök. Nu plötsligt skickade ena rumskompisen, hon som jag hade mest kontakt med och som jag trivdes väldigt bra med, ett sms och sade att hon nu hade tillgång till skype och att hon hittat mig. Så ikväll talade vi äntligen.
Det kom som en överraskning att vi skulle kunna tala på skype, och jag började inse idag på dagen hur mycket jag väntade på att få tala med henne. Hon är en fin vän vi har inte kunnat ha så mycket kontakt och därför har jag bara fått gissa mig till vad som hänt i hennes liv.
Så när vi väl ringde upp varandra och när jag fick se henne på videon så kändes det fint! Mäktigt på något sätt att efter nästan ett år få se henne, höra hennes röst och förstås det tyska språket :), höra henne berätta allt som hänt under året, och att själv få tala (tyska) och få berätta allt som hänt en. Samtalet fick mig att tänka på Tysklandåret och jag fick höra berättas om livet i Göttingen.
Det är nog fint att ha en tysk vän. Och jag hade tydligen saknat henne mer än jag trott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar